Landstingsstyrelsens förslag till beslut

Transkript

1 FÖRSLAG 2011:5 1 (9) Landstingsstyrelsens förslag till beslut Motion 2009:6 av Raymond Wigg (MP) om Handslag för jämställda löner Föredragande landstingsråd: Anna Starbrink Ärendet Motionären föreslår initiativ till att starta arbetet med ett Handslag för jämställda löner Stockholms läns landsting. Förslag till beslut Landstingsstyrelsen föreslår landstingsfullmäktige besluta att anse motionen besvarad. Landstinget har ett stort ansvar för jämställdhetsutvecklingen i Stockholmsregionen, såväl genom sitt befolkningsansvar som i sin arbetsgivarroll. Ett fortlöpande och ambitiöst arbete bedrivs för att öka jämställdheten på arbetsplatserna, erbjuda fler karriärvägar, få en god representation av såväl kvinnor som män på alla arbetsplatser, och komma till rätta med osakliga löneskillnader. Lönekartläggning och olika slags jämförelser är viktiga instrument för att upptäcka och åtgärda såväl enskilda fall som strukturella förändringsbehov. Samarbete sker med såväl andra landsting och kommuner som arbetstagarnas organisationer. Personalpolicyn är ett viktigt styrinstrument i landstingets övergripande roll som arbetsgivare. Dessa existerande former för jämställdhetsarbetet, som beskrivs i landstingsdirektörens tjänsteutlåtande, bör även fortsättningsvis utnyttjas för att uppnå motionärens syfte om jämställda löner, liksom goda arbetsvillkor och jämnare könsfördelning. Sist och slutligen beror arbetsmarknadens utseende, också på landstingets arbetsplatser, på en kombination av strukturer och individuella val. Bilagor 1 Motion 2009:6 2 Landstingsdirektörens tjänsteutlåtande

2 FÖRSLAG 2011:5 2 Behandling i landstingsstyrelsen Landstingsrådsberedningen behandlade ärendet den 24 november Landstingsstyrelsen behandlade ärendet den 21 december Vid behandlingen i landstingsstyrelsen yrkades bifall dels till landstingsrådsberedningens förslag, dels till MP-ledamöternas förslag. Landstingsstyrelsens beslut fattades utan omröstning. MP-ledamöterna reserverade sig till förmån för sitt förslag att bifalla motionen S-ledamöterna antecknade följande särskilda uttalande: Jämställdheten på arbetsmarknaden är en prioriterad fråga. Osakliga löneskillnader har sin grund i ett samhällsproblem, där kvinnodominerade yrken traditionellt värderas lägre än mansdominerade. Motionen uppmärksammar problem som måste åtgärdas, men som samtidigt kräver en djupare förståelse och en attitydförändring. Motionen syftar till att snabba på arbetet. Vi anser att fler initiativ är bra och nödvändigt. Men samtidigt måste vi gå rätt väg och ha respekt för arbetsmarknadens parters ansvar för lönebildning och det pågående arbetet med kartläggning och uppföljning av osakliga löneskillnader. Ansvaret för lönebildningar ska ligga hos verksamheterna och parternas företrädare, vi tror snarare att ett hot om statligt ingripande motverkar sitt syfte, då ansvaret flyttas från verksamheten. Socialdemokraterna ser vikten av att ett systematiskt och långsiktigt arbete genomförs. Där en ordentlig genomlysning sker, i form av kartläggning, analyser och en handlingsplan upprättas. Vi ser också vikten av att detta arbete kopplas till budgetprocessen så att de osakliga löneskillnader som identifieras kan åtgärdas. Detta är idag inte möjligt att klara inom befintlig budget, utan kräver att verksamheterna får särskilda resurser avsatta från koncernnivå i just detta syfte. Tyvärr ser vi att intresset är litet från den moderatledda majoriteten i landstinget och att ambitionerna för en sund och jämställd personalpolitik inte ryms i den nyss antagna budgeten. MP-ledamöterna antecknade följande särskilda uttalande: Miljöpartiet vill att en särskild jämställdhetspott införs som ytterligare skyndar på arbetet med jämställda löner. I LO:s lönerapport 2010 skriver man följande: Satsningen på en jämställdhetspott inför avtalsrörelsen 2007-

3 FÖRSLAG 2011: ledde till minskade löneskillnader mellan kvinnor och män. Även lönegapet mellan arbetare och tjänstemän minskade något. För LO-kvinnor ökade lönen med 12,6 procent och för LO-männen med 11,4 procent. Arbetarnas löner steg med 11,6 procent och tjänstemännens med 11,5 procent. Det är första gången på över 15 år som arbetarnas löner ökat mest, enligt LO. V-ledamoten antecknade följande särskilda uttalande: Det krävs kraftfulla åtgärder för att ta bort de strukturella problem som finns inom lönebildningen och som leder till omotiverade könsrelaterade löneskillnader. I Stockholms läns landsting förekommer fortfarande i allt för hög utsträckning osakliga löneskillnader inom yrkesgrupper. Därutöver kan också konstateras att kvinnodominerade yrken ligger långt efter mansdominerade jämförbara yrken lönemässigt. För att komma till rätta med dessa strukturella problem behövs en betydligt aktivare personalpolitik än vad som idag är fallet. Vi sympatiserar därför mycket med Miljöpartiets motion men är tveksamma till själva utformningen av handslaget. Vänsterpartiets målsättning är att lönenivån i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor ska höjas. Denna målsättning är beroende av Vänsterpartiets krav i riksdagen att stadsbidraget till kommuner och landsting ska höjas. Men det oavsett måste landstinget ha en betydligt tydligare styrning i budgeten för sin personalpolitik än vad om idag är fallet samt prioritera budgetmedel för detta ändamål. Ärendet och dess beredning Raymond Wigg (MP) har i en motion (bilaga), väckt den 10 mars 2009, föreslagit landstingsstyrelsen föreslå landstingsfullmäktige besluta att ta initiativ till att starta arbetet med ett Handslag för jämställda löner i Stockholms läns landsting. Ärendet har remitterats till landstingsdirektören. Landstingsdirektören har i tjänsteutlåtande den 10 december 2009 (bilaga) föreslagit landstingsstyrelsen föreslå landstingsfullmäktige besluta att anse motionen vara besvarad.

4 FÖRSLAG 2011:5 4 Bilagor Motion 2009:6 Miljöpartiet formulerade idén om ett handslag för jämställda löner redan 2006 och det presenterades då av Peter Eriksson i SVT: s Agenda. I samband detta skickade MP också brev till de fackliga centralorganisationerna och bad om deras synpunkter. Vi fick mycket starkt stöd av TCO. Senare fick vi också ett mer ljummet stöd av LO. Däremot var SACO kritiskt inställda och hävdade att politiken ska avhålla sig från att lägga sig i lönebildningen till förmån för personliga lönesamtal mellan anställda och lönesättande chef. Vad handlar handslaget om? Historiskt har villkoren på svensk arbetsmarknad i hög grad hanterats av arbetsmarknadens parter, dvs. genom upprättande av kollektivavtal mellan facken och arbetsgivarnas intresseorganisationer. Denna ordning har accepterats av majoriteten i det politiska systemet. Man har helt enkelt gjort en slags bodelning mellan den politiska makten och arbetsmarknadens parter och gjort en oskriven överenskommelse om vem som sköter vad. Man kan kalla det ett handslag och det är i någon mening grundfundamentet för den så kallade svenska modellen, som bygger på en kombination av övergripande lagstiftning och mer konkretiserade och branschanpassade kollektivavtal. Saltsjöbadsavtalet Därutöver finns det ett så kallat huvudavtal som ingåtts mellan Svenskt Näringsliv, tidigare SAF, LO och PTK (privattjänstemannakartellen). Detta avtal har också blivit en slags norm för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i offentlig sektor. Det senaste framförhandlade huvudavtalet, det så kallade Saltsjöbadsavtalet, är från Avtalet tillkom delvis som ett resultat av en politisk önskan att arbetsgivarna och facken själva i högre grad bör ta ansvar för förhållandena på arbetsmarknaden. Det var en bättre ordning än att riksdagen skulle använda lagstiftningsinstrumentet för detaljstyrning av arbetslivet. För närvarande pågår det förhandlingar om ett nytt huvudavtal. Om det kommer att leda till ett avtal återstår att se. Styrkan i avtalet från 1938 ligger inte huvudsakligen i avtalets texter. Avtalet är allmänt hållet men med avtalets tillkomst skapades det en samförståndsanda som levde vidare under många decennier. Man hade lovat varandra att försöka lösa problem avtalsvägen för att slippa att politiken griper in med lagstiftning. Lokala handslag Ett handslag på den nationella nivån syftar förstås till att frågan ska lösas på hela arbetsmarknaden. Men det kommer inte att ske med automatik. På lokal och regional nivå kan man också tänka sig att handslagsmodellen kan användas. Den politiska majoriteten i kommunen eller landstinget kan

5 FÖRSLAG 2011:5 5 förstås ta initiativ till överläggningar med facket om hur kommande löneutrymmen ska användas. Att lyssna till varandras argument och problembeskrivning utan att befinna sig i en ren förhandlingssituation är mycket bra. Då har man också möjlighet att nå fram till det som är helt avgörande för nå framgång i förhandlingar - en gemensam bild av problemet och möjligen en gemensam uppfattning om att vi ska göra något för att lösa problemet. Hur ser det ut i Stockholms landsting I Stockholms läns landsting har det sedan början av 90-talet förts en långtgående könsuppdelad lönestatistik som ger goda förutsättningar för en analys av hur långt arbetet med jämställda löner har kommit. Landstingets Jämställdhetspolicy (senast uppdaterad den 20 februari 2007) har som två av sina målsättningar att löneskillnader på grund av kön inte ska förekomma inom SLL samt att osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska åtgärdas. Trots detta så har vi nu i denna stund (mars 2009) inte uppnått de uppställda målen utan mycket återstår att göra för att nå en jämställd arbetsvärdering. Arbetet med att förverkliga Jämställdhetspolicyn och den könsuppdelade statistiken kan ligga till grund för ett kommande handslag. Förutom jämställda löner behöver även arbetsvillkoren inom i övrigt inom hälso- och sjukvården förändras. Det handlar om att komma till rätta med ett myller av tidsbegränsade anställningar och deltider. Landstinget är en av de största arbetsgivarna i länet med cirka anställda. 96 procent av personalen arbetar inom vården. Cirka 80 procent av medarbetarna i landstinget är kvinnor. Mest kvinnor deltidsanställda, 8 av 10 deltidsanställda i landstingskoncernen är kvinnor, personer i hälso- och sjukvården inkl. tandvården (end. landstingskoncernen ej siffra på privata företag) Ojämn könsfördelning Det råder en mycket skev könsfördelning inom landstinget där den klart övervägande delen av de cirka anställda utgörs av kvinnor (ca 80 procent). Det finns flera anledningar till att sträva efter en jämn könsfördelning, bland annat då det gäller bemötande och arbetsmiljöfrågor, men också det faktum att en jämn könsfördelning har en påverkan på lönebildningen. Det lokala handslaget i Stockholms läns landsting bör därför också innefatta åtgärder på flera plan för att stimulera fler män att välja en yrkesbana inom vård- och omsorgsyrken. Det kan t.ex. röra sig om att bidra till marknadsföring av de mest kvinnodominerade vård- och omsorgsutbildningarna gentemot män liknande de insatser Polishögskolan gjort gentemot kvinnor. Vi bör också verka för att människor ska kunna välja en ny yrkesriktning senare i livet, istället för att man redan i tonåren ska behöva besluta sig för ett yrkesval, vilket inte gynnar arbetet med att få fler män i vården.

6 FÖRSLAG 2011:5 6 Landstinget bör ta initiativ till överläggningar Miljöpartiet menar att landstinget ska inbjuda arbetstagarnas företrädare till överläggningar på temat, hur ska vi klara uppdraget att åstadkomma en jämställd arbetsmarknad och jämställda löner inom vårt område? I sådana överläggningar måste landstinget vara mycket tydligt och ge beskedet att vi inte accepterar något annat än att problemet med icke jämställda löner löses. Man kan till exempel ge parterna en tidsfrist på tre år och samtidigt förklara att har ni inte löst problemet inom ramen för tidsfristen så blir det nödvändigt att överlämna beslutsprocessen till den statliga nivån. Syftet är att alltså att ingå en slags överenskommelse, att man tar varandra i hand, mellan landstinget och arbetsmarknadens parter om att klara uppdraget, jämställda löner. Jag föreslår landstingsfullmäktige besluta att ta initiativ till att starta arbetet med ett lokalt Handslag för jämställda löner i Stockholms läns landsting Stockholm den 2 mars 2009 Raymond Wigg

7 FÖRSLAG 2011:5 7 Landstingsdirektörens tjänsteutlåtande Förvaltningens synpunkter Lönepolitik och lönesättning är frågor som Stockholms läns landsting arbetar med på olika sätt, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. Den nu gällande jämställdhetspolicyn för Stockholms läns landsting antogs av landstingsfullmäktige den 13 juni 2006 och den togs fram under ledning av en politisk styrgrupp med representanter från alla partier i landstinget. I policyn konstateras att lanstinget intar en nyckelposition i länet genom att flertalet av de verksamheter som bedrivs tillgodoser grundläggande behov för invånarna vård vid sjukdom, förbättring av folkhälsan samt möjlighet att resa inom länet. Många människor kommer i kontakt med landstingets verksamhet i dess roll som arbetsgivare, vårdgivare, ansvarig för kollektivtrafiken och som ansvarig för samhällsplaneringen. Det är därför viktigt att landstinget genom hela sin verksamhet verkar för jämställdhet. I arbetsgivarrollen samverkar Stockholms läns landsting med andra landsting och kommuner genom arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). SKL genomför övergripande förhandlingar med de fackliga organisationerna på central nivå och anger i dessa vissa ramar och förutsättningar för den lokala lönebildningen. Arbetsgivare, arbetstagare och deras respektive organisationer förutsätts också agera utifrån de mål och förutsättningar som lagts fast för lönebildningen i stort och som Medlingsinstitutet har ett särskilt ansvar för. Konjunkturinstitutet belyser fortlöpande situationen på arbetsmarknaden och analyserar även löneskillnader mellan kvinnor och män. I den senaste rapporten konstateras att lönegapet mellan kvinnor och män har minskat endast blygsamt sedan I rapporten framhålls den yrkesmässiga könssegregeringen på svensk arbetsmarknad som en förklaring till löneskillnaderna. Såväl kvinnor som män tjänar betydligt mer inom manligt dominerade yrken även när hänsyn tas till lönepåverkande faktorer som utbildning, ålder och deltidsarbete. Det är riktigt att landstinget har stor majoritet kvinnor anställda och av de ca 700 anställa som arbetar deltid är 90 % kvinnor. Idag finns en regel i anställningsskyddslagen (25 a ) som med kompletterande bestämmelser i kollektivavtalet ger en deltidsanställd företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad. Det finns även ett principiellt ställningstagande hos landstinget att ofrivillig deltid inte ska förekomma. Landstingets verksamheter försöker finna lösningar för att tillgodose önskemål om högre sysselsättningsgrad men det förekommer också att anställda tackar nej till erbjudanden om det t.ex. innebär tjänstgöring vid flera arbetsställen.

8 FÖRSLAG 2011:5 8 Landstinget arbetar aktivt för att få fler män i vården inom de områden som traditionellt varit kvinnodominerade. Detta sker bl.a. genom prao och sommarjobb för ungdomar. Representanter från landstinget medverkar också regelbundet på mässor och arbetsmarknadsdagar och fokus har lagts på att bemanna montrar med manliga yrkesföreträdare för att locka pojkar till framtida arbete i vården. Under 2006 påbörjades ett landstingsövergripande lönekartläggnings- arbete med syfte att förebygga, upptäcka och åtgärda osakliga löne- skillnader mellan kvinnor och män. På begäran lämnades en rapport till dåvarande Jämo i september 2007 inklusive en handlingsplan för det fortsatta arbetet. Arbetet med lönekartläggningen fortsatte under och ytterligare en rapport lämnades i november Därefter har JämO, numera DO, begärt viss komplettering enligt brev daterat den 17 december Detta arbete avslutades formellt genom en slutrapport som gavs in till DO den 1 juni Kartläggningsarbetet identifierade ett antal kvinnor med löner som inte kunnat förklaras med könsneutrala argument vid en jämförelse med lönenivåer hos män i motsvarande befattningar. Som exempel kan nämnas att 80 kvinnliga chefer har fått höjda löner. Under 2009 har ett nytt lönekartläggningsarbete startats och ambitionen är att inom ramen för denna genomföra fördjupade och förfinade jämförelser. Det nya befattningsklassificeringssystemet AID ska kunna underlätta relevanta jämförelser mellan olika grupper. Samarbetet med de fackliga organisationerna har i förhållande till tidigare även förbättrats. Förutom samverkan med de fackliga organisationerna inom ramen för lönekartläggningsarbetet kan påpekas det fortlöpande löneöversynsarbetet som sker inom ramen för de kollektivavtal som tecknats med medarbetarnas fackliga organisationer. Dessa förutsätter en kartläggning och analys av lönerna och enligt gällande löneavtal är det även viktigt att diskutera och ta ställning till rådande och önskvärda lönerelationer. Avslutningsvis kan framhållas att arbetet med att uppnå jämställda löner inte bara reduceras till ett kartläggningsarbete. Det är en pågående process som successivt hela tiden utvecklas. Motsvarande gäller de insatser som görs i syfte att nå en jämställd arbetsmarknad. Detta arbete bör även fortsättningsvis ske inom de strukturer och former som beskrivits ovan. Miljökonsekvenser av beslutet Inga.