Innehåll. Nr 1, 2005 Årg. 29 Filosofi Mystik Vetenskap Kultur

Transkript

1 Nr 1, 2005 Årg. 29 Filosofi Mystik Vetenskap Kultur Tidskrift för Skandinaviska Storlogen av Rosenkors-Orden A.M.O.R.C. Ansvarig utgivare och redaktör: Live Söderlund Ett varmt tack till alla som gjort denna tidning möjlig. Copyright 2005 Skandinaviska Storlogen av Rosenkors-Orden A.M.O.R.C. Rösan, Gathes väg 141, SE Onsala, Sverige Tel: 0300/ Alla rättigheter reserverade. För frågor eller prenumeration, kontakta ovanstående adress. Artiklar i Rosenkorset speglar inte nödvändigtvis Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.s mening. Varje artikel måste enbart bedömas för dess eget värde. Innehåll Stormesterens Sanktum... 2 Vår visjon... 3 Rosenkorstraditionen Del XIV De första Rosenkreuzarna i Amerika... 4 Åbenbaring AMORCs 90-års jubileum Visualiseringens magiske kunst Forandring Helbredelse for ensomhed Sjælen i dens inderste væsen 27 Internationella A.M.O.R.C Billedtekst Omslagsbild: Foto: frater Rune Fjæreide. Bearb.: frater Trond Grøntoft. 1 RK 1-05

2 Kjære frater, kjære soror, Under Rosenkorsets beskyttelse, Salutem Punctis Trianguli! I Onsala, der jeg bor, er det ikke ofte vinteren gjør seg gjeldende med snø og minusgrader. Stormesterens Sanktum Det blir mest regn, sludd og søle nå for tiden. Derfor nyter jeg det ekstra når jeg kan la tankene forsvinne inn i omslagsbildet til dette nummeret av Rosenkorset. Så vakker vinteren kan være! Mykt kan den legge seg med sin rene, hvite kappe over naturen og la den puste ut for en stund. Årstidenes vekslinger minner oss om hvordan allting er i evig forandring. Det er ikke alltid like lett, hverken å innse eller akseptere, at denne kosmiske loven også gjelder vårt eget liv. Evolusjonskraften beveger alt, på alle plan, åndelig såvel som fysisk. Vi kan velge å stritte imot evolusjonsspiralen eller følge med i dens strøm. Det første alternativet klamrer vi oss gjerne fast til så lenge det går, i en illusjon av at tilsynelatende faste strukturer gir oss trygghet. Langt mere krevende og spennende er det å velge det andre alternativet. For å våge å ta dette skrittet må vi ha påbegynt søkingen etter det eneste sanne og varige trygge punkt i vår tilværelse: vår egen Sjel, Gudskraften i oss selv. På denne søkingens sti oppdager vi også visualiseringens magiske kunst. Evolusjonskraften er ikke noe utenfor oss selv, den er skaperkraften i oss, i alt. Den er oss, er alt. Kjenn din egen kraft, kjenn mulighetene i deg selv, kjenn deg selv! Med Rosenkorsets idealer som din ledestjerne, gå ut å gjør verden til et bedre sted å være. Johannes Kelpius gjorde det. May Banks-Stacey gjorde det. Harvey Spencer Lewis gjorde det. Måtte sidene i dette nummeret av Rosenkorset være med å inspirere deg til å gjøre det! La Rosen blomstre på ditt Kors og smykkes med evolusjonskraftens stråleglans. Live Söderlund, Stormester RK

3 Vår visjon Rosenkors-Ordenen A.M.O.R.C. er en ideell organisasjon som finnes over hele verden. Den består av kvinner og menn som søker en dypere innsikt om kroppens, sjelens, livets og naturens store mysterier. Rosenkors-Ordenen har gjennom historien samlet og bevart en viten om indre tidløse sannheter. Formålet er å gjøre tidsaldrenes visdom tilgjengelig for seriøst søkende mennesker. Kunnskapen formidles gjennom et studiesystem som berører alle sider ved tilværelsen. Med den frie tanken som en forutsetning er det vår visjon å gi hver enkelt nye muligheter til et liv i harmoni med tilværelsens skapende konstruktive krefter. Med forankring i filosofi, mystikk, vitenskap og kultur søker vi å bygge for en bedre verden. Kontakt oss for ytterligere informasjon som sendes gratis og uten forpliktelser på dansk, finsk, norsk, svensk eller besøk vår hjemmeside. Rosenkors-Ordenen A.M.O.R.C. Internet: Rösan, Gathes väg 141, SE Onsala, Sverige Tel: +46 (0) ~ E-post: rosenkors.orden@amorc.se 3 RK 1-05

4 Rosenkorstraditionen Dess historia från ursprung till nutid Del 14: De första Rosenkreuzarna i Amerika I de föregående artiklarna har vi försökt att visa förhållandet mellan Rosenkorsverksamheten och den historiska utvecklingen av västvärldens esoterik. Efter att ha diskuterat dess ursprung, från 1600-talet till första världskriget kommer jag nu att fokusera på den Antika och Mystiska Orden Rosae Crucis, mera känd under förkortningen A.M.O.R.C. Denna Orden, som grundades av H. Spencer Lewis ( ), för att förnya och reaktivera Rosenkorstraditionen, utgör en av de viktigaste esoteriska rörelser som någonsin har funnits. Den har idag loger och storloger i de flesta länderna och har ungefär medlemmar runt om i världen. Vårt mål är inte att presentera en detaljerad redogörelse över A.M.O.- R.C.s historia, eftersom detta skulle överskrida avsikten med denna serie, utan att indikera Ordens plats i esoterikens historia genom att visa Av Christian Rebisse, F.R.C. på dess ursprung och presentera några av de viktigaste faserna i dess utveckling. När vi gör det kommer vi att använda oss av information som H. Spencer Lewis tillhandahållit i ett flertal verk, där den mest välkända är En pilgrims resa till Östern, skriven Eftersom denna berättelse innehåller några element som inte kan tas bokstavligt kommer vi att studera en annan version av denna berättelse, som på många sätt utgör en självbiografi av H. Spencer Lewis. Den senare presenterar samma historia men från en något annorlunda, mera esoterisk vinkel än den första boken, som var skriven för allmänheten. Det bör noteras att denna självbiografi aldrig blev publicerad i sin helhet. Vi kommer också att använda oss av artiklar som publicerats i Ordens olika tidskrifter, såsom The American Rosae Crucis, Cromaat, The Triangle och Rosicrucian Digest [1], som diskuterar RK

5 Pietistkollegium (tysk gravyr från 1600-talet) det aktuella ämnet. Vi kommer i allmänhet att beakta endast deras grundläggande element och utelämna de som betonar de fantastiska aspekterna mera än de historiska. Vi kommer vidare att använda många dokument som hittats i Högsta Storlogen av A.M.O.R.C.s arkiv. De låter oss på ett intressant sätt klargöra fakta som på ett symboliskt eller vagt sätt rapporterats i de texter som har publicerats fram till nu. För det första är det viktigt att betona att H. Spencer Lewis etablerade den Antika och Mystiska Orden Rosae Crucis som en fortsättning på de Rosenkorsaktiviteter som startats i Nordamerika vid slutet av talet. För övrigt talade han inte om skapelse utan uppväckande eftersom han kände att han påbörjade en andra cykel av Rosenkorsaktiviteter i Amerika. Som stöd för denna ståndpunkt baserade han den på forskningar som Julius Friedrich Sachse ( ) presenterade i två av sina böcker: The German Pietists of Provincial Pennsylvania , ( De tyska pietisterna från landsorten i Pennsylvania ) publicerad 1895, och The German Sectarians of Provincial Pennsylvania ( De tyska sekteristerna i Pennsylvania ) från Sachse, som var en ättling av tyska pietister, var intendent och bibliotekarie i Philadelphias frimurartempel. I sina böcker återberättade han historien om de emigranter som slog sig ner i Amerika vid slutet av 1600-talet. Dessa bosättare, som i början leddes av Johann Jacob Zimmermann, och därefter av Johannes Kelpius, gjorde sällskap med pietisterna, som ville 5 RK 1-05

6 etablera en koloni i Pennsylvania. Sachse skrev följande: de var ett sällskap teosofiska entusiaster kalla dem pietister, mystiker, kiliaster, rosenkreuzare, illuminati, katarer, puritaner, eller vad du vill som i Europa hade bildat det som enligt deras mystiska dogmatik var känt som en enhet av perfektion, och senare kom till västvärlden för att verkställa den sedan länge omhuldade planen att grunda en sannfärdig teosofisk (Rosenkors-)gemenskap. Genom att gå ut i vildmarken eller öknen, på samma sätt som de forna esséerna, Moses, Elias och andra bibliska personligheter, för att fullkomna sig i helighet, och på detta sätt förbereda sig för det tusenårsrike som de trodde närmade sig, eller ifall deras beräkningar hade lett dem fel vad gällde slutet på allt världsligt, skulle deras gemenskap vara en kärna ur vilken de enskilda medlemmarna skulle vara meriterade för att inför människorna träda fram som heliga män, för att omvända hela städer och arbeta genom symboler och mirakler. [2] Julius Friedrich Sachse ansåg att dessa emigranter var Rosenkreuzare. Många författare har emellertid varit kritiska till detta argument. En av dem, Arthur E. White, kände att Sachses forskning var genomsyrad av romantik och att de fakta han angav inte kunde medge att man drog sådana slutsatser. Enligt White var de faktum att några av dessa pietister hade visat en del intresse för astrologi, kabbala och Jacob Böhmes verk inte tillräckligt för att kalla dem Rosenkreuzare [3]. En annan författare, Serge Hutin, påstod att en relation mellan dessa emigranter och Rosenkorsrörelsen knappast kunde bestyrkas [4]. För att bättre förstå dessa förhållanden måste vi beakta deras ursprung. Det är ett faktum att pietismen var esoterisk till sin natur och hade visst samband med Rosenkorsrörelsen. Låt oss tillägga att Johannes Kelpius och Johann Jacob Zimmermann, som båda var pietister, hade besökt Tübingen, en stad som var omskriven för närvaron av Rosenkreuzare. Pietism Pietismen, som grundades i Tyskland av pastor Philipp Jacob Spener ( ), växte fram ur den kris som lutherska läran genomgick under 1600-talet [5]. Den erbjöd ett möjligt svar på de svårigheter som lutheranerna mötte efter 30-åriga krigets slut ( ) [6]. Spener, RK

7 Rosenkorsdokument fotograferade av Julius Friedrich Sachse för sin bok The German Pietists of Provincial Pennsylvania , utgiven I mitten av bilden visas två sidor ur Secret Symbols of the Rosicrucians from the 16th and 17th Centuries, utgiven i Altona som var en förespråkare för humanisering av religioner, betonade personlig religiös erfarenhet och det inre livet. Han manade sina samtida till en praxis pietatis, en individuell fromhet ett utövande karaktäristiskt för helgande och som ledde till en återfödelse som markerade inre nyskapelse. Från 1670 organiserade han collegia pietatis, fromhetsskolor inom lutherska församlingar. Deltagarna i dessa små grupper studerade bibeln och berörde mysterier som vanligtvis inte kunde diskuteras i större kristna sammankomster. Enligt Antoine Faivre fanns det några slående likheter mellan strukturen i invigningssällskap och pietismen och collegia pietatis var verkligen, i ett avseende, föregångarna till de spekulativa logerna [7]. I Tyskland växte denna rörelse snabbt och sällskapen förökade sig till en sådan omfattning att det oroade de lutheranska auktoriteterna. På grund av den dynamiska kraften hos August Hermann Francke ( ), som ledde fakulteten vid universite- 7 RK 1-05

8 tet i Halle, expanderade pietismen snabbt och gemenskaper etablerades i Indien och Amerika. Johann Arndt anses allmänt vara inspirationskälla till denna rörelse. Låt oss erinra oss att denne lutheranske teolog, läkare och alkemist var den andlige fadern till Johann Valentin Andreae och mentor till cirkeln i Tübingen [8], den grupp som låg bakom publiceringen av Rosenkorsmanifesten. Såsom både mystiker och alkemist försökte han att integrera det paracelsiska arvet med medeltida teologi, och utvecklade idén om en inre alkemi, om en andlig renässans, ett begrepp som Philipp Jacob Spener lånade. Arndt ville avleda människorna från teologisk polemik och leda dem tillbaka till en levande tro och en tillämpning av fromhet. Som förespråkare för Om Kristi efterföljelse (1441), en av ge grundläggande verken av Devotio Moderna [9], är han mest känd för Vier Bücher vom wahren Christentum ( Fyra böcker om den sanna kristenheten ) skrivnaen mellan 1605 och Detta verk är en av de mest lästa kristna texterna i världen, och pietisterna anser det vara deras andra bibel. År 1675 publicerade Spener också Pia Desideria (Pious Desires), pietismens Johannes Kelpius, från Christopher Witts The Original Canvass. grundläggande text, som ett förord till en senare utgåva till detta verk. Det är värt att notera att Kelpius tog med sig Arndts verk till Amerika. Johann Valentin Andreae, författaren till Christian Rosenkreuz alkemiska bröllop hade idéer som också utövade ett visst inflytande over pietismen. Såsom visats av Roland Edighoffer tillkännagav Societas Christiania det ideala samhället RK

9 som lovprisades av Andreae den omfattande och fruktbärande pietiströrelsen [10]. Denna rörelse var också resultatet av ett utbyte av idéer med de engelska protestanterna. Tyskarna var verkligen influerade av de brittiska puritanerna i sitt sökande efter en renad kristenhet, en som kom närmare den som upplevdes av Kristi första lärjungar. I gengäld utövade pietisterna ett visst inflytande över engelsk andlighet, speciellt över John Wesleys och George Whitefields metodism. Böhmism och Kabbala Grundaren av pietismen, Philipp Jacob Spener, var öppen för doktriner som vanligtvis ansågs vara kätterska [11]. Fastän han inte var en riktig kabbalist var han författaren till ett poem om sefirot, och såg välvilligt på doktrinerna av Jacob Böhme ( ). Många pietister var på samma sätt entusiastiska över kabbalan och teorierna av Böhme, teosofen från Görlitz. Bland pietisterna fanns några viktiga personligheter som Gottfried Arnold ( ), som var en av Speners skyddslingar. Han var släkting till Johann Georg Gichtel ( ), översättaren och utgivaren av Jacob Böhmes verk i Amsterdam. Arnold umgicks också med Pierre Poiret ( ), en böhmeanhängare och lärjunge till Madam Guyon som utövade ett visst inflytande över pietismen. Greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf ( ) och Friedrich Christoph Oetinger ( ), två andra eminenta personligheter, var också starkt influerade av tänkandet av teosofen från Görlitz. Zinzendorf, som ledde en gemenskap som samlade nästan ett tusen pietister på sin egendom i Herrnhut, tyckte om att använda sig av alkemistisk symbolik. Likt Jacob Böhme använde han uttrycket tinktur för att beskriva Kristi regenererade blod. Han kom under inflytande av kabbala och var starkt påverkad av Johan Amos Comenius reformvänliga idéer. Den andra personligheten, Friedrich Christoph Oetinger, fader till pietismen i Schwaben, försökte att sammanfoga Böhmes teosofi med kabbalan. Till sist får vi inte glömma den schlesiska pastorn Christian Knorr von Rosenroth ( ), en böhmeanhängare och framstående kabbalist, författare till Kabbala Denudata (1677), den kristna kabbalans verkliga bibel. Johannes Kelpius ( ) hade utan tvekan under den period som han var student vid 9 RK 1-05

10 Tübingens universitet tillfälle att möta denne kabbalist, vars doktriner inte kunde ha undgått att influera honom. När Kelpius reste till Amerika tog han med sig Jacob Böhmes verk. Tusenårsrörelser Fastän pietismen inte kan anses vara en tusenårsrörelse, kunde denna tendens återfinnas hos många av dess medlemmar. Allmänt sett var denna attityd konsekvensen av den kris som påverkade Tyskland under 1600-talet, en religiös kris som kom inte bara genom reformationen utan även genom en ekonomisk kris framkallad av de förödande klimatförändringarna som har kallats lilla istiden. Till detta bör man lägga de epidemier som decimerade befolkningen. Dessa händelser, som påverkade alla människors vardagliga liv, ledde till ett förnyat intresse för apokalyptiskt tänkande och teorin om universums tre tidsåldrar, formulerade av Joakim av Floris [12]. Fastän han inte tillhörde tusenårsrörelsen kunde Philipp Jacob Spener inte undgå dess inflytande. År 1663 försvarade han begreppet apokalypsens sjätte ängel, ett begrepp som marknadsfördes starkt av Johann Wilhelm Petersen. Petersen besökte med sin hustru Johanna Eleonor von Merlau, en person typisk för denna tid, pietistgrupperna i Württemberg, där de förkunnade världens undergång och framförde teorin om apokatastasis, den slutliga universella regenerationen [13]. Johann Jacob Zimmermann ( ) var bekant till detta märkliga par. Denna tidigare student vid Tübingens universitet, som var teolog, matematiker, astronom och astrolog ägnade sig också åt profetiska beräkningar. Han trodde att 1694 var millenniets år, det vill säga året för Kristi återkomst. För att förbereda sig för denna händelse beslöt han sig för att slå sig ner i ett jungfruligt land, i Amerika. Tillsammans med Johannes Kelpius, en annan student från Tübingen, samlade han en grupp följeslagare för att genomföra denna långa resa. Ledaren för pietismen i Württemberg, filologen Johann Albrecht Bengel ( ), ansedd vara fader till textkritiken av bibeln, engagerade sig också i profetisk matematik och skrev flera avhandlingar om världens tidsåldrar [14]. Liksom flera andra pietister vördade han Johann Arndt, som han ansåg vara den ängel som Uppenbarelseboken (14:6) talar om det vill säga, den RK

11 som skulle tillkännage Domedagen. Det är också intressant att påpeka att i Württemberg, och mera specifikt i det som kallades Rosenkorsrörelsen, ansågs ofta Arndt vara inkarnationen av Elias, den som enligt profetian skulle uppträda före Kristi återkomst. Några till och med betraktade honom som den Elias Artista som aviserades av Paracelsus [15]. Det Philadelphiska Sällskapet och engelsk tusenårsrörelse Allmänt talat var det först mot slutet av 1600-talet som pietisterna inte längre under sin tidsålder såg de första tecknen på Kristi återvändo, och de började tro att Gud hade gett människorna ett anstånd så att de skulle kunna ge bevis på sin tro. De försökte därför, likt kväkarna, att etablera kolonier i världen där de kunde leva i enlighet med sina gudomliga rättesnören. Pietisterna från Halle finansierade sina bosättningar i Indien och i de nordamerikanska kolonierna i Pennsylvania och Georgia. Efter de konflikter som ledde till stängningen av pietistinstituten i Erfurt år 1691 satte Zimmermann och Kelpius igång en plan för emigration till Amerika. I sällskap av en grupp anhängare lämnade de Tyskland år Deras resor tog dem först till Rotterdam, där Zimmermann dog. Kelpius antog då ledarskapet över expeditionen, och Heinrich Bernhard Köster blev hans andreman, med Johannes Seelig, Daniel Falkner, Daniel Lütke och Ludwig Biedermann som assistenter. Tillsammans med 34 andra bröder seglade de till England. När de anlände till London tog de 40 resenärerna kontakt med de engelska böhmeanhängarna [16]. Böhmeanhängarna uttalade en upphöjd tusenårstro och en apokalyptisk profetia som förkunnade grundandet av en ny kyrka. Det bör noteras att sådana teorier inte var relaterade till Jacob Böhmes filosofi utan visade påverkan av begrepp förespråkade av Joakim av Floris, vilket var vanligt i England vid denna tid. Det är därför som Lodowicke Muggleton ( ) predikade den tredje andliga ordningen och talade om den nya kyrkan som hade kommit för att ersätta Petrus kyrka. För sin del påstod Jane Lead ( ), en lärjunge till Böhme som erfor sophianska visioner, i The Wonders of God s creation ( Undren i Guds skapelse ) att det gamla testamentet varit passande för tjänandet av Fadern, det 11 RK 1-05

12 nya för Sonen, och nu har den tredje dagen kommit, i vilken den Helige Ande kommer att ha sitt, vilket kommer att överträffa alla andra före det År 1697 uppstod under hennes påverkan det Philadelphiska Sällskapet, ett sällskap som avvek från sann böhmism när de antog en tusenårsrörelsekaraktär. Jane Lead var övertygad om att världens slut var nära förestående, och det Philadelphiska Sällskapet blev en renad kyrka, en tusenårsrörelsekyrka. I The Ascent to the Mount of Vision ( Bestigningen av Visionsberget ) talade hon i idylliska termer om Kristi välde i ett tusen kommande år på jorden, ett förberedande stadium för tidens ände. Avresan till Amerika Kelpius följeslagare kunde inte ha förblivit opåverkade av sådana tankar, och de kom att besöka Jane Lead. Serge Hutin antyder att de engelska böhmisterna gav finansiellt och materiellt bistånd till Kelpius grupp, och på detta sätt underlättade deras resa till Amerika [17]. I februari 1694 avseglade de tyska pietisterna på Sarah Maria. Efter en resa på fem månader nådde skeppet Philadelphia, staden av broderlig kärlek, grundad av kväkaren William Penn många år tidigare. Denna stad i Pennsylvania förde samman kväkare, mennoniter och ursprungsamerikaner som strävade efter att leva i fred genom att praktisera icke-våld [18]. Kort efter deras ankomst lämnade Kelpius grupp Philadelphia och reste till Germantown, en plats där en stor tysk koloni levde, och de slog sig ner en kort bit därifrån på en bergskam med utsikt över Wissahickon-floden. Här byggde de sitt centrum som bestod av celler och gemensamma rum som behövdes för det klosterliv de avsåg att leva. I templet, kallat tabernakelrummet, strävade Kelpius att samla de olika protestantiska rörelserna i regionen kring sina idéer. Han etablerade sin egen fristad en bit från de gemensamma byggnaderna i en grotta som fortfarande kan beses i Philadelphias Fairmont Park. Den lilla kolonin hade ett intensivt andligt liv. Den var också ganska aktiv, och dess medlemmar ägnade sig åt utbildning av barnen. Dessa pietister var undervisade i ämnen, så skilda som astronomi, bokbindning och urtillverkning. På grund av sina kunskaper i medicin och botanik etablerade de det första herbariet i Pennsylvania. De kon- RK

13 struerade ett astronomiskt observatorium ovanpå en av sina byggnader så att de kunde söka efter de första tecknen på det millennium som Zimmermann hade predikat om Deras kunskap i astronomi medgav att de producerade en av de första amerikanska almanackorna under 1700-talet. Dokument som återfanns av Sachse visade att Kelpius och hans lärjungar var intresserade av astrologi och magi, att de hade talismaner så väl som pentagram, och de utövade ett slags teurgi. Det verkar också som om några av dem praktiserade alkemi [19]. Kelpius fäste emellertid, liksom de flesta pietister, stor vikt vid bön. Han var till exempel författare till en magnifik avhandling med titeln A Short, Easy and Comprehensive Method of Prayer ( En kort, lätt och mångsidig bönemetod ) [20], vars principer liknar de som finns i den ortodoxa Prayer of the heart ( Hjärtats bön ). Kolonin blomstrade under ett dussin år. Det väntade millenniet inträffade emellertid inte, och några av bröderna ville överge klosterlivet Ephrata-samfundet vid Cocalico Creek. Ephrata-klostret är ett historiskt minnesmärke och vårdas av Pennsylvanias Historical and Museum Commission. 13 RK 1-05

14 och bilda familjer. Under ledning av Heinrich Bernhard Köster [21], Kelpius löjtnant, anslöt sig en grupp av hans medlemmar till kväkarna för att bilda den Sanna kyrkan i Philadelphia. När Johannes Kelpius dog 1708 var kolonin knappt aktiv. Till och med Justus Falkner, en av hans närmaste medarbetare, lämnade klosterlivet för att gifta sig. Johannes Seelig försökte utan framgång att leda denna grupp, men han beslöt sig slutligen för att lämna gruppen så att han kunde leva som eremit. Conrad Matthai efterträdde honom för en kort tid och tog sedan samma väg som sin föregångare. Gruppen upplöstes gradvis. Några år senare, år 1720, bosatte sig några tyska pietister ledda av Conrad Beissel, som var bagare, vid Cocalico Creek, nära våra dagars Harrisburg. År 1737 organiserade denna ledare en grupp män och kvinnor som levde i celibat, och kallade den Ephrata-samfundet. Deras aktiviteter blomstrade, på grund av att medlemmarna, långt ifrån att vara enslingar, var praktiska människor som etablerade olika faciliteter som sädeskvarn, sågverk, pappersbruk och tryckpressar för att utföra sin affärsverksamhet. Deras andliga verksamheter var talrika och de var kända för sin körmusik och sina hymner. Efter Conrad Beissels död 1768 försvagades samfundet och försvann runt slutet av 1700-talet. Närvaron av dessa mystiker hade emellertid påverkat Pennsylvania i grunden. Som vi just har visat kunde de tyska mystiker som emigrerade till Amerika egentligen inte kallas Rosenkreuzare. De var pietister, starkt influerade av esoterik och tusenårsrörelser. De hade emellertid sina rötter i den andliga rörelsen i Tübingen, vilken kan anses vara 1600-talets centrum för Rosenkorsrörelsen. Man bör komma ihåg att Sincerus Renatus (Samuel Richter), en lutheransk pastor som sades vara lärjunge till Paracelsus och Böhme, hävdade att Rosenkreuzarna hade lämnat Europa för att slå sig ner i Indien där de kunde leva i fred [22]. Som vi har sett etablerade pietisterna från Halle samfund i Philadelphia runt 1706, och vi vet att i många människors sinnen ansågs Amerika vara Indien. Johannes Kelpius och hans lärjungar var följaktligen en grupp människor som lämnade Tyskland efter katastrofen vid det Vita Berget och det trettioåriga kriget, med intentionen att i Amerika etablera ett RK

15 samhälle där fred och broderskap skulle råda, i samklang med det som skisserats dussintalet år tidigare i Rosenkorsmanifesten. Att placera pietisterna i Pennsylvania inom Rosenkorstraditionen är därför inte alls orimligt. Fotnoter: [1] Tidskriften The American Rosae Crucis publicerades mellan 1916 och Cromaat publicerades från 1919 till 1921, och ersattes i januari 1921 av The Triangle. I maj 1925 blev den senare The Mystic Triangle, som i oktober 1929 blev The Rosicrucian Digest. De flesta tidskrifterna publicerades månatligen, och tillsammans utgör de en samling på över 1000 utgivningar. [2] Julius Friedrich Sachse, The German Pietists of Provincial Pennsylvania , pp [3] Arthur E. White, The Brotherhood of the Rosy Cross (London, 1924) p [4] Serge Hutin, Les disciples anglais de Jacob Böhme aux XVIIe et XVIIIe siécles (Paris: Denoël, coll. la Tour Saint-Jacques, 1960) p [5] När det gäller denna rörelse, läs Les piètismes à l âge classique, crise, conversion, institutions, Anne Lagny, förläggare (Villeneuve d Ascq: Pesses universitaires du Septentrion, collection Racines et modèles, 2001). [6] När det gäller den oroliga period som följde utgivningen av Rosenkorsmanifesten, se Del 8 Det Vita Berget, Rosenkorset Nr , s 13. [7] Antoine Faivre, L Ésotérisme au XVIIIe siècle (Paris: Seghers, 1973) pp [8] När det gäller denna person, se Del 5 Johann Arndt, Rosenkorset Nr 4, 2001, s 11. [9] En andlig rörelse som uppstod runt slutet av 1300-talet i Nederländerna under inflytande av Gerard Groote ( ) och i en atmosfär genomsyrad av andligheten hos Meister Eckhart och Ruysbroek. Devoto Moderna försöker att orientera det andliga livet mot personlig bön och inre askes. Denna rörelse utvecklades också i Frankrike och Tyskland fram till 1500-talet. Om Kristi efterföljelse, skriven av Thomas a Kempis (1379/ ), en bok karaktäristisk för denna rörelse, är efter bibeln det mest lästa verket bland kristna. [10] Roland Edighoffer, Utopie et sodalité selon Johann Valentin Andreae, Gnostica 3 Esotérisme, gnose et imaginaire symbolique, mélanges offerts à Antoine Faivre, Richard Caron, Joscelyn Godwin, Wouter J. Hanegraaff och Jean-Louis Vieillard-Baron (Leuven: Peeter, 2001) pp [11] När det gäller relationerna mellan esoterik och pietism, se Pierre Deghaye, De Paracelse à Thomas Mann, les avatars de l hermétisme allemande (Paris: Dervy, 2000), och av samma författare artikeln 15 RK 1-05

16 Piétisme, Dictionnaire critique de l ésotérisme, Jean Servier, förläggare (Paris: PUF, 1998) pp [12] Se Del 3, Den Helige Andes tidsålder, Rosenkorset Nr 1, 2001, s 18. [13] Eleonor von Merlau (Johanna Eleonora Petersen), Glaubens-Gespräche mit Gott (Frankfurt/Leipzig, 1691) och Johann Wilhelm Petersen, Regnum Christi (1698) [Nubes testium veritatis de Regno Christi glorioso in septima tuba futuro testantium. Frankfurt, 1696]. [14] Johann Albrecht Bengel, Ordo temporum (Stuttgart, 1741) och Cyclus, sive de anno magno Solis, Lunae, Stellarum consideratio (1745). Hans reflektioner om meningen med nummer 666 i Uppenbarelseboken ledde honom till slutsatsen att mänskligheten sedan år 1143 hade levt under inflytande av Odjuret och att den slutliga uppenbarelsen var nära. Han kände att år 1834 skulle skåda återkomsten av Kristus och etablerandet av tusenårsriket. [15] Antoine Faivre, Élie Artiste ou le Messie des Philosophes de la Nature, Aries, Vol. II, No 2; och Vol III, No 1 (Leiden and Boston: Brill Academia Publishers, 2002 and 2003) pp [16] När det gäller de olika aspekterna av böhmism i detta land, se Serge Hutin, Les disciples anglais de Jacob Böhme, op. cit. [17] Les disciples anglais, op. cit., pp [18] År 1652 uppstod kväkarrörelsen runt den engelske predikanten George Fox ( ), och mennoniterna var anhängare till den holländske reformatorn Menno Simonsz ( ). [19] När det gäller alkemi visar Julius Friedrich Sachse ett samband mellan Heinrich Melchior Mühlenberg och pietisterna från Halle. Se The German Pietists op. cit,. p.148. [20] Johannes Kelpius, A short, easy, and comprehensive method of prayer. Denna avhandling publicerades av Christopher Witt, Philadelphia, [21] Heinrich Bernhard Köster var själv författare till en tusenårstext, De Resurrectione Imperii Æternitatus (1697). [22] Die Wahrhaffte und vollkommene Bereitung des Philos. Steins der Brüderschafft aus dem Orden des Gulden und rosen Kreutzes (Breslau, 1710). Ingen människa är fri om inte sinnet är som en dörr vilken kan öppnas både utåt och inåt; utåt för att kunna frigöra och manifestera egna idéer, inåt för att kunna mottaga andras värdefulla tankar. Validivar RK

17 Åbenbaring Af Divinator Som så mange andre har jeg ofte undret mig over meningen med livet og Guds beskaffenhed, men de svar, de ortodokse religioner giver os, har ikke kunnet tilfredsstille mit intellekt. I en verden med utallige trosretninger og overbevisninger, som hver besvarer disse spørgsmål til deres egne medlemmers tilfredshed, anerkender jeg deres gyldighed, men de svar der gives medfører kun flere spørgsmål. Efter at have forsøgt mange veje, føler jeg mig tiltrukket af Rosenkors-Ordenen A.M.O.- R.C., som skønt den ikke foregiver at forsyne os med alle svar til livets mysterier, faktisk giver os de redskaber, der gør os i stand til at finde ud af det selv. For mig er det største af disse redskaber meditation, for den har givet mig midlerne til at forstærke og udvikle mine evner inden for mange af livets områder. Fra mine meditationer har en storslået plan gradvist formet sig. Skønt imponerende i dens enkelthed, er den fuldstændig logisk og fuldendt og kan opsummeres i det gamle mundheld Som foroven, så forneden. Med andre ord kan livets underliggende principper i den åndelige sfære blive indsamlet gennem et omhyggeligt studium af den materielle verden, og det kan gøres gennem meditation og hjælp fra den Indre Mester. Alt materielt liv begynder som uendeligt små subatomare partikler, der forener sig for at danne protoner og elektroner. De danner igen atomer, og atomer forener sig på særlige måder for at danne molekyler af stof, enten det er gas, væske, mineraler, planter eller dyr. Disse molekyler er den mindste gruppe, som stadig bevarer karakteregenskaber fra gruppen for deres ophav. Hvis du med andre ord nedbryder en molekyle af vand, ben eller kød, bliver den en løsreven 17 RK 1-05

18 gruppe af atomer. Under livskraftens ledelse fortsætter disse molekyler med at forene sig og skabe stadig mere komplekse molekyler, som til sidst fører til, at der opstår levende celler. Og således viser det sig, at selv de allermindste ting har en medfødt tendens til at forene sig med hinanden for at udvikle sig til noget større. Det er et meget vigtigt princip, som vi bør huske. Jeg kan lide at visualisere denne proces som en materiel pyramide med subatomare partikler ved fundamentet, protoner og elektroner på det næste niveau, atomer på et højere plan, derefter molekylerne over dem, og så videre, indtil vi når toppen, hvor vi finder et fuldstændigt levende legeme, højdepunktet for alle de underliggende elementer. Menneske-celler er fuldstændige individer, ligesom faktisk alle celler er det. Ligesom dig og mig har de et formål i livet. De drager næring til sig fra blodet og udstøder spildprodukter, samarbejder med deres naboer og udfører hver deres særlige opgave, før de omsider dør og bliver erstattet. En celle i øjet, en muskel, et ben eller en nyre tilpasser sig helhedsplanen, idet den danner samfund af lignende celler. Ved at samarbejde med andre grupper danner de fuldstændige organer. Hvert organ samarbejder igen som en større gruppe, idet det udvikles til et legeme og tjener derved et højere væsen, sjælspersonligheden. Alt dette rejser et interessant spørgsmål. Er vi måske guder for disse celler? Vi påvirker dem så sandelig gennem den måde vi tænker og handler på. Rosenkors-læren fortæller os hvordan vi skal stimulere dem og forstærke den indre vitale livskraft. Ligesom vore celler har også vi vor plads i Verdens-ordenen og vore egne pligter at udføre, selvom det må indrømmes, at vi faktisk har en større valg-frihed. Vi fødes normalt ind i en familie, og mange familier danner et samfund, samfund danner sig til nationer og nationer til alliancer. Læg mærke til hvordan hver gruppe bevidst slutter sig sammen for at danne større grupper ligesom cellerne. Det vigtige punkt er dette: den evige forening af grupper med andre grupper slutter ikke med den transition vi kalder døden, men vil fortsætte: som forneden, således foroven. Når vi gennemlever transitionens smukke oplevelse, drages vi til sidst af gensidig tiltrækning for at blive en del af en gruppe der passer til vor udviklingsgrad. Jeg havde RK

19 engang en nær-døds-oplevelse, hvor jeg kunne se mig selv som en sfære af gennemskinneligt lys. Til min store overraskelse ønskede jeg ikke at vende tilbage til den materielle verden, men ønskede at forlade min personlighed. Jeg ønskede at blive ét med en større lyssfære, som jeg på det tidspunkt opfattede. Efterhånden som en gruppe individer udvikler sig, vil den knytte sig til andre grupper for at danne stadig større grupper. Hver gruppe har sine egne opgaver den skal drage erfaringer fra, foruden at tjene den Guddommelige Plan. For mig er disse grupper en samling individuelle sjæle. Hver sjæl kan ses som en sfære af lysende og gennemsigtigt lys. Jo mere avanceret gruppen er, jo større er styrken i deres forenede lys. I himlene finder vi millioner af galakser, hvis fjerneste lys tager millioner af år om at nå os. Hvad ligger der hinsides dem? Findes der andre dimensioner, vi endnu mangler at opdage? Den ultimative skaber befinder sig foreløbig udenfor rækkevidden af vor forståelse, men vi kan forestille os den som værende på højdepunktet af en åndelig pyramide, en stor samling sjæle, som stråler med en lysstyrke og kraft ud over vor fatteevne, en udstråling af ren kærlighed. Under den ville de mindre grupper findes gennem hvilke den har udviklet sig, og et sted nær fundamentet ville vi finde vor særlige gruppe sjæle, hvis lys, skønt strålende for os, ville være forholdsvist mørkt imod den glans af udstrålingen der kommer oven fra. Omridset af det jeg kalder den Guddommelige Plan betyder, at du og jeg sammen med alle livsformer er kommet langt på vor udviklingsvej. Men antyder det ikke også, at vi har en meget længere vej, vi må skride frem ad gennem evigheden forude? Hvor mange inkarnationer må vi igennem, før vi udvikler os tilstrækkeligt til at blive et medlem af den næste højere gruppe? Ét er sikkert, vi har meget at se frem til, de betydningsfulde åbenbaringer og skønne oplevelser der ligger forude, efterhånden som vi skrider frem gennem gruppe efter gruppe. Til sidst vil vi have en meget større forståelse af Skabelsen og Skaberens beskaffenhed, og det giver os en mening med livet og store håb og forventninger for fremtiden. Der findes ingen død, kun en overgang fra én eksistens til en anden. Må din rejse gennem livet også resultere i en åbenbaring af ren åndelig kærlighed. 19 RK 1-05

20 A.M.O.R.C.s 90-års jubileum Kjære medlem! Under Rosenkorsets beskyttelse, Salutem Punctis Trianguli! Den 8. februar markeres 90-års jubileet for skapelsen av den Antikke og Mystiske Orden av Rosenkorset. Selv om våre manuskript, vår filosofi og initiatoriske tradisjon er flere århundreder gamle, så var det den 8. februar 1915 at det første møtet ble holdt som markerte dannelsen av A.M.O.R.C. Komitéen som hadde fått til oppgave å organisere Ordenen i Amerika, besto av ni menn og kvinner som dermed fullbyrdet charteret som H. Spencer Lewis hadde mottatt fra Ordenens Mestere i Frankrike i Jeg benytter anledningen til å gjøre alle R.C.-medlemmer oppmerksomme på H. Spencer Lewis visjon og besluttsomhet. Det var han som sto for etableringen av A.M.O.R.C. Med den eksepsjonelle støtte han fikk av sin hustru Martha (som fikk æren av å bli den første initiant i A.M.O.R.C.), May Banks-Stacey og andre nøkkelpersoner, skapte H. Spencer Lewis vår ærverdige Orden som har beriket livet til så mange mennesker rundt om i verden i løpet av de siste 90 årene. I boken Kosmiskt Utvald forteller H. Spencer Lewis sønn, Ralph Lewis, den inspirerende historien om farens mystiske kallelse til å bringe Rosen- RK