Inneslutning och uteslutning

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för utbildning, kultur och medier Institutionen för didaktik Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15hp Rapport 2010ht4745 Inneslutning och uteslutning En studie om förskolebarns inneslutning och uteslutning i lek och pedagogers resonemang om sitt förhållningssätt i dessa situationer Författare: Marita Levi Tabasom Javanbakht Handledare: Malena Lidar Betygsättande lärare: Margareta Sandström

2 Sammanfattning Syftet med denna studie är att studera hur barn i åldrarna tre till fem år använder strategier för inneslutning och uteslutning i leken i en förskoleverksamhet samt att undersöka hur pedagoger resonerar omkring inneslutning och uteslutning och sitt förhållningssätt vid dessa situationer. Detta i syfte att vidga våra perspektiv i detta ämne. Observationer av barn och pedagoger samt intervjuer med förskollärare användes som metoder för att undersöka detta utifrån våra frågeställningar. Resultatet visar att barn använder sig av en mängd olika strategier innan de får tillträde till leken samt att barn använder olika strategier för att utesluta andra barn. Pedagogens roll i dessa situationer är mycket viktig. Om pedagogen är medveten om vilka strategier barn i gruppen använder kan man hjälpa dem att få tillträde till leken samt ge barn smarta strategier för att skydda en pågående lek. Nyckelord: förskola, inneslutning, kamratrelation, lek, pedagogens förhållningssätt, uteslutning 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 2 FÖRORD... 5 INLEDNING... 6 SYFTE... 7 BAKGRUND... 8 BARNS LEK... 8 KAMRATRELATIONER I FÖRSKOLAN... 9 INNESLUTNING OCH UTESLUTNING Barns tillträdesstrategier Barns uteslutningsstrategier PEDAGOGENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT I INNESLUTNINGS UTESLUTNINGSSITUATIONER SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV FRÅGESTÄLLNINGAR METOD VAL AV METOD URVAL OBSERVATION Genomförande av observation som metod INTERVJU Genomförande av intervju som metod DATABEARBETNING AV OBSERVATION OCH INTERVJU FORSKNINGSETIK RESULTAT OCH ANALYS RESULTAT UTIFRÅN OBSERVATIONER Observation ett Observation två Observation tre Observation fyra Observation fem Observation sex Observation sju

4 Observation åtta Observation nio Observation tio SAMMANFATTNING AV OBSERVATIONER RESULTAT UTIFRÅN INTERVJUER Tillträdesstrategier och uteslutningsstrategier vilka pedagoger uppmärksammat att barn använder sig av Pedagogens förhållningssätt i inneslutnings- och uteslutningssituationer SAMMANFATTNING AV INTERVJUER DISKUSSION RESULTATDISKUSSION METODDISKUSSION TILLFÖRLITLIGHET OCH GILTIGHET FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING REFERENSLISTA BILAGA 1 BREV TILL VÅRDNADSHAVARE BILAGA 2 BREV TILL PEDAGOGER BILAGA 3 INTERVJUGUIDE

5 Förord Ett stort tack till alla trevliga barn, deras föräldrar och pedagoger som låtit oss komma in i deras verksamhet för att göra våra observationer samt intervjuer. Utan Er hade vi inte fått något material att arbeta med. Vi vill även tacka vår handledare Malena Lidar som givit oss goda synpunkter på hur vi ska gå vidare med arbetet. De som stått oss allra närmast i detta arbete är våra familjer till Er vill vi säga Tusen tack! Vi vill avsluta detta förord med en varm kram till varandra för gott samarbete. 5

6 Inledning Leken är mycket betydelsefull för barns utveckling och lärande. I leken lär sig barn social kompetens som gemenskap med vänner, empati, lyhördhet och samarbete (Granberg, 2004). För att få leka krävs också att få vara med och leka, dvs. att bli utsedd och accepterad som lekkamrat och ges möjlighet att skapa gemenskap och dela lekvärldar med andra barn (Öhman, 2009). Dock är det inte alltid all samverkan mellan barn fungerar väl. Förskolan är en av de första platser där barn skapar sina första sociala relationer med andra barn (Tellgren, 2004). Här spelar pedagogen en viktig roll för att hjälpa barn att etablera positiva relationer i förskolegruppen. Det står även i läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2006) att pedagogen har ansvar för att alla barn får stöd och stimulans i sin sociala utveckling. För oss som blivande lärare är det viktigt att vara medvetna om på vilket sätt vi kan hjälpa barn i deras sociala utveckling och kamratrelationer. Vi har vid flera tillfällen i våra verksamhetsförlagda utbildningar under lärarutbildningens gång sett och upplevt olika situationer då barn innesluter och utesluter varandra i leken. Åtskilliga gånger har barn kommit till oss och sagt, jag får inte vara med. Denna situation har lösts på olika sätt, men ofta har vi som vuxna gått in och sagt låt nu x vara med. Vi har funderat över om detta förhållningssätt är rimligt eller om barnen bör få bestämma själva vem de vill leka med. Vad är pedagogens roll i inneslutnings- och utslutningssituationer? Hur gör barn för att ta sig in i lek och för att skydda en pågående lek? För att söka svar på dessa frågor har vi intervjuat pedagoger och observerat när barn leker i en förskoleverksamhet. 6

7 Syfte Syftet med denna studie är att studera hur barn i åldrarna tre till fem år använder olika strategier för inneslutning och uteslutning i leken i en konkret verksamhet samt att undersöka hur pedagoger resonerar omkring inneslutning och uteslutning och sitt förhållningssätt vid dessa situationer. 7

8 Bakgrund I följande kapitel kommer tidigare forskning kring barns lek, kamratrelationer, inneslutning och uteslutning samt pedagogens förhållningssätt i dessa situationer att redogöras. Vidare beskrivs det sociokulturella perspektivet. Barns lek I läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2006) står det att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att leka samt att lek är viktigt för barns lärande och utveckling. Barn leker för att förstå sin omgivning och den värld de lever i. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att lekens betydelse för känslan, tanken, den sociala kompetensen, språkets utveckling och utveckling av fantasin är väl dokumenterad inom forskningen. Vidare skriver Knutsdotter Olofsson (2003, s.31) att leken föds på skötbordet vilket betyder att barn har en förmåga att leka redan när de är mycket små, men för att förmågan att leka ska utvecklas krävs socialt samspel tillsammans med andra. Den här första leken har avgörande betydelse för barn. Den väcker intresse, glädje och lust till lek. Knutsdotter Olofsson (1987) anser att de vuxna, föräldrar 1 och pedagoger lär barnen förstå leksignalen genom ögonkontakt, ansiktsuttryck och tonfall. Vuxna lär barn ömsesidig förståelse genom att komma överens om att detta är på lek eller detta är på allvar. Genom att barnen har fått lära sig leksignaler, dvs. samförstånd, turtagande och ömsesidighet, skapas en förutsättning för lyckad lek med kamrater enligt Knutsdotter Olofsson (1987). Med samförstånd menas att alla som deltar i leken förstår att och vad de leker. Turtagande innebär att barn lär sig att turas om vilket betyder att det inte bara är en som bestämmer vad man ska leka. Ömsesidighet innebär att leken utspelar sig under lika betingelser på jämställd nivå oberoende av styrka och ålder (Jensen och Harvard, 2009). Öhman (2009) skriver att barn vilka tidigt fått samspela lekfullt med vuxna både är sociala och lekbara i kamratgruppen. Lekbar innebär att bli vald, att vara accepterad som lekkamrat och ges möjlighet att skapa gemenskap och dela lekvärldar med andra barn. Lek är barns mest ledande form av relationsarbete med jämnåriga. Både jämnåriga kamrater, äldre kamrater och vuxna är viktiga partner i varje barns lek, för deras utveckling. 1 Med ordet föräldrar avses både föräldrar och andra vårdnadshavare. 8

9 Kamratrelationer i förskolan I läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2006) står det att: Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera [...] Lärandet skall baseras så väl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra (s.6). Bliding (2004) hävdar att vänskap är att skapa gemensamma aktiviteter tillsammans i speciella sammanhang och att skydda dessa aktiviteter från inblandning av andra. Vänner gynnar barnets utveckling samt ger en positiv självbild och självkänsla (Jonsdottir, 2007). Både Vygotskji (1995) och Säljö (2000) menar att barn i miljöer tillsammans med kamrater utvecklas och lär barnet mer än barnet skulle göra i ensamhet, därför att barnet utvecklas i samspel med andra. Samspel enligt Nationalencyklopedin betyder gemensamt handlande med deltagande av inbördes olika parter (NE, 2010). Corsaro (1985,2005) samt Ivarsson (2003) framhåller vikten av att barn skaffar sig kunskap om socialt liv på nya och annorlunda sätt tillsammans med kamrater, inte bara med föräldrar och syskon. I kommunikationen lär sig barn att lyssna på varandra, samt att uttrycka sina egna önskningar (Jonsdottir, 2007). Kommunikation har definierats som att förmedla information, dela erfarenheter och att ta verbal eller icke-verbal kontakt för att skapa mening för två eller flera människor (Stensaasen & Sletta 1997, s.230). Kommunikation kan leda till närhet eller avstånd mellan människor. Både Williams (2006) och Löfdahl (2004) hävdar att barns sociala relationer med andra barn på förskolan samt deras verbala och icke-verbala kommunikation har en stor betydelse för deras gemensamma lekar. I samtal mellan barnen utvecklas en förståelse för vad leken handlar om och förändringar och förhandlingar äger ständigt rum. Folkman & Svedin (2003) anser att barn måste få en chans att upptäcka att det är roligt att leka tillsammans med andra. Barnet behöver upptäcka detta för att vilja samspela med andra i en kamratkultur. Detta begrepp förklarar Wrethander Bliding (2007) samt Corsaro (1985) som barns gemensamma och pågående arbete med att ordna och kontrollera sin tillvaro, som den organiserats och presenterats för dem av vuxna, samt med att göra den till sin egen. Leken är därför en viktig plats där barn skapar och upprätthåller positioner i sina kamratkulturer. 9

10 Dessa innehåller kunskaper både om den egna och om kamraternas sociala statusposition. Exempelvis hur man ska bete sig mot varandra, vem som bestämmer leken, vem som har hög/låg social status och vem som kan vara med och leka (Löfdahl, 2007). En del barn kämpar hela tiden med att hitta en position i kamratgruppen. Genom att släppa in ett barn till i leken kan det leda till att barnet som har maktpositionen tar en risk att förlora den till ett annat barn (Löfdahl, 2004). Inneslutning och uteslutning Tidigare forskning visar på att inneslutning och uteslutning är nödvändiga och vardagliga delar i barns relationsarbete för att skapa och upprätthålla relationer med andra barn. Enligt Wrethander Bliding (2007) hittas inte många undersökningar som visar på att det är ett problem med att barn utesluts från olika aktiviteter i det vardagliga skapandet av relationer. Wrethander Bliding (2007) förklarar begreppen inneslutning och uteslutning som två sidor av samma mynt, dvs. när en inneslutning sker, sker även en uteslutning av någon annan. I och med inneslutning etablerar, förankrar och upprätthåller man relationer. Uteslutningar är ofta förekommande i barns samspel och lekar. Barn som är deltagande i en pågående lek kan vilja skydda leken. Då barn vill bevara en pågående lek kan de säga, nej du får inte vara med och leka, vilket är en strategi för barnen att skydda en gemenskap och lek som redan är etablerad. Barnen använder olika strategier för att få tillträde till leken. Barns tillträdesstrategier Nedan presenteras Corsaros 2 (1979) femton olika strategier som barn i åldrarna tre till fem år ofta använder när de söker tillträde till leken. Dessa strategier benämner Corsaro access-strategier. Först presenteras det engelska uttrycket från Corsaro (1979), därefter översätts strategierna till en svensk formulering utifrån Tellgren (2004, s.79-80). Non-verbal entry (icke verbal entré): Att barnet placerar sig på den plats där en aktivitet pågår utan att säga något. Producing variant of ongoing behaviour (att producera en variant av pågående handling): Att träda in, verbalt eller icke verbalt och skapa en liknande aktivitet. 2 Corsaro (1979) har observerat barn i olika förskolor både i Italien och i USA. 10

11 Disruptive entry (avbrytande, störande entré): Barnet avbryter verbalt eller icke verbalt en pågående aktivitet genom att fysiskt störa. Encirclement (omringande av område): Att fysiskt omringa ett område där händelser pågår utan verbal markering. Making claim on area or object (att verbalt göra anspråk på området eller något föremål): Barnet gör verbalt anspråk på ett område eller föremål där aktivitet pågår. Request för access (fråga om tillträde): I en pågående lek frågar barnet får jag vara med? Questioning participants (att fråga en deltagare): Att gå till den plats där händelser pågår och fråga någon deltagare om pågående aktivitet. Reference to adult authority (att referera till vuxnas auktoritet): Barnet hänvisar till vuxnas regler genom att säga alla får leka här och alla får vara med, det säger fröken. Offering of object (att erbjuda ett föremål): Att gå till den plats där händelser pågår och (verbalt eller icke-verbalt) ge bort ett föremål, exempelvis en leksak till någon eller några av deltagarna. Greeting (hälsning): Att gå till den plats där händelser pågår och verbalt hälsa på en eller flera deltagare. Reference to affiliation (refererar till vänskap eller medlemskap): Att gå till den plats där händelser pågår och referera verbalt till vänskap eller medlemskap med en eller flera deltagare, exempelvis är vi vänner? Aid from non-participant (hjälp från en ickedeltagare): Verbalt fråga om stöd eller hjälp att få tillträde från ickedeltagare till området där händelser pågår. Accepting invitation (accepterar inbjudan): Att träda inom området där händelser pågår för att acceptera en inbjudan från en eller flera deltagare. Suggest other activity (föreslår andra aktiviteter): Att gå till den plats där händelser pågår och fråga en eller flera deltagare om de vill vara med i någon annan aktivitet. 11

12 Reference to individual characteristics (att referera till individuella kännetecken): Att gå till den plats där händelser pågår och skapa verbal hänvisning till individuella kännetecken av en eller flera deltagare, exempelvis vi är lika gamla. Tellgren (2004) har gjort en studie i Sverige där hon undersöker hur barn skapar, upprätthåller och avbryter relationer och gemenskaper med varandra i konkreta situationer i förskolans vardag. Tellgren (2004) har använt sig av Corsaros (1979) strategier samt identifierat ytterligare två strategier. En strategi Tellgren (2004) nämner är en iakttagande strategi. Detta betyder att barnet skapar en överblick av leksituationen innan barnet bestämmer sig för att använda en annan strategi. En annan strategi som Tellgren (2004) beskriver i sin bok är förmildrande anspråkets strategi. Strategin innebär att barnet inte gör några som helst anspråk på att få vara med i leken och barnet är nöjt med att få vara inom de lekande barnens lekområde. Corsaro (2005) hävdar att förskolebarn mycket sällan träder in i en leksituation med frågor som vad gör ni? eller kan jag vara med och leka? En orsak är för att sådana strategier ofta bemöts med negativ respons från andra barn (s ). Utifrån Corsaros (1979) tillträdesstrategier får barnen olika respons. Det kan vara positiv respons eller negativ respons. Med positiv respons menar Tellgren (2004) att barnet bekräftas verbalt och/eller icke-verbalt för acceptans till aktiviteten. Med negativ respons menar hon verbal och/eller icke verbal tillrättavisning. Corsaro (2005) konstaterar att barn använder sig av hot och löften för att delta i kamratgruppen. Det kan vara att hota med att säga till pedagogen eller till föräldrar. Ytterligare en strategi för att få delta i kamratgruppen är att erbjuda någon att få eller inte få delta på kalas. Löfdahl (2002) hävdar att barn inbjuder andra barn att dela lekvärld med dem framförallt genom kroppsliga signaler, med hjälp av ansikts- respektive kroppsuttryck, med ögonkontakt och leenden. När positivt samspel inte kommer tillstånd kan det bero på att barn inte kommer fram till ömsesidighet i relationen eller att det ena barnet inte förstår kamratens beteende som en inbjudan till samspel. Löfdahl (2007) beskriver att vissa roller i leken har hög status och andra roller har låg status. Barn med låg status kan få delta om de tar en roll som är underordnad. Barnen är då fysiskt delaktiga, samtidigt är de socialt uteslutna. Barns uteslutningsstrategier Uteslutningsstrategier använder barn exempelvis för att värna om interaktionsutrymmet och för att utesluta kamrater inom pågående lek. Tellgren (2004) har observerat följande uteslutningsstrategier under sina studier: 12

13 Uteslutning på grund av storlek samt ålder, exempelvis du är liten. Att överta ledarskapet. Barns lek präglas ständigt av bestämmelser och maktpositioner. Detta ger upphov till uteslutningar av en eller flera deltagare. Misslyckat inträde i aktiviteten. Ett barn blir uteslutet från leken med motiv som exempelvis det är för farligt för dig. Att ha en roll i leken men ändå bli ignorerad. Det betyder att barn får en mindre önskvärd roll, exempelvis du är en katt som sover. Att fysiskt jaga bort andra och att springa undan, exempelvis springer några barn ifrån ett annat barn för att utesluta honom/henne. Att etablera en kärngrupp. Några barn leker ofta tillsammans och håller ihop som grupp i relation till andra barn. Även Corsaro (1985) benämner strategier vilka barn använder sig av för att utesluta barn från leken. Dessa är: Hänvisning till begränsningar i rum, exempelvis det finns inte plats. Förnekande av vänskap, exempelvis du är inte min kompis. Ett avgörande nej utan mer förklaring. Hänvisning till nyckfulla regler, exempelvis nej, du kan inte leka här för du har inte samma färg på tröjan. Framhållande av äganderätten, exempelvis vi var här först. Det finns verbala uttryck för att utesluta andra barn som kommer innanför interaktionsutrymmet. Exempel på uttryck är: låt oss vara i fred, nä nu leker vi, vi ska ha själva, och man kan bara vara två. Studier visar att barn använder sig av olika redskap för att utesluta och ta avstånd från andra barn. Skäl till att en del barn blir uteslutna kan bero på att de har svårt att förstå språket eller på grund av egenskaper som utseende, klädstil eller leksaker (Corsaro 2005 och Wrethander Bliding, 2007). Pedagogens förhållningssätt i inneslutnings uteslutningssituationer I läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2006) står det att pedagogerna som arbetar i förskolan skall arbeta utifrån demokratiska värden såsom respekt, alla människors lika värde och hänsyn till andra människor. Pedagogerna i förskolan skall engagera sig i varje barns samspel, både med det enskilda barnet och med barngruppen. 13

14 Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö98, s. 3). De flesta barn kommer till förskolan vid ett års ålder. Då blir pedagogerna både omsorgsgivare och viktiga samspelspartners när det gäller att vägleda barn i deras kunskapande och lärande. Enligt Vygotskji (1999) är pedagogens roll att hjälpa barnen till progression och utveckling genom scaffolding. Scaffolding betyder att man bygger s.k. ställningar, stöttningar runt barnet för att det ska känna sig tryggt och kunna lösa ett problem. En del barn är s.k. lekkompetenta och de tycks leka när som helst och var som helst. De har inga problem att starta upp lekar tillsammans med andra barn eller att ta sig in i de lekar som redan pågår medan andra barn sällan eller aldrig får vara med. Dessa barn kan behöva pedagogens aktiva stöd både för att komma in i leken och för att kunna leka tillsammans med andra barn. När läraren deltar i leken, på lekens villkor, kan hon verka som en förebild för hur man t.ex. tar sig in och ut i olika situationer. Genom att aktivt delta i leken kan pedagogen också stödja ett barn i dess utveckling av de förmågor som krävs för att leken skall upprätthållas (Samuelsson Pramling & Sheridan, 1999 s.87). Det är pedagogens roll att dels ge varje barn nycklarna till lekens värld, dels att hjälpa dem bygga jämbördiga relationer i gruppen och främja samarbete mellan dem (Öhman, 2009). I vissa fall kan det vara bättre att dela gruppen i mindre grupper. På detta sätt är det lättare för pedagoger att stödja barnet i samspelet med andra barn (Knutsdotter Olofsson, 2003). Dessutom skriver Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) att det är pedagogens uppgift att själv aktivt delta i leken för att hjälpa barn att komma in i leken och för att kunna samspela med andra barn. Folkman & Svedin (2003) anser å andra sidan att pedagogen inte alltid behöver medverka i barns lek, utan detta beror på situationen. Pedagogen skall ge trygghet på så sätt att hon/han finns i närheten för att ingripa om barnen behöver stöd vid olika situationer. Pedagogen kan genom sin empatiförmåga identifiera sig med och visa förståelse för ett barn som har det svårt, exempelvis ett barn som utesluts från leken (Öhman, 2009). Att vara medveten om när och hur man bör vidta åtgärder i barns inbördes samspel är en del av pedagogens kompetens likaväl som hennes/hans medvetenhet om hur hon själv samspelar med barnen. Detta är viktiga komponenter i det känslomässiga klimatet för lärande som pedagogerna skapar för barnen i förskolan (Öhman, 2009). Granberg (2004) hävdar att det är mycket viktigt att pedagogerna är med i leken. Hon föreslår följande exempel på hur pedagoger kan stimulera utvecklande lek: genom att gå in som lekkamrat på barns villkor, stimulera och stötta leken. På detta sätt väcks barns intresse och entusiasm. Pedagoger kan observera lekande barn för att kunna gå in då leken inte störs samt för att se om stöd och hjälp behövs. Ett annat råd är att åskådliggöra handlingar och karaktärer, ge tingen liv så de blir spännande och roliga att leka med exempelvis sätta en boll i rörelse, ge kraft och motorljud åt bilar. Pedagogen kan inspirera barns lek genom egna vuxenaktiviteter som att 14

15 plantera, laga mat och baka samt hjälpa barn med att följa regler i gemensamma lekar och genomföra kombinationsspel. Till sist behöver barn mycket tid för ostörd lek utan avbrott för vuxenplanerade och schemalagda aktiviteter (Granberg 2004, s.110). Ytterligare ett exempel som Knutsdotter Olofsson (1987) och Öhman (2009) är överens om är att genom sånglekar och dramatiseringar av händelser eller berättelser kan den vuxne lära ut rollteknik till barnen vilket även stimulerar leken. Sociokulturellt perspektiv I vår studie tar vi utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Detta perspektiv valdes för att det lyfter fram betydelsen av samspelets roll för lärande och utveckling. Huvudtemat i Lev Vygotskijs teorier och tankar är betydelsen av kulturen och den sociala interaktionen för människans intellektuella, emotionella och övriga utveckling. I samspelet med andra har språket en stor betydelse, både det språk som talas med ord och det språk som talas med kroppen. Vygotskij (1995) betonar att mycket av det som vi lär oss, lär vi oss av andra. En nyckel till socialt lärande är förmågan att imitera. Enligt Vygotskij (1995) kan man tänka sig två nivåer i barnets utveckling. Den första är där barnet befinner sig just nu i sin utvecklingsprocess, dvs. vad ett barn kan göra självständigt och som finns som ett resultat av en bestämd men avslutad period. Den andra nivån är när barnet kan lösa uppgifter under vägledning och med hjälp av en mer kunnig kamrat eller vuxen, den proximala utvecklingszonen. 15

16 Frågeställningar I den tidigare forskning som nämns ovan beskrivs olika strategier barn använder för inneslutning och uteslutning. Vi vill undersöka i vilken utsträckning dessa strategier förekommer i en konkret verksamhet. Dessutom finns rekommendationer hur pedagoger kan förhålla sig för att hjälpa barn att bli lekkompetenta. I detta examensarbete utförs observationer och intervjuer för att identifiera olika strategier barn använder för inneslutning och uteslutning i en konkret verksamhet. Vi har inte funnit någon forskning kring hur pedagoger resonerar kring dessa strategier. Därför vill vi undersöka empiriskt pedagogers förhållningssätt vid inneslutning och uteslutning. Vi utgår från följande frågeställningar: Vilka tillträdesstrategier och uteslutningsstrategier använder barn i leken i en konkret verksamhet? Hur resonerar pedagoger omkring inneslutning och uteslutning samt sitt förhållningssätt vid dessa situationer? 16

17 Metod I detta avsnitt beskrivs val av metod, urval, datainsamlingsmetoder, databearbetning och forskningsetik som har använts i studien. Val av metod Denna kvalitativa studie genomfördes med hjälp av observationer av samspelet i barns lek samt individuella intervjuer med fem pedagoger på en och samma förskola. Kvalitativa metoder handlar om sådant som går att beskriva med ord, inte med siffror som i kvantitativa metoder (Eliasson, 2006). Vi valde att göra observationer eftersom vår studie beskriver barns kamratrelationer och barns samspel i leken. Genom observationer kunde vi se barns sociala gemenskap. När forskare genomför undersökningar kombineras observationer vanligen med ett eller flera andra tillvägagångssätt såsom intervjuer (Esaiasson m fl, 2007). Med hjälp av observationer och intervjuer fick vi fram det material vi behövde till vår undersökning. Intervjuer användes för att komplettera observationerna och den andra forskningsfrågan besvarades av intervjuerna. Urval Vi valde den här förskolan, barngrupperna och pedagogerna för att en av oss hade kontakt med förskolan sedan tidigare. På detta sätt hade denna person skapat en bra relation till barnen och pedagogerna. En bra relation ger trygghet hos barn, pedagoger och föräldrar. I och med detta hade en av författarna huvudansvar för observationerna. Den författare som inte kände informanterna sedan tidigare hade huvudansvar för intervjuerna. Enligt Esaiasson m fl. (2007) är det lättare att upprätthålla en vetenskaplig distans till personer man inte känner, dessutom kan det vara lättare för pedagogen att öppna sig för en person som man har en begränsad relation till. Förskolan är organiserad i två enheter med 37 barn i varje enhet. På varje enhet arbetar fyra förskollärare och två barnskötare. På varje enhet delas barnen upp i tre grupper utifrån ålder. Varje enhet har sju rum som är uppdelade, tre rum är avsedda för samlingar och fri lek. I två rum har barnen i åldrarna tre till fem år samlingar, där har de egna lådor för sina teckningar och arbeten. Förutom spel och pysselmaterial finns pussel, bilar, legobitar, klossar och plastdjur i rummet. Det finns ett rum som heter ateljén, där får barnen måla, rita och pyssla med mera. Ett rum används speciellt som vilorum och två rum används för frilek. I mitten av enheten finns en stor yta där barnen har möjlighet att leka med bilar, spela data och åka rutschkana. 17

18 Utegården innehåller en sandlåda, en liten stuga och en stor båt som har en rutschkana. Det finns inga gungor på gården. Barnen som vi valde att fokusera på i vår undersökning är mellan tre och fem år. Anledningen till att vi valde dessa åldrar är för att Corsaro (2003) anser att barn i dessa åldrar är mer kompetenta att skapa, dela, njuta av fantasi och leka än de flesta äldre barn och vuxna. Vi valde att intervjua pedagoger vilka arbetade på samma förskola som vi utförde våra observationer. Dessa pedagoger valdes för att de har arbetat inom verksamheten i flera år och har en lång erfarenhet av pedagogisk verksamhet. Samtliga pedagoger vilka intervjuades är utbildade förskollärare. Här följer intervjupersonerna med deras erfarenheter av arbete i förskolan: Sara (16 års erfarenhet), Tina (24 års erfarenhet), Linnea (22 års erfarenhet), Åsa (16 års erfarenhet) och Gunilla (15 års erfarenhet). Pedagogernas namn är fingerade. Observation Att observera innebär att undersöka eller att iaktta något som är av betydelse (Esaiasson m fl, 2007). I denna studie ska både kroppsspråk och verbalt språk observeras med hjälp av löpande protokoll. Löpande protokoll innebär att man som observatör antecknar samtidigt som man observerar (Løkken & Søbstad, 1995). Det finns olika grad av deltagande observatörsroll skriver Einarsson & Hammar Chiriac (2002): fullständig observatör, icke deltagande, observatör som deltagare, fullständig deltagare och deltagare som observatör. Metoden som användes vid observationerna är observatör som deltagare, detta innebär att observatörerna visar sin närvaro i barngruppen men de deltar inte i barnens aktiviteter. Om vi skulle välja att vara icke deltagande observatörer finns risken att barnen blir hämmade i sin lek på grund av att de känner att de blir observerade. 18

19 Genomförande av observation som metod Första kontakten med förskolan skedde genom personlig kontakt. Vi frågade pedagogerna om det var möjligt för oss som studenter att utföra observationer till vår studie. Vi upplyste pedagogerna om syftet med observationerna, detta för att pedagogerna skulle vara insatta i vår undersökning. Därefter skickades ett samtyckesbrev (bilaga 1) till föräldrar om vilka vi var, vad som skulle undersökas samt syftet med studien. Vi delade ut brevet en månad innan observationerna påbörjades vilket gav föräldrarna god tid att fundera på barnets möjliga medverkan. Två observatörer deltog i observationerna för att få tillgång till så mycket information som möjligt. Två barngrupper observerades i enheten både inomhus och utomhus. Antalet barn vilka deltagit i denna undersökning är 24 i åldrarna tre till fem år. Vi fick tillåtelse från 24 föräldrar som alla gav sitt samtycke till observationerna. Fyra föräldrar svarade inte på samtyckesblanketten. I varje enskild situation frågade vi barnen om tillåtelse att få observera dem när de lekte. Barn kan svara ja men som observatör måste man vara observant på barns kroppsspråk och ansiktsuttryck. I vissa fall kan man genom signaler se att barn inte vill bli observerade. Löfdahl (2007) skriver att det är viktigt att läsa av barns signaler innan observationen påbörjas. Observationerna genomfördes under två veckor, förmiddagar och eftermiddagar. På förmiddagarna var aktiviteterna oftast styrda av pedagogerna exempelvis med samlingar, experiment och det fanns inte utrymme för fri lek. Därför valde vi att observera både för- och eftermiddagar. Observationerna genomfördes när barnen var tillsammans i olika leksituationer även i olika skapande aktiviteter samt i aktiviteter som att spela, läsa och pussla. Löpande protokoll som metod användes när vi utförde observationer och innebar att allt som uppstod under observationen skrevs ner med hjälp av penna och papper. Man antecknar samtidigt som man observerar (Løkken & Søbstad, 1995). Vi använde inte ett observationsprotokoll utan ett blankt papper. Det vi iakttog och hörde vilket ansågs relevant utifrån studiens syfte och frågeställningar skrevs ner (Løkken & Søbstad, 1995). Vårt insamlade material består totalt av 23 observationer. Utifrån dessa valde vi tio observationer som redovisades i vårt resultat och i analysdelen. Detta för att många av de icke valda observationerna inte tillförde nytt innehåll och de var i stort sätt en upprepning av tidigare observationer. Intervju Vi har använt oss av kvalitativa samtalsintervjuer. En intervjus syfte är att ge inblick i och beskrivningar av den intervjuades livsvärld i syfte att tolka de beskrivna fenomenens mening och 19

20 forskaren skall sträva efter att förstå världen som intervjupersonerna själva upplever den (Esaiasson m fl, 2007). Enligt Bjørndal (2005) är samtalet det bästa sättet att få ta del av en annan människas tankar och erfarenheter, att ta den andres perspektiv. Vi har utgått från Esaiassons (2007) rekommendationer för utförandet av samtalsintervju. Då bör en intervju innehålla korta och lättförståeliga frågor som tillåter långa intervjusvar och spontana beskrivningar. Enligt Esaiasson m.fl. (2007) ska man undvika läxförhörskaraktär, det gjorde vi på så vis att vi undvek varför-frågor. Samtalsintervjuerna är kvalitativa samt tillåter fördjupning och flexibilitet på så sätt att vi kan anpassa frågorna efter situationen och de svar vi får (jfr Otterup, 2005). Genomförande av intervju som metod Intervjupersonerna informerades genom en samtyckesblankett (bilaga 2) om syftet med vår studie. Samtyckesblanketten delades ut till åtta förskollärare som arbetar på förskolan. Fem av dessa gav sitt medgivande till intervjuerna. Pedagogerna fick bestämma att intervjuerna skulle ta plats på förskolan där de kände sig bekväma. De fick även bestämma tiden som passade dem bäst. Under intervjuerna använde vi oss av en ljudinspelningsutrustning. Att spela in intervjun ger intervjuaren en möjlighet att vara mer närvarande under intervjun. Innan genomförandet av intervjuerna frågade vi om tillstånd att spela in samtalet, vilket pedagogen gav sitt samtycke till. Vi upplyste pedagogerna om att chansen att bli felciterad blir lägre vid användning av en ljudinspelningsutrustning. I och med att vi använde oss av en ljudinspelningsutrustning under intervjuerna kunde vi koncentrera oss på vad den intervjuade berättade och vi undvek att gå miste om viktig information. Det är viktigt att man under intervjun har ögonkontakt med den personen som man genomför intervjun med och visar sitt fulla intresse för den som berättar (Bjørndal, 2005). Användning av ljudinspelningsutrustning underlättar även databearbetningen då hela intervjun kan transkriberas vilket i sin tur gör det möjligt att sedan noggrant läsa vad som har sagts. För att undvika tekniska incidenter som att ljudinspelningsutrustningen går sönder använde vi dessutom mobiltelefon samt stödanteckningar. Vi var båda närvarande vid intervjuerna, den ena som huvudintervjuare och den andra som antecknare eller för att ställa följdfrågor vid behov. I början av intervjun ställdes frågor av uppvärmande karaktär för att intervjupersonen skulle känna sig bekväm i situationen. Därefter ställde vi frågor utifrån intervjuguiden. Ibland sammanfattades det som den intervjuade hade berättat för att på så vis undvika eventuella missförstånd. Längden på intervjuerna varierade mellan 15 till 40 minuter. 20

21 Databearbetning av observation och intervju Varje avslutad observation har bearbetats och sedan har de observationer valts ut som anknyter till studiens syfte och frågeställningar. De observationer som vi inte har ansett vara relevanta för studien har valts bort. Observationer som genomförts har varit alltifrån en minut till tio minuter. Vi har skrivit barnets ålder i år och månad, detta för att det blir tydligare för läsaren, exempelvis Stina är 4:2 vilket betyder att Stina är fyra år och två månader. Att transkribera innebär att man överför något från ett teckensystem till ett annat. Det handlar oftast om att överföra verbala uttalanden och eventuellt också icke-verbalt beteende från en ljudeller bildinspelning till text (Bjørndal, 2005). Det inspelade materialet har bearbetats gemensamt i efterhand då varje intervju har lyssnats igenom på en plats där ingen främmande har kunnat ta del av underlaget. Vid första tillfället lyssnade vi på de inspelade samtalen och vid nästa tillfälle transkriberades materialet ordagrant till det som uppfattades vara relevant för vidare analys och bearbetning. Det renskrivna materialet har lästs igenom och valda citat samt kommentarer har använts för att besvara frågeställningarna i undersökningen. Arbetsfördelningen genomfördes på så vis att Tabasom hade huvudansvaret för observationerna och Marita hade huvudansvaret för intervjuerna. Var och en hade ansvar för respektive metoddel. Observationerna ett till fem genomfördes av Tabasom och observationerna sex till tio genomfördes av Marita. Forskningsetik Vetenskapsrådet (2002) anger fyra allmänna grundkrav som all forskning bör ta hänsyn till och följa. Dessa fyra krav är: Informationskravet: Informera de berörda i forskningen om syftet med undersökningen. Samtyckeskravet: De berörda får bestämma om de vill vara med i undersökningen eller inte. Konfidentialitetskravet: Personuppgifter om dem som medverkar i undersökningen ska inte vara tillgängliga för främmande personer. Nyttjandekravet: Insamlade uppgifter ska endast användas i undersökningen. För att följa informationskravet skickade vi ut ett brev till föräldrarna och pedagogerna där vi förklarade vilka vi är och varför vi gör denna undersökning. 21

22 För att ta hänsyn till samtyckeskravet fick föräldrarna en tillåtelseblankett där de fick fylla i sin tillåtelse till observationerna. De barn som inte hade fått något medgivande från sina föräldrar observerade vi inte. Tillåtelse för intervjun av pedagogerna skedde både muntligt och skriftligt. För att följa konfidentialitetskravet kommer barnen att vara helt anonyma i redovisningen. Föräldrarna informerades om att de när som helst kan avbryta barnens deltagande. Uppgifterna om barn och verksamhet behandlas enligt regler om sekretess. Varken barns namn, pedagogers namn eller namnet på förskolan kommer att synas i vår studie. För att eftersträva nyttjandekravet kommer alla våra anteckningar att förstöras efter arbetets slut, detta för att ingen obehörig person ska få användning av materialet. Pedagogerna blev informerade om att de har rätt att avbryta intervjun när de vill. Vi berättade även att om de efter intervjun inte vill att deras intervju ska vara med i studien har de rätt att säga ifrån (Esaiasson m fl., 2007). Pedagogerna blev dessutom informerade att materialet endast kommer att användas i forskningssyfte. 22

23 Resultat och analys Nedan presenteras resultat utifrån frågeställningarna och analys av datainsamlingen. Först presenteras resultaten utifrån observationerna av barnen samt pedagogerna, därefter resultaten utifrån intervjuerna med pedagogerna. Resultat utifrån observationer Här presenteras centrala strategier som barn i åldrarna tre till fem år använder för att ta sig in i lek samt för att försvara en pågående lek. Efter varje observationstillfälle analyserar vi observationerna utifrån teoretiska perspektiv och tidigare forskning som vi tidigare tagit upp i vår studie. Vi skriver barnets ålder inom parantes enbart vid första tillfället då vi nämner namnet i texterna. Barnens namn är fingerade. Observation ett Det är förmiddag och fri lek ute på förskolans gård. Gården har en stor båt som barnen kan leka i, både där uppe och där nere och båten har en rutschkana. Jesper (3:5) bakar tårtor i båten och Annika (3:2) säljer dem. Hon ropar: vem ska komma och köpa? Jesper har hinkar fulla med sand bredvid sig. Efter ett tag kommer Bea (3:5) och Leo (3:6) och iakttar deras lek. Då frågar Bea: får vi vara mä? Annika svarar inte. Bea frågar igen: får vi vara med? Annika svarar: NEJ. Bea: varför? Annika: det finns inte plats för många. Bea insisterar: vi vill vara med och börjar gråta. Leo tittar på Bea och säger: vi vill vara mmmmä och börjar gråta. En pedagog kommer och frågar: vad har hänt? Bea med gråt i rösten: vi får inte vara med. Annika säger: vi har inte plats. Pedagogen säger till Annika: titta, båten är så stor och det finns utrymme för alla, de får vara med och leka. Sedan går Bea och Leo in i båten, pedagogen följer med. Pedagogen sitter i båten tills de kommer igång med leken. Analys Vid flera tillfällen har vi observerat barns försök att få tillträde till lek genom att fråga om de får vara med och leka. Bea använder olika strategier för att få delta i Annika och Jespers lek. En strategi som Tellgren (2004) skriver om är en iakttagande strategi. Bea och Leo blir stående tysta bredvid Annika och Jesper och iakttar dem då de leker. Barnen använder här det som Corsaro (1979) benämner non-verbal entry, icke-verbal entré. Efter ett tag gör Bea ett försök att fråga om de får vara med, vilket kan jämföras med Corsaros (1979) strategi, att fråga om tillträde. Annika ignorerar Bea och Leo genom att inte svara dem. När Bea frågar Annika en gång till svarar Annika med ett bestämt: nej. När Annika säger att det inte finns plats för många använder hon en strategi som Corsaro benämner hänvisning till begränsningar i rum. Det är en strategi som barn använder för att neka andra barn tillträde till lek. Nästa strategi som Bea använder är att be 23

24 om hjälp av en pedagog som är i närheten. Denna strategi benämner Corsaro aid from nonparticipant, hjälp från en ickedeltagare. I det här exemplet kan man urskilja hur barnen prövar olika strategier innan de får tillträde till leken. Här observeras pedagogens delaktighet i barns lek. Genom att sitta i båten kan pedagogen bli en hjälp för Bea och Leo för att de ska våga befinna sig i båten och leka. Pedagogen är med som ett stöd ett tag tills leken kommer igång. Pedagogens aktiva stöd krävs både för att hjälpa barnen att komma in i leken och för att kunna interagera med andra barn. Men enligt Folkman & Svedin (2003) behöver pedagogen inte alltid medverka i barns lek, utan detta beror på situationen. Pedagogen skall ge trygghet på så sätt att hon/han finns i närheten för att ingripa om barnen behöver stöd vid olika situationer. Enligt Vygotskji (1999) är pedagogens roll att hjälpa barnen till progression och utveckling genom scaffolding. Observation två Det är förmiddag, Melker (4:10) och Emil (4:3) bygger en tågbana på golvet i lekrummet. Kim (4:10) kommer springande till lekrummet och säger: hej, här kommer jag. Melker och Emil bryr sig inte om honom. Efter en stund försöker Kim att ta en liten del av tågbanan från lådan men Melker säger: näää, Kim. Melker tar tag i lådan och hindrar Kim från att ta fler bitar. Kim släpper tågdelen vilken han har i handen. Efter ett tag visar Kim pojkarna en liten bil som han har i fickan. Båda Melker och Emil blir intresserade av leksaken och försöker att titta på bilen som Kim har. Kim berättar för pojkarna hur han fick bilen. Melker och Emil frågar om de kan leka med bilen och Kim svarar ja! Därefter leker de tillsammans. Analys Kim försöker få tillträde till leken genom att pröva olika strategier. Först genom att verbalt hälsa, säga hej till Melker och Emil, greeting, hälsning, detta är en av Corsaros (1979) strategier. Då pojkarna ignorerar honom, kan man urskilja distruptive entry, störande entré på så vis att Kim utan att tala tar en tågdel från pojkarna. Melker skyddar sin lek genom att både verbalt säga näää och genom att fysiskt lägga anspråk på lådan med delarna till tågbanan. Kim försöker att erbjuda pojkarna att titta på en bil. Denna strategi har Corsaro (1979) givit namnet offering of object, att erbjuda ett föremål. Kim försöker således på flera sätt att ta sig in i leken, han prövar olika strategier tills han lyckas. Då Kim erbjuder de andra deltagarna att leka med bilen tillför Kim leken något som är tillräckligt intressant för att väcka barnens uppmärksamhet och nyfikenhet. Observation tre Det är efter mellanmålet och barnen är inne. Lena (4:2) och Sam (4:5) leker i hemvrån. De har stängt dörren. Kim (4:10) sitter bredvid observatören och lägger pussel. Plötsligt öppnar Lena dörren, springer mot Kim och frågar om han vill vara med och leka. Lena frågar vill du vara pappa? Kim frågar observatören om han kan gå och leka med dem. Observatören säger lägg färdigt pusslet och sedan kan du gå. Lena hjälper honom att lägga pusslet. De lägger färdigt pusslet tillsammans och springer därefter mot hemvrån. 24

25 Analys Den här observationen visar Corsaros (1979) strategi accepting invitation, acceptera inbjudan, Kim accepterar en inbjudan från Lena. Denna grupp av barn, Lena, Sam och Kim är redan en etablerad kärngrupp vilka ofta leker tillsammans. Bliding (2004) menar att vänskap är att skapa gemensamma aktiviteter tillsammans i speciella sammanhang och att skydda dessa aktiviteter från inblandning av andra. I förskolan har de flesta barn vänner, och dessa vänner gynnar barnets utveckling samt ger en positiv självbild och självkänsla (Jonsdottir, 2007). Både Vygotskji (1999) och Säljö (2000) menar att barn i miljöer tillsammans med kamrater utvecklas och lär barnet mer än barnet skulle göra i ensamhet. Observation fyra Det är förmiddag, Sam (4:5), Lena (4:2) och Kim (4:10) bygger med mjuka klossar i dinosaurierummet. Jesper (3:5) står i dörröppningen och iakttar dem. Jesper kommer och sparkar på de torn av klossar som de tre barnen har byggt. Då ropar Sam högt, vad gör du? Pedagogen frågar honom om han vill vara med dem och leka. Han svarar inte men Sam och Kim ropar samtidigt, nejjjjjj han e liten. Jesper hör Annikas (3:2) röst Annika har nyligen kommit till förskolan, han springer iväg medan Sam, Lena och Kim fortsätter att bygga med klossar. Analys Jesper visar nyfikenhet på de äldre barnens lek genom att iaktta dem. Jesper gör en non-verbal entry, icke verbal och en disruptive entry, störande entré genom att sparka på tornen som de andra barnen byggt. Enligt Corsaro (1979) är det vanligt att yngre barn använder en störande entré strategi i motsats till äldre barn vilka frågar om tillträde till leken. Genom att förstöra väcker Jesper de andra barnens uppmärksamhet och visar sin närvaro. Kim, Sam och Lena har en väl etablerad kärngrupp, de vill skydda både de torn vilka de har byggt och även den pågående leken. Detta kallar Tellgren (2004) att värna om interaktionsutrymmet. Ytterligare en uteslutningsstrategi enligt Tellgren (2004) är uteslutning på grund av ålder. När Sam och Kim ropar att Jesper är liten utesluter de honom på grund av ålder. Jesper är ett år yngre än Sam, Kim och Lena. Observation fem Det är morgon och sju barn har kommit till förskolan, barnen leker inomhus. Stina (4:8) sitter bredvid observatören. Fredrik (3:8) går runt observatören och Stina utan att säga något. Då Fredrik har gått runt några minuter frågar han med ett leende, Stina, ska vi leka? Stina svarar inte. Observatören frågar henne vill du gå och leka med Fredrik? Stina skakar på huvudet. Fredrik fortsätter att gå runt och iakttar Stina med ett leende. Observatören hämtar ett memoryspel. Stina följer efter observatören och de slår sig ner på golvet. Fredrik slår sig också ner 25

26 bredvid dem. Observatören frågar Stina och Fredrik, vill ni spela med mig? De svarar: jaaaaaaa och börjar spela. Analys Fredrik visar intresse att leka med Stina, först genom att omringa Stina utan verbal markering, därefter närmar han sig och frågar ska vi leka? Denna strategi benämner Corsaro (1979) encirclement, omringande av område. Fredrik fick negativ respons av Stina. Stina skakade på huvudet, detta är ett icke verbalt uttryck. Dessutom använder Fredrik sig av en verbal inbjudan då han säger, Stina, ska vi leka? Även i denna observation ser vi ett exempel på hur en vuxen kan stötta barn i samspelet med varandra. Att det är pedagogens uppgift att själv aktivt delta i leken för att på så vis utveckla barns lek framhåller Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) som viktigt. I denna observation ser vi att observatören är en bra förebild och visar att det går att spela flera tillsammans. Granberg (2004) ger exempel på hur pedagoger kan stimulera utvecklande lek genom att exempelvis vara med i leken och gå in som lekkamrat på barns villkor. Pedagogens engagemang väcker barns intresse och entusiasm. Pedagogers delaktighet i barns lek kan bli ett stöd för de barn som stör i leken, eller de barn som har svårt att samspela med andra. Observation sex Vilan är slut och barnen leker i lekrummet. En pedagog sitter och spelar dinosaurielotto med Melker(4:10) och Lena (4:2). Kim (4:10) kommer och frågar: vad gör ni? Lena svarar: vi spelar dinosaurielotto, vill du vara mä? du och jag blir ett lag. Kim svarar: ok. Melker iakttar och säger ingenting. Kim sätter sig bredvid Lena och alla barnen och pedagogen spelar tillsammans. Analys Kim försöker att få tillträde till leken genom att använda sig av strategin questioning participants, att fråga en deltagare. Kim frågar Lena om deras pågående aktivitet. Eftersom Lena och Kim redan har en bra vänskapsrelation får Kim lättare tillträde till leken. Lena och Kim leker ofta tillsammans och håller ihop i relation till andra barn. Lena frågar Kim vill du vara mä? Detta är en inbjudan till pågående lek. Även i denna observation kan man urskilja pedagogens betydelse som deltagare i leken. Granberg (2004) lyfter även fram pedagogens roll som lekledare, barn behöver stöd i att följa regler i gemensamma lekar. 26

27 Observation sju Det är eftermiddag och fri lek ute på förskolans gård. Bea (3:5) och Annika(3:2) leker att det åker skidor. Amanda (3:2) står bredvid observatören och iakttar dem. Plötsligt kommer Bea och säger: Du, får inte titta på. Bea kastar snö på Amanda. Observatören frågar Bea, vad gör du? Bea svarar: Amanda får inte titta på och vi vill vara ifred. Annika ropar: vi vill vara ifred och hon får inte titta på. Amanda bara iakttar och säger ingenting. Observatören säger att hon står bredvid mig och får titta på vad som helst. Bea säger, nä, bara på våra fötter. Medan Bea och Annika börjar åka vill Amanda ha en kram av observatören. Observatören kramar henne och de pratar om Stina (som är Amandas kamrat). Efter en stund kommer Bea och frågar Amanda vill du vara med. Amanda accepterar inbjudan och de leker tillsammans. Analys Amanda står och iakttar när Bea och Annika leker. Denna strategi benämner Tellgren (2004) en iakttagande strategi. Bea ger Amanda negativ verbal respons på hennes entré och vill att hon skall lämna platsen. På detta sätt reagerar Bea på Amandas intrång. Dessutom kastar Bea snö på Amanda. Bea använder snö som ett redskap för att utesluta och ta avstånd till Amanda. Detta exempel visar hur Bea genom fysisk handling kommunicerar att oinbjudna Amanda inte får delta i leken. Bea och Annika skyddar sin lek genom verbala uttryck som till exempel: vi vill vara ifred. Observatören stöttar Amanda på så vis att hon ger henne en kram och samtalar om Amandas kamrat. Efter några minuter kommer Bea och inbjuder Amanda till lek. Bea söker observatörens uppmärksamhet genom att bjuda Amanda in i leken. Observation åtta Det är eftermiddag och fri lek inne. Snart tid för att äta mellanmål. Stina (4:8) och Hanna (4:9) leker tillsammans i dinosaurierummet. Därefter äter barnen mellanmål. Efter mellanmålet går Stina till dinosaurierummet och stänger dörren. En stund senare öppnar Stina dörren och ropar, Hanna, kom. Hanna svarar inte Stina utan går med Bella (4:4) till samlingsrummet för att hämta sina teckningar. Hanna och Bella går till ateljén för att rita och pyssla. Hanna ignorerar Stina trots att Stina gör flera verbala försök att få Hannas uppmärksamhet. Stina vänder sig till observatören och ber henne att följa med och prata med Hanna. Observatören följer med Stina till ateljén. Bella säger då, du får inte leka med Hanna, hon ä min kompis, du har lekt med henne flera dagar. Observatören frågade Hanna om hon vill leka med Stina men Hanna svarade att hon vill rita med Bella. Observatören frågar Stina om hon vill vara med och rita. Stina säger ingenting, vänder och går ensam tillbaka till dinosaurierummet. Analys Stinas och Hannas lek blev avbruten på grund av mellanmålet. Stina leker ensam i dinosaurierummet. Efter en stund erbjuder Stina Hanna att leka med henne men Stina får negativ respons genom att Hanna inte svarar. Istället går Hanna med Bella till samlingsrummet. Hanna ignorerar Stinas verbala inbjudningar flera gånger. Stina ber observatören om hjälp att prata med Hanna. Pedagogen följer med Stina till ateljén. Då Bella lade märke till observatören som kom 27