Näthatad. Kriminologiska institutionen. En kvalitativ studie av Trolljägarnas brottsofferframställning. Examensarbete 15 hp

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Näthatad En kvalitativ studie av Trolljägarnas brottsofferframställning Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Cecilia Norden

2 Sammanfattning Det ökade intresset för brottsoffer är något som kan märkas på det stora intresset för olika medier som lyfter fram just dessa. Denna studie har undersökt fyra avsnitt av programmet Trolljägarna i syftet att undersöka programmets brottsofferframställning och hur denna eventuellt följer Nils Christies teoretiska resonemang om det ideala offret. Studien har ett intersektionellt perspektiv. Studiens frågeställningar är: Hur framställs brottsoffer i programmet Trolljägarna? Kan brottsofferframställningen i programmet ses som ideala offer? Skiljer sig framställningen av brottsoffren åt beroende på kategorierna kön, etnicitet eller ålder? Studien har utgått ifrån det teoretiska resonemanget om det ideala offret. Detta har kopplats till tidigare studier inom området media och brott. Det har genomförts en diskursanalys på fyra avsnitt av Trolljägarna. Trolljägarna är ett program som vill ställa gärningspersoner till svars för det näthat de utsatt brottsoffren för. Samtidigt får brottsoffren en central roll i programmet där de framställs av programledaren och framställer sig själva som brottsoffer genom att berätta om sina upplevelser. Vid analysen av materialet har de egenskaper som det teoretiska resonemanget om det ideala offret består av används som grund. Utöver dessa har studien ett intersektionellt perspektiv vilket även det har applicerats på analysen i syfte att se om de olika kategorierna kön, etnicitet eller ålder hade någon påverkan på hur brottsoffren framställdes. De centrala slutsatserna som dragits av studien var att programmet Trolljägarna till störst del framställde medverkande brottsoffer som ideala offer, och att offer för näthat är unga vita kvinnor. Det krävdes mindre omdefinieringar av några av egenskaper som ligger till grund för det teoretiska resonemanget om det ideala offret. Detta för att egenskaperna även skulle passa den virtuella världen eftersom det var där brottsoffren utsattes för brott. Majoriteten av brottsoffer som medverkade uppfyllde alla eller nästan alla egenskaper som krävs för ett brottsoffer att få fullständig och legitim offerstatus. Majoriteten av brottsoffren var unga, cirka år. Detta gick inte att finna något mönster i att åldern hade någon påverkan i framställningen av brottsoffren. Det uppmärksammades även att endast tre av de tolv medverkande brottsoffren var män. Det gick att skönja att brottsoffren som hade utländsk härkomst framställdes som offer för rasism. Liknande gällde för kvinnorna i materialet, som utgjorde den absoluta majoriteten av brottsoffren. Dessa framställdes i högre grad än männen som offer för sexuellt hot och hat. Brottsoffren framställs också tillhörande en större social gemenskap bestående av familj och vänner, men även att denna gemenskap kunde bestå av en social gemenskap i den virtuella världen.

3 1 Introduktionskapitel Inledning Syfte Forskningsfrågor Bakgrund/Problemdiskussion 5 2 Teori och tidigare forskning Bakgrund till media och brott Teoretiskt resonemang - Det ideala offret Kön, etnicitet och ålder Tidigare forskning - media och det ideala offret 11 3 Metod Vetenskaplig utgångspunkt Konstruktionistisk utgångspunkt Diskursanalys Analytisk utgångspunkt Urval Tillvägagångssätt Etiska överväganden 19 4 Resultat och analys Inramning av Trolljägarna Analys Offret är svagt Offret ägnar sig åt en legitim aktivitet Offret är på en legitim plats Gärningsmannen är stor och ond Offret och gärningsmannen har ingen personlig relation Offret har inflytande och kan hävda sin offerstatus Offerframställningen beroende på kön, etnicitet och ålder Övriga observationer i materialet Slutsatser / Avslutande diskussion Förslag till fortsatt forskning 31 Referenser/Källförteckning 33

4 1 Introduktionskapitel 1.1 Inledning Kriminalromaner, kriminalserier och andra skildringar av brottslighet och de som utsätts för brott har under en lång tid varit mycket intressant för människor. Det ökade intresset för brottsoffer är något som kan märkas på det stora intresset för olika medier som lyfter fram just dessa. Kriminaljournalistiken har under lång tid fått stort utrymme i media, och sedan 1990-talet har brottsoffrets plats i journalistiken ökat (Lindgren & Lundström 2010:10-11). Media är en av många aktörer som är med i görandet av brottsoffer, ett fenomen som är under ständig förhandling mellan olika aktörer som är med och formulerar föreställningar om dessa (Nilsson 2012:137). I program som till exempel Efterlyst och Trolljägarna får brottsoffer plats att berätta sin historia om utsattheten för brott. Tidningarna rapporterar också flitigt om brott och brottsoffer. Under senare år har intresset även för det nyare fenomenet näthat ökat och uppmärksammats. I februari 2013 sände Uppdrag granskning avsnittet Män som näthatar kvinnor. I programmet berättade mer eller mindre kända kvinnor hur hatet brett ut sig på internet och hur mordhot och hot mot familjen blivit en del av kvinnornas vardag. I och med Uppdrag gransknings program om näthat blev näthat samtalsämnet som alla pratade om (Schultz 2013:15). Redan innan Uppdrag gransknings avsnitt om näthatet mot kvinnor så hade detta uppmärksammats i media genom Instagramupploppet som ägde rum i december 2012 i Göteborg. Hundratals unga flickor och pojkar hängdes ut på Instagram och fenomenet näthat blev mer aktuellt än någonsin. Näthatets utbredning och seriositet har uppmärksammats i media medan forskning på området har halkat efter. Denna studie vill råda bot på den blinda fläck som rådet på området om näthat inom den kriminologiska forskningen. 1.2 Syfte Denna studie kommer att undersöka programmet Trolljägarna i syftet att studera programmets brottsofferframställning och hur dessa eventuellt följer Nils Christies teoretiska resonemang om det ideala offret. Studien önskar också bidra med en ökad kännedom om hur brottsoffer framställs i Trolljägarna. Studien har ett intersektionellt perspektiv. 1.3 Forskningsfrågor Studiens frågeställningar är följande: 4

5 - Hur framställs brottsoffer i programmet Trolljägarna? - Kan brottsofferframställningen i programmet ses som ideala offer? - Skiljer sig framställningen av brottsoffren åt beroende på kategorierna kön, etnicitet eller ålder? 1.4 Bakgrund/Problemdiskussion Många studier har genomförts i syftet att undersöka media och brott (se: Lindgren & Lundström 2010, Pollack 2001, Smolej 2010). Dessa studier har främst fokuserat på att undersöka dags- och kvällspress, men också tv-program, där brotten som rapporteras om ofta är olika typer av våldsbrott såsom mord och misshandel, men också brott som till exempel rån och stöld (Lindgren & Lundström 2010:107). Studierna av Lindgren och Lundström (2010) och Pollack (2001) har undersökt medias brottsrapportering i vad som kan kallas traditionellt medierapporterade brott, eftersom dessa brott är de som media oftast rapporterar om. Dessa brott är till exempel våldsbrott såsom misshandel, mord och sexualbrott (Lindgren & Lundström 2010:107). Det är alltså brottstyper som ofta sker när gärningspersonen och brottsoffret står öga mot öga. Till skillnad från dessa traditionellt medierapporterade brott så kommer i denna studie ett relativt nytt fenomen att studeras - näthatet. Hat har alltid förekommit, men detta hat har nu till viss del fått utlopp på en ny arena vilket är internet. För att bringa klarhet i vad som menas med näthat så följer här en beskrivning av begreppet. Näthat är ingen juridisk term. Det är ett samlingsbegrepp för brott som man kan bli utsatt för på nätet. Exempel på brott som är vanliga på nätet är olaga hot, förolämpning ofredande, hets mot folkgrupp och förtal (Polisen 2014). Dessa brott som faller under näthatsbegreppet kan man som känt också bli utsatt för i verkliga livet, och samma regler gäller då som för när dessa brott begås på och utanför den virtuella världen. Till följd av att förtal och förolämpning är två brott som inte faller under allmänt åtal så kan förundersökning sällan inledas. Detta på grund av att yttrandefriheten, som är grundlagsskyddad, anses viktigare att skydda (Polisen 2014). Vid enstaka tillfällen kan dock polis och åklagare gå vidare och inleda förundersökning för att hjälpa offret. I dessa fall handlar det oftast om rasism eller något som har med offrets sexualitet eller sexuella läggning att göra (Polisen 2014). Under år 2013 kom en proposition som syftade till att underlätta proceduren att väcka allmänt åtal genom att särskilda krav inte skall krävas när någon ska åtalas för förtal eller förolämpning. Genom detta hoppas man på att åklagare lättare ska kunna hjälpa personer som blivit utsatta för dessa brott på internet (Regeringen 2013). Att denna proposition har kommit skulle kunna vara ett tecken på att den teknologiska utvecklingen har gett upphov till ett behov av 5

6 kriminalpolitiska reformer. Det kan också vara ett tecken på att människors medvetenhet om näthatets utbredning har ökat vilket i sin tur ökar rädslan för detta. Pollack menar att medias rapportering och politikers handlingar i vissa fall har en koppling då en mediestorm kan skapas kring ett fenomen vilket kan göra att politiker krävs på svar, ansvarstagande och handling (Pollack 2001:40-41). Att en proposition som den som beskrivs ovan har kommit kan vara ett resultat av att politiker vill sända en signal till allmänheten om att de tar näthatet på allvar. Näthatet är ett relativt nytt samhällsfenomen som har fått mycket uppmärksamhet i media på senare år (Schultz 2013:15) men mindre uppmärksamhet i forskningen. Detta gör fenomenet intressant att undersöka. Skiljer sig medias framställningar av brottsoffer åt när det handlar om brottsoffer för vad som kan kallas för traditionella brott (alltså till exempel våldsbrott) och brottsoffer för näthat? Det är intressant att använda Christies (2001) resonemang om det ideala offret. Detta för att undersöka om brottsoffer för näthat framställs som ideala offer och därmed kan vinna full legitimitet som brottsoffer eller om offer för näthat har det svårare att uppnå en fullständiga och legitima offerstatus. Det är också intressant att använda Christies ideala offer eftersom det finns en inbyggd maktaspekt i relationen mellan det ideala offret och den ideala gärningspersonen där gärningspersonen är den som antas besitta makten (Christie 2001:48). Om brottsoffret är den som har mest styrka och därmed makt har denna svårare att få fullständig och legitim offerstatus. Det som gör det hela intressant är att i näthatssituationer så kan lika gärna brottsoffret vara en väldigt känd person som anses ha mycket makt medan gärningspersonen kan vara en helt vanlig människa utan något speciell makt. Hur handskas programmet Trolljägarna med denna eventuella maktförskjutning i sin framställning av brottsoffer och kan detta påverka hur programmet väljer att framställa sina brottsoffer på något sätt? Ytterligare en aspekt som gör studien intressant är att det är svårt att döma någon för brotten som faller under samlingsbegreppet näthat. Domar av detta slag är ovanligt vilket även det visas på i medias rapportering om hur domarna är svåra att få till, men även att dessa fåtalet domar inte räcker till för att minska och stoppa näthatet (Svenska Dagbladet ). Något som blivit vanligt är att media själva dömer gärningspersoner. Detta visas tydliga exempel på i programmet Trolljägarna där programledaren delar ut skadeståndskrav till gärningspersonerna. Skadeståndskraven är inga domar, men dock ett sätt att visa på att gärningspersonerna, eller näthatarna, är skyldiga till handlingar som programmet Trolljägarna definierar som otillåtna enligt svensk lag. När medier agerar på det här sättet kallas det för trial by media. Med detta begrepp menas att media driver en process där en person, känd eller okänd, ställs inför rätta och döms av allmänheten (Greer 2007:27). Och trots att personen i vissa fall juridiskt frias så är personen ändå 6

7 skyldig i allmänhetens ögon på grund av det medierna har rapporterat om kring personen. Mediedrevet gör att personen ses som skyldig. Genom dessa medierättegångar så kan personers rykten smutskastas vilket kan göra att de kan få svårt i framtiden, just på grund av hur media hängt ut personen som skyldig till brott (Greer 2007:27). Media har fått en ny roll i samhället än tidigare. Enligt Greer har studier visat att polisen tidigare var dem som satte agendan för det som rapporterades om brottslighet. Men till följd av att flera aktörer (till exempel media) tävlar om att bli källor i rapporteringen om brottsligheten så har polisens roll förändrats till att nuförtiden ofta uttala sig som en reaktion på medias rapportering om brottsligheten. Och media har nu blivit en arena där brottsligheten diskuteras och en aktör som är med och sätter agendan för vad som rapporteras om brottslighet (Greer 2007:28). Undersökningen syftar inte till att finna absoluta definitioner av brottsoffer, utan önskan är att undersöka om det finns någon dominerande framställning av dessa. En medvetenhet finns om att definitionen av brottsoffer kan se olika ut. Detta innebär alltså också att jag som forskare till viss del själv kommer få tolka vilka framställningar som jag anser är framställningar av brottsoffer då programmet självt inte har något sådan definition som de utgår ifrån. I undersökningen kommer framöver begreppet brottsoffer att användas. 1 Det intressanta att studera i programmet Trolljägarna är det faktum att brottsoffren i programmet utsätts för en annan typ av brott än vad som traditionellt brukar rapporteras om i media. Brott som brukar rapporteras om i media är främst olika slags våldsbrott och även stöld och rån. Trolljägarna däremot fokuserar helt och hållet på de brott som räknas in i begreppet näthat, och dessa brott kan vara till exempel olaga hot, förolämpning ofredande, hets mot folkgrupp och förtal. 2 Teori och tidigare forskning Inledningsvis i detta kapitel presenteras en bakgrund till media och brott. Därefter presenteras studiens teoretiska resonemang och slutligen presenteras tidigare forskningar rörande media och brott. Men även hur vissa av dessa tidigare forskningar har förhållit sig till det teoretiska resonemanget. 1 Det finns ingen definition av begreppet brottsoffer som är allmänt accepterad. Brottsoffer kan man vara utan att anmäla brottet till polisen, men för att garanterat få tillgång till stöd och dylikt som offer krävs det att man anmäler brottet. Och därmed får man en målsägandestatus (Brottsoffermyndigheten 2012). I denna studie kommer begreppet brottsoffer användas. Medvetenhet finns dock att alla offren i Trolljägarna inte i juridisk mening har blivit utsatta för ett brott. Trots det så benämns dem i denna studie som brottsoffer utsatta för näthat. 7

8 2.1 Bakgrund till media och brott I Pollacks bok En studie i medier och brott (2001) så skrivs det att det inte längre är möjligt att diskutera medier utan att tala om brottslighet likväl som att det inte går att tala om brottslighet utan att tala om media. De två beskrivs ibland som ett allt mer oskiljaktigt par (Pollack 2001:9). Under lång tid har det forskats på huruvida medierna har makten att påverka människors uppfattningar (Pollack 2001:48-49). Vissa menar att studier av media måste ta hänsyn till hur budskap presenteras, men även till vilken publiken är, för att kunna finna om och i så fall hur mycket media egentligen påverkar våra uppfattningar (Heath & Gilbert 1996:384). Media beskrivs ha en makt att bilda opinion. Föreställningarna om hur mycket makt media faktiskt har över människors föreställningar och hur mycket inflytande de har över människors attityder och beteende har skiftat över tid. Men något som anses som klarlagt är att medierna har ett visst inflytande. Detta inflytande handlar om hur medierna har en dagordningsmakt (Pollack 2001:48-49). Dagordningsmakten bygger på att det finns ett samband mellan vilka frågor som medier lägger stor vikt vid och vilka frågor som blir viktiga för politiker och allmänheten (Pollack 2001:49-50). Medier formar inte människors attityder, de kan alltså inte påverka vad människor ska tänka. Däremot kan media påverka om vad människor ska tänka. Medierna kan därmed påverka vilka frågor som kommer upp på dagordningen (Pollack 2001:56) Då media är en aktör, vilket de kan anses vara då de är med och påverkar debatten (Pollack 2001:20), är de också en av flera aktörer som är med i formandet av föreställningar som allmänheten har om vissa avvikande beteenden (Pollack 2001:81). Media beskrivs ibland förenklat som allmänhetens spegel. Denna spegel kan bedöma att vissa avvikande beteenden har ett nyhetsvärde, och rapportera flitigt om dem (Pollack 2001:81) vilket i sin tur kan leda till moralpanik. Moralpanik innebär att moralentreprenörer driver på om ett specifikt fenomen, som ofta centreras kring unga, och där moralentreprenörerna antingen vill ge fenomenet en positiv eller negativ moralisk stämpel (Cohen 2002:1). Media har också en roll i att öka förståelsen för olika människors situation, till exempel brottsoffer, där media är med och synliggör dessa och återger deras upplevelser och historier. Det finns dock en risk att media återger en onyanserad bild vilket ibland kan verka missgynnande för vissa grupper (Nilsson 2012:141). Kontrollkulturen kring just detta fenomen som det rapporteras flitigt om kan förstärkas eftersom fenomenet eller beteendet uppmärksammats vilket också innebär att mediebevakningen i sin tur ökar ännu mer. Det blir till en spiral av ömsesidig förstärkning mellan media och kontrollkulturen. Vilket ibland leder till sociala konsekvenser såsom utanförskap, ny lagstiftning med mer (Pollack 2001:81). 8

9 Media kan ha en medverkan i lagstiftningsprocessen menar Pollack. Detta beroende på att medier har möjligheten att skapa en opinion kring ett fenomen. Medierna har alltså en uppiskande funktion i debatten (Pollack 2001:22), där åsikter kan framföras snabbt och lätt och där krav på snabba åtgärder kan ställas på politikerna (Pollack 2001:24). 2.2 Teoretiskt resonemang - Det ideala offret Nils Christies teoretiska resonemang om det ideala offret har legat till grund för en rad forskningar som gjorts på området gällande media och brott och främst när framställningen av brottsoffer studerats (Lindgren & Lundström 2010; Nilsson 2012; Smolej 2010). Materialet i dessa studier har varit dags- och kvällspress men också tv-program (Lindgren & Lundström 2010; Nilsson 2012; Smolej 2010). Det teoretiska resonemanget syftar till de personer som har lättast att från samhället få en fullständig och legitim status som brottsoffer. Christie syftar alltså inte på de personer eller den grupp som löper störst risk att bli brottsoffer eller oftast blir brottsoffer. Och inte heller på de individer eller den grupp av individer som själva ser sig som brottsoffer (Christie 2001:47). Christie exemplifierar det ideala offret med den lilla damen som mitt på dagen är på väg hem från sin syster som hon vårdat. På vägen hem blir hon slagen i huvudet och rånad av en stor man som sedan använder pengarna han kommit över genom rånet till att köpa droger och alkohol. Damen ses som ett idealt offer och detta på grund av en rad egenskaper som uppfylls när detta brott begås (Christie 2001:47-48). - Offret är svagt. Mycket unga, gamla och sjuka personer får lättast status som ett idealt offer. - Offret ägnar sig åt en legitim aktivitet. - Offret är på en legitim plats. - Gärningsmannen är stor och ond. - Gärningsmannen är okänd, gärningsmannen och offret har ingen personlig relation. Om offret uppfyller dessa egenskaper så är det lättare för utomstående att ta ställning mot det inträffade och därmed är det också lättare att ställa sig på brottsoffrets sida. Det bidrar till att brottsoffret uppnår en fullständig och legitim offerstatus (Christie 2001:48). Christie har dock lagt till ytterligare en egenskap som är viktig för att få denna offerstatus. Det handlar förutom alla de ovanstående egenskaperna också om att brottsoffret har tillräckligt med makt och inflytande för att 9

10 från samhällets sida få en offerstatus på ett framgångsrikt sätt, till exempel genom att man kan uppmärksamma sitt fall. Brottsoffret kan alltså hävda sig som brottsoffer. Alternativt att brottsoffret inte möter på opposition från motkrafter som är starkare än en själv vilket kan göra att man inte hörs (Christie 2001:50). Stöter brottsoffret på för mycket motkraft så kan brottsoffret, trots att denna uppfyllt alla övriga egenskaper, förlora sin offerstatus. Smolej väcker frågan om varför vissa brottsoffer får synas i media och andra inte. Smolej menar att det handlar om att brottsoffret ska kunna kopplas med sårbarhet och oskyldighet. Ses brottsoffret som sårbart och oskyldigt kan denna få status som ett idealt offer (Smolej 2010:81). Ju närmare man kommer att representeras som ett ideala offer ju lättare har man att få uppmärksamhet som brottsoffer från bland annat media (Smolej 2010:81). Exempel på en person som inte har lika lätt att få samma fullständiga och legitima offerstatus som den lilla damen är mannen som befinner sig på en bar där har under berusning blir slagen i huvudet av en bekant som sedan tar hans pengar. Trots att mannen kanske får svårare skador i huvudet än den lilla damen så har mannen det svårare att uppnå samma ideala offerstatus. Detta på grund av att han förmodligen uppfattas som starkare och större än den lilla damen och han ägnar sig inte åt en lika legitim aktivitet, enligt samhället, som den lilla damen (Christie 2001:48). Jämför aktiviteten att dricka öl på en bar med att vårda sin gamla sjuka syster. Mannen skulle även kunna undvika att hamna i denna situation genom att inte alls befinna sig på baren. Dessutom är mannen (brottsoffret) och gärningspersonen förmodligen i samma storleksklass och de är bekanta (Christie 2001:48). Allt detta gör alltså att mannen på baren har mycket svårt att få en fullständig och legitim offerstatus till skillnad från den lilla damen (Christie 2001:47). Lindgren och Lundström är inne på samma spår i sin studie om hur media framställer brottsoffer, och vilka dessa brottsoffer är. De menar på att de brottsoffer som lyfts fram i medierapporteringen oftast är kvinnor, vilket eventuellt kan bidra till svårigheten för män att uppnå samma fullständiga offerstatus som det är för kvinnor (Lindgren & Lundström 2010:108). Samtidigt som det finns ideala offer så finns det också ideala gärningsmän. De två finns i relation till varandra och är beroende av varandra menar Christie. Christie menar dessutom att ju mer idealt offret är desto mer ideal blir gärningspersonen, och tvärtom. Christie menar även att brottsoffer utan gärningsmän gör sig dåligt som nyhetsvärde. Ideala offer är de som skapar notiser och artiklar i tidningen (Christie 2001:54). Exempel på en icke-ideal gärningsperson är våldsbrottslingen, som i många fall känner brottsoffret, och där det egentligen kan vara oklart vem som slog det första slaget (Christie 2001:55). Bilden är alltså för oklar för att identifiera en ideal gärningsperson. Och dessutom är 10

11 maktsymmetrin mellan dessa två till viss del i balans om båda är män som befinner sig på platsen under lika villkor. I det teoretiska resonemanget om det ideala offret skönjas en maktasymmetri mellan de två parterna, brottsoffret och gärningspersonen. Makten ligger hos den förmodat starka gärningspersonen i Christies teoretiska resonemang om det ideala offret då offret porträtteras som svagt och gärningspersonen som stark bland annat. 2.3 Kön, etnicitet och ålder Resonemanget om vem som besitter makten i relationen mellan offret och gärningspersonen kan analyseras med hjälp av ett intersektionellt perspektiv. Detta då identitetskategorier så som kön, etnicitet och ålder kan ha betydelse för vem som lättast ses som ett idealt offer och vem som lättast ses som en ideal gärningsperson (Christie 2001:54). Lindgren och Lundström menar att det främst var kvinnor och unga eller mycket unga personer som porträtterades som brottsoffer i det material som de undersökte (Lindgren & Lundström 2010:107). De två identitetskategorier som används för att porträttera brottsoffren i deras material är alltså kön och ålder. Kvinnor och unga personer är de kategorier som traditionellt sätt har varit underordnade män och äldre personer (Ahrne 2010:147; Karlsson 2010:140). Detta eftersom mannen ses som normen och kvinnan det avvikande (Ahrne 2010:52) och att yngre personer inte besitter lika mycket makt som äldre då de inte har lika mycket kapital och därmed är mer beroende av sin omgivning än äldre personer (Karlsson 2010:141). Eftersom bilden är att en ideal gärningsperson är man och att ett idealt offer är en kvinna så kan man alltså här finna att makten som gärningspersonen besitter inte bara behöver röra sig om ren fysisk makt över offret, utan att det även kan röra sig om en social överordning i samhället (Ahrne 2010:149). 2.4 Tidigare forskning - media och det ideala offret Lindgren och Lundström har i sin forskning undersökt hur offerskap och framställningen av brottsoffer ser ut, men också vilka brottsoffer som lyfts fram och vilka som lämnas utanför i medias rapporter om dessa (Lindgren & Lundström 2010:33). En diskussion som även förts i Smolej artikel där det finska programmet Poliisi-TV (PTV), eller Polis-Tv, har studerats i syfte att undersöka programmets brottsofferframställning (Smolej 2010:72). Lindgren och Lundströms vilja var att undersöka konstruktionen av brottsoffer i media delvis utifrån det teoretiska resonemanget om det ideala offret. De ville också undersöka hur det ideala offret lämnar vissa brottsoffer utanför brottsofferframställningen (Lindgren & Lundström 2010:108). I likhet med Lindgren och Lundströms undersökning (2010) studerade Smolej hur journalisters sätt att ofta berätta sina historier på samma sätt påverkar vilka personer och grupper som inkluderas respektive exkluderas i 11

12 historier om brottsoffer (Smolej 2010:81-82). Smolejs studie är gjord på programmet Poliisi-TV (PTV), eller Polis-Tv som är den finska motsvarigheten till svenska Efterlyst (Smolej 2010:72). Smolej menar att personer som är ideala offer får plats i medierna att berätta som sina upplevelser medan de andra som inte ses som ideala offer inte får någon plats att berätta om sina upplevelser (Smolej 2010:81-82). Det Lindgren och Lundström kom fram till i sin undersökning var att vissa brottstyper rapporterades om mer än andra, vilket också leder till att de brottsoffer som utsatts för just dessa brott fick plats att synas. De brottstyper där nyhetsrapporteringen handlade om brottsoffer var oftast olika typer av våldsbrott såsom mord, sexualbrott och misshandel men också brott som till exempel rån och stöld (Lindgren & Lundström 2010:107). Och brottsoffren som framställdes i materialet som Lindgren och Lundström undersökte visade sig vara främst kvinnor och unga eller mycket unga personer (Lindgren & Lundström 2010:107). Lindgren och Lundström tolkar detta mönster i medias rapportering om brottsoffer som att det är lättare för kvinnor och unga personer att få en offerstatus. Dessa personer har också lättare att bli ideala offer än till exempel män (Lindgren & Lundström 2010:108). Något som även Christie diskuterar genom sitt exempel med den lilla damen som lättare får ideal offerstatus (Christie 2001:47) än mannen på baren (Christie 2001:48). Att Lindgren och Lundström fann att unga personer lättare får offerstatus kan även kopplas till resonemanget om att denna grupp har mindre makt och därmed är svagare än personer som är äldre än dem (Karlsson 2010:119). Christies syn på vem som ses som svag innefattar unga (Christie 2001:48). Författarna finner också att minoritetsgrupper och socialt marginaliserade grupper är underrepresenterade i nyhetsrapporteringen av brottsoffer (Lindgren & Lundström 2010:111) och att familj och anhöriga får en central roll i medias rapportering om brottsoffren. Lindgren och Lundström skriver att brottsdrabbade beskrivs mycket ofta som delar av ett större socialt kollektiv (Lindgren & Lundström 2010:108). Liknande menar Smolej på i sin studie där det framhålls att brottsoffer framställs som en del av en större gemenskap och att familj och vänner även i denna studie har en central roll (Smolej 2010:80). Henrik Tham diskuterar brottsoffrets framväxt och expansion (Tham 2001:27). Han menar att expansionen av brottsofferbegreppet kommer att fortsätta öka till följd av att synen på vem som är brottsoffer är för snäv (Tham 2001:37). Som Lindgren och Lundström påpekade i sin forskning så är det inte lika lätt för alla att få en brottsofferstatus (Lindgren & Lundström 2010:108), och likaså menar Tham på att traditionellt offerskap (och därmed det offerskap som är lättillgängligt i människors medvetande) är förknippat med vålds- och stöldbrott (Tham 2001:37). 12

13 Ytterligare en studie som gjorts inom ämnet är av Bo Nilssons (2012) som forskat på hur brottsoffer framställs i nutida dags- och kvällspress i Sverige med syftet att bland annat finna förståelse för vilken betydelse som medias framställning av brottsoffer kan ha för hur människor i allmänhet uppfattar brottsoffer (Nilsson 2012:137). Nilsson finner bland annat att brottsoffer beskrivs i enlighet med det ideala offret vilket han menar innebär att brottsoffren utan egen förskyllan drabbats av brott. (Nilsson 2012:143). I materialet som Nilsson studerat framgår det också en medvetenhet om att det kan finnas personer som utsätts för brott men som själva kanske inte är medvetna om detta. Exempel på dessa brottsoffer är personer som på internet blir utsatta för kränkningar och hot, eller näthat som jag benämner det i denna studie. Internet framhålls som en ny arena där nya brottsoffer framträder och där nya offergrupper skapas (Nilsson 2012:145). Analysen av programmen kommer att ha ett intersektionellt perspektiv. Detta på grund av att Trolljägarna, som är del av media även är en aktör som medverkar i konstruktionen av brottsofferframställningen. Visar det sig att programmet endast representerar någon eller några speciella identitetskategorier mer än andra så skulle detta kunna påverka vilka människor lättare ser som brottsoffer, precis som Lindgren och Lundström menar på att media gör när de oftast framställer brottsoffer som kvinnor (Lindgren & Lundström 2010:107). Vissa grupper som inte får utrymme skulle då alltså kunna få det svårare att få en fullständig och legitim status som brottsoffer. Som Pollack (2001) menar så påverkar media hur människor tänker om vissa fenomen. Lindström och Lundgren (2010) menar även att medias framställning av brottsoffer är ideala offer. Är fallet även så i Trolljägarna skulle det kunna ha en negativ påverkan då människor har lättare att ge legitim offerstatus till personer tillhörande specifika identitetskategorier snarare än andra som inte tillhör dessa identitetskategorier som traditionellt brukar få plats i framställningen av brottsoffer. Då tidigare studier som presenterats ovan (Lindgren & Lundström 2010; Smolej 2010; Nilsson 2012) har kommit fram till att brottsofferframställningen i medier är i linje med det ideala offret så blir det intressant att undersöka hur media som fokuserar på ett nytt fenomen som näthat framställer brottsoffer. Detta eftersom situationen för näthatsoffer ser annorlunda ut än för brottsoffer för traditionellt medierapporterade brott såsom våldsbrott eftersom näthatsoffer inte direkt blir utsatta för till exempel olika slags hot utan upplever dessa genom sin datorskärm. Trots att hoten kan vara diffusa så behöver inte det innebära att brottsoffren tolkar dem som mindre verkliga och allvarliga. Flyghed menar snarare att svårigheten i att precisera hoten kan ses som ett tecken på att hotet är farligt (Flyghed 2007:61). Detta till skillnad från de som utsätts för de brott som media brukar rapportera om, såsom till exempel våldsbrott, som ofta utsätts för brottet i mötet med gärningspersonen. 13

14 3 Metod 3.1 Vetenskaplig utgångspunkt Konstruktionistisk utgångspunkt Denna studie har en konstruktionistisk utgångspunkt då denna studies syfte är att undersöka Trolljägarnas brottsofferframställning och hur denna eventuellt följer Nils Christies teoretiska resonemang om det ideala offret. Metoden är diskursanalys. Diskursanalysens angreppssätt är socialkonstruktionistisk (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11). Och det teoretiska resonemanget om det ideala offret har likaså en socialkonstruktionistisk utgångspunkt, då offerskap ses som något som skapas i oss genom våra föreställningar om dessa (Jönsson 2012:119). På grund av detta är det nödvändigt att redogöra för vad detta innebär för studien då denna utgångspunkt påverkar såväl den teoretiska diskussionen som metoden och analysen. Konstruktionismen menar att den verklighet vi lever i nu påverkas och förhåller sig till processer i det förflutna. Sociala konstruktioner är alltså oftast rekonstruktioner av det som en gång varit (Sohlberg & Sohlberg 2009:251). Detta då diskursivt handlande är en form av socialt handlande som bidrar till att konstruera den sociala världen [ ] och därmed bevara vissa sociala mönster (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11-12). I studier där människor studeras (som denna) är människorna som studeras själva med och konstruerar föreställningar. Detta på grund av uppfattningen om att det är social interaktion som frambringar kunskap (Winther Jørgensen & Phillips 2000:12). Men också på grund av synen på att verkligheten inte består av någon objektiv sanning utan är beroende av oss människor då vår världsbild är beroende av vårt sätt att kategorisera världen (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11). I denna studie medverkar brottsoffren själva i framställningen av dem då dessa framställer sin brottsofferroll genom att berätta om sina upplevelser. Medverkande brottsoffer är alltså med och framställer sig som brottsoffer. 3.2 Diskursanalys Eftersom ordet diskurs används i många sammanhang, på flera olika sätt och innebörden inte alltid definieras så råder det viss oklarhet i vad ordet diskurs egentligen betyder. Winther Jørgensen och Phillips definierar ordet diskurs som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen) (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Tidigare har diskursanalysen varit ovanligt och kontroversiellt inom samhällsvetenskapen men allteftersom tiden har gått så har diskursanalysen blivit allt vanligare även inom samhällsvetenskapen (Bergström & Boréus 2012:353). Winther Jørgensen och Phillips menar till 14

15 och med att diskursanalysen under de senaste 10 åren har varit modet (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Denna studie har tagit avstamp i denna analysmetod. Diskursanalysen är ett sätt att studera samhällsfenomen, och i detta studium står språket i centrum (Bergström & Boréus 2012:354). Enligt Bergström & Boréus är det gemensamma för olika inriktningar av diskursanalysen att det handlar om systematiska studier av diskurser (Bergström & Boréus 2012:355). Kvale och Brinkmann menar också att man inom diskursanalysen lägger [ ] fokus på hur det inom diskurser skapas sanningseffekter som är varken sanna eller falska (Kvale & Brinkmann 2014:272). Vissa inriktningar som till exempel den kritiska diskursanalysen anser att diskurser kan ses som konstituerande men att de samtidigt är konstituerade. Detta då externa strukturer (Bergström & Boréus 2012:357), redan rådande diskurser och sätt att tala och tänka om sociala fenomen redan existerar. Dessa strukturer och redan rådande diskurser påverkar hur och vad vi kan tänka om sociala fenomen (Bergström & Boréus 2012:354). Den kritiska diskursanalysen är alltså mycket intresserad av att undersöka relationen mellan språk och makt (Weiss & Wodak 2003:12). Andra menar att det inte finns några sådana externa strukturer som ytterst avgör bestämningar om vad som går och inte går att säga, tänka eller handla på och menar att allt meningsskapande sker diskursivt. Med denna syn så är linjen mellan det diskursiva och det icke-diskursiva meningsskapandet upplöst (Bergström & Boréus 2012:357). Ett gemensamt drag för de tre angreppssätten inom diskursanalysen är att vårt tillträde till verkligheten alltid går genom språket (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15). Språket ses inte som ett neutralt instrument för kommunikation och detta sätt att se på språket tar avstånd från att språket ska kunna representera en given verklighet. Språket formas i en viss kontext och att använda språket kan ses som en social aktivitet (Bergström & Boréus 2012:378). Språket vi använder oss av kan dock skilja beroende på vilken social domän vi uttalar oss inom. Språket inom till exempel den politiska diskursen följer vissa strukturerade mönster för hur man talar inom denna domän eller diskurs. Diskursanalys är sedan det sätt som används för att analysera dessa mönster eller diskurser (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7), där det i denna studie fokuserats på att finna mönster för hur Trolljägarna framställer brottsoffer. Diskursanalysen ser på språket som att ha en konstituerande sida då sociala fenomen såsom till exempel brottsoffer i hög grad formas genom språket om dessa (Bergström & Boréus 2012:378). Språket ses som formande men också produktivt och meningsskapande då det är genom språket som till exempel politik kommer till och får en produktiv kraft genom det som sedan kan uppnås via politiken såsom exempelvis lagstiftning (Bergström & Boréus 2012:379). 15

16 I diskursanalysen har tolkningen en stor plats. Vare sig det handlar om en text eller ett tv-program så måste materialet tolkas (Bergström och Boréus 2012:30). Och utan viss förförståelse är tolkning omöjlig (Bergström & Boréus 2012:31). Allt vi har inom oss; våra erfarenheter, vår kunskap och vår uppfattning om världen påverkar vår förförståelse men också våra tolkningar. Det blir därför viktigt att resonera kring hur denna förförståelse påverkar våra tolkningar av fenomen (Bergström & Boréus 2012:31). Till exempel påverkar det faktum att jag som forskare har studerat kriminologi mina tolkningar av det empiriska materialet. Frågan om undersökningens validitet och reliabilitet är relevant. Frågan om validitet handlar om huruvida man genomför en undersökning som verkligen kan besvara undersökningens aktuella frågor eller ej. Och därmed om undersökningen är trovärdig (Bergström och Boréus 2012:41). Genom att studera och analysera programmet Trolljägarna så anses det möjligt att kunna komma fram till hur programmets brottsofferframställning ser ut. Studiens validitet anses alltså vara hög. Dessutom kan förförståelsen som presenterats ovan anses öka validiteten. Detta eftersom att jag som forskare är med och påverkar vilka svar som studien får eftersom tolkningen till viss del bygger på min förförståelse. Och eftersom jag som forskare har kunskap inom bland annat kriminologi kan det anses öka validiteten(bergström och Boréus 2012:42). Det är också viktigt att förklara hur man som forskare kommit fram till sina resultat. Detta för att få en god intersubjektivitet. Genom att använda citat från det empiriska materialet i analysen så gynnas studiens genomskinlighet (Bergström & Boréus 2012:406). För att även öka transparensen så har genomgången av det empiriska materialet förklarats så noggrant och tydligt som möjligt (Bryman 2011:370). Reliabilitetsaspekten handlar om hur noga undersökningen har genomförts (Bergström och Boréus 2012:42). Genom att noggrant beskriva hur analysen av programmen som har valts ut har genomförts men också vad som har studerats i programmen så anses reliabiliteten vara hög för denna studie (Bergström och Boréus 2012:42). Då syftet med denna studie är att undersöka brottsofferframställningen i Trolljägarna och sedan se hur den eventuellt följer Christies teoretiska resonemang om det ideala offret (Bergström & Boréus 2012:381) anser jag att diskursanalysen är en metod och analysram som passar. Detta för att språket kommer ha en central plats i undersökningen då framställningen av brottsoffren till störst del kommer att utgå ifrån hur de medverkande parterna i programmet talar om dessa. Det är inte det som explicit uttalas som är det intressanta, vilket det är i till exempel innehållsanalysen (Bergström & Boréus 2012:51), utan snarare hur det sägs och möjligtvis även i vilken kontext som detta sägs i. Det kommer till stor del handla om tolkningar av hur språk och sociala praktiker i programmet samspelar och därmed är meningsskapande för just det samhällsfenomen som undersöks i denna studie - brottsoffer. 16

17 3.3 Analytisk utgångspunkt I analysen av Trolljägarna undersöks programmets brottsofferframställning och hur den eventuellt följer Nils Christies teoretiska resonemang om det ideala offret. För att undersöka detta har Christies egenskaper om hur man uppfyller fullständig och legitim offerstatus varit utgångspunkten för tolkningen. Varje enskild egenskap, (1) offret är svagt, (2) ägnar sig åt legitim aktivitet, (3) är på en legitim plats, (4) gärningsmannen är stor och ond, (5) offret och gärningsmannen har ingen personlig relation och (6) offret har inflytande och kan hävda sin offerstatus (Christie 2001:47-48), kommer att ställas i relation till hur brottsoffret beskrivs och framställs i programmet. Detta för att söka efter likheter och skillnader mellan Christies teoretiska resonemang om det ideala offer och hur offer för näthat framställs i Trolljägarna. I studien undersöks vilken Trolljägarnas dominerande brottsofferframställning är. Detta innebär dock att även de brottsoffer som inte framställs i enlighet med det ideala offret har studerats. En undersökning av hur gärningspersonen framställs kan bli nödvändig eftersom denna ingår i Christies teoretiska resonemang (Christie 2001:47). Det kommer också undersökas om alla brottsoffer framställs på liknande sätt eller om framställningarna skiljer sig åt beroende på kön, etnicitet eller ålder. Genom att applicera ett intersektionellt perspektiv på analysen så skulle det eventuellt gå att finna om det är något speciell grupp i samhället som uppmärksammas mer eller mindre i programmet. Men även om olika grupper framställs på olika vis beroende på kön, etnicitet eller ålder. Utifrån en intersektionell analys så betonas att en identitetskategori, såsom till exempel kön eller etnicitet, inte räcker för att beskriva ojämlikheter och den maktasymmetri som råder i samhället (Burgess-Proctor 2006:35). Det handlar snarare om människors identitetskategorier och vad som händer när olika former av maktrelationer som grundar sig i de olika identitetskategorierna korsar varandra (Ahrne 2010:149). Genom det intersektionella perspektivet synliggörs exempelvis det faktum att inte alla kvinnor, som länge har varit underlägsna männen, har samma förutsättningar och därmed makt. Kvinnor med samma etnicitet som majoritetsbefolkningen har mer makt än den kvinna med annan etnisk bakgrund än majoritetsbefolkningen (Crenshaw 1991:1244). I detta exempel synliggörs hur de två identitetskategorierna kön och etnicitet kan göra att personer som delar den ena identitetskategorin inte bara för den sakens skull behöver besitta samma möjligheter och samma makt (Crenshaw 1991:1244). Något som är viktigt att poängtera är att jag som forskare kommer att placera brottsoffren i programmet i olika identitetskategorier såsom kön, etnicitet eller ålder. Detta kommer ske till följd av mina tolkningar av brottsoffren i fråga. Uttalas det något om de olika identitetskategorierna 17

18 kopplade till de personer som medverkar i programmet, till exempel om en persons etnicitet definieras, så kommer dessa identitetskategorier att användas i första hand. Då ingen direktkontakt har upprättats med brottsoffren som medverkar i programmet så är det omöjligt att veta hur dessa personer ställer sig till offerskapet som appliceras på dem i och genom programmet. Och det är inte heller denna kunskap som är viktigt för denna studie då det är programmets framställning av brottsoffer som är det som studeras. Detta kan dock innebära att brottsoffer som medverkar i programmet även är med i framställningen av sig själva som brottsoffer. 3.4 Urval Studien har avgränsats till att undersöka och analysera fyra avsnitt av Trolljägarna. Detta ses som en passande avgränsning på empiriskt material för en undersökning av denna storlek. I dessa avsnitt har de inslag som haft tillräckligt mycket information och som var tillräckligt långa valts ut. Detta för att det skulle finnas möjlighet att analysera innehållet i inslaget som valts ut i avsnitten, vilket ansågs som svårt om inslagen i avsnitten som studerats var allt för korta. Av sammanlagt tio avsnitt uppdelade på två säsonger har fyra avsnitt studerats. Två avsnitt från varje säsong. Kritik kan riktas mot att kvalitativa studiers resultat inte kan generaliseras (Bryman 2011:369). Men detta ses dock inte som ett problem då de slutsatser som kan dras från studien ändå kan fungera som en fingervisning om hur Trolljägarna framställer sina brottsoffer. Avsnitten som analyseras är i båda säsongerna det andra och det fjärde avsnittet. Avsnitten i säsong ett sändes 8 respektive 22 april 2014 och i säsong två sändes avsnitten 3 respektive 17 mars Avsnitten är minuter långa. 3.5 Tillvägagångssätt Till att börja med sågs avsnitten i sin helhet en gång. Detta för att få en bild av hur avsnittet var uppbyggt och vilka personer som hade de olika rollerna såsom programledare och brottsoffer i avsnittet. Avsnitten studeras en andra gång. Denna gång för att undersöka vilka personer som framställde brottsoffren och hur dessa framställde brottsoffren. Under denna genomgång fördes anteckningar över vilka personer som var brottsoffer. Deras kön, ålder och etniska härkomst noterades. Vid den tredje genomgången så fördes mer noggranna anteckningar om hur brottsoffren framställdes. Om framställningen skiljde sig åt mellan brottsoffren eller om det följde ungefär samma mönster i alla inslag. Den fjärde och sista gången transkriberades vissa delar av avsnitten i syfte att analyseras närmre. Dessa analyser fokuserade främst på att undersöka hur Christies resonemang om det ideala offret följdes eller inte. Analysen om huruvida Trolljägarnas 18

19 brottsofferframställningar följer det ideala offret eller ej har sin huvudsakliga grund i transkriberingarna. 3.6 Etiska överväganden Varje studie som genomförs bör ha funderat över de etiska aspekterna som kommer med varje studie. I Vetenskapsrådets forskningsetiska principer diskuteras hur samhällets medborgare har rätt till att forskning bedrivs (Vetenskapsrådet 2002:5). Vid forskningsstudier så krävs det i de flesta fall ett samtycke från undersökningsdeltagarna. Detta samtycke krävs dock inte om materialet där undersökningsdeltagarna deltagit redan existerar, såsom till exempel myndighetsregister eller massmedialt material (Vetenskapsrådet 2002:9). Materialet i denna studie kommer från media. Trolljägarna är alltså ett redan existerande material där det förutsätts att medverkande brottsoffer samtyckt i sitt deltagande. Då materialet redan har sänts på tv så anses det inte som etiskt problematiskt att använda detta material i denna undersökning. Men för att trots det skydda brottsoffren i programmet så har beslutet fattats om att brottsoffrens namn lämnas utanför denna studie. I det fall där namn används så är dessa inte brottsoffrets riktiga namn. Med hänvisning till att skydda medverkande brottsoffer har inte heller någon hänvisning gjorts till vilket specifikt program citaten är hämtade ifrån. Vid varje citat följer dock en beskrivning av vad inslaget handlade om. 4 Resultat och analys 4.1 Inramning av Trolljägarna I programmet Trolljägarna möter Robert Aschberg, som fungerar som både programledare och berättarröst, kända och okända människor som på ett eller annat sätt blivit utsatta för näthat. Då näthatarna, eller nättrollen som de också kallas, ofta är anonyma så har Aschberg sett det som sin uppgift att ge sig ut i Sverige för att söka upp dessa personer för att ställa dem till svars för sitt handlande. Utöver detta använder sig Trolljägarna av Juridikinstitutet som finns för att hjälpa brottsoffren när kränkningarna varit riktigt allvarliga och skadestånd kan avkrävas. Juridikinstitutet är en ideell organisation som jobbar mot internetrelaterade kränkningar och för opinionsbildning. Juridikinstitutet kan bistå med juridisk rådgivning och fungera som ombud för brottsoffer (Juridikinstitutet). Alla program är uppbyggda av tre inslag om brottsoffer som utsatts för näthat på olika sätt. Varje inslag inleds med att programledaren Aschberg beskriver en kortare bakgrund till inslaget. Bakgrunden kan handla om alltifrån brottsoffrets vanor på internet, vilka hemsidor som brottsoffret brukar besöka men även vem brottsoffret är som person. Efter detta följer ett avsnitt där brottsoffret 19

20 berättar sin historia för Robert Aschberg. Aschberg ställer frågor som brottsoffret svara på. Programledaren beskrev ibland brottsoffren, och dessa beskrivningar löd ungefär som brottsoffren själva beskrev sig. Trots att brottsoffren till störst del själva beskriver sin offerroll så är det ändå bara programmets brottsofferframställning som går att studera genom att titta på Trolljägarna. Detta eftersom att brottsoffren som medverkade förmodligen inte själva fick bestämma vad av deras berättelser som kom med i programmet och inte. I slutet av inslagen brukar Aschberg konfrontera en gärningsperson och ställa frågor om varför personen näthatar och så vidare. Om gärningspersonen är minderårig eller redan har hunnit bli straffad för brottet så sker ingen konfrontation. Endast tre stycken av offren är män medan nio stycken är kvinnor. Christie menar på att svaga personer såsom till exempel unga lättare får en ideal offerstatus (Christie 2001:47-48). Och Lindgren och Lundström tolkar överrepresentationen av kvinnor i medias rapporter om brottsoffer, i det material som författarna har undersökt, som att det är lättare för kvinnor att få en ideal offerstatus än män (Lindgren & Lundström 2010:108). Detta skulle även kunna vara fallet i Trolljägarna. Programmet kan ha samma bild av vad som har bra nyhetsvärde (alltså brottsoffer som är ideala kontra de som inte är ideala) som Lindgren och Lundström (2010). Detta skulle kunna bidra till att majoriteten av brottsoffren som framställs i Trolljägarna är unga kvinnor. I de olika inslagen om de näthatsutsatta brottsoffren som medverkade i programmet ligger olika mycket fokus på brottsoffret respektive gärningspersonen. Detta har gjort att mer eller mindre analysmaterial om brottsoffer har varit tillgängligt i de olika inslagen i programmen som analyserats. 4.2 Analys Offret är svagt Att brottsoffret ses som svagt är en egenskap som krävs för att få fullständig och legitim offerstatus. Exempel på att brottsoffret är svagt är enligt Christie att brottsoffret är mycket ung, gammal och sjuk (Christie 2001:48). I denna studie definieras även försvarslöshet eller hjälplöshet som att brottsoffret är svagt. Detta eftersom att det i grund och botten tolkas som att brottsoffer som är unga, gamla eller sjuka har svårt att försvara sig mot gärningspersonen (Christie 2001:48). I situationer där näthat uppstår kan brottsoffret ha svårt att försvara sig till följd av att de inte kan stoppa gärningspersoner från att näthata dem. Och detta tolkas här som att brottsoffret är svagt. Det finns inget jag kan göra för att förhindra det 20