Fritt fram? En jämförelse av öppenheten för import i EU, USA, Kanada och Japan

Transkript

1 Fritt fram? En jämförelse av öppenheten för import i EU, USA, Kanada och Japan

2 Kommerskollegium är Sveriges myndighet för utrikeshandel och handelspolitik. Vi arbetar för en öppen handel med klara spelregler, både inom och utanför EU. Vår huvuduppgift är att förse regeringen med beslutsunderlag i handelspolitiska frågor. Vi fungerar också som kontaktpunkt och samordningscentral, SOLVIT-center, för företag som stöter på handelshinder i sina utlandsaffärer. Även privatpersoner kan göra en anmälan till Kommerskollegium om de kommer i kläm mellan olika regelsystem inom EU. Omslagsbild: Beppe Arvidsson

3 DNR: FRITT FRAM? En jämförelse av öppenheten för import i EU, USA, Kanada och Japan B O X 6803, S T O C K H O L M B E S Ö K S A D R E S S : D R O T T N I N G G A T A N 89 T E L E F O N : , FAX E - P O S T : R E G I S T R A T O K O M M E R S. S E W W W.KOMMERS.SE

4 2(37) Sammanfattning Denna studie, som Kommerskollegium har genomfört på eget initiativ, är en komparativ analys av handelspolitiken i de fyra stora industrialiserade länderna eller handelsblocken: EU, USA, Kanada och Japan. De fyra går i handelspolitiska sammanhang under den gemensamma benämningen Quad. Med hjälp av över 70 olika, mestadels kvantitativa, indikatorer jämför vi öppenheten för import av såväl industrivaror som jordbruksvaror och tjänster. Dessutom studeras de horisontella områdena frihandelsavtal och preferenser för u-länder. Industrivaror Skillnaderna mellan länderna när det gäller tullar på industrivaror är små, med Japan som något mer öppet och Kanada som något mindre öppet än EU och USA. Med vissa undantag är industrivarutullarna i Quad låga. Handelspolitiska skyddsåtgärder (antidumping, utjämningsåtgärder och skyddsåtgärder) används mest av USA och i mindre utsträckning av EU och Kanada. Japan använder dem nästan aldrig. Icke tariffära handelshinder (till exempel kvoter och tekniska hinder) är svåra att kvantifiera, men Japan verkar vara mindre öppet än de andra på detta område. EU kan ha de mest överkomliga tekniska handelshindren medan Kanada överlag förefaller ha minst problem med icke tariffära hinder. Industrisubventionerna förefaller vara högre i EU än i de andra länderna, men dataunderlaget på detta område är svagt. Det går inte att dra någon övergripande slutsats om vilket land som är öppnast för industrivaror. Jordbruksprodukter På jordbruksområdet är tullarna mycket högre än på industriområdet i alla länderna. USA har dock de lägsta och minst snedvridande tullarna. Kanada har den största spridningen med både fler megatullar och fler tullfria tullpositioner än de andra. EU har den minst transparanta tullstrukturen och Japan har flest obundna tullpositioner. EU, följt av USA, är den störste användaren av den särskilda skyddsklausulen för jordbruksprodukter. Detta gör tillgången till EU-marknaden mer oförutsägbar än tillgången till de övriga marknaderna. Kanada har det mest förutsägbara marknadstillträdet. EU är också den störste användaren av exportsubventioner, ett verktyg som aktivt hindrar utvecklingen av andra länders jordbrukspotential. USA och Kanada har liknande stöd men i betydligt mindre omfattning. Japan har endast marginellt exportstöd.

5 3(37) Nivåerna av jordbruksstöd (budgetstöd och prisstöd) är mycket högre i Japan än i de andra länderna. Japanska jordbrukare är mer beroende av stöd från det offentliga än inkomster från marknaden. Europeiska jordbrukare är också beroende av stöd från det offentliga, men i mycket mindre omfattning. Amerikanska och kanadensiska jordbrukare är huvudsakligen beroende av marknaden för sitt uppehälle. Den övergripande slutsatsen för jordbruksvaror är att USA och Kanada är mer öppna än EU. Japan framstår som minst öppet av de fyra. Tjänster På grund av bristande underlag måste resultaten när det gäller tjänster betraktas som mindre säkra än när det gäller varor. Studien omfattar sju av de tolv tjänstesektorer som listas i GATS. Ett ganska tydligt mönster framträder där EU och USA är mer öppna än Kanada och Japan. Vi bedömer vidare att EU är något mer öppet än USA eftersom EU har en mer konsekvent linje av öppenhet och också mycket stor tjänsteimport. USA har en sektor, sjötransporter, som är relativt sluten för utländska företag. Det finns dock vissa sektorer där USA kan vara öppnare än EU, t ex distributionstjänster. Vår bedömning är att Kanada är minst öppet inom sektorerna byggtjänster och telekommunikationer, men det är Japan som tycks vara minst öppet överlag. Finansiella tjänster i Japan är t ex mycket skyddade från utländsk konkurrens. Frihandelsavtal EU har ingått fler frihandelsavtal än de andra tre länderna tillsammans. Japan befinner sig i andra ändan av skalan och har bara två frihandelsavtal. Både USA och Kanada har emellertid högre grad av produkttäckning i sina avtal än EU, eftersom de inkluderar fler jordbruksprodukter och även öppnar för en djupare liberalisering av tjänstemarknaderna. Öppenhet gentemot utvecklingsländer Detta avsnitt granskar öppenheten för traditionell u-landsexport, vilket här avser sådana varor som kan tillverkas även av länder på lägre utvecklingsnivåer och där u-länder traditionellt drivit på för liberalisering. EU har de lägsta industrivarutullarna gentemot u-länder, inklusive i de viktiga sektorerna teko och skor. När det gäller fiskprodukter har EU tvärtom de högsta tullarna. USA har högst tullar överlag mot u-länder, men marknadstillträdet till EU är mer osäkert eftersom EU i högre grad än USA riktar handelspolitiska skyddsåtgärder mot u-länder. EU är dock öppnast mot de minst utvecklade länderna. Inom jordbruksprodukter bedömer vi att Kanada är mest öppet gentemot u-länder och Japan minst. Om man fokuserar på de minst utvecklade länderna framträder EU, trots sina exportsubventioner, som mest öppet. USA använder den särskilda skyddsklausulen på ett sätt som särskilt skadar lågprisimport vilket ofta är samma sak som u-landsexport.

6 4(37) Handelspreferenserna tillåter Quad-länderna att ge u-länder bättre marknadstillträde än andra länder. EU:s och Kanadas preferenser ger bättre villkor än motsvarande program i USA och Japan. Samtidigt ska det påpekas att USA:s program för afrikanska länder söder om Sahara (AGOA) förmodligen är det enskilt mest användbara, huvudsakligen på grund av dess liberala ursprungsregler. Slutsatsen när det gäller öppenheten gentemot u-länder är att EU och Kanada är mer öppna än USA och att Japan är minst öppet. Om man begränsar analysen till att bara behandla de minst utvecklade länderna (MUL) så framstår EU, med sitt initiativ Everything But Arms som ger tull- och kvotfritt marknadstillträde för alla MUL, som mest öppet, följt av Kanada, USA och Japan. Övergripande slutsats Vi kan inte finna något entydigt mönster i de fyra aktörernas politik när det gäller öppenhet för import. De har alla sina styrkor och svagheter, varför man inte tydligt kan peka på någon aktör som mest eller minst öppen. EU:s huvudproblem är koncentrerade inom jordbrukssektorn: höga jordbruksstöd, höga tullar, exportsubventioner och den särskilda skyddsklausulen. USA använder handelspolitiska skyddsinstrument i hög utsträckning och har höga tullar mot u-länder. Kanadas svagaste område är mycket höga tullar på teko, mejerivaror och kyckling och en motvilja att öppna upp vissa tjänstesektorer. Japan har mycket stora jordbruksstöd och tullar som stänger landets jordbruksmarknad. Japan har också olika regleringar som hindrar tjänstehandel och sätter upp icke tariffära handelshinder för industrivaror. Dessutom är Japan för stängt för traditionell u-landsexport.

7 5(37) Innehållsförteckning Inledning...6 Varför en jämförande studie om öppenhet?...6 Studiens upplägg...7 Handel med industrivaror...7 Industrivarutullar...8 Handelspolitiska skyddsåtgärder...10 Icke-tariffära handelshinder...11 Subventioner av egen industri...14 Slutsats om industrivaruhandeln...14 Handel med jordbruksvaror...14 Jordbrukstullar...15 Den särskilda skyddsklausulen...17 Jordbruksstöd (budgetfinansierade stöd och prisstöd)...19 Exportsubventioner...21 Slutsats om jordbrukshandeln...22 Handel med tjänster...23 Analys sektor för sektor...24 Slutsats om tjänstehandeln...26 Frihandelsavtal...26 Öppenhet gentemot utvecklingsländer...27 Industrivaror...27 Jordbruk...28 Tjänster...28 Preferenser (nedsatt tull) för u-länder...29 Slutsats om öppenhet mot u-länder...31 WTO-förhandlingarna och framtida öppenhet...31 Utrymme för förbättringar...33 EU...33 USA...33 Kanada...34 Japan...35 Källor till tabellerna (inte uttömmande)...36

8 6(37) Inledning Varför en jämförande studie om öppenhet? EU, USA, Kanada och Japan är de fyra största av de industrialiserade länderna 1, i världen och ligger också på plats ett, två, fyra och fem på listan över världens största handelsnationer. Populärt kallas dessa inom handelspolitiken för Quad. Vad står Quad för? Quad är en förkortning av Quadrilateral Trade Ministers Meeting: regelbundna möten mellan Europeiska kommissionens handelskommissionär, USA:s handelsrepresentant, Kanadas utrikeshandelsminister samt Japans handels- och industriminister. Quad har ofta liknande intressen och har därför ofta agerat samfällt i Världshandelsorganisationen WTO. Kommerskollegiums uppdrag är att arbeta för en öppen handel med klara spelregler. Handel spelar en stor roll för länders utveckling och välfärd och en öppen handelspolitik kan vara ett viktigt medel för att bekämpa fattigdom. Kommerskollegium har därför under 2005 genomfört denna studie av de fyra stora industrinationernas handelspolitik i syfte jämföra hur öppna de är för handel. I medier och rapporter möter man ofta bilden av de rika länderna som fästningar, slutna för import av andra länders produkter. Å andra sidan framställer sig gärna länderna själva, särskilt i de multilaterala handelsförhandlingarna, som de mest öppna mot omvärlden. Avsikten med denna studie är att så brett och förutsättningslöst som möjligt granska den verkliga handelspolitiken. Eftersom Quad tillsammans står för 51 procent av all varuimport i världen spelar deras handelspolitik en nyckelroll för hela världsekonomin, och inte minst för möjligheterna till utveckling i u- länderna. Det råder bred samstämmighet kring den positiva bilden av handelns möjligheter att bidra till ekonomisk tillväxt. Ländernas komparativa fördelar utnyttjas bäst om handelshinder inte styr priserna. En öppen handelspolitik bidrar därför till att öka effektiviteten och produktiviteten i enskilda länders ekonomier genom att öppna upp för ökad konkurrens. Länder som inte tillåter import skadar därför inte bara potentiella exportörer i andra länder utan också sin egen ekonomi. Begränsningar av handeln leder till högre priser, minskat utbud av varor och tjänster, och i längden till problem med tillväxt och sysselsättning. 1 I dessa sammanhang betraktas EU som ett land, då man har gemensam handelspolitik gentemot omvärlden.

9 7(37) Studiens upplägg Studien inleds med en analys av öppenheten för handel med industrivaror, med jordbruksvaror samt med tjänster. Efter dessa sakområden undersöks öppenheten på två horisontella områden, nämligen regionala frihandelsavtal samt gentemot utvecklingsländer. Vi avslutar med att blicka framåt och bedöma hur nuvarande WTO-förhandlingar kommer att påverka öppenheten. Att någon aktör inom Quad är öppnast på ett visst område betyder naturligtvis inte att de är öppna absolut sett. Studien avslutas därför med att framhäva några goda och dåliga exempel från de fyra aktörerna. Begreppet öppenhet för handel avser här enbart öppenhet för import, eftersom det redan i princip råder total exportfrihet. Den öppenhet vi mäter har vidare enbart att göra med handelspolitiken. Faktorer som dålig infrastruktur eller bristande språkkunskaper kan också utgöra handelshinder men de kan inte avhjälpas med en öppen handelspolitik. Över 70 kvantitativa indikatorer har använts för att ge en så bred bild som möjligt av de fyra aktörernas handelspolitik. Endast ett urval återges här. Materialet består huvudsakligen av egna beräkningar baserat på uppgifter hämtade ur olika databaser, ibland kompletterat med litteraturstudier. En längre version av denna text finns att ladda ner på Kommerskollegiums hemsida ( Open for business? A comparative analysis of the trade policies of the EU, the US, Canada and Japan ). För mer detaljer kring något enskilt ämne, metodologi, källor med mera hänvisas till den längre studien. Handel med industrivaror Industrivaror är den överlägset största kategorin i världens handelsströmmar. För att mäta Quad-aktörernas öppenhet för import på detta centrala område har vi studerat handelspolitiken på fyra områden: Tullar Handelspolitiska skyddsåtgärder Icke-tariffära handelshinder Subventioner av egen industri

10 8(37) Industrivarutullar Alla fyra Quad-aktörerna har låga tullar på industrivaror och skillnaderna dem emellan är små. Japan har dock den lägsta genomsnittliga tullen och flest nolltullar. EU och USA har högre tullar än Japan, men lägre än Kanada. Tullarna på industrivaror i världen har successivt sänkts genom framgångsrika förhandlingar i GATT/WTO, med undantag för vissa sektorer som till exempel kläder och skor. Därför är nu i-ländernas industritullar generellt sett mycket låga. Detta gäller även för Quad. Alla fyra har dock en del områden med högre skyddsnivåer än genomsnittet. I GATT/WTO-förhandlingarna binder länderna sina tullar på en viss nivå, vilket skapar stabilitet och förutsägbarhet för världshandeln. En exportör vet i och med detta att tullen inte kan överskrida en viss nivå. Ju fler bundna tullar, desto bättre. Skillnaderna mellan Quad-aktörerna i detta avseende är mycket små. EU har bundit alla sina industrivarutullar, medan de andra tre har bundit över 99 procent av sina. Ett land kan om det så önskar tillämpa en lägre tull än den bundna nivån. Tullen på en specifik vara kan avläsas i ett lands tulltaxa, i den så kallade tullposition som gäller för just den varan. Den tillämpade tullen kan antingen vara på Mest-Gynnad-Nation (MGN)-basis, d.v.s. gälla mot alla WTO-medlemmar, eller på preferentiell basis och då gälla länder som har preferentiellt tillträde till den egna marknaden. Några resultat om tullnivåerna presenteras i tabell 1. En studie av det handelsviktade genomsnittet av alla industrivarutullar visar att alla Quad-aktörerna har låga medelvärden. MGN-nivåerna rör sig mellan 1,6 och 3,2 procent. Japan har den lägsta MGN-nivån. När man väger in preferentiella arrangemang har dock Kanada den lägsta genomsnittliga tullnivån. Detta beror på att två tredjedelar av Kanadas import kommer från USA och omfattas av nolltullarna i frihandelsavtalet NAFTA mellan dessa två länder. EU:s genomsnittliga MGN-tull ligger på 3,2 procent, men när man väger in preferentiella arrangemang är den drygt 1 procent, vilket gör att även EU är mycket öppet i detta sammanhang. En låg genomsnittstull är naturligtvis inte en garanti för låga tullar på alla tullpositioner. Vi granskar därför även förekomsten av nolltullar och mycket låga tullar. Runt 65 procent av alla tullpositioner för industrivaror i EU har en tullsats på noll eller högst 5 procent. I Japan och USA är motsvarande siffra 70 procent och för Kanada ungefär 50. Nolltullar är givetvis betydligt bättre än låga tullar, eftersom även låga tullar medför kostnader och krångel för importören. De andra tre länderna har högre andel nolltullar än EU.

11 9(37) Alla fyra aktörerna har ett antal mycket höga tullar som når upp över 15 procent, s.k. tulltoppar. Kanada har flest, räknat som andel av det totala antalet tullpositioner, men USA:s toppar når de högsta nivåerna. Rekordet är en tull på skor på 48 procent. EU intar en mellanposition, både i antal tulltoppar och deras storlek. De flesta tulltopparna i EU finns inom området fisk och fiskprodukter (som räknas som industrivaror) Vanligtvis är tullarna värdebaserade och beräknas i procent av varans importpris. Det finns dock också specifika tullar som istället baseras på vikt, volym eller kvantitet. Denna typ av tullar är vanligare inom jordbrukshandeln, men återfinns även bland industrivarorna och då ofta i sektorer där u-länder har exportintressen. Specifika tullar ger en högre relativ skyddsnivå för importvaror av lågt värde och de missgynnar därför lågprisimport och därmed ofta u-länder. I EU och även i Kanada är antalet specifika tullar mycket lågt, medan USA har den högsta andelen med 6,5 procent. Japan befinner sig mittemellan. Tabell 1. Industrivarutullar EU USA Kanada Japan Genomsnittlig handelsviktad bunden tull (%) 3 2,8 4 1,7 Genomsnittlig handelsviktad MGN-tull (%) 3, ,6 Genomsnittlig handelsviktad tull inkl. preferensavtal (%) 1,3 1,9 0,9 1,4 Andel nolltullar+låga tullar (% av tullpositionerna) Andel tulltoppar 2,4 2,2 4,4 2,3 Högsta tulltopp (%) Andel specifika tullar (% av tullpositionerna) 0,6 6,5 0,5 2,2 Källor: UNCTAD Trade Analysis and Information System och OECD 1999 Inom vissa sektorer av exportintresse för u-länder, har Quad betydligt högre tullar och fler tulltoppar än de generella genomsnitten. Resultatet från en närmare studie av tre sådana sektorer presenteras nedan under avsnittet om öppenhet mot u-länder. Sammanfattningsvis är skillnaderna mellan Quad-aktörerna mycket små på detta område. EU har störst antal bundna tullar. Japan har dock något lägre MGN-tull och även fler nolltullar och framträder därför överlag som landet med lägst tullar. EU och USA kommer efter Japan medan Kanada möjligen har snäppet högre tullar än de andra.

12 10(37) Handelspolitiska skyddsåtgärder USA höjer sina tullar tillfälligt genom s.k. skyddsåtgärder oftare än de andra tre, vilket minskar förutsägbarheten och öppenheten. EU och Kanada använder också skyddsåtgärder relativt ofta men i mindre omfattning än USA. Japan, som nästan aldrig använder skyddsåtgärder, intar därför en särställning. Även om Quad-aktörerna har bundit alla eller nästan alla industrivarutullar, så tillåter de multilaterala handelsreglerna länder att tillfälligt höja sina tullar under vissa omständigheter utan att omförhandla sina tullbindningar. Det finns tre typer av sådana handelspolitiska skyddsmekanismer: antidumpningstullar, utjämningsåtgärder samt skyddsåtgärder. Antidumpningstullar avser att skydda den inhemska industrin mot skadliga effekter av dumpade importvaror. I WTO definieras dumpning som att varan säljs på en exportmarknad antingen till ett lägre pris än på hemmamarknaden eller till ett pris som ligger under produktionskostnaden med tillägg för vinst och försäljningskostnader. Utjämningsåtgärder riktar sig mot varor som subventionerats. Skyddsåtgärderna riktas till skillnad från de andra två typerna mot import som varken är dumpad eller subventionerad men som ändå anses skada den inhemska industrin. En skyddsåtgärd riktas mot alla exporterande länder, snarare än bara mot ett land som dumpar eller subventionerar. Skyddsåtgärder är mer handelsstörande än de andra två åtgärderna men används i mindre utsträckning. När ett land använder någon av skyddsmekanismerna minskar dess öppenhet mot omvärlden och den förutsägbarhet som åstadkommits genom tullbindningar undermineras. Innan en åtgärd införs genomförs en undersökning för att se om kriterierna är uppfyllda. En undersökning behöver inte leda till att en åtgärd faktiskt införs, men antalet undersökningar är viktigt i sig, eftersom blotta inledandet av en undersökning har visat sig ha en dämpande effekt på handeln. Eftersom de olika skyddsåtgärderna kan användas som substitut för varandra, bör man se på det totala användandet av handelspolitiska skyddsåtgärder. Indikatorerna sammanfattas i tabell 2. Tabell 2. Antalet handelspolitiska skyddsåtgärder Antidumpningsåtgärder (undersökningar) Utjämningsåtgärder (undersökningar) EU USA Kanada Japan Skyddsåtgärder (införda) 1995 och framåt Källor: WTO:s rapportering om antidumpning och utjämningsåtgärder, samt medlemsländernas notifieringar av införda skyddsåtgärder

13 11(37) Analysen visar tydligt att USA är den av de fyra som använder handelspolitiska skyddsåtgärder i störst utsträckning. Japan använder dem nästan aldrig medan EU och Kanada intar mellanpositioner. Kanada kan i relation till sin andel av världshandeln, som är betydligt mindre än EU:s, sägas vara mer protektionistiskt än EU. EU har dock initierat avsevärt fler åtgärder i absoluta tal. Icke-tariffära handelshinder Icke-tariffära handelshinder är svårmätta och analysen ger ingen tydlig bild. Kanada förefaller dock ha minst hinder av detta slag och Japan mest. EU hamnar tillsammans med USA i en mellanposition. Regler eller restriktioner som inte är tullar, men ändå utgör handelshinder, kallas icke-tariffära handelshinder (på engelska Non Tariff Barriers, NTBs). Gemensamt för reglerna är att de, avsiktligt eller oavsiktligt, försvårar tillgången till en marknad. En del studier räknar handelspolitiska skyddsåtgärder till gruppen icke-tariffära handelshinder, medan denna studie delar upp dem i två separata analyser. Till skillnad från tullar, som kan tas bort helt är inte en total avreglering av alla icke-tariffära handelshinder möjlig eller ens önskvärd, eftersom många av dem är nödvändiga regler som syftar till att skydda miljö eller hälsa eller utgör säkerhetskrav på produkter. Däremot kan man ta bort de regler som bara syftar till att hindra handeln och man kan även göra kvarvarande hinder mindre handelsstörande. Många studier tyder på att de icke-tariffära handelshindren idag är ett betydligt större problem för handelsflödena än tullar. Problemet är att icke-tariffära handelshinder är svåra att mäta och jämföra. Analysen nedan är därför behäftad med ganska stor osäkerhet. Icke-tariffära hinder generellt Quad-aktörerna är skyldiga att rapportera in sina icke-tariffära handelshinder till FN:s handelsorgan UNCTAD. Baserat på detta kan man se hur många tullpositioner och hur stor del av importen som påverkas av hindren. Man kan dock inte se hur allvarliga hindren är. Ambitionsnivån när det gäller inrapporteringen skiljer sig mycket, vilket gör resultaten svårjämförbara. Av tabell 3 framgår att USA, följt av EU, har flest anmälda hinder och att dessa påverkar störst andel av importen. USA:s hinder påverkar mer än dubbelt så stor andel av importen som EU:s hinder.

14 12(37) Icke-tariffära handelshinder skapar liksom tullar kostnader för företag som sedan ofta förs vidare till konsumenterna via högre priser. Försök har gjorts att uppskatta hur stor effekten av regleringarna blir på priserna genom att isolera bort andra påverkande faktorer såsom transportkostnader mm. Siffrorna i tabell 3 visar varje lands prisgap gentemot en varukorg där alla prishöjande regleringar eliminerats, dvs. den teoretiskt billigast möjliga varukorgen. Resultatet tyder på att även om EU (här bara Tyskland, Storbritannien, Italien, Nederländerna och Belgien och deras andelar har viktats efter respektive BNP-storlek) har färre hinder än USA så driver de upp priserna mer. Prisgapet i EU är betydligt större än i USA och Kanada. Dock är det japanska ytterligare avsevärt större. Mätningen inkluderade matpriser vilket ökade gapet mer än om bara industrivaror ingått. Under 90-talet föll priserna i hela Quad och EU närmade sig USA:s nivå. Tabell 3. Icke-tariffära handelshinder EU USA Kanada Japan Anmälda hinder (% av tullpositionerna) Anmälda hinder (% av importen) Prisgap orsakat av hindren (%) Källor: UNCTAD Trade Analysis and Information System. Bradford and Lawrence 2004 (prisgap) Kvoter En del icke-tariffära hinder utgörs av kvoter, dvs. kvantitativa begränsningar av importen. De söker avsiktligt begränsa importen. Kvoter anses vara det mest restriktiva handelshindret värre än tullar. Textil och konfektion är ett område där det funnits mycket kvoter, men de avskaffades 1 januari 2005, och idag finns det relativt få kvantitativa permanenta begränsningar i Quad. De som finns kvar koncentreras bland annat till stålsektorn samt kemikalie- och flygindustrin, förutom tillfälliga kvoter skapade av skyddsåtgärder, som EU:s nya textil- och konfektionskvoter mot Kina, vilka inte behandlas här. EU och särskilt USA har få kvoter, både som andel av tullpositionerna och som andel av importen. Kanada har betydligt fler berörda tullpositioner medan Japan är den av de fyra som har den största andelen berörd import. De japanska kvoterna är också de som skadar världsekonomin mest, medan övriga länder, efter att ha avreglerat tekohandeln, inte har några speciellt kostsamma kvoter kvar längre. USA:s och Kanadas tekokvoter var dock mer kostsamma än EU:s för världsekonomin.

15 13(37) Tekniska hinder En reglering eller standard som försvårar eller fördyrar handeln kallas för ett tekniskt handelshinder. Till skillnad från kvoter är dessa oftast inte avsiktligt handelshindrande. För många är det den mest problematiska formen av icke-tariffära handelshinder, bl a för att de inte är särskilt transparenta. Tekniska regleringar för varor eller produktionsprocesser refererar till standarder som måste följas, t ex för att skydda människors hälsa. En allmän standard som används av många länder kan vara handelsfrämjande, men specifika standarder, som bara används av ett land, har ofta motsatt effekt då de kräver att företag måste specialanpassa sina produkter för en marknad. EU kan på detta område kanske sägas vara öppnare än de andra tre länderna. EU:s regleringar och standarder är mer tillgängliga än motsvarigheterna i USA och Kanada, där det finns en rad regleringar och standards på delstats- eller provinsnivå som splittrar de nationella marknaderna i många delmarknader, alla med sina egna krav och bestämmelser. Det kan försvåra för exportföretagen att skaffa relevant information och tvinga fram många anpassningar av produkten. EU:s gemensamma marknad tillåter inte nationella/lokala variationer på samma sätt. Gentemot Japan framstår EU som än mer öppet. De japanska tekniska handelshindren är mer svårgenomträngliga än de nordamerikanska, men inte för att de är för många utan för att de är för få. Japan har mycket få formella regleringar och en tradition av att lita mer till informella sätt att göra affärer. Landet använder inte många standarder som är gemensamma med andra länder. Även om detta inte är avsett som handelshinder blir det effekten. Slutsats om icke-tariffära handelshinder Det är svårt att säga vem av de fyra som är mest öppen när det gäller icke-tariffära handelshinder Dock har Kanada relativt sett få inrapporterade hinder och dessutom hinder som verkar ha begränsad effekt på prisnivån. Japan förefaller ha mest problem på det icke-tariffära området. EU hamnar tillsammans med USA i en mellanposition.

16 14(37) Subventioner av egen industri Analysen, som bygger på osäkra data, tyder på att EU använder mest subventioner inom Quad, vilket gör unionen mindre öppen än de andra på detta område. Subventioner till inhemsk produktion kan fungera som skydd mot import, eftersom det kan ändra konkurrensförhållandena på marknaden till det subventionerade företagets fördel. Det är svårt att avgöra hur handelsstörande olika länders subventioner är, dels för att det i stor utsträckning saknas tillförlitlig och jämförbar data, dels för att det är svårt att uppskatta handelsstörningen av en viss subvention. Våra resultat tyder dock på att EU använder mest subventioner inom Quad. EU:s subventioner är också potentiellt mer handelssnedvridande, eftersom de i relativt hög grad riktar sig till specifika produktsektorer snarare än till horisontella insatser för till exempel forskning och utveckling. EU är också den Quad-aktör som fått mest utjämningsåtgärder riktade mot sig, vilket kan tyda på att unionens subventioner relativt ofta stör marknaden i andra länder. Slutsats om industrivaruhandeln Utifrån analysen av de fyra områdena inom industrivaruhandeln går det inte att göra en samlad bedömning av vilket land som har de öppnaste gränserna. Japan har överlag lägst tullar och är också det land som använder handelspolitiska skyddsåtgärder minst, men samtidigt har Japan de mest kostsamma icke-tariffära handelshindren. USA har också låga tullar, men höjer dem i praktiken genom ett flitigt användande av tillfälliga skyddsåtgärder. Kanada har något högre tullar än de andra tre, men kanske de minst kostsamma icke-tariffära handelshindren. EU är inte mest öppet på något område, men heller inte minst öppet, utom möjligen på subventionsområdet. Handel med jordbruksvaror Jordbruksvaror utgör idag endast cirka 5 procent av importen till Quadländerna. Jordbrukssektorn är betydligt mer skyddad än industrivarusektorn, vilket gör det värt att studera den närmare. Dessutom är handeln viktig för många u-länder och har potential att växa om politiken reformeras.

17 15(37) Jordbrukssektorn är traditionellt sett en skyddad del av ekonomin i hela Quad och i nästan alla andra i-länder också. Handel med jordbruksvaror stöter på många fler handelshinder än handel med industrivaror. Bakgrunden till detta står att finna i olika historiska förhållanden som strävan efter en viss grad av självförsörjning och att hålla landsbygden levande. Liberaliseringar har genomförts inom jordbrukssektorn men handelshindren är fortfarande mycket höga. Men hur höga är EU:s hinder i jämförelse med de övriga Quad? För att belysa frågan har vi studerat fyra aspekter av den förda jordbrukspolitiken: Tullar Den särskilda skyddsklausulen för jordbruksvaror Jordbruksstöd Exportsubventioner Jordbrukstullar USA har det lägsta tullgenomsnittet och den minsta tullspridningen. Kanada har flest riktigt höga tullar (megatullar) och störst tullspridning. EU:s tullstruktur framstår som minst transparent. Japan har tillsammans med EU högst andel tulltoppar. Alla jordbrukstullar är bundna i hela Quad, vilket skapar förutsägbarhet i handeln. EU, USA och Kanada har dessutom, till skillnad från Japan, lagt sina faktiska tullnivåer på eller mycket nära den bundna nivån, vilket ytterligare skapar stabilitet, då tullarna inte kan höjas ovanför den nivån de ligger på idag. Nivåerna är dock höga. Några siffror visas i tabell 4. Den (ovägda) faktiskt tillämpade genomsnittstullen för jordbruksvaror i Quad varierar mellan 10 procent i USA och procent i Kanada och Japan. EU intar med sina 17 procent en mellanposition. Skillnaderna mellan olika produkter är stora och EU har bland annat de högsta tullarna för frukt och spannmål. Men ingen sektor inom EU kommer i närheten av genomsnittstullen på mejeriprodukter i Kanada, som ligger på 202 procent! EU har lägre andel nolltullar än de andra länderna. Cirka en femtedel av alla jordbruksvaror kan tas in tullfritt i EU, men skillnaden mellan EU, USA och Japan är liten. Däremot är gapet till Kanada stort. Där kan över 40 procent tas in tullfritt. Särskilt känsliga varor kan skyddas med tulltoppar, extra höga tullar. Detta sker i hög grad framför allt i EU och Japan. Kanada har mycket färre tulltoppar än EU, men å andra sidan är de befintliga mycket högre, så kallade megatullar, som i praktiken kan fungera som importförbud. Ofta kan dock ändå viss import ske inom en kvot av lägre tullsats.

18 16(37) Tabell 4. Jordbrukstullar (ovägda) EU USA Kanada Japan Genomsnittlig bunden MGN-tull (%) 16,6 9,8 22,9 28,9 Genomsnittlig tillämpad MGN-tull (%) 16,6 9,8 21,7 20,0 Andel nolltullar (% av tullpositionerna) Andel tulltoppar (% av tullpositionerna) Källor: WTO Trade Policy Reviews (genomsnittlig tull), Quad-aktörernas tulltaxor (nolltullar och tulltoppar) samt UNCTAD Trade Analysis and Information System (tulltoppar). EU:s relativt få tullfria positioner i kombination med unionens få megatullar gör marknadstillträdet till EU jämnare, med färre toppar och dalar än i Kanada och Japan. USA har den allra jämnaste tullstrukturen, vilket är positivt eftersom en tullstruktur med stark spridning snedvrider jordbruksproduktionen både i det egna landet och potentiella exporterande länder. En företeelse inom handel med jordbruksvaror som inte finns inom industrivaruhandeln är säsongstullar, tullar som anpassas efter årstiden för att kunna öka eller minska skyddet av marknaden så att tullen blir som högst när det är säsong för inhemska produkter. Cirka en tredjedel av importen av frukt, grönsaker och växter i EU, USA och Kanada påverkas av säsongstullar. I Japan är det bara en femtedel. Alla Quad-aktörer använder tullkvoter, vilket innebär att en viss begränsad mängd av en vara får importeras till en relativt låg tull medan import utanför kvoten beläggs med den högre ordinarie tullen. EU använder kvoter i högre grad än de andra länderna, men skillnaderna är små och varierar mellan 9 och 13 procent av tullpositionerna. Tulleskalering innebär att tullnivåerna gradvis blir högre med högre förädlingsvärde, till exempel genom att choklad har högre tull än kakao. Detta är ett sätt att skydda förädlingsindustrin samtidigt som man ger den tillgång till billiga insatsvaror och det drabbar ofta u-länder eftersom tulleskaleringen ofta används för produkter som har tillverkats av råvaror från u-länder. EU:s tulleskalering är betydligt blygsammare än Kanadas, där tullen på förädlade varor är mångdubbelt högre än på råvaror, men större än i Japan, där det omvända fenomenet gäller, dvs produktionen av råvaror är mer skyddad än förädlingsaktiviteter. Det ska påpekas att tulleskalering inte är helt lätt att mäta och kan förekomma för enskilda produkter i en helt annan skala än vad som framgår på aggregerad nivå. När det gäller transparensen i tullstrukturen gör vi bedömningen att EU:s tullstrukturer är mest svåröverskådliga. De andra länderna har också komplexa system men kombinationen av olika nivåer på preferenserna, tullkvoter, skyddsåtgärder (se nedan) och säsongstullar tyder på att det kan vara svårast att hitta rätt tullsats i EU.

19 17(37) En annan aspekt av transparens är förekomsten av specifika tullar eller ickevärdetullar. Dessa är som nämnts vanligare inom jordbrukssektorn än i industrisektorn. Om varan stiger i pris blir tullsatsen, uttryckt i procent, lägre medan den procentuella tullsatsen stiger i takt med att varans pris sjunker. Det gör dels att lågprisimport missgynnas och dels att svårigheterna för exportörer ökar då tullsatsen hela tiden ändras. Alla Quadaktörer använder sådana tullar för att skydda framför allt sin produktion av mejerivaror, socker och drycker, men EU och USA använder dem i betydligt högre utsträckning än de andra två länderna procent av tullpositionerna i EU och USA har ickevärdetullar. Sammanfattningsvis gör vi bedömningen att USA är den öppnaste marknaden när det gäller tullskydd. De andra tre är mer slutna men det är olika faktorer som är mest hindrande i olika marknader. Den särskilda skyddsklausulen EU har möjlighet att använda den särskilda skyddsklausulen för att tillfälligt höja tullarna för betydligt fler tullpositioner än övriga Quad. EU och USA har dock hittills tillämpat skyddsklausulen för ungefär lika många tullpositioner. Japan har använt skyddsklausulen i betydligt mindre omfattning och Kanada har inte använt den alls De olika handelspolitiska skyddsinstrument som används i industrivaruhandeln används sällan eller aldrig i handel med jordbruksvaror av någon av Quad-aktörerna. Istället använder de den särskilda skyddsklausulen (engelsk förkortning SSG) som finns med som en del av WTO:s jordbruksavtal. Precis som de skyddsinstrument som används i industrivaruhandeln är SSG ett slags försäkring som länderna kan använda för att tillfälligt höja tullarna på vissa varor för att skydda sig mot ökad importkonkurrens. SSG kan både användas som ett skydd mot billig eller stor import. SSG kan endast användas på tullpositioner där länderna på förhand reserverat utnyttjanderätt och under förutsättning att vissa regler om importpris eller importvolym är uppfyllda. Genom att mäta den andel av tullpositionerna där länderna tagit sig denna rätt kan man se hur hög grad av osäkerhet i marknadstillträdet som den potentiella användningen av klausulen skapar. Det visar sig att EU har försäkrat sig klart mest; nästan en tredjedel av unionens tullpositioner för jordbruksvaror kan bli föremål för SSG. Det gäller bland annat socker, frukt och grönsaker. Motsvarande andel för de andra länderna är bara runt 10 procent. Detta betyder alltså att marknadstillträdet på EU-marknaden är mindre förutsägbart än på de andra tre marknaderna i Quad. Tabell 5 sammanfattar situationen.

20 18(37) Om man istället tittar på hur stor del av importen som ligger under dessa tullpositioner så blir bilden delvis annorlunda. Uppskattningsvis en femtedel av EU:s import av jordbruksvaror kan påverkas av SSG. Det är fortfarande mångdubbelt mer än i USA och Kanada där siffran är nära noll och det är även mer än i Japan. Den faktiska användningen av SSG har varit ganska begränsad av alla Quad-aktörerna. Främst är det EU och USA som använt instrumentet, och de har använt den i ungefär samma utsträckning, för omkring 40 tullpositioner årligen. I EU:s fall motsvarar det omkring 7 procent av de tullpositioner där den kan användas. Japan har använt SSG mycket mindre och Kanada inte alls. Värt att notera är att USA:s användning av SSG huvudsakligen syftar till att hålla ute lågprisimport vilket kan vara särskilt negativt för u-landsexportörer. Både EU och USA använder dock instrumentet för att höja tullarna för ett antal produkter av potentiellt intresse för u-länder. Tabell 5. Den särskilda skyddsklausulen Potentiell användning (% av tullpositionerna) Potentiell användning (andel av importen) 2002 Faktisk användning (antal tullpositioner i genomsnitt per år) EU USA Kanada Japan osäker Källor: UNCTAD Trade Analysis and Information System och WTO 2004 Slutsatsen när det gäller SSG blir att EU uppvisar minst öppenhet. Kanada är mest öppet, och även Japan klarar sig bra, men detta säger inte så mycket eftersom det obefintliga eller låga utnyttjandet av SSG kan vara ett resultat av mycket höga tullar för de berörda produkterna och därmed ett mycket litet behov av ytterligare skydd.

21 19(37) Jordbruksstöd (budgetfinansierade stöd och prisstöd) Det japanska jordbruket erhåller överlägset mest budgetfinansierade stöd och prisstöd och är därför mest isolerat från världsmarknaden. Jordbrukare i USA och Kanada får förlita sig mer på inkomster från marknaden. EU intar en mellanposition. Att jordbruket gynnas av väldiga stöd i de flesta i-länder, inklusive Quad, är välkänt. Stöden till inhemska jordbrukare gör att deras produkter hamnar i ett fördelaktigt konkurrensläge gentemot importerade produkter. Alla slags stöd påverkar dock inte handeln lika mycket eller på samma sätt. Medan vissa stöd gör det svårare för utländska producenter att komma in på marknaden kan andra stöd, exempelvis stöd till biologisk mångfald, vara ganska harmlösa ur ett handelsperspektiv. Tabell 6 presenterar ett urval av studiens resultat. Exportsubventioner är också en form av stöd till jordbruket, men dessa diskuteras separat i nästa del. Det stöd till jordbrukarna som diskuteras här består av såväl budgetfinansierade stöd som marknadsprisstöd. De budgetfinansierade stöden betalas av skattebetalarna och når ofta jordbrukarna i form av direkta betalningar. Marknadsprisstöden finansieras huvudsakligen av konsumenterna. Dessa stöd når jordbrukarna genom att priserna på jordbruksprodukter hålls uppe över världsmarknadspriset med hjälp av bl.a. tullar som minskar importkonkurrensen och exportstöd som avlägsnar eventuellt överskott. Enligt OECD:s beräkningar ger EU i absoluta tal mer budgetfinansierat stöd och prisstöd till jordbruket än de andra Quad-aktörerna gemensamt. Genomsnittligt gav unionen årligen över 100 miljarder USD till bönderna. I USA och Japan var motsvarande siffra 44 miljarder och i Kanada endast 5 miljarder. För varje EU-medborgare blir detta 268 USD per person och år. Men det överträffas ändå av bördan för japanerna som var 349 USD. I USA och Kanada var siffran omkring 150 USD. Sett i andel av BNP spenderar EU och Japan cirka 1 procent av sina resurser på jordbruksstöd. I USA och Kanada var stödet hälften så högt i relation till BNP.

22 20(37) Hur stor del av den genomsnittlige jordbrukarens inkomster utgörs av stöd i de olika länderna? Enligt OECD:s uppskattningar av jordbruksstöden (både budgetfinansierade och marknadsprisstöden) får en EUjordbrukare 35 procent av sina inkomster från jordbruksstöd, medan motsvarande siffra för den japanske jordbrukaren är hela 58 procent. I Nordamerika ligger siffran på cirka 20 procent. Det betyder att europeiska bönder är mer beroende av marknaden för sin försörjning än sina kollegor i Japan, men betydligt mer beroende av jordbrukspolitiken än jordbrukarna i USA/Kanada. I alla länderna har den långsiktiga trenden varit fallande, dvs. beroendet av marknadsinkomster har ökat gradvis. Viktigare än stödnivån i sig är hur pass handelsstörande stöden är. Det visar sig att nästan 70 procent av EU:s jordbruksstöd hör till de former som klassas som mest handelsstörande av OECD. Trenden i EU är dock fallande och i slutet av 80-talet var nästan alla EU:s jordbruksstöd handelsstörande. Andelarna för USA och Kanada är lägre, men i Japan är fortfarande nästan 100 procent av stöden handelsstörande. Det är viktigt att notera att såväl EU som USA de senaste åren genomdrivit reformer av sin jordbrukspolitik, reformer vars effekt ännu inte kan avläsas i de siffror vi presenterar. Reformerna går åt motsatt håll när det gäller öppenhet. Medan EU:s jordbruksstöd har lagts om så att de ska bli mindre marknadsstörande och det europeiska jordbruket mer marknadsorienterat har USA istället ökat användningen av stödformer som isolerar jordbrukarna från marknadens signaler och därmed stör handeln. Det är dock viktigt att komma ihåg att EU:s reform inte innebär att de totala stödnivåerna nämnvärt sänks. Istället ligger de kvar på betydligt högre nivå än i USA. Tabell 6. Jordbruksstöd (genomsnitt för ) enligt OECD:s beräkningar EU USA Kanada Japan Totalt stöd (mdr USD) Stöd per capita (USD) Stöd i andel av jordbrukarens inkomster (%) Prispåslag jämfört med världsmarknadspriset (%) Källa: OECD Med totalt stöd avses OECD:s PSE-mått. Med prispåslag jämfört med världsmarknadspriset avses OECD:s pnpc-mått.

23 21(37) Slutligen kan man få en bild av hur skyddad en marknad är genom att jämföra prisnivåerna i ett land med världsmarknadspriserna 2. På en öppen marknad kan inte prisnivåerna kraftigt avvika från dem som råder i andra länder. Det skulle locka till sig import som i sin tur skulle öka utbudet och dra ner priserna. Alla Quad-aktörerna har dock i genomsnitt priser på sina jordbruksvaror som överstiger världsmarknadspriset. Den genomsnittliga prisnivån i EU ligger 34 procent över världsmarknadspriserna, medan de nordamerikanska priserna endast ligger dryga 10 procent över. EU:s prisskillnad gentemot världsmarknaden har dock sjunkit under de senaste 20 åren. Japan ligger i en klass för sig, med priser som överstiger de marknadsmässiga med hela 129 procent! Inom alla länderna finns stora skillnader mellan olika sektorer. Exempelvis är priset på socker i EU nästan tre gånger så högt som på världsmarknaden medan oljeväxter inte är dyrare alls. Totalt sett är jordbruksstöden i EU betydligt mindre skadliga för öppenheten än de japanska, men mer skadliga än de nordamerikanska. Kanadas jordbruksstöd framstår som de minst skadliga då de är koncentrerade till en enda sektor, mejerivaror, och landet har den lägsta andelen handelsstörande stöd. Exportsubventioner EU har avsevärt mycket större exportsubventioner för jordbruksprodukter än de andra. USA och Kanada använder andra typer av instrument för att subventionera exporten fast i mindre utsträckning. Japans subventionerade export är marginell. I-länderna använder exportsubventioner av olika slag för att upprätthålla höga priser till sina egna jordbrukare. Om en stor del av ett lands produktion med hjälp av subventioner avleds från den inhemska marknaden kommer utbudet att hållas nere och därmed priserna uppe. Exportsubventioner handlar alltså inte bara (eller ens primärt) om att göra exporten mer lönsam utan även att göra försäljningen på den inhemska marknaden mer lönsam. De billiga subventionerade varorna ställer till problem för jordbrukarna i andra länder som kan få svårt att konkurrera. De bidrar också till att pressa ner världsmarknadspriserna, vilket leder till lägre inkomster för jordbruksexporterande, ofta fattiga, länder. Därför är dessa instrument mycket kontroversiella. 2 Denna beräkning tar in effekten av både marknadsprisstöd och budgetstöd baserat på aktuell produktion.

24 22(37) EU är utan jämförelse den största användaren av direkta exportsubventioner. Socker och mejeriprodukter är exempel på varor som subventioneras kraftigt. USA och Kanada subventionerar också en del av sin export men använder andra instrument än EU för att göra detta. USA använder sig av subventionerade exportkreditgarantier och livsmedelsbistånd, och Kanada av indirekta subventioner och livsmedelsbistånd. Japan har en marginell tillämpning av exportsubventioner i form av livsmedelsbistånd. Landet är en stor nettoimportör av jordbruksvaror och kan hålla priserna uppe med hjälp av tullar och kvoter. Slutsatsen när det gäller exportsubventioner är att dessa bidrar ytterligare till att stänga EU:s marknad och sätta EU i sämre ljus jämfört med USA och Kanada, som båda använder exportsubventioner i betydligt lägre omfattning. Slutsats om jordbrukshandeln Ett viktigt område som här inte studeras närmare är regler som skyddar människors, djurs och växters hälsa, så kallade SPS-regler, och andra regleringar och standards om exempelvis transporter och miljö. Skälet är att det är svårt att göra en objektiv värdering av handelseffekterna av de SPS-regler som gäller i Quad. Stränga regler kan bidra till att utestänga jordbruksprodukter från andra länder även om det inte är avsikten. Detta är särskilt ett problem för många u-länder, eftersom det kan vara både komplicerat och kostsamt att uppfylla SPS-reglerna. Effekten av detta kan bli stor. USA har jämfört med de andra tre relativt låga tullar. Kanada har visserligen högre genomsnittlig tullnivå än EU, men den förklaras av landets megatullar på vissa varor. USA:s och Kanadas exportsubventioner är betydligt blygsammare än EU:s och de kan heller inte nyttja skyddsklausulen i samma utsträckning som EU. Jordbruksstöden har dessutom mindre betydelse för jordbrukarnas inkomster än i EU. Japan är i flera avseenden mindre öppet än EU. Men man använder knappt skyddsklausulen och man har en mer begränsad användning av ickevärdetullar och nästan inga exportsubventioner. Sammantaget gör vi bedömningen att EU och Japan är mindre öppna än USA och Kanada. Japan har betydligt högre stödnivåer än EU och även större andel handelsstörande stöd, vilket gör Japan till den mest slutna marknaden. Men alla indikatorer pekar inte åt samma håll och ingen av de fyra aktörerna kan beskrivas som ens i närheten av en öppen marknad för jordbruksprodukter.

25 23(37) Handel med tjänster Handel med tjänster är en ökande del av världshandeln. Analysen, som dock bara täcker delar av tjänstesektorn, tyder på att EU är mest öppet för tjänstehandel, med USA tätt efter. USA noterar en ganska sluten sektor (sjötransporter) och har en mindre tjänsteimport än EU. I övrigt är skillnaderna dem emellan små. Kanada förefaller mindre öppet och Japan är mest slutet av de fyra, med ett flertal relativt skyddade tjänstenäringar. I alla i-länder idag är tjänstesektorn den dominerande delen av ekonomin med störst andel av BNP och flest sysselsatta. Trots det är handeln med tjänster ganska begränsad i förhållande till handeln med varor. Det har delvis att göra med svårigheten att handla med många tjänster. Men det finns stora möjligheter att expandera tjänstehandeln, förutsatt bland annat att handelspolitiken på detta område liberaliseras. Hindren för tjänstehandel är dock inte tullar och andra traditionella hinder utan istället ländernas olika nationella regelverk. Det kan röra sig om allt från förbud för utländska företag att leverera sina tjänster till olika krav som försvårar inträdet på en marknad. Problemet med att jämföra öppenheten för tjänstehandel ligger i att man måste uppskatta olika regleringars grad av restriktivitet gentemot utländska företag och det är avsevärt mer komplicerat än att jämföra tullnivåer. Vi har gjort en sammanställning av de forskningsresultat som hittills finns på området. Många av studierna genomfördes för ett antal år sedan, vilket gör att resultaten tyvärr inte är helt färska. De flesta forskare använder ett så kallat restriktionsindex, mätt på en skala mellan 0 och 1, för att uppskatta graden av öppenhet. 0 betyder helt öppen och 1 helt stängd. Än så länge har EU inte en gemensam politik inom detta område utan alla länder har sina egna regleringar. I denna studie är därför EU:s siffra ett medeltal där varje medlemsland har viktats enligt sin andel av EU:s totala tjänsteimport Tjänster kan levereras mellan länder på fyra olika sätt. De kan skickas över gränsen (leveranssätt 1) som exempelvis sjötransporter eller e- handel. De kan konsumeras utomlands, vilket sker vid turism (leveranssätt 2). De kan också levereras genom att ett företag etablerar sig i ett annat land (leveranssätt 3). Slutligen kan de levereras genom att tjänsteleverantören (själva personen) själv kommer till ett annat land för att utföra tjänsten (leveranssätt 4). De flesta av de studier vi tittat på har fokuserat på leveranssätt 3, dvs. möjligheten för utländska tjänsteföretag att etablera sig på den inhemska marknaden och konkurrera på lika villkor.

26 24(37) WTO:s tjänstehandelsavtal GATS delar upp tjänstesektorn i 12 sektorer och 160 undersektorer. GATS fungerar på det sättet att länderna binder sig vid viss grad av öppenhet. Sektor för sektor och leveranssätt för leveranssätt lovar varje land viss minimigrad av öppenhet i den nationella lagstiftningen som inte får understigas. Däremot får man öppna sig mer än bindningen anger. Quad-aktörerna har gjort bindningar i majoriteten av alla undersektorer vilket gör dem till de formellt mest öppna i världen för tjänstehandel. Vi har studerat det faktiska marknadstillträdet i sju sektorer och i ett antal undersektorer. Det är viktigt att komma ihåg att analysen därför inte kan ge en helhetsbild av tjänstehandel. Om det fanns data för alla sektorer skulle resultatet när det gäller vem som är öppnast kunna ändras. Tabell 7 visar ett urval sektorer, där analysen gav de mest tydliga och säkra resultaten. Tabell 7. Mest respektive minst öppna i ett urval tjänstesektorer Mest öppen Minst öppen Byggtjänster EU/USA Kanada Bank EU/USA Kanada/Japan Försäkringar EU/USA Kanada/Japan Professionella tjänster EU/USA Kanada/Japan Sjötransporter EU/Kanada USA Flygtransporter EU Japan Källor: OECD 2003a (byggtjänster, bank, försäkringar, professionella tjänster, sjötransporter, flygtransporter), Matoo 1998 (bank, försäkringar), McGuire 2000 (bank, sjötransporter), Ngyen-Hong 2000 (professionella tjänster) och Doove 2001 (flygtransporter) Analys sektor för sektor Byggsektorn är en öppen sektor i hela Quad och det gäller framför allt investeringar, dvs. i detta fall möjligheten att låta utländska byggföretag delta i byggprojekt i det egna landet. Både EU och USA bedöms som i princip helt öppna, medan de andra är något mer restriktiva. Inom distributionssektorn, ej att förväxla med transporter, ingår bland annat detalj- och grosshandel. Även denna sektor är ganska öppen i Quad när det gäller investeringar, men det finns andra aspekter som drar ner öppenheten i alla länderna. USA är mer öppet än EU, men EU och Kanada är mer öppna än Japan. Eftersom e-handel inte studerats är inte resultaten heltäckande.