Dans och Cirkushögskolan Institutionen för danspedagogik Dans och Koreografi 7,5hp Ht In all of us En process artikulation

Transkript

1 Dans och Cirkushögskolan Institutionen för danspedagogik Dans och Koreografi 7,5hp Ht 2015 In all of us En process artikulation Examinator: Ulrika Berg Martina Rubensson

2 Inledning Mina idéer/koncept kommer från människan och naturen. Människans inre fascinerar mig och naturens under inspirerar mig. I tidigare stycken har, i de flesta fall, den konstnärliga idén kretsat kring människans inre tankar och konflikter. Det inre är något som inte alltid syns men genom dansen och dess visuella språk synliggörs detta. Alla tankar, konflikter och paradox, det emotionella inre alla kan relatera till. Dansen är ett visuellt språk som alla talar och det tillåter oss att synliggöra våra illusioner om världen. Konstnärlig idé Min inspiration för solot In all of us kommer från en av huvudkaraktärerna i en tv-serie. Serien heter The Originals och karaktären är Niklaus (Klaus) Mikaelson. Vad som inspirerat mig är karaktärens inre konflikter mellan ljus och mörker/ gott och ont samt karaktärsutvecklingen genom serien. Det som berörs är Klaus relationer till övriga karaktärer och hur han ser på sig själv och andra. Han beskriver att vi alla har något mörkt inom oss, hur vi kontrollerar dessa mörka demoner (tankar) eller hur de kontrollerar oss. Detta har varit min utgångspunkt som jag sedan vidareutvecklat. Jag vill med mitt solo synliggöra denna inre konflikt, acceptans och kontroll. Jag vill synliggöra denna emotionella pågående resa. Hur vi som människor kan känna igen oss i detta inre paradox. Min vision med detta solo är att väcka tankar och frågor hos individen i publiken. Medvetengöra ens egna mörker och väcka tankar kring det. Detta mörker kan till exempel vara sådant som fördomar, moraliskt svåra val och olika typer av tvångstankar med mera. För att kunna bidra till en bättre värld måste man börja med sig själv. Att medvetengöra och väcka tankar hos en individ i publiken kan vara svårt då det kräver ett aktivt deltagande. Min vision är att nå en bred publik, att skapa något som kan beröra och tilltala många människor på olika plan. Det kan röra sig om tankar och frågor kring temat i det publiken ser men det kan också ses ur ett visuellt och underhållande perspektiv. Jag vill att individen i publiken ska skapa sig en egen tolkning om vad de ser. Detta är viktigt för mig eftersom jag upplever att en stor självinsikt och självkännedom får en människa att växa och nå sin fulla potential. Detta är utifrån mina egna erfarenheter. Jag har genom en större självinsikt och självkännedom kunnat gå emot mitt egna mörker, exempelvis i from av fördomar och tvångstankar. Det är också viktigt att det kommer från den egna individen, därför vill jag ogärna ge en tydlig vägvisning om det stycke publiken ser innan de själva 2

3 skapat en uppfattning och gjort sin egen resa. För att kunna bidra till en bättre värld måste man börja med sig själv. Detta är min vision. Metoder och koreografisk process En utgångspunkt i skapandet av solot In all of us har varit att bejaka vanor och att artikulera dem för att få fram mina metoder och principer. När jag går tillbaka till tidigare stycken har den konstnärliga idén, metoder för skapandet varit lika. Varje gång en ny process börjar är min vision att skapa något jag inte gjort förut och att gå emot mina vanor, men genom att titta tillbaka inser jag att det varit tvärtom vad gäller val av metod. Varje process har alltid varit ett nytt utforskande men med liknande metoder och principer. Detta har gjort att jag nu vill artikulera de metoder och principer jag använder mig utav, förfina dem och medvetengöra mig själv. Jag vill tänka och skapa utanför min box men för att det ska vara möjligt måste jag först veta vad som utgör min box. Jag började denna process genom att tänka att min konstnärliga idé skulle generar något jag inte gjort förut, med idé och ljudbild klar hamnade jag från första början i gamla vanor av metoder. Det är som om alla andra metoder för att skapa koreografi försvinner när jag gå in i en process och kvar blir endast de jag alltid använt. Detta fick mig att gå tillbaka till stycken jag gjort tidigare och dess processer, vilket fick mig att inse att jag alltid jobbat på likande sätt. Denna insikt gjorde att jag bytte infallsvinkel och bejakade alla vanor och tidigare arbetssätt för att, som beskrivet ovan, hitta min box. Artikulera för att demolera. Jag börjar alltid med att konstruera den konstnärliga idén och skapa därigenom teman som fungerar som utgångspunkter. De begreppen/teman jag valt för solot In all of us är: ont och gott; acceptans och kontroll samt fågel. Det är viktigt att det är breda begrepp som går att tolka på många olika sätt. Det gör att jag inte känner mig begränsad och även om publiken inte känner till begreppen går det att tolka in mycket i koreografin då den är skapad utifrån breda begrepp. Ont och gott; acceptans och kontroll går lätt att relatera till min konstnärliga idé och min vision som beskrivet ovan, det är därför jag valt dessa. Fågel kommer från att jag vill ha en varelse som referens i hur jag gestaltar dessa föregående begrepp samt att det fungerar som en inspiration när jag skapar material. Fågel har också varit en återkommande form av gestaltning därför har jag valt att bejaka den. När jag har fastställ mina begrepp formar jag också en klar bild av miljö och publikens relation till stycket och dansaren/dansarna. I detta fall har jag valt att ha publiken utspridd runt om då min tanke är att dansaren ej är medvetna om iakttagelsen. Detta hänger ihop med min tänkta gestaltning av att få en inblick i tankarnas inre paradox. Det hänger också ihop med min först tänkta miljö, 3

4 skogsmiljö, där publiken ser ett av naturens fenomen. Tyvärr kommer detta inte vara möjligt att visa utomhus i min tänkta miljö på grund av årstidens kalla klimat, men idén om iakttagelse kommer vara det samma. Jag har därför valt att ha en naturligare innemiljö samt med dagsljus från fönster. Ljudbilden är också en viktig aspekt precis som begreppen, i de flesta fall har jag en klar ljudbild innan jag börjar skapa material. I detta fall hade jag inte det utan den kom något senare när en del av materialet var klart. Oavsett om ljudbilden är klar eller ej så använder jag mig av olika ljudbilder i samband med de begreppen för att improvisera fram material. Improvisation är uteslutande den metod jag använder för att skapa material. Jag jobbar alltid från början till slut för att suggestivt under skapandets gång bygga upp en röd tråd som är tydlig för mig. Om jag har tillgång till studio jobbar jag uteslutande där och alltid utan spegel för att det blir ett hinder. När jag sedan improviserar utgår jag från mina begrepp, den röda tråden och låter ljudbilden påverka mig. När jag satt ihop en kortare del testar jag denna i relation till olika ljudbilder för att hitta en som passar med mina begrepp och min röda tråd. Detta gäller endast om ljudbilden ej är satt innan material är påbörjat, som under denna process. När ljudbilden är satt använder jag uteslutande den för att fortsätta improvisera fram material. Jag bejakar ljudbilden och låter den påverka mig, jag använder den för att förstärka min koreografi och tvärtom. Under skapandets gång har jag hela tiden i åtanke vart publiken är och vad som visuellt fångar en publiks intresse, enligt mig, men alltid relaterat till mina begrepp. Jag bygger suggestivt upp ett musikaliskt förhållande till ljudbilden och i samband tänker jag på det visuella från publikens aspekt i form av dynamik, pauser och kvalitet. Jag har även bejakat mina vanor, mina principer, om att alltid jobba själv, inte filma eller låta någon annan ta del av processen utan endast av den färdiga koreografin. I processens början, innan det var klart att jag skulle artikulera mina metoder och vanor, filmade jag och lät ett fåtal ta del av min process. Detta gjorde jag för att jag hade svårt att komma igång med material skapandet, dock efter att jag läst i boken A Choreographer s Handbook av Jonathan Burrows stod det klart för mig hur jag skulle gå tillväga. Ett av avsnitten ur boken är om just vanor. Try making a piece using only your habits. (Burrows. J, 2010, s7). Detta citat har varit något som följt under processens gång och funnits där som en påminnelse om att artikulera mina metoder och principer. Vidare process utveckling Jag har under kursens gång kontinuerligt läst kurslitteraturen och känt ytterst lite relevans till min process eftersom mycket handlat om metoder och principer jag inte använt mig utav, men 4

5 funnit ett hjälpsamt citat som nämnt ovan. Den här processen har varit ytterst hjälpsam och fått mig att tydliggöra min box. Jag har tidigare varit medveten om den och tagit kliv utanför men inte i den utsträckning jag trott. Materialet och metoden för skapandet har varit mycket lika och gått mer i vanor än jag varit medveten om. Därför kan jag nu lättare välja att gå emot och utanför min box. Jag har därför använt mig av kurslitteraturen för att inspireras till kommande processer. De som jag funnit mest inspirerade har varit A Choreographer s Handbook av Jonathan Burrows och What can choreography do? Av Josefine Wikström. Boken av Burrows har många inspirerande tankar och principer som jag skulle vilja utforska. Många av dessa känner jag också igen och har använt mig av i mina processer, men när jag nu artikulerat mina metoder faller de bort i glömska. De är inga vanor än. En av dessa är text och tal. Burrows skriver om hur text kan vara något vi själva skrivit och använder i relation till vårt skapande. Hur vi kan välja en färdig författad text och jobba med i samma relation till skapandet. Detta kan ge något till de rörelser vi skapar. Vilken typ av text och om den talas kan både ge och ta något från rörelserna i koreografin (Burrows, 2010, s ). Text och tal är något som jag finner intressant när jag själv tittar på olika koreografier. Jag har använt mig av det vid ett par tillfällen men inte utforskat det tillräckligt. De tankar Burrows tar upp inspirerar mig till att vidare utveckla detta i förhållande till mitt skapande. Josefine Wikström tar upp andra intressanta tankar i sin text What can choreography do? Hon skriver här om bland annat John Cage och Merce Cunningham och det paradigm skifte de bidrog till inom musik, dans och konst. Hon tar här upp deras syn på dans och musik som två separata konstformer som är oberoende av varandra. Wikström tar också upp hur Cunningham jobbade med slumpen och Cages innovation i att kompsera musik i en av hans mest berömda kompositioner 4 33 (Wikström. J, 2013, s1 3). Detta går emot hur jag själv jobbat och tänkt om dans då jag finner dans och musik väldigt samman kopplade. Samtidigt är både Cunningham och Cage två personer jag finner mycket inspirerande och jag skulle vilja utmana mig själv i att ta till mig deras synsätt och applicera som ett tankesätt i mina kommande processer. Deborah Hays text my body finds energy in surrender tar upp en intressant aspekt om koreografi. Det tas också upp i Burrows bok. Aspekten om att låna/stjäla från sig själv och sina tidigare koreografier. Hay skriver om hur hon låter en tidigare grupp koreografi ligga till grund för att skapa ett solo (Hay. D, 2000, s4 8). Burrows skriver att det kan vara en användbar strategi och att det kan generera nya lager och rörelser till koreografin (Burrows, 2010, s31 32). Att omarbeta ett solo till gruppkoreografi eller tvärtom har jag haft en tanke 5

6 om men aldrig prövat. Att läsa om hur Hay och Burrows använder denna strategi/metod har fått mig inspirerad på att återanvända mina egna koreografier i liknande mening. 6

7 Referenslista Tryckta källor Burrows, J. (2010) A Choreographer s Handbook. Milton Park, Abingdon, Oxon: Routledge Hay, D. (2000) My body, the Buddhist. (s. 4 8). Hanover N.H: Wesleyan Univ. Press Opublicerad Text Wikström, J. (2013) What can choreography do? a comment on the choreography week by Josefine Wikström. Informell text om Choreography week på Dans och Cirkushögskolan september