Konstruktion och byggnadsteknisk uppbyggnad illustreras i bilagorna 1 (plan) och 2 (sektion).

Transkript

1 Landsarkivet i Lund Kv Arkivet 1, tillbyggnaden Översiktlig teknisk beskrivning Teknisk uppbyggnad Konstruktion och byggnadsteknisk uppbyggnad illustreras i bilagorna 1 (plan) och 2 (sektion). Byggnadsstomme: Byggnadsstommen är utförd av platsgjuten betong med gavelväggar och tvärgående väggar som vertikala bärverk. Cc- avståndet mellan de bärande väggarna är 4.65 m, i de yttersta facken mot gavelväggarna något mindre. Väggarna går från långsida till långsida, med ett avbrott i mitten på en bredd av 1.56 m. Bjälklagen, som är kraftigt armerade, bär i byggnadens längsriktning. De bärande tvärgående väggarna är dubbelarmerade vertikalt och horisontellt. Bjälklagstjocklekar: Bjälklag över källare/plan mm, bjälklag över plan 2 och mm, bjälklag över plan mm. I bjälklagens underkant finns slitsar, ursparningar, som utförts vid gjutningen. I dessa har armaturer fällts in. Betongbjälklagen har formats vid gjutningen med skivor, vilket ger avtryck med kvadratiskt rutnätsmönster på betongbjälklagens undersida. Väggtjocklek tvärgående betongväggar: 150 mm. Tjocklek för de bärande gavelväggarna: 150 mm. Lokalt runt ventilationsschakt har betongen gjutits ut som pilastrar mot teglet. Golvkonstruktion källare: Från ovansidan räknat 50 stålglättad överbetong, 150 lecafyllning, 100 konstruktionsbetong. I lägen för ursparningar i golvet har överbetongen gjutits ned till konstruktionsbetongen, utan lecafyllning. 1

2 Grundläggning: Längsgående betongsulor under bärande väggar och ytterväggar. Takkonstruktion: Uppstolpade takstolar på betongbjälklag (bjälklag över plan 4). På bjälklagets ovansida har man isolerat med mineralullsmatta, som kompletterats senare med lösull. Total isolertjocklek ca mm. Yttertak: Papptäckning, underlagspapp, råspont. Invändig avvattning med relativt kraftig taklutning. Detta syns dock inte utåt eftersom tegelskalmuren dragits upp över taknivån. Ytterväggar långsida: Utfackningsvägg (d.v.s. icke bärande) med skalmur av halvstens (120 mm) tegel, 10 luftspalt, 100 mm träullskiva, 15 puts. Putsen har på insidan strukits med bituminös beläggning (asfalt), som fuktspärr. Innanför putsen finns en uppregling med 120 mm stålreglar, mot vilka en gipsskiva med aluminiumfolie fästs på insidan. I regelskiktet har ventilationskanaler (tilluft) i det ursprungliga ventilationssystemet dragits. Ytterväggar gavelsidorna: Skalmur av halvstens tegel, fingerspalt, 100 mineralull, 120 schakt/luftspalt, 150 betong. Ytterväggar ovan bjälklag över plan 4: Innanför den utvändiga skalmuren har murats en skalmur av halvstens tegel. De båda skalmurarna är inte hopmurade i förband. Ytterväggar i trapphuset: Utvändig skalmur av halvstens tegel, 50 mineralull, inre bakmur av halvstens tegel. 2

3 Innervägg i trapphuset: Halvstens tegel Horisontell stabilisering: Horisontell stabilitet för vindbelastning mot byggnadens långsidor erhålls via de tvärgående betongväggarna. Kapaciteten för lastupptagning i denna riktning är betydligt större än de belastningar som kan uppträda. Kapaciteten att ta upp horisontella krafter mot gavelsidorna är något mer begränsad, eftersom det inte finns några betongväggar som är parallella med långsidorna. För vindlaster mot gavelsidorna kan kraftupptagning för horisontell stabilitet antas ske på följande vägar: I de längsgående ytterväggarnas tegelmurverk. En förutsättning för detta är att vindlasten i praktiken kan föras på murverket genom mekanisk förankring, t.ex. via kramlor. Genom styvhet i de tvärgående betongväggarna, vilka är kraftigt armerade. De är dock orienterade på ett sätt som medför att styvheten är låg i den aktuella riktningen. Men samverkan mellan väggar och bjälklag, med böjstyva knutpunkter och det faktum att det finns ett stort antal tvärgående väggar samtidigt som den vindutsatta ytan är relativt liten på gavelsidorna kan innebära att de tvärgående väggarna trots allt har betydelse för horisontalstabilisering vid vindlast mot gavelsidorna. Tegelfrågor: Tillbyggnadens fasader har byggts med halvstens tegelmurverk, s.k. skalmurar, en som blev vanlig i Sverige på 1950-talet. Fram till mitten av 1960-talet byggdes skalmurar normalt utanpå en så kallad bakmur, ofta av lättbetong, tegel eller betong. Från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet blev det ovanligt med bakmur av stenmaterial (förutom gavelväggar med bärande betong) och teglet kom mer och mer att användas som fasadskal i utfackningsväggar med träregelstommar. I I skalmurar bär tegelmurverket endast vertikallast från ovanliggande murverksdelar. För att skalmurar ska kunna ta upp vindlast när det blåser mot eller från fasaden, och emellanåt även för att dom ska kunna bära tyngden av ovanliggande murverkspartier, måste dom vara förankrade till den bakomliggande byggnadsstommen. Genom förankringen förs i detta fall de vindlaster som träffar tegelskalet till betongväggar och betongbjälklag. Skalmurarna på långsidorna är sannolikt endast kramlade till bjälklagskanter och tvärgående betongväggar och inte till den stålregelstomme som finns innanför träullskivan. På gavelsidorna kan kramlor vara mer utspritt placerade. Enligt 3

4 hänvisning på K-ritningar ska kramlingen ha föreskrivits på en K-ritning med föreskrifter. Denna ritning har inte funnits tillgänglig vid utredningsarbetet. Vid samtal med Kjell Lundblad, ansvarig konstruktör för tillbyggnaden 1971, i december 2010 framgick att kramling sannolikt utförts med varmförzinkat järn, i storleksordning 4 st/m 2. Varmförzinkning anses idag vara otillräckligt som korrosionsskydd för kramlor i skalmurar, varför förstärkning av horisontalförankringen sannolikt erfordras. Det finns särskilt framtagna renoveringskramlor för detta ändamål och denna typ av förstärkningsåtgärder kan utföras utan att det syns i fasaderna. Kostnaderna för detta kan normalt betecknas som måttliga. I samband med att man började bygga fasader med halvstens tegelskalmurar började man också armera dessa i de horisontella fogarna. Fram till omkring 1980 användes normalt icke rostfri armering. De första decennierna efter murningen skyddar murbruket normalt armeringen från att rosta. Denna korrosionshämmande egenskap tappar bruket successivt, varefter korrosionsprocessen inleds. Vid korrosionen utvidgas järnet kraftigt, varvid skador uppstår i fogar och tegelstenar ( rostsprängning ). Det finns utförda omfogningar i fasaderna som tyder på att på att rostsprängningar förekommit. I utredningsarbetet har undersökning med metalldetektor utförts i två lägen på fasad mot öster. Därvid detekterades armering i fog över fönsteröppning i bottenplan, i fasadens norra del. Vidare gav detektorn utslag för armering i två fogar i bottenplan, belägna ett tiotal meter söder om nämnda fönster. Detta innebär att man får räkna med att tegelmurverket är armerat längs långsidorna generellt. I den mån det ligger icke rostskyddad armering i fogarna kommer de att orsaka rostsprängningar framöver. Förloppet accelererar efterhand och hållbara renoveringar i detta avseende innebär att all icke rostfri armering avlägsnas. De renoveringsåtgärder som krävs för att åtgärda denna typ av problem kräver omsorg och hantverksskicklighet, varför kostnaderna kan bli kännbara. Föreskrifter beträffande armering av tegelmurverket kan antas också finnas på ovannämnda K-ritning som innehåller uppgifter om kramling. Skalmurarna på Landsarkivets tillbyggnad är murade med tegel från Helsingborgs Ångtegelbruk. Helsingborgsteglet tillverkades av en skifferlera, som är äldre än den isälvslera som vanligtvis använts för tegeltillverkning i svenska tegelbruk. Den aktuella leran krävde högre bränningstemperatur, ca 1150 grader jämfört med ca 1000, vilket medförde att Helsingborgsteglet fick särskilt hög tryckhållfasthet. Bränningstemperaturen var emellanåt så hög att en del tegel börjat sintra i ytan. Karakteristiskt för tegelsorten är också att det bränts med reducerande bränning, d.v.s. syreunderskott i ugnen, vilket medför att rödbrännande leror skiftar i kulör mot en mörkbrun eller brunsvart nyans. Den mörka nyansen är resultat av lerans egenskaper och förhållanden vid bränningen, inte resultat av tillsats av mangan, vilket använts i andra tegelbruk för att ge mörkt bruna och svartbruna nyanser i tegel som tillverkas av rödbrännande leror. 4

5 Den hårda bränningen ger förutom hög hållfasthet den egenskapen att teglet suger anmärkningsvärt lite vatten. Hög hållfasthet och låg vattensugning medför att helsingborgsteglet har mycket stor frostbeständighet. Denna egenskap betydde att helsingborgstegel ofta togs till i lägen där fasaderna utsattes för svåra frostpåkänningar. Nybergs val att utforma tillbyggnaden utan utkragande takfot och med fasadtegel som går ned i mark utan övergång till sockel av annat material strider mot de tekniska rekommendationer som ingenjörskåren och den svenska tegelindustrin normalt gav under den aktuella perioden. Uppfattningen att dessa tekniska lösningar är olämpliga hänger sannolikt samman med att tegelproduktionen genomgått omfattande förändringar under efterkrigstiden, förändringar som medförde mer rationell produktion, men i praktiken också att frostbeständigheten i teglet kunde bli lidande. Erfarenhetsmässigt kan dock sägas att helsingborgsteglet hållit tidigare standard i detta avseende tills tegelbruket lades ner några år in på 1970-talet. De betongplattor som lades på mark intill fasaderna 1988 bedöms på grund av teglets goda frostbeständighet inte nödvändiga med tanke på risken för frostskador i teglet. Helsingborgsteglets låga vattensugning medförde vidare att man var tvungen att använda murbruk med starkt hydrauliska egenskaper. Man kan därför förmoda att det är ett bruk med hög cementhalt som använts, vilket också stämmer med dess kulör. Huruvida man vid murningen i praktiken erhållit särskilt hög hållfasthet i murverket är dock en öppen fråga. I slitsen för de horisontellt orienterade fönstren har ju järnprofiler satts in som stöd i efterhand. Detta förhållande kan möjligen (men behöver inte nödvändigtvis) vara tecken på att hållfastheten i murverket inte är anmärkningsvärt hög. I dag finns en praxis i byggbranschen att man inte utför så långa fasader med skalmurar som Landsarkivets tillbyggnad utan så kallade dilatationsfogar. Detta beror på att tegelmurverket har begränsad förmåga att klara de rörelser som sker i murverket, när temperatur- och fuktförhållanden varierar. I många fall utförs dilatationsfogar redan i fasader med 15 m längd, vilket ska jämföras med tillbyggnadens längd, ca 33 m. 1 Dilatationsfogar görs med en vertikalt genomgående fog i hela murverkets höjd. Murverket delas därigenom upp i konstruktivt skilda sektioner, och varken armering eller murbruk ska vara genomgående. Dessa fogar utförs normalt med elastisk fogmassa i ytan. Genom det avvikande materialet och det faktum att fogen är vertikalt genomgående utgör dilatationsfogar ett främmande element i tegelmurverken och ett utseendemässigt problem. Ytterligare problematiskt blir det 1 Moderna tegeldetaljer, T Gustavsson, Arkus förlag, Behovet av dilatationsfogar i skalmurar hänger samman med att dessa i praktiken är s.k. kallmurar, som praktiskt taget helt följer utetemperaturen. I äldre murverk, fullmurar, medförde förbandsmurningen en sammanhållande och sprickfördelande effekt. Murning med kalkbruk gav också murverket större deformationskapacitet. 5

6 hela på grund av att fogmassorna efter några år normalt blir sjaskiga och missfärgade. Den praxis som säger att fasader som är ca 15 m eller mer bör utföras med dilatationsfogar bygger enligt resultat från forskningsprojekt på LTH på förutsättningen att de är endast ca 3 m höga. 2 Enligt samma undersökning är förhållandet mellan skalmurars längd och höjd en väsentlig faktor för hur långa fasader som kan muras utan ökad sprickrisk, för en 12 m hög mur kan betydligt längre fasader accepteras. Landsarkivets tillbyggnad utgör därför ett pedagogiskt och användbart exempel på de förhållanden som beskrivits i LTH-projektet. Förutom längd/höjdförhållandet finns en del andra faktorer som är viktiga för hur långa fasader som kan byggas utan dilatationsfogar, bl.a. förekomsten av fönsteroch andra muröppningar. Landsarkivets slutna fasader är gynnsamma, om man haft stora öppningar i murverket hade riskerna för sprickbildning i murverket ökat. Murbruk på tillbyggnaden har, i likhet med Lewerenz Markuskyrkan i Björkhagen och Nybergs egen Klockarebackens kapell i Höör, dragits ut på teglet i fasad. Av den antikvariska förundersökningen framgår att utdragningen av fogbruk på teglet avsågs att bidra till ökad patina, och att denna effekt efterhand skulle öka genom att vittring och sönderfrysning skulle ske i bruket. Också den ursprungliga avtäckningen med cortenstål i murkrönet, som ersattes med plåtbeslag kring 1995, avsågs bidra till patinering. Genom att man dragit ut bruket på teglet döljs också effektivt att murverket är murat i ett renodlat löpförband med halv stens förskjutning ( skorstensförband ). På så sätt har man kunnat kamouflera åtminstone för den initierade betraktaren att muren är en skalmur och inte en fullmur, utan att behöva mura in koppytor som kapats på mitten. 3 Till detta bidrar att man placerat fönstren långt in i väggtvärsnittet och murat in teglet med en stens djup som en ram runt fönstren. Därigenom upplevs muren mer som en homogen fullmur med minst en stens djup än som den halvstens skalmur den är i den normala väggsektionen. Metoden att dra ut fogbruk på teglet strider mot hur murningshantverk normalt lärs ut, och man kan anta att det funnits ett motstånd bland hantverkarna att dra ut bruket på det högt ansedda helsingborgsteglet. Förändringspotential, möjligheter och begränsningar avseende byggnadsstommen Den platsgjutna betongstommen har ett övermått av bärförmåga avseende 2 Trettio meter långa tegelfasader utan dilatationsfogar, Bygg & Teknik nr 8/05, M Molnar, J Jönsson, T Gustavsson 3. På en arkitektritning (41:1) från uppförandet anges att endast hela tegelstenar skulle muras in, d.v.s. tegel fick inte huggas. Föreskriften överensstämmer med föreskrifter vid byggandet av S:t Petrikyrkan i Klippan. 6

7 vertikallast och för vindlaster mot långsidan. Det finns således relativt stora möjligheter att göra förändringar som minskar kapaciteten i dessa avseenden. Det innebär att det är föga komplicerat ur konstruktiv synpunkt att ta bort relativt omfattande delar av de tvärgående väggarna om man avväxlar för de laster som de tagit upp till angränsande delar som bibehålls. 4 När det gäller horisontell stabilitet för vindlaster mot gavelsidan är tillbyggnadens kapacitet mer begränsad. Det innebär att det kan vara nödvändigt att vid stora ingrepp i den gjutna betongstommen ersätta den styvhet för vindlaster mot gavelsidorna som de tvärgående väggarna kan ha. Denna typ av förstärkning kan utföras med stålprofiler i anslutning till ytterväggarnas insidor i något läge på ömse sida av byggnaden. I den mån förstärkning erfordras, vilket bör avgöras i en mer detaljerad analys, bedöms de erforderliga insatserna vara relativt begränsade. I samband med en ombyggnad för nya funktioner är det ändamålsenligt att förbättra värmeisoleringen i ytterväggarna på långsidorna. Men den nuvarande sammansättningen har väggen ett U-värde av ca 0.8. Det är fukttekniskt sett tveksamt att tilläggsisolera på insidan innanför befintlig träullskiva. Denna skiva innehåller organiskt, och därmed fuktkänsligt, material, som kan fuktas ned vid regngenomslag genom teglet. Som alternativ kan prövas alternativet att man tar bort träullskivan och murar en invändig lättbetongmur. En invändig mur med 200 mm djup skulle exempelvis medföra ett U-värde av Om man tar bort träullskivan enligt ovan erhålls sannolikt också möjlighet att rensa bort icke rostfri armering i teglet från insidan på byggnadens långsidor. Att utföra detta från insidan skulle sannolikt medföra lägre kostnader än om man tar bort den utifrån. Den största fördelen med detta utförande torde dock vara att riskerna för förvanskning av fasaderna vid borttagning av armeringen skulle kunna elimineras. I den mån det ligger armering i tegelfasaderna på gavelsidorna måste den i vilket fall som helst tas bort från utsidan. Förändringspotential, möjligheter och begränsningar avseende tegelskalmurarna Vindlastupptagning: För att skalmurarna ska kunna ta upp de vindlaster som kan belasta väggarna när vinden ligger an i vinkelrätt riktning gentemot fasad måste de som nämnts vara förankrade i betongstommen. 4 Att det är konstruktivt okomplicerat behöver dock inte innebära att det är utan komplikationer produktionstekniskt, att såga och demontera betongdelar från en konstruktion kan t.ex. vara ett tidsödande arbete. 7

8 Tegelmurverkets behov av förankring i byggnadsstommen medför att förändringarna av betongbjälklag och bärande betongväggar bör begränsas, alternativt krävs förstärkningar som ersätter betongens konstruktiva funktion. Betongstommens avstyvande och förankrande funktion kan upprätthållas om man begränsar rivning så att tillräckligt stor bredd av tvärgående väggar och anslutande bjälklag närmast fasaderna bibehålls. Alternativt kan nya bärverk av stål sättas in för att ersätta den konstruktiva funktion som i befintlig byggnad i detta avseende upprätthålls av betongstommen. Möjligheter att ta upp nya fönsteröppningar: Öppningar i skalmurar kan vid nyproduktion göras oarmerade om dessa är maximalt 2.0 m långa och påmurningen är minst 0.5 m hög. Motsvarande konstruktionsprincip bör kunna tillämpas för nyupptagna fönsteröppningar på tillbyggnaden. Om öppningar som inte uppfyller nämnda villkor ska tas upp måste avväxling göras, vilket i detta fall torde betyda inläggning av stålprofiler. Vid komplettering med nya öppningar i murverket kan det finnas anledning att iaktta försiktighet så att tegelmurarnas gynnsamma geometriska karaktär av i stort sett obruten skiva med avseende på kapacitet att ta upp rörelser utan sprickbildning inte spolieras. Kapaciteten i detta avseende skapas som nämnts bland annat av det gynnsamma höjd/längdförhållandet. Om skivan styckas upp för mycket genom stora slitsar i vertikal eller horisontell riktning äventyras denna egenskap. Exempelvis skulle horisontella fönsterband längs hela långsidorna betyda att sprickriskerna ökar drastiskt. Däremot skulle sannolikt fasaderna hålla bättre för fönsteröppningar belägna nära mitten på långsidorna, och endast små öppningar i närheten av hörnen. De allra flesta murverk får dock förr eller senare sprickor, och måttlig sprickbildning kan under vissa förutsättningar vara acceptabelt. Främst handlar de förutsättningarna om: att skalmurar även efter uppsprickning måste vara tillräckligt horisontalförankrade i alla delar att vatten som tränger in vid regngenomslag i muren leds ut och inte vållar fuktskador att murverket har tillräcklig frostbeständighet. Vid ombyggnad bör ändå en förutsättning vara, med hänsyn till de aktuella fasadernas arkitektoniska kvaliteter, att i största mån bibehålla tegelfasadernas karaktär av skiva med gynnsam geometri för att klara de temperaturrörelser som teglet utsätts för. 8

9 De tekniska förutsättningarna beträffande möjligheterna att ta upp fönsteröppningar i fasaderna innebär således att: nya öppningar begränsas till att vara maximalt 2,0 m långa över nya öppningar ska det finnas minst 500 mm murverk avståndet mellan intilliggande fönsteröppningar är minst ca 500 mm fönsteröppningarna placeras geometriskt så att deras inverkan på fasadernas möjligheter att ta upp temperaturrörelser minimeras. Detta medför att fönsterstorlek och placering bestäms i en interaktiv process där såväl funktion som tegelmurverkets tekniska karakteristika beaktas. Tekniskt sett kan tillräckligt stora fönster tas upp för att bostäder ska kunna inredas, framförallt om begränsad sprickrisk kan accepteras, med förutsättningar enligt ovan. Frågan om ombyggnad till bostadsändamål ska accepteras kan således framförallt betraktas som en gestaltningsfråga, där behandlingen av teglets materialitet och fasadernas karaktär av nästan obrutna skivor är väsentliga komponenter. Ändringsstrategier Nedan redogörs för tre olika principer avseende ingrepp i byggnadsstommen i samband med ombyggnad för andra ändamål. De konstruktiva ingrepp som krävs i respektive fall har utretts överslagsmässigt och beskrivs i text och skisser. För samtliga tre alternativ gäller att de förändringar som görs bör göras på sätt som vidareför Nybergs strävan att arbeta med materialitet och materialverkan samt konstruktivt uttryck och hantverksmässig omsorg om detaljer. Detta kan ske exempelvis genom val av fönster, inplacering av fönster i väggtvärsnitt, val av stomförstärkning och utformning av ståldetaljer vid stomförstärkning. Men det kan också handla om att åter synliggöra eller ta tillbaka kvaliteter som funnits ursprungligen i tillbyggnaden, t.ex. cortenstålsavtäckning i murkrön och inredningsdetaljer i trapphuset. Ändringsstrategi 1, indragen ny fasad ovan befintligt tak, förhöjt tak i inre del Ändringsstrategi 1 innebär påbyggnad i ett femte plan, med en indragen fasad. Förändringar avseende stommen visas i bilaga 3 (plan) och 4 (sektion). En avsikt med denna förändring är att man ska kunna undvika att ta upp fönster i ytterväggarna i plan 4. Plan 4 och 5 förutsätts i detta fall inrymma en festlokal som förses med indirekt ljus i plan 4. Bärningsprinciperna för en påbyggnad med indragen fasad i plan 5 framgår av tvärsektion i bilaga 4. Konstruktivt löses denna typ av förändringar med balkar som 9

10 bär fasad och nytt tak på de tvärgående betongväggarna. Byggnadens kapacitet att klara tillkommande belastningar på detta sätt är mycket stor och utgör i praktiken inte någon begränsning. På grund av avvattningsproblematik bör yttervägg i plan 5 och bjälklagsuppbyggnad i bjälklag över plan 4 utföras med icke organiska, stenbaserade material. Ändringsstrategi 2, påbyggnad med indragen fasad i plan 5 Även i förändringsstrategi 2 görs en påbyggnad med ny, indragen fasad ovan befintligt tak. Förändringar avseende stommen visas i bilaga 3 (plan) och 5 (sektion). En avsikt också med denna förändring är att man ska kunna undvika att ta upp fönster i ytterväggarna i plan 4. Plan 4 och 5 förutsätts i detta fall inrymma bostäder, i form av etagelägenheter. Dessa kommer inte att ha fönster i plan 4, utan förses med indirekt ljus från fasaderna i det påbyggda plan 5. Ljus kan i plan 4 också erhållas från takfönster. Bärningsprinciperna för detta alternativ har stor likhet med motsvarande för ändringsstrategi 1; de påbyggda fasaderna och taket bärs av balkar som belastar de bärande, tvärgående betongväggarna. I ändringsstrategi 2 tillkommer att man bygger upp ett bjälklag för etagelägenheternas övre plan. Byggnadens kapacitet att klara tillkommande belastningar på detta sätt är på samma sätt som för ändringsstrategi 1 mycket stor och utgör i praktiken inte någon begränsning. På grund av avvattningsproblematik bör yttervägg i plan 5 och bjälklagsuppbyggnad i bjälklag över plan 4 utföras med icke organiska, stenbaserade material. Ändringsstrategi 3, genomgripande förändring av inre betongstomme Den bärande stommen har stor överkapacitet för att ta hand om vertikala belastningar och vindlaster som är riktade vinkelrät mot tillbyggandens långsidor. Ändringsstrategi 3 har undersökts för att exemplifiera förändringspotentialen i detta avseende. Förändringar avseende stommen visas i bilaga 6 (plan) och 7 (sektion). I alternativet tas stora delar av den inre betongstommen bort, i syfte att skapa en publik lokal i tre våningars höjd, i plan 1-3. Den publika lokalens planmått blir ca 10.8x18.5 m. Ändringsstrategi 3 kan också kombineras med att plan 4 och en påbyggnad i ett femte plan utförs med bostäder, på motsvarande sätt som i ändringsstrategi 2. 10

11 Bild 1. Tegelfasaden går upp över taket, som avvattnas invändigt. 11

12 Bild 2. Runt fönstren har murats en ram med koppytor i fasad. Fönstren sitter indragna så att en stens längd tegel exponeras i smygen 12

13 Bild 3. Järnpelarna i fönsterslitsarna har satts in i efterhand, enligt förantikvariska undersökningen på grund av sprickbildning i murverket. Foto: Mattias Hedberg 13

14 Bild 5. Teglet är murat ned i mark utan övergång till annat material. Bild 6. I sydvästra hörnet finns en smärre skada i murbruket under anläggningsskiftet. 14

15 Bild 7. Vid fönster i fasad mot öster finns en sprickbildning i första liggfog över öppningen, vilken antyder att det finns armering som börjat rosta. Vid undersökning med metalldetektor har järn detekterats i detta läge samt i två lägen ca 10 m från fönstret. 15

16 Bild 8. Fasaderna mot väster och öster är ca 33 m långa och 12 m höga. Det finns inte några dilatationsfogar i murverket. Foto: Lars Berlin/Lotta Nordén Lund den 6 december 2010 Tomas Gustavsson Tomas Gustavsson konstruktioner AB Adelgatan 1B Lund , tioner.se, tomas@konstruktioner.se 16

17 Bilagor: 1. Befintlig byggnad, byggnadsstomme och ytterväggar, plan, relationsskiss 2. Befintlig byggnad tvärsektion, relationsskiss 3. Ändringsstrategi 1 och 2, plan 4 4. Ändringsstrategi 1 och 2, tvärsektion 5. Ändringsstrategi 3, plan Ändringsstrategi 3, tvärsektion Bilagorna 7-13 utgörs av utsnitt från ritningar, Bernt Nyberg: 7. Murningsschema, fasadprinciper högra delen av ritning 41:1 8. Murningsschema, fasadprinciper vänstra delen av ritning 41:1 9. Detaljsektion i normalsektion, undre del, ritning 99:31 (sektion långsida) 10. Detaljsektion i normalsektion, övre del, ritning 99:31 (sektion långsida) 11. Detaljsektion i ordnarrum, undre del, ritning 99:32 (sektion långsida vid fönster) 12. Detaljsektion i gavelsektion, undre del, ritning 99: Sektion genom trapphusdel, övre del, ritning 99:36 Litteraturhänvisningar: Landsarkivet i Lund, Antikvarisk förundersökning, Erika Martin, Moderna tegeldetaljer, Tomas Gustavsson, Arkus förlag, 2008 Modernismens tegelfasader, Tomas Tägil, Tomas Gustavsson, Kristina Bergkvist, Björn Magnusson Staaf, manus, ännu ej utgiven, avses komma ut på Arkus förlag Reparation av murade fasader med korrosionsskador, Tomas Gustavsson, Johan Jönsson, Miklos Molnar, Svensk Byggtjänst