Vad ska vi egentligen samla på?

Transkript

1 Österlens museum och Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne Vad ska vi egentligen samla på? Rapport från projektet Insamlingsriktlinjer del I Oline Sörensen & Ulrika Wallebom December 2013

2 Innehåll Inledning och historik... 1 Mål och syfte... 2 Detta har hänt... 3 Utgångspunkter... 8 Vad är insamling? Våra samlingar idag Våra samlingar i framtiden Samtidsdokumentation Ut på remiss till medlemmar och allmänheten Rutiner Riktlinjer för gallring Framtiden Utvärdering av projektet Litteratur Bilagor Bilden på framsidan visar ett av våra nyaste föremål i dräktsamlingen; en jättetuff Turojacka som användes av en givares storasyster Anna-Karin på 1980-talet i Glemminge. Foto: Ulrika Wallebom 1

3 Inledning och historik I Österlens museums magasin finns föremål, arkivalier och böcker från Österlen som har samlats in under de senaste 100 åren. Föremålen ägs av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne och förvaltas av museet. Förhållandet finns reglerat i ett avtal. Under alla de år som insamlandet av pågått har man haft skiftande förhållningssätt och intressen för vad som egentligen ska samlas in. Några riktlinjer för vad man ska samla på har aldrig nedtecknats, och samlandets inriktning har förmodligen styrts av vem eller vilka som för tillfället arbetat på museet och suttit i Föreningens styrelse. Personliga intressen, strömningar i hembygdsrörelsen och museivärlden, omvärldens föreställningar om vad ett museum är samt slumpens vägar har styrt vad som samlats in och magasinen har långsamt fyllts. Under långa perioder har man inte hunnit med att katalogisera de föremål som tagits omhand. Under de senaste åren har man blivit allt mer medveten om att man måste strama upp reglerna kring vad vi egentligen samla på och skaffa bättre rutiner kring insamlandet. Frågan är bara hur? I denna rapport redogörs för ett projekt som har genomförts gemensamt av Österlens museum och Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne under hösten/vintern Projektet har genomförts av etnolog/pedagog Oline Sörensen och föremålsansvariga antikvarien Ulrika Wallebom på museet, delvis med ekonomiskt stöd av Föreningen. Bakgrunden till projektet är tankar som utvecklades på Österlens museum under 2011, då man planerade dra igång ett projekt där man ville samla in berättelser kring olika teman från Österlens beredskapsår och efterkrigstid samt om ungdomskultur på Österlen. En ambitiös ansökan skrevs ihop av Marcus Marcusson, som då jobbade på Österlens museum, men ansökan fick avslag och projektansökan fick delvis arbetas om. En uppstramad projektplan med en tydligare inriktning mot framtagandet av insamlingsriktlinjer togs fram, och delar av de sökta medlen beviljades senare av Föreningen. Vid det laget hade Marcus Marcusson slutat på museet och projektet låg vilande fram till sommaren 2013, då det beslutades att de beviljade kr skulle gå till att ta fram en gemensam insamlingspolicy, vilket också finns angivet att man ska ha i det ovan nämnda avtalet. Österlens museum anställde Oline Sörensson att genomföra arbetet tillsammans med Ulrika Wallebom. Föreningens representant i en tillsatt referensgrupp inom projektet var styrelseledamot Lars Jönsson. Mål och syfte I den ursprungliga ansökan, som skrevs av Marcus Marcusson och Lena Alebo var syftet med projektet att definiera en policy för museets fortsatta insamlingsarbete, och som en del i detta även påbörja ett aktivt insamlande av artefakter. Ansökan hade en stark inriktning mot efterkrigstiden på Österlen och insamling av fascinerande och nostalgiframkallande berättelser från denna tid. Inriktningen var framför allt 40-taliserna och deras historia. Man poängterade även vikten av att vara medveten om vems historia det egentligen är som berättas när man väljer vissa föremål och väljer bort andra. Någon strikt plan för projektets upplägg fanns inte i ansökan. Eftersom inte hela den ansökta summan beviljades, och dessutom inte Marcus Marcusson fanns kvar på museet, ändrade projektet delvis inriktning när det väl drog igång hösten

4 Till en början var vi inställda på att inom projektets tidsramar färdigställa ett förslag till en skriven insamlingspolicy om cirka 10 sidor, som skulle skickas på remiss till museets anställda, föreningens styrelse och medlemmar under vintern 2013 och klubbas till våren Vi ville också sammanfatta de diskussioner och underlag som lett fram till policyn i en skriftlig rapport. Redan under de första veckorna började vi ana att vi hade gett oss in i ett jätteprojekt. Litteraturstudierna, jämförandet med andra museers policys, inläsningen på olika diskussionsforum på Internet och de inledande kontakterna med olika museinätverk slog oss med insikten att vi hade varit väl optimistiska när vi trodde att vi skulle klara av detta arbete på halvtid under 2 månader. Efter överlägganden med museichefen och Föreningens styrelse ändrade vi snabbt syftet med projektet till att 1) skriva en fyllig rapport som skulle fungera som ett underlag för ett fortsatt arbete med att ta fram en slutlig, väl genomdiskuterad policy eller riktlinjer under Inom projektets ramar tyckte vi också det var viktigt att 2) få igång diskussionerna kring dessa frågor hos museets personal och i Föreningen, samt att 3) börja göra allmänheten uppmärksam på dessa frågor. Under projektets gång ändrade vi också namnet till riktlinjer istället för policy, eftersom policy formellt sett är något som tas fram av kommunfullmäktige i kommunen. Detta har hänt Tidsplan och tidsåtgång Projektet har pågått under perioden september till december Projektet påbörjades den 2 september 2013 och pågick sedan intensivt i två månader, till och med den 1 november Under denna period arbetade Oline 50 % deltid med projektet, och även Ulrika arbetade intensivt under samma period. Därefter fortsatte Ulrika arbeta mer extensivt med att färdigställa denna rapport fram till den 31 december Även under denna tid arbetade vi tidvis intensivt med projektet genom att åka på nätverksträffar och anordna framtidsmontrar till julmarknaden på museet osv. De sista bilagorna sammanställdes i januari Sammanlagt har vi ägnat 2,5 manmånader åt projektet, varav Föreningen har bidragit med kostnaderna för 1 manmånad. September De första veckorna tog vi oss an att läsa in oss på hur andra museer gjort och sätta oss in i hur deras insamlings/gallringspolicys ser ut och har vuxit fram. Hur gör man och vilka utgångspunkter har vi att förhålla oss till? Vi hade initialt ett stort antal möten, ibland bara vi två, ibland med övrig personal samt med Lars Jönsson som representant från Föreningen. Inläsningen varvades med täta diskussionsmöten, och sammanställande av minnesanteckningar. Ganska snart under vårt researcharbete började vi förstå att detta var ett arbete av en större kaliber än vad vi anade från början. Bara insikten att andra museer i decennier arbetet med något som kallas samtidsdokumentation fick oss att kallsvettas. Den ofta förekommande uppmaningen från andra museers erfarenheter; känn dina samlingar innan du börjar fundera på en insamlingspolicy fick oss att försöka att göra just detta. Ulrika började gå igenom dokumentationen av äldre erfarenheter, utredningar och inventeringar samt började sammanställa vad som fanns registrerat i databasen Sofie Reflex. En av våra första insikter var att det nästan helt saknades föremål från de senaste 80 åren i våra samlingar. Vi kom också fram till att vi var tvungna att börja titta på samlingarna på ett 3

5 delvis nytt sätt, nämligen genom att ha klassifikationerna i databassystemet som grund för diskussionerna. Den 25 september hade vi en större workshop med museipersonalen där vi hade gruppdiskussioner kring ett speciellt framtaget frågeformulär med frågor kring nyckelföremål, samtidsdokumentation och vad vi INTE ska samla på. På eftermiddagen samma dag var vi på en magasinsrunda med den nya kultur- och fritidschefen Diana Olsson och fick återigen en ahaupplevelse. Ja, just det, vi har ju den och den föremålsgruppen också. Vi återvände till Accessprojektets genomgångar och rapporter, hur mycket fanns det egentligen av fiske och sjöfart till exempel? Vi intervjuade museitekniker Håkan Ohlsson och f d textilansvariga Ann-Marie Persson, vilka kunskaper om respektive samlingar satt de inne med. Mycket proveniens som många gånger inte är nedtecknad skulle det visa sig. Sådana luckor uppenbarade sig alltså under denna fas av arbetet vi måste få ner all denna kunskap skriftligt! Oline började läsa in sig på vad det finns för olika specialmuseum runt om i framför allt Skåne. Vilka täcker in de olika föremålsgrupperna som handlar om moderna tider: plast, teknik, digitalisering o.s.v. Finns det något museum som har ett regionalt ansvar att samla in t.ex. fiske och sjöfart från vår samtid? Figur 1. På magasinsrunda med kultur- och fritidschefen Diana Olsson den 25 september Foto Ulrika Wallebom. Oktober Den 3 oktober hade vi ett möte med Fornföreningens styrelse, introducerade vårt arbete och sedan hade vi en motsvarande workshop enligt frågelistan som vi haft med museipersonalen. Vi insåg också att vi ibland inte kan identifiera luckorna i vår befintliga samling, för vi kan inte alltid se dem. Den 4 4

6 oktober hade vi besök av Dennis Hällje, sakkunnig inom målade möbler. Han höll en liten föreläsning för oss och lät oss se vilka eventuella luckor som finns i vår samling av målade allmogemöbler. Konklusionen man kan dra är att vi har en fin samling och det är inte så mycket som s.a.s. fattas. Sen är ingången för en sakkunnig och ett museum kanske inte alltid densamma. Det är ständiga problem med att allmogemöblerna ofta saknar proveniens och då vill vi kanske ha det som visar mer av människan bakom, som en drängamålning, det behöver inte alltid vara fint. Den 8 oktober var vi på nätverksmöte inom samlingsnätverket mellan skånska museer på Malmö museer och lyfte frågan om insamlings/gallringspolicy samt samtidsdokumentation. En intressant diskussion följde, där vi bland annat fick höra om samtidsdokumentationsprojekt som pågår på andra skånska museer, konservatorernas åsikter kring nyinkomna material i samlingarna och diskussioner om olika typer av rekvisita. Under mötet bestämdes att nästa nätverksträff blir i Simrishamn till våren, den 8 april. Den 15 oktober var vi på en kurs i Samtidsdokumentation hur kan vi gemensamt dokumentera kring ett tema? i Skånes hembygdsförbunds regi och med Albo Härads hembygdsförening som värd ett mycket givande möte, som slog hål på flera av våra egna förutfattade meningar om hembygdsrörelsen. Den 24 oktober hade vi slutredovisning för museipersonalen om projektet så långt, och resterande tid skrev Oline klart sin del av rapporten medan Ulrika satte samman en ansökan för medel till en fortsättning på projektet. Oline skrev en text om projektet på Österlens museums blogg. Figur 2. Allmogekännaren Dennis Hällje håller lektion för Håkan Ohlsson, Oline Sörensen och Ulrika Wallebom den 4 oktober Foto Ulrika Wallebom. 5

7 Figur 3. Samlingsnätverket på nätverksträff på Malmö museers magasin den 8 oktober Foto Ulrika Wallebom. November Den 5 november hade Oline och Ulrika en slutredovisning av projektet för Föreningens styrelse och gavs dessutom tid att argumentera varför vi ansåg att projektet borde fortsätta. Mötet slutade med att styrelsen beviljade kr till projektet Insamlingsriktlinjer del II som kommer att genomföras januari juni Resterande delen av november arbetade Ulrika med att sammanställa statistik och underlag om våra nuvarande samlingar till rapporten, mycket av arbetet handlade i november om att ta fram uppgifter kring den geografiska spridningen av insamlade föremål samt genusstatistik i arkivet. Dessutom gicks äldre inventeringar av lantbruks- och smidessamlingarna igenom för att skapa statistiska underlag för vilka klassifikationer som finns i dessa samlingar. Den november åkte Ulrika och Oline på en nätverksträff Samtidsdokumentation Sverige, på Stockholms stadsmuseum/medeltidsmuseet i Stockholm, ett gemensamt höstmöte för de svenska och finska museer som arbetar aktivt med samtidsdokumentation i nätverksform. Mötet, som formellt var en del av nästa delprojekt, gav en intressant inblick i museernas sorgearbete efter Samdoks nedläggning 2011 och skaffade oss en del goda kontakter med aktiva utövare av samtidsdokumentation. Ulrika skrev en text om projektet till Österlenmagasinet. Projektet bytte namn från insamlingspolicy till insamlingsriktlinjer, eftersom en policy inom kommunen formellt är något som endast kommunfullmäktige kan ta fram. 6

8 Figur 4. Oline Sörensen i den allmogeinspirerade lobbyn på hotellet vid nätverksträffen Samtidsdokumentation Sverige i Stockholm den 28 november Foto Ulrika Wallebom December Denna månad ägnades åt att sammanställa det sista i denna rapport. Kartor och underlag till bilagorna togs fram. På skyltsöndagen den 8 december hade Oline och Ulrika ordnat två montrar med temat Framtidens museiföremål, och intervjuade utklädda i kläder från och 1970-tal folk som strömmade till. Vi samlade in åsikter från alla olika generationer, vad de ville se på framtidens museum och vilka reflektioner de gjorde när de såg montrarna. Det var verkligen en intressant eftermiddag, och vi fick in många kommentarer från en yngre publik än vanligt. Den 11 december hade vi ett första möte med den framtida insamlingsgruppen ; bestående av 5 personer (i händelse av att vi skulle behöva rösta!); Gunnel Diab, Madeleine Hellström, Håkan Ohlsson, Oline Sörensen och Ulrika Wallebom. Vi diskuterade ett erbjudande om föremål från Hammenhögs skolmuseum. Framöver kommer gruppen att träffas regelbundet för att diskutera erbjudande om föremålsgåvor. Ulrika skrev en text om Vad ska vi egentligen samla på? till museets blogg samt gjorde inlägg i den nostalgiska facebookgruppen Du vet att du är från Simrishamn när.. 7 Figur 5. Lotta Persson och Oline Sörensen i olika tidsenliga utklädnader på julmarknaden den 8 december Foto Ulrika Wallebom.

9 Dokumentation handlar dels om att samla in och bevara ett visst sammanhang och dels om att problematisera detta sammanhang. En dokumentation består inte enbart av insamlat material utan förhoppningsvis även av en bearbetning, en reflektion, av den som utfört arbetet. Det finns ingen större vits för museer att samla obearbetat material på hög. Ett urval måste alltid göra Det räcker inte med att samla in och spara för framtiden utan att tillgängliggöra innehållet. Det räcker heller inte med att visa upp och ställa ut, utan att spara materialet 1 Utgångspunkter Vi står inte inför ett helt oskrivet ark när vi ska skriva ner vilka riktlinjer vi ska ha i en framtida insamling av föremål. Det finns en mängd saker att förhålla oss till, som vi nedan har försökt punkta ner; Österlens museums uppdrag Sedan Österlens museum blev kommunalt har man inte haft något egentligt uppdrag, utöver avtalet som nämns nedan. Under hösten 2013 har dock olika verksamhetsmål börjat utarbetas av kultur-och fritidsnämnden, som gäller hela kultur- och fritidsförvaltningen. Dessa nämndmål sträcker sig över tre olika områden: geografi, demografi samt demokrati. Målen ska ligga till grund för en verksamhetsplan för hur museet ska bedriva sin verksamhet under 2014, och i skrivande stund ingår arbetet med fortsatt arbete med inriktning för insamling tillsammans med Fornminnesföreningen under Fokusområde 1.3 skapa förutsättningen för en fortsatt utveckling av informationen och kunskapsuppbyggnaden kring vårt lokala kulturella arv. Avtalet mellan kommunen och Föreningen I avtalet mellan Fornminnesföreningen och kommunen (Österlens museum) (se bilaga 1) står att kommunen svarar för att samlingarna handhas och förvaras enligt gängse principer för museer och arkiv men även att kommunen övertar huvudmannaskapet i syfte att driva museiverksamheten vidare och utveckla denna samt förvärv skall ske i enlighet med en gemensam policy. Fornminnesföreningen har varken haft någon insamlings- eller gallringspolicy sedan starten Föreningen har heller inte haft någon aktiv insamling sedan Gustaf Åberg slutade på museet i mitten av 1970-talet (med enstaka undantag). Föreningens stadgar Fornminnesföreningens stadgar, där det uttryckligen står att man ska uppteckna, samla och bevara sagor, sägner seder och bruk samt insamla litteratur och arkivalier som berör bygden (se bilaga 2). Man måste till viss del även ta hänsyn till de villkor som medföljde de testamentariska gåvorna från doktor Bring och doktor Berg till Föreningen De befintliga samlingarna Man ska känna sina samlingar för att kunna skriva riktlinjer för insamling, detta har vi läst på ett flertal ställen under arbetets gång. Och här stöter vi på patrull. Vi inser att vi inte känner dem till 1 Elin Nystrand von Unge: Mellan insamling och användning Samdok-forum 2010/2 8

10 fullo. Det finns ingen komplett registrering över befintliga samlingar även om den inventering som gjordes hösten 2012 under magasinsutredningen är till god hjälp. Men den berör mest vilka kategorier av föremål som finns, inte hur många och tillgång till proveniens o.s.v. Oline och Ulrika sitter inne med olika specialkunskaper om samlingarna beroende på vad vi jobbat med genom åren, men kunskapen måste inhämtas från många håll. Vi har försökt göra en så övergripande genomgång som möjligt inom projektets ramar. Vi har gått igenom vad om är registrerat i föremålsdatabasen Sofie Reflex genom åren, vi har läst andra genomgångar och projektrapporter som rör föremålen (t.ex. magasinsutredningen från 2012). Vi har gjort intervjuer med de som har arbetat med samlingarna före oss. Efter genomgången står det klart för oss att våra samlingar, rent tidsmässigt, tar slut någon gång på 1930-talet. Föremålssamlingarna tar alltså i princip slut i och med införandet av elektricitet och motorisering. Vi står inför ett gapande hål på cirka 80 år. Detta är också den mest allvarliga bristen i våra nuvarande samlingar. Etiska regler för museer och arkiv ICOM (International Counsil of Museums) grundades 1946 och Svenska ICOM är en nationell kommitté inom ICOM. De etiska reglerna sattes upp som en minimistandard för uppträdande och arbetsprestationer som professionell personal i museer världen runt rimligtvis kan sträva efter att uppnå, och som också formulerar vad allmänheten bör kunna förvänta sig av dem som arbetar i museerna (se bilaga 3). De etiska reglerna för arkiv är framtagna av det Internationella arkivrådet ICA:s sektion för arkivariesammanslutningar (se bilaga 4.) Region Skånes förvaltningsplan Region Skånes förvaltningsplan som nu tas fram i ett samarbete mellan Kulturen, Malmö museer samt Regionmuseet i Kristianstad. Den ska vara som ett stöd för alla Skånes museer vad gäller rutiner och handhavanden av föremål, insamling och gallring. Den beräknas vara färdig under Hur gör andra museer och föreningar? Hur har andra museer och föreningar diskuterat fram och formulerat sina policys och riktlinjer? Och har de alltid det? Man kan kanske tro att vi är det enda museet utan insamlings/gallringsriktlinjer, men så är inte fallet. Dock har det flesta åtminstone en nedskriven rutingenomgång där man kan få stöd och hjälp vid föremålsförfarande. Däremot verkar vi vara tämligen unika i det fallet att vi som museum inte har haft ett uppdrag. Vissa museer får in sin policy på en enkel A4-sida, andra har fylligare sammanställningar till hands. Österlens särart Vårt uppdrag måste vara att samla på det som är Österlens särart, historiskt och i vår samtid. Men vad är egentligen speciellt för Österlen, är vi så speciella eller är vi som alla andra? I vår globala tid, då vi omges av multinationella bolag på olika sätt, med likartade butiker, massproducerade vardagsprylar, strömlinjeformade massmedia, vad finns egentligen som är speciellt för vår del av världen? Företeelser som sillfiske, äppelodling, konstnärsliv, turism, loppisar, sparrisodlingar, bed& breakfast i varje gård, gourmetmat, en paus från storstadsstressen och vår fagra natur är saker som präglar varumärket Österlen idag. Är det saker som representerar dessa fenomen vi ska samla på i framtiden? 9

11 Österlen och omvärlden Vad hände runtomkring oss under dessa 80 år sedan 1930-talet? En tidsperiod som idag saknar spår i våra samlingar? Österlen är ingen isolerad ö, vi har levt i och påverkats av världshändelser (världskrigen, EU-medlemsskapet, murens fall, 9.11, ungdomsrevolten) och nationella händelser (politiska svängningar, högertrafiken, mordet på Palme, Estoniakatastrofen). Hur syns detta i det materiella och immateriella kulturarvet på Österlen? Vilka föremål och berättelser framträder som extra viktiga att få med sett i historiens backspegel? Vad är insamling? Från kvantitet till kvalitet Insamling och hur det har gått till är som allt annat här i vår värld trendkänsligt. Förr i tiden hade man starkt fokus på kvantitet, det skulle vara mycket och allt skulle ställas ut samtidigt. Samtidigt ville man få tag på unika, vackra och värdefulla föremål, det vardagliga och fula ratades. Proveniensen var inte heller så viktig. Däremot var donatorerna betydelsefulla att framhålla, gärna på en mässingskylt i själva utställningen. Modernare tider har bytt fokus till att bli mer sparsmakad, nu vill man gärna få tag i det vardagliga, det som berättar något om brukaren, proveniensen är numera A och O. Vi kan säga att museimässig kvalitet är viktigare idag ju mer ett föremål berättar om sin brukare och om sin tid desto värdefullare är det. Kriterierna för insamling har ändrat sig under årens lopp beroende på vilka glasögon insamlarna haft på sig, de skiftande politiska dagordningar som rått samt olika målgruppers skärpta krav på museerna. 2 Aktiv och passiv insamling Insamling kan ske på flera olika sätt. Ett är det aktiva insamlandet, där man aktivt letar efter kanske en viss typ av föremål. Här har man oftast en budget till hands, pengar måste finnas för eventuella inköp. Aktiv insamling kan också gå till så att man går ut med efterlysningar bland allmänheten: vi söker efter denna specifika typ av föremål, sedan kan man förvärva föremålen antingen genom köp eller donation. Vid en donation gör man alltså ett aktivt urval. Oavsett hur föremål kommer i museets ägo finns möjligheter att styra över vad som slutligen kommer att bli ett museiföremål, men självklart kan de prioriterade områdena få större genomslag i den riktade insamlingen 3 Den andra typen av insamling är den passiva insamlingsmetoden. Den är ofta helt avhängig av donationer. Folk skänker föremål till museet och museet avväger då om man vill ta emot det eller 2 Lykke L. Pedersen: Fra støvsuger til sukkerfabrik samtidsdokumentation og indsamlingsstrategier ved danske museer Samdok-forum 2011/3 3 Cecilia Bygdell: Synliga perspektiv? Återvändande till föremålsinsamling med genusperspektiv Samdok-forum 2011/4 10

12 inte. På så sätt utökar man sin samling. Denna typ av insamling har varit helt dominerande på Österlens museum de senaste 35 åren. Clas Glenning skriver i sin uppsats Insamling policy, praktik och museer om det systematiska och osystematiska samlandet (se bilaga 5). Vid en snabb genomgång av vad som kännetecknar Österlen museums samlingar måste man konkludera att den till största del tillkommit genom den senare kategorin. Insamlandet har styrts av tillfälligheter, den enskilde museitjänstemannens preferenser samt allmänhetens givmildhet och föreställning om vad museet vill ha i sina samlingar. Att samla handlar alltid om att göra ett urval. För varje vackert bemålat skäktträ vi fått in har flera ur museisynpunkt intressanta, men kanske inte så vackra och gamla, saker valts bort. Detta är också en utgångspunkt, människors föreställningar om vad som bör finnas på museum. Vi bör i de kommande riktlinjerna ta ställning till om och i så fall hur vi kan påbörja en aktiv insamling. Ska vi börja köpa in föremål igen? Vi måste också noga tänka igenom vilka frågor vi ställer till dem som vill donera. Det finns starka uppfattningar om vad museer är intresserade av som svårligen låter sig förändras. Vi får helt enkelt ha tålamod om vi vill att gemene man ska erbjuda museerna föremål som inte redan existerar i samlingarna. Däremot har vi all anledning att ifrågasätta vad det är för frågor som ställs till den som vill överlämna en gåva. 4 Depositioner Man kan också utöka sina samlingar med depositioner. Då äger man inte föremålet i juridisk mening men handhar det som sin övriga samling och kan använda det i utställningar och dylikt. Nackdelen med detta är att det tar plats och det kan också vara betungande att ha ansvar för någon annans material. Fördelen är om man kan göra, museer emellan, utbyten av olika föremål likvärdigt. Kanske har man föremål som skulle passa bättre på ett annat museum och vice versa. Då kan insamling också ske genom ett byte med ett annat museum. Man måste inte äga det man ställer ut Vad gäller specifik insamling till utställningar ska man tänka på att man inte alltid behöver äga alla de föremål som ska ingå i en utställning. Det brukar kunna gå bra att låna föremål ifrån andra museer. Insamlingspolitiken bygger på förutsättningen att museerna koordinerar och kompletterar varandra. Alla behöver inte samla på allt. 5 Österlens museum har förmodligen haft en viss tradition av att få erbjudande om en viss typ av föremål och på så vis få idéer om kommande utställningar, varpå man tacksamt och hastigt har tagit emot föremålen, ordnat en utställning, men sedan, efter utställningens avslut inte kommit till skott att ta itu med det mödosamma arbetet att katalogisera, numrera och registrera föremålen, utan samlat dem i magasinen med tillhörande utställningstexter lappar som sedan förvunnit i hanteringen, varpå föremålen blivit av med sin proveniens 4 Cecilia Bygdell: Synliga perspektiv? Återvändande till föremålsinsamling med genusperspektiv Samdok-forum 2011/4 5 Lykke L. Pedersen: Fra støvsuger til sukkerfabrik samtidsdokumentation og indsamlingsstrategier ved danske museer Samdok-forum 2011/3 11

13 I de kommande riktlinjerna föreslår vi att planerade utställningar är en del av flera ben att stå på när man bestämmer inriktning på de kommande årens riktlinjer för insamling, men att man måste komma bort från tanken att man måste äga det man ställer ut. Våra samlingar idag Inledning Det tål att upprepas man måste känna sina samlingar innan man formulerar riktlinjerna för den fortsatta insamlingen. Mycket av projekttiden har ägnats åt att inventera och sammanställa det vi vet om våra samlingar idag. Under de snart 100 år som samlandet har pågått har man från tid till annan inte hunnit med eller inte prioriterat att numrera, katalogisera och nedteckna de historier som hör till de föremål som samlats in. Från allra första början har man dock haft stora, handskrivna liggare, sk accessionskataloger där meningen har varit att man skulle skriva ner all information om föremålen; inventarienummer, datum föremålet inkom, beskrivning av föremålet inklusive måttuppgifter, uppgifter om härkomsten. Man har angivit om föremålet varit en gåva eller ett inköp och ofta har man skrivit ner uppgifter om vem som donerat föremålet. Under vissa tidsperioder kan man ana att uppgifterna om givaren ansetts vara viktigare än uppgifter om själva föremålet och hur det har brukats. Accessionskatalogerna används än idag. 12 Figur 6. Utsnitt ur en accessionskatalog på Österlens museum från åren

14 Digitalisering och databaser På 1990-talet började man på Österlens museum att vid sidan av accessionskatalogerna att dokumentera föremålen enligt en modell som används i stora delar av museisverige; Nordisk Outline, som är en gemensam nordisk version av klassifikationssystemet Outline of Cultural Materials, OCM. Systemet är en gemensam standard för att beskriva museiföremål, och speciella blanketter har tagits fram för att beskriva historiska föremål, textilier, jordfynd, konst osv. Dessa blanketter används än idag på museet, men enbart när det gäller de textila samlingarna. Motsvarande uppgifter fylls i den databas som man sedan hösten 1996 använder sig av, Sofie Reflex. Den används än idag, men man håller för närvarande på att utvärdera programmet för att eventuellt byta system i framtiden. Delar av samlingarna finns digitalt registrerade på annat sätt bl a i excelblad eller word-filer. Hela arkivet finns idag registrerat i ett excelblad, men under 2014 planerar vi att föra över listorna till arkivdatabasen Visual Arkiv. Figur 7. Sofie Reflex är databasen på Österlens museum. Lite statistik Under perioder har det också varit uppenbart att man inte alls har hunnit med att katalogisera föremålen, inte minst i modern tid. Enligt en magasinsutredning som sammanställdes på museet i december 2012 var vid den tidpunkten st föremål katalogiserade i accessionskatalogerna. Därtill fanns ytterligare st föremål från donerade privata samlingar som enbart fanns katalogiserade separat. Jämförde man dessa siffror med det antal föremål som man fick fram vid den fysiska inventeringen, ca st, framkom det att 46 % av föremålen var katalogiserade och 31 % var registrerade digitalt i Sofie Reflex eller i Excel. 6 Sedan dess har man inom ramen för det sk 6 Wallebom 2012 s 24 13

15 Kulturarvslyftet under 2013 börjat arbeta med att scanna accessionskatalogerna samt att skriva in översiktliga uppgifter om samtliga katalogiserade föremål i Sofie Reflex, och i skrivande stund finns nu st föremål registrerade. Därmed har andelen registrerade föremål växt från 31% till 41 % under året. Det mest omfattande arbetet återstår dock inför framtiden: att numrera, katalogisera och registrera alla de föremål som saknar inventarienummer idag. Olika märkningar Alla föremål som finns i samlingarna och som magasineras på Österlens museum tillhör samlingarna. Även de som ännu inte är märkta. Det kan tyckas som det är ett självklart påstående, men i verkligheten har detta ibland ifrågasatts och debatterats under årens lopp. Föremål som exempelvis donerats direkt till de externa museerna (Lantbruksmuseet, Garverimuseet, f d Smidesmuseet mfl museer som idag är avvecklade) ingår också i samlingarna. Även sk rekvisita ingår i samlingarna, om inget annat har angivits. Föremålen i samlingarna kan vara märkta på ett otal sätt beroende på var de förvarats och om de ingått i äldre samlingar tidigare. Idag används enbart märkningen ÖM 2013/nr. Märkningar som kan förekomma är; Ö (Österlens museum) ÖM 2364 (Österlens museum) ÖM 52/73 (Österlens museum, årtalsbaserat nummersystem) ÖML (Österlens museums lantbrukssamlingar) ÖKM (Österlens konstmuseum) AN (Antons Nilssons smidessamlingar) S (Smidesmuseet i Gislöv) P (Per Perssons fornsakssamling) B (Blågårdssamlingen) HH (Hugo Håkanssons fornsakssamling) G (Garverisamlingen) GM (Garverisamlingen) GB (Glimmebodasamlingen) H (Hugo Håkanssons fornsakssamling) H-41 (Hembergska smedjans föremålssamling) Rekv. (Rekvisita) Att känna sina samlingar Eftersom det gäller att känna sina samlingar innan man bestämmer sig för vad man vill samla på fortsättningsvis har en stor del av arbetet inom projektet ägnats åt att analysera våra nuvarande samlingar. Samlingarna är idag omöjliga att inspektera fysiskt, eftersom magasinen är överfulla och inte går att ta sig fram i, samt att stora delar är nerpackade i flyttlådor som inte går att komma åt. I stora drag kan man säga att de källor vi har att tillgå där är ganska få och till stor del personberoende. Vi har utgått från; Tidigare utredningar och inventeringar, bl a accessprojektets inventeringar från , arkeologiprojektet 2009, arkivprojektet 2011 och magasinsutredningen 2012, 14

16 Databaserna Sofie Reflex och Excel, även privatsamlingar, fd Gislövs smidesmuseums samlingar och närarkivet, Intervjuer av Håkan Ohlsson (museitekniker, och längst anställd på museet), Ann-Marie Svensson (fd textilansvarig), Göran Tullberg (fd arkivansvarig), Juhani Berg (garverigruppen), Sven-Ingemar Nilsson (lantbruksgruppen), Sture Mattsson (fd ordförande Fornminnesföreningen). Inspelade intervjuer och guidningar med fd museiintendent Gustaf Åberg. Kriterier för analys När vi har tittat närmare på samlingarna har vi för det första för första gången (!) börjat tala om de olika delarna av samlingarna i termer av de begrepp som används vid registeringen i Sofie Reflex, den ovan omnämnda standarden Nordisk Outline. Den innebär att man delar in föremålsgrupperna i ett antal klassifikationer, som motsvarar klassifikation 1 i Sofie Reflex. Till en början har det känts motigt att befria sig från begrepp vi är vana att arbeta med på Österlens museum, som t ex smidessamlingen, lantbruksmuseet, textil, allmoge osv. Det är alla mycket invanda begrepp på museet och i Föreningen, men om man tittat närmare på de föremål som verkligen ingår i dessa samlingar så visar det sig att de innehåller föremål ur vitt skilda kategorier och klassifikationer. Inom smidessamlingen finns exempelvis föremål som har med såväl fiske och lantbruk som byggnadsdelar och hantverk att göra. Denna uppdelning har gjort det svårt att koppla samman databasen med verkligheten, ute i magasinen, och det har säkert även bidragit med att många har känt sig främmande inför att söka och arbeta i Sofie Reflex. När vi nu har börjat arbetet med att analysera våra samlingar så har vi gått igenom samtliga delsamlingar och tittat på dem med samma glasögon, vilket har börjat ge en mer helgjuten bild av samlingarna. Denna bild (och dessa klassifikationer) ligger nu till grund för den analys som presenteras nedan. När man väl plockat isär och analyserat hela samlingen på detta sätt, kan man åter sätta ihop den och tala om begrepp som allmogesamlingen och smidessamlingen med nya ögon. De klassifikationer som vi idag använder är; Belysning Byggnadsdelar Djurskötsel Dräkt Dräkttillbehör Eldning Elektronik och media Fiske Foto Handel Hantverk och industri Heminredning Husgeråd Jakt Jordbruk Jordfynd Konst Kontor och papper Kyrkliga föremål Leksaker Livets högtider Magi och kult Musik Möbler Naturvetenskap Personhygien Rengöring Samhälle Skogsbruk Smycken Sport och fritid Textil- och skovård Textilier Textilt arbete Tideräkning Tobak Transport och kommunikation Vapen Vetenskapliga instrument Årets högtider Arkiv Böcker 15

17 Vems historia samlar vi på? I analysen har vi för det andra också utgått från en rad kriterier, som vi bland annat har hämtat från andra museers insamlingspolicys. Det har inte alla gånger varit så lätt, men vi har strävat efter att undersöka om vi verkligen har en samling som omfattar hela Österlen och alla österleningar. Det finns en rad intressanta frågor att ställa sig när det gäller detta. Finns det föremålskategorier som saknas eller är underrepresenterade? Finns det tidsperioder som saknas i samlingarna? Är den geografiska fördelningen jämn över Österlen? Finns föremålstyper som berättar om både mäns, kvinnors och barns villkor? Finns berättelser som representerar olika klasser och etniciteter? Är vi medvetna om vems historia vi samlar på och berättar om? Vi har under varje klassifikation tittat på; 1. Vilka föremålstyper har vi? 2. Finns något som uppenbart saknas? 3. Hur många föremål finns? 4. Vilka tidsperioder har vi? 5. Har de proveniens? 6. Geografisk spridning? 7. Går det att se andel kön, ålder, klass, etnicitet? Fördelning av föremålstyper i samlingarna Här följer en sammanfattning av den inventering som gjorts av de olika föremålskategorierna. För detaljer hänvisas till bilaga 6. Vid genomgången av den del av samlingarna som är registrerad eller på annat sätt inventerad har det visat sig att vi har åtta föremålskategorier som överstiger 1000 poster vardera. Absolut störst av dem är jordfynd och dräkt/dräkttillbehör/textil. Siffrornas storlek är missvisande då inventeringar i magasinen har visat att såväl den arkeologiska samlingen som textilsamlingarna i verkligheten omfattar ca respektive föremål, men fördelningen motsvarar ändå väl förhållandet mellan de olika föremålskategorierna. Bland jordfynden dominerar helt klart flint- och stenföremål från bondestenålder, som yxor, skäror, dolkar, spjut- och pilspetsar samt avfall från boplatsområden. Bland dräkt/dräkttillbehör/textil dominerar föremål som blusar, bröstlappar, förkläden, huvudbonader, kragar, linnen, lister, liv, skjortor, särkar, tröjor och västar, band, näsdukar, bordtextilier, kuddar, dynor, bäddtextilier och knypplad spets. Strax därefter kommer hantverk och industri, där garveri och smide utgör de två dominerande grupperna. En annan stor grupp är husgeråd, där äldre föremål som besman, fat, grytor, kakformar och krukor dominerar. Föremål inom kategorin jordbruk är den dominerande typen på lantbruksmuseet i Hammenhög, och föremålstyper som förekommer är större mekaniska maskiner för jordens beredning, sådd, slåtter, skörd, tröskning och rensning, men framför allt mängder av handredskap som grepar, liar, ok, räfsor, slagor, spadar, såkorgar och tjugor. 16

18 Figur 8. Diagram som visar fördelningen av klassifikationerna i samlingarna på Österlens museum. En annan stor föremålskategori är samhälle, som framför allt kan röra samhällsfunktioner som t ex apotek, brandväsen, by- och sockenorganisation, militärväsen, bankväsen, sjukvård, skola osv. Här saknas till stor del statistiskt underlag, men till allra största del rör de registrerade föremålen kategorier penning- och bankväsen, i och med vår stora samling av mynt och sedlar. Andra dominerande kategorier är brandväsen med föremål som brandhakar, och sjukvård med föremål som snäppare, kopphorn, stetoskop, tandtänger och barnmorskeredskap. Den sista stora föremålskategorin är byggnadsdelar, med större föremål som dörrar, fönster, kakelugnar och kaminer samt i smidessamlingarna massor av beslag, gångjärn, hängslor, nycklar och lås. Övriga föremålskategorier med över 500 registrerade poster är textilt arbete, kontor och papper, konst och möbler. När det gäller textilt arbete dominerar föremål som hör till framställning av knypplad spets, men även härvning och nystning, lin- och hampberedning, spinning, vävning och sömnad. Föremål inom kategorin kontor och papper går delvis ihop med föremål som förvaras i arkivet som album, almanackor, äldre böcker, bouppteckningar, brev och dagböcker, men här finns även mycket kontorsrelaterade föremål som stämplar, sigill, pennknivar, sandhus och griffeltavlor, bland annat från Cimbrishamnsbladets redaktionskontor, Björkegrenska rederikontoret och konsul Ohlssons kontor från Hamngatan. Det finns även en stor samling konst, som bara delvis finns registrerad, med målningar, teckningar, grafik, konsthantverk, silhuettklipp, skulpturer samt en stor andel folkkonst som minnestavlor och kistebrev. När det gäller möbler har länge de allmogeinspirerade möblerna som kistor och skåp hört till nyckelföremålen i samlingarna, och det är också de som dominerar i möbelsamlingen antalsmässigt. Annars finns en hel del bord, bänkar, förvaringsmöbler, skåp, sängar, soffor och stolar i samlingarna, samt en stor en del möbeldelar, bland annat beslag från sönderdelade möbler i smidessamlingarna. En förvånande liten del utgör kategorierna fiske och transport och kommunikation (där sjöfart räknas in); grupper som borde haft en större andel i en fiske- och sjöfartsdominerad kulturbygd som Österlen. Även om man lägger till de föremål som ännu inte har registrerats och som vi omhändertog 17

19 under accessprojektet år 2006 då hav och fiskeutställningen på Hafreborgs fjärde våning plockades ner, utgör kategorierna fortfarande en anmärkningsvärt liten del. Figur 9. En nätmakarlåda från Österlen. Ett av få föremål som representerar fiskets historia i samlingarna. Foto: Oline Sörensen. Figur 10. Typiskt drängamåleri en föremålstyp som vi saknar idag. Foto Dennis Hällje. När det gäller kategorierna arkiv och böcker, så registreras de inte i Sofie Reflex och finns därför inte med i stapeldiagrammet. Enligt den databas i Excel där arkivalierna registreras fanns i december 3092 st poster registrerade, merparten i närarkivet (ÖM I). Totalt sett räknar vi med att det finns ca arkivalier och foton i samlingarna. Böckerna är inte registrerade, men en uppskattning har gjorts att det finns omkring böcker och tidskrifter i samlingarna, merparten är nedpackade i kartonger. 7 Vad saknas? Vid genomgången har vi för varje kategori försökt bedöma vad som saknas i samlingarna. Luckor har bland annat kunnat upptäckas om man jämför våra registreringar med föremålstyper och sakord som finns upptagna i standarden Nordisk Outline. På så vis får vi fram föremålstyper som saknas hos oss, men som uppenbart finns på andra nordiska kulturhistoriska museer liknande vårt. I många fall har vi också länge varit medvetna om särskilda föremålskategorier som vi saknar, exempelvis kaffekoppar (märkligt nog). I åter andra fall har vi kunnat utröna specifika föremål som vi skulle behöva för att kompettera viktiga föremålssamlingar, exempelvis har allmogexperten Dennis Hällje kunnat tala om för oss att vår samling med professionellt målade allmogemöbler skulle behöva kompetteras med föremål som dekorerats med den mer folkliga sk drängmåleriet. Över lag kan man dock säga att det som gäller för hela samlingen är att det saknas föremål från de senaste 80 åren. Nästan varenda föremålskategori slutar kring eller 1930-talen. Det är enbart arkivet som sträcker sig något längre fram i tid, med framför allt foton fram till 1950-och 1960-tal. Detta är också den allvarligaste bristen som vi har upptäckt och nu blivit medvetna om. Här gäller det att handla snabbt, innan möjligheten att fylla dessa luckor försvinner. Man har också varit mindre bra på att samla in föremål från vardagen. 7 Wallebom 2012 s 21f. 18

20 I bilaga 6 framkommer tydligt för varje föremålskategori vad som verkar saknas i våra samlingar, jämfört med andra liknande museer i Norden. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis måste fylla alla dessa luckor, det beror ju helt vilka teman vi kommer att fokusera på i de kommande riktlinjerna. Några mer anmärkningsvärda brister som framkommit i genomgången kan noteras redan här; Vi har förhållandevis få föremål som rör fiske Föremål som rör handel och näringsställen i Simrishamn saknas När det gäller heminredning saknar vi helheten; te x en samling från ett helt rum eller hem När det gäller husgeråd saknas en systematisk insamling av förpackningar Vi saknar föremål från jakt och även trädgårdsskötsel, två sysselsättningar som är stora på Österlen idag När det gäller jordfynd saknar vi föremål från bronsålder, järnålder, medeltid och nyare tid Någon aktiv insamling av Österlenkonst har inte skett sedan 1950-talet Vi har färre pojkleksaker än flickleksaker Vi har knappt några föremål alls som rör magi, kult och folktro I möbelsamlingen saknas stoppade möbler och utemöbler När det gäller samhällsfunktioner saknar vi föremål från områdena by- och sockenorganisation, skol-, skrå-, tullväsen samt film och teater Vi saknar föremål som rör sport och fritid nästan helt Bland textilier saknas bland annat mattor, virkat, material och råvaror När det gäller tideräkning saknas moderna klockor och almanackor helt Vi har ingen medveten insamling av föremål som rör årets högtider förutom julen I arkivet görs ingen systematisk dokumentation av våra kulturmiljöer, ej heller någon aktiv insamling av Österleningar eller tidningsklipp Vi saknar register över våra böcker och tidsskrifter. Begreppet rekvisita Vi har identifierat en stor grupp av föremål i samlingarna som lite slarvigt har benämnt rekvisita. Det har dock här visat sig att vi förmodligen inte alltid talar om samma sak när vi talar om rekvisita. Vissa menar äldre, kulturhistoriska föremål som inte riktigt ingår i samlingarna, utan som vi bara har och som vi kan hantera hur vi vill, andra menar moderna kopior av äldre förlagor, åter andra menar trasiga föremål som vi kan slakta och ta reservdelar av, andra tänker att det är helt OK att använda alla föremål som vi vill, att klä ut oss i, använda i t ex pedagogisk verksamhet, renovera och måla om som vi behagar, åter andra menar att allt som är omärkt är rekvisita och vissa menar att rekvisita enbart är det som är märkt Rekv. (ett väldigt litet antal). Det finns kort sagt lika många tolkningar som personer som har en åsikt i frågan. Det står helt klart att vi måste skaffa oss en gemensam tolkning av begreppet och hålla oss till den. Hur gör man på andra museer med rekvisita? På Kulturen i Lund svarar antikvarie Karin Schönberg såhär; På Kulturen märker vi föremål som är rekvisita med en särskild märkning så att det blir tydligt att det inte är museiföremål och att de kan hanteras annorlunda. Detta kan vara äldre föremål, kopior eller annat nyköpt. Fördelen med det är att man kan vara tydlig med efterlevnaden av den policy man har för inskrivna föremål. Idag väljer vi ibland att fråga givare om vi får använda vissa saker som rekvisita när vi blir tillfrågade om vi vill ta emot något som vi redan har mycket av. Det kan 19

21 t.ex. gälla textilier liknande allmogens textilier men från slutet av 1800-talet. Det är svårt med gränsdragningen och vi har redan fått två typer av rekvisita. Det ena är sådant som skolklasser och andra får använda och leka med. Det andra är finrekvisita som vi själva hanterar och använder t ex i våra stugmiljöer där det kan ligga framme oskyddat men man ändå hoppas på att det inte rörs för mycket. Eller dräkter som vi själva använder vid julstök och liknande. Begreppet proveniens I diskussionerna som vi haft under projektets gång har vi ofta talat om hur viktigt det är att föremålen vi tar in i samlingarna ska ha en proveniens. Alla har varit rörande överens om att det från och med nu är slut med att ta emot föremål som inte har anknytning till vårt verksamhetsområde, hur fina de än må vara. Dock har det även är visat sig att vi inte alltid talar om samma sak när vi talar om proveniens. Vissa menar att det räcker med att veta att föremålet är tillverkat på Österlen, andra att föremålet har brukats på Österlen, eller att föremålet kan spegla speciella företeelser på Österlen, åter andra menar att det viktigaste har varit att brukaren eller givaren av föremålet är från Österlen. Sammantaget för denna tolkning kan sägas gälla att det har räckt med en kort beskrivning av föremålets härkomst; tex skäkteträ från Hannas no 14, målad av Jöns Ferm eller brukaren är givarens moder. En annan tolkning av begreppet har varit att föremålet i sig har en historia kopplad till sig; Dessa sju smidestänger är det enda som finns kvar av smeden Emil Olssons smedja på Ö Vemmerlöv no 5, verksam under 1890-talet till hans död Med dem smidde han till husbehov eller till avsalu för trakten kring Vemmerlöv och Gyllebo. För intäkterna försörjde han en hel familj med fru och 6 barn. Givaren, som är Olssons barnbarn, minns hur farfar brukade visa hur man skodde hästar. Alltså en längre berättelse, också gärna kopplad till foton eller andra arkivalier. Motsvarande smidestänger som saknar en liknande berättelse är inte särskilt intressanta att samla på jämförelsevis. Alla är överens om att det är mycket roligare och mer givande i det långa perspektivet och i utställningssammanhang visa föremål som har just en sådan livfull beskrivning kopplad till sig. Särskilt blir berättelsen när det handlar om föremål från nyare tider och i globaliseringens tid, när en stor del av de föremål vi har omkring oss finns i hela världen och är tillverkade långt utanför Europas gränser. Vid genomgången av databaserna har det visat sig att föremålen alltför ofta saknar proveniens. Lägg därtill alla föremål som aldrig har blivit numrerade, och därmed förmodligen saknat den proveniens de en gång hade. Slutsatsen är att det från och med nu är obligatoriskt att tillvarata och dokumentera den dessa uppgifter, och att föremål som saknar sådana uppgifter som huvudregel inte ska tas emot. Geografisk spridning Vi samlar på föremål från Österlen, och med detta har vi av hävd geografiskt menat de tre häradena Albo, Järrestad och Ingelstad (se bilaga 7). Dessa härader innefattar 41 socknar, och många av föremålskategorierna har sedan gammalt också sorterats under dessa socknar, speciellt gäller det jordfynden. 20

22 Vid genomgången av samlingarna har sockenindelningen använts för att de över den geografiska spridningen av föremålen. Socknarna på Österlen är dessa: Andrarum Benestad Bollerup Bolshög Borrby Brösarp Eljaröd Fågeltofta Gladsax Glemminge Hammenhög Hannas Hörup Ingelstorp Kverrestad Löderup Onslunda Ravlunda Rörum Sankt Olof Simris Simrishamn stad Smedstorp Spjutstorp Stiby Stora Köpinge Södra Mellby Tosterup Tranås Tryde Ullstorp Vallby Valleberga Vitaby Östra Herrestad Östra Hoby Östra Ingelstad Östra Nöbbelöv Östra Tommarp Östra Vemmerlöv Övraby För att se om det går att se någon geografisk spridning över Österlen av föremålen i samlingarna har en genomgång gjorts i Sofie Reflex av geografiska uppgifter om härkomst när det gäller tillverkning och/eller användarens bostadssocken. Dessutom har uppgifter hämtats ur närarkivet när det ämnesordnade handlingar och fotografiska avbildningar med angivna socknar. Det finns givetvis ett förbehåll för tolkningen här, eftersom uppgifter om proveniens så ofta saknas, men det har ändå framkommit en intressant bild som visar att den geografiska fördelningen över Österlens tre härader är ganska ojämn. Varje socken inom Österlen är visserligen representerad, men det finns en mycket stark koncentration till kustområdena, och då speciellt i söder och sydost. Den socken som sticker ut mest i kartan är Simris socken, som har en överväldigande majoritet bland föremål och en stor andel bland arkivalier i samlingarna, med nästan 800 poster totalt. Steget är långt till nästa socken, nämligen Simrishamns stad, med strax över 500 poster, varav majoriteten är arkivalier. Nästa grupp av socknar, som har mer än 400 poster vardera, är Löderup, Södra Mellby, Borrby och Gladsax. De socknar som har mer än 200 poster är Östra Nöbbelöv, Bolshög, Östra Vemmerlöv, Ingelstorp och Valleberga. Anmärkningsvärt med spridningsbilden är för det första att Simrishamn har så pass få poster när det gäller föremål; hade det inte varit för att staden dyker upp frekvent i arkivet (Simrishamn har fler poster i arkivet än alla andra byar tillsammans) hade Simrishamn hamnat på först femte plats i listan. För det andra är det lite märkligt att en enda socken, Simris, har en så stor plats i både samlingar och arkiv. Man kan fråga sig hur detta kommer sig, kanske för att stora donatorer som Per Biarn Persson och Hugo Håkansson kom därifrån? Vidare är det uppenbart att samlingarna i nuläget inte är representativa för Österlens inland, och inte heller Österlens norra delar i Albo härad. Om man i de vidare diskussionerna i våra kommande riktlinjer bestämmer sig för att det är viktigt att ha en geografisk jämn spridning över Österlen så är det hög tid att samla in föremål, arkivalier och berättelser från de delar som idag är svagt representerade. 21