tågluffare Den autentiska skolan En mer relevant språkundervisning med IKT Våra yngsta tågluffare Vad vi stoppar i ryggsäcken och vad de packar själva

Transkript

1 # Årgång 15 Tema: tågluffare Den autentiska skolan En mer relevant språkundervisning med IKT Våra yngsta tågluffare Vad vi stoppar i ryggsäcken och vad de packar själva Det ständigt pågående labbet Förändring som ett naturligt tillstånd Unga företagare på Fridagymnasiet Entreprenöriellt lärande i praktiken

2 Same, same but very different 10/ tåglufferi pågår. upptäckarglädjen är på riktigt stig på! Förändring är som bekant ett naturligt tillstånd, inte minst i skolans många världar. Även om Fridaskolan numera väl måste räknas som en konstant vi fyller 20 år i år är vi stadda i ständig förändring och utveckling. Så även denna lilla skrift, som i och med det här numret skaffat sig ett nytt, tjusigt fodral och vässat ambitionen en aning. Inblicken startade 1999 och vi vill helt enkelt berätta om vad vi gör hette det i det allra första numret, och tidningens namn ringar in den tanken ganska väl. Under åren har vi fortsatt med att berätta: numera ryms historier från förskole-, grundskole- och gymnasieverksamhet från fyra olika orter häri bland mycket annat. Alla dessa berättelser finns i tusental på våra skolor, varje dag. Små, stora, allvarliga, roliga alla viktiga. Några har vi lånat till Inblicken, och kommer att forsätta med det framöver. Så här känner man igen sig, fast det är nytt: Allt är alltså som vanligt, och allt är som vanligt förändrat. Trevlig läsning! 8/ 26/ 4 / Den autentiska skolan IKT i praktiken Sara Welén berättar om hur användningen av digitala verktyg kan leda till till en språkundervisning med en känsla av något väsentligt 6 / På besök i verkligheten möjligheter och sammanhang genom omvärldsdagar 8 / När det blir på riktigt en kabaréberättelse Läs om arbetet med en teaterföreställning som till slut också blev berättelsen om eleverna själva: tillsammans klarar vi allt. 12 / test: Hur mycket tågluffare är du? 24/ 14 / Senior advisors En hjälp i strävan att bli ännu bättre är Oscar Öquist och Bengt Johansson 16 / Min berättelse Christian Persson En kille med 12 av 12 skolår på Fridaskolan. Vad tar man med sig? Anders Nord Redaktör och ansvarig utgivare VÄRT att tänka på:»jag vet ingenting om tur. Jag vet bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.«ingemar Stenmark 18 / Konsten att bygga en grupp Daniel Arosenius har träffat två Fridalärare i Mölnlycke för att höra hur de arbetar med att skapa trivsel i sin elevgrupp 20 / Förändring som ett naturligt tillstånd Håkan Johansson, koncernchef, om två olika typer av förändring 22 / vad är viktigast för dig den här terminen? 24 / Unga företagare på Fridagymnasiet 26 / amanda s adventures through Europe tidningen INBLICKEN NR 1, Höstterminen 2013 ges ut av Frida Utbildning AB med syfte att spegla verksamhet och aktuell skolutveckling redaktör och Ansvarig utgivare Anders Nord Redaktion Frida Utbildning AB, Box 225, Vänersborg Grafisk Form Profil Reklambyrå tryck Cela Grafiska AB Fotografer Linnea Holmgren, Filippa Granaas, Peter Wahlström, Anders Nord Upplaga 3000 exemplar omslagsbild Linnea Holmgren 2 Inblicken 1/ Inblicken 1/2013 3

3 Sara Welén, tysk- och engelsklärare på Fridaskolan i Vänersborg, berättar om hur användningen av digitala verktyg kan leda till något väsentligt: bättre motiverade elever och ett lärande som fortsätter långt efter skolan. TEXT: sara wélen // foto: Anders nord Den autentiska skolan IKT i praktiken. Tänk så många gånger jag har hört personer (mestadels i min ålder och äldre) rabbla tyska prepositioner och sedan tillägga: Men jag vet inte vad orden betyder och jag vet inte hur de ska användas. Visst är det spännande hur vi kunde drillas att lära oss saker utantill utan att ifrågasätta hur dessa kunskaper skulle appliceras. Tack och lov är ungdomar som växer upp idag bättre på det och har, tycker jag, en större önskan att känna meningsfullhet i det de lär sig. Dock medför detta också en utmaning för oss lärare att motivera elever på ett annat sätt än tidigare. Sedan jag började med en-till-en-undervisning i språk är min erfarenhet att mina tyskelever generellt har fått ett uppsving i motivationen. Min uppfattning är att detta till viss del beror på att eleverna i och med nätets alla möjligheter kan använda sina kunskaper i verkligheten och känna att det som de har lärt sig håller. Men vad är det som har förändrats i min språkundervisning? Enkelt uttryckt har IKT skapat helt andra förutsättningar för att kunna variera undervisningen, vilket ju i sin tur har bidragit till motiverande arbetssätt. Att söka jobb på tyska Något som elever genom åren har upplevt som ganska omotiverat är att intervjua personer där man redan vet svaren. Att fråga Wie heisst du? till en klasskamrat kan naturligtvis kännas ganska meningslöst. Visst kan man skoja till det och ge eleverna andra identiteter, men det blir ju aldrig en dialog på riktigt. För att få uppleva en mer meningsfull dialog genomförde jag ett projekt med mina elever i 9:an i våras. Det gick ut på att intervjua andra tyskelever från 9:an, på Fridaskolan i Uddevalla, via Skype. Utifrån förberedda samtalsämnen skulle eleverna lära känna varandra över skolgränserna. Min oro för att det skulle bli kaos i klassrummet när alla skulle prata samtidigt var helt obefogad. På ett självklart sätt plocka - de de fram sina hörlurar och satte igång att konversera. När en halvtimmes engagerat bubblande på tyska var över, kom en av de tidigare svårmotiverade eleverna fram till mig och sa: Detta var faktiskt riktigt roligt! En underbar bekräftelse på att autenticitet motiverar. Ett annat exempel på skola på riktigt var när vi arbetade med ett projekt om framtiden med elever i 9:an. En av uppgifterna var att skriva en arbetsansökan utifrån annonser, som de läste på nätet. Då en av mina elever verkligen förstod att det var riktiga annonser, utbrast hon förvånat: Men jag förstår ju vad det står! Ett uttryck för en tillfredsställande känsla att kunskaperna håller måttet i verkligheten! Lärande i längden Nu kanske någon tänker: Vad hände med det gamla, hederliga text, glosor och grammatik? Är det helt ute nu? Självklart läser eleverna texter, pluggar glosor och tragglar grammatik, läser dialoger och skriver uppsatser men jag har sett en förändring i motivation hos de flesta av eleverna när de kan använda sig av digitala verktyg. Att lära sig nya ord från en text genom att skapa en övning på nätet i ett motiverande glosprogram och sedan dela det med de andra i gruppen, gör ju att även de mest skoltrötta elever luras att skapa sig»men jag förstår ju vad det står!«ett ordförråd. Dessutom finns det en fantastisk uppsjö av roliga övningar på nätet. Hela världen är trots allt full av språkstuderande som också gärna delar med sig. Ibland frågar jag mig vad som skedde på mina lektioner innan en-till-en genomfördes. Säkert många bra saker då också, och även om de digitala verktygen inte är svaret på alla lärares komplexa bryderier, kan jag inte tänka mig att gå tillbaka till hur det var innan en-till-en. Och om någon frågar mina elever vilka prepositioner som styr dativ, så är jag inte helt säker på att de kan svara på det, men däremot kan de kommunicera muntligt och skriftligt och de har motivation kvar att fortsätta sin språkinlärning efter att ha lämnat grundskolan. (En längre version av artikeln finns att läsa i Grundskoletidningen 6/2012.) 4 Inblicken 1/ Inblicken 1/2013 5

4 Det går som på räls Oavsett formen för omvärldsdagar, prao, praktik, är erfarenheten densamma: skolan och omvärlden berikar varandra och med erfarenheterna som varje elev gör följer förmågan att bättre kunna urskilja sin väg. På besök i verkligheten möjligheter OCH sammanhang genom omvärldsdagar. Med exempel från 6:an och 8:an på Fridaskolan i Uddevalla, berättas här om hur omvärldsdagar prao används som ett sätt att både vidga vyer och träna tågluffarförmågor, allt utifrån både riktlinjer och läroplan. TEXT: LIsa Kullgren // foto: bildbyrå På Fridaskolan i Uddevalla har vi i årskurs 6-9 mellan tre och fem omvärldsdagar varje läsår. Vi tänker att omvärldsdagarna inte ska vara något som sker isolerat från allt annat vi gör i skolan, utan vi är noga med att det både för- och efterarbetas. Eleverna får också med sig olika uppdrag att utföra när är ute på de olika arbetsplatserna, och ju äldre eleverna blir desto mer får de öva på att ta ansvar för uppdragen. En del i att träna på ansvarstagande är att hitta en omvärldsplats. När våra 6:or stod i begrepp att för första gången ordna omvärldsdagar blev det en given diskussion i ringsamtalen: hur skulle man kunna göra för att hitta ett bra ställe? Eleverna kom med många bra tips och idéer, och de berättade vad deras föräldrar arbetar med och erbjöd kompisar att besöka förälderns arbetsplats. En hel del elever är redan i 6:an modiga nog att själva söka upp arbetsplatser och personligen fråga om möjlighet till omvärldsdagar finns. De som har varit ute och frågat själva avslöjar att det känns lite läskigt först men att man mår väldigt bra när man har vågat fråga och att det är något som arbetsgivare tycker om att man vågar! Tar vi klivet upp till 8:an, så berättar lärarna i arbetslaget där att eleverna bygger vidare på de kunskaper om arbetsplatser som de fick i årskurs 6 och 7. När de hade varit ute på sina omvärldsdagar i 7:an fick de i uppdrag att, utifrån det som de lärt sig om yrket och den aktuella arbetsplatsen, förbereda en arbetslivsmässa. Utgångspunkten var att lyfta fram fördelarna med sitt yrke men också att berätta vad som krävs för att man ska lyckas och trivas inom det yrket. Nya omvärldsdagar och nya uppdrag står på agendan för 8:an. Under en tid har man arbetat med industriella revolutionen, demokratifrågor och fackföreningarnas framväxt. Den här gången tar eleverna med sig frågor att ställa till bland andra arbetsledare och fackliga representanter, och kan beröra företagets utveckling, könsfördelning på arbetsplatsen och fackliga uppdrag.»de som varit ute och frågat själva avslöjar att det känns lite läskigt«omvärldsdagar är med andra ord ett riktigt bra verktyg för att elever ska kunna rusta sig inför ett framtida studie- och arbetsliv. Med välplanerade omvärldsdagar vidgas vyerna och de möjliga vägarna! 6 Inblicken 1/ Inblicken 1/2013 7

5 När det blir på riktigt en kabaréberättelse. När vi kom tillbaka från jullovet visste vi att vi hade en hel del jobb framför oss. Först skulle manuset skrivas... och det vara bara var nio veckor kvar till själva föreställningen. Men bara några dagar in i den nya terminen fick vi ihop ett gäng ifrån klassen som tillsammans med vår svensklärare skulle skriva manuset till kabarén. TEXT: Filippa Engström & axel prebensen // Foto: anders nord Ansvar för bandsågen Denne man är träslöjdslärare och har hand om ungdomars utbildning: Det finns anledning till oro. Dock är han ytterst stresstålig och vet att silvertejp löser allt, till exempel avsågade händer. (Axel Prebensen i rollen.) Kabarén fick heta Klass 8 A och var som en filmgala och de som vann pris för bästa dokumentärfilm fick spela upp scener från filmen, och filmscenerna var själva teatern. Vår pjäs handlade om en klass som man följde under en termin. Klassen hade tydliga grupper. Det fanns nördar, poptjejer och sportfånar. Under terminens gång fick man se hur grupperna blev mindre tydliga ju bättre eleverna lärde känna varandra, och man fick följa livet i skolan: raster, lunch, galna lektioner den här skolan hade inte en enda normal lärare, som tur var. Det hade ju blivit en mycket tråkigare teater då. Veckorna gick snabbt och vi insåg nog inte hur lite Applåder i massor! Ögonblicket efter den allra sista föreställningens slut. Känslan av att ha åstadkommit något fantastiskt kommer alltid att finnas kvar. tid vi egentligen hade på oss. Rekvisita skulle göras, alla ljud- och ljuseffekter skulle läras in och allt skulle klaffa. Skådespelarna hade också hårt arbete framför sig, repliker, rörelser och dans skulle läras in på några veckor. Med över 30 skådespelare så blev det ganska rörigt när alla skulle på och av scenen vid rätt tillfälle. När det bara var två veckor kvar till föreställning så började lite panik sprida sig på många håll. Man kunde inte sina repliker och rekvisita saknades. I detta läget började alla skärpa sig och samarbeta ännu mer. Alla jobbade stenhårt och två dagar innan genrepet släppte paniken lite. Vi visste alla att tisdagen var vår första föreställningsdag och på genrepet på måndagen kändes allt bra. Det kom till och med att kännas ännu bättre när första föreställningen gick helt galant. På kvällen samma dag så skulle det vara en till föreställning. Då för våra föräldrar och alla andra som hade köpt biljetter. Man märkte hur nervositeten höjdes. Bakom scenen stod alla och gjorde sig redo. Vi skrattade och skämtade lite för att lätta på stämningen. Vi försökte helt enkelt hjälpa varandra att sluta tänka på alla som satt i publiken. När alla i publiken hade satt sig och skådespelarna var bakom scenen så fanns det ett litet hål i ridån som man kunde se ut igenom. Alla tittade ut och såg sina släktingar och kompisar, det kanske inte var det smartaste draget om man ville lugna nerverna. Men samtidigt så gjorde ändå det där hålet oss peppade. Alla bara fokuserade på just sin sak. Sedan var det bara för föreställningen att börja. Det var mycket stressigt för vissa mellan scenerna, minns vi. Så fort man kom av scenen så sprang man allt vad man hade och bokstavligt talat slängde av sig kläderna innan man ens hunnit in i logerna. Efter ännu en lyckad föreställning gick alla hem med glada miner och stora förväntningar inför nästa dag, med de sista föreställningarna. Morgondagen kom och allt gick lika bra som dagen innan. Kanske lite bättre»när föreställningen var slut så fortsatte applåderna i flera minuter«för att vi var mycket säkrare på allting. Publiken skrattade och applåderade mycket och när föreställningen var slut så fortsatte applåderna i flera minuter. Efteråt kände nog alla en viss sorg för att allting vad över. Men hela klassen kom mycket närmare varandra, vi skrattade och grät tillsammans. Det var nog ingen som trodde att vi skulle klara det så bra bara några veckor tidigare men det gjorde vi! 8 Inblicken 1/ Inblicken 1/

6 Tågluffare på fritids. På Fridaskolan utbildar vi ju, som vi brukar säga, tågluffare och så även på fritids. Vi ska skapa en dag med skolbarnsomsorg och komplettera skolan med bra pedagogisk verksamhet. TEXT: lars andersson // foto: linnea holmgren Ute och cyklar, men bara bokstavligt. Det finns säkert små variationer mellan Fridaskolornas fritidsavdelningar, men i Vänersborg arbetar vi med erbjudanden, och det är precis vad det låter som. Efter många spännande diskussioner mellan oss som arbetar på fritids, valde vi att se fritids som just fri tid: det ska finnas stort utrymme för de egna valen. Exempel på val som ständigt återkommer är att vara i idrottshallen, pyssel, karaokesång, uteverksamhet, spelstunder, matematik/svenska/engelskaprogram på datorn med mera. Vi strävar efter att man ska kunna utveckla alla sidor av sig själv genom valmöjligheterna. Erbjudanden bygger på att eleven ska göra val som passar henne eller honom just då; att få ta ansvar för sin egen tid under fri tid. En dag i skolan är nog lite mer styrd än eftermiddagen på fritids, och då är det skönt för barnen att få landa och kunna påverka vad man vill göra. Vi på fritids har lyxen att få skön tid med barnen, på ett avslappnat och lekfullt sätt. Vi har vårt förhållningssätt som är tydligt men avspänt. Kommer man utifrån in i en fritidsverksamhet så kan det säkert ibland tyckas vara en aning kaosartat. För oss som är i situationen är det ordnat kaos, en del av en process som kan fortgå från halv tre till halv fem utveckling på riktigt, och precis som det ser ut i själva livet, med andra ord. Vi utbildar människor som ska kunna dela sin tid med andra människor, i sann tågluffarstil. Ett elevcafé sköter sig inte av sig själv. Årskurs 8 i Mölnlycke driver ett elevcafé för att samla in pengar till sin klassresa i 9:an. Ansvar och flexibelt samarbete är ett måste. Evelina, Johanna och Sigrid berättar: Målet är att vi ska komma till Prag för att träffa klassen som vi samarbetar med i projektet My Home Europe. Syftet med vårt café är alltså att samla in pengar, men också för att eleverna i årskurs 5 till 9 ska ha någonstans att vara på sina raster samtidigt som de kan få i sig ett näringsrikt mellanmål. Det vi säljer är noga utvalt och har ett bra och nyttigt innehåll. I caféet säljer vi bland annat smörgåsar, kaffe/te och smoothies och på fredagar kan man även köpa något sött i form av hembakat fikabröd och kakor. Vi turas om att stå i caféet och vanligtvis är vi två eller tre personer som arbetar samtidigt med att både förbereda allt som ska säljas och sköta försäljningen. Hittills har caféet gått mycket bra och vi är nöjda med resultatet så här långt. Vad vi stoppar i ryggsäcken på våra yngsta tågluffare och vad de lär sig att packa själva. Den röda riktlinjetråden börjar redan i förskolan och som pedagog här är det vår främsta uppgift att skapa en trygg miljö för barnen som redan har tagit på sin tågluffarryggsäck. Trygga barn är bättre beredda på att anta utmaningar och vad som är en utmaning i förskolans fantastiska värld kan variera stort. TEXT: ELIn hjalmarsson // foto: linnea holmgren Vi frågade några av de äldsta barnen om vad en utmaning var: Man ska klara någonting, När man tvingas kämpa mot något eller som ett annat barn tänkte om ordet: Man ska göra någonting innan en tid är ute. Det sist - nämnda relaterades till Fångarna på fortet (men jag tänker att det här är ett klarsynt barn som genomskådat vuxenvärlden där vi vill och ska göra så mycket...). Barnens största utmaningar hemma tycks vara att hålla ordning och städa på sina rum men man övar ju och blir bättre på det fastslår några av barnen när jag undrar om det kan vara bra med utmaningar. Barnens exempel på utmaningar i förskolan kunde vara att klä på sig, att hämta gafflar och smör eller som ett av barnen svarade: Att sitta still på samlingen, så man hör när dom andra pratar. Respekt och arbetsro eller, som för barnen i rummet bredvid lekhallen, ro att sova viktigt innehåll i samhället och i ryggsäcken men kanske inte det allra viktigaste då du ska ut på luffen. För att ta sig vidare på resan behövs ju även förmågor som att kunna skaffa sig information och kunna ta egna initiativ. Det är just därför vi tycker så mycket om motfrågor: Hur skulle du kunna ta reda på det? Vad behöver du för att klara det? Vad tror du? Vi måste också se till att det i ryggsäcken finns självkänsla och självförtroende. Tron på att man själv klarar av att breda smör på brödet, ta på kläderna själv eller förflytta sig till en annan perrong. Det blir ibland kladdigt och det tar tid men utan detta innehåll blir ryggsäcken inte komplett. 10 Inblicken 1/ Inblicken 1/

7 TEST Hur mycket tågluffare är du? Alldeles oavsett om du är elev just nu eller om du har varit elev för ett (längre) tag sedan, går det finfint att göra följande lilla test och en gång för alla få svart på vitt exakt hur mycket tågluffare du innerst inne är. Tänk dig in in situationerna som beskrivs nedan och svara så ärligt du kan och vågar. Räkna sedan ihop dina poäng och kika på vem du är. TEXT: Anna andersson & anders nord A) Nästa lektion börjar om ett par minuter. Du är inte riktigt säker på i vilket klassrum du ska vara eller vilket ämne som står på tur. Vad gör du? 1. Du märker inte att något är på gång förrän de andra går. Va?! Börjar vi nu? är inte en av dina ovanligare kommentarer. 2. Vet att lektionen börjar, men sitter ändå kvar vid datorn och väntar på att en lärare ska säga till. 3. Frågar en kompis: Du, börjar vi inte nu? Vet du vad vi har?. Vet inte kompisen, kollar ni schemat i datorn. 4. Ett osannolikt scenario, men känner du dig osäker så kollar du det i god tid. B) Internetuppkopplingen hemma krånglar och du kommer inte ut på nätet. Du har två uppgifter som ska vara klara till i morgon, men kommer inte åt dem. Vad gör du? 1. Absolut ingenting. Det är väl inte ditt fel att internet har gått sönder? 2. Du gör de uppgifterna som du tror att det var. 3. Du ringer en kompis som brukar ha koll och tar reda på vad som skulle göras. 4. Det är en kuggfråga. Du skulle aldrig spara två uppgifter till kvällen innan inlämning. C) Ett grupparbete är framförallt Ledig tid. 2. Ett långsammare sätt att göra uppgifter på, jämfört med att göra dem själv. 3. Ibland dåligt, ibland bra men det kan du inte påverka särskilt mycket. 4. Ett spännande sätt att både bredda och fördjupa sina kunskaper samtidigt som man får jobba ihop med både gamla och nya kompisar. Kul! D) Du har just avslutat en slöjdperiod, men hann inte bli riktigt klar. Ett extra pass eller två skulle göra susen. Vad gör du? 1. Inte ett smack. Den där spånsugen förstörde dessutom din frisyr. 2. Orka! Läraren har påmint flera gånger, men ingen säger till när du ska gå dit. 3. Läraren påminner, men du glömmer bort att gå dit. 4. Du kollar med läraren när det kan finnas möjlighet att komma dit och göra klart. E) Du ska vara ledig ett par dagar från skolan. Hur gör du med de lektioner och uppgifter som du missar? 1. Du förstår inte frågan. Du är ju ledig! 2. Tänker att du kan nog arbeta ikapp när du kommer hem. 3. Vill lärarna att du ska göra uppgifter, får de väl se till att fixa dem till dig. 4. Kollar läget med dina lärare i god tid så att du vet vilka uppgifter som ska göras kanske hinner du till och med göra dem innan du åker. F) Att komma ihåg att ta med dina gympakläder till skolan är Onödigt. Du har ändå hört att idrott inte är ett obligatoriskt ämne. 2. Något du oftast glömmer. Men det är inget som du har problem med. Din gympalärare, däremot Något du gör om mamma påminner dig. 4. Inga problem. Skulle det ändå hända, kollar du om det finns lite extra tid i textilslöjden innan idrotten börjar. Ett höftskynke borde räcka. Räkna ihop dina poäng och se vilken kategori du tillhör! 0-7 poäng Chartervarning I bakhuvudet gnager en envis tanke som du nästan tror på: kan det vara så att det är du och ingen annan som kan ta dig dit du vill? Alla kompisar, dina föräldrar och inte minst alla lärare är en bra hjälp på vägen, men den som verkligen gör skillnad är du. Vi vet att du vet att vi vet att du både kan och vågar ta steget! 8-13 poäng Blandresenär Inte illa, men du har en bit kvar till absolut tågluffarklass. Du tar ansvar, men kan nog ännu bättre, inte sant? Vi är dock säkra på att du tids nog kommer att kliva på tåget, eftersom du börjat ana att det största drivkraften kanske helt enkelt finns inom dig... Vilka i din omgivning skulle kunna hjälpa dig på vägen? poäng Tågluffarpotential Japp, snart är du där! Dina tågluffaregenskaper håller på att finslipas, vilket också märks på dina studieresultat. Du inser definitivt värdet i att ta hjälp av lärare, klasskompisar och föräldrar för att lyckas så bra som möjligt. Påstigning! poäng Fulländad backpacker Du vet väl att när vi pratar om tågluffare hit och dit, så är det egentligen dig vi tänker på? Du klarar dig fint, oavsett vilka utmaningar som dyker upp. Ett problem, brukar du säga, är bara en lösning som jag inte har hittat ännu. Så fint sagt. Att du dessutom tycks kunna vara bästis med alla, gör oss nästan lite kära. 12 Inblicken 1/ Inblicken 1/

8 Att aktuell forskning och beprövad erfarenhet är två väsentliga inslag i skolans värld är självskrivet. Detta finns det gott om på Frida, men tanken att det alltid finns möjlighet att bli ännu bättre är en lika viktig del i verksamheten. En hjälp på vägen är Oscar Öquist och Bengt Johansson, Frida Utbildnings första Senior Advisors. TEXT: ELIS BENGTsson Börja du, Oscar... Vem är du? Min egen yrkesbana började med psykologutbildning i mitten av 1960-talet. Därefter verkade jag som skolpsykolog i några kommuner innan jag blev rekryterad som psykolog inom den statliga skoladministrationen. När Skolverket startade 1991 blev jag ansvarig för nationell utvärdering och arbetade Bengt Johansson, Senior advisor SENIOR advisors. med några större nationella utvärderingar av grundskolan fram till Under denna period var jag också anlitad som föreläsare inom den statliga rektorsutbildningen. Allt detta har förstås varit mycket utvecklande, men min nuvarande uppgift att få arbeta nära en levande och expansiv skolkoncern vars inriktning jag delar fullt ut, har tillfört min profession och mitt personliga liv en extra dimension. Och Bengt, vem är du? Jag är professor i matematikdidaktik, och har tidigare varit föreståndare för Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM) vid Göteborgs universitet, jag är också hedersdoktor vid Uppsala universitet. Mitt forskningsintresse omfattar bland annat klassrumsundervisning och elevers komplexa ämneskunnande i matematik och naturvetenskap från förskola till högskola med tillämpningar i läroplansarbete, läromedelsutveckling och lärarutbildning... för att sammanfatta. Jag har ett särskilt intresse för hur forskning och beprövad erfarenhet kan göras tillgänglig och knytas samman med lärares och skolledares behov och efterfrågan. Vad är det som lockar mest med att bidra till Fridas verksamhet, Bengt? Jag känner ingen annan skolhuvudman som har ett så genomtänkt, välformulerat och väl fungerande styrsystem för undervisning och lärande för barn och ungdomar. Skollag, skolförordningar, läroplaner och kursplaner har tolkats och Oscar Öquist, Senior advisor implementerats på ett sätt som jag inte sett någon annanstans i vårt land. Också skolornas balanserade arbete med uppföljning, utvärdering, återkoppling, skolutveckling och kompetensutveckling är enligt min uppfattning föredömligt. Men ingen verksamhet är så bra att de inte kan förbättras. Jag har känt Håkan Johansson i mer än 30 år. När jag lämnade chefsjobbet på NCM förra året och Håkan erbjöd mig arbete som senior advisor tackade jag omedelbart ja. Och Oscar, hur hamnade du här? Jag tror att det var i november 2005 som Håkan Johansson ringde till mig och sa Hej, Oscar, jag tror att du och jag har något gemensamt och jag vill gärna träffa dig. Det blev inledningen på en mycket spännande och rolig tid i mitt liv. Jag hade precis slutat min tjänst på Skolverket efter pensioneringen och flyttat till Portugal. Men jag var ivrig att fortsätta kontakterna med skola och utbildning, så mötet med Frida passade som hand i handske. Det hela har utvecklats till ett tätt och givande samarbete där jag fått förmånen att träffa många av Fridas underbara medarbetare, ledare, lärare och administrativ personal och under besök i Vänersborg också fått tillfälle att språka med flera positiva och glada elever. Samarbetet gav också en extra impuls för mitt skrivande inom det systemteoretiska fältet och nya processer kunde formas till exempel har deltagarna i en av Fridas interna utbildningar givit viktiga inspel till min bok Den seende läraren. Den boken blev mycket hedersamt också den första bok som Didaktikcentrum gav ut. Framledes, då? Bengt, vad är det första du vill ta tag i? Jag kommer först att göra en tour till Fridas grundskolor för att lära känna Frida ordentligt och bilda mig en uppfattning om de utvecklingsbehov, önskemål och förväntningar som kan finnas. Det är steg ett. Oscar, vad tänker du att du vill bidra med? Jag känner mig stolt över att kunna ge näring åt den systemteoretiska grund som allt arbete på Frida utgår från och även sticka mellan med litet utbildningsinsatser och goda råd. Erbjudandet att bli Senior Advisor åt Frida upplever jag som ett hedersuppdrag och det finaste jobb man kan få. 14 Inblicken 1/ Inblicken 1/

9 Min berättelse. Christian Persson, Fridagymnasiet Jag har gått nästan 12 år i skolan. 12 av dessa år har spenderats hos Fridaskolan, och det ska bli ett år till innan jag går ur Fridagymnasiet. Under alla dessa år har jag hunnit utveckla en hel del förmågor som jag först nu efteråt inser skulle kunna vara en produkt av Fridaskolans undervisning och pedagogik. De förmågor jag främst skulle vilja lyfta är följande: TEXT: ChrisTIan Persson, åk 2, FridagymnasIET // foto: Anders nord Min attityd till problem - allting går att lösa. Alla lärare har alltid uppmuntrat mig till att klara av utmaningar, och det har resulterat i att jag numera alltid har inställningen att alla problem går att lösa. Det är lätt att prata framför folk. Tack vare att vi haft så många redovisningsuppgifter i skolan tycker jag att jag blivit bra på att hålla presentationer. Kommunikation med andra människor, såväl elever som lärare. Det är en förmåga som jag tror kommer överföras bra till arbetslivet kommunikationen med medarbetare och chefer är något av det viktigaste på en arbetsplats. Otaliga uppgifter baserade på kommunikation med klasskamrater och lärare har hjälpt mig bygga upp detta. Jag kan leva mig in i andra människors perspektiv. Många, många uppgifter under hela min skoltid har uppmanat mig till att reflektera över både vad jag själv tycker och vad andra kan tänkas tycka om något ämne eller någon fråga. Denna förmåga tycker jag är ovärderlig och av de förmågor jag listat tycker jag den är den viktigaste att ha senare i livet. Jag tänkte i nästa stycke ge ett exempel på en typisk Frida-uppgift där olika perspektiv spelar en stor roll. En uppgift vi hade i svenska ny ligen var att vi fick en aktuell samhällsfråga i mitt fall var det metoden att använda identitetskontroller i Stockholms tunnelbana i syfte att hitta papperslösa flyktingar i Sverige. Men istället för att skriva vad vi själva tycker om frågan fick vi i uppgift att antingen vara för eller emot metoden. Jag och två av mina kompisar fick att vi skulle vara för metoden, och tre andra klasskompisar fick att de skulle vara emot metoden. Uppgiften redovisades i en debatt inför resten av klassen, där vi fick lägga fram de argument vi hade förberett. Genom att jag blev tvingad att vara för fick jag ta del av de argument som finns för, och fick träna på att sätta mig in i ett annat perspektiv för att inte tala om att träna mig på att leta argument som kan styrka min åsikt, en färdighet som man har användning av inom allting i livet. Ett av mina favoritinslag på Fridaskolan och Fridagymnasiet är att det inte finns någon segregation mellan lärare och elever. Kon stanta möten i korridorer, på luncher och på raster, som både bestått av småprat och djupa diskussioner om ämnen både eleverna och lärarna är intresserade av, har lett till att jag alltid haft en väldigt positiv inställning till alla lärare. Det känns verkligen att lärarna är tillgängliga och lyssnar på en, vilket leder mig in på ett annat inslag som är väldigt typiskt för Fridaskolan: elevinflytandet. Många gånger får vi elever vara med och styra undervisningen. Uppgifterna brukar mest rikta in sig på att presentera ett område som vi elever sedan ofta brukar få bestämma själv hur vi vill jobba med och presentera, framförallt under större arbeten. Det tycker jag är väldigt bra eftersom det gör undervisningen flexibel och kan passa fler personligheter. Jag själv tycker mycket mer om att skriva texter eller hålla en presentation, än att till exempel göra en film. På så sätt lyfts fokus från hur uppgiften ska genomföras och flyttas istället till att kunskaperna kommer fram. Därför har skolarbetet alltid varit väldigt roligt för mig, eftersom jag ofta kunnat göra arbeten på ett sätt som passar mig som person. Det det bästa begreppet jag kommer att tänka på för att beskriva Fridaskolan är nog tågluffare. Det tog några år innan jag verkligen förstod vad man menar med att man utbildar tågluffare. I åttan fick jag höra en så bra förklaring till det, så jag tänkte parafrasera den här: Livet är en resa. Antingen är man charterresenär, och får allt förberett och serverat och inte behöver tänka så mycket själv; eller så är man en tågluffare, som själv bestämmer vad man vill göra och hur man vill göra det. Kort sagt skulle man kunna säga att tågluffare är självständiga och drivkraftiga, och det är en väldigt bra sammanfattning av de förmågor som jag har utvecklat under mina år i skolan.»tågluffare är självständiga och drivkraftiga«16 Inblicken 2/ Inblicken 1/

10 Styrkan i en grupp Coming together is a beginning; keeping together is progress; working together is success, sa Henry Ford. Värt att citera! Konsten att bygga en grupp. På Frida har ett gott socialt klimat alltid varit viktigt. Utgångspunkten är att alla, både elever och personal, ska känna trygghet och visa respekt för varandra. Det krävs kontinuerligt arbete för att skapa en miljö där alla trivs och känner sig trygga. Daniel Arosenius har träffat två Fridalärare i Mölnlycke för att höra hur de arbetar med att skapa trivsel i sin elevgrupp. TEXT: DanIEl Arosenius // foto: linnea holmgren Eftersom barnen i årskurs 3 på Fridaskolan i Mölnlycke har gått tillsammans i tre år, känner de vid det här laget varandra väldigt väl, berättar lärarna Katherine Parr Grahm och Agneta Young, och tillägger att arbetet med att skapa ett gott socialt klimat dock är något som ständigt pågår. Snäll(e-)post Hittills har Kathrine och Agneta låtit eleverna pröva flera olika samtalsformer och övningar med poängen att göra barnen mer medvetna om det sociala samspelet och hur de själva kan påverka det. För att skapa trygghet i gruppen har klassen exempelvis gjort samarbetsövningar och samtalat om hur man skriver ett bra mail för att undvika missförstånd. I den sistnämnda uppgiften ingick också att skicka ett mail till någon i klassen med en vänlig kommentar. Under läsåret har de även haft samtal i tjej- och killgrupper då behov funnits att samtala i olika konstellationer. Det ständiga samtalet I arbetet med att främja ett gott socialt klimat i gruppen understryker Kathrine och Agneta vikten av det de kallar det ständiga samtalet. Detta innebär att de arbetar för att ha en öppenhet i gruppen där de alltid försöker prata direkt om situationer som uppstår, exempelvis om några barn blir osams. De försöker också ha en tät kontakt med klassens föräldrar, vilket också bidrar till en positiv öppenhet mellan lärare, barn och hemmet. Hittills under läsåret har samtalen i klassen bland annat handlat om nätmobbning och om att vi alla är olika, vilket gör att man måste försöka ha tålamod med varandra. Agneta och Kathrine har även delat ut hemliga uppdrag, som kan ha varit något så enkelt som att låna ut något till någon. Uppdragen har sedan utvärderats och diskuterats bland annat i ringsamtal det vanligaste verktyget. Kärnan i det hela På vägen förbi matsalen möter jag Felix, Nils, Kalle och Zakaria i årskurs 3 och tar tillfället i akt att fråga hur en bra kompis ska vara. Tillsammans sammanfattar de kärnan i vad som utgör ett gott socialt klimat som om det vore det självklaraste i världen: Man ska vara omtänksam, tänka på andra och göra så att man får vara med, förklarar de och tittar på varandra i samförstånd. Det råder inga tvivel om att de har funderat på det här förut. 18 Inblicken 1/ Inblicken 1/

11 Förändring som ett naturligt tillstånd. Rubriken är en beskrivning av ett förhållningssätt till förändring för att en organisation ska kunna fortleva och utvecklas. För att överleva på sikt måste organisationen se sig som ett ständigt pågående labb där förändring är det naturliga tillståndet. TEXT: håkan Johansson // foto: Anders Nord Förändring är dessutom det tillstånd vi alla ständigt befinner oss såväl i arbetet som privat. Det är därför livsnödvändigt att ledare och medarbetare är medvetna om att förändring är det enda naturliga tillstånd en organisation kan befinna sig i. Förändring av tillstånd Det finns en rad förändringar som kan beskrivas som en förändring från ett tillstånd till ett annat (förändring av första ordningen). En sådan förändring innebär att organisationen lever vidare utan att nämnvärt förändras. Den rör sig fortfarande inom välbekanta mönster och sammanhang även om nyheter introduceras. Organisationen förflyttar sig från ett inre tillstånd till ett annat utan att systemet påverkas eftersom man agerar på processnivå. Fortfarande finns samma tankemönster kvar, utmaningar och problem hanteras med samma idéer och metoder som tidigare. Det som sker är att det som redan finns förfinas eller förnyas organisationen blir sannolikt effektivare och bättre rustad för det den för tillfället håller på med. I ovanstående beskrivning har organisationen inte tagit något avgörande steg mot en förändring som i grunden kan komma att bidra till överlevnad och utveckling på lång sikt. Några enkla exempel av förändring som tillstånd kan vara att medarbetarna får utbildning för att kunna hantera en ny kopiator som ger fler möjligheter eller för den delen att ett nytt läromedel eller en ny app introduceras med bättre kvalitet än som tidigare var fallet. Samma sak gäller även mer ansträngande och sannolikt mer sofistikerade förändringar på processnivå som att implementera en ny lärplattform som ska tänkas lösa tidigare problem. Men så länge som organisationen lever kvar i sina gamla mönster sker med dessa förbättringar ingen avgörande förändring i betydelsen att organisationen går in i ett nytt tänkande som i grunden omstörtar rådande idéer. Förändring av inställning Den andra typen av förändring kan beskrivas som förändring av inställning (förändring av andra ordningen). Detta innebär förändring av systemets sätt att bete sig och att tänka som i grunden förändrar organisationens sätt att lösa problem med hjälp av nya idéer och med annorlunda metoder än som tidigare var fallet. Nu rör sig istället organisationen mot ett nytt och förändrat sammanhang och tidigare lärdomar sätts därmed i ett annat ljus ljuset faller från ett annat håll. Tänkandet och metoderna förändras i takt med att förståelsen för det nya sammanhanget uppenbaras. De gamla problemen uppfattas inte längre som problem utan istället som utmaningar som kan föra organisationen framåt. Låt oss tänka oss en organisation där konkurrens mellan individer eller grupper existerar som ett vedertaget fenomen. I en sådan kontext uppstår kollisioner mellan individer och grupper där den starkaste individen eller gruppen vinner, vilket kan bana väg för det fenomen som vi brukar benämna mobbning. Om organisationen i ett sådant läge tillämpar förändring av första ordningen, det vill säga hanterar problemen på processnivå (inom systemets ram) förändras inte inställningen utan istället förstärks den rådande kulturen. Ett sådant förhållningssätt riskerar att hela systemet sätts i gungning och i värsta fall kan till och med organisationen raseras. Det som i ovanstående stycke sker i organisationen är en fokusering på case (det enskilda fallet) och då oftast att det är en enskild del (ofta en person) som på något sätt ska åtgärdas för att systemet ska återfå sin jämvikt. Som en metafor kan användas begreppet att ha autopiloten inkopplad, det vill säga att med automatik följa samma mönster som alltid i samband med lösningar av problem. De som leder organisationen är då, ofta med medarbetarnas goda minne, från början säkra på hur saker och ting förhåller sig och är därför inte benägna att försöka se det hela ur ett annat perspektiv, det vill säga att förändra sitt tänkande sin inställning. För att komma vidare till förändring av inställning måste organisationen inrikta sig på helheten (script) och det som fungerar, det vill säga fokusera på förändring i ett vidare perspektiv. Istället för att enbart inrikta sig på att lösa enskilda problem måste möjligheterna till en bestående förändring av inställning prövas. Det hela handlar om att skapa framtiden i nuet och inte hänga upp sig på enskildheter som i det långa perspektivet inte leder till en förändring av inställning. Frida förändras ett naturligt tillstånd Inom Frida pågår förändring av tillstånd (första ordningen) ständigt vilket är naturligt och självklart. Nyheter av enkla slag introduceras i en strid ström, allt från vassare läromedel till mer intelligenta kopiatorer. Sammantaget utgör dessa förändringar en viktig del av Fridas utveckling men bidrar samtidigt inte till bestående förändringar som i grunden förändrar Fridas koncept för utveckling och lärande. Dessutom initieras förändring som tillstånd med jämna mellanrum av statsmakterna (införande av betyg från åk 6, slopande av IUP för åk 6 9, förändringar i skollagen etc.). Ingen av dessa förändringar, vare sig på lokal skolnivå eller på nationell nivå bidrar till förändring av inställning (andra ordningen). För att kunna genomdriva en förändring av inställning krävs förtroende och tillit till de professionella inom skolan vilket innebär att en gemensam riktning en vision om vart vi är på väg måste formuleras. Vår högsta kontext (script) vår vision är att utbilda tågluffare vilket kräver förändring av andra ordningen förändring av inställning hos elever, föräldrar och personal. Eftersom vi i grunden vill förändra skolan krävs det att samtliga inom systemet lägger den traditionella bilden av skolan bakom sig. För att vi ska lyckas fortsätta på den redan inslagna vägen och göra vår framgångsrika skola än mer framgångsrik har vi en förväntan på att samtliga inom systemet: är beredda på utmaningar och oförutsedda händelser, anstränger sig för att skaffa information och lösa problem, intar ett aktivt förhållningssätt som innebär eget ansvar och egna initiativ, arbetar för att åstadkomma en skapande och kreativ miljö för lärande. 20 Inblicken 1/ Inblicken 1/

12 TEXT: Therese mattsson // foto: Filippa Granaas, åk 7. Malin Andersson som arbetar på förskolan och säger att det viktigaste för henne är att barnen ska få ett lustfyllt lärande. Jag vill utmana både barnen och mig själv. Just nu utmanar ipads mig genom att jag måste hitta nya appar. Jag letar på Pappas appar och Skolappar, till exempel. Det är en utmaning både att hitta bra appar och att våga använda dem. Just nu utmanar vi 3-4-åringarna med bokstäver på olika sätt. Vi arbetar med bokstäver i olika appar, och barnen har målat symboler som motsvarar olika bokstäver. Sen har vi gjort ett memory med symbol och bokstav och barnen har letat upp bokstaven i en text på papper också. Ute i skogen har de fått leta pinnar som bildar bokstaven, där ser man olikheter och likheter i att konstruera samt att de tränar på att samarbeta. De lär sig också handtecknet för varje bokstav de arbetar med. Åsa Bohm-Filipsson, lärare i åk 2, tycker att det viktigaste för henne är att bibehålla samma goda känsla som finns i elevgruppen även framöver, både socialt och kunskapsmässigt. De har en go kraft! Det är en sån grupp som vill framåt. De är sugna, laddade och redo att pröva nytt hela tiden. De nappar väldigt bra. Det var en härlig grupp från början, så det vill man vårda. Just nu håller vi på att jobba både praktiskt och teoretiskt om kroppen. Emil Berntsson, går i 7:an, och avslutade 6:an med målet att lyckas så bra som möjligt på de nationella proven. Det gick bra! Jag var också väldigt nöjd med betygen jag fick i 6:an. Idrott vill jag satsa på, så att jag kan jobba som militär. Det är mest fysiska tester och så ska du vara bra på matematik och väldigt duktig i fysik. Jag ska gå på gymnasiet i Uddevalla på fordonsprogrammet. Om jag blir lastbilschaufför först så kan jag utbilda mig vidare till militär. Matten satsar jag extra på för jag vet att jag kan bli bättre där. Jag försöker göra så gott jag kan för ju mer man klarar, desto större chans har man ju. Sebastian Högforsen är lärare i åk 9 och tycker det viktigaste den här terminen som alltid är att få med kunskapskrav från alla fyra SO-ämnena. Eleverna som jag har är inte nya för mig men däremot är ämnena nya. Förut hade jag svenska och engelska med dem, men nu försöker jag lära känna dem utifrån ett SO-perspektiv. Annars tycker jag det är viktigt att erbjuda en stor mångfald av sätt att tillgodogöra sig kunskap på. Det finns en text men den kompletteras med bildspel, radioprogram och filmer. Jag använder skriftliga prov ibland men alla vet att om de inte riktigt förstår frågan eller inte vill skriva så kan de skriva att de vill ta det muntligt med mig sen och det går precis lika bra. Malin Wennberg är elev 4:an och satsar på att stava alla orden rätt. Ibland är vissa ord svåra att stava, men inte alla. Jag vill lära mig de målen som vi har satt på mitt utvecklingssamtal. Jag tycker allt i skolan är roligt. Det är kul både att träffa kompisar och att jobba. Just nu håller vi på lite med bråktal och sån t. Det är kanske bra att kunna när man ska dela upp saker. Lite innan jul märkte jag att jag kan läsa böcker flytande på franska nu. Det är roligt. För ett par år sen gick det jättetrögt. Erik Winterfeldt, gick ur 9:an i våras och har nu börjat på gymnasiet vad var viktigast för honom då, vad kommer han att tänka på först? De nationella proven, tveklöst! För att det spelade stor roll för vilken linjer jag kunde komma in på och vilka för betyg man fick. Jag ville ju komma in på Natur och då var jag tvungen att ha ganska bra betyg. Man kunde inte ha dåliga betyg, jag ville ju ha en säker plats. Jag tänkte att det skulle vara lättare på gymnasiet om man kan mycket innan också, att man har en bra grund med sig. Jag såg också fram emot att ha roligt också. Resan vi gjorde till Budapest är ju en rolig grej. Vi fick rösta mellan Prag, Budapest och München eller en rundresa. Jag kommer ihåg att jag röstade på München för där finns ett stort naturvetenskapligt museum. 22 Inblicken 1/ Inblicken 1/

13 Unga företagare PÅ FRIDAgyMNASIET. På fredag är det UF-mässa. Ojojoj, vad snabbt detta år har gått! Ett år av med- och motgångar, äventyr, kontakter, presentationer inför många människor både åk 1 med ca 60 elever och hela lärarlaget på Fridagymnasiet. Så fantastiskt roligt att prata om företaget och allt beröm jag fått, det har stärkt mig ännu mer. Hade någon frågat för fyra år sedan om att prata inför 60 personer hade jag velat sjunka genom jorden, nu njuter jag. TEXT: Magnus olsson // foto: Peter wahlström Detta skrev en elev i sin loggbok förra läsåret efter att ha drivit ett UF-företag en period. Men vad är då detta och hur hänger det ihop med entreprenöriellt lärande? Det ska jag försöka berätta för dig här. Sedan en tid tillbaka har vi arbetat med UF-företagande på Fridagymnasiet. Det är ett koncept från den rikstäckande organisationen Ung Företagsamhet och går ut på att elever, under ett läsår, får starta upp, driva, samt avveckla ett företag. Upplägget inbjuder verkligen till entreprenöriellt lärande: På EU-nivå ser man entreprenörskap och entreprenöriellt förhållningssätt som betydelsefulla faktorer för framtidens Europa, då det uppmuntrar till fler företag och sociala verksamheter, samt stärker konkurrenskraften för redan existerande företag. Entreprenörskap i skolan Entreprenörskap lyfts numera tydligt i läroplanen och den finns även i kursen Entreprenörskap, som vi erbjuder till alla våra elever i åk 2 och 3 ekonomiprogrammet har till och med en obligatorisk entreprenörskapskurs. Syftestexten i ämnesplanen säger bland annat att Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar tilltro till sina personliga resurser samt stimulera deras kreativitet och lust att anta utmaningar och ta ansvar för att omsätta idéer i praktisk verksamhet. Entreprenöriella kompetenser gör oss bättre på att se möjligheter, ta tag i dem och använda oss av dem. UF-företagande bygger på att man som elev skall utveckla kompetenser genom ett entreprenöriellt förhållningssätt. Detta innebär att man lär sig genom att ta initiativ, skapa och driva projekt med utgångspunkten att man har kunskaper och färdigheter att klara av uppgiften. I praktiken Så vad innebär det rent konkret? Jo, att elever arbetar tillsammans i sitt företag i ett helt läsår. Detta i sig är mycket lärorikt då man verkligen får känna på hur det är att vara i ett team en Nyckelkompetenser Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar tilltro till sina personliga resurser samt stimulera deras kreativitet. längre period, man lär sig mycket, både om sina vänner och sig själv. Det tar samarbete till nya dimensioner. Upplägget att man är aktiv, skapar tillsammans och tar kontakt med nya människor. Alla UF-företag ska till exempel skaffa en rådgivare som man har regelbunden kontakt med. Denna person ska vara någon från arbetslivet, och genom att träffa henne eller honom får man tips och ökad insyn i hur det kan vara i arbetslivet. I början av året görs en affärsplan. I samband med detta gör man marknadsundersökningar för att ta reda på vad det finns för tankar kring affärsidéerna. Bankkontakter behövs, likaså hjälp från människor med att finansiera deras verksamhet, vilket man som utomstående kan göra genom att köpa en så kallad riskkapitalsedel. Eleverna behöver då träna på att presentera sin idé för potentiella investerare pengarna de satsar får de sedan tillbaka om företaget går med vinst. Många företag väjer att vara med på marknader och sälja exempelvis bullar, för att finansiera och marknadsföra sitt företag. Även här kommer man ut och möter olika människor och pratar om sina idéer.»utgångspunkten är att man har kunskaper och färdigheter att klara av uppgiften«uf-mässan En höjdpunkt är den årliga mässan som anordnas regionalt. Detta event ägde i år rum i Arena Vänersborg och lockade över 6000 besökare. Hela 132 UF-företag från regionen visade i sina egenhändigt inredda montrar upp sina företag. Många lägger ner mycket tid på att smycka ut sina montrar, vilket ofta innebär att man kontaktar många människor som har möjlighet att hjälpa till med inredning av olika slag. Problem behöver lösas och flera initiativ måste tas, ett sant tåglufferi. Väl på mässan träffar eleverna massor av besökare. Eleverna växer oerhört av att vara med på mässan. Som lärare känns det som ett stort privilegium att få delta i de här sammanhangen. Man ser elever som verkligen vågar utmana sig själva, utvecklas och växer som människor. 24 Inblicken 1/ Inblicken 1/