Invandrade läkare en resurs i svensk sjukvård. Ett handlingsprogram från Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet

Transkript

1 Invandrade läkare en resurs i svensk sjukvård Ett handlingsprogram från Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet

2 Sveriges läkarförbund Grafisk formgivning: Mako Fukuda Best. nr 50-12

3 Innehåll Några råd från en invandrad läkare 5 Förord 7 Sammanfattning.. 8 Vägen till svensk legitimation. 8 Vägen till arbetsmarknaden 9 Utveckling av professionell och kulturell kompetens. 9 Inledning 11 Grundläggande principer 13 Lika rättigheter och lika möjligheter.. 13 Lagstiftning m m. 15 Hälso- och sjukvårdslagen 15 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.. 15 Lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. 16 Principdeklarationen Mångfald i arbetslivet.. 17 Ett Sverige för alla Storstadsdelegationen.. 17 EG:s Läkardirektiv 17 Vägen till svensk legitimation.. 18 Svenska för invandrare (sfi).. 18 Kompletteringsutbildningen. 19 Ansökan om kompetensbedömning. 19 Språkprov kurs i sjukvårdssvenska 20 Medicinskt kunskapsprov (TULE-prov) 20 Provtjänstgöring Fastställande av legitimationsvillkor.. 22 Legitimation.. 23 Lokala modeller. 23 Malmömodellen 23 Stockholmsmodellen 24

4 Överväganden och förslag 25 Samverkan.. 25 Språkundervisningen.. 26 Praktik/auskultation 28 TULE-provet.. 29 Provtjänstgöringen. 29 Allmäntjänstgöringen (AT). 31 Vägen till arbetsmarknaden 31 Inledning.. 31 Statistik 32 Arbetslösa läkare 33 AT och ST.. 34 Överväganden och förslag 34 Möjligheter till praktik Samarbete med arbetsförmedlingen. 35 Information om kompletteringsutbildningen. 36 Stöd och råd.. 37 Attityder och attitydpåverkan 39 Utveckling av den professionella och kulturella kompetensen 42 Mötet med den svenska sjukvården.. 42 Överväganden och förslag.. 43 Mentorskap 43 Nätverk.. 47 Introduktion av nya läkare.. 47 Kompetensutveckling m m..48 Forskning och utveckling

5 Några råd från en invandrad läkare Sjukvården är ett komplicerat system. Rollerna för olika personalkategorier, speciellt när det gäller paramedicinsk personal, är oklara och ändras mellan olika avdelningar inom samma klinik. Även det sätt på vilket doktorerna kontaktar varandra, såväl inom kliniken som mellan olika kliniker, varierar. Ibland tas kontakt via remiss och ibland genom telefonsamtal. Kontakter mellan sjukvården och myndigheter samt organisationer förändras kontinuerligt; det finns inte några klara rutiner. För att introducera läkare med utländsk examen till detta komplicerade system behövs praktikperioder och en bra introduktion samt kontinuerlig handledning. En bra introduktion och handledning behövs även för nyexaminerade läkare med svensk utbildning. Mina råd till nya läkare: Ge inte upp! Trots svårigheter har majoriteten av läkare med utländsk examen kommit in i den svenska sjukvården och fungerar på ett bra sätt. Huvudsaken är att man har den medicinska kunskapen som behövs och intresse för jobbet samt för konsten att vara läkare. Stor del av den kompetensen har du redan. Det du saknar kan kompletteras snabbt. Språket är viktigt. I början kändes det som att språket tog lång tid att lära sig bemästra, men det är mycket viktigt att lära sig bra svenska, uttal, grammatik och att få ett stort ordförråd. Skriv ett introduktionsbrev och en meritförteckning som du skickar till olika arbetsplatser. Be om hjälp av din svensklärare eller arbetsförmedling. Våga själv kontakta olika myndigheter och sjukvården för att presentera dina starka sidor, var inte blyg! 5

6 Etablera kontakter med sjukvården i form av praktik eller auskultation. Detta håller dina medicinska kunskaper aktuella, ger dig en möjlighet att utveckla språket och lära dig det svenska sjukvårdssystemet. Kontakta direkt den ansvariga personen t ex verksamhetschefen, studierektorn eller personalansvarig. Under praktiktiden och även under tjänstgöringstiden kan man ibland ha en känsla av otillräcklighet och sakna arbetsuppgifter, då bör man fråga andra läkare och annan sjukvårdspersonal, speciellt avdelningsföreståndaren, om olika arbetsrutiner. Etablera kontakter med arbetskamrater både under arbetstid och på fritiden. Man kan få viktig information t ex under lunchrasten. Det är viktigt att man lär sig sjukvårdssystemet och kan vara flexibel för att anpassa sig till detta. Patient-läkarrelation och även relationen mellan läkare och annan sjukvårdspersonal är annorlunda i Sverige, t ex så har sjuksköterskorna universitetsutbildning och en viktigt roll i planeringen av behandling och vård för patienten. Det är intressant, spännande och lärorikt att lära sig arbeta med patienter från en annan kultur och i en ny sjukvårdsorganisation. Ta detta som en utmaning och GE INTE UPP! Nadjem Al Falahe Specialistläkare Dr. Med. Sc. 6

7 Förord Ledningarna för Svenska Läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund beslöt redan år 1996 att utreda frågan om invandrade läkares arbetsförhållanden. Genom ytterligare ett initiativ bildade Medicine studerandes förbund (MSF), Sveriges yngre läkares förening (SYLF) och Svenska överläkarföreningen (ÖF) i juni 1997 en arbetsgrupp för att försöka möta behovet av information om utländska läkares situation. Arbetet avgränsades till utländska läkare med examen från land utanför EU/EES-området och dessa läkares väg till svensk legitimation. Arbetsgruppen som antog namnet MULA (Mötesgruppen Utländska Läkares Arbetssituation) presenterade en delrapport för Sveriges läkarförbunds centralstyrelse i januari Rapporten är en kronologisk redogörelse för utländska läkares väg fram till svensk legitimation och presenterar i en rad att-satser MULA:s ställningstaganden och förslag. MULA:s arbete och förslag har varit en viktig grund för arbetet med denna rapport. MULA genomförde bl a en enkät bland invandrade läkare, som under hösten 1997 deltog i TULE-provet. I det följande refereras till resultatet av denna enkät. I januari 1998 beslöt Sveriges läkarförbunds centralstyrelse tillsammans med Svenska Läkaresällskapet att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utreda vad läkarorganisationerna kan göra för att underlätta för invandrade läkare att uppnå svensk behörighet, få anställning och integreras i den svenska hälso- och sjukvårdsorganisationen. Arbetsgruppen som antog namnet Arbetsgruppen För Invandrade Läkare, AFIL, påbörjade arbetet i oktober I gruppen har ingått tre ledamöter från vardera organisationen. För Sveriges läkarförbund: Matz Widerström, ordförande, Anders Helldén och My Salmonsson. För Svenska Läkaresällskapet: Nadjem Al Falahe, Solvig Ekblad och Claes-Göran Westrin. Från Sveriges läkarförbunds kansli: Susann Asplund Johansson, sekreterare, Ulrika Edwinsson och Robert Wahren. 7

8 Sammanfattning Vägen till svensk legitimation Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att invandrade läkare snabbare måste integreras i den svenska sjukvården. Det är orimligt att personer som redan har en läkarutbildning när de kommer till Sverige skall fastna i en kompletteringsutbildning som i vissa fall har tagit upp till sju år. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: En förbättrad samverkan mellan kommunen, arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen är en första förutsättning för att invandrade läkare snabbare lotsas till svensk legitimation och för att samhällets ekonomiska resurser skall utnyttjas på ett effektivt sätt. Kommunerna i samarbete med bl a Integrationsverket måste se över svenska för invandrare (sfi) för att kunna individualisera och effektivisera undervisningen. Större vikt måste också läggas vid uttalsundervisning och satslära. Ett samarbete över kommungränserna kan ge möjligheter att ha särskilda grupper med invandrade läkare och annan sjukvårdspersonal. Det skall vara en rättighet för invandrade läkare att få delta i kurserna i sjukvårdssvenska. Invandrade läkare måste ges ökade möjligheter att praktisera såväl i samband med språkundervisningen som inför det medicinska kunskapsprovet (TULE-provet) och provtjänstgöringen. Arbetsförmedlingen i samarbete med arbetsgivaren och den lokala läkarföreningen med hjälp av arbetsmarknadspolitiska medel bör starta olika former av utbildningar/praktik, i en sådan utsträckning att på sikt alla invandrade läkare, oavsett kompletteringsväg, kan erbjudas en sådan plats. 8

9 Läkarorganisationerna bör ha representation i den s k TULEorganisationen. Tydliga kriterier och mål måste utarbetas för provtjänstgöringen. Invandrade läkare som av Socialstyrelsen ålagts provtjänstgöring skall förordnas som underläkare under tjänstgöringen. Vägen till arbetsmarknaden Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att arbetslöshet bland invandrade läkare är att misshushålla med resurser. Invandrade läkare är en viktigt tillgång i den svenska hälso- och sjukvården. För att underlätta för invandrade läkare att ta sig in på arbetsmarknaden skall läkarorganisationerna: Verka för att arbetsgivare tar emot invandrade läkare för praktik. Samarbeta med arbetsförmedlingen och verka för inrättande av s k branschförmedlingar. Verka för en förbättrad statistik om gruppen invandrade läkare. Sprida information om kompletteringsutbildningen. Ge stöd och råd vid nyanställning, t ex i lönefrågor. Påverka attityder och framhålla att mångfald i arbetsstyrkan behövs. Utveckling av professionell och kulturell kompetens Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att det är viktigt att alla invandrade läkare på ett tidigt stadium får stöd av berörda kolleger. För det krävs bl a: Mentorprogram, såväl hos arbetsgivaren i samarbete med lokala fackliga organisationen, som inom olika sektioner/specialitetsföreningar. 9

10 Nätverk för invandrade läkare och mentorer. Verka för att arbetsgivaren utarbetar introduktionsprogram för nyanställda läkare. Individuella kompetensutvecklingsplaner. Forskning och utvecklingsarbete gällande dels invandrade läkares möjligheter och svårigheter på arbetsmarknaden, dels förutsättningar och svårigheter för invandrade läkare i mötet med olika patientgrupper. Uppföljning och utveckling av de olika insatserna. 10

11 Inledning Innehållet i denna rapport har i första hand avgränsats till läkare som inte är födda i Sverige och som har fått sin utbildning (examen, legitimation, specialistkompetens) i land utanför EU/EES-området. Med hänsyn till att det i princip inte förekommer någon arbetskraftsinvandring till Sverige på läkarområdet, är det främst fråga om läkare som får uppehållstillstånd av politiska, humanitära och familjemässiga skäl. Förslagen i rapporten kan dock i olika delar vara tillämpliga även när det gäller läkare från annat EU/EES-land och andra läkare som inte omfattas av den formella kompletteringsutbildningen. Likaså kan de i vissa delar gälla personer som inte är födda i Sverige, men som fått sin läkarutbildning här. I dessa sammanhang vilar också ett visst ansvar på de medicinska fakulteterna. Innehållet har vidare avgränsats till den svenska kompletterande utbildningen. Redogörelsen omfattar inte beskrivning och värdering av grundutbildningen i andra länder. Det är Socialstyrelsen som administrativt handlägger värdering och bedömning av varje enskild läkares medicinska kompetens inför den kompletterande utbildningen i Sverige. Invandrade läkare är en förhållandevis anonym del av de svenska läkarorganisationerna, trots att nästan var femte läkare i Sverige har utländsk utbildning. Av de ca läkare som legitimeras varje år har mellan 200 och 250 utländsk examen, varav drygt hälften från land utanför EU/EES. Det är dock ett känt faktum från kontakter med invandrade läkare i olika sammanhang, att de kan ha speciella problem och frågeställningar. Det kan t ex ta lång tid att få den utländska behörigheten prövad och kompletterad, men det handlar framför allt om svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Syftet med denna rapport är att identifiera och analysera olika problemområden och utifrån detta föreslå åtgärder för att underlätta för 11

12 invandrade läkare att få svensk legitimation och att komma in och integreras i den svenska hälso- och sjukvården. Handlingsprogrammet skall ligga till grund för läkarorganisationernas fortsatta arbete. I programmet föreslås åtgärder som läkarorganisationerna själva disponerar över inom ramen för sin verksamhet. På de områden läkarorganisationerna inte har några befogenheter, innebär förslagen till åtgärder t ex att krav och förslag framförs till ansvariga myndigheter eller motsvarande. Handlingsprogrammet vänder sig inte bara till förtroendemän och tjänstemän i läkarorganisationerna utan också till berörda myndigheter, politiker, verksamhetschefer, arbetsförmedlingar m fl. Rapporten innehåller också värdefull information för den invandrade läkaren och kan även till viss del gälla för andra vårdyrken. I rapporten redogörs kronologiskt för en invandrad läkares väg in på den svenska sjukvårdsarbetsmarknaden. Kapitlet Grundläggande principer innehåller vissa principer och utgångspunkter för integrationsarbetet. Kapitlet Vägen till svensk legitimation innehåller dels en redogörelse för den kompletterande utbildning som krävs för svensk legitimation, dels synpunkter och förslag som läkarorganisationerna har vad gäller utbildningen. I kapitlet Vägen till arbetsmarknaden föreslås åtgärder, som framför allt läkarorganisationerna själva förfogar över, för att underlätta för invandrade läkare som har uppnått svensk behörighet att ta sig in på arbetsmarknaden. I kapitlet Utveckling av den professionella och kulturella kompetensen föreslås slutligen åtgärder för att bistå invandrade läkare på arbetsplatsen. 12

13 Grundläggande principer Lika rättigheter och lika möjligheter I denna rapport används begreppet integration med den innebörd som anges i betänkandet Lika möjligheter (SOU 1997:82), nämligen att integration är en långsiktig, ömsesidig förändringsprocess som omfattar hela befolkningen. Integrationsarbetet bejakar mångfald, ömsesidig tolerans och respekt för varandras olikheter. Det strävar efter att skapa en harmonisk samhällsgemenskap som präglas av jämlika och berikande relationer mellan den invandrade delen av befolkningen och majoritetsbefolkningen samt mellan olika invandrargrupper. Det övergripande målet för den nya integrationspolitik, som antogs av riksdagen i december 1997, är att skapa lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett bakgrund. Det betonas att integrationspolitiken är en generell samhällsfråga och en viktig angelägenhet för alla samhällsmedborgare. Därför ställs krav på nya samverkansformer mellan den nyanlände, flyktingmottagandet i kommunen och hälso- och sjukvården. Integrationspolitikens mål är: lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund. en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för. Det integrationspolitiska arbetet skall inriktas på att: Ge förutsättningar för individens egen försörjning och delaktighet i samhället, 13

14 värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter samt, förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Integrationsverket som inrättades i Norrköping under år 1998 har ett övergripande ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag inom olika samhällsområden och för att integrationsprocessen i samhället stimuleras. En annan central uppgift för verket är att utveckla och förbättra introduktionen av nyanlända. En tredje uppgift är att följa och utvärdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av etnisk och kulturell mångfald. Enligt regeringens budgetproposition för år 1999 (prop 1998/99:1) och 2000 (prop 1999/2000:1) är det en integrationspolitisk prioritering att bryta den etniska segregationen och att skapa ett Sverige för alla. En rapport från Statens invandrarverk (1997) visar att ett schablonartat omhändertagande och en bristande medvetenhet om hälsoproblem, som beror på kriser förknippade med flyktingskapet, kan medföra att nyanlända har stora svårigheter att tillgodogöra sig kommunernas introduktionsprogram. I betänkandet Lika möjligheter (SOU 1997:82) påtalas att Sverige inte har klarat av att integrera de nyanlända invandrarna. Många nyanlända har allvarliga hälsoproblem och utredningen skriver i sin sammanfattning att eventuella hälsoproblem skall uppmärksammas tidigt och vid behov skall initiativ tas till rehabiliterande insatser. Därför bör hälso- och sjukvården ha en given roll i planeringen och genomförandet av kommunernas introduktionsprogram. Sverige har liksom andra länder sina kulturella särdrag, som är påverkade av landets geografi, historia, religion, kultur och traditioner. Dessa kulturella särdrag återfinns även i arbetslivet, t ex i organisationsstrukturen, i umgängesformerna och i sättet att söka arbete. Vårt samhälle kännetecknas dessutom av den inflytelserika roll som 14

15 intresseorganisationer spelar i både samhället och på arbetsmarknaden. Det finns s k sociala koder för samarbete mellan människor. För integrationsprocessen är det viktigt att den invandrade läkare förstår dessa koder och de outtalade normer som styr beteenden och umgänge. Möten i vården mellan människor med olika etnisk, kulturell och religiös bakgrund sker både i relationen mellan personal och patient och anhörig och mellan arbetskollegor. Alla medarbetare har ett ansvar för en god arbetsmiljö och för att ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet. Det mångkulturella samhället kräver en arbetsgemenskap, där vilja finns till förståelse för olikheter i mötet mellan människor och kulturer. Lagstiftning m m Det har under de senaste åren skett en del förändringar i lagstiftningen, som direkt eller indirekt har stor betydelse för gruppen invandrade läkare. Hälso- och sjukvårdslagen Riksdagen beslutade under år 1998 att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning, som medger att alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning kan fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla läkarlegitimation. Med vissa läkare med utländsk utbildning avses läkare med examen från land utanför EU/EES som föreskrivs AT som villkor för legitimation. Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område I lagen har, för att stärka patientinflytandet, bl a införts en regel som preciserar den enskilde läkarens och vårdgivarens skyldighet att ge patienten en individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd 15

16 och om de olika metoder för undersökning, vård och behandling som finns tillgängliga. Invandrade läkare utgör i detta sammanhang en resurs för att möta behovet hos patienterna i vårt mångkulturella samhälle. Lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet Från och med den 1 maj 1999 gäller en ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Den nya lagen förbjuder såväl direkt som indirekt diskriminering. Diskrimineringsförbudet gäller oberoende av om det finns en diskriminerande avsikt hos arbetsgivaren eller inte. Lagen omfattar förutom ett bestående anställningsförhållande även rekryteringförfarandet. Det innebär att en arbetssökande kan åberopa lagen, om han eller hon anser sig diskriminerad t ex i samband med gallring av ansökningar eller vid uttagning till anställningsintervju. Enligt lagen är arbetsgivare, som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för etniska trakasserier, skyldig att utreda omständigheterna och vidta åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Påföljden för överträdelse av diskrimineringsförbuden är skadestånd och ogiltighet, d v s diskriminerande avtal blir ogiltiga. Arbetsgivaren är enligt lagen också skyldig att bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk mångfald i arbetslivet. Av förarbetena till lagen framgår att diskrimineringsförbuden bör kompletteras med regler om aktiva åtgärder för att påskynda en förändring av attityder och normer och öka medvetenheten om förekomsten av diskriminering. Motiveringen till detta framgår av regeringens proposition 1997/98:177, Målet med att införa krav på aktiva åtgärder är att föra in ett mångfaldstänkande hos arbetsgivare, arbetstagarorganisationer och enskilda arbetstagare vilket i sin tur kan bidra till att den etniska mångfalden i samhället avspeglas i arbetslivet och att arbetsgivaren i högre utsträckning än i dag skall se de fördelar som etnisk mångfald kan ge och ta tillvara erfarenheter och kompetens oberoende av etnisk bakgrund. 16

17 Principdeklarationen Mångfald i arbetslivet I samband med det utredningsarbete som föregick lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, tog de centrala parterna på arbetsmarknaden fram principdeklarationen Mångfald i arbetslivet. Den är en vägledning för företag, myndigheter och organisationer hur man kan utveckla en ökad etnisk mångfald. De organisationer som undertecknade dokumentet har bildat Rådet för mångfald i arbetslivet. Rådet skall arbeta enligt de intentioner som kommer till uttryck i deklarationen. Enligt stadgarna skall rådet bl a stödja, följa upp och vidareutveckla mångfaldens utveckling på arbetsmarknaden. Ordförandeskapet i rådet cirkulerar mellan medlemmarna och växlar mellan arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation. Ett Sverige för alla Storstadsdelegationen Riksdagen har avsatt medel för den s k framtidssatsningen Ett Sverige för alla. Huvuddelen av medlen kommer att fördelas inom ramen för de lokala utvecklingsavtal, som skall tecknas mellan stat och kommun för de mest utsatta bostadsområdena i storstadsregionerna. Regeringen har tillsatt en särskild storstadsdelegation med uppgift att bl a ansvara för överläggningarna med kommunerna om de lokala utvecklingsavtalen. Utvecklingsavtalen kommer årligen att revideras. Medlen skall bl a användas för att stärka vuxna invandrares kunskaper i svenska språket genom möjligheter att kombinera svenskundervisning med arbetsplatspraktik. Medel finns anslagna från och med andra halvåret EG:s Läkardirektiv (93/16/EEG) Det av EU/EES-länderna antagna s k läkardirektivet innebär att varje medlemsstat måste ge en läkare med godkänt utbildnings- eller kompetensbevis från annan medlemsstat tillstånd att utöva läkaryrket utan att ställa speciella villkor t ex på kompletterande utbildning. Sverige 17

18 godkänner i dessa fall även medborgare från tredje land, som har utbildning/kompetensbevis från annan medlemsstat och går i detta hänseende längre än övriga medlemsstater. Vägen till svensk legitimation En läkare med examen från land utanför EU/EES måste genomgå en kompletterande utbildning i Sverige för att erhålla svensk legitimation. Den kompletterande utbildningen kan inte, på grund av begränsade resurser, erbjudas alla utländska läkare som vill arbeta i Sverige. Därför accepteras enbart läkare som av Statens invandrarverk beviljats uppehålls- och arbetstillstånd av politiska, humanitära eller familjemässiga skäl. Svenska för invandrare (sfi) Enligt gällande regler har alla invandrare som är bosatta i en kommun och saknar grundläggande kunskaper i svenska rätt att delta i sfi. Rätten till sfi är således knuten till den kommun där invandraren är bosatt och folkbokförd. För att få delta krävs uppehållstillstånd. Kommunen är skyldig att, om inte särskilda skäl finns, senast inom tre månader tillhandahålla sfi. Kurslängden uppgår till 6-12 månader. 18

19 Kompletteringsutbildningen Allmäntjänstgöring Socialstyrelsens beslut om kompletering av utbildning Sjukvårdssvenska (frivillig) sfi-intyg Språkprov Läkare utan specialistkompetens Läkare med specialistkompetens Medicinskt kunskapsprov Provtjänstgöring Kurs i socialmedicin & författningskunskap Formell ansökan om legitimation / specialistkompetens Ansökan om kompetensbedömning Ansökan om tillstånd att arbeta som läkare i Sverige görs hos Socialstyrelsen, som i varje enskilt fall bedömer den sökandes medicinska kompetens och beslutar om villkoren för svensk legitimation. För att kunna bedöma den medicinska kompetens föreskriver Socialstyrelsen att den utländske läkaren antingen genomgår ett medicinskt kunskapsprov eller provtjänstgöring. Läkare med utländsk examen åläggs att genomgå kunskapsprovet medan läkare med specialistbehörighet innefattande minst fem års yrkeserfarenhet föreskrivs provtjänstgöring under sex månader. För närvarande hänvisas ungefär hälften till kunskapsprovet och hälften till provtjänstgöring. Det tar i genomsnitt ca 4 5 år att erhålla svensk legitimation för dem som åläggs kunskapsprovet och ca 2 år för dem som åläggs provtjänstgöring, från det att ansökan inkom till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen uppger att ca läkare är under komplettering till svensk legitimation år 1999 och att ca 150 läkare med utbildning från land utanför EU/EES varje år erhåller svensk legitimation. 19

20 Enligt den enkät som genomfördes i september 1997 av MULA, fick de utländska läkarna beslut om kraven för kompetensbedömning inom ett år från det att de kom till Sverige. Språkprov kurs i sjukvårdssvenska Det första steget i den kompletterande utbildningen är ett obligatoriskt språkprov i svenska. Folkuniversitetet anordnar språkprovet på uppdrag av Socialstyrelsen. Nivån på språkprovet motsvarar gymnasiekompetens i svenska. Som en förberedelse inför provet anordnar Folkuniversitetet frivilliga språkkurser, benämnda Sjukvårdssvenska 1 och 2. För att antas till de frivilliga språkkurserna krävs att man genomgått sfi och fått ett beslut från Socialstyrelsen om komplettering. Den sökande måste också genomgå ett inträdesprov. Antalet platser på dessa kurser är begränsat. Språkprovet och de frivilliga språkkurserna finansieras av Socialstyrelsen och Länsarbetsnämnden och genomförs av Folkuniversitetet i Stockholm, Uppsala, Lund och Umeå samt av Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet. Under år 1998 genomförde 225 läkare provet. Socialstyrelsen finansierade endast 31 platser på de frivilliga språkkurserna. Av dem som besvarade MULA:s enkät uppger samtliga att de hade deltagit i kurserna i sjukvårdssvenska inför språkprovet. Medicinskt kunskapsprov (TULE-prov) Syftet med det medicinska kunskapsprovet, även kallat TULE-provet (Tentamensgruppen för Utländska Läkares Examination), är att fastställa att läkaren besitter grundläggande medicinska kunskaper motsvarande svensk läkarexamen. TULE-provet anordnas två gånger per år av Karolinska Institutet i samråd med Socialstyrelsen. Godkänt språkprov i sjukvårdssvenska är en förutsättning för deltagande i TULE-provet. 20

21 Provet består av två delar och genomförs under tre dagar. Första dagen genomförs ett skriftligt kunskapsprov som omfattar ca 100 frågor fördelade på ämnena: kirurgi, medicin, obstetrik och gynekologi, pediatrik och psykiatri. Andra och tredje dagen genomförs två individuella praktiska prov inom några av nämnda områden. Examinanden tilldelas en eller två patienter med vilka praktisk-kliniska moment som anamnes, status, remiss, behandlingsförslag m m skall genomföras. År 1998 höjdes kraven för godkänt på den teoretiska delen från 60% till 65% rätt i kirurgi och medicin och från 50% till 60% rätt i övriga ämnen. Sedan år 1998 gäller att för dem, som inte klarat hela provet vid det första tillfället kan de delar som underkänts tenteras om vid ett andra tillfälle, dvs. hela provet behöver inte göras om. Om alla ämnen inte är godkända vid det andra tillfället finns ytterligare en möjlighet att tentera om underkända ämnen vid ett tredje tillfälle. För det praktiska provet gäller att vid omtentamen måste alltid båda delarna av det praktiska provet genomföras. Om man efter tre provtillfällen inte uppnått godkänt resultat finns i princip inte någon möjlighet till ytterligare tentamen. Totalt genomförde 260 utländska läkare TULE-provet under perioden Andelen godkända vid första försöket varierade mellan 40 och 50%. År 1998 förändrades, som ovan nämnts, uppläggningen av provet. Sedan det nya provet infördes har andelen godkända vid det första försöket varierat mellan 32 och 38%. Av statistiken framgår inte hur stort bortfallet är mellan de olika tentamenstillfällena. Av dem som besvarade MULA:s enkät hade ca en tredjedel praktisk sjukvårdserfarenhet i Sverige innan de skrev TULE-provet. Medianvärdet för tiden från beslut om komplettering till TULE-prov var tre år. 21

22 Provtjänstgöring Godkänt språkprov är ett krav för provtjänstgöring. Läkaren måste själv ordna en plats för provtjänstgöringen inom aktuellt verksamhetsområde. Verksamhetschefen avger efter provtjänstgöringen ett utlåtande, som innefattar en bedömning av läkarens medicinska kunskaper i relation till kraven för svensk legitimation, omdömesförmåga, förhållningssätt gentemot patienter och personal samt allmän lämplighet som läkare och reell kompetens inom specialiteten, helst i termer som relateras till det svenska vidareutbildningssystemet och fastställd målbeskrivning. Enligt uppgift från Socialstyrelsen får de allra flesta sin provtjänstgöring godkänd. I de få fall provtjänstgöringen inte har godkänts, har Socialstyrelsen ålagt läkaren att genomgå en ny provtjänstgöring eller TULE-provet. Fastställande av legitimationsvillkor Efter godkänt TULE-prov respektive provtjänstgöring fastställer Socialstyrelsen villkoren för att få svensk legitimation. När det gäller provtjänstgöringen grundar Socialstyrelsen sin bedömning på utlåtandet från verksamhetschefen. Besluten om legitimationsvillkor kan förete stora individuella variationer. För icke specialistkompetenta läkare som klarat TULE-provet är vanligen allmäntjänstgöring (AT) ett legitimationsvillkor. Även läkare som ålagts provtjänstgöring kan i vissa fall åläggas AT eller delar av AT som villkor för svensk legitimation. Gemensamt för alla är dock kravet på utbildning i svenska medicinalförfattningar. Sådan utbildning anordnas för närvarande två till fyra gånger per år av institutionen för samhällsmedicinska vetenskaper i Lund. 22

23 Legitimation Efter godkänd kurs i medicinalförfattningar ansöker de som haft kursen som enda legitimationsvillkor om svensk legitimation. De läkare som ålagts AT som legitimationsvillkor fullgör denna, går kursen i medicinalförfattningar och ansöker därefter om svensk legitimation. Specialistkompetens kan erhållas då läkaren uppnått kompetens enligt målbeskrivning för specialiseringstjänstgöring. Lokala modeller Det har lokalt uppstått modeller för att underlätta för invandrade läkare att få svensk legitimation. Nedan redovisas två modeller, de s k Malmö- och Stockholmsmodellerna. Malmö-modellen Vid Universitetssjukhuset i Malmö (UMAS) har i samarbete med arbetsförmedlingen startats en utbildning som vänder sig till läkare med utländsk examen. Många fruktlösa försök hade gjorts av arbetsförmedlingen att ordna praktikplatser samtidigt som man på UMAS hade konstaterat att det var svårt för invandrade läkare att få fotfäste på arbetsmarknaden. Tillsammans tog man därför initiativ till en strukturerad utbildning i syfte att ge invandrade läkare bättre förutsättningar att komma in i den svenska sjukvården. Utbildningen vänder sig till läkare som har erhållit krav från Socialstyrelsen på att genomgå TULE-provet och som klarat av språkprovet. De som uppfyller dessa villkor och står till arbetsmarknadens förfogande får via arbetsförmedlingen möjlighet att gå utbildningen. Huvudsyftet är att ge deltagarna de kunskaper som krävs för att de skall klara TULE-provet. Utbildningen omfattar 6 månader och genomförs på den invärtesmedicinska kliniken. Utbildningen som består av såväl praktik och teori, är uppdelad i tre block om vardera två månader. Under den 23

24 första perioden följer deltagaren bl a en undersköterskas och en sjuksköterskas arbete. Den andra perioden avser självstudier. En lista över svenskspråkig litteratur, som delvis är anpassad till uppläggningen av TULE-provet, har tagits fram. Under perioden går man bl a igenom tidigare TULE-prov, både de teoretiska och de praktiska delarna. En gång per vecka diskuterar man tillsammans på kliniken litteraturen, fallbeskrivningar m m. Under den tredje och sista perioden ges deltagarna möjlighet till en mer praktiskt inriktad tjänstgöring. Utbildningen avslutas med ett skriftligt prov. Finansieringen sker med arbetsmarknadspolitiska medel. Den ryms inom ramen för det som kallas otraditionella insatser på det arbetsmarknadspolitiska området. Med detta avses insatser som kan motiveras av arbetsmarknadsskäl men som inte ryms inom de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsförmedlingen köper utbildningen av medicinkliniken, som tar emot tre läkare i taget. Läkaren uppbär s k utbildningsbidrag, som grundas på arbetslöshetsersättningen. För den som inte kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning är ersättningen 104 kr per dag, vilket i sin tur sannolikt innebär att även socialbidrag är aktuellt. Den totala kostnaden (exkl ev socialbidrag) per deltagare uppgår till ca kronor. En utvärdering av utbildningen kommer att ske så snart den första kullen genomgått TULE-provet, hösten Stockholmsmodellen Med Malmöprojektet som förebild har Stockholms läns landsting och Länsarbetsnämnden i Stockholm i samarbete med Stockholms läkarförening startat en preparandkurs för utländska läkare inför TULEprovet. Då projektet, likväl som Malmömodellen, har ett nationellt intresse, har gruppen ansökt om och fått ekonomiskt stöd från regeringen. Projektet bygger på en 6 månaders kurs med handledning och mentorskap och är tänkt att lotsa ca läkare per år i tre år hela 24

25 vägen fram till legitimation, dvs omfatta även provtjänstgöring och AT. Överväganden och förslag Vägen till svensk legitimation upplevs av de flesta invandrade läkare som komplicerad och onödigt lång. Trots den ofta långa kompletterande utbildningen upplever många att det saknas viktiga moment t ex orientering om den svenska sjukvårdsorganisationen och möjligheter till praktik inför TULE-provet och provtjänstgöringen. Samverkan När läkare med utländsk examen kommer till Sverige kommer de i kontakt med för dem främmande begrepp och myndigheter. Samverkan mellan berörda myndigheter och andra aktörer har brister och kommunikationen dem emellan sker ofta genom den invandrade läkaren. Det finns inte någon aktör som på ett tidigt stadium fungerar som lots i systemet. Långa väntetider genomsyrar hela processen. För närvarande kan det ta mellan 2 och år innan Invandrarverket meddelar uppehålls- och arbetstillstånd. Väntetiden för sfi, kan uppgå till mellan 3 och 6 månader. Ytterligare väntetider som kan uppgå till mellan 6 månader och 1 år uppstår inför eventuellt deltagande i de frivilliga kurserna i Sjukvårdssvenska 1 och 2. För vissa läkare kan det ta upp till 5 år innan han eller hon har sett något av den svenska sjukvården. Väntetider förekommer också inför TULE-provet och provtjänstgöring. Det tar också tid att få AT. Det finns exempel där det tagit upp till sju år att få legitimation och då bör man betänka att detta gäller personer som redan har en läkarutbildning när de kommer till Sverige. Mot denna bakgrund framstår förbättrad kommunikation och samverkan mellan inblandade myndigheter och aktörer som en första förut- 25

26 sättning för att invandrade läkare snabbare skall lotsas till svensk legitimation och för att samhällets ekonomiska resurser skall utnyttjas på ett effektivt sätt. Kommunerna har ett särskilt ansvar eftersom de ansvarar för de introduktionsprogram som finns för nyanlända invandrare med flyktingstatus. Enligt förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m m skall introduktionen vara individuellt utformad och beakta den nyanländes utbildning, kunskaper och erfarenheter från hemlandet. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: samverkan på lokal nivå måste förbättras. Även invandrade läkare som inte har flyktingstatus och därmed inte omfattas av introduktionsprogrammen måste få hjälp och stöd på vägen till svensk legitimation. Kommunen måste i samtliga fall lokalt samarbeta med arbetsförmedlingen som i sin tur skall samarbeta med presumtiva arbetsgivare. kommunen och arbetsförmedlingen på ett tidigt stadium skall hjälpa till med att kontakta Socialstyrelsen så att väntetiderna t ex mellan sfi och kurserna i sjukvårdssvenska kan minskas. samverkan även skall ske med andra inblandade aktörer t ex i lokala samrådsgrupper. Språkundervisningen Kvaliteten i sfi kan variera väsentligt beroende på att deltagarna har olika erfarenheter, utbildningsnivå och varierande motivation för att lära sig svenska. Det kan t ex förekomma att analfabeter läser tillsammans med högutbildade akademiker. Kurstempot kan därför upplevas för lågt av många invandrade läkare. Från invandrade läkare har det framförts att sfi innehåller många intressanta moment och ger en inblick i det svenska samhället, men att undervisningen borde vara mer medicinskt inriktad. 26

27 I kursplanen för sfi anges bl a I svenskundervisning för invandrare (sfi) skall invandrare få möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera muntligt och skriftligt på svenska i vardagsliv, samhällsliv, utbildning och arbetsliv. Kursen skall förbereda för en vid och varierad språkanvändning. Därför har det bl a ansetts angeläget att kombinera undervisningen med praktik. Praktik för invandrade läkare i samband med sfi förekommer knappast, vilket naturligtvis försämrar möjligheterna att tillägna sig ett språk som senare fungerar i arbetslivet. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: kommunerna i samarbete med bl a Integrationsverket måste se över sfi för att kunna individualisera och effektivisera undervisningen. större vikt måste läggas vid uttalsundervisning och satslära i utbildningen. Ett dåligt uttal och en dålig språkbildning kan orsaka missförstånd i kommunikationen och ökar riskerna för diskriminering. ett samarbete över kommungränserna kan ge möjligheter att ha särskilda grupper med invandrade läkare och annan sjukvårdspersonal. kraven på praktik i samband med sfi måste tillgodoses. Efter godkänd kurs i sfi kan läkaren, som tidigare nämnts, frivilligt delta i Sjukvårdssvenska 1 och 2. Det har förekommit kritiska synpunkter på arbetsförmedlingens agerande då det gäller dessa kurser, bl a uppgifter om att det på sina håll inte ansetts ekonomiskt försvarbart att betala för dessa kurser, då risk fanns att man utbildade till arbetslöshet. Detta har medfört att vissa läkare har känt sig nödgade att flytta till orter där arbetsförmedlingen beviljat deltagande i kurserna. 27

28 Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: det skall vara en rättighet för invandrade läkare att få delta i kurserna i sjukvårdssvenska och att ansvaret för att bevilja deltagande i kurserna skall åläggas Socialstyrelsen så att man får en enhetlig tillämpning i landet. kurserna i sjukvårdssvenska måste kombineras med praktik. Goda språkkunskaper är ett krav för tillträde till arbetsmarknaden och en förutsättning för en förtroendefull relation mellan läkare, patient och personal. Kraven på utbildningen i svenska måste därför vara höga. Sammantaget torde en effektivare sfi samt kurserna i Sjukvårdssvenska i kombination med praktik, avsevärt förbättra kvaliteten på språkundervisningen. Praktik/auskultation Praktik är viktig ur många aspekter, dels som ovan nämnts för språkutvecklingen, dels för att på ett tidigt stadium få en inblick i den svenska sjukvårdsorganisationen. Genom praktik kan läkaren också lära sig de sociala koder och outtalade normer som styr beteenden och umgänge. Dessutom är en mer medicinskt inriktad praktik i många fall nödvändig för att lyckas med TULE-provet eller provtjänstgöringen. För att få en praktikplats kräver arbetsgivaren som regel att den invandrade läkaren skall ha klarat av det svenska språkprovet. Men för att klara språkprovet är det just praktik som behövs. Detta visar tydligt på behovet av olika former av praktik i olika skeden. Det är också viktigt att ha klart för sig i vilket skede som den invandrade läkaren befinner sig när han eller hon praktiserar för att undvika missförstånd kring vilken roll läkaren har på kliniken/motsvarande under praktiktiden. Det kan vara svårt att ordna en praktikplats på egen hand. Det finns exempel där invandrade läkare sökt fler än 400 praktikplatser, innan man lyckats få en plats. Det är svårt även med arbetsförmedlingens hjälp. 28

29 Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: invandrade läkare måste ges ökade möjligheter att praktisera inför TULE-provet och provtjänstgöringen. arbetsförmedlingen i samarbete med arbetsgivaren och de lokala läkarföreningarna, med hjälp av arbetsmarknadspolitiska medel, bör starta olika former av utbildningar/praktik t ex enligt den s k Malmö-modellen. På sikt bör alla invandrade läkare, oavsett kompletteringsväg, erbjudas en sådan plats. TULE-provet Från invandrade läkare har det framförts kritik mot att TULE-provet till allt för stor del är inriktat på svenska förhållanden och inte objektivt mäter medicinska kunskaper. Detta gäller även den praktiska delen i provet, där kulturella skillnader kan bli uppenbara. Det har också framförts önskemål om att provet skall ges vid fler tillfällen per år och på flera orter. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: läkarorganisationerna bör ha representation i TULE-organisationen. Därigenom skulle ytterligare synpunkter och erfarenheter kunna tillföras när TULE-provet ses över och revideras. Provtjänstgöringen Förutom att det är svårt att själv ordna en plats för provtjänstgöringen är ett ytterligare problem att anställningsformen varierar lokalt under tjänstgöringen. I vissa fall förordnas läkaren som underläkare, i andra fall ordnas provtjänstgöringen som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I de fall där den provtjänstgörande förordnas som underläkare kan vederbörande arbeta som läkare i underordnad ställning med det ansvar och de befogenheter som följer av förordnandet. Arbetsgivaren 29

30 har också ett arbetsgivaransvar för vad läkaren gör i sin tjänsteutövning. Om man däremot blir föremål för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd råder inte något anställningsförhållande och man får i princip inte utföra ordinarie arbetsuppgifter. Detta innebär att läkaren i dessa fall inte kan ha egna patienter, inte får skriva remisser och inte kan utfärda recept. Härtill kommer att läkaren i förordnandefallet får lön som läkare, medan den som är föremål för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Efter avslutad provtjänstgöring bedömer som nämnts ansvarig verksamhetschef den invandrade läkarens kompetens och avger ett utlåtande till Socialstyrelsen. Verksamhetschefens utlåtande är av avgörande betydelse för Socialstyrelsens beslut om legitimationsvillkor och specialistkompetensen. Det saknas emellertid tydliga kriterier och mål för provtjänstgöringen, vilket försvårar formuleringen av utlåtandet och lämnar utrymme för skönsmässiga bedömningar. Detta kan vara en orsak till de ibland svårbegripligt stora individuella skillnaderna i legitimationsvillkoren. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: invandrade läkare som av Socialstyrelsen ålagts provtjänstgöring skall förordnas som underläkare under tjänstgöringen. sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar att ge invandrade läkare möjlighet att fullgöra provtjänstgöring. Då det gäller att tillskapa platser för provtjänstgöring bör det ske i samråd med de lokala läkarföreningarna och sektionerna. tydliga kriterier och mål måste tas fram för provtjänstgöringen och för bedömningen av denna. Här kan det arbete som har gjorts när det gäller mål för AT och ST tjäna som vägledning. I arbetet bör Socialstyrelsen samarbeta med läkarorganisationerna. 30

31 Allmäntjänstgöringen (AT) Det åligger varje enskild läkare att själv söka AT. På flera stora sjukhus där AT-block utlyses tillämpas ett poängsystem där antalet veckor som man vikarierat avgör plats i turordningen. Det har under en längre tid varit mycket svårt för utländska läkare att överhuvudtaget få ett enda vikariat. Invandrade läkare kan ha sökt mer än 100 AT-block men inte blivit kallade till en enda intervju. Ett utländskt namn kan innebära att man placeras längst ned på listan och aldrig får chansen att komma in på den svenska arbetsmarknaden, trots att det idag råder en tilltagande brist på läkare. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet vill understryka vikten av att sjukvårdshuvudmännen lever upp till kravet att inrätta ett tillräckligt antal AT-block för att alla läkare skall kunna fullgöra AT. Vägen till arbetsmarknaden Inledning Att få arbete är av central betydelse för invandrares möjligheter att etablera sig i det nya landet. Arbete ger förutom en ordnad ekonomi och självförsörjning, kontakter och förstärkt identitet, vilket i sin tur befrämjar den sociala integrationen. Hög utbildning, såsom läkarexamen och yrkeserfarenhet från hemlandet, förefaller emellertid inte vara någon garanti för att komma in på arbetsmarknaden. Svårigheter att bedöma utbildningen, bristande kunskaper i svenska, liten praktisk erfarenhet av svensk sjukvård och avsaknad av kontakt- 31

32 nät kan vara förklaringar till svårigheter på arbetsmarknaden och arbetslöshet bland invandrade läkare. En annan förklaring, som inte kan uteslutas, är fördomsfulla attityder mot invandrare. Diskriminering tas sällan upp i samband med invandrares svårigheter i arbetslivet och inte heller åtgärder som kan motverka och reducera diskrimineringen. En anledning till detta är enligt en rapport från European Foundation for Improvement of Living and Working Conditions (1995) att invandrare sällan ges möjlighet att själva lämna sin syn på dessa frågor. Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att: arbetslöshet bland invandrade läkare är att misshushålla med resurser. Invandrade läkare är en viktig tillgång för den svenska hälso- och sjukvården. Många invandrade läkare är specialistkompetenta och har flera års erfarenhet. Det krävs i dessa fall endast en kortare kompletterande utbildning för att de skall kunna delta i sjukvårdsarbetet fullt ut. Ekonomiskt krävs det förhållandevis små insatser för att ge invandrade läkare erforderlig kompetens för svensk legitimation. I gengäld tillför de hälso- och sjukvården värdefull kompetens i form av språkkunskaper och sådana kunskaper och erfarenheter som en annan kulturell och etnisk bakgrund kan medföra. Befolkningssammansättningen har förändrats i Sverige vilket, förutom att det bör avspeglas i personalsammansättningen, ställer nya krav på kunskaper hos personalen inom hälso- och sjukvården. Statistik Kunskaperna är mycket ofullständiga när det gäller invandrade läkares villkor i Sverige. Den offentliga statistiken är av många skäl bristfällig. Få resultat föreligger från mer systematisk forskning. 32

33 Betecknande för bristen på uppgifter är ovissheten om det totala antalet invandrande läkare i Sverige. Att det gäller ett betydande antal framgår av att under ett flertal år ca 25% av de läkare som legitimerats haft utländsk examen, varav drygt hälften från land utanför EU/EES. Samtidigt har ett antal personer med svensk skolutbildning fått sin medicinska utbildning utomlands. Under läsåret 1997/98 uppbar 269 personer studiemedel från Sverige för medicinska studier utomlands. Härtill kommer ett antal invandrande läkare med svensk examen. Arbetslösa läkare Skiftande uppgifter föreligger beträffande antalet arbetslösa läkare. I december 1998 varierade antalet från 93 läkare med arbetslöshetsersättning från Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA) till 569 arbetslösa läkare enligt statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Den första gruppen utgörs av de läkare som uppfyller villkoren för ersättning från AEA och som är medlemmar i Sveriges läkarförbund. Av dem som uppbar ersättning från AEA var 51% kvinnor. Det kan också konstateras att det främst rör sig om yngre läkare. AMS-statistiken omfattar alla som uppgivit att de söker arbete som läkare. Bland dessa finns sannolikt läkare som inte är medlemmar i Läkarförbundet och sådana som inte har kvalificerat sig för ersättning från AEA eller som utförsäkrats på grund av att de har varit arbetslösa länge samt ett okänt antal som inte är behöriga att arbeta som läkare i Sverige. AMS uppger att 185 läkare var helt arbetslösa. 44% av dessa var kvinnor. Knappt hälften av dem som var helt arbetslösa hade utländskt medborgarskap, främst från Östeuropa och Asien. För att studera läkares arbetsmarknad gör Sveriges läkarförbund regelbundet enkätundersökningar bland nyexaminerade och nylegitimerade läkare. Uppgifter samlas bl a in om antalet/andelen läkare som vid en viss tidpunkt innehade AT-block och ST-anställning respektive vikariatsanställning. Bland dem som innehade svensk legitimation år 1997 var andelen arbetslösa högre bland läkare med utländsk än bland 33

34 dem med svensk examen. Samtidigt gällde undersökningen ett begränsat antal personer. Då det gäller enskilda individers arbetslöshet sett över längre tid finns endast uppgifter som visar på betydande variationer men med svåra förhållanden för vissa läkare med utländsk examen, där 5 8 år kan ha förflutit innan de fått svensk legitimation. AT- och ST Läkare med svensk examen innehar AT-block i högre omfattning än läkare med utländsk examen, som har en högre andel vikariat. Av Läkarförbundets medlemmar, som avlagt examen år 1997, innehade 80% AT-block ett år efter examen och 10% innehade vikariat. Motsvarande fördelning för läkare med examen från land utanför EU/EES var 54% respektive 39%. Av de medlemmar, som fick svensk legitimation år 1997, innehade 40% ST-anställning ett år efter legitimation och 48% hade vikariat. Motsvarande fördelning för läkare med examen från land utanför EU/EES var 24% respektive 59%. Överväganden och förslag Nedan följer förslag till konkreta åtgärder som läkarorganisationerna kan vidta på central, lokal eller specialitetsnivå. Arbetet handlar om att på kort och lång sikt underlätta för invandrade läkare att komma in på arbetsmarknaden. Vissa åtgärder kan föreningarna och sektionerna börja arbeta med omgående medan andra åtgärder kan kräva lite längre planering och förberedelse och därmed få effekt på något längre sikt. Föreningarna/sektionerna bör kunna prioritera bland åtgärderna utifrån den situation och de förutsättningar som råder i den egna föreningen/sektionen. Det handlar om att bistå invandrade kollegor i deras strävanden att utöva läkaryrket. 34