Sportfiskarna har tagit del av förslaget och önskar lämna följande synpunkter.

Transkript

1 sid 1 (6) Landsbygdsdepartementet Jakt-, fiske- och sameenheten Stockholm Yttrande angående förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet Bet L2011/2436 Sportfiskarna har tagit del av förslaget och önskar lämna följande synpunkter. Sammanfattning Sportfiskarna stödjer skapandet av en ny flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön men med följande synpunkter och förslag till förändring till föreslagen plan: Planens syfte bör ändras så att laxbestånd nyttjas enligt försiktighetsansatsen och ekosystemansatsen och att den genetiska integriteten och mångfalden bevaras när det gäller Östersjöns laxbestånd. Detta så att planens mål sammanfaller med föreslagna mål inom EU:s nya gemensam fiskepolitik (CFP). Allt fiske på blandade laxbestånd måste stoppas. Östersjöns laxpopulationer ska tillåtas återvända till sina hemälvar för reproduktion och småskaligt skördande baserat på varje bestånds specifika bärkraft. Inom tio år efter planens ikraftträdande bör alla laxälvar ha uppnått 90 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion i varje vildlaxälv. Det långsiktiga målet för smoltproduktionen i varje vildlaxälv bör vara 100 % av den potentiella kapaciteten och alla tillgängliga lek- och uppväxtområden ska vara besatta av lekfisk och det ska finnas ett överskott av lekfisk på alla tillgängliga lekområden. Kommissionen har föreslagit att direktutsättning av lax i älvar ska upphöra efter en 7 års period. Sportfiskarna anser att vattenkraftsindustrin alltid måste ersätta de skador som de orsakat. Åtgärder som främjar naturlig reproduktion är att föredra framför kompensationsodling. Därför bör möjligheterna att uppnå naturlig reproduktion i samtliga reglerade och potentiella laxälvar utredas. Vattenkraftsindustrin bör i första hand kompensera skador som åsamkats genom att tillhandahålla resurser för förbättringar av älv och vattenmiljöer t.ex. Svartviksslingan Bromma Telefon Fax E-post info@sportfiskarna.se

2 sid 2 (6) fiskvägar och vattendragsåterställningar. Utsättning av odlad fisk ska vara en sista utväg och bör eventuellt fasas ut men endast när kompensation kan ske genom förbättrande eller återskapande av naturlig reproduktion. För att skydda svaga laxbestånd bör medlemsstaterna åläggas att omedelbart fastställa och redovisa nationella tekniska åtgärder för de vildlaxälvar som inte har nått 50 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion. Forskning och praktiska försök att lösa problemet med postsmoltdödligheten måste prioriteras. Postsmoltbifångst i trålfiske kan ha stark påverkan på postsmoltöverlevnaden. Vidare måste bestånds uppföljning i de olika vattendragen stärkas kraftfullt. Både Testeboån och Kågeälven har nu vildlaxbestånd och bör inkluderas i bilaga 1 vildlaxälvar i östersjön. Sportfiske och fisketurismnäring jämte andra former av småskaligt nyttjande måste prioriteras vid exploatering av naturlaxresursen. Endast nyttjandeformer som fullt ut kan anpassas till respektive bestånds bärkraft ska tillåtas. Synpunkter Tillämpningsområde Att begränsa tillämpningsområdet för den föreslagna planen till: a) kommersiellt fiske i Östersjön och i älvar samt till: b) fritidsfiske av lax i Östersjön när fisket utförs av tjänstefartyg är korrekt. Sportfiskarna stöder att sportfiske efter lax i havet utförda av tjänstefartyg nu ska ingå i förvaltningsplanens tillämpningsområde. Begreppet tjänstefartyg är dock mindre lyckat i sammanhanget och bör helst ersättas med ett etablerat uttryck, t ex charterbåtar eller fiskecharterbåtar. Syfte Planens huvudsyften är att säkerställa att laxbestånden utnyttjas på ett hållbart sätt enligt principen om maximal hållbar avkastning (MSY) samt att den genetiska integriteten och mångfalden bevaras när det gäller Östersjöns laxbestånd. Sportfiskarna anser att MSY är ett steg i rätt riktning men den bör ersättas av en mer kvalitetsinriktad förvaltningsstrategi som möjliggör en adekvat tillämpning av ekosystemansatsen. Det innebär bl.a. att fiskbestånden ska ha en naturlig ålders- och storlekssammansättning för att säkra fiskens mycket betydelsefulla ekosystemfunktioner. MSY tillåter inte detta eftersom det är en förvaltnings- och skördestrategi som är inriktad på att uppnå högsta möjliga avkastning för enstaka arter. I praktiken innebär detta att man hyvlar av toppen (större/äldre individer) på bestånden ner till en nivå där det kvantitativt optimala uttaget kan bibehållas. Detta leder i sin tur till att bestånden förlorar sin naturliga storleks- och åldersstruktur. MSY

3 sid 3 (6) tar således inte tillräcklig hänsyn till fiskbeståndens olika ekosystemfunktioner, exempelvis den basala systemupprätthållande funktion som vilar på de stora predatoriska fiskearterna som exempelvis lax och torsk. För sportfisket och fisketurismnäringens vidkommande är det dessutom av avgörande betydelse att fiskbestånden har en naturlig ålders- och storlekssammansättning. Sportfiskarna anser därför att MSY målet bör kompletteras med en mer ekosystembaserad och kvalitativt inriktad förvaltnings- och skördestrategi, t.ex. längdoptimering som bl.a. föreslagits i Fiskeriverkets vision Fiske En sådan förvaltningsstrategi skulle vara till stor fördel såväl för det småskaliga yrkesfisket som för sportfisket och fisketurismnäringen Havsfiskemortalitet Den nya förvaltningsplanen föreslår att den årliga TAC:n för laxfiske inte får överstiga en fiskeridödlighet på 0,1. Sportfiskarna anser inte att detta förslag är tillräckligt för att uppnå en säker förvaltning av samtliga laxpopulationer. Ett av de största hindren för återhämtning av de svagaste laxbestånden är att det föregående förvaltningssystemet har tillåt fiske på blandade populationer av lax. Både svaga och relativt starka bestånd fiskas tillsammans utan möjlighet att kunna åtskiljas. Fisketrycket tillsammans med den ökande postsmoltdödligheten har avsevärt försvårat återhämtningen av de svagaste laxbestånden. Att planen också föreslår utfasning av direktutsättningar av flera miljoner laxsmolt kommer ytterligare att öka trycket på de svagaste bestånden. Det är Sportfiskarnas bestämda uppfattning att förvaltningen ska syfta till att laxen ska tillåtas att återvända till sin hemälv för reproduktion och småskaligt skördande baserat på varje bestånds specifika bärkraft. Sportfiskarna anser därför att storskaligt fiske på blandbestånd i havet ska upphöra med omedelbar verkan. Detta är helt oförenligt med en ekosystembaserad förvaltning! Smolt produktionsmålet Enligt den föreslagna planen ska varje vildlaxälv efter tio år ha uppnått minst 75 % av sin potentiella kapacitet för smoltproduktion. Sportfiskarna anser att planens kortsiktiga mål bör vara att inom tio år ska smoltproduktionen uppgå till minst 90 % av beräknad maxproduktion. Det nuvarande förvaltningssystem med ett begränsat smoltproduktionsmål (50 %) som endast fokuserar på produktion av smolt för fisket i Östersjön medför att ett minimiantal laxar tillåts återvända för att uppnå det uppsatta smoltproduktionsmålet. Exempelvis har det beräknats att endast 10 % av den potentiella mängden lekfisk behövs för att uppnå 50 % av den potentiella smoltproduktionen i Östersjöns största kvarvarande vildlaxälv Torne älv. Att uppnå 75 % av den potentiella smoltproduktionen i Torne älv skulle endast kräva % av den totala mängden potentiell lekfisk. Ett sådant mål är för lågt och är definitivt inte förenligt med ekosystemansatsen. Det omöjliggör även förutsättningarna att framgångsrikt nyttja laxen för sportfiske och fisketurism i älvarna! Ett mål som

4 sid 4 (6) innebär ett uppfyllande av endast 75 % av produktionspotentialen och en nivå på laxbeståndet på 25-40% av maximum är inte acceptabelt. Detta kommer att ses som mycket otillfredsställande för besöksnäringens entreprenörer, sportfiskare och fiskerättsägare. En ökad produktion av smolt är viktigt för att öka det totala antalet laxar i Östersjön och resulterar i fler lekande laxar i våra vilda laxälvar. Sportfiskarna anser istället att produktionen av vilda laxsmolt ska uppgå till minst 90 procent av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion i varje vildlaxälv efter 10 år. Planens långsiktiga mål bör vara att alla naturlaxälvar ska producera 100 % av beräknad maximal smoltproduktion och att alla tillgängliga lek och uppväxtområden ska vara besatta av lekfisk samt att det ska finnas ett överskott av lekfisk och därmed en konkurrens om de bästa lekmöjligheterna på alla tillgängliga lekområden. På så vis upprätthålls en naturlig ekosystemfunktion även i denna del av laxens livscykel. Utfasning av direktutsättningar Under Kapitel VI artikel 13 föreslås det att direktutsättning av lax i älvar ska upphöra efter en sjuårsperiod. Detta om bland annat älven inte har vattenvägar för fri vandring och ett habitat som är lämpligt för reproduktion och tillväxt av lax. Sportfiskarna beräknar att endast i Sverige kommer detta att leda till ett bortfall motsvarande cirka 1,7 miljoner laxsmolt. Laxsmoltutsättningar för kompensation av skador orsakade av vattenkraftsindustrin kommer att upphöra i Sverige i bland annat Luleälven, Skellefteälven, Umeälven, Gideälven, Ångermanälven, Indalsälven, Ljusnan och Dalälven. Sportfiskarna anser att vattenkraftsindustrin alltid måste ersätta de skador som de har orsakat. Vidare anser vi att åtgärder som främjar en naturlig reproduktion är att föredra framför kompensationsutsättningar och därför bör möjligheterna till naturlig reproduktion i alla reglerade och potentiella laxälvar utredas. Vattenkraftsindustrin bör i första hand kompensera de skador som åsamkats genom att tillhandahålla resurser för förbättringar av älv- och vattenmiljöer t.ex. fiskvägar och vattendragsåterställningar. För att ersätta de laxsmolt som sätts ut i kompensationssyfte krävs ett tillskott av naturliga reproduktionsområden motsvarande vad som finns i hela Torneälvens vattensystem! Utan utsättningar eller kompensation genom främjandet av naturlig reproduktion kommer mängden lax som rekryteras till fisket i östersjön minska och detta kan medföra ökat fisketryck på svaga vildlaxbestånd. Att kombinera ett bortfall i laxproduktion genom utfasning av direkt utsättningar och samtidigt ett fortsatt fiske på blandade bestånd kommer inte att främja vildaxbestånden. Förslaget kommer att medföra omfattande och svårbedömda konsekvenser och därför bör det göras en ordentlig konsekvensanalys innan den tillämpas. En annan aspekt av att upphöra med kompensationsutsättningarna är att en betydande mängd laxar försvinner ur Östersjöns ekosystem med okänd inverkan på detta. Ytterligare en mycket viktig aspekt är det genetiska värde som de odlade bestånden står för. Upphör kompensationsodlingen är dessa unika laxstammar för alltid borta! Sportfiskarna anser att

5 sid 5 (6) kompensationsutsättning ska vara det yttersta alternativet till åtgärder som främjar en naturlig reproduktion. Den dagen man kan ersätta betydande delar av kompensationsodlingen med naturligt reproducerad fisk av de aktuella stammarna finns det ingen anledning att fortsätta med utsättningarna. Men dit är vägen sannolikt mycket lång. Den nuvarande kompensationsverksamheten är långt ifrån felfri och det finns mycket att göra för att förbättra utfallet och därmed nyttan av verksamheten. Ett akut behov är exempelvis att komma till rätta med den överdödlighet i postsmoltfasen som den odlade fisken uppvisar. Här bör ställas ökade krav på kvalitetshöjande insatser från kraftindustrins sida! Upprättande av tekniska åtgärder För att skydda svaga laxbestånd bör medlemsstaterna omedelbart fastställa nationella tekniska åtgärder för de vildlaxälvar som inte har nått 50 procent av den potentiella smoltproduktionskapaciteten. Den tidigare långsiktiga förvaltningsplanen för Östersjölax, den s.k. Salmon Action Plan (SAP) hade som mål att produktionen av vildlax skulle öka successivt för att till år 2010 ha uppnått minst 50 % av den potentiella smoltproduktionen för varje älv. Därmed bör alla medlemstater redan ha åtagit tekniska bevarandeåtgärder för att uppnå minst detta mål. Sportfiskarna anser att det är oacceptabelt att det nya förslaget låter det ta ytterligare två år att fastställa tekniska bevarandeåtgärder för att uppnå 50-procentsmålet. Kontroll och efterlevnad Sportfiskarna anser att alla de föreslagna åtgärderna för kontroll och efterlevnad t.ex. inrapportering och landningskontroll av både lax och öring är motiverade. Den föreslagna planen måste visa direkta förbättringar för de olika laxbestånden och skapa en miljö av rättvisa och förtroende för laxförvaltningen. Postsmoltdödlighet Problemen med den låga och alltjämt minskande överlevnaden i postsmoltfasen måste utredas. Detta kan vara en av de viktigaste faktorerna som styr återhämtningen av våra vildlaxbestånd. Mindre än 10 % av smolten överlevde till vuxen lax år 2010 mot normala ca 25-30%. ICES påpekar att bifångster från trålfiske kan uppgå till över laxar per år och en majoritet av bifångsten är postsmolt (ICES WGBAST ACOM 08). En annan viktig aspekt som bör utredas är vilken inverkan som de ökande säl och skarvbestånden kan ha. Uppföljningsinsatser i vattendragen Om planens mål ska uppnås måste beståndsuppföljningar i de olika vattendragen stärkas kraftfullt. Planen föreslår bl.a. att en total tillåten fångstmängd i älvar (TAC) ska upprättas. För att möjliggöra det krävs rejäla satsningar på beståndsuppföljning i

6 sid 6 (6) samtliga berörda vattendrag. De beståndsuppföljningar som görs i de tidigare indexälvarna är inte tillräckliga för att sätta en TAC för varje enskild älv. Därför föreslår Sportfiskarna att beståndsuppföljning i de olika vattendragen måste stärkas kraftfullt. Slutkommentar Sverige producerade ca 80 % av all lax som fångades i östersjön år 2010 och i de svenska älvarna produceras i det närmaste all vildlax i Östersjön. Sverige har i detta avseende ett mycket stort ansvar att förvalta Östersjöns vildlaxbestånd men samtidigt också unika möjligheter att nyttja naturlaxresursen på ett mycket effektivare sätt än vad som för närvarande är fallet. Man skulle med fog kunna påstå att Östersjöns naturlax i mångt och mycket är en ren svensk angelägenhet, ja man skulle t o m kunna påstå att det är en angelägenhet för våra två nordligaste län. För det är där som huvuddelen av produktionspotentialen för Östersjöns naturlax är belägen. Mot denna bakgrund är det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i nyss genomförda förhandlingar om nästa års fiskekvoter i Östersjön gått emot EU kommissionens förslag till åtgärder för att stärka naturlaxen i Östersjön. Istället har regeringen gett sin röst till de krafter som verkar för ett fortsatt skadligt och oansvarigt havsfiske på blandbestånd. Detta är enligt Sportfiskarnas mening en fullständigt oacceptabel hållning från svensk sida och som direkt underminerar förutsättningarna för den föreslagna förvaltningsplanen. Sportfiskarna ifrågasätter starkt grunderna för regeringens agerande i frågan! Modern fiskeförvaltning i område utanför Östersjön och EU har inneburit att länder som Ryssland, Norge, Island och Kanada har kunnat nyttja sina laxbestånd för att främja deras ekonomiska utveckling. Detta genom att skapa starka laxbestånd som tillåter besöksnäring baserad på sportfiske efter lax och samtidigt öka rekreationsmöjligheter för allmänheten. International Baltic Sea Fishery Commissions (IBSFC) tidigare laxförvaltningsplan (SAP) hindrade samma utveckling bland Östersjöländer på grund av att den begränsade sitt mål till att älvar endast skulle uppnå 50 procent av potentiell smolt produktion. Europaparlamentets och rådets förslag att skapa en ny flerårig förvaltningsplan för Östersjölax ger därför unika möjligheter till nya mål och därmed skapa sysselsättning och ekonomisk utveckling i länder kring Östersjön. Om Sportfiskarnas förslag för laxbeståndet i Östersjön antas kunde vi gemensamt skapa en kombination av hållbart laxbestånd, bevarad mångfald, genetisk integritet och samtidigt ökad ekonomisk utveckling inom Östersjöområdet. Anders Karlsson Chef fiske- och vattenvård Glenn Douglas Handläggare