REMISSVAR Bör konsumenttjänstlagen utvidgas? En diskussionspromemoria (Ds 2008:55)

Transkript

1 REMISSVAR Dnr 2008/494 SVEA HOVRÄTT Justitiedepartementet Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt Stockholm Bör konsumenttjänstlagen utvidgas? En diskussionspromemoria (Ds 2008:55) Inledning Hovrätten ansluter sig till flertalet av de preliminära bedömningar och förslag som kommer till uttryck i promemorian. Domstolen finner sålunda lämpligt att i den utsträckning som föreslås ta med andra tjänster och göra undantag därifrån, utom såvitt avser Internettjänster (se i det följande). Med hänsyn till det vidsträckta tillämpningsområdet för 4 kap. kan regleringen däri knappast bli annan än vad som föreslås kortfattad och allmänt hållen. Hovrätten delar på de i promemorian angivna skälen uppfattningen att bestämmelserna i 4 kap. tillämpas där detta i förekommande speciallagar särskilt anges (alltså förstahandsalternativet). När det gäller offentliga tjänster finner hovrätten inte skäl att låta andra tjänster än de föreslagna omfattas av lagens tillämpningsområde. Hovrätten ställer sig vidare tveksam beträffande vård och undervisning (enligt nedan). Även när det gäller offentliga tjänster instämmer hovrätten i bedömningen att den lämpligare tekniken är att göra konsumenttjänstlagen tillämplig i den utsträckning speciallagstiftningen anger. Domstolens avvikande synpunkter och vissa lagtekniska anmärkningar framgår i det följande. Utvidgningen Sjukvård och tandvård Som framhålls i promemorian uppvisar sjukvård och tandvård markanta särdrag bl.a. etiska dimensioner och brist på likhet med avtalsförhållanden (t.ex. vid akutfall). Enligt specialreglering gäller dessutom ett särskilt prövningssystem vid påstådda fel med Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2290 Birger Jarls torg STOCKHOLM

2 2 nämndprövning och där kan förekomma disciplinpåföljder. Vederlagen är, utom i begränsad omfattning, reglerade som vårdavgifter och det finns ett högkostnadsskydd. Hovrätten instämmer i bedömningen att särskilda svårigheter finns att införliva sådana behandlingar i konsumenttjänstlagen. Mot bakgrund härav och då utredningen om patientens rätt i förhållande till vårdgivaren (SOU 2007:07) alltjämt pågår förefaller det klokast att i vart fall invänta utredningens färdigställande innan ställning tas till om sjukvård och tandvård ska integreras i konsumenttjänstlagen. Om utredningen inte inväntas bör, på grund av det ovanstående, sjukvård och tandvård tills vidare lämnas utanför reformen, med följden att t.ex. 3 kap. 2 andra stycket bör utgå. Likaså kan man i sådant fall överväga att rubricera 3 kap. Behandling av person och stryka förslagets och vård. Vidare är det lämpligt att då, såsom föreslås, i 3 kap. 1 undanta sådan vård som avses i 1 första stycket hälso- och sjukvårdslagen och i tandvårdslagen. Offentlig undervisning och förskoleverksamhet Av liknande, men kanske inte lika tungt vägande, skäl finns anledning att överväga att även på detta område invänta resultatet av pågående lagstiftningsarbete. Internettjänster Promemorian uppmärksammar avtal där näringsidkare mot betalning för nedladdning från Internet tillhandahåller konsumenter digitalt lagrad musik och film. Avtalen bedöms ha karaktär mer av konsumentköp eller upplåtelse av egendom än av avtal om tjänst och därför lämpa sig dåligt för reglering efter konsumenttjänstlagens linjer. Här vill hovrätten fästa uppmärksamheten på att Internet används i långt fler avseenden än vid nämnda tillhandahållanden av musik och film, bl.a. sådana där näringsidkares och konsumenters överenskommelser om byte av nyttigheter liknar avtal om tjänst. Det förekommer t.ex. att en näringsidkare mot betalning tillhandahåller en marknadsplats (för köp till fast pris eller auktion) på Internet för köpare och säljare av egendom, där de båda senare utgörs av konsumenter (se bl.a. och se). Vidare finns det näringsidkare som över Internet mot betalning tillhandahåller

3 3 konsumenter bredbandsuppkoppling och/eller externt hårddiskutrymme för lagring av digitala dokument, t.ex. säkerhetskopior av fotografier (se bl.a. Listan över avtal om tjänster som sluts över Internet och där prestationer i större eller mindre omfattning utväxlas över Internet kan göras lång och brokig. Att fånga dessa tjänster i en och samma definition Internettjänster är svårt och, enligt vad som framgår i det följande, möjligtvis inte heller vare sig nödvändigt eller lämpligt. En viktigare invändning är nämligen att Internet kan ses som ett tekniskt kommunikationsmedel, måhända flerdimensionellt och universellt på ett sätt världen tidigare inte skådat. Med hänsyn till bl.a. teknikutveckling kan det vara vanskligt att avgränsa konsumenttjänstlagens tillämpningsområde på grundval av teknikens nuvarande ståndpunkt, i det här fallet Internet av idag, oavsett om det handlar om att införliva eller att utesluta tjänster. Risken med en teknikberoende reglering är att den snart kan vara överspelad. Hovrätten, som principiellt förordar teknikneutralitet, finner sålunda mindre lämpligt att, som i 4 kap. 1 förslaget, från lagens tillämpningsområde uttryckligen utesluta Internettjänster. I stället kan frågan ställas om det bland de utväxlingar av prestationer mellan näringsidkare och konsumenter som förekommer på Internet finns sådana tjänster som lämpligen bör omfattas av regleringen i konsumenttjänstlagen och, i så fall, om det bör få återverkningar på de föreslagna skrivningarna så att även dessa tjänster passar in. Ovannämnda tillhandahållande av externt hårddiskutrymme för lagring av digitala dokument skulle exempelvis kunna bedömas och prövas mot de föreslagna bestämmelserna om förvaring av egendom. Besvarandet av frågan och följdfrågan torde kräva ytterligare utredning. Lagtekniska frågor Allmänna bestämmelser Av formuleringen i 1 kap. 1 förslaget Denna lag gäller avtal om tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter kan man få uppfattningen att alla sådana tjänster

4 4 omfattas av lagens tillämpningsområde medan detta inte gäller för ett flertal av dessa. En uttrycklig inskränkning redan i denna portalparagraf skulle minska risken för dylika övertolkningar. Meningen skulle i stället kunna lyda t.ex: Denna lag gäller avtal om tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter, enligt vad som framgår närmare av 2 kap. 1-3, 3 kap. 1 och 4 kap. 1. Det kan vidare diskuteras om bestämmelsen i 1 kap. 3 förslaget är nödvändig då myndighetsutövning fortsatt inte kommer att falla inom lagens tillämpningsområde. Påföljder vid fel i behandling eller vård av person Enligt 16 konsumenttjänstlagen kan fem påföljder aktualiseras vid fel hos tjänsten betalningsinnehållande, avhjälpande, prisavdrag, hävning och skadestånd. Redan av denna inledande bestämmelse framgår att betalningsinnehållande och skadestånd kan påkallas oberoende av de tre övriga påföljderna samt i förhållande till varandra liksom att avhjälpande, prisavdrag och hävning sinsemellan är alternativa. Närmare hur de tre sistnämnda påföljderna förhåller sig till varandra framgår av Enligt 3 kap. 7 förslaget framstår inte bara avhjälpande, prisavdrag och hävning utan även betalningsinnehållande som sinsemellan alternativa ( eller ) medan endast skadestånd förefaller oberoende av övriga påföljder ( och ) samtidigt som det av 3 kap. 10, 11, 12 och 21 framgår klart att någon förändring inte avses i påföljdernas inbördes förhållanden. För tydlighets skull bör i 3 kap. 7 sådan åtskillnad av påföljderna göras som framgår av 16 konsumenttjänstlagen (jfr förslagets, i förhållande till 25 konsumenttjänstlagen, oförändrade utformning enligt 3 kap. 16 ). Påföljder vid fel och näringsidkarens dröjsmål i andra tjänster Ett liknande resonemang kan föras kring 4 kap. 3-4 förslaget. Ordet och (p. 4) innebär att samtliga påföljder står konsumenten till buds vid fel eller dröjsmål; hävning resp. skadestånd vid närmare förutsättningar enligt 5 resp. 6. Den enda skrivning i 3-4 som antyder att påföljder är alternativa, dvs. i det enskilda fallet inte samtidigt utverkbara, är det i stället som bestämmer förhållandet mellan prisavdrag och hävning (p. 4). Rent bokstavligt kan bestämmelserna i fråga därför läsas så att

5 5 konsumenten samtidigt kan kräva avhjälpande och häva avtalet, inte minst som det i 4 kap., till skillnad från i det mer utförligt reglerade 3 kap., saknas bestämmelser om de närmare förutsättningarna för flertalet av de uppräknade påföljderna. Att kapitlet är avsett att reglera tjänster av vitt skilda slag och därför behöver bestå av flexibla regler synes inte motivera ett utelämnande avseende förhållandena mellan olika påföljder, motsvarande vad som återfinns i 16 och 25 konsumenttjänstlagen samt 3 kap. 16 förslaget. Låt vara att dessa förhållanden må följa redan av allmänna kontraktsrättsliga principer. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsråden Ingemar Persson och Ingrid Holmstrand samt tf. hovrättsassessorn Claes Almberg, föredragande. Fredrik Wersäll Claes Almberg