Vad avgör biståndsnivåer?

Transkript

1 Institutionen för samhällsvetenskap Vad avgör biståndsnivåer? En analys av betydelsen av regeringsinnehav och politisk ideologi B-uppsats i statsvetenskap VT 2008 Louise Nilsson Maria Lindberg Handledare: Gissur Erlingsson

2 Abstract Uppsatsens syfte var att undersöka betydelsen av långvarigt regeringsinnehav för att ett land ska utveckla en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI. Utgångspunkten var att även om regeringens vilja att ge bistånd är viktig, vilket kan påverkas av regeringens ideologiska inriktning, krävs det att samma regeringskonstellation innehar makten under en lång tidsperiod. För att studera detta undersöktes två frågeställningar om de eventuella sambanden mellan en långvarig period av socialdemokratiskt respektive ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög biståndsnivå. Därefter undersöktes ytterliggare en frågeställning om huruvida det finns ett samband mellan frekventa regeringsbyten och en låg biståndsnivå. Studien utformades som en statistisk undersökning där vi studerade data dels för regeringsinnehav och dels för bistånd som andel av BNI. Resultaten visade ett visst samband mellan regeringens ideologiska inriktning och landets biståndsnivå, då länder med långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav tenderade att ha en låg nivå. Dessutom fann vi ett samband mellan frekventa regeringsbyten och hög biståndsnivå samt mellan långvarigt regeringsinnehav och låg biståndsnivå. Sambanden var dock relativt svaga. Därmed drogs slutsatsen att varken långvarigt regeringsinnehav eller regeringens ideologiska inriktning är tillräckliga förutsättningar för en hög biståndsnivå. Regeringens vilja att ge bistånd har troligtvis större inverkan på biståndsnivån, men denna vilja kan även påverkas av andra faktorer än regeringens ideologiska inriktning. Nyckelord: bistånd, ideologisk inriktning, regeringsbyte, långvarigt regeringsinnehav, DAC. 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning och utgångspunkter Tidigare forskning Teoretiska utgångspunkter Långa mandatperioder Spårbundenhet Syfte och frågeställningar Metod och material Disposition Politisk ideologi eller långvarigt regeringsinnehav? Samband mellan ideologisk inriktning och biståndsnivå Samband mellan långvarigt regeringsinnehav och biståndsnivå Sambandet Sambandet Sambandet Det generella sambandet Resultatdiskussion Diskussion av sambanden mellan regeringsinnehav och biståndsnivå Möjliga felaktigheter Andra tänkbara påverkansfaktorer Avslutande slutsatser Referenser

4 1. Inledning och utgångspunkter I samband med fastställandet av FN:s millenniemål, har biståndets andel av länders BNI 1 diskuterats. FN:s målsättning är att alla givarländer ska ge 0,7 procent av sin BNI i bistånd uppfylldes dock detta endast av fem länder (Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Sverige) (Millenniemålen.nu 2006). Det finns stora skillnader mellan givarländerna beträffande hur stor andel av sin BNI de ger i bistånd. Bland DACländerna 2 varierar 2007 års nivå från 0,16 procent (Grekland och USA) till 0,95 procent (Norge) (OECD 2008). Med tanke på att 17 av 22 DAC-länder inte når upp till FN:s målsättning kan det vara intressant att studera vad variationen beror på, oavsett om man som forskare har en positiv eller negativ inställning till bistånd. En möjlig förklaring till skillnaderna mellan givarländernas biståndsnivåer förs fram i en studie av Jean-Philippe Thérien och Alain Noël (2000). De hävdar att det finns ett positivt samband mellan socialdemokratisk regeringsmakt och hög biståndsnivå mätt i andel av BNI. Detta samband visar sig som starkast i de länder som haft socialdemokratiska regeringar under en lång tidsperiod. Thérien och Noël förklarar sambandet med att det är socialdemokratins ideologi, särskilt satsningar på välfärdssystemet, som påverkar nivån på biståndet. Vad de inte undersöker är ifall det även finns ett samband mellan hög biståndsnivå och långvarigt regeringsinnehav i sig, det vill säga att långvarigt regeringsinnehav skulle kunna vara förutsättningen för att ett land ska uppnå en hög biståndsnivå. Vi vill därför studera ifall det finns en skillnad i biståndsnivå mätt i andel av BNI mellan länder som har haft en lång period av samma regeringskonstellation, oavsett ideologisk inriktning, och länder med frekventa regeringsbyten. 1 BNI, bruttonationalinkomst, är summan av värdet av samtliga varor och tjänster som framställs i ett land under ett år, plus inkomster från andra länder (Nationalencyklopedin 2008). 2 DAC står för Development Assistance Committee och innefattar 22 länder inom OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development). Dessa länder är Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA och Österrike. 4

5 1.1 Tidigare forskning Som nämnts ovan finner Thérien och Noël (2000) ett samband mellan hög biståndsnivå och socialdemokratisk regeringsmakt i länder med ett välutvecklat välfärdssystem. I sin studie sammanfattar Thérien och Noël tidigare forskning på området och kommer fram till att de flesta kvalitativa studier har dragit slutsatsen att regeringars och partiers ideologiska inriktning påverkar ländernas biståndsnivå. Enligt dessa undersökningar tenderar vänsterinriktade partier och regeringar att ge högre bistånd än de på högerkanten. De kvantitativa studier som gjorts på området har dock inte fått lika entydiga resultat, utan pekar på att andra faktorer verkar kunna ha lika stor påverkan på biståndet (Thérien och Noël 2000: 152). Resultatskillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa studier kan enligt Thérien och Noël (2000: 153) bero på att relationen mellan ideologisk inriktning och biståndsnivå kan mätas på olika sätt. Inte heller fallstudier av enskilda länders biståndspolitik ger en entydig bild av huruvida regeringens ideologiska inriktning har betydelse för nivån på biståndet. Schulpen (2005: 416) hävdar att i fallet Nederländerna är högerinriktade partier mer positiva till minskat bistånd än vänsterinriktade partier. I Storbritannien halverades biståndet under de 18 år efter 1979 då det konservativa partiet var vid makten, medan landets bistånd ökades med 40 procent under de tre första åren efter att arbetarpartiet återfick makten 1997 (Morrissey 2005: 161, 167). I andra länder, exempelvis Tyskland (Ashoff 2005: 297) och Norge (Stokke 2005: 448), sägs de olika politiska partierna i stort sett vara överens om biståndspolitiken. Blais m.fl. (1996) studerar ifall regeringspartiernas ideologiska inriktning har någon betydelse för ett lands fördelning av utgifter. Slutsatsen är att partiinriktningen har viss, men inte avgörande, inverkan. Betydelsen av ideologisk inriktning för utgiftsfördelningen ökar dock i ett längre tidsperspektiv, vilket tyder på att vilja att ge bistånd i kombination med långvarigt regeringsinnehav kan ge högre biståndsnivå. Thérien och Noëls studie från 2000 visar att om ett politiskt parti har dominerat regeringspolitiken under en lång tidsperiod, är detta troligtvis mer betydelsefullt för nivån på landets bistånd än vilket parti som innehar makten vid en viss tidpunkt. Ett lands biståndsnivå tenderar inte, enligt 5

6 Thérien och Noël (2000: 156), att förändras varken särskilt snabbt eller markant. I Thérien och Noëls studie associeras långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav med en hög nivå av bistånd. Thérien och Noël (2000: 157) drar visserligen slutsatsen att det inte finns något samband mellan långvarigt kristdemokratiskt regeringsinnehav och hög biståndsnivå, vilket antyder att det inte existerar något samband mellan biståndsnivå och långvarigt regeringsinnehav i sig. Vi ställer oss dock frågande till deras definition av långvarigt kristdemokratiskt regeringsinnehav då Italien sägs ha haft kristdemokratisk dominans (Thérien och Noël 2000: 159) trots att landets regeringskonstellationer under hela efterkrigstiden bytts ut med som högst två-tre års mellanrum (Heidar & Berntzen 1998: ). Vi anser därför att de eventuella sambanden mellan långvarigt regeringsinnehav respektive frekventa regeringsbyten och biståndsnivå bör utredas ytterligare. 1.2 Teoretiska utgångspunkter Långa mandatperioder Vår idé om att nivån på ett lands bistånd kan påverkas av långvarigt regeringsinnehav oavsett ideologi utgår ifrån ovanstående tidigare forskningsresultat, då det inte finns någon samstämmig bild av huruvida regeringarnas ideologiska inriktning har betydelse för biståndsnivån samtidigt som en långvarig dominans av samma regeringskonstellation verkar ha viss betydelse. Vårt forskningsproblem baseras dessutom på två teoretiska utgångspunkter. Den första utgångspunkten är den diskussion om mandatperiodernas längd som bland annat har förts i Sverige vid flera tillfällen. Ett argument som har framförts är att utformandet av nya policies är tidskrävande, och efter införandet skapar dessa nya policies en ökad tidspress samt en ökad risk för slarv (Ruin 1985: 67-68). Långvarigt regeringsinnehav ökar möjligheten till långsiktig planering (SOU 1967:26 s. 112) och utökar därmed chanserna att skapa en långvarig biståndspolitik. I en diskussion om mandatperiodernas längd framför Schultz (2008: 1088) argumentet att korta mandatperioder bidrar till att konsekvenserna av den sittande regeringens politik inte hinner tydliggöras innan nästa val. Regeringen kan då ofta tona ner sin egentliga 6

7 politik för att vinna röster bland flytande väljare. Man kan därför anta att ju längre samma regeringskoalition innehar makten, desto tydligare blir konsekvenserna av dess politik och partierna kan i större utsträckning utföra sina policies. Enligt Schultz argumentation kan det sålunda tänkas att om den sittande regeringen har skäl att tro att de osäkra väljarna är negativa till ökat bistånd kanske regeringen undviker att betona biståndspolitiken i de fall den inte har innehaft regeringsmakten särskilt länge. Har regeringen istället suttit vid makten under en lång tidsperiod är det större sannolikhet att en generösare biståndspolitik förs. Frekventa regeringsbyten, å andra sidan, kan skapa instabilitet i politiken vilket bidrar till att kortvariga regeringar har svårigheter att implementera den utarbetade politiken (Ruin 1985: 67-68). En ny regering kan inte omedelbart lägga utgifter inom ett område på den nivå som de egentligen önskar, utan måste genomföra förändringen gradvis (Blais m.fl. 1996: ). En kortvarig regering hinner därför inte påverka nivån på exempelvis biståndsutgifterna särskilt markant under sin regeringsperiod. Skillnader i olika regeringars arbetssätt kan ge upphov till ständiga förändringar gällande biståndets utformning, vilket medför att den efterträdande regeringen inte nödvändigtvis fullföljer den redan utarbetade biståndspolicyn Spårbundenhet Den andra utgångspunkten är den historiska institutionalismen och dess teori om spårbundenhet. Spårbundenhet innebär att när ett beslut har fattats i en viss fråga, exempelvis av en regering, är det troligt att efterföljande beslut inom samma område kommer att ligga i linje med det första när man har tagit ett steg längs ett visst spår kommer man antagligen att fortsätta på det spåret. Den historiska institutionalismen förklarar detta fenomen med att de institutioner som skapas genom beslut som tas gör det svårare och mer kostsamt att byta riktning än att fortsätta längs samma stig (Pierson 2000: 252). Termen institutioner innefattar såväl formella som informella normer och konventioner för beslutsfattande inom politiken (Hall & Taylor 1996: 938). Dessa institutioner påverkar vilka aktörer som kan fatta beslut, vilka lagar som stiftas och 7

8 därmed vilka policyalternativ som kommer att finnas tillgängliga i framtiden (Banchoff 2005: 207). Eftersom den existerande politiken generellt sett följer de institutionella normerna och lagarna är det ofta svårt att bryta spårbundenhet (Banchoff 2005: 207). Även om institutioner kan förändras långsamt av nya politiska beslut, sker dessa förändringar oftast inom de redan etablerade ramarna (Thelen 1999: 387). I stater där regeringsmakten under lång tid tillhör samma politiska parti eller koalition av partier är det troligt att spårbundenhet utvecklas. Ett beslut om hur mycket av sin BNI staten ska ge i bistånd kommer därmed att påverka efterföljande beslut, vilket kan resultera i att nivån på biståndet gradvis ökar. I länder där regeringsmakten ofta växlar hinner spårbundenhet troligtvis inte utvecklas i samma grad. Effekten av detta är att de olika partierna är tvungna att återuppta arbetet med sin biståndspolicy varje gång de återkommer till makten, vilket gör att en eventuell ökning av nivån kan hämmas. 1.3 Syfte och frågeställningar Efter ovanstående diskussioner kring vad som undersökts angående biståndsnivåer, har vi funnit en lucka inom forskningen som vi anser att det finns ett behov att fylla. Vi har därför arbetat fram ett forskningsproblem, vars lösning kan ge en större förståelse för de faktorer som kan bidra till att ett land utvecklar en hög biståndsnivå. Syftet med uppsatsen är att komplettera Thérien och Noëls (2000) teori om betydelsen av långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav för nivån på ett lands bistånd. Vår utgångspunkt är att regeringens vilja att öka biståndet är en förutsättning för en hög biståndsnivå. Regeringens ideologiska inriktning skulle kunna påverka viljan att ge bistånd, men är ensam inte en tillräckligt stark förutsättning. Långvarigt regeringsinnehav, oavsett ideologisk inriktning, är däremot troligtvis en nödvändig förutsättning för en hög biståndsnivå. Detta är det antagande som ligger till grund för vår undersökning. Syftet är alltså tvåfaldigt, dels att undersöka betydelsen av regeringens ideologiska inriktning för landets biståndsnivå och dels att undersöka betydelsen av långvarigt 8

9 regeringsinnehav i sig för landets biståndsnivå. Detta kommer vi att göra genom att först undersöka sambanden mellan biståndsnivå och långvarigt socialdemokratiskt respektive icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav, och genom att sedan tydliggöra de eventuella sambanden mellan långvarigt regeringsinnehav och hög biståndsnivå samt frekventa regeringsbyten och lägre biståndsnivå. För att uppnå detta kommer vi att inte bara studera länder med långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav, utan även länder där andra partier har innehaft regeringsmakten under en lång tidsperiod såväl som länder där regeringsmakten har skiftat frekvent. Följande frågeställningar kommer att undersökas: 1. Finns det ett samband mellan en långvarig period av socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI? 2. Finns det ett samband mellan en långvarig period av icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI? 3. Finns det ett samband mellan frekventa regeringsbyten och en låg nivå av bistånd mätt i andel av BNI? För att besvara dessa frågeställningar kommer vi att med stöd i de teorier som presenterades under avsnitt 1.2 pröva följande tre hypoteser: Hypotes 1. Det finns ett samband mellan en långvarig period av socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI. Hypotes 2. Det finns ett samband mellan en långvarig period av ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI. Hypotes 3. Det finns ett samband mellan frekventa regeringsbyten och en låg nivå av bistånd mätt i andel av BNI. 9

10 1.4 Metod och material Uppsatsen kommer att utformas som en statistisk undersökning. Då biståndsstatistik fram till tidigt 1960-tal även inkluderade privata investeringar (Thérien 2002: 451) låter vi året 1970 vara utgångspunkt för undersökningen. År 1970 hade sannolikt samtliga givarländer slutat rapportera privata investeringar som bistånd. Vi kommer att studera statistik dels över DAC-ländernas regeringsinnehav under tidsperioden och dels över dessa länders biståndsnivåer mätt i andel av BNI vid årtalen 1985, 1995 och Anledningen till att just DAC-länderna studeras är att dessa, statistiskt sett, är de mest dominerande givarländerna då officiellt bistånd från dessa länder i slutet av 1990-talet utgjorde 95 procent av allt inrapporterat bistånd (OECD 2004: 32). Undersökningen har en beroende variabel, biståndsnivå som andel av BNI. Våra oberoende variabler är långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav vilka i undersökningens andra del slås ihop till en variabel, långvarigt regeringsinnehav. Den sistnämnda variabeln ställs då mot ytterligare en oberoende variabel, frekventa regeringsbyten. Thérien och Noëls studie omfattar även två alternativa oberoende variabler, socialistiska kännetecken och sociala välfärdsutgifter (Thérien & Noël 2000: 154). Då vår fokus ligger på undersökningen av långvarigt regeringsinnehav och frekventa regeringsbyten anser vi dock att liknande variabler inte är relevanta för vår studie. Med ett långvarigt regeringsinnehav menas att samma regeringskonstellation varit vid makten i ett land under minst elva av de senaste 15 åren vid tidpunkten för mätningen. Att vi har valt att avgränsa långvarigt regeringsinnehav till just elva av 15 år beror på att det i de flesta länder under en 15-årsperiod finns möjlighet till flera regeringsbyten samtidigt som elvaårsgränsen säkerställer att det verkligen handlar om långvarigt regeringsinnehav även i länder med femåriga mandatperioder. Samma regeringskonstellation syftar i uppsatsen på att regeringen har utgjorts av samma parti eller koalition av partier, utan att något parti har tillkommit eller uteslutits. 10

11 Som socialdemokratisk regering definieras regeringar där minst en majoritet av regeringsmedlemmarna tillhör socialdemokratiska partier. Som icke-socialdemokratisk regering definieras regeringar där minst en majoritet av regeringsmedlemmarna tillhör andra partier än socialdemokraterna. Med frekventa regeringsbyten menas att regeringskonstellationen har bytts ut minst två gånger under den senaste 15-årsperioden och att samma parti har innehaft regeringsmakten i högst tio av dessa 15 år. Dessa definitioner innebär att det finns en viss risk för att några analysenheter faller bort. Om ett land endast har bytt regeringskonstellation en gång under 15-årsperioden, samtidigt som båda regeringskonstellationerna har suttit vid makten i mindre än elva år vardera, har landet varken haft långvarigt regeringsinnehav eller frekventa regeringsbyten. För att definitionerna verkligen ska motsvara det som de är definitioner av, är det dock svårt att inkludera dessa eventuella bortfall. Ländernas nivå på biståndet kommer att anges som antingen hög eller låg. Gränsen mellan hög och låg nivå kommer att fastställas till medianen av DAC-ländernas biståndsandel av BNI vid det undersökta årtalet. Om ett lands nivå på biståndet ligger exakt på medianen, räknas detta värde till hög nivå. Som nämnts ovan är utgångspunkten för undersökningen år Den statistiska undersökningen kommer att utgå från tre årtal efter detta: 1985, 1995 och Dessa årtal har valts för att göra det möjligt att få fler analysenheter än om endast ett årtal hade studerats, samtidigt som det är en relativt lång period mellan årtalen så att förändringar i regeringsinnehav kan hinna ske. För vartdera av dessa årtal kommer vi att fastställa vilka länder som har haft långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav under de senaste 15 åren, vilka länder som har haft långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav under de senaste 15 åren samt vilka länder som har haft frekventa regeringsbyten under samma 15-års-period. Därefter kommer vi att fastställa vilka av länderna som det aktuella årtalet hade en hög respektive låg nivå på biståndet. Vi kommer därefter att analysera dessa statistiska data med hjälp av korstabeller. 11

12 Statistisk analys är den mest lämpliga undersökningsmetoden eftersom den tydligt kan visa samband mellan variabler. Undersökningen innehåller många analysenheter och en stor mängd data, vilket gör att statistisk analys är användbar för att sammanfatta data och visa samband (Esaiasson m.fl. 2007: 393). För att undersöka våra frågeställningar skulle man även kunna använda en kvalitativ textanalys av de politiska program som presenterats av regeringar med olika ideologiska inriktningar i DAC-länderna. Det kan dock finnas skillnader mellan regeringarnas program och deras verkliga handlande. Ett sådant exempel är Österrikes socialdemokratiska parti (SPÖ) som enligt Obrovsky (2005: 113) argumenterar för en ökning av landets bistånd men inte genomförde någon sådan under sin tid vid makten. Officiell statistik kan därmed ge en mer trovärdig bild av vilken biståndspolitik som egentligen har förts efter år Även om vår undersökning strävar efter att klarlägga samband är medvetna motiv inte relevanta, vilket gör att motivanalys inte är en lämplig metod. Eftersom undersökningen baseras på tidigare regeringsförhållanden och policies, kan direktobservationer, experiment och liknande tillvägagångssätt inte heller användas. 1.5 Disposition I kapitel 2 kommer vi först att undersöka det eventuella sambandet mellan långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög biståndsnivå respektive långvarigt ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav och låg biståndsnivå. Därefter följer en undersökning av det eventuella sambandet mellan långvarigt regeringsinnehav i sig och hög biståndsnivå respektive frekventa regeringsbyten och låg biståndsnivå. I kapitel 3 följer en mer ingående analys av resultaten från de statistiska undersökningarna, där vi dels diskuterar dessa resultat och dels kommenterar tillförlitligheten och eventuella felaktigheter. Till sist, i kapitel 4, kommer vi att sammanfatta resultatet och dra de avslutande slutsatserna. 12

13 2. Politisk ideologi eller långvarigt regeringsinnehav? 2.1 Samband mellan ideologisk inriktning och biståndsnivå För att pröva våra hypoteser om att både långvarigt socialdemokratiskt och ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav samvarierar med en hög biståndsnivå inledde vi vår studie med att undersöka våra två första frågeställningar, det vill säga huruvida det finns samband mellan en långvarig period av socialdemokratiskt respektive ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI. Detta gjordes för att se ifall vi kunde finna stöd för Thérien och Noëls (2000) ursprungliga teori om att regeringens ideologiska inriktning kan tänkas påverka ett lands biståndsnivå. Tre olika undersökningar utfördes, en för vartdera av årtalen 1985, 1995 och DACländernas regeringstyper (långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav respektive långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav) för 15-årsperioderna , och fastställdes 3. Därefter bestämdes medianen för biståndsnivån vid respektive årtal 1985, 1995 och 2005 (OECD 2008b). För att få ett mer tillförlitligt resultat, då relativt få analysenheter passade in på definitionerna av långvarigt socialdemokratiskt respektive icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav, sammanställdes resultaten från de tre olika undersökningarna i en gemensam korstabell (Tabell 2.1). Statistiken för regeringsinnehav under perioden visar att sex av DAC-länderna hade haft långvarigt regeringsinnehav. Under de 15 åren hade två länder haft socialdemokratiska regeringar, Tyskland och Österrike, och fyra länder hade haft ickesocialdemokratiska regeringar, Canada, Japan, Schweiz och USA. 3 Statistiken för regeringsinnehav som användes i undersökningarna i såväl avsnitt 2.1 som avsnitt 2.2 sammanställdes från tre böcker (Bågenholm & Demker 2005, Heidar & Berntzen 1998 samt Mény & Knapp 1998) och sex internetkällor (Election Resources, International Comparative Political Parties Project, Landguiden, Nationalencyklopedin, Parties and Elections samt Regeringen.se). Informationen från Nationalencyklopedin hittades under rubriken Statsskick och politik för respektive land. Informationen från Landguiden fanns under rubrikerna Modern historia och Aktuell politik för respektive land. Informationen från Parties and Elections hittades för respektive land under rubriken Countries. Informationen från Election Resources hittades på sidorna för respektive land. 13

14 Under perioden hade åtta av DAC-länderna långvarigt regeringsinnehav. Två av dessa länder hade socialdemokratiska regeringar, Australien och Spanien, och sex länder hade icke-socialdemokratiska regeringar, Japan, Luxemburg, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA. Under perioden hade fem av DAC-länderna långvarigt regeringsinnehav. Två av dessa länder hade socialdemokratiska regeringar, Grekland och Sverige, och tre länder hade icke-socialdemokratiska regeringar, Canada, Irland och Schweiz. Tabell 2.1. Det generella sambandet mellan regeringstyp och biståndsnivå för DACländer med långvarigt regeringsinnehav. Långvarig socialdemokratisk regering Långvarig ickesocialdemokratisk regering Totalt Hög nivå ,0 % 38,5 % 42,1 % Låg nivå ,0 % 61,5 % 57,9 % Totalt ,0 % 100,0 % 100,0 % Tabell 2.1 ovan visar det generella sambandet mellan biståndsnivå och långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav respektive långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav bland DAC-länderna med utgångspunkt från data för år 1985, 1995 och Beträffande långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav kan inget samband mellan regeringstyp och biståndsnivå konstateras. Resultatet för länderna med ickesocialdemokratiska regeringar visar ett visst samband mellan ett långvarigt ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav och en låg nivå av bistånd, då drygt tre femtedelar 14

15 av dessa länder hade en låg biståndsnivå. Cramers V 4 för undersökningen uppgick till 0,109 och påvisar därmed ett svagt samband. 2.2 Samband mellan långvarigt regeringsinnehav och biståndsnivå Vidare fortsatte studien med en undersökning av den tredje frågeställningen, det vill säga huruvida det finns ett samband mellan frekventa regeringsbyten och en låg nivå av bistånd. För att tydliggöra betydelsen av regeringsinnehav inkluderade vi även sambandet mellan långvarigt regeringsinnehav och biståndsnivå. Även här utfördes tre olika undersökningar, en för vartdera av årtalen 1985, 1995 och Ländernas regeringsinnehav (långvarigt regeringsinnehav samt frekventa regeringsbyten) för 15- årsperioderna , och fastställdes. Med hjälp av den redan uträknade medianen (se avsnitt 2.1) bestämdes ländernas biståndsnivå för respektive årtal som hög eller låg. Dessa värden analyserades sedan genom korstabeller. Eftersom antalet analysenheter i det här fallet var större än i undersökningen i avsnitt 2.1, valde vi att först göra separata tabeller för varje årtal för att kunna se ifall de eventuella sambanden genomgående var desamma Sambandet 1985 Som vi sett i avsnitt 2.1 hade sex av DAC-länderna långvarigt regeringsinnehav under perioden länder hade frekventa regeringsbyten: Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Storbritannien och Sverige. Tre DAC-länder, Grekland, Portugal och Spanien, var under början av denna period diktaturer. Eftersom diktatorstyret inte kan räknas in under någon av definitionerna av regeringsinnehav, uteslöts dessa tre länder ur 1985 års undersökning. Medianen för de kvarvarande DAC-ländernas biståndsnivå som andel av BNI 1985 var 0,4 procent. Värdena för regeringsinnehav och biståndsnivå sammanställdes i en korstabell (tabell 2.2). 4 Cramers V är ett sambandsmått som varierar på en skala mellan 0 och 1. Ju närmare 1 Cramers V-värdet är, desto starkare är sambandet mellan variablerna (Esaiasson m.fl. 2007: 418). 15

16 Tabell 2.2. Samband mellan regeringsinnehav och biståndsnivå i DAC-länderna Långvarigt regeringsinnehav Frekventa regeringsbyten Totalt Hög nivå ,3 % 61,5 % 52,6 % Låg nivå ,7 % 38,5 % 47,4 % Totalt ,0 % 100,0 % 100,0 % Tabell 2.2 ovan visar sambandet mellan långvarigt regeringsinnehav respektive frekventa regeringsbyten och biståndsnivå i DAC-länderna år Av de länder som hade långvarigt regeringsinnehav under perioden uppvisade två tredjedelar en låg biståndsnivå. Bland de länder som hade haft frekventa regeringsbyten under samma tidsperiod var resultatet nästan det motsatta; drygt tre femtedelar hade en hög biståndsnivå medan knappt två femtedelar hade en låg nivå. Tabellen visar alltså att det bland de länder som hade haft frekventa regeringsbyten var en större andel som hade en hög biståndsnivå jämfört med de länder som hade haft långvarigt regeringsinnehav Sambandet 1995 Under perioden var det åtta av DAC-länderna som hade långvarigt regeringsinnehav. 13 länder hade frekventa regeringsbyten: Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Sverige och Österrike. Grekland uteslöts även från denna undersökning eftersom statistisk data för landets bistånd fram till och med 1995 saknas (OECD 2008b). Medianen för DACländernas biståndsnivå som andel av BNI var ,31 procent. Värdena för regeringsinnehav och biståndsnivå sammanställdes i en korstabell (tabell 2.3). 16

17 Tabell 2.3 Samband mellan regeringsinnehav och biståndsnivå i DAC-länderna Långvarigt regeringsinnehav Frekventa regeringsbyten Totalt Hög nivå ,0 % 61,5 % 57,1 % Låg nivå ,0 % 38,5 % 42,9 % Totalt ,0 % 100,0 % 100,0 % Tabell 2.3 ovan visar sambanden mellan långvarigt regeringsinnehav respektive frekventa regeringsbyten och biståndsnivå för år Bland de länder som hade haft långvarigt regeringsinnehav under perioden var fördelningen mellan hög respektive låg biståndsnivå precis jämn; hälften hade hög nivå och hälften hade låg. För de länder som hade haft frekventa regeringsbyten under samma tidsperiod var resultatet detsamma som för 1985, det vill säga drygt tre femtedelar hade en hög biståndsnivå medan knappt två femtedelar hade en låg nivå. Tabellen visar därmed ett liknande resultat som för 1985, det vill säga att det bland de länder som hade haft frekventa regeringsbyten var en större andel som hade en hög biståndsnivå jämfört med de länder som hade haft långvarigt regeringsinnehav, även om resultatet för 1995 inte är riktigt lika tydligt som 1985 års resultat Sambandet 2005 Under perioden hade fem av DAC-länderna långvarigt regeringsinnehav. 15 länder hade frekventa regeringsbyten: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Spanien, Tyskland, USA och Österrike. Två länder, Australien och Storbritannien, föll bort eftersom de varken stämde in på definitionen för långvarigt regeringsinnehav eller på definitionen för frekventa regeringsbyten. Medianen för DAC-ländernas biståndsnivå som andel av BNI 17

18 år 2005 fastställdes till 0,43 procent. Värdena för regeringsinnehav och biståndsnivå sammanställdes i en korstabell (tabell 2.4). Tabell 2.4. Samband mellan regeringsinnehav och biståndsnivå i DAC-länderna Långvarigt regeringsinnehav Frekventa regeringsbyten Totalt Hög nivå ,0 % 53,3 % 50,0 % Låg nivå ,0 % 46,7 % 50,0 % Totalt ,0 % 100,0 % 100,0 % Tabell 2.4 ovan visar sambanden mellan långvarigt regeringsinnehav respektive frekventa regeringsbyten och biståndsnivå för DAC-länderna år Av de länder som hade haft långvarigt regeringsinnehav under perioden hade två av fem en hög biståndsnivå och något fler, tre av fem, hade en låg nivå. Resultatet för de länder som hade haft frekventa regeringsbyten under samma tidsperiod var också relativt jämnt. 53,3 procent av länderna hade en hög biståndsnivå och 46,7 procent hade en låg nivå. Tabellen visar alltså en liten skillnad mellan långvarigt regeringsinnehav och biståndsnivå respektive frekventa regeringsbyten och biståndsnivå, men denna skillnad är nästintill obetydlig. 18

19 2.2.4 Det generella sambandet För att se om det är möjligt att finna några generella tendenser i de resultat som visas i ovanstående tre tabeller sammanställdes dessa till en gemensam tabell (tabell 2.5). Tabell 2.5. Det generella sambandet mellan regeringsinnehav och biståndsnivå i DACländerna (1985, 1995 och 2005). Långvarigt regeringsinnehav Frekventa regeringsbyten Totalt Hög nivå ,1 % 58,5 % 53,3 % Låg nivå ,9 % 41,5 % 46,7 % Totalt ,0 % 100,0 % 100,0 % Tabell 2.5 visar det generella sambandet mellan regeringsinnehav och biståndsnivå i DAC-länderna. Resultatet beträffande långvarigt regeringsinnehav som visas i tabell 2.2 och 2.4 verkar vara det genomgående resultatet, det vill säga att långvarigt regeringsinnehav associeras med en låg nivå av bistånd. Resultatet beträffande frekventa regeringsbyten var ungefär detsamma i samtliga tre ovanstående tabeller, och bekräftas därmed även av det generella resultatet, det vill säga att frekventa regeringsbyten associeras med en hög nivå av bistånd. Värdet för Cramers V för denna undersökning var 0,153 vilket är något högre än värdet för undersökningen i avsnitt 2.1 men som ändå klassas som lågt. 19

20 3. Resultatdiskussion 3.1 Diskussion av sambanden mellan regeringsinnehav och biståndsnivå Utifrån tabell 2.1 drar vi slutsatsen att vi inte får stöd för vår första hypotes. Tvärtemot Thérien och Noël (2000) finner vi inget samband mellan långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI. Bland de länder som hade haft långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav var det en jämn fördelning av hög respektive låg biståndsnivå. En möjlig förklaring till denna resultatskillnad är att vårt sätt att beräkna långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav skiljer sig från Thérien och Noëls, vilket kan ha gett upphov till skillnader i data. Thérien och Noël tar även hänsyn till regeringarnas välfärdssatsningar, vilket inte inkluderats i vår undersökning. Dessutom är en begränsning i vår undersökning det faktum att vi fick fram få analysenheter som stämde in på definitionen av långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav, vilket gör resultatet mindre tillförlitligt. Inte heller vår andra hypotes får stöd i undersökningens resultat. Som tabell 2.1 visar finner vi ett samband mellan en långvarig period av icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav och en låg nivå av bistånd mätt i andel av BNI, medan vår hypotes var den motsatta, det vill säga att det skulle finnas ett samband mellan långvarigt ickesocialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög biståndsnivå. Resultatet från tabell 2.1 visar alltså att socialdemokratiska regeringar tenderar att ha en något högre vilja att ge bistånd än icke-socialdemokratiska regeringar, men man kan ändå inte fastslå att regeringens ideologiska inriktning är avgörande för viljan att ge bistånd. Även för vår sista hypotes blev resultatet tvärtemot det förväntade. Som tabell 2.5 visar är den generella tendensen att det finns samband mellan frekventa regeringsbyten och en hög biståndsnivå. Samtidigt konstaterades ett samband mellan långvarigt regeringsinnehav, oavsett ideologisk inriktning, och en låg biståndsnivå. Visserligen är resultaten från de tre olika åren inte exakt desamma, då det enligt 1995 års data är en jämn fördelning mellan hög och låg biståndsnivå bland länderna med långvarigt 20

21 regeringsinnehav. Denna resultatskillnad antyder att den generella slutsatsen inte är helt tillförlitlig. Sammanställningen i tabell 2.5 visar dock relativt tydligt att resultaten från både 1985 och 2005 stämmer överens med den generella tendensen, vilket ger en större trovärdighet åt det generella resultatet än åt 1995 års resultat. Båda undersökningarna visade alltså resultat som inte gav stöd för våra hypoteser. Man bör dock ta i beaktande att slutsatserna kanske inte är helt tillförlitliga då båda sambanden hade ett lågt Cramers V-värde. Undersökningen i avsnitt visade ett något starkare samband mellan variablerna än undersökningen i avsnitt 2.1. Detta tyder på att sambandet mellan regeringsinnehav och biståndsnivå är något starkare än sambandet mellan regeringens ideologiska inriktning och biståndsnivå, men skillnaden är så pass liten att den näst intill är obetydlig och båda sambanden kan därför betecknas som svaga. Mot bakgrunden av våra teoretiska utgångspunkter om långa mandatperioder och spårbundenhet är det överraskande att vi inte finner stöd för våra hypoteser. Eftersom våra slutsatser kanske inte är helt tillförlitliga med tanke på de svaga samband som visats medan teorierna är väl beprövade ser vi ingen anledning att ifrågasätta de teoretiska utgångspunkterna, utan snarare vår tolkning av dessa. Teorin om spårbundenhet säger att ett beslut som fattas kommer att ha stor betydelse för vilka beslut som tas i senare skeden. Det är troligtvis korrekt att ett beslut om hur mycket av sin BNI staten ska ge i bistånd kommer att påverka efterföljande beslut, men den spårbundenhet som utvecklas kanske lika gärna kan ge en negativ utveckling av biståndsnivån som en positiv. Det är möjligt att detsamma kan gälla för teorin om långa mandatperioder, det vill säga att regeringar som vill införa en lägre nivå av bistånd har lättare att genomföra detta om de innehar makten under en lång tidsperiod. Frekventa regeringsbyten kan då även bryta en sådan trend och bidra till att biståndsnivån inte hinner sänkas så kraftigt mellan regeringsbytena. Denna förklaring stöds av det faktum att de flesta av de undersökta långvariga regeringarna var icke-socialdemokratiska, då undersökningen i avsnitt 2.1 visade att det finns ett samband mellan långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav och låg biståndsnivå. Med tanke på detta samband hade resultatet från 21

22 undersökningen om långvarigt regeringsinnehav och frekventa regeringsbyten kanske blivit mer korrekt om vi hade kunnat få till stånd en jämnare fördelning mellan socialdemokratiska och icke-socialdemokratiska regeringar. Regeringens vilja att ge bistånd verkar därmed vara av viss betydelse. En intressant notering är att vårt resultat varken stämmer överens med Thérien och Noëls (2000: 154) hypotes om att långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav har en positiv effekt på biståndsnivå eller med våra hypoteser om att det finns samband mellan långvarigt regeringsinnehav och hög biståndsnivå respektive frekventa regeringsbyten och låg biståndsnivå. Resultatet går även tvärtemot det mesta av den övriga tidigare forskningen på området, åtminstone de kvalitativa studier som gjorts (se avsnitt 1.1). Detta är naturligtvis anmärkningsvärt men man bör också ha i åtanke att vår metod skiljer sig en del från tidigare undersökningar och att antalet analysenheter blev lägre än önskat. 3.2 Möjliga felaktigheter Ett problem är alltså att antalet analysenheter i vår undersökning var relativt litet, särskilt i gruppen långvarigt regeringsinnehav och i den undersökning då långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav ställdes mot varandra. Konsekvensen av detta är att resultatet minskar i tillförlitlighet, vilket även framkommer av att p-värdet 5 var högt för samtliga undersökningar. Det finns även vissa skäl att tro att den biståndsstatistik och de värden för regeringsinnehav som vi använder kan vara missvisande i någon grad. Obrovsky (2005: 114) hävdar att de skillnader över tid som kan ses i Österrikes biståndsstatistik inte i så hög grad beror på politiska beslut utan snarare på felaktigheter i rapporteringen av dessa data. Det är möjligt att liknande felrapporteringar förekommit även i andra länders biståndsstatistik. Vidare skriver Obrovsky (2005: 123) att under en del av den period då 5 P-värdet uppger hur stor sannolikhet det är att resultatet uppkommit genom slumpen. Ju lägre p-värde desto mer tillförlitligt är resultatet (Esaiasson m.fl. 2007: 433). 22

23 Österrikes socialdemokratiska parti och folkpartiet regerade tillsammans tillhörde utrikesministern det konservativa folkpartiet. Vi har betecknat denna koalition som långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav eftersom socialdemokraterna innehade drygt hälften av platserna i regeringen. Kanske var det i själva verket så att det var folkpartiet som hade störst inflytande över biståndspolitiken under denna tidsperiod. I fallet Danmark kan värdena för regeringsinnehav ha blivit missvisande eftersom landet enligt vår definition hade frekventa regeringsbyten under tidsperioden , samtidigt som den lilla väl sammansvetsade grupp som utformade den danska biståndspolitiken enligt Olsen (2005: 184) var stabil och inte förändrades. Den danska biståndspolitiken har därmed i hög grad blivit institutionaliserad och en spårbundenhet har utvecklats trots de frekventa regeringsbytena. Olsen ser denna institutionalisering som en förklaring till Danmarks höga biståndsnivå. Det är möjligt att liknande fall kan ha funnits även i andra länder, och om vi hade kunnat ta hänsyn till dessa förhållanden kunde våra resultat kanske ha blivit mer rättvisande. Mekanismen, det vill säga att spårbundenhet ger högt bistånd, kanske stämmer medan begränsningarna i våra mätningar kan ha lett till ett missvisande resultat. Vår studie har heller inte tagit med i beräkningen huruvida regeringarna haft majoritetsstöd i parlamentet eller inte. Stödet i parlamentet kan ha haft betydelse för hur mycket regeringarna har kunnat påverka biståndspolitiken. Ett exempel är från Danmark, vars parlament 1985 beslutade om en kraftig ökning av biståndet som en andel av BNI trots att minoritetsregeringen var starkt emot en sådan ökning (Olsen 2005: 195). Om regeringen i själva verket inte kan påverka biståndspolitiken blir värdena för regeringsinnehav missvisande. Risken för minoritetsregeringar är dessutom större i vissa länder än i andra, vilket kan ha gett upphov till en skevhet i siffrornas tillförlitlighet. 23

24 3.3 Andra tänkbara påverkansfaktorer Vår undersökning har som nämnts ovan främst behandlat betydelsen av långvarigt regeringsinnehav och frekventa regeringsbyten för länders biståndsnivå, eftersom vår utgångspunkt var att långvarigt regeringsinnehav är en nödvändig förutsättning för en hög biståndsnivå. Även andra faktorer kan dock tänkas påverka nivån på bistånd. Det ligger utanför vår undersöknings ramar att försöka finna alla dessa faktorer, men det kan ändå vara intressant att nämna några ofta förekommande förklaringar. Omvälvande politiska världshändelser är ett exempel på en förklaringsfaktor som ofta diskuteras i litteratur gällande bistånd. Biståndet från de flesta givarländerna minskade generellt sett efter kalla krigets slut men ökade igen efter terroristattackerna mot USA den elfte september 2001 (OECD 2004: 30). Obrovsky (2005: 113) hävdar vidare att exempelvis Berlinmurens fall samt Jugoslaviens upplösning har haft stor betydelse för Österrikes biståndspolitik. Samtliga forskare är dock inte helt överens då exempelvis Olsen (2005: 195) anser att de förändringar av det internationella systemet som har skett efter kalla krigets slut bara har haft begränsad påverkan på internationell biståndspolitik. Även givarländernas ekonomiska situation kan anses ha en inverkan på hur stor andel av sin BNI de ger i bistånd. En förklaring till varför DAC-ländernas biståndsnivå sjönk i början av 1990-talet är att många länder genomgick en ekonomisk tillbakagång vilket även drabbade biståndspolitiken negativt (OECD 2004: 32). Särskilt Tyskland hade ekonomiska svårigheter under denna period, som en konsekvens av sammanslagningen av Öst- och Västtyskland, vilket bidrog till en jämförelsevis kraftig minskning av landets bistånd (Ashoff 2000: ). Flera av de europeiska DAC-länderna var även tvungna att strama åt sin budget för att uppfylla kraven för inträde i EMU 6, till exempel Belgien (Holvoet & Renard 2000: 139) och Tyskland (Ashoff 2000: 281). Även den privatiseringstrend som utvecklades under 1990-talet, i stora delar av världen, kan anses ha påverkat internationell biståndspolitik (Obrovsky 2000: 113). 6 European Monetary Union 24

25 4. Avslutande slutsatser Denna uppsats har haft som syfte att komplettera Thérien och Noëls (2000) teori om att det finns ett samband mellan långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och hög biståndsnivå mätt i andel av BNI. Detta har gjorts genom att undersöka huruvida långvarigt regeringsinnehav, i högre grad än regeringens ideologiska inriktning, är en nödvändig förutsättning för en hög biståndsnivå. Utifrån undersökningarnas resultat har vi kommit fram till två slutsatser. För det första finner vi ett visst samband mellan regeringens ideologiska inriktning och ett lands nivå på biståndet, då länder med långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav tenderar att ha en låg biståndsnivå. Sambandet är dock svagt eftersom det var en jämn fördelning mellan hög och låg biståndsnivå bland länderna med långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav. För det andra verkar det finnas ett samband mellan regeringsinnehav och biståndsnivå, men inte det samband vi förväntade oss. Tvärtemot vad våra hypoteser hävdar, visar vårt resultat att det är mer vanligt förekommande med en hög biståndsnivå i länder som har haft frekventa regeringsbyten än i länder där samma regeringskonstellation har innehaft makten under en lång tidsperiod. Denna slutsats hänger samman med resultatet från vår första undersökning, då de flesta av de länder som hade långvarigt regeringsinnehav var icke-socialdemokratiska och därmed tenderade att ha låg biståndsnivå. Vi drar därmed slutsatsen att regeringens ideologiska inriktning har en liten betydelse för ett lands biståndsnivå. Samtidigt verkar även regeringsinnehavet spela en viss roll för nivån på landets bistånd. Båda sambanden är dock ganska svaga vilket gör det svårt att dra kraftfulla slutsatser, och det går inte att säga huruvida det är regeringens ideologiska inriktning eller långvarigt regeringsinnehav som är den viktigaste mekanismen. Troligtvis är varken ideologisk inriktning eller långvarigt regeringsinnehav en tillräcklig förutsättning för en hög biståndsnivå, utan det är snarare regeringens vilja att ge bistånd som har betydelse. Eftersom den spårbundenhet som ofta utvecklas under långvarigt regeringsinnehav antagligen kan ge såväl hög som låg biståndsnivå, kan regeringens vilja 25

26 att ge bistånd vara väsentlig för vilken inriktning spårbundenheten tar. Även om denna vilja kan påverkas av regeringens ideologiska inriktning, vilket resultatet från tabell 2.1 visar, kan det finnas andra tänkbara faktorer som kan öka eller minska viljan. Om viljan att ge bistånd finns, verkar det möjligt att ett land utvecklar en hög biståndsnivå trots frekventa regeringsbyten. Exempelvis skulle detta kunna ske i länder där konsensus om biståndsfrågan råder mellan de politiska partierna. Vidare forskning skulle kunna undersöka andra möjliga faktorer som skulle kunna påverka regeringens vilja att ge bistånd. En annan tanke är att om möjligt utforma en metod som tar hänsyn till vilka personer som egentligen kan påverka besluten om ett lands biståndspolitik. Som nämnts i avsnitt 3.2 kan det vara av vikt huruvida regeringen är en majoritets- eller minoritetsregering, huruvida ministern med ansvar för biståndspolitiken tillhör samma parti som majoriteten av regeringsmedlemmarna samt huruvida de faktiska beslutsfattarna har bytts ut i samma utsträckning som regeringen. Ytterligare en möjlig utveckling av vårt forskningsproblem är att utvidga undersökningens räckvidd genom att inkludera samtliga givarländer, inte endast DACländerna. 26

27 Referenser Källor Statens offentliga utredningar (SOU) 1967:26 Partiell författningsreform Litteratur Ashoff, Guido (2005) Germany s Development Co-operation Policy since the Early 1990s: Increased Conceptual Ambitions in Times of Severe Financial Constraint i Hoebink, Paul och Stokke, Olav: Perspectives on European Development Co-operation. Policy and performance of individual donor countries and the EU. Abingdon: Routledge Banchoff, Thomas (2005) Path Dependence and Value-Driven Issues. The Comparative Politics of Stem Cell Research. World Politics, Vol. 57, January, s Blais, André, Blake, Donald, och Dion, Stéphane (1996) Do Parties Make a Difference? A Reappraisal, American Journal of Political Science, Vol. 40, Nr. 2, Maj, s Bågenholm, Andreas, och Demker, Marie (2007) Styrelseskick i elva länder + EU. 15 uppl. Malmö: Liber Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, och Wängnerud, Lena (2007) Metodpraktikan. 3 uppl. Stockholm: Nordstedts juridik Hall, Peter A., och Taylor, Rosemary C.R. (1996) Political Science and the Three New Institutionalisms. Political Studies, XLIV, s Heidar, Knut, och Berntzen, Einar (1998) Vesteuropeisk politikk. Partier, regjeringsmakt, styreform. 3 uppl. Oslo: Universitetsforlaget 27

28 Holvoet, Nathalie och Renard, Robert (2000) Belgian Aid Policies in the 1990s i Hoebink, Paul och Stokke, Olav: Perspectives on European Development Co-operation. Policy and performance of individual donor countries and the EU. Abingdon: Routledge Mény, Yves, och Knapp, Andrew (1998) Government and Politics in Western Europe. Britain, France, Italy, Germany. 3 uppl. New York: Oxford University Press Morrissey, Oliver (2005) British Aid Policy in the Short-Blair Years i Hoebink, Paul och Stokke, Olav: Perspectives on European Development Co-operation. Policy and performance of individual donor countries and the EU. Abingdon: Routledge Obrovsky, Michael (2005) Austrian Aid Policy i Hoebink, Paul och Stokke, Olav: Perspectives on European Development Co-operation. Policy and performance of individual donor countries and the EU. Abingdon: Routledge OECD (2004) 2003 Development Co-operation Report. DAC Journal, Vol. 5, Nr. 1, s Olsen, Gorm Rye (2005) Danish Aid Policy in the Post-Cold War Period: Increasing Resources and Minor Adjustments i Hoebink, Paul och Stokke, Olav: Perspectives on European Development Co-operation. Policy and performance of individual donor countries and the EU. Abingdon: Routledge Pierson, Paul (2000) Increasing Returns, Path Dependence, and the Study of Politics. American Political Scienece Review, Vol. 94, Nr. 2, s Ruin, Olof (1985) Tvåpartisystem, samlingsregeringar eller vad? i Folkstyrelsekommitten: Makten från folket. 12 uppsatser om folkstyrelsen. Stockholm: Liber 28