Svensk Avfallshantering 2009

Transkript

1 Svensk Avfallshantering 2009

2 Innehåll Förord 3 Så fungerar svensk avfallshantering 4 Insamling och transport 6 Avfallsmängder Farligt avfall 10 Avfall från elektriska och elektroniska produkter 12 Materialåtervinning 13 Biologisk behandling 16 Avfallsförbränning 19 Deponering 22 Annat avfall 25 Avfallsekonomi 26 Avfallsagenda 28 Så har vi samlat in statistiken 30 Ordlista 31 Om Avfall Sverige 34 Kansli 35

3 Förord Sverige är världsledande på avfallshantering. Det visar inte minst det stora intresset för svensk miljöteknikexport inom avfallsområdet. Och vi kan vara stolta! Ett stort engagemang från medborgarna, fastighetsägare, producenter, entreprenörer och kommuner har bidragit till att 97 procent av hushållsavfallet nu återvinns. Förbränning med energiutvinning ökar, liksom biologisk behandling. Även om materialåtervinningen minskar i mängd så ökar återvinningen av de förpackningar och produkter, som finns på marknaden. Efter flera års ökning ser vi nu hur avfallsmängderna planar ut. Det finns en tydlig koppling mellan konjunktur och konsumtion, mellan konsumtion och avfallsmängder. EU kräver genom det nya ramdirektivet för avfall att medlemsländerna ska arbeta med att förebygga uppkomst av avfall. Länderna måste ta fram avfallsminimeringsplaner med målsättningen att stabilisera avfallsproduktionen till 2012 och att minska den till Detta arbete har nu påbörjats, 2013 ska det vara klart. Då ska EUs samtliga medlemsländer ha upprättat avfallsförebyggande program. Avfall Sverige är en av aktörerna i denna process. Årsskriften Svensk Avfallshantering ges ut av Avfall Sverige sedan drygt tio år tillbaka. Den beskriver kortfattat hur hushållsavfall hanteras i Sverige. I text, figurer och tabeller lämnas faktauppgifter som är uppdaterade med senast tillgängliga data. Med Svensk Avfallshantering 2009 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, beslutsfattare lokalt och centralt, myndigheter, utbildningsväsendet, media och andra intresserade. Malmö i juni 2009 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige 3

4 Så fungerar svensk avfallshantering Avfall ska hanteras på sådant sätt att största möjliga miljö- och samhällsnytta uppnås. I det arbetet deltar alla från producenterna till hushållen. Producenterna ansvarar för sina respektive produktgrupper, kommunerna ansvarar för hushållsavfall och verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall. Hushållen har skyldighet att sortera ut returpapper, förpackningar, elavfall, batterier och grovsopor och lämna detta avfall till de insamlingssystem som finns. Hushållen har också skyldighet att följa reglerna för avfallshanteringen i kommunen. Avfallshanteringen har en prioritetsordning, som beskrivs med avfallshierarkins fem steg: förebyggande av avfall, återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning till exempel energiåtervinning och slutligen bortskaf- fande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. EUs beslut anger ramarna för den svenska avfallshanteringen. Riksdagens miljömål styr den miljömässiga aspekten på avfallshanteringen. Följande miljömål rör avfallsområdet: deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå, senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling, senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling, senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling, senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. De viktigaste metoderna för att ta hand om avfallet är: materialåtervinning biologisk behandling avfallsförbränning med energiutvinning deponering 4

5 Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Materialåtervinning av förpackningar, returpapper, skrot och elavfall minskar miljöpåverkan och sparar energi och materialresurser. Biologisk behandling sker genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogas, som kan användas till fordonsbränsle. Den biogas som produceras av avfall motsvarar över 30 miljoner liter bensin. Rötning ger även biogödsel som är ett utmärkt näringsmedel. Kompostering ger ett långtidsverkande gödselmedel som används som jordförbättring i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Avfallsförbränning är ett effektivt och miljömässigt säkert sätt att utvinna energin ur avfallet. Det ger varje år värme som motsvarar behovet för genomsnittliga villahushåll, cirka 20 procent av all fjärrvärme som produceras. Det ger också el motsvarande behovet för drygt villor. Deponering är en behandlingsmetod som behövs för avfall som inte kan eller ska återvinnas eller behandlas på annat sätt. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt och behandlingsmetoden styrs av ett mycket strängt regelverk. Kommunerna kan själva välja hur man vill organisera sin avfallshantering, den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen. Kommunerna kan välja förvaltningsform eller kommunala bolag, eget eller samägt med andra kommuner. Samverkan kan även ske i gemensam nämnd eller kommunalförbund. Det finns också kommuner som samverkar kring enskilda frågor, till exempel gör gemensamma upphandlingar. För många kommuner är samverkan en naturlig verksamhetsform för att nå mesta möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kompetens som krävs. Själva insamlingen av hushållsavfallet utförs av externa aktörer, privata företag, i 75 procent av landets kommuner och i övrigt av kommunerna själva. På samma sätt genomförs avfallsbehandlingen antingen av kommunerna själva eller av en extern aktör, som ofta är ett annat kommunägt bolag och ibland ett privat företag. 5

6 Insamling och transport Den snabbast växande insamlingsmetoden för hushållsavfall är att hushållen själva lämnar sitt grovavfall och farliga avfall på kommunernas bemannade återvinningscentraler, åvc. Det finns cirka 650 återvinningscentraler i landet och mängderna grovavfall, liksom antal besökare, har ökat de senaste åren. Under 2008 lämnades cirka ton avfall in på kommunernas återvinningscentraler, vilket motsvarar 154 kg/person. Under året fick varje återvinningscentral i genomsnitt cirka besök eller 5,3 miljoner besök sammantaget. Grovavfall är hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Det kan exempelvis vara trasiga möbler, leksaker, cyklar och barnvagnar men också trädgårdsavfall eller visst rivningsavfall. Vid återvinningscentralerna lämnas huvudparten av hushållens grovavfall och farliga avfall samt elektriska och elektroniska avfall in. Många av landets återvinningscentraler har de senaste åren varit drabbade av stölder och inbrott. Åvc-personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel, vilket reducerat inbrotten avsevärt. För att öka säkerheten men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik har flera kommuner infört ett bomsystem på återvinningscentralerna. Ofta är systemet kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift utnyttja den service, som kommunerna ger via återvinningscentralerna. Producenternas system med cirka obemannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar täcker hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på samråd mellan producenter och kommuner. På återvinningsstationerna finns behållare för tidningspapper och olika förpackningsmaterial. Flera kommuner har infört fastighetsnära insamling av producentansvarsmaterial från flerfamiljshus och villafastigheter, det är ett system som ökar. Nära hälften av landets kommuner har nu system för insamling av källsorterat matavfall. De vanligaste insamlingssystemen är separata kärl ett för bioavfall och ett för brännbart avfall flerfackssystem eller optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. De vanligaste sätten att samla in hushållens kärl- och säckavfall är antingen som en blandad fraktion avsedd för energiutvinning genom förbränning eller en uppdelning i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. Säckar utgör en arbetsmiljörisk och användningen har därför minskat kraftigt. För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett 190 liters kärl som töms varannan vecka. I övriga fall finns ett antal varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfallet ofta varje vecka. Fortfarande dominerar den traditionella baklastande sopbilen insamlingsarbetet men andelen flerfacksfordon ökar och teknikutvecklas. Sidlastare har en mer konstant andel av fordonsparken. Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Avfallshämtning har tidigare inneburit mycket arbetsskador. Tunga lyft hörde förr till vardagen och för att arbeta med insamling krävdes en mycket god fysik. Ett fåtal renhållningsarbetare kunde utföra sitt arbete fram till normal ålderspensionering. Idag är situationen annorlunda. Säckar har ersatts med kärl eller andra typer av behållare. Manuell hantering ersätts med ny teknik och automatiserade system, som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna. Fördelarna är bland annat att det inte krävs 6

7 någon tung manuell hantering. Sopsugsystem är bra ur arbetsmiljösynpunkt eftersom det är slutet och helt automatiserat. Systemet minskar också behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugsystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugsystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlingscontainrar, som är placerade i en terminal. Tekniken kan transportera avfallet upp till två km från sopnedkasten. Antalet containrar varierar och beror dels på antalet utsorterade fraktioner och dels på mängden avfall. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugsystemet samlas avfallet in med hjälp av luft och själva vakuumtekniken sitter i bilen. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en så kallad dockningspunkt, som kan vara placerad upp till 300 meter från tankarna. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten, vakuumtekniken sätts igång och avfallet transporteras med hjälp av luft från de olika lagringstankarna till dockningspunkten och vidare in i bilen. Mobila sopsugsystem kräver specialfordon. Underjordsbehållare är ett annat växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen i marken där avfallet förvaras är relativt låg vilket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. Stor vikt läggs numera vid utformning och design av avfallsutrymmen. Det finns olika typer av sopsugssystem, gemensamt för systemen är att de är slutna och automatiserade. Underjordsbehållare minskar behovet av utrymme ovan jord och systemet minskar också transporterna. 7

8 Avfallsmängder 2008 De senaste åren har avfallsmängden ökat med cirka 3-4 procent varje år men 2008 års siffror är nära nog oförändrade jämfört med Att ökningen planat ut är en trolig följd av lågkonjunkturen. Det finns ett tydligt samband mellan konjunktur, konsumtion och avfallsmängd minskad konsumtion leder till minskade mängder avfall uppgick den behandlade mängden hushållsavfall till ton, det är en liten ökning på 0,3 procent jämfört med Utslaget på hela befolkningen ger varje svensk upphov till 511,2 kg avfall per år. Det har inte skett några stora skillnader i fördelningen mellan behandlingsmetoder de senaste åren. 97 procent av hushållsavfallet återvinns, endast 3 procent deponeras. Det är en minskning med nästan 25 procent jämfört med Materialåtervinning har sjunkit något och utgör nu 35 procent, medan förbränning med energiutvinning har ökat och nu utgör 48,5 procent. Biologisk behandling, rötning eller kompostering, har också ökat och står för 12,6 procent ton hushållsavfall behandlades biologiskt förra året, en ökning med nästan ton eller 6,4 procent. I siffran räknas park- och trädgårdsavfall samt matavfall in. Materialåtervinning, exklusive biologisk behandling, har minskat med nästan ton eller 4,6 procent ton förpackningar, returpapper, el-avfall och metall från kommunernas återvinningscentraler, togs tillvara genom materialåtervinning ton hushållsavfall gick till avfallsförbränning med energiutvinning, en ökning med 4,7 procent eller drygt ton. Deponeringen fortsätter att minska ton hushållsavfall deponerades Det är en minskning med drygt ton jämfört med året innan, 24,8 procents nedgång. Farligt avfall utgör fortfarande 0,9 procent av det behandlade hushållsavfallet ton samlades in förra året. Av detta utgör impregnerat virke nära hälften, ton. Det är en fraktion som ökat kraftigt de senaste åren. 8

9 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL (TON) Farligt avfall Materialåtervinning Biologisk behandling Förbränning med energiutvinning Deponering Totalt behandlad mängd BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL (KG/PERSON) Farligt avfall 2,9 2,9 4,3 4,5 4,7 Materialåtervinning 153,7 162,9 181,9 189,2 179,1 Biologisk behandling 48,1 50,2 51,6 61,1 64,5 Förbränning med energiutvinning 215,8 241,2 231,3 238,6 247,7 Deponering 42,2 23,2 24,8 20,3 15,2 Totalt behandlad mängd 462,6 480,5 493,8 513,7 511,2 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL (%) Farligt avfall 0,6 0,6 0,9 0,9 0,9 Materialåtervinning 33,2 33,9 36,8 36,8 35,0 Biologisk behandling 10,4 10,5 10,4 11,9 12,6 Förbränning med energiutvinning 46,6 50,2 46,8 46,4 48,5 Deponering 9,1 4,8 5,0 4,0 3,0 Totalt behandlad mängd Källa: Avfall Sverige Översikt ton Farligt avfall Deponering Biologisk behandling Materialåtervinning Förbränning med energiutvinning milj. ton AVFALLSTRENDEN 2009 Mängden hushållsavfall ökar inte längre, det är en tydlig effekt av lågkonjunkturen. Minskad konsumtion leder till minskade mängder avfall. Nu återvinner Sverige 97 procent av hushållsavfallet. Total mängd behandlat hushållsavfall Ton % Farligt avfall ,9 Materialåtervinning ,0 Biologisk behandling ,6 Förbränning med energiutvinning ,5 Deponering ,0 Totalt behandlad mängd

10 Farligt avfall 2008 samlades ton farligt avfall in från hushållen, en ökning med 6,0 procent jämfört med I genomsnitt lämnade varje svensk in 4,7 kg farligt avfall. I mängden ingår blybatterier, småbatterier och impregnerat virke, en fraktion som ökat stadigt de senaste åren och nu utgör nära hälften av hushållens farliga avfall ton impregnerat virke samlades in förra året, det är en ökning med 22 procent jämfört med Farligt avfall, inklusive impregnerat virke, utgjorde 0,9 procent av hushållsavfallet. Samtidigt som impregnerat virke ökar, minskar övrigt farligt avfall. Insamlad mängd, exklusive impregnerat virke, var ton, en minskning med 6 procent jämfört med året innan. Några av de egenskaper som utmärker farligt avfall är att det kan var giftigt, cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotox- iskt, smittförande eller brandfarligt. De farliga ämnena kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt. Kommunerna har ansvar för farligt avfall som ingår i hushållsavfallet. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kommuner har sedan länge denna skyldighet inskriven i den kommunala renhållningsordningen. På det nationella planet saknar Sverige helt ett uppföljningssystem för farligt avfall från industri och andra verksamheter. Det finns heller inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den officiella svenska avfallsstatistiken, som Natur vårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,8 miljoner ton farligt avfall från hushåll och företag i Sverige under I den mängden ingår även skrotbilar, el-avfall med mera. 1 januari 2009 trädde ett nytt producentansvar för batterier i kraft. Det ger batteriproducenterna ansvaret för insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. Det gör man nu tillsammans med kommunerna. El-Kretsen och Blybatteriretur, som företräder producenterna, och Avfall Sverige samarbetar i informationsfrågan. 10

11 Kommunerna samlade in ton småbatterier 2008, både miljöfarliga och ej miljöfarliga, i genomsnitt 0,2 kg per person. Det är en ökning med 8,8 procent jämfört med Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Flera kommuner har avvecklat de tidigare så vanliga obemannade miljöstationerna och i stället infört någon form av fastighetsnära insamling. Cirka en tredjedel av landets kommuner kan erbjuda fastighetsnära insamling, ofta i kombination med flera andra insamlingssystem. Farligt avfall som lämnats till mottagningseller behandlingsanläggningar, måste ofta för- behandlas för att förenkla den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Nya behandlingsmetoder har utvecklats för materialåtervinning från farligt avfall genom att separera ut de farliga ämnena och återvinna återstoden. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar, oljefilter och lysrör. Bly och kadmium kan materialåtervinnas genom omsmältning av batterier. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. Avfall Sverige genomför under en nationell kampanj för att informera om farligt avfall. Kampanjen bedrivs i samarbete med landets kommuner. De primära målen med kampanjen är att öka motivationen att dels lämna in farligt avfall, dels använda mindre mängd farliga kemiska produkter. INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL Insamling av småbatterier ton Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) kg/invånare 0,25 0,20 0,15 0,10 0,

12 Avfall från elektriska och elektroniska produkter ton el-avfall samlades in 2008, en minskning med 5,4 procent jämfört med I genomsnitt lämnades 16,4 kg el-avfall per person in Året innan samlades 17,4 kg in per person. Det finns ett tydligt samband mellan konjunktur, konsumtion och avfall och minskningen är troligen en följd av lågkonjunkturen, samtidigt som många el-produkter blir mindre och lättare. Sedan producentansvaret infördes i Sverige har kommuner och producenter samarbetat för att ta hand om el-avfallet. År 2001 bildade Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenternas servicebolag El-Kretsen systemet El-retur. Samarbetet innebär att kommunerna åtar sig att ansvara för insamling av elavfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvinningscentraler, det finns cirka 650 runt om i landet. I vissa kommuner kompletteras den med fastighetsnära insamling. Avfall Sverige och El-Kretsen bedriver, tillsammans med flera kommuner, olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är en insamlingsbehållare för glödlampor och smått el-avfall, som placeras i butiker eller andra offentliga miljöer. Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas sorteras och demonteras innan det skickas till vidare behandling. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggningar, som därefter skickar dem vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen, farligt avfall, tas om hand i godkända anläggningar. Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Glaset och metallerna kan sedan återvinnas och det pågår försök med att utarbeta metoder så att även det kvicksilverhaltiga lyspulvret ska kunna återvinnas. Det förekommer att uttjänt elektronik skänks till andra länder, ett gott syfte skulle man kunna tycka som dock inte gagnar miljön. Det är miljömässigt bättre att lämna till återvinning i Sverige, där det finns möjlighet att ta hand om avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt. elavfall återvinning (ton) Stora vitvaror (exkl. kyl och frys) Övr hushållsapparater, verktyg IT, kontorsutrustning, telekom TV, audio, video Kameror, klockor, leksaker Ljuskällor, armaturer Diverse Totalt Kyl och frys Totalt Källa: El-Kretsen 12

13 Materialåtervinning Materialåtervinning inklusive biologisk behandling minskade med nästan 2 procent 2008 jämfört med året innan. Materialåtervinningen uppgår till ton. Det motsvarar 243,6 kg per person. Sveriges riksdag har satt som mål att minst 50 procent av hushållsavfallet ska återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling, till Förra året nåddes 47,6 procents materialåtervinning. Den delen av materialåtervinningen som omfattar förpackningar, returpapper, el-avfall och det grovavfall som tas tillvara som metallfraktion vid kommunernas återvinningscentraler minskade till ton, 179,1 kg per person, vilket motsvarar 35 procent av allt behandlat hushållsavfall. Metall från hushåll, exempelvis cyklar och trädgårdsmöbler, som lämnas på återvinningscentralerna har tidigare ökat från år till år men från 2007 till 2008 minskade den fraktionen med ton. Förra året lämnades ton metall in för återvinning, 16,4 kg per person. Det är ungefär lika mycket som Minskade mängder till materialåtervinning kan delvis förklaras med lågkonjunkturen genom att minskad konsumtion leder till minskad mängd avfall. Samtidigt har återvinningsgraden på tidningar och vissa förpackningsslag ökat vilket innebär att en större del av de förpackningar och tidningar, som sätts på marknaden, också återvinns. Mängderna kartong-, plast- och metallförpackningar utgår från förpackningsmängderna, som redovisats av de producentföretag som betalar in avgifter till det så kallade REPAregistret. Förpackningarna samlas huvudsakligen in via de cirka obemannade återvinningsstationerna, som producenterna driver. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. Flera kommuner har infört fastighetsnära insamling av tidningar och förpackningar. materialåtervinning hushåll ton

14 Insamlad mängd tidningspapper minskade 2008 då ton samlades in. Återvinnings graden ökade dock till 89 procent, det uppsatta målet på 75 procent har uppnåtts sedan länge. Insamlat kontorspapper minskade till ton. Det är drygt 68,1 procent av den mängd som sätts på marknaden. Resultatet överstiger det frivilliga åtagandet om att samla in minst 50 procent ton pappersförpackningar papper, kartong och well lämnades till återvinning Alla förpackningar av pappersfibrer har ett gemensamt återvinningsmål på 65 procent och återvinningsgraden blev förra året 74 procent ton metallförpackningar lämnades till återvinning förra året, det motsvarar 67 procent av den mängd som satts på marknaden. Återvinningsmålet är 70 procent ton plastförpackningar materialutnyttjades 2008, återvinningsgraden är 30,5 procent ton energiutnyttjades, återvinningsgraden är 29,5 procent. Den totala återvinningsgraden för plastförpackningar är därmed 60 procent. Regeringens återvinningsmål är 70 procent, varav 30 procents materialutnyttjande ton, 93,6 procent, av glasförpackningarna materialutnyttjades Återvinningsmålet är 70 procent. Plast- och glasförpackningar är de enda förpackningsslag där insamlade mängder ökat jämfört med Producenterna för förpackningar och returpapper och kommunerna har slutit en ömsesidig överenskommelse med ökad återvinning som det gemensamma målet. Det ska bland annat ske genom tydligare information, utvecklade metoder för att utvärdera servicenivån, forskning och utveckling, lokalt anpassade system och mer samordnad planering av hela avfallshanteringen. 14

15 Materialåtervinning HUSHÅLL 2008 Regeringens [ton] [kg/person] Återvinningsgrad % återvinningsmål % Tidningspapper , Kontorspapper ,9 68,1 Pappersförpackningar , Metallförpackningar , Plastförpackningar ,4 30,5 70 Glasförpackningar ,8 93,6 70 Elektronikavfall ,3 80 Kylenheter ,1 95 Metall från hushållsavfall ,4 95 Totalt ,1 * 29,5 % energiutvanns - total återvinningsgrad 60 % ** Varav 30 % energiutnyttjande. */** Materialåtervinning hushåll (ton) Tidningspapper Kontorspapper Pappersförpackningar Metallförpackningar Plastförpackningar Glasförpackningar Elektronikavfall Kylenheter Metall från hushållsavfall Totalt Källa: Förpacknings- och tidningsinsamlingen, El-kretsen och Avfall Sverige 15

16 Biologisk behandling Förra året behandlades ton hushållsavfall biologiskt. Det är en ökning med 6,4 procent jämfört med Totalt behandlades 64,5 kg avfall grönavfall och matavfall biologiskt per person Den biologiska avfallsbehandlingen utgör nu 12,6 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Enligt ett delmål under miljömålet God bebyggd miljö ska 35 procent av matavfallet återvinnas genom biologisk behandling, inklusive hemkompostering, senast år kommuner har mer eller mindre utbyggda system för insamling av matavfall. 22 av dessa har endast insamling från storkök och restauranger, resterande 111 kommuner har system även för hushållen. Dessa kommuner motsvarar ungefär hälften av Sveriges befolkning. En undersökning som Avfall Sverige har genomfört visar att ytterligare 90 kommuner har planer på att införa system för källsortering av matavfall. Samma undersökning visar också att det kommer att krävas att alla kommuner agerar för att uppnå miljömålet. Avfall Sveriges beräkningar visar att nästan 20 procent av matavfallet återvanns biologiskt Plockanalyser har visat att varje svensk ger upphov till nästan 100 kg matavfall per år, främst grönsaks- och fruktrester. biologisk behandling ton Det vanligaste insamlingssystemet för källsorterat matavfall från villahushåll är två separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare. Insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl förekommer också. Vid rötning av biologiskt avfall bildas biogas som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Biogas är förnyelsebart och det mest miljövänliga bränslet som kan användas till fordonsbränsle, uppvärmning samt elgenerering. För att använda biogasen som fordonsbränsle och i naturgasnätet måste gasen uppgraderas. Under 2008 producerades MWh biogas, det motsvarar över 30 miljoner liter bensin. Idag används biogas främst som fordonsbränsle och den marknaden är under stark utveckling. Vid rötning bildas också biogödsel, som är ett utmärkt gödningsmedel. Under 2008 producerades ton biogödsel varav 96 procent återfördes till jordbruket. Den resterande delen avvattnades och/eller efterkomposterades. Komposten, som producerades vid anläggningarna, användes främst till jordförbättringsmedel eller jordblandningar. Anläggningar som producerar kompost eller biogödsel från utsorterat bioavfall, inklusive matavfall från livsmedelsindustrin, kan kvalitetsmärka sin produkt genom certifiering. Certifierings systemet har tagits fram av bland andra Avfall Sverige och besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forsknings

17 institut. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande avfall till användning. För närvarande arbetar ett antal anläggningar med att certifiera sina produkter. Åtta biogasanläggningar har erhållit certifikat. De är Helsingborg, Kalmar, Kristianstad, Laholm, Linköping, Norrköping, Uppsala och Vänersborg. Tre komposteringsanläggningar är certifierade, Borlänge, Malmö och Örebro. Avfall Sveriges initiativ till ett frivilligt åtagande för att minimera utsläpp från biogasoch uppgraderingsanläggningar fortsatte och vidareutvecklades under I anläggningar, där det sker biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning och vid uppgradering av biogas till fordonsbränsle kan det uppstå utsläpp till luft i olika delar av systemet. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl även om utsläppen från biogasanläggningar är låga. De kan också åtgärdas genom större fokusering på driftfrågor. Drygt 30 biogas- och uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till det frivilliga åtagandet. 17

18 Kompostering Totalt (ton) varav hushållsavfall Alingsås Borlänge Borås Eslöv Fagersta Gällivare Göteborg Habo Halmstad Helsingborg Huddinge Hässleholm Karlshamn Karlskrona Klippan Kungsbacka Ludvika Luleå Malmö Motala Mörrum Norrtälje Sala Södertälje Tranås Täby Uppsala Västerås Örebro Östersund Överkalix Summa övriga anläggningar Summa Rötning Totalt (ton) varav hushållsavfall Bjuv Boden Borås Eskilstuna Falköping Helsingborg Huddinge Jönköping Kalmar Kristianstad Laholm Linköping Skellefteå Skövde Uppsala Vetlanda Vänersborg Västerås Summa Rötning Kompostering Total biologisk behandling varav matavfall Total mängd hushållsavfall som behandlas biologiskt* Biogödsel (ton) Biogas (MWh) Fordonsgas (MWh) El (MWh) Uppvärming (MWh) Naturgasnät (MWh) * Inkluderar ton hemkompostering. 18

19 Avfallsförbränning med energiutvinning Under 2008 gick ton hushållsavfall till avfallsförbränning med energiutvinning. Det är en ökning från 2007 med drygt ton. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 247,7 kg hushållsavfall per person till förbränning förra året. Avfallsförbränning med energiutvinning utgör 48,5 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Som en effekt av utbyggnad och effektivisering har energiutvinning från avfallsförbränning ökat de senaste åren. Totalt utvanns 13,7 TWh energi genom förbränning, fördelat på 12,2 TWh värme och 1,5 TWh el. Det motsvarar el till nästan normalvillor och värme till villor. En undersökning av hur avfall används för energiutvinning ur ett europeiskt perspektiv visar att Sverige är det land, som utvinner mest energi ur avfallet vid förbränning.* Förutom hushållsavfall behandlades också ton övrigt avfall, främst industriavfall. Den samlade avfallsförbränningen var ton och ungefär lika delar hushållsavfall och annat avfall tas omhand i anläggningarna. Avfallsförbränning med energiutvinning sker också i anläggningar, som inte behandlar hushållsavfall. Det finns ingen samlad uppgift på den totala energiutvinningen genom förbränning av avfall eftersom Avfall Sveriges statistiska uppgifter främst avser anläggningar, som behandlar hushållsavfall. Sverige har haft stränga krav på utsläpp från avfallsförbränning till vatten och luft sedan mitten av 1980-talet. De flesta utsläpp har minskat med procent sedan dess. Förutom ökade krav har faktorer som ständig teknisk utveckling och bättre sortering av avfallet bidragit till minskade utsläpp. Efter förbränningen kvarstår rester bestående av slagg från ugnen, viktprocent av den tillförda mängden avfall, och rökgasreningsrester, 3 5 viktprocent. En del av slaggen deponeras, men slaggruset används också som ersättning för naturgrus vid exempelvis konstruktion av vägar och deponier. Rökgasreningsresterna deponeras eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor. Under 2008 beslutades EUs nya ramdirektiv för avfall, det innebär bland annat att avfallsförbränning med effektiv energiutvinning räknas som återvinning. I Sverige togs en ny anläggning och två nya pannor i drift under Det finns nu 29 anläggningar, som förbränner hushållsavfall men utbyggnaden fortsätter även under 2009 och Import av avfall till energiutvinning har ökat under de senaste åren och importerat avfall har blivit ett allt viktigare bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen. Avfall Sverige och Svensk Fjärrvärme har gjort en bedömning av klimatpåverkan av import av avfall till energiutvinning** som visar att utsläppen av växthusgaser till följd av importen av avfall till svenska fjärrvärmeanläggningar minskade med ton koldioxidekvivalenter år Den största utsläppsreduktionen beror på att importen ersätter annan avfallsbehandling i ursprungslandet. Det gäller i första hand deponering, vilket innebär kraftigt minskade utsläpp av metan, som är en mycket kraftig växthusgas. Transporten av avfallet ger ett i sammanhanget marginellt tillskott av växthusgaser, visar rapporten. Avfallsförbränning med energiutvinning är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. * Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv Avfall Sverige-rapport 2008:13 finns för nedladdning på ** Klimatpåverkan från import av brännbart avfall Avfall Sverige- rapport U2009:06 finns för nedladdning på 19

20 Tillfört avfall (ton) Energiutvinning (MWh) Anläggning Hushållsavfall Totalt Värme El Avesta Boden Bollnäs Borlänge Borås Eksjö Finspång Göteborg Halmstad Hässleholm Jönköping Karlskoga Karlstad Kil Kiruna Kumla Köping Lidköping Linköping Ljungby Malmö Mora Norrköping Skövde Stockholm Sundsvall Södertälje Uddevalla Umeå Dåva Uppsala Västervik Summa Avfall Sveriges statistik omfattar avfallsförbränningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Södertälje och Kil är trots denna definition medräknad. 20

21 Energiutvinning och emissioner Förbränning (ton) Hushåll Annat avfall Summa Produktion (MWh) Värme El Summa Utsläpp till luft (ton) Stoft HCl SOx (SO 2 ) NOx (NO 2 ) Utsläpp till luft* Hg (kg) Cd + Tl (kg) Pb (kg) Dioxin (g) 1 1,1 0,8 0,5 0,8 Slagg (ton) RGR (ton) * utsläppsvärden redovisas enligt föreskrifterna för avfallsförbränning tillfört avfall ton energiutvinning MWh Energiutvinning ur avfall genom förbränning Varav hushållsavfall Produktion Värme 21

22 Deponering 2008 deponerades ton hushållsavfall. Det är en minskning med ton, 24,8 procent, jämfört med Utslaget per invånare är det 15,2 kg per person. 3,0 procent av hushållsavfallet deponerades Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall deponerades totalt ton år 2008, en minskning med ton jämfört med året innan började Avfall Sverige samla in statistik över mängden hushållsavfall till deponering. Sedan dess har deponeringen minskat kraftigt och 2003 uppnåddes miljömålet om en halvering av mängden deponerat avfall jämfört med Den 31 december 2008 trädde strängare EU-bestämmelser för deponering i kraft och nära hälften av deponierna för kommunalt avfall stängdes, drygt 80 drivs vidare. Merparten av de deponier som drivs vidare tar emot icke-farligt avfall och 21 av dessa även farligt avfall. Endast 5 av deponierna är avsed- da för enbart inert avfall. De deponier som stängs ska sluttäckas, de utgör sammantaget en yta av uppskattningsvis 25 km 2. Årligt materialbehov för sluttäckningsändamål är cirka 6-8 miljoner ton. Det är inte alltid naturliga material finns att tillgå. I många fall utnyttjas restprodukter i stället, till exempel slagger, slam, askor, förorenade jordar etc. Uppskattad total kostnad för sluttäckning av dessa deponier är cirka 6 miljarder kronor. Under 2008 utvanns deponigas vid 47 aktiva anläggningar. Drygt 310 GWh utnyttjades för energiproduktion, varav 24 GWh i form av el. Utöver detta facklades gas motsvarande cirka 65 GWh bort. Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. Gas från separata rötningsanläggningar på avfallsanläggningarna redovisas i avsnittet som rör biologisk behandling. Allt fler avfallsanläggningar behandlar sitt lakvatten lokalt. Det beror bland annat på att flera av de kommunala avloppsreningsverken, som tidigare renat lakvatten, ställer högre kvalitetskrav än tidigare på slammet för att det ska kunna certifieras och återföras till jordbruket. Den lokala lakvattenbehandlingen omfattar i de flesta fall någon form av biologisk rening för att bland annat minska utsläppen av näringsämnen. Lakvattnet kommer dock på sikt att ändra karaktär eftersom det är förbjudet att deponera organiskt avfall sedan Vid en medelstor avfallsanläggning, som fortsätter med deponering efter årsskiftet 2008/2009, ska cirka m 3 lakvatten behandlas årligen. På en modern avfallsanläggning är deponeringen endast en del av verksamheten. Utsortering av material för bearbetning, för transport till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanläggningar. De utnyttjas bland annat också som mellanlager för stora mängder avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas. 22

23 deponerade mängder ton Deponerad mängd avfall Varav hushållsavfall Deponerade mängder (ton) Deponerad mängd varav hushållsavfall Det finns en viss osäkerhet i värdena avseende hushållsavfall då det inte alltid går att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall. Det byggs nya deponier, som uppfyller de strängare kraven, på flera håll i landet. Energiutvinning på deponier (mwh) Nyttiggjord energi varav elenergi Fackling

24 24 Hushållsavfallet står för en liten del av den totala avfallsmängden behandlades cirka 112 miljoner ton avfall i Sverige enligt den officiella statistiken, varav 4,5 miljoner hushållsavfall.

25 Annat avfall än hushållsavfall Samlade uppgifter om annat avfall än hushållsavfall finns i den officiella statistik, som Sverige rapporterar till EU via Naturvårdsverket. Enligt EUs avfallsstatistikförordning ska medlemsländerna rapportera sin statistik vartannat år. År 2006 rapporterades statistiken för första gången, siffrorna avsåg Förra året rapporterades avfallsstatistiken åter och siffrorna avsåg då år Men resultaten är inte jämförbara, bland annat på grund av ändrade tolkningar och ny metodik för datainsamling. Siffrorna tyder dock på ökade avfallsmängder från 2004 till Det gäller både hushållsavfall och annat avfall uppkom närmare 121 miljoner ton icke-farligt avfall och 2,8 miljoner ton farligt avfall i Sverige. 111,1 miljoner ton icke-farligt avfall, och cirka 1 miljon ton farligt avfall behandlades enligt undersökningen. Siffrorna inkluderar hushållsavfall. I statistiken rapporteras uppkomna mängder och behandlade mängder var för sig. Mängden behandlat avfall är mindre än mängden uppkommet avfall, av flera anledningar. Exempelvis redovisas inte vissa typer av behandling, inte heller intern materialåtervining i industrin. 116 miljoner ton icke-farligt avfall uppkom inom industrin 2006, ungefär hälften var gruvavfall. Cirka 2 miljoner ton farligt avfall uppkom inom industrin. 26 miljoner ton av det behandlade icke-farliga avfallet och ton av det farliga avfallet gick till materialåtervinning. En stor del av återvinningen av det farliga avfallet utgjordes av förorenade jordmassor eller avfall från förbränning, som behandlades och användes som täckningsmaterial vid deponier. 18,5 miljoner ton av det icke-farliga avfallet och ton av det farliga avfallet behandlades genom förbränning med energiutvinning. Siffrorna gäller allt avfall, även från hushåll. Avfall uppkommer främst i gruvindustrin, därefter följer träindustrin och byggverksamheten. 62 miljoner ton gruvavfall, cirka 22 miljoner ton träavfall och drygt 8 miljoner ton avfall från byggverksamhet uppkom Industrin ansvarar själv för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall och har i vissa fall egna deponier och möjligheter att utnyttja energin ur avfallet i förbränningsanläggningar. Avfall som uppkommer vid nybyggnad, renovering, ombyggnad eller rivning av byggnad eller som uppstår vid större anläggningsarbete i en trädgård ingår inte i kommunens ansvar att samla in eller omhänderta. Avfall från mindre underhållsarbeten och reparationer i bostaden räknas dock som hushållsavfall. En del bygg- och rivningsavfall klassas som farligt avfall, till exempel asbest och impregnerat virke, och måste hanteras som sådant. 25

26 Avfallsekonomi Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och producenterna. Kommunens kostnader tas ut via en renhållningsavgift och producenternas kostnader som en avgift på själva produkten. Kommunfullmäktige fastställer kommunens renhållningsavgifter. Producenterna beslutar själva hur stor avgiften på produkten ska vara. Renhållningsavgiften täcker som regel kommunens hela kostnad för avfallshanteringen, men underskott får skattefinansieras. I kostnaderna ingår att administrera verksamheten genom avfallsplanering, kundservice, fakturering och information. Dessutom ska avgiften täcka kostnaden för den service som ges vid återvinningscentralerna i form av mottagning av grovavfall och hushållens farliga avfall. Det är vanligt att taxan delas in i grundavgift och rörlig avgift, exempelvis hämtnings- och behandlingsavgift. Enligt kommunallagens självkostnadsprincip får kommunerna inte ta ut högre renhållningsavgifter än vad som motsvaras av de kostnader man har för avfallshanteringen. Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt kronor per år i avfallsavgift enligt uppgifter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall Web. Många kommuner, som infört frivillig insamling av matavfall, använder taxan som styrmedel. Det kan ske genom att de, som väljer matavfallsabonnemang, får betala en lägre avgift än de som väljer att lämna blandat avfall. För att styra över mer avfall till återvinning har flera kommuner infört en viktbaserad avgift där man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall som hämtas. 27 kommuner hade infört viktbaserad taxa Hämtningsfordonet är då försett med en vågfunktion och utrustning för att identifiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostnaden blir vid viktbaserad avgift beror på hur mycket avfall som lämnas. Renhållningsavgiften i en lägenhet på 70 m 2 är i genomsnitt drygt kronor, visar en årlig rapport från Avgiftsgruppen, där organisationerna för hyresgäster och fastighetsägare bland andra är representerade. I genomsnitt är kostnaden för avfallshanteringen 675 kronor per person och år, inklusive moms. Kommunens kostnader för insamling av kärl- och säckavfall är i genomsnitt 190 kr per person. I grundkostnaden, som uppgår till 260 kr per person, ingår även drift av återvinningscentraler, hantering av hushållens farliga avfall, planering, information och administration. Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från en tredjedel av Sveriges kommuner. Det finns en mängd olika styrmedel för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten och öka återvinningen. Det kan vara information eller administrativa och ekonomiska styrmedel. Till de administrativa styrmedlen hör regleringar och förbud, exempelvis gränsvärden för utsläpp och förbud att deponera organiskt avfall. Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot, exempelvis skattelättnader och subventioner, eller piska, exempelvis skatter och avgifter. En grundprincip är att förorenaren ska betala. Skatt på avfall, som deponeras, infördes år 2000 som ett styrmedel för att minska deponeringen. Skatten var då 250 kr per ton och den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den 1 juli 2006 är deponiskatten 435 kronor per ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som är skattskyldig. Den 1 juli 2006 infördes en skatt på hushållsavfall till förbränning. Skattebeloppet beräknas utifrån en schablon på avfallets innehåll av fossilt material. Skattebeloppets storlek är beroende av om den skattskyldiga förbränningsanläggningen producerar el och i så fall hur effektivt. För anläggningar utan elproduktion är skatten 508 kr/ton för att sedan avta med ökande elproduktion. Vid 15 procents elverkningsgrad är skatten cirka 87 kr/ton, vid 20 procent cirka 80 kr/ton. Förbränningsskatten kommer att avskaffas från och med den 1 september Behandlings- eller mottagningsavgift är den kostnad för avfallshanteringen som tas ut då avfallet förs till en behandlingsanläggning. I tabellen på nästa sida anges ungefärliga avgifter vid olika typer av behandling. Variationerna kan vara stora från anläggning till anläggning. 26