Levande laxälvar Rapport från Nationell vattenkonferens i Umeå augusti 2015

Transkript

1 Levande laxälvar Rapport från Nationell vattenkonferens i Umeå augusti

2 Ansvariga för innehåll: Roger Vallin och Torleif Eriksson, Länsstyrelsen Västerbotten Textredigering och layout: Anders Esselin, Man & Nature Bild på förstasidan: Länsstyrelsen Västerbotten/Peter Lilja 2

3 Innehåll Sammanfattning... 4 Dag 1 Seminarium... 5 Öppningstal av H.M. Konung Carl XVI Gustaf...5 Välkomsttal av landshövding Magdalena Andersson...6 Ekosystembaserad restaurering och förvaltning ett helhetsgrepp...7 Restaurering av vattendrag så förverkligar vi politiska beslut...8 Vindel River LIFE Restaurering av Vindelälvens flottade biflöden...9 ReMiBar: Fria vandringsvägar i vattendrag...10 Älvsvisa förvaltningsplaner skapar nya möjligheter Östersjöälvar i Samverkan och Waterkeeper Alliance...12 The Power of Possibility: Birth of a Movement, Rebirth of our Waterways...12 Dag 2 Exkursion längs Lögdeälven Dag 3 Workshop om förvaltning Älvsbaserad förvaltning...16 Organisering av förvaltningen lokalt, regionalt, nationellt...17 Integrerad förvaltning av odlad och vild lax...18 Fisketuristisk utveckling...20 Dag 3 Workshop om restaurering Restaurering av kanaliserade vattendragssträckor...21 Vilka vatten ska vi restaurera?...22 Uppföljning av en restaurering räcker det med elfiske?...23 Ekosystembaserad restaurering...24 Deltagare Program

4 Sammanfattning Spännande diskussioner om levande laxälvar med kunglig glans Många intressanta presentationer, en spännande exkursion längs Lögdeälven, intensiva diskussioner, strålande bra väder och kunglig närvaro. Konferensen Levande laxälvar i Umeå den augusti blev på många sätt en succé. Konferensens första dag hölls i Väven, Umeås nya kulturhus. Detta var en seminariedag. Efter öppningstal av Hans Majestät Konungens och välkomsttal av landshövdingen i Västerbottens län gjordes sex presentationer med efterföljande frågestunder. Innan konferensmiddag i Umeås rådhus hölls också en avslutande paneldiskussion. Dag 2 ägnades åt exkursion längs Lögdeälven med olika stopp där både restaurering av flottleder och förvaltning av lax och öring belystes. Bland annat fick deltagarna se restaurering med grävmaskin i Lögdeälvens huvudfåra, beskåda en räknare för lekvandrande laxar, diskutera lax- och havsöringsfiske, leta flodpärlmussla och njuta av en god älggryta på Älgens hus i Balsjö. Intresset från allmänhet och media var påtagligt denna dag. Var än bussarna stannade flockades lokalboende, journalister och fotografer kring Kung Carl XVI Gustav. Den sista av konferensens tre dagar hölls en workshop. Syftet med denna workshop var att lyfta upp problembaserade frågeställningar som förhoppningsvis driver utvecklingen framåt vad gäller restaurering och förvaltning av våra laxförande vattendrag i landet. Målet var att få inspel från deltagarna till pågående processer, regeringsuppdrag och projekt på nationell och regional och lokal nivå. Magdalena Andersson, landshövding i Västerbottens län, i samtal med Hans Majestät Konungen under konferensens första dag. Landshövdingen och kungen deltog två av konferensens tre dagar, vilket bidrog till en lyckad konferens. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Jenny Nordén Väl planerade stationer och ett strålande väder gjorde att exkursionen längs Lögdeälven blev en angenäm upplevelse för alla deltagare. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/ Jenny Nordén Uppmärksamhet i media Konferensen i korthet SR P4: artikel.aspx?programid=1637&artikel= vasterbotten/har-blir-konungen-matadav-kungen Dessutom artiklar i Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad. När: augusti 2015 Var: Umeå och Lögdeälven Deltagare: Dag 1 ca 95, dag 2 ca 75 och dag 3 ca 50. Arrangör: Länsstyrelsen Västerbotten tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten Moderator: Anders Esselin, Man & Nature Syfte: Att dela erfarenheter, identifiera samsyn om målbilder och hur göra återställningar av flottade älvsträckor Mål: Ett startskott för restaureringsdagar och förvaltningsdagar hållbart över tid och återkommande Inspel till pågående processer, regeringsuppdrag och projekt på nationell och regional och lokal nivå Efter konferensen ska deltagarna ha ett helhetsgrepp, från nationell till regional och lokal nivå Mer information Den här rapporten och presentationerna från konferensen finns att ladda ner på Länsstyrelsen Västerbottens webbplats: 4

5 Dag 1 Seminarium H.M. Konung Carl XVI Gustaf öppnade konferensen. Kungen poängterade att vattendragen är landskapets blodådror och att vi måste se helheten för att långsiktigt garantera fungerande ekosystem i våra vatten. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Jenny Nordén Öppningstal av H.M. Konung Carl XVI Gustaf Kära vänner, Jag gläds varje gång jag får möjlighet att återvända hit till det storslagna Västerbotten. Detta tillfälle är dessutom lite extra speciellt. En av de frågor som verkligen ligger mig varmt om hjärtat ska avhandlas under kommande tre dagar, nämligen hur vi tillsammans ska restaurera och förvalta våra vatten i Sverige. Jag vet också att Västerbottens län ligger långt framme med arbetet inom dessa områden. Vårt Sverige, med den välfärd och det välstånd vi har idag beror i stor utsträckning på vattnet, eller den inneboende kraften i vattnet. I det lilla perspektivet har små vattendrivna kvarnar eller sågverk varit av en central betydelse för varje litet samhälle längs med bäckar, åar och älvar i vårt avlånga land. I det större perspektivet har produktionen från kraftverken bidragit med energi åt vår viktiga basindustri. Vattendragen har också utgjort synnerligen viktiga transportleder för timret från det skogsrika inlandet till förädlingsindustrierna vid kusten. Vi ska naturligtvis inte heller glömma den födotillgång sjöarna och vattendragen bidragit med. Negativa konsekvenser Men, tyvärr är det också så att människans nyttjande av vattnet har orsakat negativa konsekvenser för många av de arter som är knutna till dessa livsmiljöer. Många arter, till exempel lax och öring, begränsas kraftigt av olika typer av vandringshinder. När det gäller hållbar förvaltning vill jag dela med mig av en egen erfarenhet från Forsavan min del av Tärnaån. Sedan 1930-talet har statistik förts över fisket i vattendraget och vi har tydligt sett att storleken på öringen minskat högst påtagligt under åren. Vi beslutade 2010 att utreda orsakerna till detta genom att genomföra årliga biologiska undersökningar i ån. Utifrån resultaten från dessa undersökningar har den viktiga förvaltningen av fiskbeståndet anpassats. Dessa insatser har gett resultat och vi ser nu att både antal och storlek på fisken ökar. Detta är ett lokalt exempel men motsvarande problembild finns förstås i många andra vattendrag. Fritidsfisket är viktigt I Sverige är det ungefär 1,6 miljoner svenskar som fritidsfiskar. Fritidsfisket är viktigt för rekreation och folkhälsa. Det bidrar även till en nära kontakt med naturen och lockar dessutom turister till den svenska landsbygden vilket skapar möjligheter till företagande och bidrar till sysselsättning. 5 Givetvis måste det också finnas utrymme för ett väl fungerande yrkesfiske. Därför det är viktigt att fisket förvaltas både långsiktigt och hållbart. Jag ställer mig ibland frågan, vilka vatten vill vi att våra barnbarn ska ärva? Ett av Sveriges miljökvalitetsmål är Levande sjöar och vattendrag. Detta mål tillsammans med flera EU-direktiv styr inriktningen på vår miljöpolitik för att vi ska kunna lämna över en bättre miljö till kommande generationer. Våra sjöar och vattendrag ska vara naturliga och ekologiskt hållbara. Det är många växter och djurarter som är beroende av att vattendragen får flöda fritt med variationer efter årstider och väderförhållanden. Landskapets blodådror Vi måste se helheten för att långsiktigt garantera fungerande ekosystem i våra vatten. Vattendragen är trots allt landskapets blodådror. Sötvattnets ekosystem bidrar med allt från dricksvatten, fiske och rekreation men även livsviktiga miljöer för olika arter. Och det är detta som jag önskar att våra barnbarn och efterföljande generationer ska få uppleva. Med dessa ord förklarar jag 2015 års restaurerings- och förvaltningskonferens öppnad.

6 Välkomsttal av landshövding Magdalena Andersson Hjärtligt välkomna till Umeå, Västerbotten, och Levande laxälvar en nationell konferens med inriktning mot restaurering av vattenmiljöer och förvaltning av fisk i våra vattendrag. Vatten ger oss liv. Vi människor är beroende av att vattnet i våra skogar, sjöar, hav och vattendrag håller god kvalitet. Historien är full av negativ påverkan på våra vattendrag. Vägtrummor, kraftverksdammar och flottleder är några exempel på innovationer som varit till stor nytta för oss människor, men på bekostnad av kvaliteten i våra vatten och med stor negativ påverkan på fiskebeståndet, i Västerbotten i första hand på lax och öring. Västerbotten är ett län där fiske är viktigt och omfattande. Visste ni att Västerbotten är det län som har flest älvar med naturliga bestånd av lax? Totalt har vi 150 mil laxälv i länet. Prioritet under lång tid Länsstyrelsen har under lång tid prioriterat arbetet med att stärka fiskbestånden i länets laxälvar. Projektet Levande laxälvar, finansierat av Havs- och Vattenmyndigheten åtgärdsprogram, är en av åtgärderna där vi under återställer vattendrag i Lögdeälven och Sävarån. Mycket positiv utveckling Arbetet har gett goda resultat, vårt läns laxälvar visar en mycket positiv utveckling med ökande antal uppvandrande laxar (i Vindelälven ca lekvandrande laxar under 2013, under de sämsta åren under i början av 1990-talet endast 500 lekvandrande laxar). Västerbottens län är även rikt på andra fiskar och fiskemöjligheter. Här finns sjöar som är större än en hektar. Vi är också mycket stolta över att också kunna erbjuda ett fantastiskt fjällfiske i Västerbottensfjällen med sportfiskedagar i statens vatten varje år. En viktig uppgift är också att ta vara på det lokala engagemanget längs våra vatten. Under arbetet med förvaltningsplaner skapas ett stort engagemang för vår miljö och viktiga idéer formas som också skapar förutsättningar för att utveckla rekreation, friskvård, och fisketurism. Vi har kommit en bit på väg, men har fortfarande mycket outnyttjad potential när det gäller fisketurismen i länet. Under de två dagar som konferensen äger rum kommer ni att få ta del av aktuell forskning och kunskap, och även uppleva exempel på hur restaurering och skötsel av våra vattendrag går till. Buss längs vackra Lögdeälven Personligen ser jag särskilt fram emot konferensens andra dag, då vi färdas med buss läng den vackra Lögdeälven i Nordmalings och Bjurholms kommuner. Det blir fyra stopp där vi får uppleva både restaurering av flottleder och förvaltning av lax och öring. Från Länsstyrelsens sida hoppas vi att konferensen kommer att bidra till att driva utvecklingen framåt vad gäller restaurering och förvaltning av våra vatten. Viktigt är också att vi riktar fokus på de utmaningar vi står inför om vi ska klara att leva upp till nationella och internationella åtaganden och mål. Varmt välkomna! Magdalena Andersson, landshövding i Västerbottens län, berättade att Länsstyrelsen under lång tid har prioriterat arbetet med att stärka fiskbestånden i länets laxälvar. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Jenny Nordén 6

7 Ekosystembaserad restaurering och förvaltning ett helhetsgrepp Av Ingemar Berglund, avdelningschef och stf. GD, Havs- och vattenmyndigheten Havs- och vattenmyndigheten är förvaltningsmyndighet på miljöområdet för frågor om bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av sjöar, vattendrag och hav. Myndigheten ska inom sitt ansvarsområde vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken och verka för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna. Utgångspunkter för vårt arbete med restaurering är miljömålen, EU:s miljödirektiv, internationella överenskommelser och fiskeripolitiken. Vi är en central myndighet och för ett gott resultat är vi helt beroende av ett gott samarbete med länsstyrelser, kommuner och andra aktörer Åtgärdsanslag Ett viktigt verktyg för oss är vårt åtgärdsanslag. En stor del av detta går till länsstyrelsernas arbete med vattenförvaltning, kalkning, fiskevård, åtgärdsprogram för hotade arter och lokala vattenvårdsprojekt, LOVA. Vi finansierar också en rad särskilda åtgärdsprojekt. Viktigt är också att tillsammans med andra centrala myndigheter ta fram nationella strategier inom områden som vattenkraft och vattenmiljö samt jordbruk och vattenmiljö. Sådana strategier syftar bland annat till att lösa problem med motsättningar mellan olika mål. Ett exempel på strategier är förslaget till strategi för prioritering av vattenåtgärder inom jordbruket (HaV och Jordbruksverket). Ett annat är dialogen om vattenkraft och miljö och arbetet med en nationell strategi för hållbar vattenkraft (HaV och Energimyndigheten). Det är också viktigt för oss att jobba med uppföljning, informationsspridning och rekommendationer. Hela livscykeln Restaurering av vattendrag syftar ofta till mer fisk, bättre rekrytering och större fisk. Ofta ligger fokus på att förbättra rekryteringsmöjligheter men detta räcker inte det är viktigt att beakta fiskars hela livscykel och ha ett förvaltningsperspektiv på arbetet. Just nu arbetar HaV med ett regeringsuppdrag om hur förvaltning av lax och öring bör utformas och utvecklas. I uppdraget ska vi beakta möjligheterna för ett utvecklat fritidsfiske och fisketurismverksamhet samt förutsättningarna för det traditionella fisket. En viktig del i arbetet är breda samråd i syfte att fånga upp synpunkter från alla berörda intressenter. Arbetet tar sin utgångspunkt i de bevarandemål och produktionsmål som finns i olika miljömål och i fiskeripolitiken. Det har ett tydligt fokus på hur laxresursen skall nyttjas i framtiden. Ingemar Berglund, avdelningschef och biträdande generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten berättade att utgångspunkterna för HaV:s arbete med restaurering är miljömålen, EU:s miljödirektiv, internationella överenskommelser och fiskeripolitiken. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Jenny Nordén Havsöring på väg upp i Vindelälven. Det är viktigt att beakta fiskars hela livscykel och ha ett förvaltningsperspektiv på arbetet. Foto: Anders Esselin 7

8 Restaurering av vattendrag så förverkligar vi politiska beslut Av Roger Vallin, sötvattensbiolog, Länsstyrelsen Västerbotten Under 2004 gav sektorsmyndigheterna oss och alla andra länsstyrelser i Sverige i uppdrag att lista de mest värdefulla vattendragen ur natur-, fiske-, och kulturperspektiv. Det utgjorde sedan vår grund för att arbeta med värdefulla och särskilt värdefulla vattenmiljöer inom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Vår kunskapsbas kring dessa vatten var då relativt begränsat, med undantag av att vi kände till värdekärnor för exempelvis flodpärlmusslan. För att effektivisera det strategiska åtgärdsarbetet valde vi att kartlägga processen av vår verksamhet för att tydliggöra och effektivisera olika moment. Idag vägs också EU:s ramdirektiv för vatten, EU:s art- och habitatdirektiv, åtgärdsprogrammet för hotade arter, med mera, in vid prioritering av vatten. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Lars Björkelid Levande styrdokument Processkartan (se bild nedan) är ett levande styrdokument som uppdateras kontinuerligt. Det är inte längre bara miljömålsvattendragen som ingår i prioriteringen av vilka vatten vi arbetar med. Nu väger vi också in EU:s ramdirektiv för vatten, EU:s art- och habitatdirektiv, åtgärdsprogrammet för hotade arter, med mera. Inom förankringsprocessen har vi en intern vattengrupp med representanter från alla enheter på länsstyrelsen som arbetar med vatten. Inom denna grupp stöter och blöter vi olika frågor och även om vi inte delar samma uppfattning löser vi många intressemotsättningar inom denna konstellation. Detta är en av de framgångsfaktorer vi gärna lyfter fram. En annan viktig framgångsfaktor är att vi jobbar projektorienterat. Det är en stor tillgång till den ordinarie linjeverksamheten. Sannolikt måste EU:s medfinansiering till om vi på sikt ska uppnå såväl nationella som internationella målsättningar. Gå gärna in på vår hemsida för mer information: Sv/miljo-och-klimat/vatten-och-vattenanvandning/restaurering-av-vattendrag/Pages/ default.aspx Processkartan är ett levande styrdokument som uppdateras kontinuerligt en viktig förutsättning för Länsstyrelsens arbete för bättre vatten. 8

9 Vindel River LIFE Restaurering av Vindelälvens flottade biflöden Av Johanna Gardeström, projektledare, Vindel River LIFE Vindel River LIFE är ett 5-årigt samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Ume/Vindelälvens fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten. Inom projektet restaureras 25 biflöden i Vindelälvssystemet som mellan 1850 och 1976 användes som flottleder. Under den perioden omformades vattendragen radikalt för att underlätta transporten av timmer: dammar byggdes, vattendragen rensades på sten och block och fåror trängdes ihop med hjälp av murar och vallar. I stort sett alla vattendrag nedanför trädgränsen i Sverige har påverkats på det sättet av timmerflottningen. Tidigare variationsrika miljöer blev mer likformiga och det blev svårare för strömlevande fisk som öring, harr och lax att vandra och leka. Återskapa miljövariation Syftet med Vindel River LIFE:s restaureringsarbete är att återskapa miljövariation liknande den som fanns i vattendragen innan flottningsepoken, det vill säga krokigare, bredare och mer komplexa biflöden för att få långsammare och mer variationsrika strömmar. På så vis hoppas vi öka livsutrymmet för många arter. Inom projektet jobbar vi på två sätt. För det första med traditionell grundrestaurering, det vill säga med ett paket av metoder som har testats och använts i andra restaureringsprojekt. För det andra med mer avancerad och mer omfattande restaurering, som innan inte har använts i någon större skala. Mer genomgripande restaurering Det sistnämnda arbetssättet innebär att vi återbesökt vattendrag som grundrestaurerades någon gång under eller tidigt 2000-tal och där utfört en mer genomgripande restaurering med stora block och hela träd som har hämtats från omkringliggande marker. Forskning har nämligen visat att större strukturer är viktiga, särskilt i högflöden, för att sakta ner vattenhastigheten och för att fånga upp organsikt material, som är basen i näringsväven i vattendragen. De vattenlevande insekterna lever på det organiska materialet och fisken lever i sin tur på dem. Inom projektet har det tagits bort arton flottledsdammar som har hindrat fiskvandring vilket innebär att drygt 250 kilometer avstängd forssträcka återigen öppnas upp. Dessutom har ett stort antal sidofåror som varit avstängda under timmerflottningen återöppnats. Dessa två åtgärder har tillsammans underlättat för vandrande lax och öring och naturligtvis också spridningsmöjligheterna för andra djur och växter lekbottnar Idag vet man att det är tillgången på områden med bäddar av grus och småsten, där många fiskar leker och lägger sin rom, som är avgörande för hur bra till exempel bestånden av öring klarar sig på lång sikt. Därför har det även tillverkats omkring 1000 lekbottnar för fisk i de berörda biflödena. Demonstrationsrestaureringarna ger tydliga hydrologiska effekter: strömhastigheten har minskat och strömmarna har blivit mer varierande. Vattendragen har även blivit bredare efter restaurering. I strandzonen verkar demonstrationsrestaureringen leda till att något fler växtarter hittar platser att gro på. I biflöden där det fanns fisk även innan det restaurerades finns det numer ännu mer fisk. Däremot verkar det ta längre tid för områden där fisken tidigare slagits ut att återhämta sig. Konstruktiva samråd En förutsättning för att detta och liknande projekt ska lyckas är att markägare och andra berörda parter inkluderas under hela arbetets gång. Detta inkluderar konstruktiva samråd och diskussioner på deras hemmaplan. Syftet med Vindel River LIFE:s restaureringsarbete är att återskapa miljövariation, det vill säga krokigare, bredare och mer komplexa biflöden för att få långsammare och mer variationsrika strömmar. Foto: Johanna Gardeström 9

10 ReMiBar: Fria vandringsvägar i vattendrag Av Niklas Kemi, ekolog, Trafikverket De flesta vattenlevande djur behöver fria vandringsvägar för att kunna sprida och fortplanta sig. Bland annat måste fiskar kunna vandra mellan lek-, uppväxt- och födoområden. Mindre djur, som insekter, behöver också kunna röra sig längs vattendragen. Även landdjur är beroende av vattendragen och rör sig längs med dem. Felaktigt utformade broar och vägtrummor kan göra att djuren tvingas passera över vägar, där de riskerar att bli överkörda. Ett exempel på detta är uttern. I Sverige finns mellan uttrar och av dessa dödas ca 50 i trafiken varje år. Många vattenhinder i norr I Norr- och Västerbotten finns ca väg/ vattenkorsningar och bedömningen är att 30 procent av dessa utgör vandringshinder för uppströmsvandrande fisk. Därtill kommer ca dammar, varav ca 50% är hindrande. Vägtrummor och rörbroar kan orsaka vandringsproblem av flera olika slag. De främsta orsakerna är: Höga vattenhastigheter Långa vägtrummor utan viloplatser För litet vattendjup i vägtrummor Fritt fall på vägtrummornas utloppssida Avsaknad av naturliga stränder. Detta gör att landlevande djur tvingas passera över vägen istället eller väljer att avvika från vattendraget. Dammar bildar nivåskillnader och fall som är svåra att passera för fisk och andra vattenlevande djur. Före åtgärd Före åtgärd Efter åtgärd Flera olika sätt att åtgärda Det finns flera olika sätt att åtgärda vandringshinder. I projektet väljs någon av följande lösningar: Vägtrumman/bron byts ut till en valvbåge Vägtrumman/bron byts ut mot en trumma med större dimension Befintlig vägtrumma sänks Tröskling/bottenuppbyggnad utförs nedströms för att på så vis höja vattennivån genom vägtrumman I Remibar-projektet åtgärdas drygt 300 vandringshinder i fem vattensystem. I Norrbotten utförs åtgärder i Ängesån, Råneälven och Varjisån och i Västerbotten berörs Sävarån och Lögdeälven. I huvudsak åtgärdas fellagda trummor och rörbroar men även ca 40 dammar rivs. Därtill byggs tiotalet passager för uttern och andra landlevande djur. Efter åtgärd I Remibar LIFE-projektet åtgärdas drygt 300 vandringshinder i fem vattensystem i Norrbotten och Västerbotten. I huvudsak åtgärdas fellagda trummor och rörbroar, men även ca 40 dammar rivs. Bilderna visar två exempel på före respektive efter åtgärd. Foto: Trafikverket (trumbilder) och Länsstyrelsen Västerbotten (dammbilder) Samarbete Projektet är ett samarbete mellan Trafikverket, Länsstyrelsen i Norrbotten, Länsstyrelsen i Västerbotten, Skogsstyrelsen, Sveaskog, Holmen skog och SCA. Dessutom deltar Havs- och Vattenmyndigheten i projektet. Projektet startade i september 2011 och avslutas Totalkostnaden för projektet beräknas till 8,1 milj, varav EU finansierar hälften. Förutom att åtgärda vandringshinder, 10 ingår det i projektet att sprida kunskap om problemen med vandringshinder och visa på goda exempel. Ett kunskapsutbyte med Finland och Skottland ingår i projektet.

11 Älvsvisa förvaltningsplaner skapar nya möjligheter Av Stefan Larsson, fiskekolog, Länsstyrelsen Västerbotten I Sverige finns 16 vildlaxälvar som mynnar i Östersjön. De skiljer sig åt vad gäller biologiska förhållanden och de olika stammarna av lax och öring i dessa älvar är anpassade till förhållandena till just sin hemälv. Även stammarnas ekologiska status skiljer sig åt. I vissa älvar är stammarna relativt starka medan statusen i andra är låg. Dessa skillnader utgör grunden till varför Sverige är i färd med att utforma och införa förvaltningsplaner som är specifika för varje enskild laxälv. Dessa planer, som skall vara adaptiva, möjliggör skydd av svaga stammar och hållbart nyttjande av starka stammar. Kunskap och kännedom Grunden i förvaltningen utgörs av kunskap och kännedom om viktiga biologiska faktorer, som till exempel antal yngel och smolt som älven producerar, samt hur många vuxna lekfiskar som återvänder årligen för lek. I dagsläget elfiskas alla vildlaxälvar i Sverige varje år. I ett mindre antal älvar samlas data på antal utvandrande smolt in med hjälp av fällor, och i flera älvar finns automatiska räknare av lekfisk installerade vid fiskvägar. Nyligen har också avancerade ekolod börjat användas som ett komplement till räkning av lekfisk vid fiskvägarna. Annan kunskap som är viktig för förvaltningen är fångstrapporter. Yrkesfisket är ålagt att rapportera sina fångster och systemet för detta fungerar mycket bra. Idag saknas dock tillförlitlig information vad gäller fritidsfiskets fångster. I ett fåtal älvar har man lyckats relativt väl med att samla in fångstrapporter medan det i andra älvar fungerar otillfredsställande eller inte alls. Baserat på analyser insamlad data är det tydligt att statusen hos många av vildlaxstammarna har haft en mycket positiv utveckling under de senaste åren. Vad gäller öringen är bilden mer otydlig och samma positiva utveckling som för laxen går inte att skönja. gas på detta mål. Här bör större mandat och ansvar kunna läggas på regionala och lokala organisationer, till exempel fiskerättsägarna. I nyttjandet av resursen finns flera uppenbara konfliktytor mellan och inom olika intressegrupper som framtida förvaltning måste möta. Till exempel mellan och inom fritidsfisket och yrkesfisket och mellan och inom fisket i älvarna och på kusten. Modell för övriga vildlaxälvar Projekt levande laxälvar arbetar med att ta fram älvsspecifika förvaltningsplaner för Lögdeälven och Sävarån. Dessa planer kan sedan komma att användas som modell för landets övriga vildlaxälvar. Viktiga delar i projektet består av att: Engagera och intressera fiskerättsägarna (lokala förvaltningsorganisationer) i frågan. Detta genom möten, information och utbildning. Projektet strävar också efter att involvera de lokala organisationerna i det praktiska arbetet med att samla in biologiska data. Aktivt stödja förvaltningsorganisationer att utforma, besluta om och införa förvaltningsplaner. Förbättra och utöka insamling av biologiska data i älvarna. Då varje älv skall förvaltas var för sig måste dagens datainsamlingsprogram förändras och utökas. Särskild vikt läggs vid att hjälpa förvaltningsorganisationerna att införa robusta system för fritidsfiskets fångstrapportering. En nationell arbetsgrupp har bildats: ALF (Adaptiv laxförvaltning). Denna grupp består idag av representanter från Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), länsstyrelserna med vildlaxälvar samt fiskerättsägarna i älvarna i form av Östersjölaxälvar i samverkan. Inom gruppen diskuteras bland annat hur lagstiftning och regelverk bör anpassas till framtida förvaltning samt hur ansvar och mandat skall fördelas mellan olika intressen i förvaltningen. Projektet arbetar med att ta fram en modell för hur regionala laxråd skulle kunna formas och fungera som en länk mellan lokala organisationer och nationell myndighet (HaV). Stora krav Laxens och öringens komplexa livscykel ställer stora krav på förvaltningen. Då särskilt laxen rör sig över stora geografiska områden måste förvaltningen knyta ihop intressenter, i många fall med motstående intressen, på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Laxens och öringens status (t.ex. smoltproduktion eller antal lekfiskar) varierar dessutom av naturliga orsaker, vilket ytterligare utmanar utformningen av förvaltningen. Idag finns det mer lax i flera älvar än vi idag levande någonsin tidigare upplevt varför vi inte fullt ut kan nyttja tidigare förvaltningserfarenheter. I stora delar står vi för en helt ny situation, med nya problem att lösa. Dock är problemen idag, till skillnad från förr då laxen i flera älvar var akut hotad, av mer angenäm karaktär. Övergripande mål Ett övergripande mål i den älvsvisa förvaltningen är att nyttja livskraftiga stammar. Detta mål består i sig av två mål. Det ena är att Sveriges samtliga vildlaxälvar skall ha livskraftiga stammar. I Sverige jobbas idag för att uppnå det av EU uppsatta målet att samtliga stammarna skall nå minst 75 procent av MSY (Maximum Sustainable Yield). Detta mål är dock ett rent produktionsmål. Nationellt diskuteras även om andra mål kan vara viktiga att sätta upp; t ex. genetiska mål, bevarandemål etc. Det andra delmålet utgörs av nyttjandet av stammarna. När och om stammarna når det första målet (livskraftiga stammar) måste större fokus än vad som är fallet idag läg- Exempel på laxens fina utveckling under senare tid. Figuren visar antal uppvandrande vilda laxar i Vindelälven under åren

12 Östersjöälvar i Samverkan och Waterkeeper Alliance Inledning av Thomas Johansson, ordförande Östersjöälvar i Samverkan Trots diverse bakslag vad gäller uppvandringen i år jämfört med föregående år så känner jag mig hoppfull över situationen för Östersjölaxen. Det tack vare de åtgärder som gjorts i bland annat Vindelälven för att återställa de skador som åsamkats av flottningen. Liknande åtgärder har gjorts och görs idag även i många andra älvar och biflöden i vårt land. den stora kunskap som finns på SLU om den rådande beståndssituationen, samt forskarnas goda rådgivning till Havs- och vattenmyndigheten (HaV). HaV:s regler och restriktioner, vilket har lett till omfattande reduceringar av beskattningen av våra bestånd. regeringsuppdraget om att utveckla fritidsfisket och skapa förutsättningar för fisketurismen. Äntligen ser våra beslutsfattare det enorma värdet i den resurs som starka bestånd utgör. alla engagerade människor i förvaltningsorganisationerna i älvdalarna som upplåter sportfisket till oss alla och faktiskt även i några fall redan idag infört egna bestämmelser för en beståndsanpassad förvaltning av de enskilda bestånden. Marc Yaggi (tv) och Thomas Johansson (th) delade med sig av historier från Sverige, USA och resten av världen. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Jenny Nordén The Power of Possibility: Birth of a Movement, Rebirth of our Waterways Påverka mot hållbar förvaltning Styrelsen i Östersjölaxälvar i Samverkan består av ytterst kompetenta personer som är väl förankrade i älvarnas förvaltningsorganisationer. Medlemsälvarna är från Muonio och Lainio i norr till Mörrumsån i söder. Med gemensam styrka försöker vi påverka våra beslutsfattare mot en ny hållbar förvaltning av våra vilda lax och öringbestånd. Östersjölaxälvar i Samverkan har tillsammans med Sportfiskeförbundet, Världsnaturfonden WWF, SLU och ytterligare några starka krafter startat Stiftelsen för Östersjölaxen. Stiftelsens syfte är att samla in pengar och att hjälpa och stötta i första hand förvaltningsorganisationer med åtgärder som främjar beståndsmålen för lax och öring i våra älvar och vattendrag. I Stiftelsens styrelse sitter de mest kompetenta och handlingskraftiga människor jag någonsin har träffat inom en rad viktiga områden som till exempel biologi, förvaltning, juridik och fundracing. Östersjölaxälvar i Samverkan gick under våren med i det internationella nätverket Waterkeeper Alliance. Här finns det idag över 250 organisationer från jordens alla hörn. Med hjälp och stöd från dem kommer vi att bli ännu starkare i vårt fortsatta arbete. Marc Yaggi och Sharon Khan från Waterkeeper Alliance har gjort den långa resan från USA för att träffa oss idag. Nu lämnar jag över ordet till Mark, som är verkställande direktör för Waterkeeper Alliance. By Marc Yaggi, Executive Director, Water- Keeper Alliance (written by Ashley Davis) In his inspirational keynote, Marc Yaggi, Executive Director of Waterkeeper Alliance, shared a moving story about birth and rebirth, the power of citizen action, and the power of possibility, with a roadmap of how citizens can seize and control the destiny of their communities and waterways across the globe. The talk spanned from the 1600s to present day, painting a picture of our past and foretelling a future where engaged citizenry can and must protect their home for future generations. Waterkeeper Alliance is an international movement uniting more than 250 local water advocacy organizations across the globe and focusing citizen action on issues that affect our waterways, from pollution to climate change. Waterkeepers are found in 31 countries on 6 continents. Together, they patrol and protect more than 2 million square miles of watersheds across the globe. Waterkeepers are in China, India, Nepal, Bangladesh, Kenya, Iraq, Togo, Russia, UK, Sweden, Australia, across South America, and more. Hudson River Waterkeeper Alliance traces its roots back to the 1960s on the Hudson River, but the story of the movement really begins in the s. New York is and always has been a maritime city, and in the 1600s to 1800s, the lower Hudson estuary had 350 square miles of oyster beds and half the world s oyster population. NYC was the oyster capital of the world. Unfortunately, sewage, over harvesting, and other ills started the decline of the oyster beds, and thus began the rapid decline of the New York Harbor and the Hudson River, one of the most biologically rich rivers in North America. One group of people had a lot to lose from the degradation of the Hudson River the local fishermen. This quickly sparked the birth of a movement by the fishermen who had been practicing their craft on the river for generations. Environmental laws Moving ahead to the 1970s the 28 modern U.S. environmental laws were born, like the Clean Water Act of 1972, which allows for citizens to bring enforcement actions against polluters. You could bring legal action on your own if government was not doing its job. In 1983, the Hudson River fisherman founded Riverkeeper, with the basic concept being that the waterways belong to the people; they don t belong to any one person or any one corporation. The Riverkeeper was going to be someone who was out on the water serving as the eyes and ears for the

13 community and a voice for the river. Riverkeeper s success led a number of citizens and organizations to emulate that model on their waterway. Before long, there was a Waterkeeper on Long Island Sound, the Delaware River, San Francisco Bay, and Cook Inlet in Alaska, and more. These amazing advocates all learned from each other, shared stories and strategies, and helped each other out. Helpful with an alliance As more individuals and organizations expressed interest in starting a Waterkeeper, the early leaders of the Waterkeeper movement determined that it would be helpful to have an organization acting as an Alliance to honor the grassroots nature of the movement, to help keep those organizations connected with each other, to provide them with resources, to help them with trainings, and to advocate with them on local, state, regional, federal, and international levels. As a result, they founded Waterkeeper Alliance. Presently there are 263 Waterkeepers in 31 countries on 6 continents and Waterkeeper Alliance is poised to grow to 500 Waterkeepers in the next 3 years. Hudson Rive reborn Today, while there remain problems and threats, the Hudson River has been reborn and is an icon of ecosystem revitalization, and thanks to citizen action from groups like Riverkeeper, who believed in the power of possibility. They believed that things could be different, and fought to make it so. Today, advocates across the globe are emulating the model founded by the fishermen on the Hudson River and are working to have similar success stories on their waterways. Here in Sweden, there are a wide range of challenges when it comes to the nation s vital waterways. Proposed hydro-electric dams threaten fish migration while poorly regulated fishery practices threaten to deplete salmon populations. Achieving long-term, sustainable management of the wild salmon and trout stocks that are one of the country s greatest resources will not be easy and there are sure to be a multitude of challenges along the way. An incredible advocate Swedish Baltic Rivers Waterkeeper is an incredible advocate for the health and safety of Baltic Salmon Rivers, their aquatic life, and the communities that depend on them. They are part of the global family of Waterkeepers fighting to ensure clean water for swimming, drinking, and fishing worldwide. As the saying goes, a pool begins with many drops of water, and together we can create a pool that rivals the greatest oceans. Laxunge i norrländskt vattendrag. Östersjölaxälvar i Samverkans ambition är att påverka beslutsfattare mot en ny hållbar förvaltning av våra vilda lax och öringbestånd. Sedan i våras är organisationen med i det internationella nätverket Waterkeeper Alliance som samlar över 250 organisationer från jordens alla hörn. Foto: Stefan Larsson 13

14 Dag 2 Exkursion längs Lögdeälven 1. Lögdeälven, vid Mo Vid första stoppen diskuterades: laxförvaltning i kust och älv; ansvarsfördelning mellan olika aktörer: insamling av data för både uppvandrande lekfisk (avancerade ekolod)samt nedvandrande laxungar (smolt). Dessutom visades en smoltfälla (bild till höger) som använts under säsongen. Det publika intresset för konferensen eller om det var för Hans Majestät Konungen var påtaglig (bild ovan). Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/ Jenny Nordén 2. Lögdeälven, Fällfors På det andra stoppet lyftes förvaltningen av lax vidare. Framförallt visades datainsamling (monitoring) av laxungar med hjälp av elfiske. Laxtunneln som öppnat upp ca 60 km laxmiljöer uppströms Fällfors visades också (bild till höger). Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/ Lars Björkelid Lunchen intogs på Älgens hus i Balsjö och bestod, naturligtvis, av älggryta. Sharon Khan (bilden till höger) från WaterKeeper Alliance, USA, passade också på att förverkliga en dröm att rida på en älg. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/ Lars Björkelid 14

15 3. Holmsjöbäcken biflöde till Lögdeälven Stopp med flera stationer som lyfte fram frågor kring restaurering av mindre vattendrag. RemiBar: Pågående projekt som syftar till att återskapa konnektivitet längs vattendragen genom att plocka bort felplacerade vägtrummor och gamla flottningsdammar som utgör vandringshinder Skoglig hänsyn: Vad man bör göra för att bevara strandskogar, funktionella kantzoner, undvika körning i vattendraget, med mera. Lekbotten: Förevisning om hur man skapar lekbottnar i mindre vattendrag Flodpärlmussla: biologi och miljökrav, samt åtgärder för att gynna flodpärlmussla. Foto till höger: Länsstyrelsen Västerbotten/ Peter Lilja Foto nedan: Länsstyrelsen Västerbotten/ Jenny Nordén 4. Lögdeälven uppströms 92:an Vid detta stopp visades restaurering i huvudfåra med grävmaskin. Exempel på moment i arbetet som beskrevs var att skapa variation, breddning av vattendraget och att öppna upp sidokanaler. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/ Lars Björkelid 15

16 Dag 3 genomfördes en workshop uppdelad i två teman: förvaltning och restaurering. Deltagarna fick i förväg välja vilket tema de ville diskutera under dagen. Efter inledande presentationer av varje tema fördelades deltagarna på fyra stationer/tema, det vill säga åtta stationer totalt. Varje grupp besökte sedan alla fyra stationer inom sitt tema, 30 min/station. Vid varje station fanns en stationsansvarig som presenterade temat och vad tidigare grupper diskuterat sedan satte diskussionerna återigen igång. De stationsansvariga skrev fortlöpande minnesanteckningar på stora vita pappersark. I slutet av dagen redovisades det samlade resultatet för alla som deltog i workshopen. Cirka 50 personer deltog. Under workshopen fick varje deltagare diskutera olika frågor vid fyra olika stationer. Foto: Anders Esselin Dag 3 Workshop om förvaltning Inledning av Håkan Carlstrand, HaV Havs- och vattenmyndigheten har fått regeringsuppdraget att lämna förslag på hur förvaltning av lax och öring ska utformas och utvecklas. Uppdraget begränsas till förvaltning av lax och öring i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön med tillrinnande vattendrag. Inom detta område finns det ungefär 35 unika bestånd av lax och 800 bestånd av öring. Förvaltningen har som mål både att skapa förutsättningar för ett hållbart fiske och till en ekologiskt god status. Fokus på uppdraget ligger på att lämna förslag på: Vilka förvaltningsmål som bör sättas upp och hur dessa bör följas upp. Hur en beståndsbaserad förvaltning bör utformas avseende t.ex. förvaltningsområden och deras organisation, bildande av fiskevårdsområde och samverkan mellan intressenter inom ett förvaltningsområde. Vilken datainsamling och kunskapsförsörjning som behövs för att såväl den nationella, regionala och lokala organiseringen av förvaltningen ska fungera. Hur en transparent förvaltning med en hög grad av samverkan ska utvecklas; vilken information som behövs om bestånden och förvaltningen, och hur ska den utformas. Hur fisketillsyn och annan kontroll bör utformas. Hur fiskebestämmelser bör utformas, vilka behov av översyner av bestämmelserna som är mest angelägna för tillfället. Älvsbaserad förvaltning Engagemang för laxförvaltning I vissa älvar saknas idag FVO:s eller samfällighetsföreningar vilket kommer att försvåra förvaltningsarbetet. Engagemang och intresse för förvaltningen varierar mellan älvar men är i de flesta fall relativt lågt. Hög medelålder i många FVO:s styrelser. Nya krafter bör släppas in. Svårt att rekrytera nya krafter till organisationerna men det finns också ett motstånd i vissa organisationer att ta in nya personer och då särskilt personer som inte är fiskerättsägare. Trend i samhället är att färre och färre engagerar sig i ideellt arbete, vilket säkert också är ett problem som laxälvsförvaltningen måste adressera. Konflikter i älvarna idag rör ytterst sällan pengar, utan är oftast av känslomässig karaktär, till exempel hur, var och vem som fiskar. Det finns en önskan i flera förvaltningsorganisationer att myndigheterna sätter ner foten och bestämmer i känsliga frågor. Hur kan man skapa engagemang för laxförvaltning i FVO:n och samfällighetsföreningar, samt en sammanhållen förvaltning i en älv? Hur ska vi nå en bra fångstrapportering och hur kan man informera om fångster i älven? Vem ansvarar för vad? Stationsansvarig: Stefan Larsson, Länsstyrelsen Västerbotten Viktigt att det från myndighetshåll informeras, återkopplas och utbildas lokalt om varför förvaltningen är viktigt. Bra fångstrapportering Laxplomber kan vara bra lösning på dagens låga fångstrapporteringsfrekvens. För att fiska lax skall fiskaren köpa en laxplomb som efter fångst skall fästas på upptagen fisk. 16 Ett sådant system skulle då kunna fungera som en laxfiskelicens. Sannolikt kan detta lyfta laxens status i förhållanden till annat fiske då den pekas ut som särskilt viktig. Så kallade e-fiskekort (kort som köps på internet där också fångstrapportering sker) har i vissa älvar visat sig höja fångstrapporteringen. På vissa håll arbetas det med att införa detta i fler älvar. I vissa älvar har man med framgång ökat rapporteringen genom att införa sanktionsavgifter för underlåtelse att rapportera. Bra fångstrapportering kan fungera som god PR för de enskilda älvarna då fritidsfiskarna gärna åker till platser där tillförlitlig information om fångstchanser finns. För att uppmuntra rapportering måste rapportören få information om varför det är viktigt, samt återkoppling till resultat av rapporteringen.

17 Organisering av förvaltningen lokalt, regionalt, nationellt Grupperna konstaterade att det behövs flera nivåer: älvsråd (jämför skotska River Trust), regionala samrådsorgan av något slag, samt nationellt beslutsorgan. Älvsråd Målsättning är att få ett FVO per älvsystem. Ska ett älvsråd fungera behövs bra rådgivning och det krävs resurser. Kunde vara bra med en uppdelning av älvsrådet i en älv i två underavdelningar. En del som hanterar förvaltningen av fiskbeståndet, insamling av data mm. En andra del som hanterar fisket, sportfisketurismen mm. Olika organisationsformer för ett älvsråd diskuterades, till exempel FVO, ekonomisk förening, stiftelser. Vilken roll kan vattenråden utgöra? Regionalt samråd Ett eller flera älvar i ett regionalt samråd. Lokal representation för respektive FVO, regional representation typ länsstyrelsen, samt representation för forskning/uppföljning. Lokala samråd vidarebefordrar förslag till regional samrådsorganisation. Samlade förslag till beslut nationell på HaV. Kan behövas styrning uppifrån för att få till en fungerande form. med skapa grund för en bättre förvaltning. En annan grupp ställde sig tveksamma till hur man skulle kunna utöva tillsyn för ett sådant fiskeförbud i ej organiserade vatten, där det då inte heller finns någon fisketillsyn organiserad. Vem ansvarar för de olika delarna? Vilka kunskapsunderlag behöver vi? Vem ansvarar för vad? Stationsansvarig: Torleif Eriksson, Länsstyrelsen Västerbotten Nationellt Lax har en komplicerad livscykel. Nationella beslutsdelar finns där en nationell myndighet skall besluta. Viktigt med nationell samordning av datainsamling så att data som samlas in blir bra och jämförbara. Insamling av data vad gäller fisket, antal fiskedagar, fångstuttag med mera, är idag mycket dåligt/varierande. Kanske bör man införa nationellt krav på registrering för att laxfiska? Krav på fångstrapportering för att få köpa nytt laxfiskekort? Det kom också förslag om att samla in data på vad sportfisket betyder ekonomiskt i några vatten, att användas som goda exempel. Övrigt Laxen etablerar sig i nya områden i älvar där lax inte funnits tidigare. Hur kan man vara proaktiv i förvaltningsbeslut lokalt, regionalt, nationellt? En grupp lyfte fram att det gäller att tänka förvaltning kortsiktigt och långsiktigt. Ett viktigt mål är mer långsiktiga planer för att undvika stora förändringar i förvaltningsbesluten mellan åren. Det är annars lätt att förvaltningsbeslut varierar väldigt mycket beroende på vilka som är engagerade i FVO:t för närvarande. Ett förslag som framfördes var att laxfiske ska vara förbjudet i fiskelagstiftningen. I de vatten som är organiserade tillåts fiske efter lax. Detta motiverades med att man i dessa vatten kan förvalta och följa upp fisket. Tanken är att detta skulle skapa ett intresse för att skapa FVO, samfälligheter etc, och där- Laxen etablerar sig i nya områden, i älvar där lax inte funnits tidigare. Hur kan man vara proaktiva i förvaltningsbeslut lokalt, regionalt, nationellt? Foto: Anders Esselin Grupperna konstaterade att en effektiv förvaltning behövs på flera olika nivåer. Foto: Anders Esselin 17

18 Integrerad förvaltning av odlad och vild lax Genom beslut i domstol är vattenkraftbolagen ålagda att som kompensation för skadan på den naturliga laxproduktionen sammantaget sätta ut ca 1,8 miljoner odlade laxsmolt i åtta svenska östersjöälvar. Under rådande förhållanden i Östersjön avseende nivån på den naturliga överlevnaden och fiskeridödligheten återvandrar i storleksordningen laxar med odlat ursprung mot de svenska älvar där de utplanterats. Av dessa fångas laxar i yrkesfiske med fasta redskap på kusten och ca laxar i ett älvfiske genom yrkesfiske och fritidsfiske. För bevarandet av naturproducerande bestånd i älvarna utgör denna mängd odlad lax ett latent och i vissa fall aktuellt hot avseende felvandring och genetisk kontaminering samt spridning av sjukdomar. Risken för genetisk kontaminering är störst i mindre älvar med en liten population av naturproducerad lax som mynnar nära utbyggda älvar med stora utsättningar av odlad lax. Ligger det nedersta vattenkraftverket nära mynningen i havet och det saknas möjlighet för återvandrande lax av odlat ursprung att ta sig högre upp i vattensystemet ökar ytterligare risken för felvandring till närliggande vattendrag. Flera mindre vildlaxbestånd uppvisar stora genetiska likheter med nära liggande odlade laxbestånd i utbyggda älvar. Om detta är en effekt av felvandringen av odlad lax som konstaterats är inte klarlagt. Forskning pågår. I vissa fall har denna felvandring från odlade bestånd till vilda visats vara betydligt högre än den naturliga felvandringen mellan vattendrag. Frågeställningen för workshopen var hur den odlade laxen bör förvaltas så att de vilda bestånden av lax inte påverkas negativt och hur den odlade laxen kan nyttjas på ett bättre sätt. 1. Innebär felvandringen av odlad lax från utbyggda älvar ett akut hot mot de vilda bestånden? Under workshopen diskuterades om den odlade laxen inte bara utgör ett latent hot utan även ett akut hot mot de vilda bestånden och därför borde stoppas omedelbart. Vid workshopen gavs inget svar på denna frågeställning. Behovet av ytterligare forskning aktualiserades, bland annat om hur den odlade laxen beter sig när den kommit upp i sin hemälv, felvandringen till andra älvar samt i vilken utsträckning felvandrad odlad lax leker, har lekframgång och påverkar genetiken i vildlaxbestånd. 2. Problemlösning på kort sikt (1 3 år) är ett ökat fiske på odlad lax i älvarna Fiske i älvarna ligger helt utanför den beslutade kvoten (TAC) i Östersjön, såväl yrkesmässigt fiske som fritidsfiske. Det finns san- Selektiva och skonsamma redskap? Utformning av terminalområden/fredningsområden? Fördelning av laxkvot? Stationsansvarig: Håkan Carlstrand, HaV nolikt möjlighet till ett kraftigt utökat fiske. Eftersom detta fiske inte påverkar den relativa stabiliteten är en sådan utveckling till fördel för Sveriges totala fångst av lax i relation till övriga östersjöländers fiskemöjligheter. 2.a. Markant ökning av fångsten för avsalu i utbyggda älvar Fiskerättsägare som vattenkraftbolagen kan genom avtal om fiskerättigheter i de utbyggda älvarna verka för att optimera infiskningen i dessa. Utarrendering kan ske av nya fiskeplatser till yrkesfiskare (enskilda eller sammanslutningar som kustfiskareförbund) eller andra företag och i arrendeavtalen kan ställas krav på att de optimerar sin ansträngning och fångst. För att effektivisera fisket i älven kan en redskapsutveckling vara nödvändig. En fråga som diskuterades var att använda befintligen avelsfisken eller nyproducera fångstanordningar för fångst av lax för avsalu. Eftersom sådan verksamhet inte ingår i vattenkraftbolagens verksamhetsidé behövs särskilda insatser i form av samråd, information och marknadsföring för att detta ska uppfattas som en attraktiv lösning av bolag, allmänhet och andra intressenter. Frågan om det föreligger rätt att fånga lax i avelsfisken eller liknande anläggningar i syfte att sälja laxen behöver också utredas. 2.b. Förbättra möjligheten till och fångsterna i fritidsfiske och fisketurism i utbyggda älvar Genomför åtgärder som möjliggör att laxen kommer uppströms vattenkraftverk. På så sätt förbättras möjligheterna till fritidsfiske. Det ansågs vara den bästa lösningen. - Det kan t.ex. handla om att transportera lax från avelsfisken uppströms vattenkraftverket. Sådan transport sker till exempel redan i Klarälven enbart i syfte för att främja fritidsfiske och fisketurism. - Vandringsvägar för uppströms vandring kan också byggas i syfte att förbättra fiskemöjligheterna. Möjligheten att öka fritidsfiskets fångster ansågs vara liten i de utbyggda älvarna inom 18 befintliga fiskeområden nedströms nuvarande vandringshinder. På attraktiva fiskesträckor står redan sportfiskarna tätt. Att öka intresset för fiske efter lax i långsamflytande partier av älven och fångsterna ansågs vara liten. 3. Problemlösning på medellång sikt (ca 5år) Beslut om och genomförande av en ny förvaltningsplan för lax i Östersjön som innebär att den odlade laxen kan fiskas utanför TAC. EU-kommissionens nuvarande förslag innebär en sådan möjlighet när det gäller fisket innanför en sjömil från baslinjen men inte för fisket i öppet hav. Förslaget gynnar främst Sverige och Finland som har stora utsättningar av odlad smolt i de utbyggda vattendragen och goda möjligheter till ett kustfiske utanför dessa älvar. Förslaget har behandlats i EU-parlamentet. Eventuellt behöver förslaget ges en översyn med anledning av att det efter att förslaget presenterades har beslutats om en ny grundförordning för den gemensamma fiskeripolitiken. En sådan översyn och beslut om en ny förvaltningsplan kan ta kanske 5 år innan den är beslutad och färdig att implementera. Förslag kom också om att den odlade laxen inte skulle ingå i TAC genom beslut i kvotförordningen. Det skulle alltså vara möjligt att fiska odlad lax i öppet hav i södra Östersjön utan att denna fångst skulle avräknas från kvoten. Eftersom fisket i södra Östersjön är ett blandfiske där svaga stammar ingår i fångsterna skulle TAC för vildlax bli betydligt lägre än dagens TAC där odlad lax ingår i fångsten. - En sådan lösning förutsätter att redskapen är selektiva för odlad lax eller att fångad vild lax kan återutsättas med små skador och låg dödlighet - Redskap som idag används i södra Östersjön är krokfiske med långlinor. Dessa är idag inte klassade som skonsamma och undantagna från landningsskyldigheten. Går detta fiske att utveckla till ett skonsamt fiske och undantas från landningsskyldigheten (dvs vildlax kan återutsättas)? - En sådan lösning förutsätter också möjlighet att kontrollera att fångst av vild lax inte registreras som odlad lax (t.ex. i fisket i södra Östersjön). 3.b. Åtgärder som innebär att återvandrande lax i de utbyggda älvarna kan passera vattenkraftverk även om det inte finns lek- och uppväxtområden uppströms Genom att transportera lax som fångats i avelsfisken till områden uppströms vattenkraftverk kommer laxen högre upp i älvarna. Därmed reduceras risken att dessa vandrar tillbaka till kusten och upp i en annan älv.