Boendestöd. för olika målgrupper samt eventuell upphandling enligt Lag om valfrihetssystem, LOV

Transkript

1 Boendestöd för olika målgrupper samt eventuell upphandling enligt Lag om valfrihetssystem, LOV Inger Brandell Socialförvaltningen Stöd- och utvecklingsavdelningen Maj 2011

2 (52) Innehåll SAMMANFATTNING BAKGRUND SYFTE METOD BOENDESTÖD NÅGRA DEFINITIONER PERSONLIG SERVICE MED BOENDESTÖD FÖRSLAG TILL NY INSATS I LSS-UTREDNINGEN Boendestödets omfattning Organisering av boendestöd Kostnader BOENDESTÖDETS MÅLGRUPPER Personer med psykiska funktionsnedsättningar Personkrets 1 LSS personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd Personer med kombinationen utvecklingsstörning och psykiska funktionsnedsättningar Personer med neuropsykiatrisk diagnos Äldre personer med psykisk ohälsa BOENDESTÖD SOM INSATS OCH BOENDESTÖDJARNAS ROLL Boendestödjarnas arbetsuppgifter och roller Boendestöd för personer med Aspergers syndrom BOENDESTÖDJARNAS KOMPETENS ATT TÄNKA PÅ FÖR BOENDESTÖDJARE Tips till boendestödjare ur Socialstyrelsens vägledning Tips till boendestödjare som arbetar med personer med autismspektrumstörning HANDLÄGGNING AV BOENDESTÖD Inhämtande av beslutsunderlag inför handläggning av boendestöd Bedömningsinstrument och evidensbaserade metoder FORSKNING OCH RÅD SOM BERÖR HANDLÄGGNING Den enskildes och de professionellas mål för boendestöd Viktiga aspekter i mötet med vuxna med autismspektrumtillstånd AVGIFTER FÖR BOENDESTÖD BOENDESTÖD I JÄRFÄLLA Målgrupper Biståndsbedömning...22

3 (52) Omfattning av stödet Uppdragen/beställningarna från handläggarna Kriterier och handläggning i framtiden Boendestöd som insats hur ser det ut idag? Boendestöd i dokumenten Boendestödets innehåll i praktiken Informations- och kommunikationsteknik (IKT) och hjälpmedel Mobilt team med interkommunikationsteknik (IKT) Tider för boendestöd Boendestödet tillgänglighet och flexibilitet Personalens kompetens vilka krav bör ställas? Lokaler Gemensamhetslokaler Lokaler för personalgruppen Stöd i boendet som ges inom individ- och familjeomsorgen Träningslägenhet eller utslussningslägenhet och boendestöd Synpunkter på valfrihetssystem BOENDESTÖD I TRE ANDRA KOMMUNER Målgrupperna Kriterier för att en sökande ska få boendestöd Beslut om boendestöd samt omfattning av boendestöd Upphandling av boendestöd marknad Boendestödets tillgänglighet Personalens kompetens Gemensamhetslokaler och öppna verksamheter Avgifter för boendestöd Erfarenheter av LOV för målgrupperna som behöver boendestöd BOENDESTÖD EKONOMISK ERSÄTTNING Vad ingår i boendestöd Ersättning för boendestöd och hemtjänst i Järfälla Ersättning i andra kommuner Nacka Sollentuna Täby ANALYS Boendestöd till olika målgrupper Förutsättningar för upphandling enligt LOV Ramar för insatsen boendestöd Klara av att bo och känna sig trygg med boendestöd Boendestöd och kompletterande insatser Utökat boendestöd under viss tid Behov av utredningsdokument Insatsen boendestöd och möjligheter till fritid och kultur Ersättningsmodell och nivå på ersättningen SLUTSATSER OCH FÖRSLAG Boendestöd till olika målgrupper Förutsättningar för upphandling enligt LOV...47

4 (52) Ramar för insatsen boendestöd Förslag till ramar Tillgänglighet Genomförandeplan Ersättningsmodell och nivå på ersättningen...50 LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING...51 PERSONER SOM GETT INFORMATION OM BOENDESTÖD...52

5 (52) SAMMANFATTNING Programchef för handikappomsorgen har bett stöd- och utvecklingsavdelningen att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa boendestöd för olika målgrupper och vilka ramar som ska gälla för boendestöd. I uppdraget ligger också att utreda om insatsen boendestöd är lämplig för att upphandla enligt LOV samt ge förslag på ersättningsmodell och nivå på ersättningen. Underlag för att kunna besvara frågeställningarna har hämtats fram genom litteraturstudier och studier av annat skriftligt material i kombination med intervjuer med handläggare på enheten funktionsnedsättning, företrädare för utförarna samt tjänstemän i andra kommuner. Allt pekar på att boendestöd är en modern insats som passar många olika målgrupper. Den är en ung insats som ständigt utvecklas. I rapporten föreslås att boendestöd i Järfälla ska kunna ges till personer med psykisk funktionsnedsättning, personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning samt personer som omfattas av personkrets 1 eller personkrets 2 i Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Insatsen ska kunna ges från 18 års ålder. Det är fullt möjligt att upphandla boendestöd enligt Lag om valfrihetssystem, LOV. Rapporten presenterar tillvägagångssättet i tre Stockholmskommuner, Nacka, Sollentuna och Täby och de erfarenheter som finns av upphandling enligt LOV i dessa kommuner. Socialnämnden föreslås ge socialförvaltningen i uppdrag att arbeta fram ett förfrågningsunderlag för boendestöd enligt LOV. I en upphandling är det viktigt att ställa krav på personalens kompetens. Boendestödjare bör ha en grundutbildning och en arbetslivserfarenhet som innebär kunskap om de målgrupper som de ska arbeta med. Även när det gäller verksamhetschef är krav på kompetens viktiga. All information, både muntlig och skriftlig, ska betona att det finns ickevalsalternativ för de personer som inte kan eller vill välja. Utförarna behöver ges möjlighet att specialisera sig på olika målgrupper och bör därför ges möjlighet att välja vilka målgrupper man vill ansöka om att bli utförare för. I övrigt bör socialförvaltningen beakta de särskilda förutsättningar som framkommer av rapporten beträffande verksamhetstider, samarbete, rapportering med mera. Insatsen boendestöd föreslås kunna ges i en omfattning från 15 minuter till 20 timmar i veckan i normalfallet. Boendestöd ska kunna ges tillsammans med kompletterande insatser som hjälp i hemmet, ledsagarservice eller kontaktperson. Den som ska ha boendestöd måste kunna känna sig trygg med insatsen, annars kan bostad med särskild service, som ger en större närhet till personalgruppen, övervägas. Det finns en träffpunkt för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Socialnämnden bör överväga att inrätta ytterligare en träffpunkt i kommunen, riktad till personer inom LSS målgrupper. I rapporten föreslås att boendestödsersättningen inledningsvis ska ligga på samma nivå som för hjälp i hemmet, med en enda prisnivå oavsett tid på dygnet eller veckodag. En utvärdering av prisnivå föreslås efter ett år från införandet.

6 (52) 1. BAKGRUND Boendestöd är en insats som idag främst beviljas personer med psykiska nedsättningar. Insatsen har till skillnad mot insatsen hjälp i hemmet en mer stödjande funktion. Boendestöd kan många gånger vara det som avgör om en person klara att bo i egen lägenhet. Om inte boendestöd fanns skulle många behöva bo i en bostad med särskild service för att klara sin vardag. I vissa andra kommuner är det vanligare att boendestöd ges till andra målgrupper än personer med psykisk funktionsnedsättning. Den möjligheten finns redan idag i Järfälla, men det är mest vanligt att boendestöd ges till personer med psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är därför intressant att se om och hur boendestöd i Järfälla kan utvecklas för att bättre anpassas för flera målgrupper. 2. SYFTE Uppdraget, som utgick från programchef för handikappomsorgen, var att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa boendestöd specialiserad på olika målgrupper alternativt införa ett boendestöd som ger stöd till alla målgrupper. att utreda och ge förslag till ramar för insatsen boendestöd, till exempel när och hur ofta man kan få boendestöd. att utreda förutsättningar för och konsekvenser av att upphandla insatsen boendestöd enligt Lag om valfrihetssystem LOV att ge förslag på ersättningsmodell och nivå på ersättningen 3. METOD För att ta reda på mer om insatsen boendestöd, hur den fungerar idag, hur den fungerar i andra kommuner och hur den skulle kunna fungera har olika former av faktainsamling och omvärldsbevakning skett. Förutom litteraturstudier och studier av andra kommuners förfrågningsunderlag med mera ligger även intervjuer och gruppintervjuer med tjänstemän inom Järfälla kommun och andra kommuner till grund för rapporten. Vissa delar av detta underlag redovisas inte i rapporten, utan utgör arbetsmaterial som kommer att användas i samband med utformandet av överenskommelser och/eller förfrågningsunderlag och avtal. 4. BOENDESTÖD NÅGRA DEFINITIONER Nationell Psykiatrisamordning definierar boendestöd för personer med psykiska funktionsnedsättningar som ett socialt stöd som ges till den enskilde i dennes bostad och som anpassats efter de behov som finns hos personer med psykiska funktionsnedsättningar. Boendestöd täcker bara delvis insatsen innehåll, men Nationell Psykiatrisamordning vill ändå behålla den som ett samlingsbegrepp för socialt stöd i vardagen med relation till den enskilde boende. Psykiatrisamordningen föreslår också att kommunens skyldighet att erbjuda boendestöd ska uttryckas i socialtjänstlagen genom att den inkluderas bland de stödinsatser

7 (52) som exemplifieras i Socialtjänstlagens 3 kap 6. På så sätt skulle boendestödets position som etablerat insatsområde med egen kunskapsbas och metodik såväl som varje kommuns skyldighet att kunna erbjuda boendestöd lyftas fram. Nationell Psykiatrisamordning hänvisar till en studie inom ramen för boendeprojektet, där de intervjuade tjänstemännen betraktar hemtjänst som praktisk hjälp i hemmet och boendestöd som pedagogiskt och psykosocialt stöd i hem- och närmiljö. Enskilda personer kan ha hemtjänst och boendestöd samtidigt. Detta kan vara relevant ur ett administrativt perspektiv, menar psykiatriutredningen, men det finns en risk att den enskilde tvingas relatera till alltför många olika personalmedlemmar samt att det medför problem med kontinuiteten. Nationell Psykiatrisamordning konstaterar att boendestöd alltmer håller på att särskiljas som något annat än ordinarie hemtjänst, både ur professionell och ur organisatorisk synvinkel. De som arbetar med boendestöd har börjat betona det unika i arbetet, som upplevs som mer kvalificerat och mångfacetterat. Boendestödet visar på en bredd och en flexibilitet som kan beskrivas som ett kvalificerat vardagsstöd mer än som ett stöd avgränsat till den enskildes boende. Vanliga uttryck i beskrivningar av boendestöd är att jobba med händerna på ryggen eller att bistå med hjälp till självhjälp i vardagliga aktiviteter som att stiga upp på morgonen, sköta sin hygien, städa, handla, upprätthålla sociala kontakter och så vidare (SOU 2006:100). I LSS-kommitténs slutbetänkande finns också en sammanställning över definitioner av boendestöd. Ett exempel är socialstyrelsens termråds definition. Termrådet definierar boendestöd som bistånd i form av stöd i den dagliga livsföringen riktat till särskilda målgrupper i eget boende, bland annat personer med funktionsnedsättning eller missbruksproblem. Termrådet tillägger också att boendestödet anpassas till den enskildes behov av och möjligheter att utveckla ett normalt vardagsliv (SOU 2008:77). 5. PERSONLIG SERVICE MED BOENDESTÖD FÖRSLAG TILL NY INSATS I LSS-UTREDNINGEN LSS-utredningen gör bedömningen att det finns goda skäl att införa en insats i LSS som kan fylla delar av det stora mellanrummet mellan hemtjänst och personlig assistans när det gäller stöd och service i ordinärt boende. Därför föreslår kommittén att en ny insats för personlig service i ordinärt boende ska införas och benämnas personlig service med boendestöd. Denna insats ska omfatta de olika former av stöd och service som enligt lagar och förarbeten ingår i hemtjänst enligt SoL, service och omvårdnad. Ledsagning ska ingå i insatsen, men inte avlösning som ska fortsätta vara en egen insats, eftersom den är en form av anhörigstöd. Ett övervägande om det borde vara två insatser personlig service och boendestöd ledde till bedömningen att det skulle bli mycket svårt att skilja de båda delarna åt. Kommittén föreslår också att personlig service med boendestöd ska beviljas i tid och inte enbart i insatser för att möta olika preciserade hjälpbehov. Tiden ska beräknas utifrån det stöd som den enskilde får och inte omfatta personalens förflyttningar mellan brukare. Kärnan i insatsen personlig service med boendestöd är den typ av hjälp som går att få genom hemtjänst och kan inte som personlig assistans täcka omfattande stödbehov i samband med återkommande aktiviteter utanför bostaden eller i samband med för-

8 (52) värvsarbete eller längre resor. Kommittén föreslår att personlig service med boendestöd enligt LSS ska tillförsäkra den enskilde kontinuitet samt inflytande och medbestämmande över stödet och servicen. Initialt ska insatsen begränsas till högst 40 timmar per vecka. Kommittén anser också att kommunerna givetvis tillåts kombinera insatsen med exempelvis hemtjänst och organisera utförandet så att det blir en så samlad lösning som möjligt för den enskilde. LSS-utredningen föreslår också en förändring av insatsen personlig assistans, så att endast de som har behov av minst tjugo timmar per vecka i form av hjälp med grundläggande behov ska få insatsen personlig assistans (med Försäkringskassans som huvudman), samt att de som inte uppnår denna gräns ska kunna ansöka om personlig service med boendestöd hos kommunerna. Målgruppen uppskattas omfatta personer som idag har personlig assistans enbart enligt LSS (=mindre än tjugo timmar per vecka), knappt personer som har ledsagarservice samt vissa personer som idag har boendestöd (inklusive personer med psykiska funktionsnedsättningar som skulle kunna ingå i målgruppen). Sammantaget bedöms cirka personer vara aktuella för den nya insatsen personlig service med boendestöd (SOU 2008:77). Det lagförslag som kom våren 2010 innehöll ingen förändring gällande huvudman för insatsen personlig assistans och ingen ny insats i form av personlig service med boendestöd. Det kan ändå vara viktigt att beakta de olika infallsvinklar på boendestöd, såväl som personlig service med boendestöd som finns i slutbetänkandet Boendestödets omfattning LSS-utredningen redovisar den omfattning boendestöd hade när Socialstyrelsen och Länsstyrelserna kartlade kommunernas insatser för personer med psykiska funktionsnedsättningar: 80 % av kommunerna hade någon form av boendestödjarteam som under dagtid gav stöd i den egna bostaden. I flera kommuner återfanns boendestödsteamen inom ramen för den ordinarie hemtjänstverksamheten. En fjärdedel av kommunerna kunde dessutom erbjuda visst stöd under kvällar och helger i form av mobila team Vid granskning av 18 boendestödsverksamheter visade det sig att det fanns många variationer i sättet att organisera boendestödet. Målgrupperna kunde vara personer med psykiska funktionsnedsättningar, äldre personer med demens eller personer med utvecklingsstörning. Boendestödet kunde också i vissa fall omfatta driften av en öppen träfflokal. I LSS-kommitténs egen fältstudie år 2006 skildes boendestöd och hemtjänst åt för att insatserna skulle kunna jämföras ur olika aspekter. Tolv kommuner ingick i studien och cirka personer i dessa kommuner hade hemtjänst och/eller boendestöd. Av dessa hade drygt 60 procent hemtjänst och drygt 40 procent boendestöd. Omkring tre procent hade både hemtjänst och boendestöd. Cirka 15 procent av de personer som hade boendestöd hade också en LSS-insats och omfattades av personkrets 1 enligt denna lag (utvecklingsstörning, autism, autismliknande tillstånd) (SOU 2008:77).

9 (52) 5.2. Organisering av boendestöd I slutbetänkandet beskrivs olika möjligheter att organisera boendestöd för LSS målgrupp, till exempel att bilda ett särskilt team för boendestöd åt personer med autismspektrumtillstånd och neuropsykiatriska diagnoser (Stockholms stad) eller team med särskild kompetens i fråga om utvecklingsstörning. Det konstateras också att i vissa fall kan det uppstå problem när boendestödet inte räcker för att möta behoven för denna målgrupp. Det kan gälla kvällar, nätter och helger. I dessa fall kan en servicebostad/satellitboende vara en bättre lösning för den enskilde, som då får kontinuerligt personalstöd och ändå en relativt stor frihet i det egna boendet (SOU 2008:77) Kostnader Det finns inga bra jämförelser över kostnader för boendestöd, eftersom insatsen räknas som en del av hemtjänsten i den officiella statistiken. LSS-utredningen menar att det finns vissa uppgifter som tyder på att boendestödet kostar mindre än övriga delar av hemtjänsten. Kommuner som upphandlat boendestöd har angett timkostnader på drygt 210 till 280 kronor i timmen i sina lokala resursfördelningssystem. Det är också okänt i vilken utsträckning som boendestöd i dag ges i form av beslutat bistånd eller som en öppen och ofta billigare verksamhet (SOU 2008:77). Nationell psykiatrisamordning föreslår ingen reglering av boendestöd i LSS. Utredningen anser däremot att insatsen bör nämnas i SoL som exempel på verksamheter som socialnämnden bör bedriva för att underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med andra (SOU 2006:100). 6. BOENDESTÖDETS MÅLGRUPPER I LSS-kommitténs slutbetänkande Möjlighet att leva som andra nämns boendestöd och personligt ombud som stödformer som blivit vanliga sedan kommunerna övertog ansvaret för det dagliga stödet till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Boendestödet har också blivit en vanlig komplettering till insatser enligt LSS för personer med lindrig utvecklingsstörning och autismliknande tillstånd. LSS-kommittén menar också att det finns tecken på att hemtjänst enligt SoL kommit att inriktas på avgränsade punktinsatser med fokus på vård och omvårdnad i människors hem medan det sociala innehållet minskat. Då de som behöver stöd enligt LSS ofta ses som en egen grupp, avskild från andra med stödbehov, ser kommittén också en risk att denna målgrupp inte får ta del av allt stöd som skulle kunna komma dem till godo enligt andra lagar och över sektorsgränser. Från att ha varit en insats som huvudsakligen riktat sig till personer med psykiska funktionsnedsättningar har boendestöd alltså utvecklats och utvidgats till att bli ett stöd som passar fler målgrupper. I litteraturen nämns numera inte bara personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, även personer med utvecklingsstörning och äldre med psykisk ohälsa kan vara målgrupper som behöver boendestöd i högre grad än de behöver hemtjänst. Boendestöd ges också till personer med missbruksproblem.

10 (52) LSS-kommittén beskriver också hur vissa kommuner använder benämningen boendestöd också för stöd och service enligt LSS, men boendestöd kan bara beslutas som en form av bistånd enligt SoL, oavsett vilka som ingår i målgruppen (SOU 2008:77). Då förslaget till lagändringar inom LSS kom våren 2010 fanns förslaget om den nya insatsen Personlig service med boendestöd inte med. Boendestöd kommer alltså även fortsättningsvis att vara ett bistånd enligt SoL Personer med psykiska funktionsnedsättningar I Slutbetänkandet av Nationell Psykiatrisamordning konstateras att andelen personer i befolkningen som lider av allvarlig psykisk sjukdom är relativt konstant över tid och att ingen påtaglig ökning kunnat fastställas under de senaste åren. Däremot ökar både antalet som upplever psykiska besvär generellt och antalet ungdomar som är nedstämda, oroliga, har svårt att sova och har värkbesvär. Ökningen av dessa symtom är mest uttalad bland kvinnor i åldrarna år (SOU 2006:100) Personkrets 1 LSS personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd LSS-kommittén konstaterar att det inte finns någon samlad bild av boendestödet för de personer som omfattas av personkrets 1 i LSS. De har fått ett intryck av att det till stor del är yngre personer med utvecklingsstörning och autismliknande tillstånd som har boendestöd i ordinärt boende. För denna målgrupp innebär ofta bostad med särskild service en alltför omfattande insats och begränsar den enskildes möjligheter att själv bestämma hur och var de vill bo (SOU 2008:77) Personer med kombinationen utvecklingsstörning och psykiska funktionsnedsättningar Nationell Psykiatrisamordning noterar att förekomsten av psykisk sjukdom är förhöjd bland personer med utvecklingsstörning och brukar anges till cirka 30 procent, men kan vid vissa tillstånd vara högre. Den avvikelse i hjärnan som är orsaken till utvecklingsstörningen kan ge en ökad risk för psykisk sjukdom. Det är svårare att diagnostisera psykisk sjukdom hos personer med utvecklingsstörning. Många personer med utvecklingsstörning utsätts också för stora påfrestningar genom att de har svårigheter att hantera livet och förstå samhället, genom en känsla av att vara annorlunda, liksom att behöva ta emot hjälp och anpassa sig efter vård och service och rutiner, vilket innebär stora sociala påfrestningar (SOU 2006:100) Personer med neuropsykiatrisk diagnos Personer med neuropsykiatrisk diagnos kan omfattas av LSS målgrupp personkrets 1 om de har diagnoser som Aspergers syndrom, Tourettes syndrom eller andra autismspektrumstörningar. Däremot omfattas inte personer som har diagnoser som ADHD, ADD med flera av LSS. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar brukar också innefattas i målgruppen psykiska funktionsnedsättningar.

11 (52) Socialstyrelsen beskriver i Det är mitt hem Vägledning om boende och boendestöd för personer med psykisk funktionsnedsättning de svårigheter som personer med neuropsykiatrisk diagnos ofta har, nämligen begränsad förmåga till ömsesidig social interaktion begränsad förmåga till ömsesidig kommunikation begränsad beteenderepertoar, social lek och social fantasi samt begränsade intressen Svårigheterna för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar varierar mellan olika individer beroende på förmåga och oförmåga, ålder med mera, precis som det finns variationer inom andra målgrupper. Däremot utmärker sig svårigheterna för personer med dessa diagnoser genom att svårigheterna alltid framträder i samspelet med andra. Avvikelser i hjärnfunktioner påverkar bland annat hur personen tolkar och upplever sinnesintryck från omvärlden, förstår sammanhang och hur han eller hon löser problem. Den enskilde kan ha svårt för att planera och organisera sin vardag (Socialstyrelsen 2011). Anna Sjölund och Susanne Bejerot beskriver i Boendestödsboken vuxna med autismspektrumtillstånd de svårigheter som personer med autismspektrumtillstånd upplever i vardagen. Autismspektrumtillstånd är ett paraplybegrepp som omfattar diagnoserna autism, atypisk autism och Aspergers syndrom. Bland de svårigheter som nämns i boken finns annorlunda perception (hörsel, beröring, syn, lukt och smak), motoriska svårigheter, detaljtänkande, svårigheter med exekutiva funktioner, svårigheter med generalisering, svårigheter att förstå andras perspektiv (mentalisering), svårigheter i socialt samspel, annorlunda fantasi och intressen, svårigheter i ömsesidig kommunikation, svårigheter med vänskaps och familjerelationer, svårigheter med kärleksrelationer och sexualitet, sömnsvårigheter, svårigheter att klara stress, men också svårigheter att klara vardagliga saker som kost- och måltidssituationer, hygien, städning, diskning med mera (Sjölund och Bejerot 2009) Äldre personer med psykisk ohälsa Psykisk ohälsa är vanligt hos äldre, påpekar Nationell Psykiatrisamordning. För vissa psykiatriska tillstånd som depression ökar risken att insjukna med stigande ålder. Risken att drabbas av depression är fyra gånger större efter 65 år. Depression är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa hos äldre, men även ångesttillstånd och olika typer av psykoser förekommer, enligt Psykiatrisamordningen. Förekomsten av kroppsliga sjukdomar och demensfunktionsnedsättningar ökar i befolkningen och dessa tillstånd ökar risken för psykisk ohälsa. De personer som har en kronisk psykisk sjukdom har naturligtvis med sig dessa problem som äldre, samtidigt som de personer som haft psykiska sjukdomar eller funktionshinder tidigare under sitt liv har en ökad risk att få besvär som äldre (SOU 2006:100). I rapporten Äldres psykiska ohälsa (2008) skriver Socialstyrelsen att äldre med psykossjukdom eller bipolär sjukdom (omväxlande depression och mani) ofta har drabbats av sin sjukdom tidigare i livet. Rapporten tar också upp den stigmatisering som många äldre har upplevt samt de erfarenheter av segregering genom institutionalisering, skrämmande behandlingar och inskränkningar av den enskilda integriteten som många äldre med psykossjukdom och bipolär sjukdom (omväxlande depression och mani) upplevt. Förstagångsinsjuknande i schizofreni eller bipolär sjukdom kan

12 (52) även ske i hög ålder. Det är kvinnor samt personer med sensoriska nedsättningar som löper störst risk för att insjukna i schizofreni sent i livet (Socialstyrelsen 2008). 7. BOENDESTÖD SOM INSATS OCH BOENDESTÖDJARNAS ROLL Boendestöd är en mångfacetterad insats. Den inrymmer alla behov som en person kan ha för att klara av att sköta sin bostad, till exempel att städa, sköta mathållning och hygien. Samtidigt är boendestödet inte begränsat till hemmet. Boendestöd inrymmer också annat som kan stödja den enskildes förmåga att klara vardagslivet. Det kan vara vardagshändelser som att göra utflykter, följa med till post och affär, gå på bio eller kafé med mera. Detta kapitel ger exempel på forskning inom området, men innehåller också material från rapporter och skrifter från Socialstyrelsen samt rapporter och skrifter som kommit till med stöd från Nationell Psykiatrisamordning Boendestödjarnas arbetsuppgifter och roller Ingemar Ljungqvist och Håkan Jenner har varit redaktörer för boken Psykiatri för baspersonal. Kunskap för en evidensbaserad forskning som främst inriktar sig på stöd till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Några kapitel handlar om boendestöd och de visar på att boendestöd, trots att det funnits under lång tid, är en insats under utveckling. Flera av de beskrivningar av boendestöd som ges i boken är specifikt inriktade på målgruppen psykiska funktionsnedsättningar, men vissa aspekter är lika aktuella för andra målgrupper. Framför allt gäller detta citat ur inledningen: Tillgången till kompetent personal är avgörande för att patienterna/brukarna ska få den vård och det sociala stöd de behöver och har rätt till Vad är då kompetent personal? Beatrice Toll tar upp olika aspekter på att vara boendestödjare. Hon beskriver att boendestödjarens arbetsuppgifter tillsammans med den enskilde kan innebära att vara igångsättare stärka självkänslan, ge positiv feedback, bekräfta och uppmuntra strukturera upp tillvaron tydliggöra hur tiden används och hjälpa till att hitta en balans mellan vila, arbete, fritid och familj lyssna, ta tillvara och fånga upp önskemål och vara container stödja i hushållsarbete städa tillsammans, tvätta tillsammans, diska tillsammans, underhåll tillsammans, slänga sopor tillsammans stödja med kosthållning tydliggöra konsekvenser, informera om näringslära, stödja i inköp, ge konkreta råd arbeta med social träning stärka självkänsla, bryta isolering, öka det egna ansvarstagandet och träna kommunikation ge förberedande arbetsträning förbereda den enskilde för saker som han eller hon har nytta av i arbetslivet arbeta med friskvård motivera den enskilde till tandvård och fysisk träning, men också att arbeta med sjukvård ge information, bevaka hälsoläge, medicinöverlämnande, men också genom motivationsarbete arbeta med ekonomi tydliggöra val och konsekvenser, ge konkreta råd, hjälpa till med inköp

13 (52) motivera och inspirera visa på möjligheter och bredda intressen vara ombud och buffert mot det sociala, sjukvård och andra myndigheter till exempel polis länka vidare/slussa vidare aktiviteter ta hand om husdjur bygga upp och/eller underhålla nätverket runt den enskilde klara konflikthantering lära känna närmiljön Toll lyfter också fram att boendestödjaren har ett kontaktmannaansvar som innebär att upprätta planer (samarbetsplan, genomförandeplan etcetera), sköta uppföljning och informera kollegor. Boendestödjaren ska också ansvara för att brukarinflytandet tillgodoses. Gentemot den enskilde kan detta ske i mötet med honom eller henne eller tillsammans med andra brukare. Boendestödjarens arbete inrymmer också att sköta dokumentation av möten, utvecklingsarbete, studiebesök, kompetensutveckling och egen handledning. Boendestödjaren ska också handleda elever, Egenskaper som boendestödjaren behöver, enligt Toll, är att vara lyhörd, tillgänglig och flexibel. Flexibiliteten behövs för att fungera gentemot brukare, kollegor, organisation och sjukvårdsgrannar (Ljungqvist och Jenner 2009). David Brunt och Mikael Rask lyfter fram andra färdigheter och egenskaper som är viktiga för den som arbetar som boendestödjare för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det är bland annat viktigt att kunna prata om väder och vind, i betydelsen olika saker som intresserar den enskilde och som är viktigt för honom eller henne. Detta kan bilda grunden för att den enskilde också vågar möta sina svårigheter med hjälp och stöd av boendestödjaren. Enligt Brunt och Rask är det också viktigt att kunna umgås med den enskilde på kompisnivå, där det omedelbara syftet kan vara att bara vara tillsammans med den enskilde eller att prata om helt vardagliga saker, att inte fokusera på den enskildes svårigheter och bekymmer. Boendestödjaren behöver ha med sig kunskap om olika svårigheter som kan vara förknippade med olika (i det här fallet psykiska) funktionsnedsättningar. Kunskapen behövs både för att boendestödjaren ska vara bättre förberedd för att möta funktionsnedsättningarna och för att se den enskilde individen trots funktionsnedsättningarna. Brunt och Rask lyfter också fram vikten av att utveckla sina färdigheter i att visa ömsesidighet och respekt och att utveckla sin lyhördhet. Boendestödjaren måste visa att han eller hon bryr sig, men även att han/hon lyssnar till den enskildes berättelser, tankar och fungeringar på ett medkännande sätt och hjälper till att sätta ord på det svåra (Ljungqvist och Jenner 2009). Socialstyrelsen beskriver att när man inom ramen för Boendeprojektet intervjuade personer ur målgruppen om vilka egenskaper en boendestödjare borde ha blev svaren att personen bör vara en enkel och vanlig människa med humor, empati, personlig värme, livserfarenhet, kreativitet samt tålamod. Boendestödjaren ska ha förmåga att se personen i stället för röran, att lägga band på sina egna värderingar samt att stå med fötterna på jorden. Han eller hon ska våga vara nära, se individen utan att ta över, visa vägen och stå ut med kaos (Socialstyrelsen 2010).

14 (52) 7.2. Boendestöd för personer med Aspergers syndrom Hjördis Gustafsson har genomfört en studie i fyra Södertörnskommuner och dokumenterat den i skriften Boendestöd för personer med Aspergers syndrom (2011). Studien har fokus på boendestöd för personer med Aspergers syndrom. Även om boendestödet varierar mellan olika kommuner finns mycket som förenar. Boendestödet ska i alla kommuner ge stöd med det praktiska i hushållet och ge den enskilde möjlighet att få prata och reflektera om allt från vardagliga ting till allvarliga bekymmer. Det som varierar från kommun till kommun är om boendestödjarna kan utföra praktiska sysslor utan någon form av medverkan från brukaren, om boendestödjaren kan följa med till läkare eller liknande samt att medverka till fritidssysslor. Ambitionen med boendestödet är att vardagen ska fungera samt i en förlängning att personerna ska bli så självständiga som möjligt, så att stödet kan minska efter hand eller helt upphöra. För många är dock inte det sistnämnda möjligt att realisera på grund av personens funktionsnedsättning. Däremot kan boendestödet genom att pusha och skapa struktur stödja den enskilde så att han eller hon kommer igång med arbetsuppgifter och får kontroll över vardagen. Gustafsson visar att alla inte får vad de behöver av boendestödet. Personer med Aspergers syndrom kan ha svårt att veta vad de behöver. Även om den enskilde vet vad han eller hon behöver kan det vara svårt att komma ihåg och att uttrycka det till rätt person vid rätt tillfälle. Andra begränsningar är att boendestödets ramar för vad de utför sätter gränser. Studien pekar på vikten av att kartlägga behov och att göra noggranna överväganden av vad brukarens eller boendestödets gränser som ska prioriteras. Liksom många andra studier visar Gustafssons studie på betydelsen av att relationen mellan den som får och den som ger stöd är god. Genom en god relation mellan den enskilde och den som stödjer kan nya behov komma fram, rutiner skapas och pushning och arbete tillsammans leda till att den enskilde får en fungerande vardag och ett mer självständigt liv (Gustafsson 2011). Anna Sjölund och Susanne Bejerot står som författare till Boendestödsboken, vuxna ned autismspektrumtillstånd (2009), en bok som är utgiven av Autism och Aspergerförbundet (tidigare Riksföreningen Autism). Boken är skriven i syfte att få tillvaron att fungera för personer med autismspektrumtillstånd. Susanne Bejerot betonar dock att även andra personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan ha nytta av innehållet. Sjölund och Bejerot skriver att den som arbetar med denna målgrupp måste ha kunskap om sårbarheten vid autismspektrumtillstånd och kunna bemöta det som verkar konstigt eller uppfattas som jobbigt. Han eller hon måste vara rak och tydlig utan att brista i hänsyn och på så sätt köra över personen. För att ge stödet måste man ha ett gott bemötande och se till personens behov och önskemål och skilja dem från sina egna behov och värderingar. Boendestödets uppgift är att ge stöd till den enskilde i de svårigheter han eller hon möter i vardagen, inte att försöka göra personen normal. Boendestödjarna kan hjälpa den enskilde att hitta struktur, strategier, hjälpmedel eller stödinsatser för att bemästra svårigheterna och på så sätt få en fungerande vardag.

15 (52) Den som arbetar som boendestödjare till personer med autismspektrumtillstånd måste, enligt Sjölund och Bejerot ha inlevelseförmåga, förmåga att byta perspektiv, vara beredd att tänka annorlunda och kunna reflektera över hur situationer uppfattas inifrån av personen med autismspektrumtillstånd. Man måste hela tiden tänka sig in i hennes/hans sätt att uppleva omvärlden och det är viktigt att respektera vad personen självtycker är ett viktigt innehåll i sin vardag även om det inte överensstämmer med omvärldens (Sjölund och Bejerot 2009). 8. BOENDESTÖDJARNAS KOMPETENS Socialstyrelsen framhåller att de flesta tjänster i boendestödsgrupper har gått till skötare och undersköterskor, men på senare tid har det blivit mer vanligt att anställa beteendevetare. Socialstyrelsen ser en möjlig lösning i att kommunerna ordnar arbetslag eller boendestödsgrupper med olika yrkesgrupper som tillsammans kan ha kvalifikationer att klara det mångfacetterade arbetet. Även om basen är skötare och undersköterskor kan arbetslaget kompletteras med yrkesgrupper som beteendevetare, socionom, arbetsterapeut, fritidspedagog med flera, beroende på behov (Socialstyrelsen 2010). 9. ATT TÄNKA PÅ FÖR BOENDESTÖDJARE 9.1. Tips till boendestödjare ur Socialstyrelsens vägledning I socialstyrelsens vägledning Det är mitt hem (2010) ges många tips att tänka på för boendestödjare och som utgår från en studie som Borell och Johansson har gjort (2005). Tipsen kan sammanfattas i några punkter: Visa intresse för att lära känna den boende som människa, visa din uppskattning, var ärlig och uppriktig samt försök ge svar på funderingar och frågor. Lyssna aktivt på vad den boende har att berätta, reflektera över stunden och framtiden samt ge förslag på eller visa möjliga strategier att hantera livets små och stora frågor. Förklara konsekvenserna av den enskildes sätt att vara och agera om han eller hon vill det. Uttryck dig på ett enkelt sätt. Planera saker gemensamt med den enskilde på ett sätt så att det dagliga livet präglas av regelbundenhet, struktur och ordning. Stöd på ett sådant sätt att den enskilde känner att han eller hon kan påverka sina aktiviteter. Motivera den enskilde att våga anta utmaningar. Se till den enskildes intressen och uppmuntra honom eller henne att utöva dessa. Uppmuntra den enskilde att ta kontakt med andra, så att han eller hon lättare kan känna sig delaktig i ett större sammanhang. Försök att läsa av och förstå hur den enskilde mår, våga fråga, lyssna, ta den enskilde på allvar och trösta. Prata om det som är besvärligt utifrån den enskildes svårigheter, ställ frågor, försök sätta ord på och hjälpa den enskilde att sortera det svåra.

16 (52) Behov, önskemål och sätt att uttrycka sig kan skilja sig åt mellan olika målgrupper. Ett allmänt intryck i studien är att de yngre i målgruppen är tydligare och mer bestämda kring vad boendestödjaren ska göra och hur stödet ska utformas. De verkar mer medvetna om sin situation och vad de kan och inte kan, vad boendestödjaren ska göra och inte göra. Äldres beskrivningar om hur en boendestödjare ska agera är oftast mer allmänt hållna med uttryck som medmänniska, någon som ska finnas till, någon att prata med och ska vara snälla. Män och kvinnor använder också olika ord när de beskriver boendestödet (Socialstyrelsen 2010) Tips till boendestödjare som arbetar med personer med autismspektrumstörning Anna Sjölund och Susanne Bejerot ger många handfasta råd till boendestödjare i Boendestödsboken, vuxna med autismspektrumtillstånd (2009). De ser kunskap och bra bemötande hos boendestödjaren som grundläggande i kontakten mellan boendestödjaren och den enskilde. Kontinuiteten, att det är en eller ett par boendestödjare som alltid stödjer en person, liksom att de ger stöd på samma sätt. För att kartlägga hur den enskilde vill bli bemött och vad han eller hon vill ha stöd med har de utarbetat olika dokument som kan vara ett stöd i boendestödjarnas kartläggning. De frågor som ställs i dokumenten rör dels vad som särskilt bör beaktas i bemötandet av personen, dels kartläggningsfrågor som gäller olika områden som kan innebära svårigheter för en person med autismspektrumtillstånd. Områden som kan kartläggas är annorlunda perception, motoriska svårigheter, svårigheter med detaljtänkande/förändringar, svårigheter med exekutiva funktioner, svårigheter i att generalisera kunskaper, svårigheter i att förstå andras perspektiv, svårigheter i socialt samspel, personens specialintressen och må bra-saker, språkförståelse, svårigheter i ömsesidig kommunikation, svårigheter med vänskaps- och familjerelationer, svårigheter med kärleksrelationer och sexualitet, svårigheter att organisera fritid och fri tid, troliga orsaker till sömnsvårigheter, sådant som stressar personen, svårigheter med kost och måltidssituationer, svårigheter med hygienen, städproblem, svårigheter med att diska, svårigheter med tvätt- och klädhantering, svårigheter med att använda telefon/sms, svårigheter med myndighetskontakter samt svårigheter vid läkar- och tandläkarbesök. I kartläggningsdokumenten noteras också struktur, hjälpmedel, strategi eller stödinsats som kan kompensera för svårigheterna och hur dessa kan presenteras och introduceras för den enskilde. Boken innehåller olika strategier och metoder som kan hjälpa till att tydliggöra exempelvis socialt samspel, skapa struktur, men också exempel på mer ovanliga, men kreativa lösningar som prövats av boendestödjare (Sjölund och Bejerot 2009). 10. HANDLÄGGNING AV BOENDESTÖD Handläggningsprocessen för ärenden där handläggare utreder och beslutar om boendestöd till någon av de målgrupper som omnämns i denna rapport ser i stora drag lika ut som för de som arbetar med handläggning av annat stöd och för andra målgrupper. Däremot kan de metoder och bedömningsinstrument som används för olika målgrupper skilja sig åt. I alla avseenden är det viktigt att ha kunskap om målgrupperna.

17 (52) Inhämtande av beslutsunderlag inför handläggning av boendestöd I vägledningen Det är mitt hem (2010) beskriver Socialstyrelsen vikten av en bra utredning för att få fram ett beslutsunderlag som bidrar till rättssäkerhet för den enskilde. Om man definierar utredning som ett sätt att ta reda på, klarlägga och klargöra handlar utredningen främst om att ställa frågor och skaffa sig en helhetsbild av såväl behov av stöd och hjälp som resurser och förmågor hos den enskilde. Detta gör man tillsammans med den enskilde och eventuellt också tillsammans med hans eller hennes företrädare och närstående/anhöriga. Vid utredningstillfället är det viktigt att handläggaren tänker på att den sökande står i en beroendeställning. Man kan se mötet mellan den enskilde och handläggaren som ett möte mellan två experter, där den sökande är expert på sin egen situation och handläggaren är expert inom sitt yrkesområde. Handläggaren måste ta reda på hur den enskilde uppfattar sin situation och sina behov. Det är då viktigt att vara lyhörd så att den enskilde inte känner sig ifrågasatt. Många kan, på grund av sin funktionsnedsättning eller sitt sjukdomstillstånd ha svårt för att identifiera sina behov eller att uttrycka dem. Ibland behövs motiverande åtgärder för att den enskilde ska ta mot stöd. Ibland kan kognitiva störningar och begränsningar som grundar sig i funktionsnedsättningen göra att det blir svårt för den enskilde att förstå vissa frågor. Då måste frågorna kanske ställas på annat sätt, till exempel som praktiska och konkreta frågor, för att handläggaren ska få veta vilket stöd den enskilde behöver. Under bedömningsarbetet kan handläggaren samla olika typer av information. För att få en detaljerad bild av den enskildes funktionsnivå och hans eller hennes stödbehov i vardagen har man i huvudsak använt fyra metoder fråga den sökande fråga anhöriga eller närstående fråga personalen be personen utföra vissa aktiviteter och observera hur han eller hon klarar av att utföra dem. Socialstyrelsen skriver att standardiserade bedömningsinstrument används ibland. Med standardiserade bedömningsinstrument avses ett vetenskapligt utprövat instrument för att bedöma individers behov. Det innebär att alla som besvarar ett formulär eller en intervju får samma frågor och att det finns ett givet antal svarsalternativ att välja mellan. Genom att svaren har en förutbestämd poängsättning kan man göra jämförelser av svaren över tid. Med ett standardiserat bedömningsinstrument blir bedömningsprocessen mer transparent. Bedömningsinstrument måste innehålla för utredningen relevanta frågor samt vara avpassat för den målgrupp som avses. De frågor som ställs ska täcka flera livsområden och innehålla frågor om den sökandes behov av stöd för att kunna utföra en viss aktivitet. Frågorna ska vara testade så att de inte innehåller systematiska fel som innebär att samma fel upprepar sig vid olika tillfällen.

18 (52) Enligt Socialstyrelsen används standardiserade bedömningsinstrument relativt sällan för att bedöma stödbehov hos personer med psykisk funktionsnedsättning. Nationellt finns endast två vetenskapligt utprövade bedömningsinstrument för att systematiskt bedöma behovet av stöd och service för dessa personer, CAN-skalan (Camberwell Assesment of Need) och NSSQ (Need of Support and Service Questionnaire). CAN-skalan bedömer målgruppens behov inom 22 områden och är upplagd som en strukturerad intervju med den sökande. För varje behovsområde är målet att identifiera om den enskilde har några svårigheter, om behoven är tillgodosedda ur klientens, personalens och eventuellt de anhörigas perspektiv, vilken hjälp den enskilde får för att hantera dessa problem och om han eller hon är nöjd med hjälpen. NSSQ består av 56 frågor som är fördelade på tre områden: bakgrund och aktuell livssituation, behov av stöd i ett antal ADL-aktiviteter samt behov av insatser från kommun eller landsting. NSSQ finns både i en personalversion och som en självskattningsskala där den enskilde själv besvarar frågorna. Det finns också andra bedömningsintrument. AMPS (Assessment of Motor and Process Skills) är en observationsundersökning som undersöker en persons motoriska färdigheter och processfärdigheter samt dess inverkan på den enskildes förmåga att utföra hushållsaktiviteter eller personliga aktiviteter. ADL (Activities of Daily Living) kan användas för att beskriva en persons aktivitetsförmåga och det omfattar tre områden med ett antal aktiviteter som kan anses vara generella för de flesta och som utgör en bas för vardagen. Socialstyrelsen betonar att det kan vara speciellt viktigt att använda standardiserade bedömningsinstrument när det gäller nya sökande samt för sökande med en oklar problembild eller många olika problem. Regelbundna systematiska bedömningar med vetenskapligt utprövade bedömningsinstrument kan ge fördelar för den enskilde, för handläggaren och för verksamheten. För den enskilde kan det innebära att han eller hon blir delaktig i utredningen, blir tillfrågad om samma livsområden oavsett handläggare och får möjlighet att berätta vad som är viktigt för honom eller henne. Han eller hon får en överblick över resurser och behov i sitt liv och får en planering som bygger på behov och aktuell livssituation samt en vetskap om att dessa följs upp över tid och att stödet kan förändras när behov och livssituation förändras. Handläggaren får struktur på utredningssamtalet och får snabbt kännedom om den enskildes behov och livssituation och därmed ett relevant underlag för bedömning, dokumentation och planering. Instrumentet kan också underlätta samverkan med och fördelning av ansvar på olika aktörer, myndigheter, sociala nätverket och den enskilde själv. Verksamheten, till exempel boendestödet, kan få mer kunskap om den enskildes behov och livssituation och kan lättare följa utvecklingen över tid genom att instrumentet också ger ett uppföljningsverktyg. På så sätt kan det bidra till ett resultatinriktat arbetssätt (Socialstyrelsen 2010).

19 (52) Bedömningsinstrument och evidensbaserade metoder Socialstyrelsen granskar inom ramen för en evidensbaserad praktik olika metoder, som presenteras i socialstyrelsens metodguide, se länk Få av de metoder för bedömning som omnämns i föregående kapitel finns med Socialstyrelsens metodguide i nuläget. CAN-s, som beskrivs i föregående kapitel, används till att göra en omfattande skattning av psykiskt funktionshindrade personers behov. Den står med i socialstyrelsens metodguide, men är ännu inte granskad av Socialstyrelsen. Det finns däremot en särskild skattningsskala som är särskilt anpassad för äldre med psykiska funktionsnedsättningar och benämns CAN-Ä. Den har granskats av Socialstyrelsen. Resultatet av granskningen visar att CAN-Ä är väl validerat i England men att det finns behov av forskning utifrån svenska data. Syftet med instrumentet och dess innehåll finns utförligt beskrivet i en svensk manual. Socialstyrelsens granskning av Katz ADL-index, som används för äldre och yngre personer med funktionsnedsättning (det vill säga inte enbart för de målgrupper som boendestödet är till för), visar att det inte går att säga om användningen av instrumentet leder till bättre beslut för patienten. Det behövs fler studier som visar grundläggande empiriska data, till exempel samband mellan skattning och överlevnad, nyttan med instrumentet samt normativa data. Katz ADL-trappa som är en utveckling av Katz ADL-index med ytterligare fyra aktiviteter (matlagning, transport, matinköp samt städning) utöver de sex ursprungliga. Den används för att fånga upp begränsningar i den personliga kapaciteten. Med instrumentet kan bedömaren ange graden av beroende med tre skalsteg, samt på vilket sätt hjälp behöver ges (påminnelse, tillsyn eller aktiv hjälp). Målgruppen är äldre personer. Instrumentet har ännu inte granskats av socialstyrelsen, men ingår i planeringen för granskningar. ADL-taxonomin är ett annat bedömningsinstrument som är framtaget för att bedöma aktivitetsförmågan i rehabiliteringsverksamheter för äldre och för att arbetsterapeuter i klinisk verksamhet ska ha en gemensam begreppsapparat. Detta instrument kommer att granskas av socialstyrelsens inom kort. NSSQ och AMPS omnämns inte i socialstyrelsens metodguide. En metod som står med är GAF. Förkortningen står för global funktionsmätning och är en hundragradig skala som mäter en persons sociala, psykologiska och arbetsmässiga funktionsförmåga. GAF-skalan syftar till att bedöma en persons funktionsförmåga socialt, psykologiskt och arbetsmässigt. Den finns med i socialstyrelsens metodguide, men är inte granskad av Socialstyrelsen. 11. FORSKNING OCH RÅD SOM BERÖR HANDLÄGGNING Den enskildes och de professionellas mål för boendestöd Maria Ingemarsson, Jessica Sjögren och Katarina Piuva har skrivit Om att utvärdera funktioner eller relationer två studier av insatsen boendestöd (2011) som

20 (52) ingår i en bok om utvärdering i socialt arbete. Författarna diskuterar med hjälp av två studier frågan om utvärdering av boendestöd i allmänhet och frågan om resultat och brukarens roll och delaktighet i synnerhet. Den enskilde ska vara delaktig i att formulera mål i egenskap av expert på sina egna behov. Författarna konstaterar att beställaren bara har möjlighet att göra en översiktlig bedömning och dessa mål kan bli alltför allmänt hållna för att kunna följas upp eller utvärderas. Relationen är en viktig del av boendestödet och brukarens behov kan därför bli tydliga först efter en tid och relativt långt efter den första utredning som gjordes av beställarsidan/myndighetsutövningen. Författarna drar slutsatsen att det finns skäl att anta att ju tidigare målen i ett enskilt ärende sätts upp, desto större är risken att målen kommer att spegla de professionellas önskningar eller tolkningar av vad ett gott resultat är, än brukarnas egna önskemål. Målen för boendestödet kan i allra högsta grad beskrivas som rörliga. Vikten av relationsbyggande var det överskuggande men ej efterfrågade resultatet (Piuva, Börjeson & Lobos 2011) Viktiga aspekter i mötet med vuxna med autismspektrumtillstånd Anna Sjölund och Susanne Bejerot beskriver i Boendestödsboken vuxna med autismspektrumtillstånd det som är viktigt för att boendestödjarna ska kunna ge ett bra stöd till den enskilde. Autismspektrumtillstånd är ett paraplybegrepp som omfattar diagnoserna autism, atypisk autism och Aspergers syndrom. Bemötandet är viktigt och förutsätter kunskap om funktionsnedsättningen. Sjölunds och Bejerots bok handlar om att boendestödjarna behöver kunskap om autismspektrumtillstånd och de begränsningar som kännetecknar paraplybegreppet autismspektrumtillstånd, men också handfasta verktyg när de kartlägger svårigheterna som den enskilde har i vardagen. Boken riktar sig till boendestödjare och förutsätter att det är boendestödjaren som tar fram underlag för funktionsbedömning i vardagen och kartlägger stödbehovet mer detaljerat (Sjölund och Bejerot 2009). 12. AVGIFTER FÖR BOENDESTÖD Psykiatrisamordningen anser att det finns flera argument för att insatsen boendestöd inte bör avgiftsbeläggas. Många personer med psykiska funktionsnedsättningar har svårt att klara sig ute i samhället om de inte tar emot hjälp. Många har inte insikt om sina egna behov. Det kan också vara svårt att först motivera en person att ta emot stöd och sedan ta betalt för stödet. Kommunerna har också en skyldighet att arbeta med uppsökande verksamhet för målgruppen och avgifter försvåra möjligheterna att jobba uppsökande. Personer med psykiska funktionsnedsättningar lever också ofta under knappa ekonomiska förhållanden och har svårt att hantera sin vardagsekonomi. Det finns en risk att personer med behov inte tar emot stödet när det kostar pengar. Psykiatrisamordningen menar att boendestödets karaktär i form av en råd- och behandlingsinsats också talar emot avgiftsbeläggning. I de flesta kommuner tar man inte ut avgifter för boendestöd (SOU 2006:100).