Vindel River LIFE Restaurering av Vindelälvens flottade biflöden

Transkript

1 Vindel River LIFE Restaurering av Vindelälvens flottade biflöden Layman s Report EC LIFE + programme LIFE08 NAT/S/000266

2 Ansvariga för innehåll: Johanna Gardeström, Umeå universitet, +46 (0) , Daniel Holmqvist, Lycksele kommun, +46 (0) , Textredigering och layout: Anders Esselin, Man & Nature, +46 (0) , Bild på förstasidan: Gargån som demonstrationsrestaurerats av Vindel River LIFE. Foto: Johanna Gardeström Tryck: Nya Tryckeriet i Lycksele 2

3 Innehåll SAMMANFATTNING 4 FLOTTNINGEN FÖRÄNDRADE LIVET I OCH VID ÄLVEN 6 Enormt arbete 7 Stor skada 8 Strandskogar 8 NYA VATTEN BLIR SOM GAMLA 11 Tidigare restaureringar 11 Krokiga och breda vattendrag 12 Ny teori och ny praktik 13 Traditionell grundrestaurering 13 Omfattande restaurering 14 Grävskopor och handverktyg 14 Ny fisktrappa 15 Föregripande modellering 16 En vädjan till alla som fiskar i Vindelälvssystemet 18 EFFEKTEN AV ÅTGÄRDERNA VARIERAR 20 Vattenflöde 20 Strandväxter 21 Fisk 22 Lekbottnar 24 Ägginkubatorer 25 Särskilt skyddsvärda arter 25 Tiden är avgörande 26 MÅNGA OLIKA INFORMATIONSVÄGAR 29 Informationsmaterial och media 29 Naturskolan 30 FAKTA VINDEL RIVER LIFE 31 Projektägare 31 Projekttid 31 Projektpartners (namn och adresser) 31 Projektbudget 31 3

4 Sammanfattning Älvarna i norr började användas som flottleder redan före 1800-talet. Under flottningsepokens storhetstid omformades vattendragen radikalt för att underlätta transporten av timmer: dammar byggdes, vattendragen rensades på sten och block och fåror trängdes ihop med hjälp av murar och vallar. Tidigare variationsrika miljöer blev mer likformiga och det blev svårare för strömlevande fisk som öring, harr och lax att vandra och leka. Redan då flottningen upphörde i Vindelälven 1976 påbörjades arbetet med att återställa vattendragen. I början handlade restaureringarna främst om att skapa attraktiva fiskeplatser för sportfiskare, men med tiden har vindarna vänt och fokus ligger idag på att skapa en bra miljö för fisken likväl som för andra vattenlevande organismer. Vindel River LIFE är det hittills största restaureringsprojektet inom Vindelälvens avrinningsområde. Projektet har hållit på i drygt fem år och är ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Ume/Vindelälvens fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten. Inom projektet har 26 biflöden i Vindelälvssystemet restaurerats. Syftet har varit att återskapa miljövariation liknande den som fanns i vattendragen innan flottningsepoken. Det innebär krokigare, bredare och mer komplexa biflöden för att få långsammare och mer variationsrika strömmar, vilket i slutändan kan öka livsutrymmet för många arter. Projektet har både arbetat med traditionell grundrestaurering (bästa praxis-metoder) och med mer omfattande restaurering (demonstrationsrestaurering). Inom Vindel River LIFE har det tagits bort 20 flottledsdammar som har hindrat fiskvandring, vilket innebär att drygt 250 kilometer avstängd forssträcka återigen öppnats upp. Dessutom har ett stort antal sidofåror som varit avstängda under timmerflottningen återöppnats. Dessa två åtgärder har tillsammans underlättat för vandrande lax och öring och naturligtvis också spridningsmöjligheterna för andra djur och växter. Idag vet man att det är tillgången på områden med bäddar av grus och småsten, där många fiskar leker och lägger sin rom, som är avgörande för hur bra till exempel bestånden av öring klarar sig på lång sikt. Därför har projektet också anlagt ca lekbottnar för fisk i de biflöden som restaurerats. Demonstrationsrestaureringarna ger tydliga hydrologiska effekter: strömhastigheten har minskat och strömmarna har blivit mer varierande. Vattendragen har också blivit bredare efter restaurering. I strandzonen verkar demonstrationsrestaureringen leda till att något fler växtarter hittar platser att gro på. I biflöden där det fanns fisk även innan restaurering genomfördes finns det numer ännu mer fisk. Däremot verkar det ta längre tid för områden där fisken tidigare slagits ut att återhämta sig. 4

5 Västerbottens län Vindelälven Natura 2000 Grundrestaurering (bästa praxis-metoder) och/eller borttagning av flottledsdamm Omfattande restaurering (demonstrationsrestaurering) Gargån 1 Hjuksån 1 Bjurbäcken 1 Beukabäcken 1 Kvarnbäcken 2 Sågbäcken 2 Ruskträskbäcken Vormbäcken Åman Akersbäcken Ribbikbäcken Stenträskbäcken Giertsbäcken Kulbäcken Arvån Sikbäcken Storkvarnbäcken Nackbäcken Mösupbäcken 1 Olsbäcken 1 Jacksbäcken Holmforsen och Krokforsen i Vindeälven Gargån Hjuksån Bjurbäcken Beukabäcken Abmobäcken Olsbäcken Mattjockbäcken Rågobäcken Mösupbäcken Falåströmsbäcken 1 Grundrestaurering och omfattande restaurering i olika delar av biflödet 2 Endast borttagning av damm 5

6 Flottningen förändrade livet i och vid älven Flottningen i Sverige började på medeltiden. Vid mitten av 1800-talet tog exploateringen av skogen fart på allvar och så även utbyggnaden av flottledsystemet. Ingreppen för att effektivisera flottningen förändrade vattendragens hydrologi och ekologi i grunden och orsakade stor skada på miljön. Områden som ingår i Natura 2000 har särskilda skydds- eller bevarandevärden. Syftet med nätverket är att skydda mångfalden av arter, deras livsmiljöer och vissa naturtyper i Europa. Ramsarkonventionen är en naturvårdskonvention om att bevara våtmarker och vattenmiljöer och nyttja dem på ett hållbart sätt. Vindelälven är med sina många biflöden en vild och levande livsnerv genom det västerbottniska landskapet. I alla tider har den gett goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv såväl som för mänsklig överlevnad och utveckling. Älvens källflöden hittar man på nordsidan av fjället Sarvestjåkkå vid gränsen mot Norge, och i Vännäsby, ca 40 kilometer väster om Bottenvikens kust, förenas Vindelälven med Umeälven. Däremellan flyter den fritt, 450 kilometer genom forsar och sel förbi inlandets skogar. Vindelälven har genom historien betytt mycket för många. Idag är älven både ett Natura 2000-område och ett Ramsarområde. Älven är också en av Sveriges fyra fritt strömmande nationalälvar, skyddad av en mängd nationella lagar och uppmärksammad som riksintresse för naturvård, friluftsliv, kulturmiljövård och rennäring. Tidigare har Vindelälven också tjänat som en viktig transportled, inte minst under flottningsepoken. Fram till i början av 1800-talet var avverkningarna i skogen tämligen blygsamma och handeln med virke småskalig, men vid mitten av 1800-talet tog exploateringen av skogen fart på allvar. Stockarna från inlandsskogarna skulle fraktas till sågverk och pappersbruk vid kusten och det enda sättet var att flotta dem på älven. Utbyggnaden av flottledsnätet var på så sätt också en förutsättning för skogsbrukets genombrott och snabba expansion under 1800-talet. Under mer än hundra år var flottningen i stort sett det enda sättet att transportera virke, men i bör- 6

7 Bäckflottning i ett av Vindelälvens biflöden. Källa: Folkrörelsearkivet, Umeå jan av 1960-talet tog virkestransporter på landsvägarna över allt mer avslutades flottningsverksamheten på Vindelälven helt. Flottningsepoken är en viktig del av vår kulturhistoria. Under den tid som flottningen pågick hade den stor betydelse för älvdalens befolkning. Ofta var det bönder som drygade ut sina inkomster genom att arbeta med flottning. Många som idag bor längs älvdalen minns fortfarande flottningen och hur den bidrog till liv och rörelse längs älven. Enormt arbete Vindelälven och dess biflöden var på många sätt ett idealiskt vatten att flotta timmer på, men det fanns förbättringsmöjligheter. Ett naturligt vattendrag slingrar sig fram genom landskapet, det flyter mellan hällar, stenbumlingar och kullfallna träd. I sådana vattendrag fastnade timret lätt och bildade brötar som var både kostsamma och farliga att bryta loss. I slutet av 1800-talet påbörjades därför ett enormt arbete för att underlätta och snabba på transporten av timmer. Flottledsnätet utökades genom att älvens biflöden byggdes om så att de mer kom att likna raka kanaler än naturligt slingrade vattendrag. Block och hällar sprängdes sönder och träd och sten rensades bort. I huvudälvens forsavsnitt uppfördes olika typer av ledarmar, stenkistor, för att leda virket i rätt riktning. I biflödena byggde man också ledarmar och dessutom dammar och timmerrännor. Allt eftersom virkesvolymerna ökade effektiviserades också arbetet med att rensa flottlederna. Under 1920-talet började man använda större motordrivna lyftkranar och på 1950-talet kom schaktmaskinerna. Då blev rensningen av vattendragen extra hård och många forsar skrapades helt rena från sten och grus. 7

8 När schaktmaskiner började användas på 1950-talet blev rensningen av vattendragen extra hård och många forsar skrapades helt rena från sten och grus. Källa: Folkrörelsearkivet, Umeå På det här sättet påverkades praktiskt taget alla vattendrag nedanför fjällen i norra och mellersta Sverige av timmerflottningen. I Vindelälvssystemet gjordes omfattande flottledsrensning i älven och dess biflöden. När flottningen var som intensivast under och 1940-talen fanns här minst 140 flottledsdammar och kilometer insynade flottleder. Stor skada Åtgärderna för att underlätta flottningen förändrade vattendragens hydrologi och ekologi i grunden. De orsakade stor skada på den naturliga miljön och begränsade högst påtagligt livsutrymmet för djur och växter i vattendragen såväl som i vattendragens omgivning. Kanaliserade vattendrag saknar livsmiljöer för många vatten- och strandlevande djur och växter. Det snabba vattnet spolar inte bara bort grus som är viktigt för fiskarnas lek, utan även gräs, löv och kvistar som är grunden i bäckarnas näringsvävar. Flottledsdammar stänger av många arters vandrings- och spridningsvägar, och avstängningen av sidovattendrag tar bort stora ytor av möjliga livsmiljöer för djur och växter. Strandskogar Innan skogsbruket och flottningen tog fart stod också stora och orörda skogar längs stränderna. De bidrog med död ved till vattnet när träd blåste omkull eller dog. Dessa strandskogar var de första som höggs ner då flottningen inleddes. Dels fanns de nära vattendragen vilket gjorde timmertransporten enkel, och dels ville man bli av med strandskogen eftersom den var i vägen för flottningsarbetet. När strandskogarna försvann blev det färre döda träd i vattendragen. Det har inneburit en stor förlust 8

9 Vattendrag som rensats och kanaliserats under flottningsepoken. Foto: Daniel Jonsson eftersom träden, förutom att skapa fördämningar så att strandområden kan översvämmas av näringsrikt vatten, även fungerar som vattendragens skafferi: grenarna fångar upp löv, kvistar och gräs som blir mat åt vattenlevande insekter, som i sin tur blir mat åt fiskar. De sammantagna ingreppens negativa effekter på fisket noterades tidigt av lokalbefolkningen lämnade fiskerättsägare längs Vindelälven in ett skriftligt yttrande till Vattendomstolen i Umeå. I detta yttrande konstateras: Den ideala miljön för laxen och den ideala miljön för timmerflottningen är varandras motsatser. Därför kommer varje åtgärd som förbättrar transporten av timmer ha en negativ effekt på laxen. Problemet Åtgärderna för att underlätta flottningen förändrade vattendragens hydrologi och ekologi i grunden. Flottledsrensade, kanaliserade vattendrag saknar livsmiljöer för många vatten- och strandlevande djur och växter. Det snabba vattnet spolar bort lekgrus, gräs, löv och kvistar som är grunden i bäckarnas näringsvävar. Flottledsdammar stänger av många arters vandringsvägar. Avstängningen av sidovattendrag tar bort stora ytor av möjliga livsmiljöer för djur och växter. I Vindelälvssystemet gjordes omfattande flottledsrensning, bland annat med större schaktmaskiner. När flottningen var som intensivast fanns minst 140 flottledsdammar och kilometer insynade flottleder i Vindelälvssystemet. 9

10 10 Foto: Stefan Ågren

11 Nya vatten blir som gamla Det finns många goda anledningar att återställa flottade vattendrag till ett mer naturligt och ursprungligt tillstånd. Projektet Vindel River LIFE har tagit bort 18 flottledsdammar och restaurerat 66 kilometer forssträcka i 26 olika biflöden med hjälp av grävskopor och handverktyg. Vindel River LIFE har varit ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Ume/Vindelälvens fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten. Projektet pågick 2010 till och med oktober 2015 med syftet att återställa hårt flottningspåverkade biflöden till Vindelälven för att få tillbaka en mer varierad vattenmiljö som gynnar växter och djur. Målet var att restaurera 75 procent av de identifierade flottledsrensningarna längs Vindelälvens biflöden. Sammanlagt har 66 kilometer forssträcka i 26 biflöden inom Vindelälvssystemets Natura 2000-områden restaurerats. Tidigare restaureringar En del av Vindelälvssystemet hade restaurerats redan innan Vindel River LIFE startade. Faktum är att arbetet med att restaurera flottningspåverkade sträckor av Vindelälven och dess biflöden påbörjades så snart timmerflottningen upphörde. Redan på 1970-talet skapades till exempel olika arbetsmarknadsprojekt där före detta flottare hade till uppgift att lyfta ut enstaka stenar i strömmen. Under 1990-talet genomfördes flera återställningsprojekt. Mellan 2002 och 2009 ökade ansträngningarna ytterligare i och med projektet EVP, Ekologisk restaurering av Vindelälven och Piteälven. Från början var syftet med dessa restaureringsprojekt att få till attraktiva fiskeplatser för sportfiskare. Huvudsakligen flyttade man tillbaka upprensat stenmaterial från stränderna till strömfåran och LIFE är EU:s ekonomiska stöd till miljö- och naturskyddsprojekt inom EU. LIFE Nature finansierar endast arbete inom befintliga Natura 2000-områden. Under perioden har cirka 20 miljarder kronor delas ut till olika miljöprojekt runt om i EU, pengar som Vindel River LIFE fått ta del av. 11

12 Abmobäcken efter omfattande restaurering. Stora stenblock och träd i vattnet skapar en fruktsam växelverkan mellan land och vatten. Foto: Daniel Jonsson byggde till exempel upprepade trösklar och pooler. Allt eftersom har projektens fokus istället kommit att handla om att åstadkomma attraktiva miljöer för fisk och andra vattenlevande organismer. Idag är målbilden vattendragens gamla utseende. Man eftersträvar, så långt det nu är möjligt, det naturliga och ursprungliga. Krokiga och breda vattendrag Vattendrag som inte har påverkats av flottning är krokiga, breda, har ofta flera parallella fåror och innehåller massor av stora stenblock och döda träd. Det gör att vattenflödet i naturliga vattendrag är långsammare och strömmarna mer variationsrika än i vattendrag som anpassats för flottning. Numer handlar därför åtgärdsarbetet till stor del om att förstärka påverkade forsnackar, forsar, grundområden, kurvor och höljor, samtidigt som allt upprensat material återförs till vattendraget. De här åtgärderna gynnar miljön i och omkring vattendraget på flera sätt. Stora stenblock skapar lugnvatten som erbjuder ståndplatser för fisk. Dessutom fångar de, liksom träden i vattnet, upp löv, kvistar och gräs vilket gynnar både växter och djur. Ett långsammare vattenflöde minskar risken för att grusbäddar, så kallade lekbottnar där flera strömlevande fiskar lägger sin rom, sköljs bort under höga vattenflöden. När hastigheten på vattenflödet i biflödena sänks rinner det inte ner i huvudfåran lika snabbt, vilket innebär att översvämningsrisken vid höga vattenflöden minskar i älvens nedre del. Träd och stora stenblock i vattnet skapar en fruktsam växelverkan mellan land och vatten och ger goda förutsättningar för en artrik och produktiv växtlighet. Återöppnande av sidofåror som varit avstängda under timmerflottningen förbättrar möjligheterna för bland annat lax och öring att vandra 12

13 Sidokanal som återöppnats. Foto: Daniel Jonsson mellan lämpliga livsmiljöer. De nya vattenvägarna underlättar naturligtvis också andra djurs och växters spridningsmöjligheter. Ny teori och ny praktik Resultaten från tidigare restaureringsarbeten har varit lovande men forskning har visat att det under vårfloden, då vattenflödet är som störst, behövs ännu större strukturer i vattendragen för att bromsa det kanaliserade flödet. Vindel River LIFE har därför byggt vidare på lärdomar från tidigare restaureringsarbeten i Vindelälvssystemet, men också använt ny teori och ny praktik. Projektet har jobbat på två sätt: För det första med traditionell grundrestaurering (bästa praxis-metoder), det vill säga med ett paket av metoder som tidigare har testats och använts i andra restaureringsprojekt. För det andra med mer omfattande restaurering (demonstrationsrestaurering), som tidigare bara har testats i enstaka mindre projekt. Traditionell grundrestaurering I grundrestaurering ingår friläggande av vandringsvägar vid dammar, restaurering av lekbottnar, restaurering av fiskens livsmiljöer och öppning av sidofåror. Totalt har cirka 60 kilometer forssträcka grundrestaurerats på detta sätt. 20 flottningsdammar har plockats bort, vilket innebär att drygt 250 kilometer forssträcka återigen blivit tillgänglig för vandrande fisk. Åtgärden har också ökat spridningsmöjligheterna för andra djur och växter. Tidigare trodde man att det bara var de stora stenarna i vattnet som var viktiga för fisken. Idag vet man att det är tillgången på områden med bäddar av grus och småsten, där många fiskar leker och lägger sin rom, som är avgörande för hur bra till exempel 13

14 En grävmaskin har hämtat en stor sten från land och placerar den i vattendraget. Foto: Johanna Gardeström bestånden av öring klarar sig på lång sikt. Därför har projektet också återskapat närmare grusbäddar i vattendragen där man jobbat. Omfattande restaurering Omfattande restaurering har utförts i tio vattendrag som grundrestaurerades någon gång under 1990-telet eller 2000-talet. Då var man väldigt försiktig när man restaurerade vattendrag jämfört med när Vindel River LIFE har grundrestaurerat. Ofta återfördes bara det sprängmaterial som låg på strandkanten och man breddade sällan vattendragen. I den omfattande typen av restaurering har Vindel River LIFE gått några steg längre. Här har man inte nöjt sig med vad som finns i strandkanten utan också hämtat stora block och hela träd från omkringliggande marker och placerat dem i vattendragen. Även i dessa vattendrag har grusbäddar återskapats. Omfattande restaurering har tillämpats på 5,7 kilometer forssträcka. Att projektet har grundrestaurerat en så pass mycket längre sträcka (60 kilometer) beror på att den är enklare och billigare än omfattande restaurering. Grävskopor och handverktyg Under arbetet med att lägga tillbaka sten, block och träd har grävmaskiner med så kallad gripgallerskopa använts. En grävmaskin klarar av ett vattendjup på cirka en meter och det vanliga är att den går mitt i vattendraget och lyfter block, sten och träd från sidorna och placerar dessa i vattnet. På så vis undviker man att skada strandkanten ytterligare med maskinspår. Materialet har placerats på olika ställen och på olika djup i vattendraget. En estetisk ambition har varit att i största möjliga mån lägga sprängstenar på ett djup så att de även vid lågvatten 14

15 En lekbotten skapas med specialtillverkade handverktyg. Foto: Johanna Gardeström befinner sig under vattenytan, och att använda runda naturstenar, gärna med den moss- och lavtäckta sidan uppåt, när de sticker upp ovan vattenytan. De praktiska arbetena har utförts under sommaren och hösten eftersom det varit lättare att uppnå ett bra resultat när vattennivåerna varit låga. I och med att maskinerna till stor del har arbetat i vatten har det varit viktigt att ha erfarna maskinförare. Dessutom har en arbetsledare alltid funnits på plats för att dirigera arbetet där det behövts. Arbetsledaren har också haft till uppgift att dokumentera vattendragens tillstånd och utseende före, under och efter restaureringsarbetet. När arbetet med att återskapa vattendragens grövre struktur har avslutats, har lekbottnar återskapats. För att göra så lite skada på marken som möjligt har gruset oftast körts fram med fyrhjulingar under perioder när det varit tjäle i marken. Under sommaren har sedan grusets burits ut manuellt eller så har en vajer använts som linbana för att få gruset på rätt ställen i bäckarna. Projektet har också använt krattverktyg, både på grävmaskin och manuellt, för att få loss grus som ligger hårt packat i bottnarna på vattendragen. Oavsett om gruset har frigjorts med handkraft eller med maskin så har arbetet alltid avslutas manuellt med hjälp av specialtillverkade handverktyg för att justera lekområdena så att bara grus i rätt storlek blir kvar. En återställd lekbotten har ett djup på 30 centimeter och består av grus med en diameter på 2 10 centimeter. Storleken på de återställda lekbottnarna varierar, men de är minst fyra kvadratmeter. Ny fisktrappa En annan stor och viktig miljöförbättrande åtgärd som nyligen utförts i Ume-Vindelälvens vattensystem, men som inte varit en del av Vindel River 15

16 Föregripande modellering Under första halvan av 2010 utförde forskare vid Luleå tekniska universitet en föregripande hydrogeografisk modellering för att försäkra att placeringen av block och stenar görs så effektivt som möjligt i demonstrationsområdena. Nedan summeras några av resultaten från studien: Om målet är att öka vattendjupet uppströms bör blocket placeras i lugna områden. Om blocket placeras i strömfåran och stränderna är flacka får man mycket större area, större motstånd och lägre hastigheter. Om målet är att minska strömmar nedströms, placera blocket i områden med mycket höga hastigheter. Blockkaraktär för att skapa ett lugnt område (vak) uppströms: Om hastigheten är 1 m/s skall stenen vara större än 0.5 m i diameter. Om hastigheten är 0.5 m/s skall stenen vara större än 1 m i diameter. Välj en grov yta på stenen framför en slät. Det stabiliserar vaken. Stenar som har en flat yta placeras med den flata ytan nerströms. Detta gör vaken så stor som möjligt. Om möjligt välj stenar med en flat yta. För att skapa ett lugnt område mellan två block som ligger snett bakom varandra: skall stenarna inte placeras närmare än två diametrar ifrån varandra, centrum till centrum, cc. vinkeln på linjen mellan stenarnas centrum (vinkeln α) ska inte vara större än 5. längsta avståndet, cc, vara 3,5 diametrar. Troligtvis fungerar det med längre avstånd men det finns inga studier på detta. Ett block som placeras snett bakom ett annat kommer att påverka hastigheten mellan de två blocken 16

17 En återställd lekbotten har ett djup på 30 centimeter och består av grus med en diameter på 2 10 centimeter. Foto: Anders Esselin LIFE, är bygget av en ny fisktrappa vid Stornorrfors vattenkraftverk. Trots att kraftverket har haft en fisktrappa ända sedan det byggdes på 1950-talet har laxen och den havsvandrande öringen haft stora problem att ta sig förbi. Den nya fisktrappan, som kostat närmare 100 miljoner kronor, har tillsammans med en rad andra åtgärder nedströms trappan, förbättrat fiskens vandringsmöjligheter till Vindelälven avsevärt. Åtgärder Syftet med Vindel River LIFE (LIFE08 NAT/S/000266) var att återställa hårt flottningspåverkade biflöden till Vindelälven för att få tillbaka en mer varierad vattenmiljö som gynnar både växter och djur. Drygt 80 procent av identifierade flottledsrensningar längs Vindelälvens biflöden har restaurerats, sammanlagt 66 kilometer forssträcka i 26 biflöden. Ca 60 kilometer forssträcka i delar av 25 biflöden har grundrestaurerats med bästa praxis-metoder. Ytterligare 5,7 kilometer forssträcka i tidigare restaurerade sträckor har restaurerats med mer omfattande metoder, så kallad demonstrationsrestaurering. 20 flottningsdammar har plockats bort. Cirka grusbäddar, så kallade lekbottnar där flera strömlevande fiskar lägger sin rom, har återskapats. 17

18 En havsöring på väg upp i Vindelälven en resurs väl värd att värna och utveckla. Foto: Anders Esselin En vädjan till alla som fiskar i Vindelälvssystemet För att lyckas fullt ut med miljöåterställningen i Vindelälvssystemet behöver alla hjälpas åt. Det spelar ingen roll hur mycket sten, grus eller död ved som läggs ut om fiskbestånden inte hinner reproducera sig innan de fiskas upp. Nordliga vatten är förhållandevis näringsfattiga och lågproduktiva så fiskarna behöver tid för att växa och nå reproduktionsmogen ålder. Projektet Vindel River LIFE vädjar därför till alla som fiskar att följa uppsatta regler från fiskevårdsområdena för att bevara och ytterligare förbättra fisket i Vindelälvsdalen. Fisken i älven och dess biflöden är en resurs som är väl värd att värna och utveckla, inte minst för kommande generationer! 18

19 Foto: Anders Esselin 19

20 Effekten av åtgärderna varierar Ingreppen för att effektivisera flottningen orsakade stor skada på miljön. Vindel River LIFE har gjort en mängd åtgärder för att få tillbaka en mer varierad vattenmiljö. Effekten är i vissa fall påtaglig och i andra fall mindre tydlig. Det är uppenbart att går fort att ödelägga natur men att det behövs lång tid för att den ska återhämta sig. Vindel River LIFE har genomfört en mängd åtgärder för att få tillbaka en mer varierad vattenmiljö i tidigare flottledsrensade vattendrag. Resultatet är högst påtagligt och lätt mätbart när det gäller fysiska effekter för vattendragen och deras omgivningar. Bland annat har restaureringarna tillfört cirka 54 hektar biotopvårdad yta. I och med att 20 dammar har öppnats har 241 kilometer forssträcka återöppnats och nästan 4000 hektar sjöyta blivit tillgänglig. Ett stort antal stängda sidovattendrag har också öppnats vilket har tillgängliggjort ytterligare 27 hektar vattenytor längs 152 kilometer vattendragssträcka. Däremot är resultaten när det gäller vattendragens biologi och ekologi mindre tydliga. Eftersom den mer omfattande typen av restaurering som tillämpats av projektet, så kallad demonstrationsrestaurering, är en helt ny metod har projektet gjort uppföljningar av både fysiska och biologiska effekter av åtgärden. Referenslokalerna i dessa uppföljningsstudier ligger inom samma avrinningsområde och har tidigare, , grundrestaurerats med bästa praxis-metoder. Resultaten som redovisas i följande text visar alltså inte en jämförelse mellan vattendrag som restaurerats med demonstrationsåtgärd och kanaliserade vattendrag, vilket förmodligen skulle ha gett tydligare skillnader. Vattenflöde Demonstrationsrestaurering har lett till 24 procent långsammare vattenflöde och 13 procent bredare vattendrag jämfört med hur det var före åtgärden. Flödeshastighet och bredd i referensvattendragen ändrades inte mellan de bägge tidpunkterna. Demonstrationsrestaurering gav också betydligt variationsrikare strömmar jämfört med referensvat- 20

21 Fler frön fångas in av träd och stora stenblock längs demonstrationssträckornas stränder, vilket bland annat leder till fler groddplantor längs stränderna. Foto: Anders Esselin tendragen, vilket är en naturlig följd av den ökade komplexiteten i demonstrationsrestaurerade vattendrag. Strandväxter Sträckorna som demonstrationsrestaurerades 2010 hade något fler växtarter än referenssträckorna som restaurerades I våra provrutor närmast vattendraget återfanns ofta blåtåtel (Molinia caerulea), älggräs (Filipendula ulmaria), kärrviol (Viola palustris), flädervänderot (Valeriana sambucifolia) och knagglestarr (Carex flava). Högre upp på stranden ändrades vegetationen och de vanligaste arterna var lingon (Vaccinium vitis-idaea), skogsstjärna (Trientalis europaea), linnéa (Linnaea borealis), slidstarr (Carex vaginata), ekorrbär (Maianthemum bifolium) och bergslok (Melica nutans). Gullris (Solidago virgaurea), midsommar- blomster (Geranium sylvaticum), stenbär (Rubus saxatilis) och odon (Vaccinium uliginosum) återfanns i hela strandzonen i bägge typerna av lokaler. I vattennära provytor i demonstrationssträckorna var det vanligare med arter som vanligtvis förekommer högre upp på stranden (till exempel lingon och skogsstjärna), vilket troligtvis beror på att dessa områden låg högre upp från vattnet innan restaureringen. För att studera om miljöförhållandena sommartid skiljde sig mellan demonstrations- och referenslokalerna planterades frön av älgört, blåtåtel, brunört, glasbjörk och gullris på olika ställen längs stränderna. Efter åtta veckor växte arterna lika bra i bägge typerna av lokaler vilket tyder på att förutsättningarna sommartid inte skiljer sig nämnvärt. Däremot fanns det fler naturligt förekommande groddplantor i demonstrationssträckorna än i referenslokalerna under sommaren Det 21

22 Skogsstjärna är en av de vanligare arterna högre upp på stränderna. Foto: Roland Jansson tycktes inte bero på jordkemi eller näringstillgång. Exempelvis var halterna av kväve, fosfor och ph desamma i de två typerna av sträckor. Det är troligare att skillnaden i mängden groddplantor beror på att träd och stora stenblock längs demonstrationssträckornas stränder fångar in fler frön. Träden och stenarna i demonstrationslokalerna kan alltså tänkas ge bättre förutsättningar för växter att nå lämpliga livsmiljöer. I demonstrationssträckorna kan man också förvänta sig kolonisering och avdöende av växter i takt med att strandvegetationen förskjuts mot högre nivåer. Fisk Med hjälp av elfiske i både referenslokaler och demonstrationslokaler räknades och mättes olika fiskarter 2010, 2013 och Elfisket resulterade i fiskar av 2 6 arter i varje lokal, och fisktätheterna varierade mellan 2 och 79 individer per 100 kvadratmeter. Totalt, i alla lokaler, fanns tio fiskarter: öring, (Salmo trutta), Lax (Salmo salar), stensimpa, (Cottus gobio); bäcknejonöga (Lampetra planeri), elritsa (Phoxinus phoxinus), harr (Thymallus thymallus), gädda (Esox lucius), mört (Rutilus rutilus), lake (Lota lota) och abborre (Perca fluviatilis). Sammansättningen av fiskarter var starkt dominerad av antingen öring eller stensimpa, som tillsammans utgjorde 80 procent av alla individer. Antalet fiskar och deras biomassa skiljde sig inte åt mellan demonstrationslokalerna och referenslokalerna fanns det mer fisk generellt, vilket troligtvis berodde på gynnsamma förhållanden det året. Sommaren 2014 var ovanligt varm i norra Sverige, något som bidrog till att det fanns få ettåriga fiskar Mängden fisk, uppskattat med elfiske, hade mellan åren 2010 och 2015 ökat mest i Beukabäcken 22

23 Både referenslokaler och demonstrationslokaler elfiskades 2010, 2013 och Foto: Anders Esselin och Mattjockbäcken, som båda har demonstrationsrestaurerats. En förklaring kan vara att vattenkemin var extra gynnsam i dessa biflöden. Vattenprover samlades in från demonstrationslokalerna mellan december 2014 och oktober Resultaten visar att Beukabäcken och Mattjockbäcken hade en vattenkemisk sammansättning av höga värden löst organiskt kol, nitrat (NO 3 2- ), fosfat (PO 4 3- ) och aluminium (Al 3+ ), samt högt minimum ph (lägsta uppmätta värdet). En förutsättning för att fiskar ska trivas är att ph-värdet i vattnet inte blir för lågt. Under vårfloden blir det dramatiska vattenkemiska förändringar i vattendragen. Snösmältningen tar endast tre till fyra veckor, men under den korta perioden sänks vattnets ph-värde. På grund av dessa årliga minimumnivåer i ph kan fiskarna skadas, även om vattnet under större delen av året inte har skadligt lågt ph. Ett lågt ph innebär nämligen att aluminium blir mer biologiskt tillgängligt och kan fastna på gälarna och hindra fiskarna från att ta upp syre ur vattnet. Om det däremot finns mycket löst organiskt material som binder upp det giftiga aluminiumet kan fisk bättre klara av tillfälligt låga ph-värden. Under sommaren 2015 studerades hur fiskar förflyttar sig inom och mellan vattendrag. Fisk som fångats med elfiske märktes med små akustiska sändare (pit-tags). Fiskarna kunde därefter spåras med bärbara och stationära antenner. Resultaten visade att mängden fisk som man hittar inom ett område varierar mycket över tiden. I till exempel Beukabäcken, hade 53 procent av öringarna förflyttat sig från en del av bäcken till en annan under tiden juni augusti. Hela 8 procent av öringsbestånden hade från slutet av augusti till mitten av september simmat ut ur Beukabäcken till Vindelälvens huvudfåra. För att få en bättre beståndsuppskattning av fisk är det därför viktigt 23

24 Öring föredrar att lägga rommen centralt på lekbottnarna och en bit nedströms mitten. Foto: Stefan Ågren att göra uppföljningsstudier under längre perioder, till exempel över sommaren och hösten, och över större områden inom vattendragen. Under den årliga nationella laxövervakningen hittades 2014 ettårig lax i den nedre delen av Giertsbäcken. Det är första gången sedan elfiske började användas för fiskövervakning som lax har påträffats i biflöden så långt upp i Vindelälvssystemet. Detta faktum, liksom att flera laxar har påträffats i andra bäckar som restaurerats av projektet, är bevis på att laxen inte bara håller till i Vindelälvens huvudfåra utan även behöver biflöden och bäckar under sin uppväxt. Lekbottnar De lekbottnar som skapats inom projektet hade ett mediandjup i mitten på 0,3 0,7 meter. För att undersöka om sammansättningen av lekgruset förändras över tiden mättes småstenarna i det översta lagret av lekbottnarna under fältsäsongerna 2011 och Resultatet visade att den genomsnittliga storleken på lekgruset ökade mellan åren, vilket tyder på att de mindre grusfraktionerna flyttas nedströms av vattenströmmarna och av fiskens lek. Under fältarbetet var det vid högvatten omöjligt att vada ut och mäta vid 7 av totalt 27 undersökta lekbottnar. Det visade sig senare att just dessa sju lekbottnar hade eroderats bort tre år efter att de konstruerats. Lärdomen är att man aldrig ska bygga lekbottnar i områden där man inte själv kan stå under höga flöden. Även fiskens lek påverkar lekbottnarnas livslängd. Resultaten visar att öring föredrar att lägga rommen centralt på lekbottnarna och en bit nedströms mitten, samt att honorna täcker rommen med grus som ligger direkt uppströms lekgropen. Det verkar som om honorna undviker att leka i de 24

25 Flodpärlmussla är en av de arter som EU utpekat som särskilt skyddsvärda inom nätverket Natura 2000 och som kan gynnas av Vindel River LIFE:s åtgärder på lång sikt. Foto: Johanna Gardeström delar av lekbottnarna som ligger mest uppströms, troligen för att det saknas grus uppströms att täcka rommen med. För att öka livslängden på lekbottnarna rekommenderar Vindel River LIFE därför att man bygger djupare lekbottnar med mer grus i de mittersta och nedersta delarna. Ägginkubatorer Under oktober 2013 placerades så kallade ägginkubatorer i lekbottnar i demonstrationsrestaurerade lokaler. Äggen kom från havsöringar som fångats vid Stornorrfors kraftstation i Umeälven. Inkubatorerna begravdes i lekbottnarna, under sand och lekgrus av blandad storlek. Den embryonala överlevnaden, som mättes efter sju månader, var mellan procent, vilket är ovanligt högt i denna typ av studier. Det fanns inget samband mellan andelen sand och finmaterial och den embryonala överlevnaden. Troligen var halterna av finmaterial och sand låga jämfört med i många andra studier, vilket tyder på att nivåerna i Vindelälvsområdet inte påverkar den embryonala överlevnaden. Särskilt skyddsvärda arter Vindel River LIFE har identifierat flera arter som kan gynnas av projektet på lång sikt som till exempel lax och öring. Några av dessa har EU utpekat som särskilt skyddsvärda inom nätverket Natura 2000, nämligen: lax, stensimpa, bäcknejonöga, flodpärlmussla och utter. Vid inventering fann projektet att utter (liksom mink) förekom i de flesta biflöden, och att spår fanns lika ofta i demonstrationssträckorna som i referenssträckorna. Dessa djurs utbredningsområden är större än de undersökta sträckornas längd, vilket 25

26 Utter fanns i de flesta biflöden Illustration: Chris Shields omöjliggör en utvärdering av demonstrationsrestaureringens effekter på utter. Tiden är avgörande Att projektet inte ser några större biologiska skillnader mellan demonstrationssträckor och sträckor som tidigare restaurerats med bästa praxis-metoder är inte förvånande. Studier i andra länder har gett samma resultat. Orsakerna kan vara många men en av de viktigaste är tiden. Det går fort att ödelägga natur men det behövs lång tid för att den ska återhämta sig. Det handlar om många decennier. En annan viktig orsak är att en hel del arter knappast har tillräckligt stora populationer för att det ska ske en effektiv spridning till det restaurerade området. De spridningsbara populationerna kan också ligga för långt ifrån det restaurerade området för att de ska ha en rimlig chans att nå dit. En viss växtart kanske inte längre finns i det restaurerade vattendraget utan bara i andra vattendrag inom andra vattensystem. Det kan också finnas spridningshinder som gör invandring omöjlig. I sådana fall kan man överväga att aktivt återintroducera arterna, alternativt att restaurera delar av det omgivande landskapet så att det blir lättare för arterna att sprida sig. När det gäller långvandrande fiskar som exempelvis havsöring och lax krävs att man överblickar mycket stora områden eftersom fiskarna ska kunna ta sig både till och från sina lekplatser samt hitta föda i havet. I sådana fall behövs en god förvaltning av arten i samråd med berörda mark- och vattenanvändare. Det handlar då främst om att reglera fisket, både i havet och i älven med dess biflöden. Den ökande mängden laxungar som under senare år dokumenterats i flera av projektets återställda sidovattendrag ökar givetvis älvens totala produktions- 26

27 Resultat Ca 54 hektar biotopvårdad yta har tillförts via restaurering. 20 dammar har öppnats vilket har lett till 241 kilometer återöppnad forssträcka och närmare hektar tillgänglig sjöyta. Bäcknejonöga finns i Vindelälvssystemet och betraktas också som särskilt skyddsvärd. Illustration: Susanne Enetjärn Många stängda sidovattendrag har öppnats vilket tillgängliggjort 27 hektar vattenytor längs 152 kilometer vattendragssträcka. Mer än kubikmeter sten har flyttats från stränderna till vattnet, och ca 1000 lekbottnar har skapats för fisk. Demonstrationsrestaurering har lett till 24 procent långsammare vattenflöde, 13 procent bredare vattendrag och betydligt mer variationsrika strömmar. potential, vilket på längre sikt kan ge möjligheter till ökat fiske. För Vindelälvens del är nedströmsvandringen fortfarande ett problem. Anledningen är att de flesta vandringsfiskar, både de som har lekt och de som har fötts i älven, riskerar att dödas av den omilda behandling de utsätts för när de passerar genom Stornorrfors kraftverk. Man ska inte heller blunda för att det redan några år efter en restaurering kan finnas arter som reagerat positivt, men att dessa arter inte studerats tillräckligt inom uppföljningsprogrammen. Det kan också vara så att vissa undersökningsmetoder inte är anpassade för att hitta alla arter och individer av en viss grupp av organismer. Ett exempel är elfiske som användes eftersom de flesta tillflöden som projektet arbetade i var för steniga och grunda för att möjliggöra dykning. För att få en tydlig bild av hur organismerna svarar på en restaurering bör man därför studera många olika arter samtidigt både i vattnet och på stränderna och utsträcka undersökningarna över mångåriga tidsperioder. 27

28 28 Foto: Johanna Gardeström

29 Många olika informationsvägar Ett av Vindel River LIFE:s mål har varit att öka förståelsen för restaurering av vattendrag bland allmänhet och beslutsfattare. För att nå detta mål har projektet deltagit i hundratals möten, samarbetat med Naturskolan i Umeå och spritt kunskap via hemsida, informationsmaterial och media. Sammanlagt har Vindel River LIFE deltagit i över 300 olika möten sedan projektet startade I dessa möten har projekts planer, mål, verksamhet och resultat presenterats. För många av mötena har projektet varit initiativtagare och arrangör. Till exempel inleddes Vindel River LIFE med ett seminarium i Umeå där 25 personer från universitet, myndigheter, kommuner och företag deltog. På projektets slutkonferens i Lycksele (Nya vatten blir som gamla, med den engelska titeln Reviving waters), deltog drygt 100 personer från 10 olika länder. Det blev en lyckad konferens med över 30 utmärkta presentationer och många postrar från praktiker, forskare och representanter för myndigheter och intresseorganisationer. En av konferensens stora styrkor var just blandningen av deltagare. En lärdom från denna konferens var att samverkan mellan olika aktörer och olika sektorer har stor betydelse för genomförandet av projekt liknande Vindel River LIFE. Andra lärdomar var att kunskapen som utvecklas bör delas och bli mer tillgänglig (se RiverWiki: och att man måste hitta vägar för att nå beslutsfattare. Under projekttiden har Daniel Holmqvist i sin roll som teknisk koordinator också arrangerat över hundra möten, varav de flesta i fält, med berörda markägare, samebyar och fiskevårdsområden. Dessa möten har alltid hållits på intressenternas hemmaplan och skett på kvällstid så att så många som möjligt har kunnat delta. Dessutom har Vindel River LIFE presenterats på många andra svenska och internationella konferenser och seminarier. Informationsmaterial och media Navet i informationsarbetet har varit projektets 29

30 Spridning av kunskap Representanter för Vindel River LIFE har deltagit i över 300 olika möten, varav drygt 100 har hållits vid Vindelälven och vänt sig till markägare, samebyar och fiskevårdsområden På projektets slutkonferens Nya vatten blir som gamla deltog drygt 100 personer från 10 olika länder. Webbplatsen har utgjort navet i projektets informationsarbete. Projektet har uppmärksammats i media vid flera tillfällen. Naturskolan i Umeå har ansvarat för utbildning och kompetensutveckling i klassrum och vid Vindelälvens stränder. Genom att studera livet i vattnet lär sig eleverna om vattenmiljöerna längs Vindelälvens stränder. Foto: Leopold Sjöström Längs Vindelälven finns ett antal informationstavlor som berättar om projektet. webbplats ( som har uppdaterats löpande. På webbplatsen finns bland annat två egenproducerade foldrar och tre filmer som använts flitigt för kunskapsspridning. Längs Vindelälven finns också ett antal informationstavlor som berättar om projektet. Mycket av informationsmaterialet har även framställts på engelska. Projektet har uppmärksammats i flera artiklar i lokala såväl som i nationella tidningar och tidskrifter. Dessutom har inslag om projektet synts i TV och hörts i radio. Hittills har forskning utförd i de demonstrationsrestaurerade biflödena lett till drygt tio vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter. Naturskolan Naturskolan i Umeå har haft en central roll i Vindel River LIFE genom att ansvara för utbildning och kompetensutveckling. Naturskolans personal har gjort klassbesök i skolor längs älven och erbjudit lärarna att delta i konferenser och seminarier om utomhuspedagogik vid älvar. Syftet har varit att skapa medvetenhet, intresse och kunskap om vattendragens och deras omkringliggande miljöers kulturhistoria och ekologi. En del av Naturskolans verksamhet har ägt rum i klassrummen, men för det mesta har lärare och elever tagits ut till Vindelälvens stränder. Naturskolan har också tagit fram ett studiematerial som handlar om Vindelälven och Umeälven, vilket är tänkt att vara en hjälp för lärare som arbetar i årskurserna 4 6. Materialet behandlar bland annat historia, samhällskunskap, naturorienterade ämnen, svenska och matematik och ger exempel på hur Norrlands lokala kulturhistoria har påverkat både ekonomi och ekologi. 30

31 Fakta Vindel River LIFE Projektägare Umeå universitet Projekttid 2010 till och med oktober 2015 Projektpartners Projektbudget EUR, där hälften är finansierad av EU och resten av Länsstyrelsen i Västerbotten, Umeå kommun, Vännäs kommun, Vindelns kommun, Lycksele kommun, Sorsele kommun, Arjeplogs kommun, Umeå universitet, Vindelälvens fiskeråd och Sveriges lantbruksuniversitet, och Havs- och vattenmyndigheten. Ume/Vindelälvens Fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten 31

32 Mellan 1850 och 1970 hade flottningen sin storhetstid i Sverige och i Vindelälven. Virket från inlandsskogarna skulle fraktas till sågverk och pappersbruk vid kusten och enda sättet var att flotta dem på älven. För att underlätta och snabba på transporten av timmer inleddes ett enormt arbete i älven och dess biflöden. Vattendragen rätades och kanaliserades, block och hällar sprängdes bort, ledarmar, stenkistor, och flottningsdammar uppfördes, och de mindre biflödena bottenrensades på träd och sten. Ingreppen förändrade vattendragens hydrologi och ekologi i grunden. De orsakade stor skada på den naturliga miljön och begränsade livsutrymmet för djur och växter i vattendragen såväl som i vattendragens omgivning. Den här skriften handlar om EU-projektet Vindel River LIFE som varit ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Ume/Vindelälvens Fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten. Projektets syfte har varit att återställa hårt flottningspåverkade biflöden till Vindelälven för att få tillbaka en mer varierad vattenmiljö som gynnar växter och djur. För mer information om Vindel River LIFE, besök projektets webbplats: Eller kontakta: Johanna Gardeström, projektledare +46 (0) , johanna.gardestrom@umu.se Daniel Holmqvist, teknisk koordinator +46 (0) , daniel.holmqvist@lycksele.se