Säkrare läkemedelshantering i öppen vård

Transkript

1 Utbildningsmaterial: Säkrare läkemedelshantering i öppen vård Introduktion Lagar och föreskrifter Ansvarsfördelning Förslag till arbetsordning Definitioner Litteratur Arbetsgrupp: Agneta Blomkvist, MAS Liljeholmens SDF Eeva Eriksson, MAS Hägerstens SDF Irene Fjell, MAS Södertälje Kommun Edit Fonad, MAS Älvsjö SDF Git Lindberg MAS, Skärholmen Ingegerd Lindroth, MAS Salems kommun Ingegerd Mårtensson, MAS, Nykvarns kommun Johhana Sopo-Häggroth, MAS Huddinge kommun Lena Törnkvist, vårdutvecklingschef SLPO, Allmänmedicin Stockholm IngBritt Rydeman, distriktssköterska VISS Granskare: Christel Beckman, distriktssköterska, Lisebergs vårdcentral, representant läkemedelskommittén Red: Susanne Pioud Wadén Uppdaterat (Christel Wisdahl)

2 Introduktion Inom läkemedelsområdet finns ett starkt behov av nära samarbete mellan kommun, landsting och apotek. Vårdpersonalen hämtar läkemedel både hos distriktssköterska/ sjuksköterska och på apoteket, de tar emot patienter i hemmet som skrivits ut från sjukhuset och lämnar och hämtar patienter på avdelningar. Vårdpersonalen kommer således hela tiden i kontakt med patienternas medicinering. Klara, enkla och lättförståeliga regler om rutiner vid läkemedelshanteringen är av stor betydelse för patientsäkerheten. Det är en stor fördel om sådana föreskrifter utformas så likformigt som möjligt och görs tillämpliga över större enheter än t ex en vårdcentral. Då löper man mindre risk att det blir fel i läkemedelshanteringen vid personalomflyttningar och dylikt. Eftersom den öppna vården omfattar patienter med starkt varierande hälsotillstånd och skiftande förmåga, ser de enskilda patienternas vårdbehov mycket olika ut. En helt likformig hantering över hela fältet är inte möjlig, rutinerna måste kunna anpassas efter omständigheterna. Individuella lösningar måste sökas med utgångspunkt både i patientens och verksamhetens situation och målet måste vara att meddela god och säker vård för varje patient. Detta motsäger inte - tvärtom - att det är angeläget att utarbeta rutiner i form av skriftliga arbetsordningar som grundar sig i de lagar och förordningar som styr hälso- och sjukvård. Lagar och föreskrifter Termen lag är reserverad för bestämmelser antagna av Sveriges riksdag. Det är endast riksdagen som innehar rätten att stifta lag. Regeringen presenterar lagförslag för riksdagen genom att lägga fram propositioner. Socialstyrelsen ger ut författningar i form av föreskrifter och allmänna råd för verksamheten. Med 'föreskrifter' avses bindande bestämmelser och med 'allmänna råd' rekommendationer. Myndighetens föreskrifter redovisas i Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS). När det utkommer nya författningar och allmänna råd, avsätt då en stund för att diskutera vilken betydelse denna författning har för er verksamhet och hur ni ska förfara. Patienternas säkerhet kräver att vårdpersonalens ansvar är klart definierat så att var och en är medveten om sina befogenheter och sitt ansvar. Var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården ska väl känna till de rättsregler som gäller för verksamheten. Var och en bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter (LYHS 1998:531).'Rättsvillfarelse' - okunnighet eller osäkerhet om vad som gäller, kan inte åberopas för att i sig leda till ansvarsbefrielse. Det är aldrig försvarligt att vara okunnig om rättsreglerna. Journalföring är ett viktigt moment i läkemedelshanteringen som inte vidare tas upp här. Regler för journalföring ges i patientjournallagen (SFS 1985:562) samt i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till denna (SOSFS 1993:20). Diskutera vilken betydelse denna författning har för er verksamhet och hur ni ska förfara

3 Ansvarsfördelning Vanligtvis är det den enskilde själv som ansvarar för sin medicinering och för omhändertagande och förvaring av de läkemedel som ordinerats till honom/henne. När den enskilde inte själv klarar av att hantera sina mediciner, ska han/hon ha hjälp med detta. Hjälpen ska vara individuellt anpassad utifrån den enskildes sjukdom och personliga förutsättningar. Eftersom även små misstag i läkemedelshanteringen kan innebär stora risker för patienten, måste läkemedelshanteringen organiseras på ett sätt som ger bästa möjliga patientsäkerhet och överensstämmer med regler om ansvar och skyldigheter för de olika aktörer inom hälso- och sjukvården. Här redogörs i korthet för ansvarsfördelningen vad gäller läkemedelshantering i öppen vård. Vårdgivaren Vårdgivaren (fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård enligt lagen LYHS 1998:531) ger skriftliga direktiv och säkerställer rutiner för kvalitetssystem (SOSFS 2005:12). Vårdgivaren är också skyldig att anpassa bemanningen så att en vård av god kvalitet och säkerhet kan bedrivas (SOSFS 1997:14). På vårdcentral eller motsvarande: Verksamhetschef Verksamhetschefen fastställer rutiner och fördelar ansvaret för läkemedelshantering (SOSFS 2001:17). Det ska finnas en skriftlig lokal instruktion för läkemedelshantering. Denna ska omfatta rutiner och ansvarsfördelning (SOSFS 2001:17). Verksamhetschefen ansvarar för att personalen har erforderlig kompetens för sina arbetsuppgifter, samt att de delegeringar som utförs sker på ett korrekt sätt och är förenliga med säkerhet för patienterna (SOSFS 2005:12). Distriktssköterska/sjuksköterska i ledningsfunktion Ansvaret för enhetens läkemedelshantering och verkställandet av fastställda lokala regler och direktiv kan åläggas den legitimerade distriktssköterska/sjuksköterska som har ledningsfunktion eller anses lämplig på enheten. Ansvaret kan bestå av: att svara för att allmänna författningar om läkemedelshanteringen och att fastställda lokala rutiner är kända och tillämpas. att svara för att personalen fortlöpande får information och utbildning samt skolas in i de tekniker som kommer till användning i läkemedelshanteringen. att svara för att kvalitetssäkringsarbetet i fråga om läkemedelshanteringen bedrivs enligt direktiv och vid behov i samarbete med farmaceut. Inom kommunal hälso- och sjukvård: Inom den kommunala hälso- och sjukvården som avses i 18 HSL, dvs kommunens särskilda boendeformer för äldre och människor med fysiska och psykiska svårigheter samt dagverksamheter inom äldreomsorgen, ligger ansvaret för att patienten får säker vård av god kvalitet hos den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS)

4 Verksamhetschefens ledningsansvar inom kommunen begränsas av de uppgifter som den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt 24 HSL och förordningen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS 1998:531). Den som svarar för omvårdnaden ska se till att åtgärderna genomförs på ett ändamålsenligt sätt och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Läkaren Inom läkemedelsområdet är behovet av ett nära samarbete mellan den kommunala hälso- och sjukvården och läkare utanför denna särskilt påtagligt, eftersom förskrivning och ordination av läkemedel övervägande faller inom läkarnas kompetensområde. Läkaren ordinerar läkemedel, ger behandlingsanvisningar och följer upp patientens hälsotillstånd. Det är också läkaren som bedömer och journalför om patienten har behov av hjälp med läkemedelshantering. Medicinskt ansvarig sjuksköterska "MAS" Inom den hälso- och sjukvård som kommunerna erbjuder i de särskilda boendeformerna ska det finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska (SOSFS 1997:10) som tar ansvar för att det finns utarbetade rutiner som styr verksamheten. Han/hon ansvarar för att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och behandling av god kvalitet inom kommunens ansvarsområden, att journaler förs i den omfattning som föreskrivs i patientjournallagen, att patienterna får den vård och behandling som en läkare förordnat om och att rutiner för läkemedelshanteringen är ändamålsenlig och väl fungerande (LYHS 1998:513). Den medicinsk ansvariga sjuksköterskan ansvarar också för att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvård när en patients hälsotillstånd fordrar det, att beslut om att delegera ansvar för hälso- och sjukvårdande uppgifter är förenliga med god säkerhet för patienterna och att "Lex Maria-händelser" anmäls till Socialstyrelsen (HSL 24, LYHS 1998: 531, SOSFS 2005:28). Distriktssköterska/sjuksköterska Distriktssköterska/sjuksköterska ska föra anteckningar i sin journal om läkarens ordinationer och anvisningar samt i övrigt det som gäller läkemedelsbehandlingen. Han/hon ska känna till indikationer för behandlingen, förstå verkningsmekanismerna samt behärska metoder för undervisning av patienter m fl. Den distriktssköterska/sjuksköterska som svarar för patientens vård, ansvarar för att: - läkarens ordinationer utförs, utvärderas och rapporteras - gällande lagar, föreskrifter och riktlinjer som berör läkemedelshantering efterföljs. - med av Socialstyrelsen godkänd förskrivningsrätt ordinera läkemedel (SOSFS 2001:16) - ge behandlingar och följa upp patientens hälsotillstånd - vidta direkta åtgärder vid avvikelser i läkemedelshanteringen, samt rapportera till läkare och verksamhetschef/mas Distriktssköterska/sjuksköterska ska, i samråd med arbetsledaren i hälso- och sjukvårdsfrågor, se till att befattningshavare med rätt kompetens används för rätt arbetsuppgift. Delegering av specifika uppgifter kan ske när det utifrån ett helhetsperspektiv bättre svarar mot patientens behov och under förutsättning att patientsäkerheten inte äventyras. Distriktssköter

5 skan/sjuksköterskan som svarar för patientens vård ska då, i samråd med vårdpersonalens arbetsledare, fatta beslut om delegering. I delegeringsfrågan ansvarar distriktssköterska/ sjuksköterska för vad som är bäst för patienten - t ex att vårdpersonal överlämnar läkemedel. Studerande Studerande som genomgår sin kliniska praktiktjänstgöring får endast iordningställa och administrera läkemedel under tillsyn av sjuksköterska. (SOSFS 2001:17). Studerande i påbyggnadsutbildningar kan under eget ansvar få utföra arbetsuppgifter som ligger inom ramen för deras tidigare grundutbildning. Vårdpersonal Av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS 1998:531) framgår att personal inom socialtjänsten anses som hälso- och sjukvårdspersonal när den biträder legitimerad yrkesutövare i vård, behandling eller undersökning. En viss enskild uppgift kan överlåtas genom delegering till vårdpersonal enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 1997:14. Delegering innebär att någon som tillhör hälsooch sjukvårdspersonalen och som är formellt och reellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till en annan person som saknar formell kompetens, men är reellt kompetent för uppgiften. Vårdpersonal som fått en uppgift delegerad, har ett personligt ansvar för utförandet av uppgiften. Personalen ska också, inom ramen för sin kompetens, uppmärksamma förändringar i vårdtagarens hälsohälsotillstånd och informera distriktssköterskan/sjuksköterskan. Delegering av uppgift/-er ska föregås av utbildning om vad delegeringen innebär, liksom instruktion i hur uppgiften/-erna ska utföras. Den som känner sig osäker inför uppgiften och som inte anser sig ha tillräcklig erfarenhet eller utbildning, ska säga till om detta innan ett delegeringsbeslut tas (SOSFS 1997:14)

6 Arbetsuppgifter - Förslag till arbetsordning Läkemedelshantering är ett kvalificerat arbete som kräver goda kunskaper och ett gott omdöme. Personal med formell och reell kompetens är en förutsättning för att vården och behandlingen på alla nivåer ska kunna ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Särskilda författningar beskriver hur hanteringen ska ske, samt att uppgiften i huvudsak är distriktssköterskas/- sjuksköterskas ansvar. Inspektion och kvalitetsgranskning av läkemedelshanteringen på verksamheten ska utföras externt minst en gång per år, t ex av farmaceut. Egenvård När en person är helt medveten om sin medicinering vad det gäller läkemedlets art, dosens storlek och tabletternas utseende, kan uttag och överlämnande av läkemedel utföras av personal på den enskildes önskan utan formell delegering. Praktisk hjälp kan också behövas med att öppna en medicinburk, hälla upp flytande medicin, lämna in recept eller hämta ut läkemedel på apoteket. För detta behövs heller ingen delegering. I övriga fall där det finns misstanke om att personens medvetenhet sviktar, gäller för vårdpersonalen att informera ansvarig läkare och distriktssköterska/sjuksköterska om situationen. Bedömning av om den enskilde själv inte kan klara sin medicinering görs av patientansvarig läkare i samråd med omvårdnadsansvarig distriktssköterska/sjuksköterska och närstående. När den enskilde inte kan klara sin medicinering själv övertar Landstinget/sjukvårdshuvudmannen ansvaret för att patientens läkemedelshantering sker på ett tryggt och säkert sätt. Journalföring Den behandlande läkaren bedömer och journalför patientens egenvårdsförmåga, förskriver läkemedel samt ger anvisningar om behandlingen. Distriktssköterska/sjuksköterska ska föra anteckningar i sin journal om läkarens ordinationer och anvisningar samt i övrigt det som gäller läkemedelsbehandlingen. Det finns ingen skyldighet för vårdpersonal att dokumentera i journal, däremot finns skyldighet att rapportera. När ett omvårdnadsansvar har lagts på en person som inte är skyldig att föra journal, är det lämpligt att också lägga till någon form av dokumentationsansvar (SOSFS 1993:17). Det är en praktisk nödvändighet för dem att göra noteringar om sina iakttagelser etc. om patienterna (Sjölenius 1992). Delegering Delegering får inte användas för att lösa personalbrist eller av ekonomiska skäl (SOSFS 1997:14). Man ska sträva efter att så få delegeringar som möjligt utfärdas och att arbetet utförs av formellt behörig personal. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonal får överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast när detta är förenligt med en god och säker vård (LYHS 1998:531). Delegering får inte ske om patientens hälsotillstånd är så skiftande att kontinuerlig bedömning krävs vid varje tillfälle arbetsuppgiften utförs. Delegering sker genom ett skriftligt beslut som ska skrivas under både av den som delegerar och av den som tar emot delegeringen. Delegeringen ska föregås av undervisning och kunskapskontroll

7 All personal som medverkar i överlämnande av läkemedel måste vara informerad om gällande regler. Vid delegering gäller följade: - Delegering kan endast komma ifråga beträffande enstaka arbetsuppgifter - Arbetsuppgift som delegeras ska vara klart definierad - Delegering får inte ske om patientens hälsotillstånd är så skiftande att kontinuerlig bedömning krävs för varje tillfälle, t ex vid omfattande smärtlindringsprogram - Delegering kan inte ske om uppgiften enligt bestämmelse i författningen är förbehållen viss yrkeskategori - Delegering av arbetsuppgift kan endast ske från den som är formellt och reellt kompetent för den arbetsuppgift som beslutet gäller - Den som genom delegering erhållit viss arbetsuppgift får inte vidaredelegera denna uppgift - Ett delegationsbeslut är alltid personligt - Ett delegationsbeslut är alltid tidsbegränsat, gällande högst 12 månader - Vid delegering måste alltid den som ämnar delegera viss arbetsuppgift förvissa sig om, att den som avses få uppgiften på ett fullt tillfredställande sätt kan utföra den; ansvaret för detta åvilar den som fattar beslut om delegering - Vid delegering måste den som avses få viss uppgift meddela den delegerande, om vederbörande anser sig sakna tillräckliga kunskaper och färdigheter för att på ett fullt tillfredställande sätt kunna utföra uppgiften. Ansvaret för att så sker åvilar den som avses få uppgiften - Den som delegerar viss arbetsuppgift ansvarar för sitt beslut härom och ska följa upp hur uppgiften fullgörs - Den som genom delegering erhållit viss uppgift ansvarar därefter - i samma utsträckning som i fråga om sina övriga egna arbetsuppgifter - för sitt sätt att utföra den delegerade uppgiften - Varje delegeringsbeslut ska vara skriftligt - Ett delegeringsbeslut ska bevaras enligt samma regler som för journalhandlingar. - Ett delegeringsbeslut kan när som helst återkallas av den som meddelat beslutet, den för den medicinska verksamheten på enheten ytterst ansvarige - Samråd ska ske med närmaste arbetsledare innan någon delegerar en arbetsuppgift Ordination Ordination av läkemedel får endast göras av läkare, förutom de läkemedel som distriktssköterska/sjuksköterska som genomgått utbildning i föreskrivningsrätt får utföra (SOSFS 2001:16). Ordinationen ska föras in på en särskild ordinationshandling, vilken ska dateras och innehålla läkemedlets namn, beredningsform, styrka och dosering i antal respektive volym, administrationssätt och ordinerande läkares namn. För läkemedel som ordineras på recept eller på ordinationskort för dosdispensering (apoteket) svarar den patientansvariga distriktssköterskan/sjuksköterskan för att aktuella läkemedelsordinationer finns samlade på en ordinationshandling. Handlingen ska signeras och det ska tydligt framgå vem som ordinerat respektive läkemedel. Vid muntlig ordination i akuta situationer eller tillfällig ordination per telefon repeterar distriktssköterska/sjuksköterska som kontroll av ordinationen, antecknar ordination, tidpunkt

8 och läkarens namn på ordinationshandlingen. Given dos signeras. Ordinationen signeras och journalförs av läkare så snart som möjligt och i förekommande fall faxas så snart som möjligt till sjuksköterskan. Rekvisition Huvudprincipen vid läkemedelsbehandling är individuell förskrivning via recept eller APO-dos ordination. Inom vissa särskilda boenden används slutenvårdsmodellen. Dosdispensering/APO-dos Dosdispensering sker på apotekens, APO-doscenter i dosbricka eller dospåsar med ordinationskort som dispenseringsunderlag. Dosdispensering från apoteket levereras med en bestämd leveransdag, varje vecka eller var fjortonde dag. Aktuell medicinförändring meddelas apoteket av läkare per telefon eller post. Ändringar i läkemedelsordinationer, som är brådskande, kan göras av apoteket i form av extrabrickor till nästa leveransdag. Dosdispensering från apotek lämpar sig endast för personer, som står på stabil medicinering. Målsättningen är dock att huvuddelen av läkemedelsdispenseringen ska ske från apotekens APO-doscenter. Förvaring av läkemedel Läkemedel ska förvaras så att det inte finns risk för att obehöriga kan komma åt dem. Distriktssköterska/sjuksköterska ska på ett betryggande sätt omhänderta förvaring och utdelning av läkemedel. I förråd: Finns ett läkemedelsförråd eller enskilda läkemedelsskåp ska dessa vara låsta. Nycklar till förråd får endast innehas av den som tjänstgör som distriktssköterska/sjuksköterska och av förordnad läkare. Läkemedlen ska förvaras i originalförpackningen. Utöver läkemedel får endast utensilier för delning av läkemedel samt liggare för inspektion förvaras i förrådet. Rutiner för nycklarna anges i den lokala rutinen för läkemedelshanteringen som upprättats av ansvarig distriktssköterska/sjuksköterska. Läkemedel som behöver kall förvaring, ska förvaras i låst kylskåp +2 grader - +8 grader. Utanför förråd: Färdigställda dygnsdoser och APO-doser kan förvaras i annat låst skåp, om någon annan person än distriktssköterska/sjuksköterska delar ut medicinerna. Personal som delegerats uppgiften har tillgång till detta skåp. Nyckeln förvaras i förekommande fall på ett för den enskilde säkert sätt, enligt lokala anvisningar av distriktssköterska/sjuksköterska/arbetsledaren. I hemmet: Patientansvarig distriktssköterska/sjuksköterska får i samråd med närstående och vårdpersonal finna en praktisk lösning för förvaring i hemmet av läkemedel för de personer som inte klarar av sin medicinering själv. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt. Uttag och iordningställande Iordningställande av läkemedel ska utföras av formellt behörig personal dvs. distriktssköterska/- sjuksköterska, men kan i undantagsfall delegeras i enlighet med lokal instruktionen. Den som delegerats uppgiften att iordningställa läkemedel ansvarar för att kontrollera så att patientens identitet, läkemedlets namn, styrka och läkemedelsform, samt dos och doseringstidpunkt

9 överensstämmer med ordinationshandlingen. Iordningställande av läkemedelsdos i dosett kan utföras i centralt förråd eller i hemmet. För att få en samlad och säker läkemedelshantering vid iordningställande av läkemedelsdos i dosett ska en aktuell, signerad ordinationshandling användas. Som underlag vid iordningställande av läkemedelsdos kan, i undantagsfall, även recept användas. Recept och av läkare signerad ordinationshandling är originalhandling. Kortet som finns på dosettens baksida är endast för information till patient, närstående samt kommunens vårdpersonal som överlämnar medicin ur dosetten och utgör inte ordinationshandling. En kopia av aktuell, signerad ordinationshandling, signaturlista och signeringslista för eventuellt iordningställande och för överlämnande av medicin till patient, ska finnas hemma hos samtliga hemsjukvårdspatienter som har hjälp med dosettdelning eller läkemedelsintag. Bekräftelse görs med signatur och datum på kontrollista/signeringslista att medicinen är delad/- iordningställd. Ett iordningställt läkemedel ska vara märkt med uppgifter om patientens identitet, läkemedlets namn, styrka, ordinerande läkare, tidpunkt för intag av läkemedlet samt ansvarig person som utfört delningen. Överlämnande Vid överlämnande av läkemedel kontrolleras att rätt dos lämnas och intas av rätt person vid rätt tid, på ett för patienten säkert och tillfredsställande sätt (SOSFS 2001:17). De utförda momenten signeras på signeringslista. Uttag och överlämnande ur doseringshjälpmedel, som dosett eller påse, ska utföras av en och samma person. Vårdpersonal som erhållit delegering att överlämna läkemedelsdos ur doseringshjälpmedel, kontrollerar identiteten så att rätt vårdtagaren/patient får rätt medicin samt att det är rätt dag och tidpunkt. Den som överlämnar läkemedelsdos förvissar sig om att den vårdbehövande intar medicinen och/eller bistår den enskilde vid intag av medicinen. Bekräftelse görs med signatur och datum på kontrollista/signeringslista att läkemedelsdos är överlämnad och intagen samt i förekommande fall nyckel återställd. Vårdpersonalen rapporterar alla avvikelser till distriktssköterska/sjuksköterska: - om vårdtagaren inte intar sin medicin - om förväxling av läkemedelsdos har skett - om man misstänker biverkningar av medicineringen - om en dos inte har blivit överlämnad - om vårdtagaren har kräkningar vid peroral medicinering Injektion Injektion av läkemedel är en sjuksköterskeuppgift. Det behövs kunskap om verkningssätt, biverkningar, förfaringssätt och förmåga att göra rimlighetsbedömningar. Delegering av injektionsgivning kan endast ske av injektion med insulinpenna till en vårdtagare/patient med stabilt blodsockervärde. Tillfört insulin signeras för varje given dos. Signeringslistor och rapporteringslistor Vid läkemedelshantering ska det föras journalanteckningar som anger vad varje patient

10 tillförts. Detta kan ske på en separat signeringslista. Även anteckning om att ingen dos, del av dos eller om dos har tillförts patienten vid fel tidpunkt ska noteras samt rapporteras till distriktssköterska/sjuksköterska. Distriktssköterska/sjuksköterska ska följa upp signeringslistan regelbundet. Signeringslistor lämnas till distriktssköterska/sjuksköterska. Signeringslistan är en journalhandling och ska sparas. Avvikelserapportering LEX MARIA - händelser - då en person i samband med vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom - ska rapporteras till verksamhetschefen eller annan utsedd person. Denne gör snarast anmälan till Socialstyrelsen. Inom kommunal hälso- och sjukvård är det medicinskt ansvarig sjuksköterska som svarar för att anmälan görs till Socialstyrelsen och socialnämnd (LYHS 1998:531). Oftast har nämnden delegerat ansvaret till MAS att göra anmälan till Socialstyrelsen. Rapporterade avvikelser i samband med läkemedelshanteringen journalförs av distriktssköterska/sjuksköterska som rapporterar vidare till behandlande läkare samt gör en avvikelserapportering i förekommande fall. Definitioner Administrering av läkemedel Tillförsel eller överlämnande av en iordningställd läkemedelsdos till en patient (SOSFS 2001:17). Behandlingsschema "Schema över individuellt ordinerade läkemedel som ingår i en fastställd behandlingsplan för en viss patient. Behandlingsschemat är en del av patientens journal" (SOSFS 2001:17). Delegering Delegering innebär att någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och som är både formellt och reellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till en annan person som saknar formell kompetens men har reell kompetens för arbetsuppgiften (SOSFS 1997:14, 1998:531). Dosdispensering Maskinellt eller manuellt iordningställande av läkemedel i patientdoser, t ex dosexpedition av apotek eller iordningställande i dosett. Egenvård Som egenvård, dvs icke hälso- och sjukvård, räknas de uppgifter som behandlande läkare bedömer att patient eller närstående kan sköta. Gränsdragningen till vad som är egenvård kan vara svår att bedöma. Detta kan inte anges generellt utan är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Vid ordination av läkemedel bedömer även ordinatören om patienten behöver hjälp med läkemedelshanteringen och i förekommande fall journalförs behovens omfattning. Formell kompetens

11 Formell kompetens för en uppgift har den som genomgått formellt fastställd högskoleutbildning (SOSFS 1997:14). Formellt fastställd utbildning Fastställda läroplaner enligt statlig ordning. Därefter fastställs kursplaner av linjenämnder eller motsvarande. Författningar Bestämmelser som beslutats av Riksdagen eller regeringen och som meddelats i form av lag eller förordning. Föreskrifter Generella rekommendationer utfärdade av en myndighet (Socialstyrelsen) t ex i anslutning till en författning. Föreskriften anger hur någon ska handla och är bindande för verksamheterna de är riktade till. Iordningsställande av läkemedel Omfattar såväl uppdelning av avdelade doser (tabletter m m) som uppmätning av flytande läkemedel för peroralt eller parenteralt bruk (SOSFS 2001:17). Läkemedelsform Tillverkningsform som tabletter, kapsel, och resoriblett. (SOSFS 2001:17). Läkemedelshantering Läkemedelshantering är distriktssköterska/sjuksköterskas ansvar. Hanteringen omfattar läkemedelsordination, iordningställande och administrering, rekvisition och förvaring av läkemedel (SOSFS 2001:17). Ordination enligt generella direktiv Ordination av läkemedel som gäller för patienterna på en viss enhet vid vissa angivna hälsotillstånd, utan att en särskild individuell ordination behöver ges. Läkemedlet får endast ges då en distriktssköterska/sjuksköterska gjort en behovsbedömning ( SOSFS 2001:17). Ordinationshandling Handling som ska ge en samlad bild av en ordinerad och genomför läkemedelsbehandling (SOSFS 2001:17). Ordinationskort Ordinationshandling för dosdispensering av läkemedel på apotek. Även en patients övriga ordinationer kan föras in på kortet (SOSFS 2001:17). Reell kompetens Kunskaper och färdigheter kan inhämtas på annat sätt än genom fastställd formell yrkesutbildning t ex genom praktisk yrkesverksamhet. I sådana fall saknar vederbörande formell kompetens för uppgiften. Den som har skaffat reell kompetens för en viss arbetsuppgift har inte utan vidare rätt att utföra den. Vederbörande kan först efter delegering tilldelas uppgiften (SOSFS 1997:14). Rättsvillfarelse Begreppet rättsvillfarelse står närmast för vilsenhet i fråga om kunskap om rättsreglerna. Rättsvillfarelse, okunnighet eller osäkerhet. I princip gäller den ståndpunkten att rättsvillfarelse i sig inte utesluter ansvar. Det är aldrig försvarligt att vara okunnig om rättsreglerna (Sjölenius 1992)

12 SFS Svensk Författnings Samling innehåller lagar som stiftas av riksdagen och förordningar som utfärdas av regeringen. SOSFS Socialstyrelsens Författnings Samling innehåller föreskrifter och allmänna råd som utfärdas av Socialstyrelsen. Litteratur Stockholms läns landsting. Läkemedelshantering. Råd och anvisningar för sjukvårdspersonal i Stockholms län Svensk Författningssamling. Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). Svensk Författningssamling. Patientdatalagen (SFS 2008:355). Svensk Författningssamling. Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. (LYHS 1998:531). Svensk Författningssamling. Förordning om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:1513). Socialstyrelsen. Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna och allmänna råden (2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården (SOSFS 2001:17) Socialstyrelsen. Socialstyrelsens allmänna råd om medicinskt ansvarig distriktssköterska/sjuksköterska i kommunens hälso- och sjukvård (SOSFS 1997:10). Socialstyrelsen. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård. (SOSFS 1997:14). Socialstyrelsen. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria samt lokal avvikelsehantering. (SOSFS 2005:28): Svensk Sjuksköterskeförening. DySSSy, en dynamisk metod för kvalitetssäkring Sjölenius B. Delegering Läkemedel Ansvar. Studentlitteratur Wilow, K. Författningshandbok. För personal inom hälso- och sjukvård Finns online på: Vårdförbundet. PUNK- Kvalitetshandboken för distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvård inklusive kommunal hälso- och sjukvård