Svensk Avfallshantering 2013

Transkript

1 Svensk Avfallshantering 2013

2 Innehåll Förord 3 Avfallsmängder Så fungerar svensk avfallshantering 6 Förebyggande av avfall 8 Insamling och transport 9 Farligt avfall 12 Avfall från elektriska och elektroniska produkter samt batterier 14 Materialåtervinning 16 Biologisk återvinning 19 Energiåtervinning 23 Deponering 26 Kunder, taxor och kostnader 28 Annat avfall än hushållsavfall 30 Avfallsagenda 31 Ordlista 32 Om Avfall Sverige 35 Kansli 35 2

3 Förord Den totala mängden behandlat hushållsavfall ökade något 2012 jämfört med året innan, och det är en utveckling som vi inte är nöjda med. Avfallsmängderna måste minska och det är ett arbete där landets kommuner spelar en mycket viktig roll. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat. Årsmötet 2011 antog den långsiktiga visionen Det finns inget avfall. Visionen innehåller två mål för dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är en viktig aktör som motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. En tredjedel av hushållsavfallet materialåtervinns, men det finns potential att öka den mängden. Undersökningar visar att så mycket som en tredjedel av innehållet i en vanlig soppåse är förpackningar och tidningar, som i stället borde ha lämnats till materialåtervinning. Avfallsutredningen, som lämnades i augusti 2012, föreslår att kommunerna ska ansvara för insamlingen av allt hushållsavfall även förpackningar och tidningar. Det finns kommuner som på eget initiativ redan har utvecklat insamlingen av förpackningar och tidningar. Denna service har uppskattats av medborgarna och gett mycket goda resultat. Avfall Sverige har sedan ett par år tillbaka kunnat redovisa kommunernas insamlingsoch återvinningssystem för gips, planglas och den så kallade kommunplasten plast som inte är förpackningar. I år kan vi även redovisa den wellpapp, som lämnas i kommunernas återvinningssystem. Samtliga fraktioner går till materialåtervinning. Med Svensk Avfallshantering 2013 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, beslutsfattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken i årsskriften Svensk Avfallshantering 2013 är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer. Malmö i juni 2013 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige 3

4 Avfallsmängder 2012 Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2012 till ton. Det är en ökning med 1,1 procent jämfört med Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 460,3 kg hushållsavfall 2012, att jämföra med 459 kg per person Insamlat farligt avfall ökade med 5,3 procent, till ton. En stor del av det farliga avfallet består av impregnerat virke, vilket går till förbränning med energiåtervinning. Farligt avfall kan behandlas med flera olika metoder och ingår därför i den totala mängden behandlat avfall. Materialåtervinningen minskade något till ton, 148,8 kg/person. 32,3 procent av hushållsavfallet går till materialåtervinning. Kommunerna har insamlingssystem för flera olika typer av material till materialåtervinning. Från och med 2011 redovisas även materialåtervinning av gips, planglas och plast som inte är förpackningar, så kallad kommunplast. Från och med 2012 kan vi också redovisa den wellpapp, som lämnas i kommunernas återvinningssystem. Biologisk återvinning ökade med 3,0 procent till ton, 70,4 kg/person. 15,3 pro cent av hushållsavfallet behandlades genom biologisk återvinning Mängden insamlat matavfall ökade med 15 procent till ton. Matavfall behandlas alltmer genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 40 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 5 procent. Matavfall som rötas vid avloppsreningsverk uppgick till ton, en minskning med cirka ton. Energiåtervinningen ökade med 1,6 procent till ton, 237,6 kg/person. 51,6 procent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning Deponering av hushållsavfall minskade med 14,7 procent till ton jämfört med 2011, 3,4 kg/person. Deponering står för 0,7 procent av totala behandlingen. Mängden kärl- och säckavfall minskade med 1,0 procent till ton. Grovavfallet minskade också med 1,0 procent, till ton. Insamlad mängd kärl- och säckavfall samt grovavfall (ton) Kärl- och säckavfall Grovavfall (Kg/person) Kärl- och säckavfall Grovavfall Källa: Avfall Web Kärl- och säckavfall består av både brännbart avfall och källsorterat matavfall.

5 Behandlad mängd hushållsavfall (TON) Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering Totalt behandlad mängd Behandlad mängd hushållsavfall (KG/PERSON) Materialåtervinning 164,3 171,8 150,2 150,3 148,8 Biologisk återvinning 64,5 66,1 66,2 68,9 70,4 Energiåtervinning 247,7 232,6 225,5 235,8 237,6 Deponering 15,2 6,7 4,5 4,0 3,4 Totalt behandlad mängd 491,7 477,3 446,4 459,0 460,3 Behandlad mängd hushållsavfall (%) Materialåtervinning 33,4 36,0 33,7 32,8 32,3 Biologisk återvinning 13,1 13,9 14,8 15,0 15,3 Energiåtervinning 50,4 48,7 50,5 51,4 51,6 Deponering 3,1 1,4 1,0 0,9 0,7 Totalt behandlad mängd Källa: Avfall Sverige Översikt ton milj. ton AVFALLSTRENDEN Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering Materialåtervinning Materialåtervinning Biologisk återvinnning Energiåtervinning Deponering 5

6 Så fungerar svensk avfallshantering EU anger ramarna för den europeiska avfallslagstiftningen, riksdagen beslutar utifrån dessa ramar hur den svenska avfallshanteringen ska utformas. Miljömålen har styrt Sverige mot en mer miljömässig avfallshantering och i det arbetet har landets kommuner haft en central roll. Avfall ska hanteras så att största möjliga miljö- och samhällsnytta uppnås. I det arbetet ska alla delta kommuner, producenter, hushåll och verksamheter. Kommunerna ansvarar för insamling av hushållsavfall utanför producentansvaret. Att avfallet transporteras till en behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering, är också kommunernas ansvar. Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exempelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Renhållningsordningen ska innehålla de föreskrifter för avfallshantering som gäller för kommunen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Producenterna ansvarar för det avfall som omfattas av det lagreglerade producentansvaret som finns för: returpapper som tidningar och andra trycksaker förpackningar elektriskt och elektroniskt avfall däck bilar batterier läkemedel. Producenterna ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder. De har också skyldighet att informera om sortering och insamling. Syftet med producentansvar är att de produkter som tillverkas förbrukar minsta möjliga mängd naturresurser, att de ska vara lätta att återvinna och inte innehålla miljöfarliga ämnen. Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall eller omfattas av producentsvar. Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats. De ska också följa kommunens regler för avfallshanteringen. BEHANDLINGSMETODER Avfall behandlas genom materialåtervinning biologisk återvinning energiåtervinning deponering. Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Materialåtervinning av förpackningar, returpapper, metallskrot, el-avfall, batterier m.m. minskar miljöpåverkan. Det sparar också energi och råvaruresurser. Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till fordonsbränsle. Kompost är ett långtidsverkande jordförbättringsmedel som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Energiåtervinning är ett effektivt och miljömässigt säkert sätt att utvinna energi ur avfallet, det ger både fjärrvärme och el. Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt. 6

7 Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera brännbart eller organiskt avfall. SÅ ORGANISERAS AVFALLSHANTERINGEN Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer: egen förvaltning kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner gemensam nämnd kommunalförbund. Samverkan sker också genom så kallat horisontellt utbyte av tjänster mellan kommuner. Det finns också kommuner som samverkar kring enskilda frågor, till exempel vid gemensamma upphandlingar. Samverkan är en naturlig verksamhetsform för att nå största möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kompetens som krävs. Därmed gynnar samverkan både kommuninvånarna och miljön. I 73 procent av landets kommuner utförs insamling av hushållsavfallet huvudsakligen av privata företag, övriga kommuner utför insamlingen i egen regi. Behandlingen av avfallet genomförs antingen i egen regi av kommunen/ kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun/annat kommunbolag eller ett privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utförandeformerna beror på behandlingsmetod. FRAMTIDEN Avfallsutredningen, som lämnades 2012, kan komma att medföra ändrade ansvarsförhållanden inom svensk avfallshantering. Huvudförslaget i utredningen är att kommunerna ska ta över ansvaret för insamling av förpackningar och tidningar. En proposition väntas under hösten 2013, för riksdagsbeslut innan årets slut. Förebyggande återanvändning materialåtervinning energiåtervinning deponering Avfallstrappans olika steg är vägledande för den svenska avfallshanteringen. Avfall Sverige 7

8 Förebyggande av avfall Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioritetsordning är: förebyggande av avfall återanvändning materialåtervinning annan återvinning, till exempel energiåtervinning bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Senast den 12 december 2013 ska varje EU-land ta fram nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket, som har ansvar för det arbetet. Naturvårdsverket har valt att fokusera på fyra avfallsströmmar som har stor miljöpåverkan: textilier mat elektronik bygg- och rivningsavfall. Dessa avfallsströmmar är också prioriterade i den nationella avfallsplanen. I det avfallsförebyggande programmet är ambitionen att hitta åtgärder för att öka återanvändningen i Sverige. STÖRST MILJÖVINST ATT FÖREBYGGA AVFALL I Sverige är vi bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Men vi kan nå ännu längre genom att förebygga uppkomsten av avfall. Miljövinsten är större om en produkt aldrig produceras än om den produceras, används och sedan återvinns. Svenska kommuner har tagit ett stort ansvar för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat. Årsmötet 2011 antog den långsiktiga visionen Det finns inget avfall. Visionen innehåller två mål för dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är en viktig aktör som motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. VERKTYG FÖR UPPFÖLJNING Det har hittills saknats verktyg för att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen och se att åtgärderna styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige, med flera aktörer, bedriver därför ett projekt för att ta fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen och arbetet med Avfall Sveriges vision Det finns inget avfall. Projektet presenteras i början av Återbruk Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar i så kallade återbruk med olika hjälporganisationer på sina återvinningscentraler. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. Avfall Sverige är nationell samordnare för EU-projektet Europa minskar avfallet, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anordnas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfallet och mängden farliga ämnen i avfallet. Projektet startade 2009 och sträcker sig fram till

9 Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens kärl- och säckavfall kan samlas in som en blandad fraktion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett 190-liters kärl som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfallet ofta varje vecka. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också flerfackssystem eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan av sopbilen till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras automatiskt för rätt behandling. Avfallet kan sorteras i många olika fraktioner, till exempel: matavfall pappersförpackningar tidningspapper metallförpackningar plastförpackningar övrigt hushållsavfall. I flera kommuner finns numera fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. Då är det vanligt att förpackningarna sorteras i två fyrfackskärl och hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matavfall, brännbart avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var åttonde vecka. Den traditionella baklastande sopbilen dominerar fortfarande insamlingsarbetet men andelen flerfacksfordon ökar och tekniken utvecklas. Sidlastare har en mer konstant andel av fordonsparken. Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Dessutom används andra alternativa drivmedel, till exempel RME, och även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom upphandlingar kan kommunerna även ställa krav på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmiljösynpunkt. MODERNA INSAMLINGSSYSTEM Avfallshämtning har tidigare inneburit mycket arbetsskador. Tunga lyft hörde till vardagen och för att arbeta med insamling krävdes en mycket god fysik. Idag har säckar ersatts med kärl eller andra typer av behållare. Manuell hantering ersätts med ny teknik och automatiserade system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybyggda områden. Fördelarna är bland annat att det inte krävs lika tung manuell hantering. Arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter, men det uppstår fortfarande problem, som branschen kontinuerligt arbetar med att lösa. Sopsug är ett bra system ur arbetsmiljösynpunkt eftersom det är slutet och helt automatiserat. Systemet minskar också behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugsystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugsystem innebär 9

10 att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlingscontainrar, som är placerade i en terminal. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten, vakuumtekniken sätts igång och avfallet transporteras med hjälp av luft från de olika lagringstankarna till dockningspunkten och vidare in i bilen. Underjordsbehållare är ett annat växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen i marken där avfallet förvaras är relativt låg vilket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. FLYTANDE AVFALL Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fettavskiljarslam och frityrfett är en del av kommunens avfallsansvar. De 180 kommuner som rapporterat in data i Avfall Web har totalt enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,2 miljoner ton slam. 16 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten med konventionella slambilar. 116 kommuner har angivit att de hanterar latrintömningar per år och totalt ton latrin. Omfattningen varierar från en latrintömning per år i vissa kommuner upp till nästan tömningar i kommun med många fritidshus. De kommuner som matat in uppgifter i Avfall Web anger att det finns fettavskiljaranläggningar som hanterar ton. I genomsnitt töms varje anläggning 2,3 gånger per år. Nya lösningar, som fosforfällor och minireningsverk för reducering av fosfor i enskilda anläggningar har installerats under senare år. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp som orsakar övergödning. Naturvårdsverket bedrev under en nationell tillsynskampanj för att öka åtgärdandet av de bristfälliga enskilda avloppen. Avfall Sverige presenterade under 2012 en ny rapport om fosforfällor 1 som är en metod för att öka fosforreningen. Filtermaterial från fosforfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/ behandling. ÅTERVINNINGSCENTRALER På kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushållsavfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Under 2012 lämnade hushållen in ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 170 kg/person. Det finns 630 återvinningscentraler i hela 1 U 2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial ett hushållsavfall 10

11 landet och sammantaget får de årligen cirka 20 miljoner besök. Mängden grovavfall och farligt avfall, som lämnas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Kommunerna har därför anpassat och moderniserat sina återvinningscentraler. Mindre återvinningscentraler har lagts ner och ersatts av nya och större, som är bättre anpassade till de mängder som lämnas in och till antalet besökare. Den största återvinningscentralen i varje kommun är i genomsnitt tillgänglig totalt 46 timmar per vecka, 12 timmar per vecka på kvällar och helger. I våra grannländer har några stora städer infört små återvinningscentraler, så kallade mini-åvc:er, i närheten av stadskärnorna. Där tar man emot el-avfall och smått grovavfall bland annat. Försök med mini-åvc:er pågår även i Sverige. Det finns också mobila återvinningscentraler, bemannade rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild turlista. Återvinningscentralen i Timmersdala utanför Skövde är landets hittills enda åvc där besökare kan lämna sitt avfall även när den är stängd och obemannad. De enda kraven är att besökaren har körkort, är bosatt i Skövde och har genomgått en kortare utbildning. Körkortet måste först registreras, sedan fungerar det som passerkort som registreras vid ingången för att besökaren ska kunna komma in. Återvinningscentralen i Timmersdala är fortfarande bemannad på vissa tider. Många av landets återvinningscentraler har drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel eller kameraövervakning, vilket reducerat inbrotten avsevärt. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik, har flera kommuner infört ett bomsystem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift använda den service, som kommunerna ger via återvinningscentralerna. ÅTERVINNINGSSTATIONER Producenternas system med cirka obemannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på samråd mellan producenter och kommuner. På återvinningsstationerna finns behållare för tidningspapper och olika förpackningsmaterial. Fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från flerfamiljshus och villafastigheter är på väg att införas i allt fler kommuner. 11

12 Farligt avfall 2012 samlades ton farligt avfall in från hushållen. I genomsnitt lämnade varje svensk in 6,9 kg farligt avfall. I mängden ingår även ton impregnerat virke och ton asbest. Farligt avfall kan behandlas med flera olika metoder och ingår därför i den totala mängden behandlat avfall. Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt och på rätt plats. Farligt avfall kan innehålla ämnen som är giftiga, cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotoxiska, smittförande eller brandfarliga. Kommunerna har ansvar för hushållens farliga avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kommuner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter. Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den officiella svenska avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,5 miljoner ton farligt avfall från hushåll och företag i Sverige under I den mängden ingår även skrotbilar från hushåll, el-avfall med mera. INSAMLINGSSYSTEM Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Cirka 40 procent av landets kommuner kan erbjuda fastighetsnära insamling av farligt avfall, ofta i kombination med flera andra insamlingssystem som farligt avfall-bilar eller insamlingsskåp i butiker. BEHANDLINGSMETODER Farligt avfall som lämnats till mottagningseller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och 12

13 återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL ton Insamlad mängd farligt avfall (exkl. asbest och impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) Källa: Avfall Web/Avfall Sverige 13

14 Avfall från elektriska och elektroniska produkter samt batterier ton el-avfall inom producentansvaret samlades in 2012, vilket är en minskning med cirka 6 procent jämfört med I genomsnitt lämnades 14,7 kg el-avfall per person in Året innan samlades 15,7 kg in per person samlades ton bärbara batterier och 500 ton inbyggda batterier in, i genomsnitt 0,36 kg per invånare. Det innebär en ökning med 8 procent jämfört med ton bilbatterier, i genomsnitt 0,67 kg per invånare, samlades in Det är en minskning med 5 procent jämfört med året innan. INSAMLINGSSYSTEM Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige 2001 har kommuner och producenter samarbetat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenternas servicebolag El-Kretsen bildade systemet El-retur. Det samarbetet innebär att kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvinningscentraler, det finns 630 runt om i landet. I cirka 80 procent av kommunerna finns tre eller flera insamlingssystem för elavfall där insamlingen är organiserad via kommunerna. Den fastighetsnära insamlingen via kommuner eller entreprenörer omfattar sammantaget ca hushåll. Insamling via butiker, inklusive elektronikbranschens egen insamling, sker på mer än insamlingsställen. Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är insamlingsbehållaren Samlaren för glödlampor och smått el-avfall. Ett 100-tal sådana insamlingsbehållare finns utplacerade i butiker eller andra offentliga miljöer runt om i landet. Avfall Sverige och El-Kretsen bedrev också en gemensam kampanj under 2012 för att öka insamlingen av ljuskällor och smått elavfall. Utvecklingen av teknik för olika återvinningsmetoder har underlättat insamlingen för konsumenterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare fler lågenergilampor samlades in 2012 jämfört med året innan. Det är batteriproducenterna som har ansvaret för insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna. BEHANDLINGSMETODER Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas sorteras och demonteras innan det behandlas. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggningar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvin- 14

15 INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER kg/invånare 0,35 0,30 nas. Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnet koppar, aluminium och järn används som råvara i nya produkter. Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort innehålla guld och/eller silver. Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Lysrörspulvret och kvicksilvret kan återanvändas vid nyproduktion av ljuskällor. Glaset renas och återvinns. Alla batterier som samlas in tas om hand och sorteras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande. Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt det är möjligt. Det förekommer att uttjänt elektronik skänks till andra länder men även om syftet är gott så gagnar det inte miljön. Det är bättre att lämna till återvinning i Sverige, där det finns möjlighet att ta hand om avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt. 0,25 0,20 0,15 0,10 0, ÅTERVINNING AV EL-AVFALL ton Källa: El-Kretsen Inbyggda Bärbara Småbatterier Från 2009 redovisas inbyggda och bärbara batterier separat. -07 Återvunnet elavfall Källa: El-Kretsen och Avfall Web/Avfall Sverige

16 Materialåtervinning Materialåtervinningen uppgick till sammanlagt ton 2012, 148,8 kg per person. 32,3 procent av hushållsavfallet gick till materialåtervinning Det är en minskning med 0,2 procent jämfört med I den totala mängden ingår hushållens insamlade förpackningar och tidningar, som lämnats till materialåtervinning. Dessa fraktioner uppgick till ton, 76,6 kg per person. INSAMLINGSSYSTEM Förpackningar och tidningar samlas huvudsakligen in via producenternas obemannade återvinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. I flera kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Mycket av grovavfallet materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till förbränning med energiutvinning, sten och jord blir till fyllnadsmassor etc. Numera finns även återvinningsmetoder för gips, planglas och plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast. Materialåtervinning spelar en stor roll i ett hållbart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruktionsmaterial. Material återvinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar. Det leder också till att vi sparar energi. Genom att till exempel använda ett ton återvunnet stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid. MER KAN ÅTERVINNAS Omkring 60 procent av det som läggs i hushållens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hushåll utan utsortering av matavfall är siffran nästan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige 2. Undersökningen har sammanställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner sedan Villaägare är generellt sett bättre på att sortera ut återvinningsbara material. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villahushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siffra 36 procent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batterier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall. Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastighetsnära insamling sorterar bäst. De lämnar hälften så mycket förpackningar och tidningar i soppåsen som andra hushåll. 2 U2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 16

17 Insamlad mängd förpackningar och returpapper från hushåll till materialåtervinning 2012 [ton] [kg/person] Tidningspapper ,5 Pappersförpackning ,1 Metallförpackningar ,6 Plastförpackningar ,2 Glasförpackningar ,2 Totalt ,6 Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och sk. fastighetsnära insamling. materialåtervinning hushåll ton Materialåtervinning Materialåtervinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för återvinning Insamlat hushållsavfall för materialåtervinning (ton) Returpapper Förpackningar av papp, metall, plast och glas Elektronikavfall Kylenheter Bärbara batterier Bilbatterier Elavfall utanför producentansvaret Oljehaltigt filter Vattenbaserad färg Metallskrot Gips Planglas Plast, ej förpackningar Wellpapp från åvc Övrigt material till återvinning Summa Källa: Avfall Web, El-kretsen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) I mängden förpackningar ingår även insamlat från verksamheter. Mycket av detta material är sk. jämförligt hushållsavfall. Fr.o.m samlas statistik in om kommunernas materialåtervinning av gips, planglas och plast (ej förpackningar). Uppgifter om oljehaltigt filter, vattenbaserad färg och elavfall utanför producentansvaret har uppskattast för åren Fr.o.m ingår wellpapp och övrigt till materialåtervinning från återvinningscentral 17

18

19 Biologisk återvinning 2012 gick ton hushållsavfall till biologisk återvinning rötning eller kompostering. Det är en ökning med 3,0 procent jämfört med ,4 kg grönavfall och matavfall per person behandlades biologiskt Biologisk återvinning utgör nu 15,3 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till ton Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 40 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 5 procent. ÖKAD INSAMLING AV KÄLLSORTERAT MATAVFALL Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 15 procent procent 2012 jämfört med procent av landets kommuner samlar in källsorterat matavfall, visar en undersökning som Avfall Sverige genomfört. Drygt 20 av dessa har endast insamling från storkök och restauranger, resterande kommuner har system även för hushållen. Undersökningen visar också att ytterligare ett 70-tal kommuner har planer på att införa system för källsortering av matavfall. Avfall Sverige har publicerat en rapport 3 med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorterat matavfall. Rapporten visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kontroll är viktigare för att lyckas än vilket insamlingssystem man väljer. Rapporten beskriver vilka system som finns på marknaden idag och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall. Plockanalyser av hushållsavfall 4 har visat att ett villahushåll ger upphov till cirka 90 kg matavfall per person och år. För boende i flerbostadshus är siffran högre, cirka 100 kg. Till detta kommer matavfall från restauranger, skolor och liknande. INSAMLINGSSYSTEM Det vanligaste insamlingssystemet för källsorterat matavfall från villahushåll är två separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare. Insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl förekommer också och systemet används nu i fler kommuner än tidigare. BEHANDLINGSMETODER Vid rötning bildas biogödsel, ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2012 producerades ton biogödsel varav nästan 100 procent återfördes till jordbruket. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Vid rötning av biologiskt avfall bildas också biogas, som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Biogas är förnybar och kan efter uppgradering användas som miljövänligt fordonsbränsle. Den kan också användas till uppvärmning eller elproduktion. Kompost används främst som jordförbättringsmedel eller i jordblandningar. CERTIFIERAD ÅTERVINNING Anläggningar som producerar kompost eller biogödsel från utsorterat bioavfall, inklusive matavfall från livsmedelsindustrin, kan kvalitetsmärka sin produkt genom certifiering. Certifieringssystemet har Avfall Sverige arbetat fram i samråd med lantbruks- och livsmedelsbranschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF, Krav och LRF Mjölk är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Cirka 90 procent av all biogödsel som används inom 3 U 2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall 4 U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 19

20 jordbruket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande avfall till slutprodukt, det finns även krav på hur processen genomförs. BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL ton MINIMERA METANUTSLÄPP Avfall Sverige har tagit initiativ till ett frivilligt åtagande för att minimera utsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar. I anläggningar, där det sker biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning, och vid uppgradering av biogas till fordonsbränsle kan det uppstå utsläpp till luft i olika delar av systemet. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl även om utsläppen från biogasanläggningar är låga. Ett 40-tal biogas- och uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till det Biologisk återvinning av hushållsavfall (ton) frivilliga åtagandet. 5 Matavfall till samrötningsanläggning Matavfall till central kompostanläggning U 2012:15 Sammanställning av mätningar inom frivilligt åtagande Matavfall som rötas vid reningsverk Matavfall som hemkomposteras Trädgårdsavfall till central kompostanläggning Totalt Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m. Biologisk återvinning totalt inklusive hushållsavfall (ton) Rötning Kompostering Total Resurshushållning (ton) Biogödsel Energiproduktion (MWh) Fordonsgas El Uppvärming Fackling Total (MWh) Källa: Avfall Web, Avfall Sverige 1) Dessa mängder avser de samrötningsanläggningar som behandlar hushållsavfall. De ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige. 2) Minskningen 2011 beror på att två anläggningar, som tidigare ingått i vår statistik, har utgått. Det är anläggningar vid avloppsreningsverk och räknas in i statistik som Svenskt Vatten tar fram. 2 20

21 Kompostering totalt (ton) varav hushållsavfall Ale Alingsås Borlänge * Eskilstuna Eslöv Fagersta Filipstad Gällivare Gävle Göteborg Halmstad Helsingborg Huddinge Hässleholm Jönköping Karlshamn Karlskrona Karlstad Klippan Kristianstad Kristinehamn Kungsbacka Landskrona Ludvika Luleå Malmö * Mariestad Motala Sala Simrishamn Sunne Söderhamn Södertälje Tranås Trelleborg Täby Uppsala Västerås Växjö Ystad Årjäng Örebro * Östersund Övriga anläggningar Totalt Rötning totalt (ton) varav hushållsavfall Bjuv ** Borås ** Falkenberg ** Falköping Helsingborg ** Jönköping ** Kalmar ** Kristianstad ** Laholm ** Linköping ** Norrköping ** Skellefteå Skövde Sävsjö ** Uppsala ** Vänersborg ** Västervik Västerås ** Totalt Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar samrötningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall Anläggningarna i Kalmar, Linköping, Norrköping och Västervik är trots denna definition medräknade. ** Certifierad anläggning enligt SPCR 120 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Karlstad, Kristinehamn och Mariestad är trots denna definition medräknade. * Certifierad anläggning enligt SPCR

22 22

23 Energiåtervinning Under 2012 gick ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en ökning från 2011 med 1,6 procent. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 237,6 kg hushållsavfall per person till energiåtervinning Energiåtervinning utgör 51,6 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Avfall har blivit ett allt viktigare bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen utvanns totalt 14,7 TWh energi genom förbränning, fördelat på 13 TWh värme och 1,7 TWh el. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi ur avfallet vid förbränning, cirka 3 MWh per ton 6. Förutom hushållsavfall behandlades också ton övrigt avfall, främst industriavfall, vid de svenska anläggningarna. Detta är inkluderat i statistiken. Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser främst anläggningar, som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar, som inte behandlar hushållsavfall, men det finns ingen samlad uppgift på den totala energiutvinningen genom förbränning av avfall i Sverige. RESTPRODUKTER Efter förbränningen kvarstår rester bestående av slagg från ugnen, viktprocent av den tillförda mängden avfall, och rökgasreningsrester, 3 5 viktprocent. En del av slaggen deponeras, men slaggruset används också som ersättning för naturgrus vid exempelvis konstruktion av vägar och som konstruktionsmaterial på deponier. Rökgasreningsresterna deponeras eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor. UTBYGGNAD OCH IMPORT I Sverige finns 32* anläggningar, som förbränner hushållsavfall. Kapaciteten för avfallsförbränning i Sverige är större än den inhemska tillgången på brännbart avfall och väntas fortsätta öka under de kommande åren visar en studie från Avfall Sverige ton hushållsavfall importerades till Sverige 2012, främst från Norge. Den totala importen av avfall till energiåtervinning var ton**. Svensk energiåtervinning bidrar till att Europa klättrar i avfallstrappan genom att avfallsströmmar till deponi styrs om till energiåtervinning. ÅTERVINNINGSMETOD Enligt EUs ramdirektiv för avfall är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning. Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. Utsläppsvärden från svenska förbränningsanläggningar redovisas till myndigheterna enligt de krav som föreskrivs. Svenska anläggningar för förbränning av avfall uppfyller väl det så kallade energiutvinningskriteriet som finns i EUs ramdirektiv för avfall, och som är ett krav för att få betraktas som ett återvinningsförfarande. * Mälarenergi i Västerås och Öresundskraft i Helsingborg togs i drift 2013 och finns därför inte med i statistiken. ** Endast anläggningar som är medlemmar i Avfall Sverige bidrar till statistiken. 6 U 2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv 7 E 2013:04 Kapacitetsutredning Tillgång och efterfrågan på avfallsbehandling till år

24 tillfört avfall (ton) energiutvinning (MWh) Kommun Anläggning varav hushållsavfall totalt från Sverige värme el Avesta Källhagsverket Boden Bodens Värmeverk Bollnäs Säverstaverket Borlänge Fjärrvärmeverket, Bäckelund Borås Ryaverket Eda Åmotsfors Energi Eksjö Eksjö Energi AB Finspång FTV Värmeverket Göteborg Sävenäs avfallskraftvärmeverk Halmstad Kristineheds avfallsvärmeverk Hässleholm Beleverket i Hässleholm Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk Karlstad Avfallsvärmeverket på Heden Kil kils Avfallsförbränningsanläggning Kiruna Kiruna Värmeverk Kumla SAKAB Förbränning Köping Norsa avfallsförbränningsanläggning Lidköping PC Filen Linköping Gärstadverket Ljungby Ljungby Energi AB Malmö Sysav förbränningsanläggning Mora Avfallsförbränningen Mora Norrköping E.ON Händelöverket Skövde Värmekällan Stockholm Högdalenverket Sundsvall Korsta kraftvärmeverk Uddevalla Lillesjö Avfallskraftvärmeverk Umeå Dåva kraftvärmeverk Uppsala Vattenfall AB Värme Uppsala Västervik Stegeholmsverket Summa Avfall Sveriges statistik omfattar de anläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad. Mängden hushållsavfall innefattar enbart hushållsavfall från Sverige I totala mängden avfall ingår även importerat avfall. I energiåtervinningen ovan finns även energin från stödbränslen med. Mängden stödbränsle var totalt ca 240 GWh 24

25 Energiutvinning Förbränning (ton) Hushåll Annat avfall Summa Produktion (MWh) Värme El Summa Slagg, bottenaska (ton) RGR, flygaska (ton) Söderenergi i Södertälje ingår inte längre i underlaget. Justering har gjorts av siffrorna för 2008 och framåt AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING ton energiutvinning UR AVFALL MWh Energiutvinning ur avfall genom förbränning Varav hushållsavfall Produktion Värme 25

26 Deponering 2012 deponerades ton hushållsavfall. Det är en minskning med ton, 15 procent, jämfört med Utslaget per invånare är det 3,4 kg per person. 0,7 procent av hushållsavfallet deponerades Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall deponerades totalt ton år 2012, en ökning med ton jämfört med året innan. På enskilda anläggningar kan däremot den totala mängden deponerat avfall variera kraftigt från år till år beroende på ett varierande behov av att deponera förorenade massor. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel kakel, porslin, keramik och fönsterglas. På en modern avfallsanläggning är deponeringen endast en liten del av verksamheten. Utsortering av material för bearbetning, för transport till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanläggningar. De utnyttjas också som mellanlager för avfallsbränslen och för avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas. På anläggningarna behandlas ofta även biologiskt nedbrytbart avfall och förorenade massor. Sluttäckningen av avslutade deponier och deponiceller kan dessutom pågå under lång tid. STRÄNGARE EU-KRAV Den 31 december 2008 trädde strängare EU-bestämmelser för deponering i kraft och nära hälften av deponierna för kommunalt avfall stängdes. Under 2012 deponerades avfall på 78 anläggningar. Merparten av deponierna som drivs vidare tar emot icke-farligt avfall. Avslutade deponier och deponiceller på aktiva anläggningar ska sluttäckas. Tillsammans täcker dessa deponier en yta av uppskattningsvis 25 km 2, och den uppskattade totala kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder kronor. Det årliga materialbehovet för sluttäckningsändamål är cirka 6-8 miljoner ton. Huvuddelen av de deponier och deponiceller på aktiva anläggningar som avslutades som en följd av de strängare bestämmelserna för deponering kommer att sluttäckas fram till år Därefter kommer behovet av sluttäckningsmassor att sjunka kraftigt för att anpassas till en löpande sluttäckning av de begränsade avfallsmängder som nu deponeras. Idag utnyttjas restprodukter som till exempel slagg, slam, askor och förorenade jordar i de olika skikten i sluttäckningarna. Möjligheterna att använda olika restprodukter i sluttäckningar kan emellertid variera kraftigt mellan olika regioner beroende på att tillgången på restprodukter varierar liksom myndigheternas krav. GAS OCH LAKVATTEN SAMLAS IN Under 2012 samlades totalt cirka 255 GWh deponigas in vid 55 avfallsanläggningar, varav 206 GWh utvanns som energi. Energiutvinningen bestod av 11 GWh i form av el och 195 GWh som värme. Gas motsvarande 49 GWh facklades bort. Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. På 42 av anläggningarna med gasutvinning deponeras fortfarande avfall. Gas och lakvatten samlas fortfarande in även från avslutade deponier. Under 2012 hanterades drygt 10,3 miljoner kubikmeter lakvatten, inklusive förorenat dagvatten från lagrings-, sorterings- och behandlingsytor, på 110 avfallsanläggningar. Endast 69 av dessa anläggningar deponerar fortfarande avfall. Utspädning genom inläckage av grundvatten och dagvatten kan dessutom variera kraftigt mellan olika anläggningar. Knappt hälften av anläggningarna (47 procent) uppger att lakvatten avleds till kommunala reningsverk efter varierande grad av lokal behandling. Övriga anläggningar uppger att lakvattnet hanteras lokalt innan det släpps till recipient. På vissa anläggningar kan lakvatten släppas både till reningsverk och till lokal recipient. Orsaken kan vara att olika typer av vatten med varierande föroreningsgrad samlas in separerat samt att reningsförmåga i den lokala reningsanläggningen varierar under året. 26