IORDNINGSTÄLLANDE 39

Transkript

1 IORDNINGSTÄLLANDE 39

2 IORDNINGSTÄLLANDE 40

3 6. ÖVERLÄMNANDE/ ADMINISTRERING ÖVERLÄMNANDE 6.1. Allmänt Den som iordningställer ett läkemedel skall kontrollera patientens identitet, läkemedlets namn, styrka och läkemedelsform samt dosen och doseringstidpunkten mot ordinationshandlingen. Den som administrerar ett läkemedel skall kontrollera patientens identitet och ge patienten det ordinerade läkemedlet vid avsedd tidpunkt. SOSFS 2000:1 (M) 4 Kap. 5 I den ordinationshandling som anges i 3 kap 3 skall genom signering framgå vem eller vilka som ansvarat för iordningställandet och administreringen av varje ordinerat läkemedel. SOSFS 2000:1 (M) 4 Kap. 6 Patientidentitet Uppdrag Som nämnts under punkt 5.1 är det endast sjuksköterska el motsv som ska iordningställa de ordinerade doserna. I händelse av nödsituationer (t ex vid hastigt uppkomna överbeläggningar under någon del av dygnet) kan omvårdnadsansvarig sjuksköterska uppdra åt reellt utbildad medarbetare att överlämna/administrera läkemedel. Märk väl att det bara är sjuksköterska som har den formella kompetensen och som är den enda som kan överlåta arbetsuppgift på annan person. Vid överlämnandet ska patienten få erforderlig information, t ex om hur läkemedlet ska intas (under tungan, till/mellan måltider). Information Den ansvariga sjuksköterskan ska göra sig underrättad om både positiva och negativa effekter av läkemedlet men också om det finns några problem i samband med intaget (smak, sväljbarhet etc). Man bör ej ställa ut läkemedel på sängbord utan närmare förklaring eller uppföljning. Ett iordningställt läkemedel skall på förpackningen eller behållaren vara märkt med uppgifter om patientens identitet och läkemedlets namn, styrka och dos samt de övriga uppgifter som behövs för en säker hantering. Direktiv om märkning skall finnas i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. SOSFS 2000:1(M) 4 Kap. 7 41

4 ÖVERLÄMNANDE Personligen Mängd Tider 6.2. Perorala läkemedel Huvudregeln vid överlämnande av perorala läkemedel är alltså att patienten får sin medicin personligen, bl a för att bibehålla säkerheten. Större mängd läkemedel får inte överlämnas till inneliggande patient än denne bedöms kunna hantera. Därför erhåller patienten vanligen endast den mängd som är avsedd för omedelbar intagning. När man vill träna en patient att själv sköta sin medicinering, är det dock möjligt att lämna ut medicin för flera intagningstillfällen. Om en patient är väl förtrogen med sin medicinering, och för tillfället är upptagen av annan terapi, kan denne få sina läkemedel ställda på sängbordet. De läggs då i behållare, försedd med lock som märkts med patientens namn och födelsedatum. Det får dock ej finnas risk för att någon förvirrad medpatient eller annan obehörig kan ta dem. Medicinen ska fördelas så jämnt som möjligt över dygnet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att intervallen mellan dagens sista och påföljande dags första doser inte blir för stort. Därför rekommenderas följande tider för intagning av läkemedel: klockan 8 vid dosering 1 gång dagligen klockan 8 och 20 vid dosering 2 gånger dagligen klockan 8, 14 och 20 vid dosering 3 gånger dagligen I många fall krävs andra intagningstider. T ex måste vissa läkemedel, såsom parkinsonmedel, doseras jämnt över dygnet - fyra, fem eller sex gånger. Å andra sidan doseras många läkemedel tre eller flera gånger per dygn, trots att deras farmakokinetik medger en eller två gångers dosering per dygn. Läkemedel behöver nämligen sällan ges oftare än sin genomsnittliga halveringstid. "Ingen tablett utan vatten" Tabletter, kapslar och pulver bör alltid intas med riklig mängd vätska och ej i liggande ställning. Många läkemedel kan nämligen ge skador i matstrupen, om de fastnar där. Patienter med sväljsvårigheter bör få sina läkemedel i andra beredningsformer, t ex lösning, suppositorium. Patientkompetens Även om en patient bedöms som lämplig att själv sköta sitt läkemedelsintag, får detta inte menligt påverka erforderlig information och kontakt mellan vårdpersonal och patient. Vid varje misstanke att patienten underlåter att ta sin medicin måste en övervakning ske av intaget, och även i övrigt ska patienten få hjälp med intaget när så behövs. Detta innebär att medicinen ej får tvingas i patienten, utan denna bör genom information få en positiv inställning till medicineringen. Ej intagen dos Socialstyrelsen/läkemedelsverket anser att det är ett minimikrav att i de fall en patient inte intar en ordinerad läkemedelsdos detta dokumenteras i rapportblad eller annan originalhandling tillsammans med orsaken till det uteblivna intaget. Detta är viktigt för att behandlande läkare ska få kännedom om eventuella problem med medicinintaget och kunna ta ställning till fortsatt terapi. 42

5 6.3. Läkemedel för injektion och infusion ÖVERLÄMNANDE Iordningställande och tillredning, se punkt 5.3 resp 5.4. Omedelbart före användningen ska den som utför infusion eller injektion kontrollera, att förpackningen inte skadats och att lösningens utseende inte avviker från det normala. Jfr arbetsinstruktionen, sid 33. Under droppets gång bör dropphastigheten kontrolleras, eftersom denna kan förändras. Kontroll Samma infusionsflaska/plastpåse får användas högst 12 timmar. Man bör inspektera insticksstället minst en gång per dygn. Överflyttning av aggregat ökar alltid risken för mikrobiologisk kontamination. Infektionsrisken minskar, om man minst vart tredje dygn byter infusionsaggregat, infusionskanyl och insticksställe. För detaljerade anvisningar, se lokala instruktioner eller Handboken. Infusionsaggregat Använda injektionssprutor (utan kanyl) sorteras i fraktion för förbränning. Engångssprutor med fast kanyl samt engångs-kanyler stoppas i en särskild behållare. När denna är full till 3/4, stängs locket och burken kastas i sopsäck för konventionellt avfall. Även vid sjukvård i hemmet är det lämpligt att begagnade kanyler läggs direkt i en riskavfallsbehållare för skärande/stickande avfall. Kanylen sätts aldrig tillbaka i skyddshylsan p g a risken för stickskador. Sprutor ock kanyler 6.4. Biverkningar Det är viktigt att all personal som har kontakt med patienten är observant på läkemedelsbiverkningar och rapporterar gjorda iakttagelser. Observerad eller av patient meddelad läkemedelsbiverkning noteras i sjuksköterskans journal samt meddelas läkaren. Förskrivaren ska sedan rapportera till den Regionala biverkningsenheten (Adr: Avd för klinisk farmakologi, Universitetssjukhuset, Umeå): Alla misstänkta biverkningar av nya läkemedel som inte är klassificerade som vanliga (se förteckning över preparat i FASS kapitel om biverkningar eller aktuellare lista i Information från Läkemedelsverket). För samtliga läkemedel ska rapporteras: Dödsfall Livshotande reaktioner Biverkningar som leder till permanent skada eller långvarig funktionsnedsättning Biverkningar som leder till sjukhusvård eller förlänger denna Nya, oväntade biverkningar och interaktioner Biverkningar som tycks öka i frekvens eller allvarlighetsgrad. Rapportering Under 2 år Kontinuerligt Däremot behöver banala biverkningar av läkemedel äldre än 2 år inte rapporteras. 43

6 ÖVERLÄMNANDE Rapportera redan vid misstanke om biverkning. Rapportera alla biverkningar av inte godkända läkemedel, d v s licenspreparat och läkemedel under klinisk prövning. Anmälan görs på särskild blankett som finns i FASS. Lex Maria Avvikelserapportering Allvarlig allergi Det bör uppmärksammas att anmälningsskyldighet enligt Lex Maria (SOSFS 1996:23) föreligger, även om avvikelserapportering eller annan anmälan om biverkning gjorts. Socialstyrelsen anför, att inom ramen för sitt yrkesansvar bör all hälso- och sjukvårdspersonal, i den mån de upptäcker händelser och risker som faller under förordningen, anmäla sina iakttagelser till den som har medicinskt ledningsansvar för verksamheten eller eljest är ansvarig för denna. Inte minst gäller detta för den personal som svarar för organisation och rutiner. Inträffade överkänslighetsreaktioner som anafylaktisk chock, astma eller allvarliga hudreaktioner vid behandling med läkemedel ska alltid anmälas till den regionala biverkningsenheten. Risk för över-känslighetsreaktioner finns framför allt vid behandling med penicillin sulfa dextran lokalanestetikum allergen vaccin immunglobulin. På mottagning och vårdavdelning, där behandling utförs som är förenad med ökad risk för överkänslighetsreaktioner, ska akutbricka eller akutväska finnas jämte utrustning för att ge konstgjord andning. Journalöversikt Läkaren ombesörjer efter prövning, att notering av eventuell överkänslighet förs in på blanketten Journalöversikt. Uppgiften signeras där av läkaren. Uppgiften om överkänslighet på Journalöversikt är sedan underlag för införande på övriga journalhandlingar. Varningsetikett Spri Rapport 91 Intolerans och överkänslighet som innebär allvarlig risk för patientens liv eller hälsa skall markeras i journalen med ordet "VARNING" antingen för hand med rödpenna, med röd etikett, röd stämpel eller på annat iögonfallande sätt. (SOSFS 1982:8) Utförliga rekommendationer om rutiner för sådan markering av intolerans och allvarlig överkänslighet finns i Spri Rapport 91, Dessa ska tillämpas beträffande mycket svåra (livshotande) och väl dokumenterade överkänslighetsreaktioner. Andra mindre allvarliga reaktioner på omgivningsfaktorer och läkemedel hör ej hemma under denna rubrik. Patienten ska meddelas såväl muntligt som skriftligt om intoleransen/ 44

7 överkänsligheten. Anteckning om att sådant meddelande lämnats ska göras i journal. Det åligger den behandlande läkaren att vid "intolerans och överkänslighet som kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd" fylla i uppgift om preparat, reaktionens art, datum för reaktionen, läkaren namn och tjänsteställe, ÖVERLÄMNANDE Den skriftliga informationen kan exempelvis ges på Medicinlista, se sid 49. Åtgärder vid extravasal injektion av cytostatika, se Cytostatikapärmen, flik 6. Det är av stor vikt att Cytostatika - varje fall av extravasal injektion av cytostatika - vidtagna åtgärder - effekten av dessa rapporteras som biverkning enligt ovan. Läkemedelsförsäkringen gäller, till skillnad från patientförsäkringen, speciellt vid skador som orsakats av läkemedel. Försäkringen gäller bara, om ett läkemedel orsakar en oväntad kroppslig skada eller sjukdom. Om skadan orsakats genom missbruk av läkemedel, lämnas inte någon ersättning. Läkemedelsförsäkring Skadeanmälan ska göras på särskild blankett som erhålls från levererande apotek. Ytterligare upplysningar om ersättning m m kan fås direkt från Läkemedelsförsäkringen, Trygg-Hansa, tfn Vid överdosering av vissa läkemedel kan, förutom vanliga åtgärder vid förgiftningar, specifika antidoter sättas in. Dessa finns i ett särskilt förråd på akutmottagningen vid Östersunds sjukhus. Detaljerade anvisningar om medel vid läkemedelsbetingade förgiftningar finns i överdoseringskapitlet i FASS. Behandling av vissa icke läkemedelsbetingade förgiftningar beskrivs i kap "Akuta förgiftningar och motgifter" i LB. Giftinformationscentralen bör kontaktas vid minsta tveksamhet (tfn el 112). Den 1 januari 1997 trädde patientskadelagen i kraft. Ersättning från patientskadeförsäkringen kan enligt denna lag lämnas för personskada på patient om det föreligger sannolikhet för att skadan är orsakad av: - förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar. Antidoter Patientskadelagen 45

8 KVALITETSSÄKRING Kvalitetssystemet 7. KVALITETSSÄKRING 7.1. Intern inspektion All hälso- och sjukvård skall omfattas av system för planering, utförande, uppföljning och utveckling av kvaliteten i verksamheten. All personal skall medverka i den systematiska och fortlöpande kvalitetsutvecklingen av verksamheten. SOSFS 1996:24, 1 Den sjuksköterska/motsvarande som är ansvarig för läkemedelshanteringen ska svara för att kvalitetssäkringsarbetet i fråga om läkemedelshanteringen bedrivs enligt verksamhetschefens direktiv och vid behov i samarbete med farmacevt. Samarbetet har kortfattat beskrivits under punkt 1.4. Verksamhetschefen/motsvarande skall inom befintliga resurser ta fram och fastställa ett ändamålsenligt kvalitetssystem för att fortlöpande styra, följa upp, utveckla och dokumentera kvaliteten i verksamheten för att nå kvalitetsmålen och främja kostnadseffektivitet. SOSFS 1996:24 (M), 3 Kvalitetssystemet skall - vara anpassat till verksamhetensinriktning och omfattning - omfatta mätbara mål och dokumenterade rutiner för hur kvaliteten i verksamheten styrs och säkras mot målen - säkerställa effektiv användning av tillgängliga resurser - säkerställa att det finns organisation och dokumenterade rutiner för effektiv kvalitetsgranskning - vara väl förankrat i organisationen - dokumenteras i en kvalitetsplan SOSFS 1996:24 (M), 4 Mål, medel Uppföljning Grunden för det kvalitetsförbättrande arbetet är en målbeskrivning för och en systematisk analys av den egna verksamheten. Mål och medel är utgångspunkterna i allt resonemang om läkemedelsbehandling och dess genomförande. Läkemedelshanteringssystemet ska tillgodose högt ställda krav på patientsäkerhet och vårdkvalitet. Föreskrifterna och de allmänna råden (SOSFS 2000:1) samt instruktioner utfärdade av såväl landstinget som den lokala enheten utgör normen (standarden) för hur detta arbete ska bedrivas. Medel, som behövs för att uppnå målet, är t ex entydiga och väl dokumenterade ordinationer, identifierbara läkemedel, en väl fungerande arbetsorganisation. De olika momenten i hanteringskedjan (ordination, rekvisition, förvaring, iordningställande, överlämnande/administrering) ska därför systematiskt följas upp. Detta sker lämpligen genom att följa ett fast protokoll. Detta är viktigt dels för jämförelse inom den egna verksamheten mellan olika uppföljningstillfällen dels för jämförelser med andra verksamheter. Avvikelsehantering Riskanalys och avvikelsehantering utgör en del i kvalitetssäkringsarbetet. Identifiering och rapportering av avvikelser är en skyldighet och ett ansvar för varje individ i verksamheten. Alla anträngningar bör göras för att identifiera potentiella avvikelser. Ansvar och befogenheter för korrigerande åtgärder bör definieras. När en avvikelse upptäcks bör åtgärder 46

9 KVALITETSSÄKRING vidtas för att dokumentera och analysera grundorsakerna samt ävenlångsiktigt åtgärda avvikelsen för att undvika en upprepning. Kvalitetssystemet skall innehålla rutiner för - identifiering, analys och bedömning av risker - identifiering, dokumentation och analys av felaktigheter, ska dor och avvikelser från det förväntade förloppet sokm kan ha betydelse för kvaliteten - hur orsaker till uppkomna fel eller brister åtgärdas och för hur erfarenheter från avvikelsehanteringen återförs i förebyggande syfte - hur anmälan enligt "Lex Maria" skall göras SOSFS 1996:24 (M) 4 Kap. e. Resultatet av uppföljningen värderas och lämpliga åtgärder vidtas. Det är därför viktigt att kvalitetssäkringsarbetet återförs och diskuteras med de som deltar i vård- och behandlingsarbetet. Själva kvalitetssäkringsarbetet skall också följas upp och utvärderas, så att metoderna för kvalitetssäkring hela tiden förbättras Extern inspektion Läkemedelshanteringen bör genomgå en extern kvalitetsgranskning minst en gång om året.. Exten inspektion Verksamhetschefen bör, som ett led i sin fortlöpande uppföljning av verksamheten, se till att läkemedelshanteringen genomgår en extern kvalitetsgranskning minst en gång om året. Granskningen kan t.ex. utföras av en farmacevt. SOSFS 2000:1 (M) 2 kap. 2 Inspekterande farmacevt tar del av avdelningens instruktion för läkemedelshantering. Till väsentlig del bör inspektionen inriktas på erfarenhetsutbyte, information och rådgivning. För lämpliga samarbetsformer mellan avdelning och apotek, se punkt 1.4. Avdelningsföreståndaren och annan utsedd ansvarig för hanteringsrutinerna ska närvara. Vid inspektionen upprättas ett protokoll som bör sparas i pärmen "Läkemedel på avdelning" i minst 3 år, varefter inspekterande farmacevt kan kassera det. Inspektionen är underlag för rapport till verksamhetschefen/motsvarande. Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet följer upp resultatet av inspektionsverksamheten. Farmacevt Information Protokoll Socialstyrelsen 47