Marknadsöversikt Animalier

Transkript

1 Marknadsöversikt Animalier Rapport 2000:23

2 Marknadsöversikt Animalier Marknadsenheten Referens: Börje Karlsson Annelie Svenningsson Rydell Lars-Anders Strandberg Fredrik Odelram Eva Jirskog Magnus Därth Åsa Lannhard Öberg Maria Johansson

3

4 Innehåll 1 INLEDNING Politiska beslut Den jordbrukspolitiska budgeten Finansieringen Utgifterna EU:s marknadsregleringar Det agromonetära systemet Bakgrund Agromonetära kompensationsstöd Utvecklingen under 1999 och UPPGIFTER OM ANTAL HUSDJUR NÖT- OCH KALVKÖTT Produktion och konsumtion Utrikeshandel Prisutveckling Producentledet Partiledet Konsumentledet Gränsskydd Nötköttssektorn inom EU EU:s marknadsreglering Interventionssystemet Djurbidrag Licenser och gränsskydd Licenser och exportbidrag Utgifter inom EU:s nötköttsreglering BSE-krisen Agenda EU:s produktion och konsumtion av nötkött EU:s internhandel EU:s externhandel Central- och Östeuropa Den internationella situationen GRISKÖTT Produktion och konsumtion Utrikeshandel Prisutveckling Producentledet

5 4.3.2 Partiledet Konsumentledet Införselavgifter/tullar EU:s regleringssystem EU:s utgifter på grisköttsområdet EU:s marknad Central- och Östeuropa Den internationella situationen FÅR- OCH LAMMKÖTT Produktion och konsumtion Utrikeshandel Prisutveckling Producentledet Sveriges och EU:s priser för lammkött EU:s marknadsreglering för får- och getkött Djurbidrag Gränsskydd Utfärdade licenser Systemet med stöd till privat lagring Produktion och konsumtion inom EU Handeln inom EU EU:s internhandel EU:s externhandel Prisutvecklingen inom EU Får- och lammköttsektorn i kandidatländerna Internationell produktion och konsumtion Internationell handel Internationell prisutveckling MJÖLK OCH MEJERIPRODUKTER Primärproduktionen Mejeriledet Mjölkens användning och utrikeshandel Försäljning av mjölk och grädde Ost Smörfett Mjölkpulver Flytande mjölk och grädde Prisutveckling

6 6.4.1 Producentledet Förädlingsled (mejeriledet) och konsumentled EU:s marknadsreglering Mjölkkvotsystemet Gränsskydd Exportbidrag Intervention Avsättningsfrämjande stöd Reformering av EU:s marknadsreglering - Agenda EU:s utgifter för marknadsregleringen inom mjölksektorn EU:s produktion och konsumtion av mjölk- och mjölkprodukter EU:s intern- och externhandel Central- och Östeuropa Den internationella mejerivarumarknaden Produktion Konsumtion Handel Priser FÅGELKÖTT Produktion och konsumtion Utrikeshandel Prisutveckling Producentledet Partiledet Konsumentledet EU:s regleringar inom fågelköttsområdet Licenser och gränsskydd Tilläggstullar vid import Importkvoter Licenser och exportbidrag EU:s kostnader för fjäderfäregleringen Fågelköttssektorn i EU Central- och Östeuropa Världen i övrigt ÄGG Produktion - Invägning Kläckningar - produktiv hönsgrupp Produktionssystem Konsumtion Utrikeshandel Prisutveckling

7 8.4.1 Producentledet Partiledet Konsumentledet EU:s regleringar på äggområdet Licenser och gränsskydd Tilläggstullar vid import Importkvoter Licenser och exportbidrag EU:s utgifter för fjäderfäregleringen Äggsektorn i EU Central- och Östeuropa Världen i övrigt

8 1 INLEDNING 1.1 Politiska beslut Riksdagen fattade i juni 1990 ett beslut om att införa en ny livsmedelspolitik. Den nya politiken trädde i kraft den 1 juli Beslutet syftade till att avreglera jordbrukssektorn och att anpassa produktionen till marknadens efterfrågan. I juni 1991 lämnade Sverige in en ansökan om medlemskap i EU. Riksdagen beslutade därför senare, 1992/93, om åtgärder för anpassning av den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till förhållanden som råder inom EU. För animaliesektorn var en viktig ändring slopandet av gränsskyddet för proteinfoder den 1 juli Med anledning av de åtgärder som vidtogs för att sänka foderkostnaderna inom animaliesektorn sänktes referenspriserna för griskött, fågelkött och ägg den 1 juli Sänkningarna var för griskött 80 öre/kg, fågelkött 50 öre/kg och ägg 20 öre/kg. Vidare beslutades att anslå 150 Mkr för stöd vid export av förädlade livsmedel t.ex. ost och olika förädlade köttprodukter. I början av mars 1994 avslutades förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU med resultatet att Sverige deltar fullt ut i EU:s jordbrukspolitik fr.o.m. 1 januari Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik lades 1957 i Romfördraget. Detta ingår i svensk lagstiftning som SFS 1994:1501. Enligt punkt 1 i artikel 39 i fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att: höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, för att på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar inom jordbruket stabilisera marknaderna trygga försörjningen tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser 1992 beslutade EU:s jordbruksministrar om den första mer genomgripande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Huvudinriktningen för den reformerade politiken är minskat prisstöd och ökade direktstöd. Genom reformen avses att minska problemen med: låga inkomster överproduktion stigande kostnader för jordbrukspolitiken jordbrukets negativa inverkan på miljön Reformen genomfördes under tre år, 1993/ /96, och innebar att vissa priser sänktes, möjlighet att minska produktionskvoter och införandet av nya produktions- 5

9 begränsningar. Jordbrukarna kompenseras genom direkta inkomststöd i form av arealbidrag och djurbidrag. Fr.o.m. 1 juli 1995 tillämpar EU det senaste WTO-avtalet på flertalet varuområden. WTO-avtalet innehåller åtaganden om att till år 2000 reducera vissa internstöd, exportstöd och gränsskydd. För gränsskyddsdelen gäller omvandling av rörliga avgifter till tullar (tariffiering) och neddragning av dessa tullar fram till år 2000 med i genomsnitt 36 %, dock minst 15 % för enskilda varor och för export med bidrag neddragning av kvantiteterna med 21 % och utgifterna med 36 %. Under perioden har marknadsregleringarna för de viktigaste produkterna varit mer eller mindre oförändrade. Det har under denna period genomförts reformer för sådana produkter som inte omfattades av den stora reformen Exempel på sådana produkter är frukt och grönt samt ris. Kommission lämnade under denna period en del förslag till ytterligare stödminskningar, bl.a. sänkt arealstöd, men fick inte acceptans för detta i rådet. I Agenda 2000, som lades fram i juli 1997, föreslog Kommissionen en ny omfattande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen föreslog sänkningar av stödpriserna för att minska gapet mellan EU:s pris och världsmarknadspriset på spannmåls-, nötkötts-, och mjölkområdena. Producenterna föreslogs bli kompenserade genom direktbidrag till arealer och djur. Syfte med reformförslaget var att bl.a. minska risken för nya obalanser på marknaden, få jordbruket mer miljövänligt och kvalitetsinriktat samt underlätta för östutvidgningen. Reformförslaget behandlades under 1998 och i februari 1999 fattades beslut av jordbruksministrarna. Detta beslut kom delvis att ändras genom att frågan kom att lyftas upp till stats- och regeringschefsnivån. Det slutliga beslutet fattades därefter på toppmötet i Berlin mars Jämfört med Kommissionens ursprungliga förslag innebär reformbeslutet att prissänkningarna blir mindre och övergångstiderna blir längre. Renationaliseringen av marknadsregleringarna (nationellt kuvert) samt kopplingen mellan miljö- och regionalpolitik och marknadsregleringarna (cross-compliance) gavs minskat utrymme. EU behåller olika typer av kvoteringar för att styra utbudet. Den obligatoriska trädan blir i normalfallet 10 % och mjölkkvoterna tillåts att öka med 1,5 % från För spannmål och mjölk blir stödprissänkningen 15 % och för nötkött blir den 20 %. Stödprissänkningen för mjölk träder dock inte i kraft förrän För spannmål ges en kompensation i form av arealstöd på ca hälften av stödprissänkningen och på animalieområdet ges kompensation för ca % av prissänkningen. På vegetabilieområdet ges samma arealstöd till alla reformgrödor med undantag för proteingrödor och durumvete. Denna åtgärd kan ses som ett första steg mot mera frikopplade stöd. På animalieområdet ges den extensiva nötköttsproduktionen förstärkt stöd och tidigare utslaktning premieras genom att ett helt nytt slaktbidrag införs. Vall som utnyttjas för ensilage blir stödberättigad enligt samma regler som gäller för spannmål och övriga reformgrödor. De länder som väljer att utnyttja detta stöd får dock inte öka ut basarealen. En speciell torkningsersättning på 19 euro/ton ges som ett extra arealstöd till Finland och till regionalstödszon 1-3 i Sverige. Sverige har nationellt fattat vissa beslut under hösten 1999 om införande av besluten på råds- och kommissionsnivå. Det har bl.a. gällt fördelningen av det s.k. nationella kuvertet, tillämpningen av extensifieringsbidraget på nötköttsområdet och zonindelningen för arealstöd. 6

10 Under 2000 har beslut fattats om reformering av marknadsordningen för lin och hampa. Reformen innebär att dessa grödor också omfattas av det generella arealstödet som bl.a. ges till spannmål och oljeväxter. Utöver arealstödet ges även ett speciellt beredningsstöd. För ris, socker, frukt och grönt samt för griskött har Kommissionen lämnat förslag till reformer. Under den närmaste tiden väntas också reformförslag för olivolja och bomull. I 1997/98 års svenska jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut (proposition 1997/98:142) fastslås riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. De viktigaste målen med Sveriges arbete är bland annat: reformerad gemensam jordbrukspolitik produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspektivet gott hälsotillstånd bland husdjuren värnande av jordbrukets natur- och kulturmiljö ekologiskt hållbar livsmedelsproduktion för ökad sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt I reformarbetet av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) skall Sverige verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU med tre övergripande mål: jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion skall styras av konsumenternas efterfrågan produktionen ska vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt EU ska medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten 1.2 Den jordbrukspolitiska budgeten Finansieringen EU har en budget för att täcka utgifterna för gemensamma åtgärder inom de områden där EU som gemenskap kan agera. Jordbrukspolitiken är ett typiskt sådant område. Den största delen av budgetens intäktssida består av bidrag från medlemsländerna. Bidragen till EU:s budget kan delas in i två slag: 1) Momsbaserad avgift 2) BNI-baserad avgift En del är relaterad till momsunderlaget, dvs. konsumtionen. 1,0 procents momsuttag baseras på en för alla medlemsländer gemensam momsbas. Momsbidraget svarar för ca 35 % av den totala intäkten. En andra del är relaterad till BNI. Denna del tillkom så sent som BNI-bidragen baseras på ländernas andel av EU-ländernas totala bruttonationalinkomst, BNI. Detta bidrag anpassas så att EUs totala intäkter får maximalt bli 1,27 % av gemenskapens BNI. BNI-bidraget utgör knappt 48 % av den totala intäkten. 7

11 EU har också utöver bidragen egna resurser via den gemensamma handelspolitiken i form av tullintäkter, andra importavgifter på varor som importeras utifrån och vissa avgifter som utgår på produktionen (socker). Eventuella överskott från tidigare år kan också utgöra en del av budgeten. EU:s budget har vuxit kraftigt sedan 1970-talet. EU saknar upplåningsmandat. Unionen tvingas därmed ha en balanserad budget varje år. Efter budgetreformen 1988 (då man höjde momsbasen från 1,0 till 1,4 %) har man klarat sig på ovan nämnda inkomstkällor. Dessförinnan täcktes ett stadigt ökande budgetunderskott av extrabetalningar från medlemsländerna. Följden blev då att man införde BNI-bidraget. År 1994 sänktes maxibeloppet för momsuttag åter till 1,0 %. Jordbruk och fiske svarar för den i särklass största posten av EU-budgetens utgifter. Ambitionen inom EU är att försöka sänka jordbrukets andel av budgeten. Jordbrukets andel av den totala EU-budgeten har minskat från en budgetandel på 70 % 1988 till en andel på 44 % 2000 dvs. knappt hälften av EU:s totala budget. Utgifterna från FEOGA har inte ökat i samma takt som EU:s totala budget. Satt i relation till BNP har budgetkostnaderna för jordbruket varit i stort sett oförändrade under de senaste åren, ca 0,6 %. Fördelas kostnaden per invånare har dock en ökning skett uppgick kostnaderna till ca 95 ecu/person och 2000 hade kostnaderna ökat till ca 117 euro/person. Det finns fortfarande nationella bidrag inom jordbruk och fiske, trots att jordbrukspolitiken är gemensam, vilket medför att den allra största delen bidrag och kostnader för CAP går över den gemensamma budgeten i stället för över enskilda medlemsländers statskassor. Kostnaderna består av exportstöd, uppköp av överskott (interventionsköp), subventioner för konsumtion (främst smör och mjölkpulver) samt direktstöd till producenterna. Beslutet i Berlin i mars 1999 innebär för finansieringen av den gemensamma budget att den maximala procentsatsen för mervärdesskatt sänks i två steg till 0,5 % fr.o.m Taket för den BNI kopplade finansieringen ligger fast vid 1,27 % Utgifterna Den gemensamma jordbrukspolitiken finansieras med medel ur jordbruksfonden FEOGA som är uppdelad i en garantisektion som finansierar marknadsregleringarna, och en utvecklingssektion som finansierar strukturpolitiska åtgärder, exempelvis stödet till jordbruk i missgynnade områden. Detta stöd skall inte blandas ihop med den totala kostnaden för strukturfonderna som har till uppgift att utveckla mindre gynnade områden och därmed minska klyftorna mellan EU:s olika regioner. Strukturfonderna har under senare år byggts ut. Strukturfonderna består av olika fonder. Den största är regionalfonden. Vidare arbetar socialfonden bl.a. med att finansiera arbetsmarknadsåtgärder. Den tredje delen av strukturfonden är den som berör jordbruket, the Agricultural Guidance Fund. Fonden används för att finansiera struktur- och regionalpolitiken inom jordbruket. Garantisektionen, avser marknadsregleringar. Struktursektionen eller utvecklingssektionen avser struktur- och regionalpolitiska åtgärder. Endast en del av strukturfonden gäller jordbruket. Marknadsregleringarna (garantisektionen), vilka utgör den egentliga jordbrukspolitiken, står för drygt 90 % av utgifterna över FEOGA. Utgifterna för de marknadsreglerande åtgärderna, garantifonden, beräknas för 2000 att uppgå till ca 36,9 8

12 miljarder euro för EU-15. Jämfört med 1999 är utgifterna i stort sett oförändrade. För 2001 visar budgetplanen en ökning till ca 39,6 mdr euro. Ökningen beror högre direktstöd till jordbrukarna till följd av 1999 års reform. Under perioden som CAPreformen genomförts har kostnaderna ökat med drygt 30 %. Stödet till landsbygdsutvecklingen inom FEOGA uppgick för 1999 till ca 2,6 mdr euro och för 2000 är budgeten 4,1 mdr euro. Budgetplanen för 2001 innebär att anslagen ökar ytterligare till 4,5 mdr euro. De gemensamma utgifterna för strukturåtgärderna uppgår 2000 till ca 32,7 miljarder euro. Utgifterna har fördubblats sedan slutet av 1980-talet. Struktur och regionalåtgärderna medfinansieras dessutom av respektive medlemsland. Diagram 1.1 EU:s jordbruksbudget fördelad på olika stödområden 2000 Struktur och regionalstöd 10% Kompletterande åtgärder m.m. 4% Animaliska produkter 23% Vegetabiliska produkter 63% Källa: Europeiska gemenskapens officiella tidning För 2000 beräknas kostnaderna för vegetabilieprodukterna uppgå till 25,9 miljarder euro och kostnaderna för animalierna till 9,5 miljarder euro. Kostnaderna för vegetabilieregleringarna har de senaste åren ökat förhållandevis mer än för animalieregleringarna. Detta beror på de arealbidrag som ges till bl.a. spannmålsodlingen och är en följd av 1992 års reform som innebär kraftigt ökad användning av direkta stöd. 9

13 Tabell 1.1 Kostnader för garantisektionen , miljarder euro Spannmål,oljeväxter, proteingrödor 16,6 18,4 och uttagen areal Socker 2,0 1,8 Olivolja 2,2 2,4 Torkat foder och trindsäd 0,4 0,4 Spånadsväxter 1,0 0,8 Frukt och grönt 1,7 1,7 Vin 0,7 1,1 Tobak 1,0 1,0 Övriga vegetabilier 0,3 0,3 Mjölk 2,7 2,7 Nötkött 4,5 5,9 Får och lamm 1,8 1,8 Griskött och fjäderfä 0,5 0,2 Övriga animalier 0,1 0,1 Beredda livsmedel 0,6 0,6 SUMMA 36,1 39,2 Källa: EU-kommissionen Vid rådsmötet i Berlin beslutades om en budgetplan för perioden samt om förändringar i budgetarbetet. Efter en viss ökning de första åren av budgetperioden ska en nedtrappning påbörjas från år Vid perioden slut år 2006 ska budgetkostnaderna ha minskat med ca 1,5 % jämfört med kostnaderna för år Kostnaderna på jordbruksområdet ökar med ca 7 % under perioden för att därefter minska med ca 5 %. Det finns en plan för EU-15 och en plan där en utvidgning sker år Den total kostnaden för utvidgningen uppgår år 2006 till nästan 17 miljarder euro, merparten går till strukturåtgärder. Tabell 1.2 Budgetplan för garantisektion avseende jordbruk , milj euro Budgetpost 2000* 2001* 2002** 2003** 2004* 2005** 2006** Jordbruk exkl. landsbygdsutveckling Landsbygdsutveckling Stöd inför anslutning -jordbruk Utvidgning 6 länder -jordbruk * Löpande priser, ** priser 2001 Källa: EU-kommissionen 10

14 1.3 EU:s marknadsregleringar EU:s marknadsregleringar bygger på tre grundprinciper: 1) En gemensam marknad med gemensamma administrativa priser. 2) Gemenskapspreferens, dvs. varor producerade inom EU ska ha företräde framför importerade varor. 3) En gemensam finansiering. Den gemensamma marknaden har skapats genom att tullar, exportsubventioner och andra konkurrenssnedvridande åtgärder har tagits bort mellan medlemsländerna. Nationella smittskyddsbestämmelser, nationell livsmedelslagstiftning m.m. har harmoniserats vilket lett till att handelshinder har tagits bort. Gemensamma priser innebär att administrativa priser gäller med samma belopp i hela EU. Ett sådant pris är det s.k. interventionspriset. Det innebär att EU-kommissionen under vissa villkor går in och köper upp överskottsvaror på marknaden till samma pris i hela EU. På liknande sätt gäller samma tullsatser för alla länder i EU vid import av varor från tredje land. Gemenskapspreferensen innebär att varor inom EU ges företräde på marknaden framför varor från tredje land. Avtal i GATT och avtal med enskilda ländergrupper är emellertid viktiga. De senare avtalen innebär att varor inom vissa kvantiteter kan importeras med reducerad eller helt borttagen tull. Det senaste GATT-avtalet omvandlade gränsskyddet till tullar, vilka sänks successivt. Därmed kommer i realiteten preferensprincipen att sättas ur spel. Marknadsregleringen omfattar merparten av de jordbruksprodukter som produceras inom EU. Potatis och vissa fodermedel är dock i stort sett oreglerade. EU:s marknadsregleringar är förhållandevis mer omfattande än de regleringar som tillämpades i Sverige före medlemskapet. Gränsskyddet i EU och i Sverige var rent tekniskt utformade på liknande sätt med variabla införselavgifter. EU:s skyddade prisnivå var dock i allmänhet högre än den svenska. Det finns i huvudsak fyra olika former av marknadsingripanden: 1) Enbart tullskydd. 2) Prisstöd genom s.k. interventionsuppköp i förening med exportstöd och tullskydd. 3) Produktstöd per tillverkad produkt (tillämpas för produkter där EU har lågt eller helt saknar tullskydd). 4) Direktstöd kopplat till areal eller djur. Till dessa olika marknadsingripanden kan det även finnas kopplat produktionskvoteringar. Efter den jordbrukspolitiska reformen inom EU 1992 har de direkta stöden fått en ökad betydelse. Tullskyddet syftar till att höja priset på den importkonkurrerande produkten till den prisnivå som eftersträvas inom EU. Genom UR-avtalet (Uruguay-rundan), har EU övergått från rörliga importavgifter till mer eller mindre fasta tullar. EU tillämpar en 11

15 rad olika handelsavtal med enskilda länder eller grupper av länder. Avtalen innebär att import får ske till reducerade eller helt borttagna tullar. Intern marknadsreglering används i situationer med överskott för att upprätthålla den interna prisnivån. Om den inhemska produktionen överstiger full självförsörjning kan inte tullskyddet ensamt hålla prisnivån uppe på den egna marknaden. Den interna marknadsregleringen består av bl.a. exportbidrag, lagring och konsumtionsstimulans på hemmamarknaden. Exportbidragen syftar till att utjämna skillnaden mellan priset på EU-marknaden och på världsmarknaden. Producenten tillförsäkras på så sätt samma pris på varan oavsett på vilken marknad den kan avsättas. Lagring tillgrips för att utjämna flödet av varor och kan ske i såväl allmän som privat regi. Varor som har lagrats kan säljas både på den egna marknaden och på världsmarknaden. Det är också möjligt att förbättra balansen på marknaden genom att öka konsumtionen. Detta kan ske genom att ge rabatter bl.a. till användare utanför livsmedelssektorn. Ett annat sätt att hålla uppe prisnivån är genom produktionsbegränsningar, kvotering. Denna åtgärd kan tillämpas i olika led i produktionskedjan från kvotering för enskilda producenter till kvotering för medlemsländer, i något fall t.o.m. för hela EU. För produkter som saknar tullskydd kan stöd ges i form av extra pristillägg. Direktstöd är inte kopplat till produkten utan till produktionsresursen, åkermark eller djur. Basen för stödet utgörs ofta av historiska uppgifter över skördenivåer, arealer eller antalet djur. Vad gäller åkermark har varje land tilldelats en viss basareal som definieras som genomsnittet av den areal som under åren användes för odling av reformgrödor. Till dessa räknas alla spannmålsslag inklusive ensilage, oljeväxter samt proteingrödor som ärtor och bönor. För att få del av direktstödet krävs att jordbrukarna lägger en viss del av arealen i träda s.k. uttagen areal. Andelen trädad mark har varierat mellan åren. Enligt reformbeslutet 1999 ska uttagen areal i normalfallet uppgå till 10 %. Trädeskravet gäller ej för jordbruk på mindre än 20 ha. Tabell 1.3 EU:s marknadsregleringar inom animalieområdet Produkt Produkt -stöd Intervention Exportbidrag Gränsskydd Direktstöd Prod.- kvoter Mjölk x x x - - x Nötkött x x x - x x Griskött (x) x x Får-och x (x) x x x lammkött Fjäderfäkött - x x Ägg - x x Markering inom parentes avser att det finns regler som sällan eller aldrig tillämpas. 1.4 Det agromonetära systemet Bakgrund Inom EU finns en rad gemensamma priser och stöd på jordbruksområdet som fastställs i euro, t.ex. interventionspriser, exportbidrag och arealersättning. För att 12

16 räkna om dessa belopp till nationell valuta tillämpas ett särskilt växelkurssystem, det agromonetära systemet. Inom detta system fastställs speciella valutakurser för jordbruksområdet. Från och med den 1 januari 1999 tillämpas ett nytt agromonetärt system. Detta tillämpas i de fyra medlemsstater som inte anslöt sig till euroområdet vid denna tidpunkt, d.v.s. Sverige, Danmark, Storbritannien och Grekland. För de 11 länder som deltar fullt ut i valutaunionen låstes den nationella växelkursen mot euron, eftersom de vid samma tidpunkt införde euro som gemensam valuta. Den 1 januari 2001 ansluts även Grekland till euroområdet. Det nya agromonetära systemet innehåller tre nyheter jämfört med det gamla systemet. För det första ersattes den tidigare använda jordbruksomräkningskursen med en marknadsanpassad växelkurs och den kommersiella ecukursen försvann. Växelkursen som ska användas för omräkning från euro till nationell valuta inom jordbruksområdet fastställs av Europeiska centralbanken varje bankdag och ska tillämpas påföljande dag. Vilken dags växelkurs som ska användas för respektive stöd finns definierad i regelverket som dag för avgörande händelse. På Jordbruksverkets hemsida ( återfinns information om gällande växelkurser för Sverige och övriga EU-länder. För det andra avskaffades den frysta jordbruksomräkningskursen, som använts för direktstöden. Detta innebär att dessa stöd inte längre garanteras en viss växelkurs. För det tredje försvann möjligheten att förutfastställa kursen, vilket var möjligt inom marknadsprisstöden i det regelverk som gällde fram till och med den 31 december I det agromonetära systemet ingår liksom tidigare vissa kompensationsarrangemang, om det skulle inträffa valutaförändringar som minskar jordbrukarnas inkomster. Detta kan inträffa vid en så kallad märkbar revalvering av växelkursen, samt vid en sänkning av ett direktstöds växelkurs. Dessa kompensationer gäller för märkbara revalveringar och sänkningar av växelkurser som inträffar till och med 31 december Kriterierna för när kompensationsstöd utlöses har förändrats i det nya systemet. 13

17 I tabellen nedan redovisas jordbruksomräkningskursena för åren 1995 t.o.m Tabell 1.4 Jordbruksomräkningskurser , SEK/ecu Tidsperiod (1 ecu = kr) Tidsperiod (1 ecu = kr) 1/1-12/ ,9857 7/7-6/ , /1-20/1 11,0985 7/2-8/3 8, /1-31/1 11,1475 9/3-18/3 8, /2-20/2 9, /3-5/5 8, /2-5/3 9, /5-10/10 8, /3-15/3 9, /10-6/ , /3-25/3 9, /1-31/1 8, /3-4/4 9, /2-10/2 8, /4-14/4 9, /2-18/2 8, /4-24/4 9, /2-31/8 8, /4-31/8 9, /9-30/9 8, /9-29/10 9, /10-5/10 9, /10-10/ , /10-31/12 9, /1-6/7 8,93762 Källa: Europeiska kommissionen I tabellen nedan redovisas bl. a. årsgenomsnitten jämte uppgifter om högsta och lägsta dagsnotering för den kommersiella kursen fr. o. m Tabell 1.5 Årsgenomsnitten för den kommersiella kursen, SEK/ecu och fr. o. m SEK/euro År Årsgenomsnitt Högsta notering Lägsta notering ,34 10,03 8, ,52 9,00 8, ,66 8,94 8, ,90 9,60 8, ,81 9,47 8, Prel. 8,45 Prel. 8,86 Prel. 8,06 14

18 I tabell nedan redovisas omräkningskurserna för jordbrukstullar. Tabell 1.6 Omräkningskurser för jordbrukstullar , SEK/ecu Månad Januari 8, , ,65026 Februari 8, , ,76336 Mars 8, , ,78062 April 8, , ,55231 Maj 8, , ,52666 Juni 8, , ,63774 Juli 9, , , ,67816 Augusti 9, , , ,75959 September 9, , , ,18839 Oktober 9, , , ,20545 November 8, , , ,27594 December 8, , , ,38651 Källa: Europeiska kommissionen Agromonetära kompensationsstöd Förutom att fastställa vilken dags växelkurs som ska tillämpas för ett givet stöd ingår det även i det agromonetära systemet vissa kompensationsarrangemang. Kompensationsstöden ska kompensera jordbrukarna för de inkomstbortfall som inträffar på grund av valutaförändringar. Dessa utlöses vid så kallad märkbar revalvering av växelkursen (ett års genomsnittskurs är lägre än vissa jämförelsekurser), samt då ett direktstöds växelkurs är tillräckligt mycket lägre än föregående års växelkurs. Kompensationsstöden gäller för märkbara revalveringar och sänkningar av växelkurs som inträffar till och med 31 december

19 I tabellen nedan redovisas uppgifter om när avgörande händelse inträffar för olika stöd. Tabell 1.7 Avgörande händelse för olika stöd Datum för avgörande Stöd händelse 1 januari Märkbar revalvering 1 januari Strukturstöd 1 januari Miljöstöd 1 januari Nötboskap I början av januari Tackbidrag - slutbetalning 1 juli Arealersättning 1 juli Trindsäd 1 juli Humle 1 augusti Spånadslin 1 augusti Hampa 1 september Russin 1 september Ris För att fastställa om en märkbar revalvering inträffat jämförs den genomsnittliga växelkursen för ett visst år med fyra andra växelkurser. Dessa är växelkursen den 1 januari 1999 och de genomsnittliga växelkurserna (jordbruksomräkningskursen i tillämpliga fall) för de tre föregående åren. Då den genomsnittliga växelkursen för ett visst år är mer än 2,6 % lägre än den lägsta kursen bland de kurser den jämförs med enligt ovan konstateras en märkbar revalvering, vilket ger upphov till kompensationsstöd. Kompensationsstöd vid sänkning av växelkurs bestäms vid stödens avgörande händelse. För direktstöden finns dagen för avgörande händelse fastställd i regelverket som ett särskilt datum (se tabell 1.7 ovan). När det gäller t.ex. arealersättningen så är dagen för avgörande händelse den 1 juli. Den kurs som då fastställs gäller för stöd som utbetalas under det följande stödåret. Sedan juni 1999 ska direktstödens växelkurs räknas ut som ett genomsnitt av växelkurserna som tillämpats under månaden som föregår den avgörande händelsen. Om växelkursen för ett direktstöd sänks vid avgörande händelse, d.v.s. är lägre än året innan, kan ett kompensationsstöd utgå eftersom direktstödet blir lägre i nationell valuta på grund av sänkningen. Detta stöd utgår om två kriterier uppfylls: Sänkningen ska vara minst 0,5 %. Det aktuella årets växelkurs ska vara lägre än växelkursen som tillämpats under de två föregående åren Utvecklingen under 1999 och 2000 Det nya agromonetära systemet är till sin karaktär mindre förutsägbart (för länderna som står utanför euroområdet) än det gamla agromonetära systemet. Detta beror på att växelkursen kan ändras varje dag på marknaden medan jordbruksomräkningskursen ändrades mer sällan enligt särskilda regler. Under 1999 och 2000 har kursutvecklingen varit enligt diagram nedan. 16

20 Diagram 1.2 Växelkursens utveckling under 1999, kr/euro 9,6 9,4 9,2 SEK/euro 9 8,8 8,6 8,4 växelkurs 1999 växelkurs ,2 8 7,8 jan feb mars april maj juni juli aug Månader sept okt nov dec Under år 2000 har växelkurserna sänkts för vissa direktstöd. I tabell nedan redovisas de växelkurser som fastställts dagen för avgörande händelse för de stöd som är relevanta för Sverige åren 1999 och Tabell 1.8 Fastställda växelkurser för respektive avgörande händelse 1999 och 2000 Datum År 1999 År januari 9, , januari 9, , juli 8, , augusti 8, ,40540 Som en följd av de sänkta växelkurserna har beslutats om kompensationsstöd år 2000 för bidragen för nötboskap respektive tackor samt för arealersättningen. Tabell 1.9 Svensk växelkurs för tullar år 2000, SEK/euro Tidsperiod (1 euro = kr) 1/1-31/1 8,588 1/2-29/2 8,5355 1/3-31/3 8,5255 1/4-30/4 8,2455 1/5-31/5 8,1825 1/6-30/6 8,404 1/7-31/7 8,386 1/8-31/8 8,4415 1/9-30/9 8,4545 1/10-31/10 8,509 1/11-30/11 8,4735 1/12-31/12 8,7012 Källa: Europeiska kommissionen 17

21 18

22 2 UPPGIFTER OM ANTAL HUSDJUR I juni månad varje år redovisar jordbrukarna uppgifter om sin djurhållning. Enligt uppgifter för från statistiska centralbyrån har djurantalet utvecklats på följande vis. Tabell 2.1 Antal husdjur (Avser företag med minst 2,1 hektar åkermark eller med stora djurbesättningar, hela riket) Mjölkkor Kor för köttproduktion Kvigor, tjurar och stutar Kalvar Tackor och * baggar Lamm * Suggor och galtar Övriga svin Höns (exkl * kycklingar) Kycklingar av * värpraser Slaktkycklingar * * * * *) uppgift saknas Källa: Lantbruksregistret, SCB samt 2000 urvalsbaserade uppgifter Vid en jämförelse mellan åren kan bl.a. noteras stora förändringar i antalet mjölkkor och kor för köttproduktion. Antalet mjölkkor minskade kraftigt mellan 1990 och 1991 då ett stort antal producenter upphörde med mjölkproduktion som ett led i anpassningen till avregleringen av jordbruket fr.o.m.1 juli En hel del av dessa övergick till köttproduktion, vilket visar sig i ökningen av antalet kor för köttproduktion under första delen av 1990-talet. Detta sammanhängde också med omställningsprogrammet för åkermark och överföringen av arealer som tidigare användes för spannmålsproduktion till extensivt bete. Antalet ungnöt ökade också. Minskningen i antal mjölkkor med 5 % från 1994 till 1995 berodde till stor del på producenternas anpassning till EU:s mjölkkvotssystem. Minskningen fortsatte även mellan 1995 och 1996 med ca 3 %. Efter en marginell ökning under 1997 minskade antalet mjölkkor återigen under 1998 med 4 % och under 1999 skedde en ytterst marginell minskning. De preliminära siffrorna för år 2000 visar återigen på en ökad nedgång i antalet mjölkkor med mellan 4 och 5 %. Antalet köttkor ökade marginellt under 1998 för att under 1999 minska med 3 %. Siffrorna för år 2000 indikerar på en svag ökning av antalet köttkor med mellan 1 och 2 %. Antalet kalvar minskade med 2 % under 1999 och ökade marginellt under år

23 Antalet tackor och baggar minskade för första gången under 1997 och Under 1999 ökade antalet med 3,7 %. Antalet lamm ökade t.o.m men därefter har minskningar skett årligen. Under 1999 ökade antalet lamm med 3,9 %. Antalet suggor och galtar samt övriga svin ökade fram till 1994 och överskred den nivå som gällde under åren före avregleringen skedde en minskning av antalet suggor, galtar och övriga svin. Antalet suggor och galtar återhämtade sig något under 1996 medan antalet övriga svin var oförändrat. Fr.o.m har antalet suggor minskat. Under 1999 minskade antalet suggor och galtar med 13,7 % och antalet övriga svin med 6,7 %. Siffrorna för år 2000 visar på en fortsatt minskning med 8,1 % för suggor och galtar och med 9,5 % för övriga svin. 20

24 3 NÖT- OCH KALVKÖTT 3.1 Produktion och konsumtion I Sverige har mjölkproduktionen av tradition haft en central roll och nötköttsproduktionen har därmed varit integrerad med mjölkproduktionen. Under hela 1990-talet har mjölkkoantalet stadigt minskat, vilket resulterat i en specialiserad nötköttsproduktion i syfte att kompensera bortfallet av nötkött som följt av minskat antal mjölkkor. Antalet kor för köttproduktion har som en konsekvens härav ökat under motsvarande period, med undantag för åren 1998 samt Siffror från husdjursräkningen i juni 2000 visar på en minskning av mjölkkoantalet med 1,7 % till och antalet köttkor ökade med 4,1 % till jämfört med husdjursräkningen i juni minskade mjölkkoantalet med 3 % och antalet köttkor med 5 % jämfört med Minskningen i mjölkkoantalet de senaste åren är till stor del en följd av ökad mjölkavkastning per ko och anpassning till den landskvot för mjölkproduktion som EU tilldelat Sverige. Antalet kalvar ökar enligt prognosen marginellt år 2000 jämfört med Tabell 3.1 Balansläget för nöt- och kalvkött, vara med ben, 1000-tal ton Produktion 1) Konsumtion Över/underskott Nötkött Kalvkött (nötkött+kalvkött) 2) ,38 6,88 148,10-2, ,95 5,15 149,20-12, ,45 4,63 148,40-18, ,66 4,99 151,80-10, ,72 5,25 158,20-16, ,09 4,65 163,40-18, ,78 5,20 171,10-32, ,71 4,18 177,80-28, ,54 3,97 180,80(prel.) - 38, ,75 4,29 191,20(prel.) - 47, (prognos)* 144,30 4,60 194,00-45, (prognos)* 140,00 4,60 198,00-53,40 Källa: Statens Jordbruksverk * Prognos Swedish Meats 1) Uppgifter om hemslakt ingår i siffrorna för , men saknas därefter 2) EU:s tullstatistiska nummer skiljer inte på nöt- och kalvkött, vilket medför att konsumtion av kalvkött inte längre går att fastställa. En förväntad uppgång av nötköttsproduktionen under 1991 genom ökad utslaktning av mjölkkor uteblev och följdes av en kraftig minskning av produktionen under Troligen överfördes en stor del av de utslagna mjölkkorna till självrekryterande köttproduktion. Antalet kor som ger basen för nötköttsproduktionen ökade därmed. Produktionen ökade sedan 1993 med knappt 9 % och hamnade över 1991 års nivå. 21

25 1995 ökade produktionen åter för att minska något under Samma mönster gör sig gällande för åren 1997 samt Under 1997 ökade produktionen med 8 % för att året därpå minska med 4 %, vilket var en konsekvens av det stöd till utslaktning av kalvar som infördes 1997 till följd av BSE-krisen. Produktionen 1999 låg på ungefär samma nivå som för 1998 och under de nio första månaderna år 2000 har produktionen ökat med 4,3 % jämfört med motsvarande period Swedish Meats prognos ger en ökning av nötköttsproduktionen 2000 jämfört med 1999 på 3,1 %. Den nedåtgående produktionstrenden för kalvkött bröts 1993 och produktionen ökade under För 1995 noterades återigen en kraftig tillbakagång och under 1996 ökade produktionen jämfört med Kalvslakten ökade kraftigt under 1997 p.g.a. av den kalvslaktspremie som utbetalades i syfte att minska nötköttsöverskottet i EU och denna effekt fanns kvar under 1998 samt Under de första nio månaderna år 2000 har produktionen av kalvkött ökat med 10,7 % jämfört med motsvarande period 1999 och Swedish Meats prognostiserar produktionen av kalvkött att öka med 7,2 % under år Av kalvköttsproduktionen utgör gödkalv ca 2 %. Konsumtionen av nöt- och kalvkött ökade mellan 1990 och 1999 med ton dvs. knappt 30 %. Mellan 1994 och 1995, dvs. före och efter Sveriges EU-medlemskap, steg konsumtionen med 3 % mycket tack vare sänkta konsumentpriser. Mellan 1996 och 1997 ökade konsumtionen av nötkött med 4 %. Den huvudsakliga orsaken till konsumtionsökningen under senare år är bl.a. en betydligt lägre prisnivå på nötkött, vilket delvis är en konsekvens av EU-medlemskapet samt den BSE-kris som varit ute i Europa och vars indirekta effekter har haft prispressande återverkningar i Sverige. Diagrammet nedan visar balansläget för nöt- och kalvkött mellan åren 1990 och 2001 där trenden mot ökat underskott tydligt framgår. Diagram 3.1 Produktion och konsumtion av nöt- och kalvkött , ton Produktion Konsumtion Källa: Statens Jordbruksverk, Swedish Meats för 2000 och

26 3.2 Utrikeshandel Export och import av nötkött redovisas i följande tabell. Fr.o.m. Sveriges EU-inträde redovisas den EU-interna handeln (utförsel/införsel) och handeln med länder utanför EU (export/import) separat. Tabell 3.2 Handel med nötkött, , 1000-tals ton (vara med ben) Utförsel (1) Export (2) Summa (1+2) Införsel (3) Import (4) Summa (3+4) * * * * * 10 0,8 10, (t.o.m. aug.)* 7 0,3 7, Källa: SCB * Fr.o.m. Sveriges EU-inträde redovisas nöt- och kalvkött under samma tullstatistiska nummer och kan således inte åtskiljas. Sverige som tidigare var nettoexportör av nötkött har under 1990-talet bytt status till nettoimportör. Importen till Sverige under 1990-talet har femdubblats. Detta är en konsekvens av kraftigt ökad konsumtion bl.a. genom en förhållandevis gynnsam prisnivå till följd av lågpriskonkurrerande import från andra EU-länder och periodvis lägre produktion i Sverige. När Sverige blev medlem i EU skiftade den svenska exporten från marknader såsom USA, Mexiko, Norge och Ungern till förmån för olika EU-länder. Dominerande exportmarknader sedan 1995 har för färskt och fryst nötkött i särklass varit Finland, följt av Tyskland. Hittills under år 2000 (t.o.m. augusti) har exporten till Finland varit klart dominerande och utgjort 45 %. Viss export till Tyskland, Frankrike och Danmark har även ägt rum. 23

27 Tabell 3.3 Utrikeshandelns utveckling i Sverige, export , ton HS-stat.nr t.o.m. aug Levande nötkreatur och andra oxdjur Polen 30-Norge Danmark Danmark 131-Litauen Danmark 122-Tyskland Danmark Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, färskt eller kylt Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, fryst Beredda varor av nötkreatur och andra oxdjur Finland 459-Italien Finland 104-Rumänien Källa: SCB:s handelsstatistik Finland Tyskland 145-Danmark Finland 486-Italien Finland 683-Rumän Finland 256-Frankrike 381-Tyskland Finland Finland Finland 449-Tyskland 366-Frankrike Finland 303-Italien Finland Finland 473-Tyskland 361-Frankrike Finland Finland Finl. 956-Tyskl. 151-Frankr. Importen av helkropp kom fram till 1994 nästan uteslutande från Finland och de viktigaste leverantörsländer av styckat kött var Polen, Ungern, Irland, Danmark och Australien. Även när det gäller importen har en förskjutning skett från länder utanför EU till EU-intern import (införsel) i högre grad. Under 1996 ökade importen ifrån Tyskland vad gäller färskt, kylt och fryst nötkött för att under 1997 minska. I stället kom Irland att bli en stor leverantör till Sverige under 1997, 1998 och även Baserat på de första åtta månaderna i år ser Irland ut att behålla sin marknadsandel i Sverige och prognosen för helåret ger en något högre import under 2000 än under Tabell 3.4 Utrikeshandelns utveckling i Sverige, import , ton HS-stat.nr t.o.m. aug Levande nötkreatur och andra oxdjur 4 4-Kanada 10 8-Kanada 2 2-Kanada Danmark 2 2-Kanada Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, färskt eller kylt Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, fryst Beredda varor av nötkreatur och andra oxdjur Källa: SCB:s handelsstatistik Tyskland Danmark Finland Tyskland Danmark Polen Danmark 361-Brasilien 320-Argentina Irland Danmark Finland Irland Tyskland Polen Danmark 401-Brasilien 363-Irland Irland Danmark Nederl Irland Polen Danmark Danmark 413-Irland 302-Brasilien Irland Tyskland Nederl Danmark Tyskland Irland Danmark 617-Brasilien 330-Nederl Irland Tyskland Nederl Irland Tyskland 685-Danmark Danmark 347-Brasilien 294-Nederl. 24

28 Utrikeshandelns utveckling inom kalvköttssektorn kan efter Sveriges EU-inträde 1995 inte fastställas eftersom nöt- och kalvkött redovisas under samma tullstatistiska nummer. Det kan dock konstateras att exporten av antalet levande kalvar från Sverige till andra medlemsstater har ökat under senare år utfärdades st exportpass och två år senare, år 2000, har antalet stigit med 192 % till st. Tabell 3.5 Utfärdade exportpass för kalvar Utfärdade exportpass Källa: Statens Jordbruksverk 3.3 Prisutveckling Producentledet Genom Sveriges medlemskap i EU sjönk avräkningspriserna kraftigt inom nötköttssektorn. Utvecklingen under perioden januari - oktober 2000 tyder på något lägre prisnivå än under Vad gäller kalvkött så sjönk priserna kraftigt under 1996, 1997, var stabila under 1998 och återhämtade sig något Priserna som redovisas för januari - oktober år 2000 indikerar betydligt lägre priser jämfört med

29 Tabell 3.6 Avräkningsprisindex, (1990=100) Nötkött Kalvkött ,1 100, ,3 108, ,0 99, ,9 111, ,4 107, ,6 92, ,8 84, ,9 85, ,4 89, januari 66,3 79, februari 68,0 79, mars 67,2 79, april 66,5 79, maj 66,5 77, juni 66,5 77, juli 65,4 77, augusti 66,3 77, september 65,6 68, oktober 65,6 68,1 Källa: Statens Jordbruksverk Partiledet I partiledet mäts prisutvecklingen genom ett producentprisindex för livsmedelsindustrin avseende jordbruksreglerade livsmedel (PPI-J). Detta index omfattar konsumtionsvaror som helt eller delvis har sitt ursprung i svenska jordbruksprodukter. Endast produkter avsedda för inhemsk konsumtion ingår. PPI-J redovisar de svenska producenternas (livsmedelsindustrins) försäljningspriser på hemmamarknaden. Priserna avser i regel fritt kunden och exkluderar varuskatter. Av diagrammet framgår att priserna i partiledet varit som lägst under 1996 och 1997 och detta har sannolikt att göra med BSE-krisen under dessa år. I april 1998 började priserna återhämta sig för att under 1999 ligga på de högsta nivåerna under perioden. Priserna för år 2000 låg i början av året på 1999 års nivå, men har sedan till skillnad från 1999 varit relativt stabila och låg i mitten av oktober åter på samma prisnivå som

30 Diagram 3.2 Producentprisindex för nötkött Index Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Månad Källa: Statens Jordbruksverk Nedanstående diagram ger en bild av prisutvecklingen för ungtjur, klass R3, under Ungtjurspriserna, d.v.s. priser från slakterierna, uppgick i genomsnitt till 27,23 kr/ kg under 1995 för att sjunka till motsvarande 23,93 kr/ kg 1996 samt 23,18 kr/ kg under Under 1998 steg genomsnittspriset till 24,59 kr/ kg och 1999 sjönk genomsnittspriset till 23,45 kr/ kg. Genomsnittet hittills i år 22,75 kr/kg ligger ca 3 % under 1999 års nivå. Priserna har en tendens att falla under höstperioden, vilket sammanfaller med en intensiv slaktperiod. De svenska priserna har också utsatts för konkurrerande lågprisimport från andra EU-länder. Diagram 3.3 Prisutvecklingen i Sverige för ungtjur, klass R3, Kr/kg Vecka Källa: Statens Jordbruksverk 27

31 Vidare kan konstateras att vad gäller kokött så sammanfaller den nedåtgående pristrenden inom EU också med pristrenden i Sverige. Sverige hade en hög prisnivå under 1995 (23,19 kr/ kg), sedan sjunkande priser under 1996 (19,75 kr/ kg) och 1997 (19,73 kr/ kg) för att öka under sommaren 1998 och sedan falla under hösten. Genomsnittspriset för 1998 uppgick till 21,15 kr/kg, för 1999 till 19,38 kr/ kg och snittet hittills i år är 19,28 kr/kg. Att priserna faller under hösten, följer den normala trenden vid den tiden på året. Diagram 3.4 Prisutvecklingen i Sverige för ko, klass O3, Kr/kg Vecka Källa: Statens Jordbruksverk I EU:s reglering finns ett s.k. interventionspris som fram till t.o.m. 30/ låg på 347,5 euro per 100 kg nötkött för slaktkroppar av ungtjurar i klass U, R eller O. Från och med 1/7 år 2000 är interventionspriset 324,2 euro per 100 kg nötkött, vilket innebär ca 27,80 kr/kg vid kursen 1 euro=8,57 kr. När priserna på nötkött för slaktkroppar av ungtjurar i klass U, R eller O i ett medlemsland faller under 80 % (ca 22 kr) av interventionspriset samtidigt som EU:s genomsnittspris understiger 84 % (ca 23 kr) av interventionspriset kan landet påbörja stödköp (s.k. interventionsuppköp) och lagra på offentliga lager. Nedanstående diagram visar utvecklingen av EU:s och Sveriges ungtjurspriser i förhållande till interventionspriset

32 Diagram 3.5 Prisutvecklingen på ungtjurar i EU och Sverige, , euro/100kg Euro/ kg Vecka Int.pris 80% 84% Sv EU Källa: EU-kommissionens interna arbetsmaterial Som framgår av diagrammet låg de svenska ungtjurspriserna under EU:s priser under större delen av Den svenska prisnivån var, trots BSE-krisen, relativt stabil under våren och sommaren Det berodde till stor del på låg slaktnivå och kraftigt minskad efterfrågan på importerade varor till följd av rädsla för BSE. Under sensommaren började slakten öka igen samtidigt som konsumenterna åter började köpa importerat kött och priserna föll kraftigt. I augusti 1996 föll de svenska ungtjurspriserna under 80 % av interventionspriset och Sverige valde att gå med i det s.k. interventionssystemet i vilket svenska företag fick möjlighet att sälja nötkött till offentliga lager. Under 1997 var de svenska priserna lägre än EU:s priser, med undantag för en mycket kort period vid vecka 25 då prisnivåerna nästan sammanföll. Samma trend kan nyttjas som beskrivning för första hälften av Därefter steg priserna för att ligga över EU:s nivå under tre månader. Sedan sjönk de svenska priserna återigen och ett kraftigt fall kan spåras efter bl.a. sjunkande valutakurs för den svenska kronan. Andra faktorer som spelar in är ett normalt prisfall under hösten när slakten är hög samt även lågpriskonkurrerande import. Under 1999 steg priserna, men låg trots allt under EU:s priser och under 80 % av interventionspriset har priserna under större delen av året legat över 1999 års priser och t.o.m. över 80 % av interventionspriset under en kort period, men sedan uppvisat fallande tendenser. Under november 2000 uppstod en ny BSE-kris som kraftigt pressade priserna nedåt under slutet av året Konsumentledet Konsumentpriserna för nötkött har sjunkit betydligt sedan EU-inträdet 1995 innebar en kraftig prissänkning på nötkött med ca 8 % i förhållande till Prissänkningarna är betydligt större än för samtliga jordbruksprisreglerade livsmedel. Prissänkningar 1992 kan till stor del förklaras av momssänkningen på livsmedel den 1 januari 1992 från 25 till 18 %. Den 1 januari 1993 höjdes momsen igen till 21 %. En ny momssänkning, till 12 %, genomfördes den 1 januari 1996 vilket till viss del förklarar 1996 års prissänkningar. Konsumentprisindex i nedanstående diagram inkluderar momsen och momssänkningen 1996 är förklaringen till varför grafen för 29