Institutionen för samhällsvetenskap PM inför B-uppsats B-uppsats i statsvetenskap VT 2008 Louise Nilsson Maria Lindberg Handledare: Gissur Erlingsson

Transkript

1 Institutionen för samhällsvetenskap PM inför B-uppsats B-uppsats i statsvetenskap VT 2008 Louise Nilsson Maria Lindberg Handledare: Gissur Erlingsson

2 Kapitel 1: Inledning På senare tid, i samband med FN:s millenniemål, har biståndets andel av länders BNI diskuterats mycket. FN:s målsättning är att givarländerna ska ge 0,7 procent av sin BNI i bistånd, men detta uppfylls bara av fem länder (Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Luxemburg). (Millenniemålen.nu 2006) Det finns stora skillnader mellan givarländer beträffande hur stor andel av sin BNI de ger i bistånd. Bland DAC-länderna 1 varierar 2007 års nivå från 0,16 procent (USA, Grekland) till 0,95 procent (Norge). (OECD 2008) Med tanke på att så många länder inte når upp till FN:s målsättning kan det vara intressant att studera vad variationen beror på. Enligt Jean-Philippe Thérien och Alain Noël (2000) finns det ett positivt samband mellan socialdemokratisk regeringsmakt och hög biståndsnivå mätt i andel av BNI. Detta samband visar sig som starkast i de länder som haft socialdemokratiska regeringar under en lång tidsperiod. Thérien och Noël förklarar sambandet med att det är socialdemokratins ideologi, särskilt välfärdssystemet, som påverkar nivån på biståndet. Vad de inte undersöker är det tänkbara sambandet mellan hög biståndsnivå och långvarigt regeringsinnehav i sig. Vi vill därför studera ifall det finns en skillnad i biståndsnivå mätt i andel av BNI mellan länder som har haft en lång period av samma regeringskonstellation, oavsett partifärg, och länder med frekventa regeringsbyten. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter Blais m.fl. (1996) studerar ifall regeringspartiernas ideologiska inriktning har någon betydelse för ett lands fördelning av utgifter. Slutsatsen är att partiinriktningen har viss, men inte avgörande, inverkan. Betydelsen av ideologisk inriktning för utgiftsfördelningen ökar dock i ett längre tidsperspektiv. Thérien och Noëls studie från 2000 visar att om ett politiskt parti har dominerat regeringspolitiken under en lång tidsperiod, är detta troligtvis mer betydelsefullt för nivån på landets bistånd än vilket parti som innehar makten vid en 1 DAC står för Development Assistance Committee och är en grupp länder inom OECD. Dessa länder är Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA och Österrike. 2

3 viss tidpunkt. Långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav associeras med en hög nivå av bistånd. Vår idé om att nivån på ett lands bistånd kan påverkas av långvarigt regeringsinnehav oavsett partifärg baseras på två teoretiska utgångspunkter. Den första utgångspunkten är den diskussion om mandatperiodernas längd som förts i Sverige vid flera tillfällen. Ett argument som framförts är att utformandet av nya policies är tidskrävande, och efter införandet skapar dessa nya policies en ökad tidspress samt en ökad risk för slarv. (Ruin 1985 s ). Långvarigt regeringsinnehav, däremot, ökar möjligheten till långsiktig planering (SOU 1967:26 s. 112) och utökar därmed chanserna att skapa en långvarig biståndspolitik. Frekventa regeringsbyten kan skapa instabilitet i politiken vilket bidrar till att kortvariga regeringar har svårigheter att implementera den utarbetade politiken (Ruin 1985 s ). En ny regering kan inte omedelbart lägga utgifter inom ett område på den nivå som de egentligen önskar, utan måste genomföra förändringen gradvis. (Blais m.fl s ) En kortvarig regering hinner därför inte påverka nivån på exempelvis biståndsutgifterna särskilt markant under sin regeringsperiod. Skillnader i olika regeringars arbetssätt ger upphov till ständiga förändringar gällande biståndets utformning, vilket medför att den efterträdande regeringen inte nödvändigtvis fullföljer den redan utarbetade/existerande biståndspolicyn. Den andra utgångspunkten är den historiska institutionalismen och dess teori om spårbundenhet. Spårbundenhet innebär att när ett beslut har fattats, exempelvis av en regering, i en viss fråga är det troligt att efterföljande beslut inom samma område kommer att ligga i linje med det första när man har tagit ett steg längs ett visst spår kommer man antagligen att fortsätta på det spåret. Den historiska institutionalismen förklarar detta fenomen med att de institutioner som skapas genom beslut som tas gör det svårare och mer kostsamt att byta riktning än att fortsätta längs samma stig. (Pierson 2000 s. 252) Termen institutioner innefattar såväl formella som informella normer och konventioner för beslutsfattande inom politiken. (Hall & Taylor 1996 s. 938) Dessa institutioner påverkar vilka aktörer som kan fatta beslut, vilka lagar som stiftas och därmed vilka alternativ som kommer att finnas tillgängliga i framtiden. 3

4 Eftersom den existerande politiken generellt sett följer de institutionella normerna och lagarna är det ofta svårt att bryta spårbundenhet. (Banchoff 2005 s. 207) Även om institutioner kan förändras långsamt av nya politiska beslut, sker dessa förändringar oftast inom de redan etablerade ramarna. (Thelen 1999 s. 387) I stater där regeringsmakten under lång tid tillhör samma politiska parti är det troligt att spårbundenhet utvecklas. Ett beslut om hur mycket av sin BNI staten ska ge i bistånd kommer därmed att påverka efterföljande beslut, vilket kan resultera i att nivån på biståndet gradvis ökar. I länder där regeringsmakten ofta växlar hinner spårbundenhet troligtvis inte utvecklas i samma grad, vilket gör att de olika partierna varje gång de återkommer till makten måste återuppta arbetet med sin biståndspolicy, vilket gör att en eventuell ökning av nivån kan hämmas. Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att ifrågasätta Thérien och Noëls ståndpunkt om att ett lands biståndsnivå påverkas av regeringens inriktning, och att vidareutveckla deras teori om betydelsen av långvarigt regeringsinnehav. Vi vill tydliggöra de eventuella sambanden mellan långvarigt regeringsinnehav och hög biståndsnivå samt frekventa regeringsbyten och lägre biståndsnivå. Detta kommer vi att göra genom att studera inte bara länder med långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav, utan även länder där andra partier innehaft regeringsmakten under en lång period såväl som länder där regeringsmakten skiftat frekvent. Följande frågeställningar kommer att undersökas: 1. Finns det ett samband mellan frekventa regeringsbyten och en låg nivå av bistånd mätt i andel av BNI? 2. Finns det ett samband mellan långvarigt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI? 3. Finns det ett samband mellan en långvarig period av socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI? 4. Finns det ett samband mellan en långvarig period av icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav och en hög nivå av bistånd mätt i andel av BNI? 4

5 Metod och material Uppsatsen kommer att utformas som en statistisk undersökning. Eftersom biståndsstatistik fram till tidigt 1960-tal inkluderade även privata investeringar, (Thérien 2002 s. 451) låter vi året 1970 vara utgångspunkt för undersökningen. Vi kommer att studera statistik dels för DAC-ländernas regeringsinnehav och dels för ländernas nivå på biståndet mätt i andel av BNI. Med ett långvarigt regeringsinnehav menas att samma regeringskonstellation varit vid makten i ett land under minst tio av de senaste 15 åren vid tidpunkten för mätningen. Att vi valt just 15 år beror på att under en så lång tidsperiod finns möjlighet till flera regeringsbyten. Som socialdemokratisk regering definieras regeringar där minst en majoritet av regeringsmedlemmarna tillhör socialdemokratiska partier. Som ickesocialdemokratisk regering definieras regeringar där minst en majoritet av regeringsmedlemmarna tillhör andra partier än socialdemokraterna. Med frekventa regeringsbyten menas att regeringskonstellationen har bytts ut minst två gånger under den senaste 15-års-perioden och att samma parti har innehaft regeringsmakten i högst nio av dessa 15 år. Dessa definitioner innebär att det finns en viss risk för att några analysenheter faller bort. Om ett land endast har bytt regeringskonstellation en gång under 15-årsperioden, samtidigt som båda regeringskonstellationerna har suttit vid makten i mindre än tio år, har landet varken haft långvarigt regeringsinnehav eller frekventa regeringsbyten. För att definitionerna verkligen ska motsvara det som de är definitioner av, är det dock svårt att inkludera dessa eventuella bortfall. Ländernas nivå på biståndet kommer att anges som antingen hög eller låg. Gränsen mellan hög och låg nivå kommer att fastställas till medianen av DAC-ländernas biståndsandel av BNI vid det undersökta årtalet. Om ett lands nivå på biståndet ligger exakt på medianen, räknas detta värde till hög. Som nämnts ovan är utgångspunkten för undersökningen år Den statistiska undersökningen kommer att utgå från tre årtal efter detta: 1985, 1995 och För vartdera av dessa årtal kommer vi att fastställa vilka länder som har haft långvarigt 5

6 socialdemokratiskt regeringsinnehav under de senaste 15 åren, vilka länder som har haft långvarigt icke-socialdemokratiskt regeringsinnehav under de senaste 15 åren samt vilka länder som har haft frekventa regeringsbyten under samma 15-års-period. Därefter kommer vi att fastställa vilka av länderna som det aktuella årtalet hade en hög respektive låg nivå på biståndet. Vi kommer därefter att analysera dessa statistiska data med hjälp av korstabeller. Statistisk analys är den mest lämpliga undersökningsmetoden eftersom den tydligt kan visa samband mellan variabler. Undersökningen innehåller många analysenheter och en stor mängd data, vilket gör att statistisk analys är användbar för att sammanfatta data och visa samband. (Esaiasson m.fl s. 393) Även om undersökningen strävar efter att klarlägga samband är medvetna motiv inte relevanta, vilket gör att motivanalys inte är en lämplig metod. Eftersom undersökningen baseras på tidigare regeringsförhållanden och policies, kan direktobservationer, experiment och liknande tillvägagångssätt inte heller användas. Disposition I kapitel 2 kommer vi att presentera den statistiska undersökningen. Därefter, i kapitel 3, följer en mer ingående diskussion av resultaten från undersökningen. Slutligen, i kapitel 4, kommer vi att sammanfatta resultatet och dra de avslutande slutsatserna. 6

7 Referenser Källor Statens offentliga utredningar 1967:26 Partiell författningsreform Litteratur Banchoff, Thomas (2005) Path Dependence and Value-Driven Issues. The Comparative Politics of Stem Cell Research. World Politics, Vol. 57, January, s Blais, André, Blake, Donald, och Dion, Stéphane (1996) Do Parties Make a Difference? A Reappraisal, American Journal of Political Science, Vol. 40, Nr. 2, Maj, s Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, och Wängnerud, Lena (2007) Metodpraktikan. 3 uppl. Stockholm: Nordstedts juridik Hall, Peter A., och Taylor, Rosemary C.R. (1996) Political Science and the Three New Institutionalisms. Political Studies, XLIV, s Pierson, Paul (2000) Increasing Returns, Path Dependence, and the Study of Politics. American Political Scienece Review, Vol. 94, Nr. 2, s Ruin, Olof (1985) Tvåpartisystem, samlingsregeringar eller vad? i Folkstyrelsekommitten: Makten från folket. 12 uppsatser om folkstyrelsen. Stockholm: Liber Thelen, Kathleen (1999) Historical Institutionalism in Comparative Politics. Annual Reviews Political Science, Nr. 2, s Thérien, Jean-Philippe (2002) Debating foreign aid: right versus left. Third World Quarterly, Vol. 23, Nr. 3, s

8 Thérien, Jean-Philippe, och Noël, Alain (2000) Political Parties and Foreign Aid. The American Political Science Review, Vol. 94, Nr. 1, s Internet Millenniemålen.nu Millenniemål 8 Hämtat Organisation of Economic Co-operation and Development (OECD) Development Aid in 2007 tables and graphs 13,00.html Hämtat