Maltesen NEW YORK ÅRSMÖTE SLOTTSKÄLLAN ZYTHOSFESTIVAL NYHETER: PUBRUNDA KÅSERI. KÅSERI Guldpin-vinnare ÖLTRIPP TILL

Transkript

1 Maltesen ÅRGÅNG 22 VOL 73 NR SVENSKA ÖLFRÄMJANDETS MEDLEMSTIDNING ÖLTRIPP TILL NEW YORK ÅRSMÖTE SLOTTSKÄLLAN ZYTHOSFESTIVAL NYHETER: PUBRUNDA KÅSERI KÅSERI Guldpin-vinnare

2 För första gången, mig veterligen, avhölls inte vårt årsmöte i Stockholm eller dess närhet utan på ett annat ställe i vårt avlånga land, nämligen på Hakets pub i Göteborg. Vill ni veta vad som hände där i detalj rekommenderas att ni tar en titt i protokollet, som ni återfinner på annan plats i detta nummer. Jag vill dock nämna några punkter här: Johan Perup lämnade styrelsen och ersattes av Lars Karlsson. Vi fick även in en person till, Sam Saidi från Västerås. Utöver detta diskuterade årsmötet de tre inkomna motionerna en lång stund. Vad resultatet av denna diskussion blev ser ni i protokollet. Slutligen höjdes medlemsavgiften. Ett års medlemskap i Svenska Ölfrämjandet kostar numera 250 kr. LEDARE Ni har väl alla noterat att ölpriserna gått upp? En del av höjningen kommer sig av, att både maltpriset och humlepriset höjts med flera hundra procent. Dessutom har ölskatten gått upp. (Som ni kommer ihåg gillade inte EU av konkurrensmässiga skäl att Sverige favoriserade öl framför vin. EU-domstolen dömde därför Sverige till att jämka skatten för dessa. Men istället för att göra vinskatten lägre, sänkte man den endast marginellt och höjde i stället ölskatten.). Sammantaget innebär det, att ett normaltstort mikrobryggeri behöver kompensera sina ökade kostnader med cirka 10% på utpriset. Alltså borde vi konsumenter se en ca 10% höjning av priset. Men vad har hänt? Antingen har ölpriset gått upp med upp till 20% eller så blir man serverade en mindre mängd än tidigare. I slutändan innebär det att speciellt mikrobryggeriölen upplevs som betydligt dyrare än förut. Fast å andra sidan, kan en god, omsorgsfullt bryggd öl från ett mikrobryggeri någonsin bli för dyr? Hur som helst kommer vi säkerligen att återkomma i frågan. INNEHÅLL NR 1/2008 Nyheter & noterat 1 3 Zythos ölfestival (Påsk)ölsträff i Stockholm 5 Ølfabrikkens historia 6 Kåseri: Malte af Ölkagge 7 Nyheter & noterat 2 8 Pianeta Birra i Rimini 9 Månadens ölnyheter 10 Bryggeribesök: Slottskällans Bryggeri 14 Bokrecension 15 Resereportage: New York 16 Pubrunda: Centrala Stockholm 22 Maltesens ölskola, del 4: Efterjäsning och lagring 24 Ölhistoria med Cecilia 25 Lokala SÖ-avdelningarna 26 Årsmöte Ekonomisk berättelse för Bryggeribesök: Oceanbryggeriet 32 Med öl i maten 32 Mikrobryggerinytt 33 Föreningsinfo 34 Nyheter & noterat 3 36 SM i hembryggning är ett arrangemang som vår systerorganisation Hembryggarföreningen (SHBF) har anordnat under många år. Efter de senaste årens problem med genomförandet trodde SHBF att de hittat ett sätt att genomföra SM inom lagens ram. Men icke, i år har Tierps kommun, där Lövstabruk platsen för årets SM ligger, hotat att polisanmäla det hela eftersom man anser att det strider mot alkohollagen! Min åsikt är och förblir att lagen måste ändras så att det går att hålla sådana här arrangemang öppet under kontrollerade former Till sist. En ölrik vår på er alla! Thomas Nilsson info@svenskaolframjandet.se 9 Maltesen Svenska ölfrämjandets medlemstidning Ansvarig utgivare: Thomas Nilsson Redaktion & Layout: Lars Bergvall, Cecilia Hansson, Mats Waldenström och Christer Leivo Kontakt: maltesen@svenskaolframjandet.se Box , Stockholm Manusstopp Nr 2, 2008: 16 maj Utgivning Nr 2, 2008: 13 juni ISSN: Upplaga Nr 1, 2008: 1800 ex Tryck: Bergs Grafiska, Stockholm Omslagsbilder: Ole Svenningsen (New York), Thomas Nilsson (porträtt, Anders Holmskär) och ComStock Images 2

3 NYHETER & NOTERAT Håkan Engström, Anders Holmskär och Morgan Peilot vinnare av Guldpin 2008! Under årsmötet 2008 i Göteborg delade Svenska Ölfrämjandet ut tre stycken Guldpinnar. De tre som fick dem är Håkan Engström, Anders Holmskär, och Morgan Peilot för sina vitt skilda gärningar för öl-sverige. Håkan får sin Guldpinne med följande motivering: Håkan Engström är en av de få Svenska journalister som på ett bra och seriöst sätt skriver om öl. Sydsvenska Dagbladets lyckliga läsare är de som återkommande får läsa Håkans intressanta ölreportage. Vi övriga hittar prov på Håkans fantastiska förmåga i hans bok. Anders får sin med motiveringen: Anders Holmskär har under flera år jobbat aktivt för Svenska Ölfrämjandet. Han är personen bakom många av våra mest bejublade aktiviteter.vem minns inte med glädje de otaliga bryggeribesök han organiserat eller de julölsprovningar han gjort möjliga?! Slutligen får Morgan sin med motiveringen: Morgan Peilot har skapat en alldeles egen ölstil. Den smakar lika fantastiskt vare sig det är hans starköl, eller hans folköl speciellt framtagen för att kunna säljas utan Systembolagets inblandning. De som känner honom vet att han jobbat intensivt med att nå den framgång han nått idag, bland speciellt Svenska ölkonnässörer! Anders och Morgan fick sina respektive Guldpinnar på årsmötet. Håkan kommer att få sin på Glorias ölprovning den 4 april i Lund. Håkans bok som nämns ovan kan köpas via Svenska Ölfrämjandet. Se sid. 30. Sist men inte minst blev både Morgan och Håkan till följd av utnämningarna föremål för fina intervjuartiklar i tidningarna Östran och Sydsvenskan. Maltesen gratulerar de tre till sina välförtjänta hedersutmärkelser! Årets påsköl Eftersom vi inte röstade om årets påsköl har Maltesen gjort en egen lista. Vi lyckades till slut smaka alla påsköl: 1. Jämtlands Påsköl. Det var hårt, men jag sätter Jämtlands hårfint före Oppigårds. I år fick man den komplexa smaken av torkad frukt man inte fick i fjol. Systembolaget kallar den för mörk lager, trots att det till och med på etiketten står att den är en ale. 2. Oppigårds Easter Ale. Ny humle, Centennial, men lika bra som vanligt med en bitande beska och fin fruktig smak. 3. Blåkulla. Torrare än andra påsköl. Fin aromatisk smak. 4. Wisby Påskbrygd. Den bättre från de stora. Torr smak m. drag av mörkt bröd. 5. Eriksberg. Inte så bra som julölen, men ganska bra. Lite bränd smak. Lite mer humle kanske? 6. Pumpviken Påsköl. Vi är inte så svaga för den här, men flera recensenter höjer den till skyarna. Den är för tam och vi skulle vilja ha en påskmotsvarighet till Mysingen Midvinterbrygd. 7. Falcon Påskbrygd. OK, men sticker inte ut på något sätt. För folk som vill ha påsköl, men inte gillar påsköl. 8. Three Hearts Påskebrygd. Samma sak med den här. Enbart gjord på Münchnermalt. Det skulle behövas lite mera bränd malt och/eller humle. NOTERAT FRÅN NORGE Bryggmästare Jens Eiken från Jacobsen har varit på besök hos Mack för att brygga en Nordlys Porter. Den beskrivs som mörk som vintern i Tromsö - men med lokala norska ingredienser som enbär och torkade blad från dvärgbjörk. Den är också bryggd på rökmalt. Jens Eiken och samarbetsprojektet Nordiskt Innovationscentrum har gått i bräschen för att utveckla öltyper som världen ska förknippa med Norden och detta är ett led i den planen. Ölet kommer senare att säljas på två pubar. Bland andra medlemmar i Nordiskt Innovationscentrum kan nämnas: Nøgne Ø, Nørrebro Bryghus, Greenland Brewhouse och Nils Oscar. Nøgne Ø ska ihop med Bioforsk få fram lokala humlestammar som kan användas till ölbryggning. Innovation Norge går in med 650 tusen kronor i ett 9. Holiday Booster. Tam. Julvarianten är mycket bättre. 10. Mariestads Påskbrygd. Vad har gått snett här. Cascadehumle utan fyllighet, det blir inte lyckat. Underkänt, Spendrups. Mariestads Prima Lager visar att ni kan bara ni vill. Utom tävlan: Nøgne Ø God Påske. Aromatisk, knäckig och med bra beska. Mycket bra. projekt som kan leda till Norges första humlefarm för lokalt öl. Haandbryggeriet i Drammen har nu tappat Norges första öl (åtminstone på många år) lagrat på ekfat. Det heter Haandbakk. Med sina 8,5 % och höga syranivå är det nog ett öl för kännare. Om man får chansen ska man inte tveka. Det mesta säljs till USA, men en del hamnar i Norge. En annan nyhet är Dobbel Dose, en dubbel-ipa på 9 % med generösa mängder europeisk humle. Det vanliga i den här typen av öl är annars amerikansk humle. Den är dessutom torrhumlad. Den finns på sina håll i Norge, men det mesta går annars till Coop i Danmark. Samma sak med Dark Force. Weizenbock har utgått ur sortimentet. Lite svinn får man räkna med. Slår nästan alla de svenska. Kallas för mörk lager av systembolaget. Läs etiketten! Stallhagen Påskebrygd. Samma sak. Härligt bränd aromatisk smak med bra beska. Fin ton av choklad av bränd malt. Carlsberg, Spendrups och Krönleins, lär av det här! Kan inte någon vänlig själ till nästa år se till så att vi också får smaka topparna från Danmark? Lars Bergvall 3

4 RAPPORT FRÅN ANTWERPEN OCH ZYTHOS FESTIVAL 2008 Högst upp: 56 montrar med belgisk öl. Mitten: Interiör från Kulminator. Nederst: Hans och Patrik, några av de stockholmsbekantingar som var där. L ördagen och söndagen den första och andra mars hölls Zythos ölfestival i Sint-Niklaas som ligger en bit väster om Antwerpen i norra Belgien. Ölfestivalen arrangeras av den Belgiska ölföreningen Zythos som är en sammanslutning av ölföreningar i den delen av Belgien som talar nederländska. Antwerpens centralstation har byggts om så länge som jag har varit där på Ölfestivaler dvs från 1999 och troligen ännu tidigare. Nu finns det en tunnel norrut under staden så stationen har flera nivåer och stationen är inte längre en säckstation. Nu finns det spår långt ner också. BOON OCH GIRARDIN VAR DÄR MED LAMBIC Eftersom jag anlände till Antwerpen på fredagskvällen var en promenad till legendariska Kulminator ganska självklar första kvällen. Efter en stund dök Bengt Nyman upp där också och lite senare kom även Hans och Patrik. Senare sågs också Anders Holmström där. Kulminator är känd för sin rika källare av gammal öl, främst Belgisk. Nu fanns det också flera bra fatöl. Gordon Christmas 2005 och Platium var utmärka på fat liksom Bush Noêl och N ice Chouffe. Krogen drivs av Dirk Van Dyck och Leen Boudewijn och de är de enda som arbetar där. Mat finns inte förutom lite ost och korv, vilket tyvärr innebär att rökning är tillåten, men det var inte så besvärande. På festivalen fanns 56 montrar med utställare med Belgisk öl. Ett drygt 10- tal av dessa var märkta som ölfirmor och resten bryggerier. Nu fanns det riktiga programmet för första gången på engelska också. Tidigare har det funnits enklare tyckta program på engelska. Cantillon var inte där, men de brukar inte vara där. Tyvärr var detta andra året i rad som Armand från Drie Fonteinen inte heller var där. Han brukar komma, men förra året hade han glömt att anmäla sig, sa han till mig när han var där som besökare. Armand lovade att han skulle komma i år, men så blev det inte. Nåväl Boon och Girardin fanns där, så visst fanns det en del lambic. EQUINOX MED MYCKET MALT- OCH CHOKLADSMAK Jag provade mest öl som jag inte hade druckit tidigare och många av dem var inte så anmärkningsvärda. Ölfirman De Hoevebrouwers hade dock god öl på flaska som de själva bryggde på De Graal enligt vad en känd finländare, som jag känner, sa. Bryggeriet La Senne har nu bytt namn till De Zennebrouwerij eftersom de har flyttat. De hade en ny öl, Equinox, med mycket malt- och chokladsmak. Den var den första ölen jag drack på festivalen och kanske lite varm, men den var klart bättre och kallare på Delirium Cafe i Bryssel på hemvägen på måndagen. Annars var deras Stouterik en av de bästa ölen, men den fanns ju på fat på Akkurat vid hemkomsten så ibland undrar man varför man åker till Belgien. På hemvägen kunde jag konstatera att Bier Circus numera har stängt på måndagar, så det fick bli två korta besök på Delirium Cafe tillsammans med Bengt och lunch däremellan. Jag åt sallad tillsammans med belgisk pommes frites! Kasteel Red eller Rouge hade vi inte provat tidigare från Van Honsebrock, så vi gjorde det på Delirium och upptäckte att det var en sötad körsbärsöl som vi inte uppskattade. Text och foto: Bo Kullmar 4

5 (PÅSK)ÖLSTRÄFF I HÖKARÄNGEN Vi samlades över 60 ölfrämjare som vanligt lite före påsk i Kastanjegården för påskölsprovning. Att vi inte var fler beror inte på bristande intresse, tvärtom, det var väntelista. Lokalen tar inte fler personer. Dagen, en söndag, var väl inte helt lyckad. Alla lördagar under den aktuella tiden var upptagna och det här var den enda lediga söndagen, trots att Per Eklöf bokade lokalen redan ett halvår i förväg. Förhoppningsvis har han nu bokat nästa års påskölsprovning. Rubriken är kanske lite missvisande, vi provade bara fyra påsköl. Men vi provade flera andra intressanta öl som Strong Ale, Decennium och Old Engine Oil. Till desserten var det Smörpundet Porter. Det skulle ha varit ett femte påsköl, men logistiken klickade. Det var dock långtifrån misslyckat. Vi hade mycket trevligt med god öl och god mat signerad Per Eklöf. Stort tack till honom. Även stort tack till Lars Landeman, som hade med sig Holiday Booster och choklad från BelgoDeli, och Pierre Brill, som hade med sig Nøgne Ø God Påske. Eftersom det var så få påsköl, varav ett utländskt, blev det ingen omröstning. I stället bifogar jag Maltesens egen lista på sidan 3. Lars Bergvall SÖ-AKTIVITET: ÖLPROVNING Litet men naggande gott påskurval......och mycket nöjda deltagare. Foto: Thomas Nilsson. 5

6 NYHETER Ølfabrikkens historia Vi är många som det senaste månaderna förvånats och oroats av nyheterna kring det danska mikrobryggeriet Ølfabrikkens nedläggning/förnyelse och skilsmässa med bryggmästaren Christian Skovdal Andersen. Bryggeriet och Christian har ju de senaste åren rusat upp i topp på många listor över ölfantasters favoriter, inte minst i Skandinavien, Belgien och USA. Bryggeriet har närmast nått kultstatus. För att skingra en del oriktigheter som sprids här på avstånd i Sverige kring det nya Ølfabrikken och Christians fortsatta arbete har vi gjort en sammanfattning av Ølfabrikkens historia utifrån Christian själv, nära källor och från diskussioner på forum. Maltesen kan därmed presentera den senaste och mest korrekta berättelsen, och framför allt: Vi och alla hoppas starkt på nya goda förutsättningar för Ølfabrikkens tidigare produkter och Christian Skovdal Andersens fortsatta bryggarkarriär. Maltesenredaktionen D e ursprungliga ägarna står inte längre bakom Ølfabrikken. Det danska mikrobryggeriet Ølfabrikken startade hösten Bryggeriet grundades av Christian Skovdal Andersen och Martin S. Larsen. Christian var mannen bakom ölrecepten och den som hade huvudansvaret för bryggningen. Martins främsta uppgift var att som direktör ta hand om administration och försäljning. Förutom de två ägarna sköt ett antal mindre delägare till pengar i projektet. Ølfabrikken gjorde stor lycka och blev redan 2005 korat till Årets Bryggeri av Danske Ølentusiaster var man bara några få röster från att åter erövra titeln, vilket lyckades år Ølfabrikken är alltså det enda danska bryggeri, som har mottagit detta pris två gånger vann de också titeln årets bästa danska ölnyhet med Ølfabrikken Porter. Som för så många andra mikrobryggerier var inte ekonomin i bolaget bra och hösten 2007 fick bryggeriet en kapitalförstärkning, när Gourmetbryggeriet sköt till pengar i projektet. Det skedde på så vis, att det upprättades ett nytt andelsbolag, som köpte rättigheterna till namnet Ølfabrikken. Det nya bolaget ägdes till 50% av Gourmetbryggeriet och 50% av den gamla Ølfabrikken. Christian fortsatte med att brygga och hitta på nya öl, medan Martin drog sig ur projektet. Produktionen flyttade från en nedsliten anläggning i Nordsjälland till Gourmetbryggeriet i Roskilde. Ølfabrikken har varit känt för att vara mycket experimenterande och introducerade många nya öl på marknaden. Detta tonades ned efter att produktionen flyttades till Gourmetbryggeriet, då kapaciteten per bryggning blev större, och det därmed var mycket riskfyllt att experimentera. Bryggeriet i Roskilde måste också delvis byggas om för att få plats för Ølfabrikkens öl och Europas största Hop Bag installerades. CHRISTIAN SKOVDAL ANDERSEN VAR ØLFABRIKKEN. DET VAR HAN SOM UTVECKLADE ALLA RECEPTEN. I januari 2008 köpte Gourmetbryggeriet de resterande 50% i det bolag, som äger rättigheterna till namnet Ølfabrikken. Det gamla Ølfabrikken -bolaget var kraftigt skuldsatt, och Gourmetbryggeriet önskade en lösning, som innebar att Gourmetbryggeriet köpte den resterande delen av bolaget inklusive rättigheterna till namnet Ølfabrikken. Därmed slutade äventyret för Christian. Han lämnade Gourmetbryggeriet och är inte längre en del av Ølfabrikken. Några anser, att det också betyder, att Ølfabrikken är död, eftersom Christian var Ølfabrikken. Det var han som utvecklade recepten till alla de fantastiska öl, som har gett så många Christian Skovdal Andersen före. Foto: Christer Leivo....och efter. priser till bryggeriet. Gourmetbryggeriet har lovat att fortsätta produktionen av Ølfabrikkens öl och också att utveckla nya öl. Endast framtiden kan visa, om Ølfabrikkens öl någonsin blir desamma igen. Fotnot: Gourmetbryggeriet och Christian Skovdal Andersen har inte skilts åt i vänskap. Det vittnar flera hemsidor om. Några av dem är: gourmetbryggeriet.blogspot.com (Christians blogg) genericbrewery.blogspot.com/2008/03 /lfabrikken-slander-continues.html (Mike Murphys blogg) (Gourmetbryggeriets blog) 6

7 Bryggeridebatt i riksdagen Riksdagsman Berit Högman (s) riktade i januari uppmärksamheten på De små bryggeriernas överlevnad i en interpellation (2007/08:343) som sedan besvarades under livlig debatt 19 februari. Maltesen följde detta med intresse och har försökt klippa ut de viktigaste frågorna och svaren. Berit Högman (s) i interpellation till näringsminister Maud Olofsson (c): Det är glädjande att även små bryggerier försöker få lönsamhet i sin produktion... Produkterna är många och håller en hög kvalitet men har av olika skäl svårt att prismässigt konkurrera med de multinationella bryggerijättarna. Den 1 januari höjdes skatten på öl vilket inte underlättar för de små bryggerierna Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att stödja de små bryggerierna? Svar på interpellation, näringsminister Maud Olofsson (c): Det är påbörjat en övergripande översyn av alkohollagen där utredaren bland annat har fått i uppdrag att kartlägga möjligheterna till så kallad gårdsförsäljning Utredaren ska lämna förslag på regelförenklingar minska de administrativa kostnaderna för dessa näringsidkare... förenklingsförslag beträffande alkohollagen, såsom att Folkhälsoinstitutet för närvarande ser över blanketter, information och statistikrutiner för att minska den administrativa bördan för berörda alkoholtillverkare. En översyn görs också av instruktionen för Alkoholoch läkemedelssortimentsnämnden Debattinlägg, Hans Wallmark (m):...det måste också gå att smaka, lukta och känna. Det måste finnas möjlighet att köpa med sig Maud Olofsson lyfte fram det faktum att regeringen har påbörjat en övergripande översyn av alkohollagen. Låt oss innerligt hoppas att en av de slutsatser som dras är att gårdsförsäljning ska bli möjlig Jan R Andersson (m): Vi vill nu underlätta för små bryggerier, och jag står helt bakom det Jag tror att det för det första handlar om att Systembolaget måste ha en policy där man har mer lokala och regionala produkter För det andra måste vi kunna tillåta gårdsförsäljning på ett reglerat sätt med bra kontroll Näringsminister Maud Olofsson (c): Jag tycker att det behöver utredas först Vad är det för regelverk vi ska ha om vi ska ha gårdsförsäljning? Hur ska det här se ut, så att vi också kan ta de alkoholpolitiska hänsynen om vi öppnar för gårdsförsäljning? Hans Wallmark (m): När det gäller små bryggerier tror jag att just gårdsförsäljning är oerhört viktig. Därför är översynen av alkohollagen av betydelse för dem som ägnar sig åt öltillverkning Näringsminister Maud Olofsson (c): Beskedet från alliansregeringen är att vi utreder frågan, och vi kommer att återkomma med förslag i syfte att göra det möjligt för dessa näringsidkare att på ett enklare sätt kunna saluföra sina produkter Redigerat av Mats Waldenström Kortspel och hembränt S prungen från en familj av hästhandlare och annat löst folk så består mina lördagskvällar av hasardspel och hembränt. Döm om min förvåning när jag insåg att det på Charles Cassino i Stockholm skulle hållas en kurs i destillering med SHBF (Svenska HemBrännarFöreningen). Naturligtvis anmälde jag mig och lördag den 8 mars slöt jag upp tillsammans med 12 entusiaster för att förfina mina kunskaper. Vi började med en introduktion och redan där blev jag väldigt konfunderad. Ord som mältning (mäskning har jag lärt mig att det heter), humle (har kryddat mitt HB med pors, fläder, etc men aldrig med humle), över/underjäsning (totalt ointressant eftersom man ändå skall destillera det sedan), lagertyp (vem vill lagra sitt hembrända det är ju till för att konsumeras) och andra konstiga termer. Och ju mer tiden gick, desto mer kände jag att något var fel. Framför allt så hittade jag inget Black Jack-bord eller Roulettebord i lokalen, så var låg Cassinot? Efter en stund fick vi ett kompendium i handen där det visade sig, att jag hade hamnat hos Svenska HemBryggarFöreningen och att han som höll i kursen hette Charles Cassino. Inte för att jag förstod mer av vad som sades för det, men jag insåg i alla fall, att jag skulle vara tyst och låtsas som om jag visste precis vad jag höll på med. Sagt och gjort: jag satt där, lyssnade, förstod absolut ingenting och började känna ett sug efter första glaset Kåsör: Malte af Ölkagge KÅSERI skogsstjärnan. Klockan var ju trots allt redan 11 på förmiddagen och vid det laget brukade jag ju vara på väg uppåt mot min toppform (brukar infalla ca kl. 13:23:47). Teori blandades med praktik, malt med vatten, kaffe med mjölk och alla var glada och såg intresserade ut. Det vi skulle vispa ihop visade sig vara en svensk porter och det var ju ganska logiskt med tanke på att vi befann oss i Sverige. Det kokades, rördes, studerades, diskuterades, ventilerades och mycket mer. Plötsligt upptäckte jag att jag faktiskt hängde med i vad som gjordes och att min nyfikenhet var väckt. Det fanns ju faktiskt en viss skönhet i att försöka tillverka bärs och även en del fördelar. För första gången på många år insåg jag att spisen i hörnet av köket gick att använda till annat än att ställa tomflaskor på, att jag skulle kunna bli självförsörjande på ytterligare en av livets goda drycker och att ölen jag bryggde alltid kunde destilleras till HB om det visade sig att bryggningen blev misslyckad. Dagen förflöt (alldeles för snabbt) och plötsligt var vi klara med allt som skulle göras. Nu skulle det bara ställas in i gästrummet, vilket naturligtvis visade sig var jäsrummet, och stå där och puttra (det ordet känner jag igen från användningen av min kära apparat ) några veckor. Nu ser jag redan fram emot, när vi skall få komma tillbaka och avsmaka det vi konstnärligt och i största samförstånd producerat tillsammans med Charles Cassino! Och brygdens namn? 13CC Porter, av CC - Charles Cassino och hans 13 lärjungar! Ett tack till dig Charles och till er tolv andra som gjorde denna dag till en trevlig upplevelse. 7

8 NYHETER & NOTERAT 101 Oktan Hembryggd på bortaplan Charles Cassinos dröm gick i uppfyllelse. Han fick betala för sitt eget öl - på krogen. Han vann nämligen SM i hembryggd öl förra året och nu har han fått brygga det i stor skala på Nynäshamns bryggeri. I slutet av mars släpptes ölet på ett antal krogar och på Systembolaget. - Nu skall det bli spännande att få smaka den på krogen, säger Charles Cassino. Det var fantastiskt skoj att få se sin öl bli bryggd i stor skala, fortsätter han, väldigt nöjd. Vid SM i hembryggd öl 2007 var det Charles Cassino som tog hem titeln som årets svenska mästare i hembryggd öl. Det är detta vinnaröl som Charles har bryggt i större volym tillsammans med Nynäshamns bryggeri. Ölet heter 101 OKTAN Imperial Stout och är en imperial stout. Detta är en öltyp som enligt Svenska hembryggareföreningens öltypsdefinitioner beskrivs bland annat med följande egenskaper: En rostad maltig smak, som kan vara både bränd och chokladig balanseras med en bestämd humling. Rostade maltsorter bidrar med smaker såsom kaffe, cappuccino, lakrits, krut, bitterchoklad. Finaljuryns beskrivning av 101 Oktan löd: Ren, stor, maskulin imperialist med sotig, rå svärta och raspigt rak karaktär. Torr, sträv, bränd och besk i en märkligt aptitlig balans. Helt enkelt ett öl med hår på bringan, en bringa man gärna lutar sig mot. Johnny Cash reinkarnerad som öl. Det har blivit en liten tradition att den segrande ölen i SM i hembryggd öl bryggs i större skala. Segrarölen från SM 2006 bryggdes förra året av Slottskällans bryggeri i Uppsala. I år är det Nynäshamns Ångbryggeri som har bryggt vinnarölen från Receptet då den gjordes till SM: Alkoholhalt: 6.5% OG: FG: BU 55 bryggvolym: 24 liter pale ale-malt: 5,9 kg (86,8%) mörk kristallmalt: 0,65 kg (9,6%) rostat korn: 0,25 kg (3,7%) palmsocker: 0,4 kg försockringsrast C: 110 minuter vörtkok: 230 minuter 42 g amarillo 9,4% a-syra: 60 minuter 28 g east kent golding 5,2% a-syra: 20 min jäst: irish ale 1084, Wyeast primärjäsning 18 C 30 dygn Lars Bergvall Det nederländska Scheldebrouwerij startade sin verksamhet 1994 nere i landets sydvästra hörn norr om Scheldes mynning. Det är bryggeriet med den sjövilda hemsidan på internet (www. scheldebrouwerij.nl) och de personliga etiketterna och ölnamnen som t.ex. Mug bitter (Mygg bitter), Schoenlappertje (skomakaren) och Merck toch hoe sterck (Märk då hur stark). Nu har man emellertid vuxit ur de nuvarande bryggeriväggarna och har därför ett längre tag sökt efter en större lokal i Nederländerna. Men det var inte så lätt att hitta ett lämpligt ställe i närheten. När man istället började titta över ån efter vatten, upptäckte man en lämplig stor fabrikshall i den lilla orten Meer strax över gränsen på den belgiska sidan. Det var bara att slå till. Nu kan man ha hela Charles Cassino under SM Foto: Per Söderberg Scheldebryggeriet ett gränsfall? bryggeriet under ett och samma tak tidigare var bryggeriet utspritt på tre olika hallar. Bryggningen på det nya stället beräknas komma igång redan i april. Administrationen stannar dock kvar i Nederländerna. Ytterligare några fördelar hoppas man på i och med flytten till Belgien. Scheldebryggeriet hade redan tidigare börjat exportera lite av sina öl, till England, Japan, USA, Belgien och även en smula till Sverige. Eftersom ölen nu produceras i Belgien, hoppas man kunna hänga med på den belgiska ölvågen i utlandet. Om det står from Belgium på ölen hoppas man på en stigande efterfrågan. Även inom Belgien hoppas man på att få sälja mera än förut. Källa: Pint Cecilia Hansson 8

9 RESOR: ITALIEN PIANETA BIRRA I RIMINI Den 10:e internationella mässan Pianeta Birra Beverage & Co innehöll bland annat ett 30-tal italienska mikrobryggerier. IRimini i Italien hölls mellan 23 och 26 februari den 10:e internationella mässan Pianeta Birra Beverage & Co. med öl, dryck, snacks, möbler och inredning för pubar och restauranger. Mässan ägde rum i ett dimmigt Rimini i sju stora mässhallar och riktade sig till fackfolk. Jörgen på OT hade ordnat biljetter till mig och Åke Rotzius. Förutom Jörgen åkte även Tomas med från OT. Från Akkurat kom Stene, Per, Anders och nye köksmästaren Andreas. Resan dit och hem gick med SAS via Arlanda, Köpenhamn och Bologna utan problem. Vi började med klassisk italiensk mat som denna Quatro Pizza på Pub Pinte. Första kvällen ägnades åt lite provning av italienska öl i Riminis gamla stad. På krogen La Cantinetta provade vi öl från Zago, Brutone, 32 och Borgo. Jo, ett bryggeri hette 32. Vi tyckte att flaskorna var snyggare än dess innehåll. Nut från Zago var den bästa av dem tyckte jag. Det blev besök flera gånger på puben Rose & Crown, som inte låg långt från vårt hotell. Valet av hotell i närheten av Rose & Crown var ingen slump. Det var Italiens första pub grundad Det fanns dock inte någon speciellt bra öl där, men Pilsner Urquell kunde man dricka på fat. På mässan styrde vi snabbt mot området med ett 30-tal italienska mikrobryggerier. Det fanns också större bryggerier på mässan både från Italien och andra länder. Bland annat ställde Carlsberg upp med ett antal snygga tjejer som stod och visade upp sig. Moscatus var en trevlig öl från bryggeriet Birra Det fanns muscatdruva i ölen såvitt jag förstod språket. Många öl hade färglada och ganska opraktiska flaskor med patentkork. Bland föremålen som utbjöds till försäljning fanns färgglada bajamajor med hjärtan som motiv. Diverse plastfigurer fanns också för restauranger, bl.a. en förvuxen kyckling eller vad det nu skulle föreställa. Ett italienskt bryggeri som hette Forst hade en hel alphydda!. Bryggeriet gjorde inte något större smakintryck, men det måste vara rätt halvstort av döma av den stora alphyddan! Bland de mera kända ölprofilerna vi träffade var den italienska ölgurun Lorenzo och Eric från Left Hand i USA. Eric har tidigare arbetat för amerikanska flygvapnet i Italien och kunde flytande italienska vilket underlättade. Vi hade sedan tillfälle att bli guidade av Eric i Riminis restaurangvärld på kvällarna, vilket var mycket trevligt. Text och foto: Bo Kullmar Porten till den gamla staden i Rimini. 9

10 MALTESENS PROVARPANEL MÅNADENS ÖLNYHETER APRIL Kvällens behållning är väl Brewdog. Det är synd om gräsklipparölen och Zeunerts Ale som har en mördande konkurrens. Deltagare var 3/4 av Maltesenredaktionen, Christer Leivo, Cecilia Hansson och Lars Bergvall med hjälp av Cecilias väninna Eva Sigsjö, som annars är mest van vid att prova vin. För att tidningen ska komma i tid genomfördes provsmakningen den 31 före släppet på Systembolaget. Trots ihärdiga ansträngningar fick vi inte tag i Wisby Weisse, och ölen från World Beer Trading: Saranac Black Forest och Monkey Wrench. Däremot fick vi tag i mycket annat; julöl, påsköl och riktiga humlebomber varvat med en riktig surbira. Av ljusa lager var det bara Mariestads prima Lager som stack ut. Spendrups kan ju göra öl! Det här är ju räddningen om man hamnar på en Spendrupskrog med värdelöst sortiment (Gud förbjude!). Behållningen är precis som Dagens Nyheter konstaterar alen. Där finns det lysande saker: Maredsous 6, de Koninck och Punk IPA. Stackars Zeunerts ale som ska konkurrera med detta och sådana höjdare som London Pride, Adnams The Bittter och Kilkenny. Förutom Punk IPA fanns det en riktig humlebomb i form av Harvest från Sierra Nevada. Den innehåller hela 3,6 ton nyskördad humle (motsvarar 40 dagars förbrukning i Åbro). Beskan kan bara beskrivas som hysterisk. På slutet var det några riktiga höjdare i forma av Bigfoots jubileumsutgåva, Widdershins från Left Hand och Paradox Islay. Brewdog rockar fett. En stor favorit var Panil Barriquée. Mera suröl åt folket! Lars Bergvall Poängen är satt så här: 1 poäng Felaktig/Odrickbar 2 poäng Inte särskilt bra 3 poäng Godkänd 4 poäng Mycket bra 5 poäng Fulländad. Ett måste! ORDINARIE NYHETER: LJUS LAGER Beijing Bière de Pékin (Asahi Beer) Alkoholhalt: 4,7 % Politiskt korrekt eller inkorrekt? Det är ju Peking-OS i år, vilket måste vara motivet till denna. Något motiv i smaken gick inte att finna. Om den nu innehåller rismalt kan det möjligen vara en förklaring till den svagt gula färgen och vattniga karaktären. Inte mycket till öl. Poäng: 1,5 Nummer: 1243 Estrella Damm (Damm) Alkoholhalt: 4,6 % Med bryggeriets tyska bakgrund anar vi också en trevlig pilsnersmak. Snäll men ok kombination av bröd, beska och sötma. Poäng: 2,6 Nummer: Gösser (Brau Union Österreich) Alkoholhalt: 5,2 % Den här gamla bekantingen blev faktisk mindre pilsneraktig jämfört med den föregående spanjoren. Vi anar en obalans och alkoholsötma som säkert kommer sig av denna exportversion för den svenska marknaden, alltså till stor stark-standard. Poäng: 2,4 Nummer: Småland Mellanöl (Åbro) Alkoholhalt: 4,5 % Här lyckades vi alla säga smörkola samtidigt, trots den milda brygden. Eller biografpopcorn. Svaga inslag av citrus och bröd, men ganska ointressant. Vi tog tillfället att jämföra den med Småland starköl på 5,2 % och den senare var överraskande bra. Tänk vad lite maltkropp kan göra underverk. Poäng: 2,1 Nummer: Primátor Premium Lager (Nachod) Alkoholhalt: 5,1 % Här börjar vi snacka pilsner. En godkänd och välbryggd traditionell tjeck där vi äntligen får den första bra humlekaraktären för kvällen. Poäng: 3 Nummer: Mariestads Prima Lager (Spendrups) Alkoholhalt: 5,1 % Oj oj då. En klart positivt överraskad panel visste inte riktigt vad den skulle säga. Van vid tidigare Mariestad var vi inte beredda på denna högklassiga lager! Doft och smak av rostad malt med fyllighet och rejält med IBU i sin genre. Poäng: 3,7 Nummer: 1389 ALE Zeunerts Ale (Kopparbergs) Alkoholhalt: 4,8 % Ja, här blev det tyvärr blekt och tråkigt. I något som eventuellt ska likna brittisk ale har man inte lyckats bra. Lätt kryddiga och fruktiga toner. Poäng: 2,7 Nummer: 1553 Fortsättning på sidan

11

12 MALTESENS PROVARPANEL De Koninck (De Koninck) Alkoholhalt: 5 % Belgisk stor stark blev vår rubrik på denna. Trevligare och lite blommigare än svensk tack vare belgojästen. Poäng: 2,8 Nummer: Maredsous 6 (Moortgaat) Alkoholhalt: 6 % En smakbomb jämfört med den innan. Starka kryddiga och fruktiga inslag. Kanske väl bubblig men fräsch efterjäsning. Poäng: 3,6 Nummer: 1511 Punk IPA (Brewdog) Alkoholhalt: 6 % Här drog panelen åt olika håll. Rockar fett enligt prkittet och vi håller verkligen med. Eller, gillar du inte den här kan du dra åt helvete. Grape, ingefära, fläder och aprikos. Beskan är helt vansinnig. Bara pale ale malt. Tycker du inte om det får du väl hålla dig till din blaskiga lager. Bryggeriet bryr sig inte. Poäng: 4 Nummer: 1515 PORTER & STOUT Anchor Porter (Anchor) Alkoholhalt: 5,6 % Småblaskig men klart trevlig. Torr, bränd karaktär av malt, torkad frukt och kaffe. Aningen alkohol i doften. Lång smak. Poäng: 3,2 Nummer: Coopers Best Extra Stout (Coopers) Alkoholhalt: 6,3 % Rökig med inslag av franska korvar, kavring, kaffe och mörk choklad. Den här står sig mycket bra bland svartöl. Inte vanligt med sådan häftig stout i ordinarie sortimentet. Poäng: 4,1 Nummer: TILLFÄLLIGA NYHETER: VETEÖL Wheatland (Michigan) Alkoholhalt: 5 % Skumbanan, kryddor och citrus! Och mycket av vardera. I jämförelse med andra veteöl blir den här inte typisk amerikansk och heller inte traditionellt tysk. Möjligen drar den lite åt saison-hållet. En positiv överraskning från ett oprövat bryggeri i Sverige. Poäng: 3,2 Nummer: Tillfällig nyhet 1 mars BOCKÖL Decennium (Slottskällans) Alkoholhalt: 6,7 % Slottskällans stolta jubileumsöl lämnade panelen ganska oberörd. Knäckig, vinös. Humlearomatisk, aningen bränd smak med inslag av knäck, malt, nötter och torkad frukt. Poäng: 3 Nummer: 1450 Tillfällig nyhet 1 februari ALE Mysingen Midvinterbrygd (Nynäshamns Ångbryggeri) Alkoholhalt: 6 % Den här ville vi gärna prova då den fortfarande går att köpa och för att se hur den mått av några månaders lagring på flaska. Vi tyckte nog att den vunnit på detta. Ett mognare och lätt vinöst inslag bland alla kryddor med muskot överst. Sötman har avtagit något till förmån för humlen, rostat kaffe, kryddor och lakrits Poäng: 4,2 Nummer: Tillfällig nyhet framför allt på Regeringsgatan, Stockholm ESB (Sierra Nevada) Alkoholhalt: 5,9 % ESB står inte för extra special bitter, utan för early spring beer! Här har med säkerhet Sierra Nevada skojat till det lite på grund av engelska Fuller s hävdande av rättigheter till benämningen ESB. Skämt åsido så lyckas man göra en bra och mycket besk bitter ale. Kanske lite konstlad i karaktären jämfört med t ex Fuller s. Panelen höll denna högt och som delad tvåa i kvällens provning. Poäng: 4,2 Nummer: Tillfällig nyhet 1 maj PORTER Skärsgaardsporter (Nørrebro Bryghus) Alkoholhalt: 6 % Så fick vi då tillfälle att prova denna, som var felaktig vid leveransen i november. En bra men snäll porter med inslag av kaffe, choklad, sirap och lakrits. Poäng: 3,2 Nummer: Tillfällig nyhet 1 mars SUR EKFATSLAGRAD Panil Barriquée (Panil) Alkoholhalt: 8 % Bello och riktigt sur! Vad roligt med en helgjuten karaktärsöl från Italien, panelen blir helsåld. Mindre vinös och torrare än Rodenbach Grand 12

13 Cru, med dragning åt spontanjästa belgare eller fransmän. Mycket fina fatoch äppeltoner. Borde göra sig mycket bra till italiensk sommarmat. Mer suröl åt folket! Poäng: 4,3 Nummer: Tillfällig nyhet på Regeringsgatan BARLEY WINE Bigfoot 25th Expedition (Sierra Nevada) Alkoholhalt: 9,6 % USA i kvadrat! En mycket maltig, söt och bitter jubileumsöl, den 25 upplagan av denna framgångsrika barley wine. Torkade frukter, nötighet och förstås, rejäl beska! Poäng: 4 Nummer: Kommer som tillfällig nyhet i juni Widdershins (Left Hand) Alkoholhalt: 9,1 % Jämfört med Bigfoot en mer vinös och mogen barley wine. Men så har den också legat på ekfat och åldrats med glans. Doft av trä och torkade frukter. Humlearomatisk och klart besk men fortfarande mjuk. Poäng: 4,1 Nummer: Tillfällig nyhet på Regeringsgatan EKFATSLAGRAD IMPERIAL STOUT Paradox Islay (Brewdog) Alkoholhalt: 10 % Orsakade nog mest diskussion ikväll. Ganska mild för att vara imperial stout, men den har dragit ur massor av godsaker och udda smaker ut Islay whisky-fatet. Torvrökig, tjärig och blommig doft. Rökig på gränsen till rököl i smaken med inslag av lakrits och viol. Lång efterbeska. Betyget blev ett genomsnitt av smakar askkopp till extremt spännande smakupplevelse, mitt emellan 2,5 och 4,5. Poäng: 3,6 Nummer: Tillfällig nyhet 1 mars PÅSKÖL, TILLGÄNGLIG: MÖRK LAGER Falcon Påskbrygd (Carlsberg) Alkoholhalt: 5,9 % Maltig, bröd och aprikos. Karaktär av svagdricka. Bra matöl. Poäng: 2,8 Nummer: 1204 Three Hearts Påskebrygd (Krönleins) (Halvmörk lager) Alkoholhalt: 6 % Mandarin, smörkola och bröd. Doftar mer än det smakar. Yllefilt, utbrister vår panelgäst. Poäng: 2,6 Nummer: 1209 Eriksbergs Påsköl (Carlsberg) Alkoholhalt: 5,8 % Knäckig, något rostad doft med surdegsbröd och kola, med inslag av portvin. Poäng: 2,9 Nummer: 1213 ÖVRIGT: MÖRK LAGER Heaven (Jämtlands Bryggeri) Alkoholhalt: 5 % Missa inte att handla hem en modern klassiker i ölsammanhang, som tyvärr tas ur Systembolagets ordinarie sortiment. Stor beska och tydligt rostad MALTESENS PROVARPANEL ton, inslag av choklad och humle. Poäng: 3,8 Nummer: 1683 Tas bort 1 april ALE Harvest (Sierra Nevada) Alkoholhalt: 6,7 % Här har man verkligen skördat humle i mängder, och använt den färsk. Extrem. Beska till vanvett. Har använt till en enda brygd lika mycket humle som Åbro använder under 40 dagar. Den här står sig bra bland humlejuicetyper vi stött på hittills på pubar och genom importörer i Sverige. Det är bara att hoppas på att importören Wicked Wine och Systembolaget får till det administrativa så fort som möjligt, mer humle åt folket! Poäng: 3,8 Nummer: Kommer förhoppningsvis senare i år Öl som försvinner från Systembolagets ordinarie sortiment Följande öl utgår ur Systembolagets ordinarie sortiment. De kan finnas på något systembolag ett tag. Sök på artikelnumret på Systembolagets hemsida. Anderssons Extra Nr Bavaria Premium Nr 1366 (redan slutsåld) Blue Zebra Nr Krusovice Premium Lager Nr 1528 Slottskällans Pilsner Nr Three Hearts Premium Lager Nr 1425 övergår till beställningssortimentet med Nr Kollikrav Heaven Nr 1683 Bass Pale Ale Nr 1513 Dom Kölsch Nr 1534 Nils Oscar Farm Ale Nr 1331 Young's Oatmeal Stout Nr 1689 (redan slutsåld) 13

14 SÖ-AKTIVITET: BRYGGERIBESÖK GRAVÖL HOS SLOTTSKÄLLAN Nåja, det enda som går i graven är ölet Svart, som SÖ fick förmånen att prova för sista gången. Guiden Jacob Lindén t.h. berättade i stället om bryggeriets 10-årsjubileum och blomstrande produktion. Foto: Thomas Nilsson I januari ordnade Svenska Ölfrämjandets stockholmsdel en utflykt till Slottskällans bryggeri i Uppsala,. Eftersom Slottskällans stout Svart går i graven drack vi gravöl på just Svart. Förutom öl fick ett 60-tal intresserade besökare - uppdelade på två grupper - dessutom en inspirerad föreläsning och rundtur i bryggeriet av Slottskällans marknads- och produktansvarige Jacob Lindén. Efter en kvarts promenad från stationen var vi framme vid bryggeriet, där vi togs emot av personalen. Uppe i den lilla baren väntade Jacob Lindén på oss. Han var en kunnig och trevlig guide och hade svar på alla frågor, såväl positiva som mer kritiska. Först berättade Jacob om bryggeriets start i slutet av 1990-talet. Fast egentligen började alltihopa i USA redan På en resa där såg Hans Finell, en av Slottskällans grundare, hur små lokala mikrobryggerier bredde ut sig alltmer. De använde hantverksmässiga metoder och var inspirerade av den europeiska bryggeritraditionen. Hans Finell fick då idén att försöka göra något liknande i Sverige. När man sedan hösten 1997 fick tag på en gammal industrilokal i Boländerna i södra Uppsala var det bara att sätta igång på allvar. Det vill säga lokalen var bara ett enkelt plåtskjul med tak och väggar. Arbetet med att ställa i ordning bryggeriet satte genast igång. På självaste Nyårsdagen 1998 anlände sedan hela bryggeriutrustningen men inte till lokalen i Boländerna utan till Hans Finells hemadress! Det var bara att avbryta allt nyårsfirande och baxa alltihop på plats och packa upp. Under senvintern sattes den första brygden till jäsning och den 5 maj samma år kunde man stolt presentera de två första brygderna: Premiär och Svart. PÅ FINKROGARNA Det blev många stora satsningar i början som kostade mycket pengar. Den ena nya ölsorten efter den andra introducerades på marknaden. Tyvärr blev utgifterna större än inkomsterna. Efter drygt fem års verksamhet, i september 2003, var konkursen ett faktum. En konkursförvaltare tog över verksamheten. Han såg att det fanns möjligheter i Slottskällan och fem stycken nya ägare fick förtroendet att ta hand om bryggeriet. En av dem, Jan-Eric Svensson, köpte efter ett tag ut alla de andra delägarna och blev därmed ensam ägare. Men nu, med ålderns rätt, vill han gärna dra sig tillbaka, vilket betyder att bryggeriet behöver en ny ägare igen. Det planeras fortfarande för framtida investeringar, bland annat en utbyggnad av bryggeriet för att kunna öka produktionen och en intensivare satsning på att sälja öl till restauranter som anses som pålitligare kunder än det nyckfulla Systembolaget. Framför allt siktar man på att få in sina öl på finkrogarna och det är också en av anledningarna till att man ändrat utseendet på etiketterna. SMAKCIRKLAR På Slottskällan tycker man att de gamla etiketterna är charmiga och personliga men kanske inte så seriösa. De nya är metallblänkande, grafiskt stramare och mer informativa. Informationen består av en smakcirkel som beskriver ölets doft och smak samt lite förslag på lämplig mat till respektive öl. Det är den kände sommelieren Michel Jamais som står för mattipsen. Bland ölfrämjarna verkar det dock vara skiftande åsikter. En del tycker att de gamla etiketterna var mycket bättre och snyggare. De skilde ut sig mera jämfört med andras öletiketter. Men andra åter gillar de nya och tycker att det är bra med smakcirklarna och mattipsen. Bland finkrogarnas gäster kan nog de nya etiketterna dock gå hem lättare. De ser proprare ut med sitt lite strama blingbling -utseende och närmar sig vineti- 14

15 ketternas utseende och kan därmed lättare konkurrera med den traditionella findrycken vin. BRA LOKALMARKNAD Besöket avslutades med en liten rundtur i bryggeriet. Där fick vi chans att provsmaka lite grönöl, d.v.s. årets ännu ofärdiga påsköl. Slottskällan har 8 anställda. Från l. öl år 2006 har man nu kommit upp till l. men siktar på ännu mera. I år firar bryggeriet 10-årsjubileum med bockölet Decennium. Slottskällan satsar också på en folköl som under våren ska säljas på prov i ett 20-tal Kvantum-butiker runt om i landet. Slår detta väl ut kommer den att distribueras till fler butiker fram mot sommaren. Julölet Nisse brukar sälja bra, men får alltid halvsunkiga recensioner, medan det andra julölet Tomte brukar blidka de vana öldrickarna lättare. Tomte smakar betydligt mer och är tänkt att dricka till lite kraftigare mat. Slottskällans öl säljs främst på krogar i Uppland, men säljer även lite, lite i Danmark och i Helsingfors. Man vill gärna få ut mera av sin öl till resten av Sverige. Cecilia Hansson Lite symboliskt blev det allt när vi stötte på denna maskot i bryggerihallen under gravölsprovningen. När jag fick denna bok i min hand (tack Stene) kändes det som en gammal bibel under konfirmationstiden, fet och tjock samt dryg, men denna gång var innehållet mer välsmakande och aktuellt. Upplägget är att man har fotograferat flaskan med tillhörande glas, vilket är mycket trevligt för de personer som samlar på glas (eller kanske vill börja samla). Som ni alla känner till har bryggerierna i Belgien olika glas till sina respektive öl, vilket på våra svenska pubar ställer till vissa problem när man skall diska glasen; glasen passar inte i diskmaskinen och dessutom finns det inte plats i baren för hur många olika glas som helst. Om vi bortser från de fina bilderna på ölflaskor och glas är förmodligen de flesta av oss intresserade av vad de skriver i övrigt. Informationen börjar med ölets namn, sen om det är övereller underjäst, och därefter - av någon anledning - kommer bryggeriets namn, vilket normalt brukar komma först. Efter det får man information om de ingredienser som ingår i ölen. Sen kommer i följande ordning: vol. %, färg, hur man häller upp ölen och serverar den, serveringstemperatur, karaktär, doft och BOKRECENSION Les Bières Belges EN KUNSKAPSBOK OM BELGISK ÖL SOM ALLA KAN VARA UTAN, MEN INGEN SANN BELGISK ÖLVÄN VILL VARA UTAN T.v. redaktören Hilde Deweer för det digra verket, som Åke Rotzius på sätt och vis placerar i kylan, ovan. smak. Under rubriken tips och fakta kommer en del intressant men kortfattad information om ölen och/eller bryggeriet eller någon annan kuriositet som kan vara av intresse. Sen till slut finns det några rader där man kan fylla i sina egna kommentarer. När de 750 ölen är redovisade kommer man till en standardredovisning om vad malt och humle osv. är för något, vilket vi förmodligen kan redan. Det intressanta är nog att man kan lära sig vad allt heter på flamländska och franska. Sen följer kortfattad information om belgiska öltyper, vidare en lista med adresser på belgiska bryggerier, samt en del annan information. Som sagt ingen livsviktig ölbok men trevlig att bläddra i, och sugen på en öl blir man definitivt. Ölhälsningar, Åke Rotzius All Belgian Beers, Les Bières Belges, Alle Belgische Bieren ISBN Boken är på flamländska, engelska samt franska. Bredd 140 mm, höjd 174 mm, tjocklek 78 mm, vikt 1510 gram, sidor 1568, 750 öl redovisas. 15

16 ÖLTRIPP TILLNEWYORK MED LITEN AVSTICKARE TEXT: BIRGITTE ROUSING SVENNINGSEN FOTO: OLE SVENNINGSEN U SA är ett fantastiskt öl-land, som ofta blir förbisett av ölentusiaster. En av orsakerna till det är förmodligen, att USA är en symbol för Budweiser (like making love in a canoe). En annan orsak kan vara, att det ibland är mycket svårt att få tag på god amerikansk öl på den europeiska marknaden. I dessa tider, när valutakursen på den amerikanska dollarn är mycket låg, kan uppmaningen att ta en tur till det amerikanska öl-mekkat inte vara nog envis. I höstas fick jag själv möjlighet att tillsammans med min man besöka New York. Vi började faktiskt med en liten biltur till Niagara Falls för att även se lite mera av den fantastiska amerikanska naturen. Därefter tog vi en genväg (eller omväg) till New York. Den gick via Philadelphia och Delaware. DOGFISH HEAD CRAFT BREWERY LIGGER 20 MILES FROM NOWHERE I Philadelphia är Monk's Café värt ett besök. Några har kanske besökt Monk's i Stockholm. Ställena har namnet gemensamt men inte så mycket annat. Philadelphias Monk's Café är ett av de få ställen i världen som har fått blanda sin egen gueuze på Cantillon i Bryssel. För tränade Cantillon-drickare må det dock sägas, att det är fråga om the doughnut edition av Cantillon - alltså anpassad till den amerikanska förkärleken till sötma. Monk's Café är också ett av de få ställen i världen, där man kan få Cantillon på fat. Vi har smakat gueuze förr och sätter stort värde på den, så som vanligt försökte vi få nya personer att sälla sig till vår säregna och unika ölsmak. Det är alltid en sport att förmå folka att prova på att dricka gueuze och se deras grimaser. Denna sport tog dock en annan vändning, då den ene av våra försökspersoner faktiskt tyckte att gueuzen smakade ganska gott, och vi kan ju bara hålla med om det. Om man inte gillar gueuze kan ett besök på Monk's Café ändå rekommenderas, då man har ett spännande urval av belgiska öl både på flaska och fat. Det enda negativa man kan säga om Monk's Café var, att staten Pennsylvania inte är så modern att det är rökförbud, vilket gjorde att luften under kvällens lopp blev ganska rökfylld. Ett besök tidigt på dagen är därför att rekommendera. Efter Philadelphia gick turen till Delaware och Dogfish Head Craft Brewery. Det var måndag - och måndag, onsdag och fredag är det gratis visning av bryggeriet. Denna chans kunde vi inte låta gå ifrån oss, inte ens fastän vi var tvungna att hålla igen lite på smakproverna efter själva visningen. Bil är alltså det enda möjliga transportmedlet till bryggeriet, då Dogfish Head Craft Brewery ligger 20 miles from nowhere. Själva rundturen på bryggeriet var det inte mycket bevänt med. Av försäkringmässiga skäl fick vi inte gå i trapporna och hade därför inte möjlighet att se bryggeriet och bryggkärlen ordentligt. Den efterföljande fria ölprovningen gav dock valuta för pengarna. Dogfish Head är känt för att brygga öl av IPA-typ, och det gör man på ett ypperligt sätt med 60 Minute IPA och 90 Minute IPA. Ölen har en alkoholprocent på 6 % och 9 % vol. I serien av IPA-öl ingår också en 120 Minute IPA på 18 %. Den är lite för söt för min smak och obalanserad, men det är en öl som man bör smaka om man får möjlighet till det. Tack vare fina danska smil och vår reklam för European Beer Festival i Köpenhamn i september 2008 fick vi också chans att träffa Sam Calagione, chefsbryggaren på Dogfish Head. Sam har varit i Danmark tidigare som gästbryggare på Nørrebro Bryghus. Han var strängt upptagen med att lägga sista handen vid sin nya bok (deadline var överskriden), men han tog sig genast tid för att hälsa på oss. Vi kände oss rätt hedrade över att få komma på besök och övervägde ett kort ögonblick att låta bli att tvätta oss om händerna igen, sedan vi hälsat på bryggaren av kanske världens bästa IPA. Jag kan dock avslöja att händerna har tvättats några gånger sedan dess. Dogfish Head har sin egen restaurant och bar i Rehoboth Beach, 20 miles från bryggeriet. Rehoboth Beach är en riktig guldgrävarby (läs: lite för mycket av en turistmagnet). Man glömmer dock snabbt obrukbara souvenirer, billiga t-shirts av dålig kvalitet och smycken, som antagligen inte har minsta uns av äkthet, när man går in och sätter sig för att dricka fatöl från Dogfish Head. Här kan man smaka på 90 Minute IPA med såväl normalt tillverkningssätt som med randalized tillverkningssätt. Den sistnämnda sorten blir torrhumlad i samband med iskänkningen. Det kanske är härifrån som Anders Kissmeyer (chefsbryggare på Nørrebro Bryghus) har fått inspiration till Northern Bridge Extreme - med randalized tillverkningssätt som serverades på ölfestivalen i Valby i maj Restauranten/baren var också platsen, där Dogfish Head bryggde provbrygder. Vi smakade en porter, som absolut var av god klass. FÖR ATT INTE FAMLA HELT I BLINDO SÖKTE VI HJÄLP HOS VÅR ALLTID INSPIRERANDE RESGUIDE PÅ RATEBEER.COM Så var grunden lagd och efter 3 1/2 dagars rundresa satte vi kurs mot New York utan några fler avvikningar. Det säger sig självt, att New York har ett överflöd av ölställen. Så var skulle vi börja och var skulle vi sluta? Min man hade gjort en pilotstudie, då han besökte New York ett halvår tidigare. Han hade skött sitt jobb grundligt och väl, sålunda kom han hem med ett flertal presenter till mig från New York. Presenterna bestod främst av öllistor från ett antal utforskade ställen, vilket var som att hålla ett rött skynke framför tjuren. En ölälskare som jag 16

17 Ovan: Det behövs vatten för att brygga öl. Nedan: Claus Hagelman och Sam Calagione med Dogfish Head 90 Minutes IPA Special Ed. tillsammans med undertecknad. 17

18 RESOR: NEW YORK Ovan: It s a pleasure to drink beer at David Copperfields. Höger: Monk s Cafe Gueuze - Doughnut edition, från Cantillon. måste bara ta mig till New York. Från annat håll hade vi också hört att det fanns många bra ölställen i Brooklyn. För att inte famla helt i blindo sökte vi hjälp hos vår alltid inspirerande resguide på ratebeer.com. Sålunda försedda med en lång lista på bra ölställen begav vi oss ut på en tur runt Manhattan med omgivningar. DET VAR DOCK INTE KANEL UTAN FRÄMST HUMLE SOM VI HADE KOMMIT TILL USA FÖR ATT SMAKA Utflykten startade på House of Brew på 46th Street. Det var ju höst, så vi började försiktigt med en Smuttynose Pumpkin Ale. Det var fel. Inte för att jag tror att det är en dålig öl, men jag föredrar alltså kanelbullar och öl var för sig. Jag blir nog aldrig ett stort fan av pumpkin ales, men jag har hört att man ska smaka åtta gånger, innan man får säga att man inte tycker om det. Det här var 3:e eller 4:e gången, så jag har några gånger kvar! Det var dock inte kanel utan främst humle som vi hade kommit till USA för att smaka och vi fortsatte därför med en Bengali Tiger från Sixpoint Craft, Brooklyn. Den fyllde våra näsor med citrusdoft från amerikansk humle. Det är en IPA som absolut är värd att dofta på, smaka och dricka och det fastän vi hade de fantastiska Dogfish-IPA-ölen i friskt minne. På kvällens smaklista stod också Chelsea Raspberry Wheat, som inte var en så stor smakupplevelse, men som illustrerar det stora urvalet. Vår längtan efter humle var dock inte släckt och allt tydde på, att vi borde prova ännu en amerikansk IPA. Valet föll på Stone Ruination, som är en dubbel IPA på 7,7 %. Stone kallar själv denna öl för a liquid poem to the glory of the hop, och man blir inte besviken. Det är ett kraftigt humlat öl, som försäkrar användaren om de ljuvligaste drömmar om gröna humlemarker. Vi avslutade denna kväll med att skölja efter med en Longboard från Kona Brewing, Hawaii. Även om det var en moderat humlad pale lager, var den mycket humlad sedd med danska mått. En god nattsömn var således säkrad även utan humle i kuddarna på hotellet. Nästa dag satte vi igång igen. Somebody has to do the dirty job! Vi hade bestämt oss för att besöka ölställen I Brooklyn. Vi startade på Spuyten Duyvil, som enligt en essential gradering på ratebeer verkade vara rätt ställe att börja på. Låt mig genast slå fast - det var ett fantastiskt ölställe, som sett utifrån liknade en plats man bara skulle vilja besöka i sällskap av åtskilliga bodyguards. Vi hade inga bodyguards med oss och lika gott var det, för det betydde ju att det blev mer öl till oss själva. Vi började med en Chelsea Hop Harvest, som gav en härligt humlad smak i munnen. Därefter fick vi en Defiant Cherry Flemish från cask. Denna körsbärsöl var som godis på tungan utan att vara för söt. Vi fortsatte med Captain Lawrences pale ale. Det var åter fråga om en kvalitetsprodukt från ett litet bryggeri. Vidare provade vi Climax Brewing Company Cream Ale. Nu kommer nog aldrig cream ale att bli min favorit, men det var absolut inte någon dålig cream ale. Spuyten Duyvil har bara några få fatölskranar. Därutöver finns dock ett stort urval av flasköl - bland annat flera olika sorters vildjäst-öl. Vi skulle därför ha kunnat stanna på Spuyten Duyvil 18

19 RESOR: NEW YORK Ovan och höger: Vår danska 100-kronorssedel är nu top-dollar på Spuyten Duyvil. hela kvällen, men plikterna kallade - vi hade ju fortfarande en lång lista på ölställen som vi skulle besöka. Nästa ställe på vår lista var Barcade, som ligger i Brooklyn på gångavstånd från Spuyten Duyvil. Här stötte vi på en gammal bekant från hyllorna hemma i Danmark: Avery IPA; denna gång på fat, vilket gjorde humlesmaken mer framträdande och intensiv. Barcade är ett av de ställen, där Brooklyns unga skaters hänger. Men om man kan bortse från skolväskor och spelmaskiner, så måste man säga att det är ett fantastiskt ölställe med ca. 30 fatölskranar. En hastig blick på fatölslistan visade på WeyerBacher Double Simcoe IPA. Det kunde vi inte stå emot. Den ölen har vunnit flera priser. Det var första gången vi smakade den - och vilken fröjd. Simcoehumlen, som är den som har använts, ger den perfekt balans. Så hade vi nått fram till kvällens Final, final pint. Det blev en Smuttynose Imperial Stout Här kan både Samuel Smith och Old Rasputin gå hem och lägga sig, för det här var en kvalitetsprodukt som är svårt att finna maken till. FRUKOSTEN LEDSAGADES AV CAPTAIN LAWRENCE DOUBLE IPA OCH STONE IPA Följande dag fortsatte vi i IPA-världen. Vi satte kurs mot David Copperfield. Återigen klev vi in i ett rum med 30 fatölskranar. Var skulle vi börja, och var skulle vi sluta? Det var inget tvivel om att vi här hade hittat ett ställe, där vi kunde njuta av atmosfär och öl för ett bra tag framåt. Amerikanarna besökte stället för en sen frukost eller för en fyraöls-kväll. Vi började lite försiktigt med en Lagunitas IPA. Jämfört med många danska IPA var det dock fråga om en IPA med mycket smak. Därefter valde vi en Stone 11th Anniversary (Black IPA). Öl från Stone är alltid värda att dricka och det här var ett praktexempel. Sedan följde Goose Island IPA (som inte var så mycket att ha), Bear Republic Big Bear Black Stout (värd att dricka), Rogue Santa Special Reserve (lite av en besvikelse jämfört med Rogues andra produkter), Arcadia Starboard Stout (värd att dricka), Hop Mouth Arcadia IPA (verkligen intressant med en härlig humlesmak)och slutligen Lagunitas Censored Ale (Lagunitas hamnar absolut i den bättre halvan av skalan). Efter detta pärlhalsband valde vi att säga hejdå till bartendern och fortsätta vår utflykt på annat håll. Vi bestämde oss för att gå till The Ginger Man, som låg intill vårt hotell. Det visade sig vara en dålig idé. Det var fullpackat med folk. Vi hade kanske ändå fått tillräckligt med ölupplevelser för den dagen, så beslutet blev att gå hem för vår skönhetsömn för att kunna vara pigga nästa dag. Följande dag ville vi inte göra om samma fel, så vi bestämde oss för att äta frukost på The Ginger Man. Det visade sig vara ett bra beslut; det var inte så fullt och det fanns plats i baren, så att vi kunde studera ölutbudet ingående. Frukosten ledsagades av Captain Lawrence Double IPA och Stone IPA, bägge kraftigt humlade IPA-öl och en fröjd för smaklökarna. Vi fortsatte med Southern Tier IPA från Lakewood, NY. Den var lite tunnare än de två föregående men fortfarande med en god humlesmak. Under tiden läste vi flitigt i The Ginger Mans ölmeny - den var lång. Våra danska ögon föll dock genast på listan över danska öl som bland annat innehöll Olfabrikken (läs: Ølfabrikken) Porter. Tankarna föll på de många goda öl vi har i Danmark, 19

20 RESOR: NEW YORK Ovan: Mycket bra öl och service på Spuyten Duyvil. Nedan: Hälften av fatölen på Barcade. Promenaden förde oss till D.b.a. En bar som vi hade sett omtalad flera gånger i många positiva ordalag. Vi blev dock lite besvikna. Vi hade kommit för att dricka öl av amerikansk typ. Det fanns det inte mycket av. Ölen var främst av engelsk typ. Vi delade på en Southampton IPA utan någon större glädje. Kvällens höjdpunkt på D.b.a. blev, när en ung flicka började lägga an på min man, men det är en annan historia... Nästa dag gick turen till Brooklyn. Vi ville inte försumma att besöka Brooklyn Brewery. Brooklyn Brewey har visningar varje lördag. Det är öppet mellan kl och det är visningar kl. 13, 14, 15 och 16. Vi var inte de enda från Skandinavien. Vi stötte sålunda på ett svenskt par, som vi dagen före hade hälsat på i förbifarten på The Blind Tiger. Det fanns också flera andra turister från Danmark som hade hittat vägen till Brooklyn Brewery. Det var inte så konstigt för Brooklyn är förhållandevis känt i Danmark och det är lätt att få tag på öl härifrån. Vår första bekantskap med Brooklyn var för flera år sedan, då vi smakade på Brooklyn Lager. Det är Brooklyns mest producerdär Ølfabrikken Porter är en av de bästa. Vi började prata med våra barkamrater. De hade inte smakat denna fantastiska porter. Det måste det råda bot på, så vi köpte en och delade den strax med våra barkamrater. Varje munfull var en njutning. Vi måste ha något att jämföra denna fantastiska porter med och valde en Victory Donnybrook Stout på fat. Det var en utmärkt öl men dock lite söt. Vår kvinnliga barkamrat var dock mycket begeistrad över denna söta stout. DET ÄR ABSOLUT EN AV DE ÖL MAN BÖR SMAKA INNAN MAN DÖR OM MAN TYCKER OM VÄLHUMLAD ÖL Vi skulle vidare. Våra barkamrater rekommenderade The Blind Tiger. Den stod inte på vår lista, men vad gjorde det, om de hade gott öl och det hade de. Vi behövde rensa våra smaklökar och tog en Cantillon Gueuze på flaska. The Blind Tiger var välbesökt och fatölskranarna dignade också av god amerikansk öl, men vi skulle vidare på vår utflykt. Planen var nämligen att ta sig till Hop Devil Grill. Bara namnet sade oss, att vi inte borde missa detta ställe när vi reste runt i de humlade ölens land. Stället var mycket traditionellt amerikanskt inrett med mörka trämöbler. Menyn på stället var också traditionellt amerikansk - hamburgare o.s.v. Det var dock inte för den kulinariska upplevelsen som vi hade kommit utan för våtvarorna. Vi hittade snabbt en plats i baren. Det kan rekommenderas att ta en plats i baren, då man alltid börjar prata med antingen bartendern eller andra bargäster. Bargästerna är oftast mycket intresserade av öl och man kan därför hamna i mycket intressanta samtal och förhoppningsvis komma hem med ännu mera kunskaper om öl. Det blev same procedure as last time - vi gick igenom öllistan och fokuserade på IPA-ölen. Vi kunde ständigt hitta IPA-sorter som vi inte hade smakat. Vi startade med Cape Ann Fisherman's IPA, Cape Ann Brewing Company som är ett litet bryggeri i Gloucester, Massachusetts. Man har använt flera olika exotiska humlesorter till bryggningen av IPA'n. Den är välbalanserad och klassiskt amerikansk i smaken. Vi fyllde på med en Keegan Hurricane Kitty IPA. Där kan man tala om en kopparfärgad och mycket humlad IPA. Den har fått namn efter bryggarens farmor, som i mitten av 60-talet fick ett rykte som fartdåre, när hon körde sina sex barn till och från den lokala färjan. Vilken av Fisherman's IPA eller Hurricane Kitty IPA som var den smakfullaste är tycke och smak. Bägge kan därför rekommenderas. Rekommenderas kan också i allra högsta grad nästa öl som kom på vår smaklista - Victory Hop Devil. Victory Hop Devil har gett namn åt Hop Devil Grill, så det var helt rätt ställe att smaka denna humlefyllda öl på. Victory Hop Devil har smak av en blandning av grape, citrus och gräs. Det är absolut en av de öl, som man bör smaka innan man dör om man tycker om välhumlad öl. Vi avslutade smakupplevelsen på Hop Devil Grill med en Weyerbacher Simcoe Double IPA, som vi tidigare hade smakat på Barcade och som är inspirerad av Dogfish Head 90 Minute. Smaken innehöll lite grapefrukt, citrus och en släng karamell. Alkoholprocenten var 9 %, så det blev bäst med en liten promenad och lite frisk luft. MAJORITETEN AV BROOKLYNS ÖL BRYGGS PÅ LICENS HOS ANDRA BRYGGERIER 20