Bilaga 2: Analys av hur mål och delmål i Agenda 2030 förhåller sig till handelspolitiken

Transkript

1 UTREDNING Dnr / Bilaga 2: Analys av hur mål och delmål i Agenda 2030 förhåller sig till handelspolitiken Innehåll 1 Sammanfattning och slutsatser Bakgrund Generella kopplingar mellan handel och Agenda Handel som både mål och medel Handelsrelaterade mål i Agenda Mål med uttrycklig handelskoppling Handel i alla dimensioner av hållbar utveckling Dagens globala handelsverklighet Globala värdekedjor, tjänstefiering och digitalisering Minskad global handel och ökande antal hinder för handel WTO - Förhandlingar, resultat och framtiden WTO-systemet Handelspolitik som medel för att implementera Agenda Handel för hållbar utveckling multilateral nivå Hållbar utveckling som målsättning med WTO och det multilaterala handelsregelverket Principen om särskild och differentierad behandling Undantag från handelsreglerna för legitima skyddsintressen Övervakning, implementering och tvistlösning Exempel på WTO-avtal som främjar hållbar utveckling Handel för hållbar utveckling plurilateral nivå Box 6803, Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 89 Telefon: , fax: E-post: kommerskollegium@kommers.se

2 2(49) Plurilateralt exempel - liberalisering av miljövaror Handel för hållbar utveckling - regional/bilateral nivå Hållbarhetskapitel i EU:s frihandelsavtal Hållbarhetskonsekvensanalyser (SIA) inför EU:s frihandelsavtalsförhandlingar Handel för hållbar utveckling - unilateral nivå Preferensavtal exempel EU:s GSP-system Ytterligare unilaterala åtgärder av EU, samt särskild handelsrelaterad EU-lagstiftning Handel för hållbar utveckling övriga instrument Aid for Trade (AfT) Offentlig upphandling Privata sektorn och hållbart företagande Risk för målkonflikter och ökade hinder för handel Nationell implementering kan skapa målkonflikter Risk för ökade hinder för handel Hantering av risk för ökade hinder för handel I vilken mån kan handelspolitiken bidra till att nå hållbarhetsmålen Handelspolitikens roll för att nå ökad tillväxt och minskad fattigdom Hur handelspolitiken kan bidra till ökad tillväxt Hur handelspolitiken kan bidra till minskad fattigdom Exempel på hur handelspolitiken kan bli mer fattigdomsinriktad Handelspolitikens roll i att nå jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt Kopplingen mellan handel och jämställdhet Handel och jämställdhet i Agenda Handelsliberaliseringars effekt på jämställdhet och egenmakt Handelspolitikens roll i miljöagendan Handels roll i miljöarbete Handels roll i klimatagendan Potentiella målkonflikter och hinder för handel... 43

3 3(49) 7.4 Nationella förutsättningar för en hållbar handel Övervakning och uppföljning Konsekvensanalyser ex post Indikatorer Samarbete och samverkan Sammanfattning och slutsatser Handel är ett viktigt instrument i Agenda 2030 Agenda 2030 ger tydligt uttryck för att handel är ett viktigt instrument för att nå samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling: ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling. Utöver specifika handelsrelaterade mål i syfte att främja en hållbar värld kommer uttryckliga kopplingar till handel in under ett antal övriga mål. Handel identifieras som en motor för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning och därmed ett centralt bidrag för att främja hållbar utveckling och ett medel för att kunna uppfylla de flesta av de 17 målen och 169 delmålen. I dagens handelspolitiska verklighet krävs mer än multilateral handelspolitik för att handel ska kunna främja Agenda 2030 Inom Agenda 2030 finns ett tydligt fokus på den multilaterala handelspolitikens roll i att främja hållbar utveckling, Doharundans slutförande nämns uttryckligen i Agenda I dagens handelspolitiska verklighet har dock fokus på multilateralt handelssamarbete minskat. Detta bland annat med tanke på att Doharundans fortlevnad är oklar och den kraftiga ökningen av regionala och bilaterala handelsavtal. Även andra handelspolitiska åtgärder än enbart multilaterala bör därför tas i beaktande för hur handel kan bidra till att uppfylla Agenda WTO har dock inte varit oförmöget att nå resultat då de senaste åren bland annat slutits avtal av stor vikt för att nå en hållbar handel, vilket innebär att multilaterala resultat ändå går att uppnå. Hållbar utveckling utgör en målsättning med WTO-systemet Inom WTO-systemet finns både centrala principer och specifika funktioner som bidrar till att främja hållbar utveckling. Bland annat utgör hållbar utveckling en central målsättning till det avtal som grundade WTO. Denna målsättning utgör en viktig ingång för att WTO:s verksamhet ska verka för att främja Agenda 2030 och implementeringen

4 4(49) av hållbarhetsmålen. Som exempel på hållbarhetsfrämjande funktioner inom WTO-systemet kan även nämnas principen om särskild och differentierad behandling, samt ett antal undantag som reglerar när och hur legitima skyddsintressen kan väga över handelsåtaganden i WTOavtalen. På multilateral och plurilateral nivå finns även ett antal avtal av betydelse för implementering och uppföljning av Agenda 2030, såsom WTO-avtalet om effektiva och förenklade handelsprocedurer (Trade Facilitation Agreement, TFA) och förhandlingar om ett plurilateralt avtal om liberalisering av handel med miljövaror (Environmental goods agreement, EGA). Agenda 2030 kan komplettera WTO-systemets hantering av hållbar utveckling Att integrera Agenda 2030 i WTO-systemet kan potentiellt sett ytterligare komplettera WTO-systemets hantering av hållbarhetsfrågor. Att integrera Agenda 2030 i WTO-systemet kan främja hållbara handelsreformer på multilateral nivå och bidra till att inkludera nya frågor på förhandlingsagendan. Dessutom kan WTO:s regelverk bidra till att förstärka tillämpning och efterlevnad av hållbarhetmålen i Agenda Detta gäller såväl de specifikt handelsrelaterade målen, som övriga delmål där handelsrelaterade instrument kan bidra till dess uppfyllelse. De ökande antalet frihandelsavtal innehåller ofta hållbarhetshänsyn På regional och bilateral nivå innehåller moderna handelsavtal alltfler sakområden, vilket ökar deras möjligheter att förena handel och hållbarhet mer omfattande än vad som görs på multilateral nivå. Exempelvis innehåller EU:s modernare frihandelsavtal systematiskt ett separat kapitel med horisontella bestämmelser om handel och hållbar utveckling och EU-kommissionens målsättning är att främja ambitiösa och innovativa hållbarhetskapitel i samtliga frihandels- och investeringsavtal. Ensidiga preferenser till utvecklingsländer är ett viktigt handelsinstrument för att främja hållbar utveckling På den unilaterala nivån tillåter WTO:s regelverk medlemmarna att ge mer förmånlig behandling till utvecklingsländer genom s.k. preferensavtal där låginkomstländer ges särskilt förmånligt marknadstillträde. Inom EU finns ett allmänt preferenssystem som kallas Generalised System of Preferences (GSP) genom vilket utvecklingsländer får särskilda handelsförmåner jämfört med övriga länder som exporterar till EU i form av nedsatt tull på den europeiska marknaden. Detta system har gett resultat både avseende ökad export från

5 5(49) utvecklingsländer, samt i att främja implementering av hållbarhetsrelaterade konventioner på nationell nivå. Aid for trade (handelsrelaterat bistånd) spelar i en viktig roll i att göra internationell handel hållbar Aid for Trade (AfT), som är ett samlingsnamn på handelsrelaterat bistånd till utvecklingsländer med särskilt fokus på MUL, och som syftar till att avhjälpa utvecklingsländers svårigheter att delta i global handel genom att handelsrelaterad kapacitet och den infrastruktur som behövs för att kunna dra nytta av handelsliberaliseringar. AfT utgör ett viktigt handelspolitiskt instrument i strävan att implementera Agenda 2030 och bör utökas. Även icke-traditionella handelsrelaterade instrument påverkar handelns möjligheter att främja Agenda 2030 Övriga handelsrelaterade instrument som kan användas för att främja hållbar utveckling inkluderar offentlig upphandling som i ökad utsträckning medger möjligheter att ta miljömässiga, sociala och arbetsrättsliga hänsyn. Även den privata sektorn har en betydlig roll att spela i implementering av Agenda Näringslivets roll är såväl att bidra till finansiering av målen, som att genom hållbart företagande bidra till målens implementering och att bidra till att utveckla handelspolitiska reformer som stödjer hållbart företagande. Det finns en risk att målen i Agenda 2030 och handelspolitiken hamnar i konflikt, vilket bland annat kräver intresseavvägningar Eftersom implementeringsansvaret för målen i Agenda 2030 är nationellt, finns det en risk att de globala målsättningarna för hållbar utveckling hamnar i konflikt med nationella åtgärder i syfte att nå målen eller att dessa åtgärder leder till nya hinder för handel. Sådana nationella åtgärder som skapar hinder för handel är inte per definition protektionistiska, utan syftar ofta till att främja ett legitimt skyddsintresse. För att undvika att åtgärder i syfte att nå målen i Agenda 2030 försvårar internationell handels möjlighet att främja målen, krävs bland annat avvägningar mellan olika intressen. Handelspolitik kan bidra till att uppfylla flertalet mål i Agenda 2030 Bland enskilda mål i Agenda 2030 där handelspolitiken kan bidra till dess uppfyllelse kan nämnas inkluderande tillväxt, fattigdomsminskning, jämställdhet och egenmakt för flickor och kvinnor, samt olika mål relaterade till miljöskydd.

6 6(49) Handelspolitiken kan bidra till att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt genom de effektivitetsvinster som handelsliberalisering leder till genom specialisering, ökad konkurrens och stordriftsfördelar. Handelns positiva inverkan på ett lands produktivitet är avgörande för att tillväxten ska kunna vara hållbar. Handelsliberaliseringar påverkar fattigdom indirekt genom dess positiva effekter på tillväxt som skapar förutsättningar för en ökning av fattigas inkomstnivå i ett land. Dessutom påverkar handelsliberaliseringar fattiga människor direkt genom dess inverkan på förändringar av priser, sysselsättning och löner, vilket får effekter för fattiga konsumenter, producenter och löntagare. Handel och handelsliberaliseringens effekter kan även påverka jämställdhetssituationen nationellt genom förändringar i faktorer såsom kvinnors och mäns sysselsättning, ekonomiska egenmakt och tillgång till resurser, samt konsumtionsmönster. Åt andra hållet kan jämställdhetssituationen i ett land påverka dess möjligheter att ta del av internationell handel. Inom handelsregelverket finns goda möjligheter för länder att vidta nödvändiga och proportionella miljöskyddsåtgärder. Detta gör att det i många fall är möjligt att vidta miljöskyddsåtgärder utan att införa handelsrestriktioner. Handelsliberalisering får olika effekter i olika länder beroende på nationell kapacitet och kan behöva kompletterande åtgärder Ett optimalt utnyttjande av handelsliberaliseringar kräver en viss nationell produktionskapacitet i form av exempelvis kapital, naturresurser, nätverk och infrastruktur samt fungerande institutioner. Ökad medvetenhet om att ett lands specifika förutsättningar påverkar hur handelsliberaliseringar påverkar exempelvis landets tillväxt, fattigdomsnivåer och jämställdhetssituation är viktigt för att förstå handelns effekter bättre. Ökad förståelse om detta kan även bidra till att utforma såväl handelsregler och kompletterande åtgärder som optimerar förutsättningarna för handeln att bidra till uppföljning av Agenda Uppföljning och översyn av implementeringen kräver bland annat samordning och samsyn mellan såväl aktörer som politikområden Uppföljning och översyn av implementeringen av Agenda 2030 ska ske på såväl nationell, regional och global nivå. Tanken är att den nationella uppföljningen ska ligga till grund för de övriga nivåerna. Inom FN pågår arbete med att ta fram indikatorer, som ska underlätta utvärdering av

7 7(49) målens uppföljning samt jämförelser mellan länder. För att utvärdera vilken faktisk hållbarhetspåverkan ett handelsrelaterat instrument, såsom exempelvis ett frihandelsavtal, får, bör åtgärden följas upp en period efter det att åtgärden trätt i kraft med en ex-post analys. Att effektivt arbeta med hållbarhetsfrågor kräver dessutom samordning och samspel mellan flera politikområden. Exempelvis bör handels-, investerings- och biståndspolitik vara ömsesidigt stödjande, men även utvecklingen inom andra politikområden såsom klimat, jordbruk, fiske, migration, energi och innovation bör samordnas. Handelspolitiken har goda förutsättningar att främja Agenda 2030 Handelspolitiska instrument med antingen syfte eller potential att främja hållbar utveckling finns på såväl multilateral som plurilateral, regional och nationell nivå. Sammanfattningsvis kan därför konstateras att det finns relativt goda förutsättningar att inkludera hållbarhetsmålen i handelspolitiken på alla nivåer. 2 Bakgrund Antagandet av Agenda 2030 och de nya globala hållbarhetsmålen (Målen) innebär att hållbar utveckling är ett universellt och övergripande mål för hela FN:s verksamhet. Alla FN:s medlemsstater ska sträva efter att nå målen. Internationell handel har en central roll i Agenda 2030 och kommer spela en viktig roll i strävan att uppfylla Agendan, både som medel för skapa nödvändiga resurser för att nå målen, samt som egna självständiga mål för en hållbar värld. Agenda 2030 utgår från att en hållbar internationell handel bör såväl liberaliseras som regleras på multilateral nivå för att på bästa sätt bidra till hållbar utveckling. Den befintliga handelsverkligheten ser dock lite annorlunda ut. Världens länder är idag nära integrerade i globala produktionsnätverk där varor och tjänster passerar flera olika gränser på sin väg till slutkonsumenten. Världshandelsorganisationen (WTO) står för ett globalt handelsregelverk på multilateral nivå, vilket utgör utgångspunkten för reglering av global handel, men kompletteras även av en mängd handelsinstrument på såväl plurilaterala, regional, bilateral och unilateral nivå. Såväl liberaliseringar som regleringar av handel sker på samtliga dessa nivåer, vilket skapar den handelspolitiska verklighet inom vilken hållbar utveckling ska främjas. Detta innebär att inte bara handelspolitik på multilateral nivå bör analyseras för att konstatera hur handel på bästa sätt kan bidra till att nå Målen. Handelspolitik tillsammans med flera andra politikområden kommer att kräva viss anpassning för att uppnå Målen. Handelspolitik och

8 8(49) handelsrelaterade instrument på global, regional och nationell nivå blir strategiska verktyg i detta arbete. Kommande arbete med att få handelspolitiken att bidra till Agenda 2030 kommer inte bara att handla om att hantera den ekonomiska tillväxtens sociala och miljömässiga effekter, utan ha hållbarhet som utgångspunkt. Denna analys avser ge en översikt av följande aspekter av kopplingarna mellan Agenda 2030 och handelspolitiken. 1. Generella kopplingar mellan handel och Agenda 2030 (Kap 3) 2. Hur handel kan fungera som ett verktyg för att implementera Målen i befintlig handelsverklighet (Kap 4-5) 3. Potentiella målkonflikter mellan handelsagendan och hållbarhetsagendan som kan resultera i hinder för handel (Kap 6) 4. Hur handelspolitik kan bidra till att nå vissa av Målen (Kap 7) 5. Metoder för övervakning och uppföljning (Kap 8) 3 Generella kopplingar mellan handel och Agenda Handel som både mål och medel Agenda 2030 ger tydligt uttryck för att handel är ett viktigt instrument för att nå hållbar utveckling. Handel identifieras i Agendan som en motor för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning och därmed ett centralt bidrag för att främja hållbar utveckling. 1 Även under FN:s tredje konferens om utvecklingsfinansiering år 2015 där Addis Abeba Action Agenda (AAAA) antogs, bekräftades handelns roll som motor för inkluderande ekonomisk tillväxt, dess bidrag till att minska fattigdom, samt dess betydelse för att främja hållbar utveckling. 2 Det är alltså uppenbart att internationell handel utgör ett medel för att bidra till att skapa de resurser som krävs för att implementera och uppfylla Målen. Agenda 2030 innehåller även specifika handelsrelaterade mål i syfte att främja en hållbar värld. FN:s medlemmar åtar sig bland annat att fortsätta främja ett universellt, regelbaserat, öppet, transparent, förutsägbart, inkluderande och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem inom ramen för WTO, samt vad man kallar meningsfull handelsliberalisering och samtliga WTO-medlemmar uppmanas att fördubbla sina ansträngningar att avsluta Doha-rundan. Det finns alltså ett tydligt fokus på den multilaterala handelspolitikens roll i att främja hållbar utveckling, 1 Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development, para 68 2 AAAA, para 79

9 vilket ska visa sig kanske inte är den mest framkomliga vägen i dagens handelsverklighet. 3.2 Handelsrelaterade mål i Agenda (49) Mål med uttrycklig handelskoppling Det mål med starkast handelskoppling är Mål 17 om genomförande och partnerskap. Här anges tre delmål avseende handel, vilka är att främja ett öppet, regelbaserat och icke-diskriminerande handelssystem inom WTO (Mål 17.10); att väsentligt öka exporten från utvecklingsländer, särskilt att dubblera de minst utvecklade ländernas andel av den globala exporten till 2020 (Mål 17.11); samt att genomföra tull- och kvotfritt marknadstillträde för varor från de minst utvecklade länderna (MUL) (Mål 17.12). Uttryckliga kopplingar till handel kommer också in under ett antal övriga mål och rör frågor som att minska handelsstörningar på världsmarknaden för jordbruksprodukter (Mål 2b), förbjuda vissa former av fiskesubventioner (Mål 14.6), öka det handelsrelaterade biståndet - Aid for trade (AfT) (Mål 8a), inkludera små och medelstora företag (SME:s) i värdekedjor (Mål 9.3), samt att främja hållbar konsumtion och produktion, vilket även inkluderar hållbar offentlig upphandling (Mål 12, respektive 12.7). Agenda 2030 bekräftar vidare principen om särskild och differentierad behandling (SDT) av utvecklingsländer (Mål 10a), påminner om möjligheten att utnyttja flexibiliteten i TRIPS avtalet i syfte att skydda folkhälsa (Mål 3b), samt understryker vikten av att skapa starka institutionella förutsättningar för hållbar handel t ex genom att jobba med kapacitetsuppbyggnad av effektiva och transparenta institutioner, good governance och anti-korruption (Mål 16). Flertalet av dessa handelsrelaterade delmål är inte nya men bekräftar hur WTO och FN sett på handelns roll i att bidra till hållbar utveckling och de åtaganden på området som tidigare gjorts inom ramen för WTO Handel i alla dimensioner av hållbar utveckling Utöver ovan mål och delmål där det finns en uttrycklig koppling kan handel anses ha en mer eller mindre framträdande roll att spela för att kunna uppfylla de flesta av de 17 målen och 169 delmålen. Avseende de mål där handel inte är direkt bidragande till målet, kan målet i sin tur vara nödvändigt för att handel ska kunna leda till positiva effekter för tillväxt och fattigdom. Att handelspolitiken ska kunna bidra till exempelvis tillväxt och fattigdomsbekämpning är alltså till stor del avhängigt av att

10 10(49) de övriga målen i Agenda 2030 uppfylls. Målen är således nära sammankopplade och påverkar varandra. Handelns roll som medel för att nå målen gäller samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling: ekonomisk, social och miljömässig. Inom den ekonomiska dimensionen kan bland annat nämnas Mål om inkluderande tillväxt och sysselsättning och i förlängningen Mål 1 om fattigdomsbekämpning. (Se särskild analys av hur handelspolitiken kan bidra till att nå dessa mål i stycke 7.1 nedan.) Nära sammanlänkat till dessa mål är även Mål 5 om jämställdhet inom den sociala dimensionen. Exempelvis är en ökad grad av sysselsättning bland kvinnor avgörande för att bidra både till kvinnors ekonomiska egenmakt och för att bidra till ett lands ekonomiska utveckling. Handelsliberaliseringar har potential att öka sysselsättningsgraden hos kvinnor, vilket är en anledning till varför handel även har en tydlig koppling till Mål 5. (Se särskild analys om hur handelspolitiken kan bidra till att främja jämställdhet och ekonomisk egenmakt i stycke 7.2 nedan.) Det finns en stark koppling till handel även till miljödimensionen av hållbar utveckling och Agenda Exempelvis kan nämnas Mål 13 om att vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser, samt Mål 7 som syftar till att säkerställa global tillgång till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad. Mål 7 understryker vikten av att tillgängliggöra forskning och teknologi på området, vilket bland annat inkluderar förnyelsebar energi, energieffektivitet och fossilfri teknologi. Internationell handel kan bidra till en effektiv hushållning med resurser och därmed bidra till att bekämpa klimatförändringar. Att eliminera hinder för handel för miljövaror och tjänster utgör en viktig komponent för att sprida miljövänlig teknologi. (Se särskild analys av handels roll att bidra till att de miljörelaterade Målen uppfylls i stycke 7.3 nedan.) 4 Dagens globala handelsverklighet En analys av hur handel och handelspolitik kan bidra till genomförande av Agenda 2030 bör utgå från dagens handelsverklighet. Den internationella kontext som handel verkar i ser annorlunda ut idag än bara för något/några decennier sedan, vilket påverkar hur handelspolitiken kan bidra till att implementera Målen.

11 11(49) 4.1 Globala värdekedjor, tjänstefiering och digitalisering Det traditionella sättet att handla på är inte längre dominerande. Världens länder är idag integrerade i globala produktionsnätverk där varor och tjänster passerar flera olika gränser på sin väg till slutkonsumenten. Tre av de viktigaste förändringar som påverkar hur handel bedrivs är 1) den alltmer internationaliserade produktionen; 2) det ökade tjänsteinnehållet i produktionen (tjänstefiering); och 3) digitaliseringen. 3 Trenderna mot att produktionen splittras upp i geografiskt utspridda arbetsmoment gör att det blir allt svårare att tala om ett geografiskt ursprung för handel. Specialiseringen drivs längre och längre och innebär att personrörligheten över gränserna blir allt viktigare genom den utveckling som vissa kallar handel med arbetsmoment ( trade in tasks ). Utvecklingen mot en alltmer internationaliserad produktion brukar beskrivas som globala värdekedjor (GVC) eller internationella produktionsnätverk. Över hälften av all handel sker idag med insatsvaror och insatstjänster. Tack vare framväxten av värdekedjor behöver länder inte längre utveckla konkurrenskraft i hela branscher för att kunna delta i internationell handel. Istället kan företag delta i värdekedjor genom att specialisera sig i de produktionsled där landet har komparativa fördelar. Tillverkningsindustrin använder allt fler tjänster i produktionen (tjänstefiering) genom att den köper in och producerar mer tjänster än tidigare och säljer och exporterar fler tjänster, ofta som ett paketerbjudande tillsammans med en vara. Som exempel på tjänster i produktionen av tillverkningsprodukter kan nämnas forskning och utveckling, juridiska tjänster, administration, ekonomistyrning, redovisning, kommunikation, marknadsföring, transport- och logistiktjänster. Genom digitaliseringen, som innebär att information omvandlas i digital form och att användningen av internet och datorer ökar, skapas helt nya former av handel. Digitaliseringen främjar även digitala lösningar för uppdelningen i produktionsnätverk och tjänstefieringen. 4 Genom digitaliseringen kan även fler små- och medelstora företag nå internationella marknader. Alla företag är idag beroende av digitala lösningar för att kunna handla där dataöverföring är en del av dessa lösningar. Detta fenomen kan beskrivas som No transfer no trade. 3 Kommerskollegium (2013) 4 Kommerskollegium (2015)

12 12(49) 4.2 Minskad global handel och ökande antal hinder för handel Världshandeln och länders handelspolitik är i ständig rörelse. Teknisk utveckling, ekonomiska konjunkturer eller politiska kriser kan både skynda på eller sakta ned förändringstakten. Som ett exempel kan nämnas effekterna av finanskrisen På mindre än ett år efter finanskrisen hade världshandeln minskat med mer än 12 procent. 5 Världshandeln återhämtade sig snabbt efter finanskrisen men därefter har tillväxten avstannat. Det talas idag om en global trade slowdown. Långsammare tillväxt i världshandeln under vissa perioder är i sig inget nytt, särskilt inte i anknytning till stora kriser, men det finns tecken som tyder på att cykliska faktorer inte kan förklara hela inbromsningen av handeln. 6 Efter finanskrisen 2008 åtog sig G20-länderna ett löfte att inte använda sig att protektionistiska åtgärder trots de bistra ekonomiska tiderna. 7 En nyligen publicerad studie av Kommerskollegium visar dock att G20- länderna sedan 2009 infört ca 1100 nya hinder för handel. 8 Det har alltså skett en nettoökning av hinder för handel trots åtagandet från G20- länderna. Den avstannande globala handeln och nettoökningen av hinder för handel kan tyda på en tendens mot ökad global protektionism. Det bör i sammanhanget noteras att inte alla åtgärder med handelshindrande effekt per automatik är protektionistiska. Flertalet åtgärder kan vidtas i syfte att skydda ett legitimt intresse, såsom exempelvis att främja Målen. Det finns en risk att nationella åtgärder i syfte att främja hållbarhetsmålen får en handelshindrande effekt, varför det är av stor vikt att söka säkerställa att åtgärder i syfte att nå Målen inte diskriminerar eller skapar en onödigt handelshindrande effekt. 4.3 WTO - Förhandlingar, resultat och framtiden Som framgått ovan utgår Agenda 2030 från att handel bör liberaliseras och regleras på multilateral nivå. Utgångspunkten för internationella handelsliberaliseringar på multilateral nivå är WTO. Befintlig förhandlingssituation inom WTO är därför av största betydelse för hur global handel kan bidra till att uppfylla Målen. 5 The global financial crisis and its impact on trade: the world and the European emerging economies, UN September No Hoekman, Bernard (2015), The Global Trade Slowdown: A New Normal. London: CEPR. Sid.35 7 G20, November Protectionism in the 21st century, Kommerskollegium (2016). Sid. 15

13 13(49) WTO-systemet WTO tillhandahåller ett multilateralt regelbaserat handelssystem och har idag 164 medlemmar 9, både utvecklade-, utvecklings- och minst utvecklade länder (MUL), och dess avtal reglerar minst 95 % av världshandeln. 10 En viktig funktion inom WTO är att utgöra ett forum för att förhandla fram nya, gemensamma handelsregler i syfte att underlätta global handel och undanröja hinder för handel. Förhandlingar har sedan grundandet av GATT skett i så kallade förhandlingsrundor där medlemmarna har förhandlat ett antal förhandlingsområden. WTO och Doharundan År 2001 lanserades Doharundan med fokus på utvecklingsländernas särskilda intressen. Även om förhandlingarna inleddes med stor optimism har medlemmarna inte lyckats avsluta Doharundan, vilket beror på flera saker. Ett skäl är en oförmåga hos de ledande förhandlingsparterna att komma överens. Antalet förhandlingsområden och antalet medlemmar har ökat markant jämfört med tidigare rundor, vilket också försvårar en överenskommelse. Dessutom baserades Doharundan på en så kallad samlad överenskommelse (single undertaking) där samtliga förhandlingsfrågor förhandlades tillsammans i ett paket, vilket innebär att om inte samtliga medlemmar är överens om utgången på samtliga områden kan det inte bli något avtal. Elva år efter dess lansering, år 2012, lyckades WTO dock bryta ut vissa förhandlingsområden från Doharundan där medlemmarna stod varandra särskilt nära och efter omfattande förhandlingar lyckades man enas om en överenskommelse vid den nionde ministerkonferensen på Bali Detta var av stor betydelse då överenskommelsen utgjorde det första multilaterala avtalet i WTO sedan organisationens grundandes. Beslutet innehöll bland annat ett avtal om handelsprocedurer, en tillfällig lösning för lagerhållning kopplad till livsmedelsäkerhet samt överenskommelser som syftar till att öka handeln från minst utvecklade länder. Vid WTO:s tionde och senaste ministerkonferens i december 2015 i Nairobi, Kenya, fanns en viss förhoppning att Doharundan skulle kunna avslutas, vilket dock inte blev fallet. Däremot enades WTO:s medlemsländer om ett paket som innehöll viktiga överenskommelser om en eliminering av exportsubventioner för jordbruk och ett antal beslut som rörde MUL. Ett antal medlemmar presenterade även en uppdatering 9 Med Afghanistans anslutning i juli 2016 blev antalet medlemmar och

14 14(49) av det existerande informationsteknikavtalet (ITA) vilket har betydelse för handel med vissa IT-produkter. 11 WTO Post-Nairobi Den stora frågan i Nairobi 2015 blev hur WTO ska förhandla i framtiden och då särskilt Doharundans roll. Vissa medlemmar ville slutföra Doharundan, medan andra menade att förhandlingarna bör avslutas eller åtminstone förändras. En del medlemmar ansåg även att WTO borde förhandla nya områden som föll utanför Doharunda, men WTO:s medlemmar var enade i sin syn på betydelsen av de kvarvarande förhandlingsfrågorna i Doharundan och i sitt engagemang för att uppnå framsteg inom dessa områden. Hur detta ska ske är däremot oklart men på WTO i Genève pågår diskussioner då medlemmarna har olika åsikter om hur förhandlingarna bör tas framåt. Att Doharundan inte har avslutats betyder att världsekonomin har gått miste om stora ekonomiska vinster som handelsliberaliseringar och tydligare regelverk skulle innebära. 12 Kostnaden till följd av att handelsvinsterna av Doharundan inte har realiserats, är särskilt omfattande för utvecklingsländerna och MUL. 13 Inte minst det faktum att förhandlingar i WTO har pågått i mer än ett decennium utan att uppnå konkreta multilaterala resultat har hämmat den potentiella utvecklingen. Likaså skapar situationen ytterligare misstro i förhandlingarna då utvecklingsländernas intresse i större utsträckning skulle tagits i beaktande i Doharundan. Även om förhandlingssituationen är komplicerad och medlemmarna har olika syn på hur Doharundan ska hanteras har WTO:s medlemmar inte varit oförmögna att nå resultat. Överenskommelserna från de senaste två ministerkonferenserna har visat att WTO:s medlemmar kan förhandla fram betydelsefulla avtal som bidrar till öppnare och mer förutsägbar handel, men också att medlemmarna har visat pragmatism att förändra förhandlingsättet genom att lämna single undertaking. 14 Även om slutförandet av Doharundan uttryckligen nämns i Agenda 2030, samtidigt som vissa medlemmar i WTO har tagit tydliga steg ifrån rundan, visar dessa överenskommelser att multilaterala resultat faktiskt går att uppnå Peterson Institute of International Economics (2012), Will the World Trade Organization Enjoy a Bright Future?, Policy Brief och Kommerskollegium (2006), Economic Implications of the Doha Round Kinnman, S. and Lodefalk, M. (2007), What is at stake in the Doha Round, The World Economy 30:8, pp och Adler, M., Brunel, C., Hufbauer, G.C. and Schott, J.J. (2009), What s on the table? The Doha Round as of August 2009, Peterson Institute for International Economics Working Paper Series N WP Exempelvis som i och med överenskommelserna på Bali 2013.

15 15(49) WTO:s fortsatta arbete med utvecklingsfrågor Utöver implementeringsarbete med ovan nämnda överenskommelser behöver WTO fortsätta arbeta med förhandlingsområden från Doharundan för att visa att frågor som är av vikt för utvecklingsländer inte sätts åt sidan. På exempelvis jordbruksområdet är den kanske viktigaste frågan att hitta en lösning på hur de handelsstörande interna stöden till jordbruket ska kunna minskas, inte bara i utvecklade länder utan även i tillväxtekonomier som i allt högre grad har börjat att använda handelsstörande stöd. En sådan lösning måste samtidigt ge utrymme för utvecklingsländer att vidta åtgärder för att höja produktiviteten i jordbrukssektorn och underlätta för fattiga jordbrukare. Som positivt exempel kan förhandlingarna i WTO om att reglera och minska fiskesubventioner nämnas vilka har accelererat under Vissa informella diskussioner pågår även i begränsad krets om att utfasning av fossilbränslesubventioner. Det är också viktigt att medlemmarna identifierar och enas om nya förhandlingsområden där det är möjligt att nå fram till resultat som bidrar till hållbarhetsmålen. Medlemmarna kan både se till existerande områden inom Doharundan men även se till nya förhandlingsfrågor, till exempel digitalisering, e- handel och konkurrensfrågor. 5 Handelspolitik som medel för att implementera Agenda 2030 De förutsättningar för global handel som beskrivs ovan innebär att hållbarhetsutmaningarna för marknadsaktörer ser olika ut beroende på var de befinner sig i värdekedjan. Detta innebär också att det inte finns en enskild lösning för hur handel och handelspolitik kan bidra till att främja hållbar utveckling och implementeringen av Agenda Ett mångsidigt angreppssätt på flera olika nivåer och av flera olika aktörer kommer att krävas. Detta kapitel redogör för hur handelspolitik på såväl multilateral, regional och bilateral, som nationell nivå kan bidra till att främja Målen. Kapitlet tar en något bredare ansats och inkluderar även andra åtgärder som påverkar handelspolitiken, handelsregelverken och handelsverkligheten än den traditionella handelspolitiken. 15 SDG 14.6 By 2020, prohibit certain forms of fisheries subsidies

16 5.1 Handel för hållbar utveckling multilateral nivå 16(49) Hållbar utveckling som målsättning med WTO och det multilaterala handelsregelverket I inledningen till det avtal som grundade WTO anges att hållbarhet är en central målsättning och att syftet med handelsreglerna bland annat är att uppfylla mänskliga rättigheter, förbättra den globala levnadsstandarden, främja hållbar utveckling och bevara miljön. 16 Ministerdeklarationen som inledde Doharundan förtydligade att WTO anser att det finns ett tydligt förhållande mellan handelsliberalisering och hållbar utveckling. 17 Ökad handel är alltså inte ett mål i sig med WTO:s verksamhet, utan ett medel för att främja hållbar ekonomisk utveckling i medlemsländerna. Målsättningen om att främja hållbar utveckling utgör en viktig ingång för att WTO:s verksamhet ska verka för att främja Agenda 2030 och implementeringen av Målen. Eftersom WTO-avtalen inte innehåller ett uttryckligt åtagande om hållbar utveckling, bör målsättningen ses som en vägledande princip för hur åtagandena i WTO-avtalen ska tolkas och inte som ett legalt bindande åtagande. 18 Agenda 2030 och Målen kommer att definiera hållbar utveckling de kommande 14 åren och det kan därför anses att åtagandena i WTO:s regelverk ska tolkas på ett sätt som främjar Agenda Principen om särskild och differentierad behandling WTO:s regelverk vilar på principerna om likabehandling och ickediskriminering 19, men WTO:s medlemmar har i vissa fall möjlighet att frångå dessa principer. Särskild och differentierad behandling (Special and Differentiated Treatment, SDT) är ett av undantagen till ickediskrimineringsprinciperna och som innebär att utvecklingsländer har rätt 16 WTO agreement, Section 1, Preambel, WTO-avtalet. 17 Doha Ministerial Declaration, WT/MIN901)/DEC/a, , art. 6 och preambeln, 18 Detta kan innebära att ett aktivt främjande av hållbar utveckling inte krävs i sig, men åtminstone ett åtagande att inte tolka avtalen, exempelvis inom ramen för tvistlösningssystemet, på ett sätt som kan försämra främjandet av hållbarhetsaspekter; J. Lagomarsino, WTO dispute settlement and sustainable development, legitimacy through holistic treaty interpretation, PELR, Vol 28, Issue 2, 2011, s Inom WTO råder två grundläggande principer om icke-diskriminering principen om mest-gynnad- nationsbehandling (MGN) och principen om nationell behandling. Enligt MGN måste handelsförmåner till ett land omedelbart och ovillkorligt utsträckas till övriga länder i WTO och enligt principen om nationell behandling ska samma skatter och regler gälla för en utländsk vara som för inhemska varor, när den väl passerat en nationsgräns. Dessa principer innebär alltså att WTO-medlemmar inte får diskriminera vare sig mellan sina handelspartners, eller mellan nationell lika vara eller tjänst med ursprung i ett annat medlemsland.

17 17(49) till mer förmånlig behandling inom ramen för handelsliberaliseringar. 20 Denna princip vägleder både de enskilda WTO-avtalen och regionala handelsavtal som WTO-medlemmar sluter med varandra. Under Mål 10 i Agenda 2030, minska ojämlikheten inom och mellan länder, inkluderas som ett delmål att principen om särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer och då i synnerhet MUL, ska genomföras i enlighet med WTO:s avtal (Mål 10.a). Redan i existerande avtal inom WTO som i pågående förhandlingar ges flexibilitet till utvecklingsländerna i allmänhet och till MUL i synnerhet. SDT-principen kommer bland annat till uttryck genom att utvecklingsländerna får göra mindre omfattande åtaganden än de utvecklade länderna och att MUL ofta inte behöver göra några åtaganden alls. MUL har hittills erhållit fördelaktig behandling på ett antal områden i avtalsförhandlingarna. Exempelvis togs flera beslut på ministerkonferensen i Nairobi 2015 där SDT-principen tillämpas. Bland annat beslutades att den nyligen etablerade tjänstewaivern för MUL, vilken innebär att WTO-medlemmarna får ge MUL bättre marknadstillträde vid tjänsteexport, skulle förlängas till Beslut togs även om förenklade ursprungsregler för produkter tillverkade i MUL. Syftet med reglerna är att skapa incitament för företag att förlägga sin produktion i dessa länder, vilket i större utsträckning inkluderar MUL i världshandeln. I Nairobi beslutades även att utvecklade länder, och de utvecklingsländer som har möjlighet, ska erbjuda tull- och kvotfritt tillträde för bomull till MUL. De utvecklade länderna har dessutom accepterat att de inte får ge exportbidrag för bomull, vilket framöver även kommer gälla utvecklingsländer. Beslutet omfattade dock inte avveckling av interna stöd till bomullsproduktion. Mot bakgrund av ovanstående får så väl implementering som förhandlingsprocesser inom WTO anses främja Mål 10.a om att genomföra principen om SDT. Ovan beskrivna beslut från Nairobi kan även bidra till att uppfylla de handelsrelaterade delmålen under Mål 17 om ökad export från MUL, samt tull-och kvotfritt marknadstillträde för varor från MUL. Med hänsyn till skillnaderna i utvecklingsnivåer mellan WTO:s länder finns det dock all anledning att se över ytterligare möjligheter för WTO:s avtal att främja en handelsutveckling som minskar ojämlikheter mellan länder genom en utökad tillämpning av principen om SDT. Viss försiktighet bör dock iakttas så att SDT- 20 Exempel på sådan förmånlig behandling kan exempelvis vara längre implementeringsperioder av handelsavtal och åtaganden, rätten för utvecklingsländer att tillämpa vissa åtgärder för att öka sina handelsmöjligheter, krav på utvecklade länder att ta hänsyn till utvecklingsländers särskilda intressen, samt att utvecklingsländer får kapacitetsstöd att förhandla, hantera tvister och implementera tekniska standarder.

18 18(49) principen inte tillämpas så att den blir kontraproduktiv och att nödvändiga reformer i utvecklingsländer inte blir av Undantag från handelsreglerna för legitima skyddsintressen Inom ramen för WTO:s regelverk finns ett antal undantag som reglerar när och hur legitima skyddsintressen kan väga över åtaganden i WTOavtalen. Undantagen reglerar under vilka omständigheter länder får införa nationella åtgärder som inte är förenliga med handelsreglerna, men ändå anses tillåtna därför att de främjar just ett legitimt skyddsintresse. Den huvudsakliga bestämmelsen som reglerar när ett generellt undantag föreligger är art XX i GATT. 21 För att undvika missbruk av undantagen får en åtgärd inte tillämpas godtyckligt, på ett icke försvarbart diskriminerande sätt, eller utgöra en förtäckt handelsrestriktion. Beroende på aktuellt skyddsintresse måste åtgärden dessutom vara nödvändig eller relatera till målet. Särskilda undantag för legitima skyddsintressen finns även i flera övriga WTO-avtal. Nationella åtgärder i syfte att främja Målen i Agenda 2030 kan tänkas komma att strida mot vissa av WTO:s handelsregler (se ett utvecklat resonemang för risken med målkonflikter i kapitel 6 nedan). För det fall medlemmar försvarar dessa åtgärder genom att hänvisa till undantagen till skydd för legitima skyddsintressen, kan tolkningen av när dessa undantag får tillämpas, samt dess omfattning, komma att aktualiseras oftare Övervakning, implementering och tvistlösning En viktig funktion inom WTO är övervakning och granskning av medlemmarnas handelspolitik och att de följer WTO:s regelverk. Detta bidrar till att förutsägbarhet och transparens upprätthålls. Detta sker genom regelbundna handelspolitiska granskningar samt i kommittéarbetet. WTO samarbetar även med andra internationella organ och organisationer för att främja samstämmigheten i den globala ekonomiska politiken. För att garantera medlemmarnas rättigheter finns dessutom WTO:s tvistlösningssystem som erbjuder samtliga medlemmar en strukturerad metod för att lösa handelstvister. I dagsläget har över 500 fall lagts fram inför tvistlösningsorganet där både utvecklade och utvecklingsländer har utnyttjat systemet. Tolkningen av åtagandena ska göras i enlighet med den generella målsättningen om hållbar utveckling. 21 Motsvarande klausul för generella undantag finns även i tjänsteavtalet GATS, art XIV.

19 19(49) Detta innebär att tvistlösningssystemet kan utgöra en arena för att främja Agenda Det finns fler tvister inom WTO:s tvistlösningssystem med tydlig hållbarhetskoppling. Exempelvis kan nämnas US-Shrimp-tvisten som rörde möjligheten till undantag till skydd för bevarande av icke-förnybara naturresurser. 22 Här ansåg tvistlösningsorganet att konceptet ickeförnybara naturresurser måste tolkas brett och evolutionärt och hänvisade till målsättningen om hållbar utveckling som vägledande för tolkningen. Även om åtgärden slutligen inte ansågs uppfylla förutsättningarna för ett undantag, bland annat på grund av att den ansågs vara diskriminerande, är detta ställningstagande intressant eftersom det visar att innebörden av ett begrepp i WTO-avtalen kan utvecklas över tid utifrån hur det tolkas. Tvistlösningsorganet har även möjligheten att ta del av annan internationell rätt som parterna är bundna av, internationell expertis på det aktuella området eller annan relevant information för att få riktlinjer kring hur åtaganden ska tolkas. 23 Agenda 2030 tillhandahåller ny tolkningsinformation kring hur såväl målsättningen om hållbar utveckling ska tolkas, som den faktiska innebörden av åtagandena och när förutsättningar för att tillämpa undantag från åtagandena föreligger. En viktig begränsning i möjligheten att främja hållbar utveckling och Agenda 2030 genom tolkningar av WTO-avtalen är att rättigheterna och skyldigheterna i avtalen inte får utökas eller minskas genom tvistlösningssystemet. 24 Dessutom kan tvistlösningssystemet bara lyfta frågor som är just tvistiga, dvs. WTO kan inte på eget initiativ tillsätta en panel för att tolka ett åtagande i linje med främjandet av hållbar utveckling Exempel på WTO-avtal som främjar hållbar utveckling Ett exempel på förhandlingsframgångar inom WTO med positiva hållbarhetseffekter är WTO-avtalet om effektiva och förenklade handelsprocedurer (Trade Facilitation Agreement, TFA). 26 När WTO vid ministerkonferensen på Bali 2013 enades om TFA var avtalet det första i WTO som godkändes av samtliga medlemmar. Utöver bestämmelser om 22 US-Shrimp I enlighet med art 31(3) i Wienkonventionen ska åtaganden i internationella konventioner tolkas i enlighet med övrig relevant internationell rätt som gäller mellan parterna. Pauwelyn, s DSU, art 3.2 and Van den Bossche/Zdouc, s Avtalet om förenklade handelsprocedurer (Trade Facilitation Agreement Facility) av 27 november 2014

20 20(49) handelsprocedurer innehåller TFA bestämmelser om tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad. Tillsammans med transportkostnader, kostnader för att uppfylla produktstandarder, utgör kostnader för krångliga handelsprocedurer idag de största handelskostnaderna. 27 OECD beräknade 2015 att full implementering av TFA kan reducera globala handelskostnader med %, varav närmare två tredjedelar av minskningen kommer att ske i utvecklingsländer. 28 När TFA börjar gälla kommer det att förenkla handeln och förbättra möjligheten för fattiga länder att delta i globala värdekedjor, vilket är i linje med de handelsrelaterade delmålen i Mål 17; minska utrymmet för korruption, vilket bidrar till att uppfylla Mål 16.5 om att väsentligt minska alla former av korruption och mutor; samt leda till kapacitetsuppbyggnad på handelsprocedursområdet, vilket även bidrar till att uppfylla Mål 16.6 om att bygga upp effektiva och transparenta institutioner. 5.2 Handel för hållbar utveckling plurilateral nivå Som nämnts ovan är huvudregeln att samtliga WTO:s medlemmar måste ingå samtliga avtal. WTO:s regelverk godkänner dock att avtal i vissa speciella fall sluts som inte inbegriper samtliga medlemmar. Plurilaterala avtal innebär att endast ett mindre antal WTO-medlemmar förhandlar och hittar lösningar inom vissa specifika områden. Det finns olika grunder för när ett plurilateralt avtal får förhandlas fram. Ett sätt är att WTO genom konsensus godkänner att ett separat avtal förhandlas fram som endast gäller mellan de förhandlande parterna. Ett annat sätt är att förmånerna enligt den handelsliberalisering som förhandlas fram utsträcks till samtliga WTO-medlemmar, dvs. även de som inte gör några åtaganden (liberalisering på så kallad Mest Gynnad Nation (MGN) -basis) Plurilateralt exempel - liberalisering av miljövaror Att liberalisera handeln med miljövaror och miljötjänster ingår i mandatet från Doharundan, men eftersom länder har olika uppfattningar om hur miljövaror och miljötjänster ska definieras och vilket angreppssätt som ska tillämpas har det varit svårt att göra framsteg multilateralt. Som ett sätt att komma framåt beträffande liberalisering av handeln med miljövaror offentliggjordes i juli 2014 ett initiativ för att få till stånd ett plurilateralt avtal på MGN-basis om miljövaror (Environmental goods agreement, EGA). Diskussioner inom EU har 27 Aid for Trade at a Glance: Reducing Trade Costs for Inclusive and Sustainable Growth (COM/DCD/TAD (2015)1, s Implementation of the WTO Trade Facilitation Agreement: The potential Impact on Trade Costs. Policy Brief 2015_06.

21 21(49) pågått parallellt med förhandlingsrundor och till WTO:s ministerkonferens i Nairobi 2015 lämnade EGA:s förhandlingsordförande en rapport om förhandlingsläget. Förhandlingarna är nu inne i ett intensivt skede där såväl varulistor som avtalstexter gås igenom med målsättningen att få till stånd ett avtal under Liberaliserad handel med miljövaror och miljötjänster kan bidra till att sprida miljövänlig teknik mellan länder. Om tullar och andra hinder för handel tas bort för varor som bidrar till mer miljövänlig teknik kan dessa köpas till lägre kostnad och marknader öppnas för handel med tjänster inom miljöteknik. Byte till modern teknik kan innebära stora miljöförbättringar i fattiga länder till relativt låga kostnader. De liberaliseringar på området som EGA strävar efter skulle således bidra till att uppfylla Mål 7 som understryker vikten av att tillgängliggöra forskning och teknologi på området, vilket bland annat inkluderar förnyelsebar energi, energieffektivitet och fossilfri teknologi. De pågående förhandlingarna kan också bidra till att sprida klimatanpassningsåtgärder till flera länder, vilket bland annat bidrar till att uppfylla Mål 13 om att vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser. Det bör dock noteras att många av de länder som särskilt skulle gynnas av exempelvis tillgång till ny teknologi på området ännu inte inkluderas bland de förhandlande parterna, vilket kan begränsa effekten på området. 5.3 Handel för hållbar utveckling - regional/bilateral nivå Ett undantag till WTO:s grundprinciper om icke-diskriminering är möjligheten för WTO:s medlemsländer, förutsatt att de följer vissa riktlinjer, att ingå frihandelsavtal. Antalet frihandelsavtal har ökat mycket kraftigt sedan WTO skapades på 1990-talet. Moderna frihandelsavtalen innefattar hela den breda handelsagendan, dvs. inte enbart tullar utan även t.ex. tjänster, investeringar, konkurrens, immaterialrätt, regler som SPS och TBT, ursprungsregler, handelsprocedurer och hållbar utveckling. I takt med att handelsavtal innehåller alltfler handelspolitiska områden ökar också möjligheterna att på olika nivåer förena handel och hållbarhet. Exempelvis har mega-regionala frihandelsavtal blivit vanligare, dvs. djupa och breda handelsavtal mellan länder och regioner som bidrar till en betydande andel av världens handel och investeringar. De två främsta exemplen är Trans-Pacific Partnership (TPP) och Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). Mega-regionala