Hovrätten för Nedre Norrland

Transkript

1 Hovrätten för Nedre Norrland REMISSYTTRANDE Datum Dnr /0154 Ert datum Ert Dnr Ju2011/3644/DOM En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42) Hovrätten tillstyrker i huvudsak de förslag till ny och ändrad lagstiftning som läggs fram i betänkandet. Hovrätten har dock vissa synpunkter på de framlagda författningsförslagen som redovisas i det följande. Hovrätten har även kritiska synpunkter beträffande utredningens överväganden då det gäller chefsstrukturen i domstolarna och översyn av domaranställningar Detta yttrande har beslutats av tf. hovrättspresidenten K-G Ekeberg, hovrättsråden Marie Norberg och Per-Anders Svensson samt tf. hovrättsassessorn Helene Karlsson, föredragande K-G Ekeberg Helene Karlsson

2 1. Författningsförslagen Lag (2011:000) om domstolar och domare 1 kap. 2 - Första stycket kan utgå då det redan av 1 framgår vad lagen innefattar. I andra stycket bör, om möjligt, anges vilka de andra lagarna är. 2 kap. 5 - Det bör uttryckligen anges i vilka orter som kammarrätterna finns på samma sätt som för hovrätterna. Bestämmelsens sista stycke bör utgå och istället föras in i 6, se nedan. 2 kap. 6 - Bestämmelsen bör ges följande lydelse Regeringen meddelar föreskrifter om hovrätternas, kammarrätternas, tingsrätternas och förvaltningsrätternas domkretsar och i vilka orter det ska finnas tingsrätt och förvaltningsrätt. 2 kap. 7 - Bestämmelsens första stycke bör ha följande lydelse. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka domstolar som ska vara indelade i avdelningar. Hovrätten anser inte att det är lämpligt att det ges utrymme för regeringen att delegera dessa beslut till myndighet. Vidare bör framgå att det är fråga om beslut i förordning och inte ett förvaltningsbeslut. 6 kap. 5 - Den föreslagna domareden framstår som alltför kortfattad och förenklad. Flera av de ämnen som berörs i den nuvarande eden saknas. Hovrätten förordar den moderniserade variant av den nuvarande eden med tillägg av mänskliga rättigheter och EU-rätt, som återfinns på sid kap. 6 och 10 kap. 6 - Av bestämmelserna bör framgå att det rör sig om tillfälliga anställningar. 9 kap. 1 och 12 kap. 1 - Det bör även regleras det högsta antal justitieråd som ska finnas i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. I vart fall bör formerna för att utöka antalet justitieråd regleras i lag. Frågan har visserligen aldrig varit kontroversiell i Sverige men den svenska regleringen bör dock vara invändningsfri från ett internationellt rättsligt perspektiv. Jämför exempelvis den återkommande diskussionen om skiftande majoriteter i USA:s Högsta domstol.

3 17 kap. 7 andra stycket Sista meningen bör formuleras enligt följande. Ledamöter och ersättare som ska vara jurister verksamma utanför domstolsväsendet förordnas på förslag av förvaltningsmyndigheter och organisationer. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka förvaltningsmyndigheter och organisationer som avses. Allmänt Hovrätten konstaterar att domstolarna genomgående i lagtexten är angivna i singularis. Detta bör lämpligen ändras till pluralis. Vidare bör texten lättas upp genom att obestämd artikel sätts ut före substantiven, t.ex. En tingsrätt. Ett alternativ är att domstolen istället skrivs i bestämd form. Lag om nämndemän och ändringar i rättegångsbalken 1 första stycket lagen om nämndemän och 4 kap. 1 första stycket rättegångsbalken - Dessa båda bestämmelser innehåller regler som ger domstolar beslutanderätt i vissa avseenden. Hovrätten har inget att erinra mot innehållet i sak i bestämmelserna. Däremot torde bestämmelserna, som de är utformade, strida mot förbudet mot direktdelegation från riksdagen till myndigheter. De frågor som regleras i bestämmelserna handlar om att domstolarna får fastställa antalet nämndemän och bestämma hur mål ska fördelas mellan domare. Dessa frågor är sådana som typiskt sett ska regleras i föreskriftsform och inte i förvaltningsbeslut. Den naturliga platsen att reglera dessa ämnen är i domstolens arbetsordning. Bestämmelserna i lagarna är utformade så att de i praktiken ger domstolarna föreskriftsrätt i dessa avseenden. Det är dock inte möjligt för riksdagen att delegera föreskriftsrätt direkt till myndigheter utan att gå via regeringen. Ett tänkbart sätt att reglera frågan är att istället använda sig av en upplysande bestämmelse och hänvisa till domstolarnas arbetsordning. Ett förslag kan vara: Av varje domstols arbetsordning framgår hur många nämndemän som och Av varje domstols arbetsordning framgår hur mål och ärenden ska fördelas mellan enskilda domare. Därmed ger bestämmelserna inte domstolarna någon rätt att meddela föreskrifter men upplyser om var dessa finns. I förordning kan sedan bemyndigandet till domstolarna finnas. Det är visserligen inte helt lyckat att i lag hänvisa till arbetsordningen. Hovrätten delar dock

4 inte utredningens bedömning att detta skulle strida mot den formella lagkraftens princip (s. 244 i betänkandet). 1 kap. 5 tredje stycket rättegångsbalken Bestämmelsen bör, inte minst av personalförsörjningsskäl, ändras på så sätt att det blir möjligt att tjänstgöra som ordförande även vid andra tingsrätter än den där personen i fråga tidigare varit ordinarie domare. Motsvarande ändringar bör göras även i de bestämmelser som avser hovrätter, kammarrätter och förvaltningsrätter. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen Eftersom förvaltningsprocesslagen ändå kommer att bli föremål för en genomgripande översyn framför hovrätten inga synpunkter på den provisoriska lagtekniska utformningen som utredningen lagt fram. Hovrätten erinrar dock om att domstolsutredningen på sin tid lade fram ett genomarbetat förslag till förfarandelag som skulle kunna användas i sammanhanget. 2. Översyn av domaranställningarna och chefsstrukturen i domstolarna (avsnitt 11) Hovrätten instämmer i de synpunkter som Annika Sandström och Maria Wetterstrand lagt fram i sitt särskilda yttrandet beträffande ett öppet tillsättningsförfarande och tillsättningen av s.k. enhetschefer och vill för egen del tillägga följande. Antalet befordrade tjänster i domstolarna har minskat väsentligt de senaste åren och chefsstrukturen har blivit minst sagt svåröverskådlig. Samtidigt har antalet sökande till ordinarie domartjänster minskat. Denna minskning gäller också chefsdomartjänsterna. I den centrala rättsliga funktion som domstolsväsendet har är det av stor vikt att organisation och ledningsstruktur framstår som någorlunda överblickbara och beständiga över tid. För att domstolarna även i framtiden ska kunna rekrytera de skickligaste och för domaryrket mest lämpade personerna krävs ökade möjligheter att göra karriär inom domstolarna. Mot denna bakgrund bör frågorna om chefsstrukturen och befordrade tjänster som inte innebär chefskap utredas ytterligare. I frågan om rekrytering av enhetschefer ska särskilt framhållas att utredningens

5 ställningstagande tydligt avviker från regeringens ambition att rekryteringen av chefer inom staten ska vara öppen. Det system med enhetschefer som nämns i utredningen innebär att lämpliga personer som för tillfället är anställda i en domstol där enhetschefer inte behövs i praktiken är uteslutna från dessa uppdrag. Detta är utomordentligt olyckligt, både från principiella synpunkter och från rekryteringssynpunkt. Ett öppet tillsättningsförfarande är ägnat att främja rekryteringen och bredda urvalet.