Ruth Nugin (Laidmets) Utdrag ur uppsatsen HISTORIEN OM DEN ESTLANDSSVENSKA KULTURELLA UTVECKLINGEN

Transkript

1 1 Ruth Nugin (Laidmets) Utdrag ur uppsatsen HISTORIEN OM DEN ESTLANDSSVENSKA KULTURELLA UTVECKLINGEN SVENSKA ODLINGENS VÄNNER fram till andra världskriget 1999 Dorpat De svenska lärarkrafterna i Dorpat deltog i estlandssvenskarnas strävanden och gjorde en viktig insats, främst genom medverkan i Kustbon. Rikssvenska kulturpersonligheter besökte också allt oftare de svenska bygderna i Estland. Med andra ord: estlandssvenskarnas kulturliv blomstrade upp tack vare det egna engagemanget, rikssvenskarnas stöd och den nya republikens välvilliga inställning till minoritetsgruppernas bildningsarbete. Som ovan nämnts hade Riksföreningen på ett tidigt stadium visat intresse för svenskundervisning i Dorpat. Den beslöt stödja svenskheten i Dorpat och redan 1920 står det enligt Kustbon ett upprop i tidningen Allsvensk Samling om att kronor måste insamlas till estlandssvenskarna. Bland fyra stora mål stod också höjandet av svenska språkets allmänna ställning och anseende i Estland genom upprättande av en professur i svenska språket vid Dorpats universitet. 1 Vid denna tidpunkt inleddes också kontakterna mellan svenskbygden (mest nordvästra Estland) och Dorpat. På föreningens 15 de årsmöte den 17 dennes kommer p r o f e s s o r H e l g e K j e l l i n från Dorpat att hålla ett föredrag med ljusbilder över "Svenska bygder i Estland förr och nu." 2 Den 14 april 1926 skriver Kustbon 3 att ormsöavdelningen av SOV fått ett överraskande besök av svenska lektorn i Dorpat, kandidaten Svenonius och rektor Per Söderbäck, Birkas folkhögskola. Svenonius lär ha talat om de olika svenska psalmböckerna och psalmernas författare alltifrån äldsta tider och intill "våra dagar" 4. 1 Allsvensk Samling nr 6, 1920 (Kustbon nr. 12, 1920) 2 Kustbon nr. 6, Kustbon nr. 15, Rektor Söderbäck "red sin vanliga kapphäst" - såsom han själv behagade uttrycka sig - om sjukdomarnas orsakar och hälsovård. /---/ Det vankades även solosång av rektor Söderbäck med ackompangemang av lektor

2 får vi läsa om lektorn Nils H Lindberg som hållit föredrag om Viktor Rydberg på Riddaregatan 3 i Reval (SOV:s lokaler). N H Lindberg var lektorn i svenska vid Dorpats Universitet. I januari nästa år talade han om "svenskt i Ungern", föredraget var illustrerat med ljusbilder. 5 Lindberg var en framstående figur i SOV:s dorpathistoria. När vi kommit fram till år 1928, kan vi konstatera att dorpatavdelningen av SOV konstituerat sig. Kustbon nr. 24, 1928 berättar om en lagerlöfsafton på dorpatavdelningen. Avdelningen tycks inte varit alltför stor eftersom den höll många av sina möten hemma hos någon av medlemmarna. En gång hade de t. ex. sammanträde hemma hos universitetslektor Lindberg (29 november 1928), en annan gång hos Else Oeberg (11. december 1929). Lektor Lindberg var också föreningens ordförande i Dorpat. På årsmötet den 15 mars 1929 redogjorde han för föreningens första förflutna arbetsår: man kan med belåtenhet blicka tillbaka på det utförda arbetet. 6 Det hade lyckats föreningen att samla en rätt talrik skara svenskar och svenskintresserade medlemmar, vilka "alla äro varmt behjärtade för vår svenska sak och glada att bilda en länk i kedjan, som har till mål att förena allt estlandssvenskt". 7 SOV:s Dorpatavdelnings möten tycks ha varit kulturella sammankomster med mycket klassisk musik, allsång och svenska danser medan det vetenskapliga innehållet var begränsat. I sin redovisning över läsåret 1928/29 skriver Nils-Herman Lindberg att svenskhetsarbetet i Dorpat upplivats tack vare Riksföreningen och Dorpatavdelningen av SOV. Han skriver att Enni och Vilhelm Lundströms Svensk läsebok (finns tillgänglig på Dorpats Universitets bibliotek) och Gösta Bergmans Abiss der schwedischen Grammatik tjänat som grundval för nybörjarnas undervisning. Likaså lästes olika tidskrifter, t. ex. Riksföreningens egen Allsvensk Samling, på lektionerna. 8 Vilhelm Lundström hade också bidragit till att täcka kostnaderna för lektorskonferensen i Jena (28-29 april 1929) och den efterföljande i Weimar. Angående svenska läroböcker läsåret 1929/30 skriver Lindberg i redogörelsen att undervisningen baserades på den av Grund och Lindkvist utgivna Schwedisches Lehrbuch. 9 Denna lär huvudsakligen ha tagit hänsyn till svenskundervisningen i Tysklands skolor och inte till andra länders. Att få en passande lärobok för praktisk universitetsundervisning, speciellt för den i Estland, var planer Lindberg hade att förverkliga. Dessa planer blev emellertid genomförbara först sedan överstyrelsen i Svenonius. Och vid påskdagens gudstjänst i kyrkan föredrogo herrarne ej mindre än fem olika nummer av Gunnar Vennerbergs Davids psalmer. Kustbon nr. 15, Kustbon nr. 3, Kustbon nr. 14, Kustbon nr. 14, Kustbon nr. 31, Kustbon nr. 17, 1930

3 3 Riksföreningen på sammanträdet i januari 1930 bifallit hans hemställan om ett anslag på 500 kronor till bokens tryckning. Vid ett tillfälle medgav Lindberg att skälet för att läsa svenska hos studenterna vid universitetet mest var praktiskt och inte syftade till vidare forskning. Man kan därför knappast tala om ett varaktigt intresse för svenskan hos många av deltagarna. /---/ Ej heller under sistförflutna läsår har en enda av mina åhörare tänkt ägna sig åt något vetenskapligt studium av svenskan, oaktat den sedan fyra år är examensämne / / 10 Samtidigt medger han att intresset för Sverige och svensk kultur hade, vid sidan av verksamheten i anslutning till det svenska lektoratet vidmakthållits och stegrats tack vare den i februari 1928 bildade dorpatavdelningen av SOV, som efter ett år redan hade 24 medlemmar. Till jul 1929 hade Lindberg författat en dikt till styrelsemedlemmarna för att visa sin uppskattning: Till medlemmarna i vår lilla svenska förenings styrelse. Gertrud D., Rita R. och Hjalmar P. (Kvartetten som icke får sprängas.) Tankar inför vår andra Dorpatjul. Ett år har gått. Vi samlats ha igen Från granen sprida ljusen milt sitt sken. Luciakvällen för att fira julen. Vi stirra alla tysta in i flamman, Dess närhet, stämning starkt förnimma vi ty eftertanken gripit har oss nu. Om ock därute snön helt saknas än. Vi undra väl, vad en gång kommer sen, när vi härnäst få vara samman. Inom oss tonar julens melodi. Vi glömma då decemberdisets väta Men hur vårt öde än gestaltar sig, och tänka på de många stunder, som må vi ej glömma våra Dorpatstunder! oss skänkt en vänskaps lugna harmoni, Hav tack, ni tre, för kärlek till allt svenskt! vars värde ej är lätt att mäta. Ej glöden slockna får därunder. 13 december Kustbon nr. 3, 1929

4 kom den av svenska staten grundade professuren äntligen att tillsättas. Per Wieselgren installerades som professor. Under ett år arbetade han tillsammans med Lindberg som annars redan hade inlämnat sin avskedsansökan. Vilhelm Lundström från Riksföreningen anmodade dock Lindberg att ännu ett år åta sig lektoratet. Professor Wieselgren välkomnades på SOV:s Dorpatavdelnings svenskafton i Karskusliits lokaler. 11 Redan 1931 medverkade både professorn och professorskan aktivt i svenskhetsarbetet, t. ex. på Svenska dagen, Gustav Adolfsdagen i Dorpat den 6 november Festföredraget av fru Wieselgren bestod av en medryckande tolkning av hjältekonungens (Gustav II Adolf) universella personlighet. 12 Professorn sysslade annars mest med det svenska vetenskapliga arbetet på universitetet. Dorpatavdelningen av SOV tynade mer eller mindre bort efter lektor Lindbergs återresa till Sverige våren I Kustbon nr. 21, 1931 står det emellertid att man i den svenska studentkretsen i Dorpat hade umgåtts med planerna på att grunda ett svenskt vetenskapligt samfund. Wieselgren skriver i Svio-Estonica 1934 att vid ett tillfälle under höstterminen 1931 hade professorn i estnisk och allmän litteraturhistoria Gustav Suits meddelat att det nog bland de estniska kollegerna skulle finnas intresse för bildandet av ett svenskt akademiskt sällskap med i första hand vetenskapliga syften. Samfundet skulle först bli en sektion av föreningen SOV. Så blev det emellertid inte. Han påpekar att en svensk-estländsk sammaslutning redan existerat på platsen i form av en lokalavdelning av SOV, men att denna helt och hållet hade karaktären av en klubb för sällskaplig samvaro med mycket lös organisation. Dess medlemmar eller besökare voro också till största delen personer utan vetenskapliga intressen. 13 Wieselgren skriver i Kustbon att han anser en uppgift vara mindre viktig under de rådande förhållandena för professorn: den att utgöra ett centrum för svenskt sällskapsliv på platsen. 14 Han skriver att detta syfte tjänar lokalavdelningen av SOV, men då estlandssvenskarna i Dorpat inte visade föreningen det ringaste intresse och att antalet rikssvenskar som vistades i Dorpat var så litet, att deras umgänge inte behövde förläggas till ett samfund, så hade denna förening mera karaktären av en liten förströelse för de svenskintresserade ester och balter som stod utanför de akademiska kretsarna. Det föreföll därför lämpligast att starta en helt ny förening. 11 Kustbon nr. 21, Kustbon nr. 22, Wieselgren, Per: Svensk-Estniska Samfundet. En översikt av föreningens verksamhet, Svio-Estonica, Tartu, Kustbon nr. 4/5, 1934

5 5 Efter sammanställandet av stadgarna kunde samfundet den 10 januari 1932 anordna sitt första möte. Där utsågs Per Wieselgren till ordförande, Gustav Suits till vice ordförande, till sekreterare docenten i allmän historia Juhan Vasar, till skattmästare chefen för estniska statliga centralarkivet Otto Liiv och till styrelseledamot utan särskild befattning professorn i germanistik Wilhelm Wiget. 15 Det vetenskapliga samfundet skulle ha till uppgift främst att vetenskapligt undersöka och befrämja forskningen om svenska förhållanden (bl.a. i Estland), bedriva allmänna nordiska studier och praktiskt uppöva språkfärdigheten. Dessutom skulle man ha till uppgift att forska kring sådana estniska förhållanden för vilka Sverige varit av betydelse. Vidare skulle samfundet befrämja de estnisk-svenska förbindelserna. Till arbetande medlemmar i samfundet skulle upptagas lärare och studenter vid universitetet i Dorpat samt andra akademiker, som stod i förbindelse med detta, förutsatt att de behärskade svenska språket så att de obehindrat kunde läsa svensk litteratur. 16 Kallelse till det konstituerande sammanträdet för Svensk-Estniska Samfundet kom att hörsammas av ett flertal representanter för de historiska och filologiska ämnena vid universitetet. I en redogörelse för professuren i Tartu (sic!) 17 i Kustbon skriver professor Wieselgren att han ser arbetet i Svensk-Estniska Samfundet som en viktig del i sin verksamhet. I samma artikel skriver han också om planerna att ge ut en vetenskaplig tidskrift, en årsbok för samfundet (senare benämnd Svio-Estonica). 18 Svio-Estonica innehöll ämnen från Estland och Sverige samt det övriga Norden och Balticum. De olika årgångarna innehåller naturligtvis mycket av intresse för estlandssvenskarna. I den första volymen t.ex. skriver Per Wieselgren en lång artikel om estlandssvenskarnas bildningsfråga (citerad ovan). Han gör sina inlägg i debatten utifrån en ny utgångspunkt, med insyn i intellektuella kretsar och under jämförelse med andra minoriteter. Ett stort arbete genomfördes också av fru professorskan Greta Wieselgren som sammanställde en svensk-estnisk ordbok. Ordboken blev färdig Också en ny lärobok i svenska kom året innan, författad av Greta Wieselgren. 15 Wieselgren, Per: Svensk-Estniska Samfundet. En översikt av föreningens verksamhet, Svio-Estonica, Tartu, Kustbon nr. 22, I tidigare Kustbon har staden hänvisats till som Dorpat 18 Kustbon nr. 4/5, 1934