HÄLSAN i CENTRUM Distriktssköterskeföreningen i Sverige Nr 2/ Lösnummerpris: 30:-

Transkript

1 HÄLSAN i CENTRUM Distriktssköterskeföreningen i Sverige Nr 2/ Lösnummerpris: 30:- Dags att bryta tystnaden kring manligt urinläckage Nytt verktyg för mätning av UVA/UVB Utbildningscaféer

2 Annons

3 Distriktssköterskeföreningen i Sverige Hälsan i Centrum Nr 2, Årgång 57 Medlemsblad för Distriktssköterskeföreningen. Utkommer med 4 nummer per år (mars, juni, oktober och december). ISSN Omslagsbild: Fotolia Ansvarig utgivare: Maria Larm Redaktionskommitté Monika Nyman monika.nyman@distriktsskoterska.se Irene Wikström irene.wikstrom@distriktsskoterska.se Carin Wåhlstrand carin.wahlstrand@ltdalarna.se Prenumerationer: Kristina Hesslund kristina.hesslund@distriktsskoterska.se Inger Mannebäck inger.manneback@distriktsskoterska.se Distriktssköterskeföreningen Ordförande: Maria Larm Solberg 127, Brunflo Telefon: maria.larm@distriktsskoterska.se Vice Ordförande: Annika Wall Stockholm Telefon: annika.wall@distriktsskoterska.se Kassör: Kristina Hesslund kristina.hesslund@distriktsskoterska.se Inger Mannebäck inger.manneback@distriktsskoterska.se Postgiro: Bankgiro: Medlemsavgift 240: (Studerande/pensionär 100: ) Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla detta till föreningens kassör i Ditt län. Se adressförteckning på hemsidan, Annonser: Mediahuset i Göteborg AB Helen Semmelhofer Marieholmsgatan 10 C Göteborg Telefon: , Layout: Helen Semmelhofer Tryckt hos: ÅkessonBerg, Emmaboda. Tel Innehåll: I Fokus... 2 Dags att bryta tystnaden kring manligt urinläckage... 4 Nya i styrelsen... 6 Fullmäktige i Uppsala Årets Distriktssköterska Sårvård runt förra sekelskiftet Årsmöte i Stockholm Utbildningscaféer Hälsan i Centrum avtal med Mediahuset Nästa nummer Nytt verktyg för mätning av UVA/UVB Pressmeddelande Tearsagain Anmäl din adressändring Sammanställning av disputerade distrikssköterskor Pressmeddelande Kolsuspension Stipendium Barnets lyckopenning Stipendium Ebba Danelius stiftelse Bokrecensioner Hälso- och sjukvården och omsorgens viktiga paradigmskifte.36 Kalendarium Ordföranden Fråga barn Välkomna på höstmöte - DSF Jämtland Distriktssköterskeföreningen i Sverige Redaktionskommittén Utgivningsplan

4 I FOKUS Vår och förändring! - Jag är er nya ordförande Som ny ordförande tänkte jag berätta vem jag är, jag heter Maria Larm och är född och uppvuxen i Jämtland, och min ålder... Jo, som barnen på skolan sa: - Hur gammal är du egentligen? Dom gissade hejvilt i klassen från 30 år och slutligen sa den äldsta flickan i klassen att jag ser ut som hennes mamma, och hon är 42 år. - Jo tack sa jag och log, ålder är svårt, men jag är nu 52 år och har två vuxna barn och ett barnbarn. De hade svårt att tro det, men hur gör man för att se ut så? Det bästa var att vi precis pratat om hälsa. Min bakgrund inom vården startade redan 1979 på en sluten vårdavdelning med äldre ute på Frösö Sjukhus där jag började arbeta som vårdbiträde. Jobbade några år och fick mina barn innan jag studerade vidare och blev färdig distriktssköterska Jag har arbetat inom BVC mestadels men är just nu skolsköterska. Jag tycker om att arbeta med barn och ungdomar, har under 20 år även varit familjehem åt flera barn, det finns verkligen ett stort behov av både bra vuxna och vårdpersonal. På fritiden är jag mycket i skogen, och gärna i våran stuga som ligger i Tåsjö. Har ett jaktintresse som jag delar med min sambo och våra två hundar.när det inte är jakt så åker vi skidor mest på längden och ofta är hundarna med. 2 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

5 I FOKUS I föreningslivet har jag varit med i styrelsen för Jämtland sedan 2011 som vi har haft många trevliga möten och träffat flera nya människor och kollegor. Hoppas nu att det ska fortsätta så med Sverigestyrelsen och Er kollegor ute i landet. Vad vill jag då? - Att vi ska bli flera i föreningen. - Nå ut med hur viktiga vi är i våran profession. - Öka aktiviteten på sociala medier. - Samverka med andra specialiteter. Det känns verkligen spännande och roligt! Maria Larm Ordförande för DSF i Sverige maria.larm@distriktsskoterska.se Annons HÄLSAN i CENTRUM

6 MANLIGT URINLÄCKAGE Dags att bryta tystnaden kring manligt urinläckage varannan man över 55 år drabbas Ett hälsotillstånd som det nästan aldrig pratas om är manligt urinläckage, en tabubelagd åkomma som påverkar livssituationen för många män. Varannan man över 55 år drabbas men det finns hjälp att få. För vården handlar det om att våga ställa frågan och hjälpa män att få tillbaka livsglädjen. Under senvintern har det pågått Seniormässor runt om i landet. Mässor som till stor del är inriktade på livets goda på ålderns höst. Men med stigande ålder påverkas också hälsan. För många äldre män blir det exempelvis ett problem att hålla tätt. En nyligen genomförd undersökning som gjorts av TNS på uppdrag av Tena bland män i Norden och Baltikum visar att varannan man över 55 år besvärades av urinläckage, men bara tio procent var medvetna om att det finns specialanpassade skydd för män. Tabubelagt bland män Denna okunskap förklaras främst med att åkomman är tabubelagd men också för att vården är dålig på att våga ställa frågan. Det verkar dessutom finns en skillnad på hur manligt respektive kvinnligt urinläckage uppfattas och diskuteras. I många sammanhang är det helt naturligt att prata om eller belysa problem som kvinnligt urinläckage skapar. Kanske från följderna av en svår förlossning men även senare i livet. Vem har inte hört att kvinnor uppmanas till knipövningar

7 MANLIGT URINLÄCKAGE när de står i kassakön eller på hållplatsen? Vi vet också att urinläckage är betydligt vanligare hos yngre kvinnor jämfört med yngre män. Men när män och kvinnor åldras, så ökar besvären hos båda könen. Blir vi riktigt gamla, är ungefär lika många män som kvinnor drabbade. Stora kunskapsluckor Den stora skillnaden mellan könen ligger dock inte i hur många som drabbas utan hur accepterat det är att tala om sina besvär och därmed få möjligheten till adekvat hjälp. Ur den synpunkten ligger män i strykklass och här finns åtskilligt mer att göra. Både ur allmänt upplysningssyfte men också hur sjukvården tacklar problematiken. Det finns stora kunskapsluckor inom delar av sjukvården, och det saknas både utbildning, samordning och forskning. Det har rapporter från SBU (Kunskapscentrum för Hälso- och sjukvården) bekräftat som genomförts om inkontinens, den senaste daterad I takt med att vår befolkning blir allt äldre, så kommer också fler att söka sig till vården för att få hjälp med sina problem. Det leder till ökande kostnader för samhället. Denna ekonomiska ekvation går inte ihop och väntar på sin lösning. Hittar egna lösningar Urinläckage bland män är inte något man pratar högt om. Kanske inte ens med den egna familjen eller partnern. Istället lider många män i tysthet och hittar egna lösningar som att använda papper i underkläderna eller ta på sig dubbla lager underkläder. I sämsta fall leder urinläckage till att mannen drar sig undan, undviker intimitet eller olika sociala situationer. Vi hävdar att vi först måste våga kännas vid problematiken för att kunna föra den debatt och sprida den upplysning som så väl behövs. För det finns flera lösningar som kan hjälpa dem som drabbats. Efter utredning av urinvägarna kan läkemedel eller operation ofta bota eller minska läckaget. I vissa fall kan träning av bäckenbottenmuskulaturen mildra eller ta bort besvären, liknande knipövningar för kvinnor. Hygienprodukter för kvinnor har en självklar plats både i dagligvaruhandeln och på apotek, medan tillgången ser betydligt sämre ut för män. Tystnaden kring män och urinläckage bidrar sannolikt till att männen ser sitt problem som unikt, och att de försöker finna lösningar på egen hand och inte söker den hjälp som faktiskt finns. Ställa frågan Vi har som mål att alla ska få tillgång till adekvat vård och att ingen ska känna skam för att ha drabbats av urinläckage. Uppmuntra drabbade män och kvinnor att söka hjälp för sina urinvägsproblem. Inom vården måste vi alla bli bättre på att fråga om dessa problem. En utopi? Kanske, men inte om beslutsfattare och vården tar sitt ansvar fullt ut. Vi behöver helt enkelt få fart på debatten och undanröja tabun. Vi kan hjälpa många tusentals män att få tillbaka livsglädjen igen! Märta Lauritzen Uroterapeut vid Karolinska Universitetssjukhuset och ordförande i intresseföreningen Sinoba, föreningen för kunskap om urininkontinens och blåsproblem Ulf Malmsten Specialist i Geriatrik och Intermedicin, tidigare överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset Om urinläckaget består, finns det ett stort urval av skydd och produkter anpassade till män respektive kvinnor, så att man ska kunna leva så gott som vanligt. I Sverige är dessa hjälpmedel skattefinansierade och skrivs ut av sjukvården, vilket inte är så vanligt i andra länder.

8 DSF - NY I STYRELSEN Ny i Sverigestyrelsen - Det här är Eva Stålhammar 52 år från Sävsjö, Jönköpings län Som sjuksköterska i slutet av 80-talet arbetade jag inom hjärtavdelning och mitt intresse för folkhälsa började. Avdelningen startade upp hjärtmottagning och vi pratade levnadsvanor med patienterna. Jag började arbeta som distriktssköterska 1998 på vårdcentral där jag blev ansvarig för folkhälsofrågor och startade en hälsomottagning. Jag tackar för förtroendet och kommer att göra mitt bästa för DSF! Några år senare bytte jag vårdcentral och drev även där en egen hälsomottagning fram till 2013 då jag valde att följa med till kommunen för att arbeta i hemsjukvården. På hälsomottagningen stöttade och coachade jag patienter till goda levnadsvanor och då främst inom kost, motion, tobaksavvänjning och riskbruk för alkohol. Är diplomerad tobaksavvänjare och utbildad i Motiverande samtal. Har även några år arbetat som projektledare för Svenska Palliativa registret för Landstinget i Jönköpings län och då ingått i nätverket för utvecklingsledare inom SKLs Bättre liv för sjuka äldre. Parallellt med arbetet som hälsosköterska och projektledare har jag även jobbat inom hemsjukvården. När hemsjukvården gick över till kommunen blev valet inte enkelt men mitt intresse för äldrefrågor är starkt och min nyfikenhet på nya utmaningar tog överhanden. Ett val som jag definitivt inte ångrar idag. Arbetet i hemsjukvården är fantastiskt roligt och självständigt, något som passar mig. Dessutom har jag alltid tyckt väldigt mycket om att arbeta med äldre. I år skrev jag och en kollega kandidatexamen om Copingstrategier vid åldrandet - en litteraturöversikt som finns att tillgå på Diva. Arbetet med uppsatsen var spännande och intressant, det gav god inblick i hur äldre tänker om och hanterar sitt åldrande. Har tidigare varit ledamot och sekreterare för styrelsen i Lokalföreningen för Jönköpings län som tyvärr sedan i höstas är nerlagd på grund av att det inte fanns tillräckligt intresse för styrelsearbete. Det jag tror är viktigast just nu för DSF är att rekrytera nya medlemmar och arbeta för distriktssköterske professionens utveckling. Är en vanlig tant på 52 år, bor med familjen på landet i Sävsjö kommun och älskar friluftsliv. Att vara ute i naturen med vår älskade hund Odette är det bästa jag vet. Eva Stålhammar Invald i styrelsen för DSF i Sverige eva.stalhammar@distriktsskoterska.se 6 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

9 DSF - NY I STYRELSEN Invald som ledamot - Det här är Monica Eriksson, 55 år i sommar, Östersund Färdig sjuksköterska 1986 och har arbetet inom många olika verksamheter, gynekologisk vårdavdelning, hematologisk vårdavdelning och i ett palliativt rådgivningsteam. Där väcktes mitt intresse för distriktssköterskan arbete och 1999 tog jag min examen som distriktssköterska. Arbetade några år i den kommunala hemsjukvården i Bergs kommun, en glesbygdskommun i södra delen av Jämtland. Att kliva in i styrelsen i distriktssköterskeföreningen känns spännande. I början av 2000 talet fick jag möjligheter att börja som vikarier vid Mitthögskolans sjuksköterskeutbildning. Efter några år som universitetsadjunkt påbörjade jag mina doktorandstudier och disputerade 2010 med en avhandling kring återhämtning efter hjärtinfarkt sett ur ett familjefokuserat perspektiv. Efter disputationen provade jag arbeta som verksamhetschef under ett halvår men valde att gå tillbaka till akademin. Här brinner jag för pedagogiska frågor inom grundutbildningen för sjuksköterskor men särskilt för de studenter som läser distriktssköterskeutbildningen. I rollen som pedagog i distriktssköterskeutbildningen finns stora utmaningar. Jag funderar mycket kring hur utbildningen skull kunna förbättras för att möta de krav studenterna kommer att ställas inför efter sin examen. Är det dags att utbildningen förändras radikalt mot två inriktningar, en inriktning mot ett tydligare hälsofrämjande arbete och en annan mera inriktad mot arbete med ohälsa? Behöver utbildningen förlängas? Att kliva in i styrelsen i distriktssköterskeföreningen känns spännande och här tror jag mig kunna fånga upp och arbeta framförallt med utbildningsfrågor. Kan bli länken mellan akademin och verksamheter där distriktssköterskor verkar. När jag inte arbetar tycker jag om att röra på mig, jag åker längdskidor, cyklar landsväg, springer och styrketränar. Gör under 2015 min fjärde svenska klassiker. Vistelser i skog och mark får jag gratis på så sätt och det ger mig energi att orkar prestera på arbetet. Monica Eriksson Invald ledamot i styrelsen för DSF i Sverige monica.eriksson@miun.se HÄLSAN i CENTRUM

10 DSF - NY BEFATTNING I STYRELSEN Nu kassör, förut ordförande i DSF - Kristina Hesslund, Göteborg Under förra året bytte Distriktssköterskeföreningen kassör. Den nya kassören fick sedan ändrade arbetsförhållanden som gjorde att hon inte kunde fullfölja sitt uppdrag. Att hitta en ersättare var inte så lätt. Under en tid hade vi ingen som kunde hantera våra konton. Eftersom jag som ordförande hade tillgång till en del av vår ekonomi blev det naturligt att jag fick ta på mig att reda ut detta. Tack för att jag fick förtroendet att vara föreningens ordförande! Nu väntar nya utmaningar. E fter en del kontakter med banken fick jag tillgång till våra konton men jag hade ingen erfarenhet av att vara kassör. Till slut kom vi i styrelsen fram till att den bästa lösningen var att jag och Inger Mannebäck delade på kassörskapet. Vi bor båda i Göteborg och Inger har varit kassör i Göteborgs lokala förening under några år. Vår erfarna kassör Lisbeth Andersson ställde upp på att både göra 2014 års bokslut och lära upp Inger och mig. När jag valdes till ordförande för fem år sedan tänkte jag att jag skulle ge det uppdraget sex år. Att kombinera posterna ordförande och kassör är inte möjligt. Därför valde jag till årets fullmäktige att kliva av som ordförande men sitter kvar i styrelsen som kassör. Det har varit fem mycket roliga och lärorika år. Jag har knutit många nya kontakter, deltagit i intressanta projekt och möten. Samtidigt har det varit mycket arbete och ibland har det känts som om hela livet kretsat runt föreningen. När jag tänker tillbaka är det ändå det positiva som överväger. Det känns lite konstigt nu att inte längre ha identiteten som ordförande för Distriktssköterskeföreningen i Sverige och utmanande att lära mig en ny roll. Jag hälsar vår nya ordförande Maria Larm välkommen till styrelsen. Hoppas hon inte upplever det som en börda att avgående ordförande sitter kvar i styrelsen. Förhoppningsvis kan jag istället fungera som ett stöd när hon ska hitta sin nya roll och komma in i styrelsearbetet. Kristina Hesslund F.d. ordförande nu en av kassörerna kristina.hesslund@distriktsskoterska.se 8 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

11 DSF - NY I STYRELSEN Invald som ledamot - Det här är Annja Göransson, 34 år från Västkusten Mitt namn är Annja Göransson och jag är 34 år och bor tillsammans med min sambo och våra två flickor i ett samhälle på västkusten. Vi flyttade till hus förra året med allt vad det innebär. Familjen, trädgårdsarbete och segling är några av de saker jag ägnar mig åt på fritiden samt att jag har en passion för att titta på bak- och matlagningsprogram. Tack för förtroendet att få sitta med som ledamot i DSF Sverigestyrelse Jag är distriktssköterska sedan januari 2012 och arbetat inom primärvården sedan september En sak som jag uppskattar är att kunna fortbilda mig inom såväl nya som redan kända kompetensområden. Jag arbetade initialt med akutmottagning, telefonrådgivning samt mottagning. Sedan cirka två år tillbaka arbetar jag huvudsakligen med astma, KOL och allergimottagning samt rökavvänjning. Jag har haft förmånen att få studera vissa kurser på arbetstid. På en vårdcentral träffar personal människor som befinner sig i olika skeden i livet och med varierande hälsa och sjukdomshistoria. Att arbeta på vårdcentral passar mig perfekt. Ingen dag är den andra lik och jag lär mig ständigt nya saker. Det är stimulerande att samarbeta med alla olika yrkeskategorier på en vårdcentral. Jag ser det som en utmaning att hitta olika vägar för att samarbeta med människor, både patienter och medarbetare. Sedan cirka två år tillbaka är jag ordförande för Distriktssköterskeföreningen Bohuslän. Vi strävar efter att hålla medlemsantalet uppe och hålla våra medlemmar uppdaterade om trender och pågående projekt samt ordnar möten för våra lokala medlemmar där vi träffas och lyssnar till inbjudna föreläsare. Att behålla våra medlemmar och rekrytera nya är en viktig uppgift för DSF, på både lokal och nationell nivå. Något annat som är viktigt att jobba med är att synliggöra vad distriktssköterskearbetet innebär och det är en tuff uppgift då det ofta ej innefattar mätbar data. Om det inte är mätbart, finns det inte då? Annja Göransson Invald ledamot i styrelsen för DSF i Sverige Bohusläns lokalförening annja.goransson@distriktsskoterska.se

12 DSF - NY I STYRELSEN Ny i Sverigestyrelsen - Jag heter Nina Rolf, är 41 år gammal, Sparreholm Jag heter Nina Rolf, är 41 år gammal och bor i en villa tillsammans med min sambo, våra två hundar och tre katter i ett litet samhälle som heter Sparreholm, ungefär mitt i Sörmland. Jag har arbetat som sjuksköterska sedan 2003 och blev färdig distriktssköterska i januari Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv arbetat inom äldrevården och brinner verkligen för att ge våra äldre en bra vård. Jag brinner verkligen för att ge våra äldre en bra vård. Det kändes därför ganska naturligt att som nybliven distriktssköterska fortsätta att arbeta med äldre och mina tre första år arbetade jag inom Hemsjukvården i Flens kommun, främst med inriktning mot äldre personer. Sedan två år tillbaka arbetar jag som planerings sjuksköterska och demenssamordnande sjuksköterska i Flens kommun. Det är en delad tjänst där jag halva tiden följer med biståndshandläggarna på sjukhusen och bistår med medicinska bedömningar på patienter som är färdigbehandlade på sjukhuset och skall gå hem, eller behöver fortsatt vård på t.ex. ett korttidsboende. Ett intressant men ganska svårt arbete, framförallt eftersom vårdtiderna på sjukhusen blir allt kortare och patienterna ofta har ett stort vårdbehov, både medicinskt och omvårdnadsmässigt, även när de anses färdiga från sjukhuset. Som demenssamordnande sjuksköterska har jag som uppdrag att följa den senaste forskningen inom demensområdet samt utbilda och handleda personal inom demensfrågor. Det blir också en hel del hembesök tillsammans med biståndshandläggare för att försöka få till den bästa vården runt personen med demenssjukdomen och dennes anhöriga. Här känner jag att jag har stor nytta av min utbildning och erfarenhet som distriktssköterska. Förutom ovanstående så har jag även en hel del utvecklingsarbete i min tjänst, bla med ICF- journaler, utbildning inför läkemedelsdelegeringar till personal samt har varit med vid framtagning av ett nytt beslutsstöd (SKILS) för sjuksköterskor och distriktssköterskor i Västra länsdelen i Sörmland. Min fritid tillbringar jag till mycket stor del i mitt syrum där jag syr kläder och ägnar mig åt stygnsättning och maskinbroderi. En hobby som ger stort utlopp för kreativitet och ger en bra balans och ett andrum till kraven som ställs i arbetslivet. Jag tycker även mycket om teknik och datorer och är hemsidesansvarig i styrelsen för Sörmlands distriktssköterskeförening, vilket jag även kommer att vara min roll i Riksstyrelsen. Som ansvarig för hemsidan är mitt mål är att vi tillsammans fortsätter att utveckla en informativ, lättläst och roligt hemsida för att kunna hjälpa till och locka nya medlemmar till vår förening. Nina Rolf Invald som ledamot och webansvarig för DSF i Sverige nina.rolf@telia.com 10 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

13 DSF - NY I STYRELSEN Ny i Redaktionskommittén - Mitt namn är Monika Nyman, jag är 62 år från Nyköping Jag heter Monika Nyman, och kommer från Nyköping där jag är född och bott hela mitt långa liv. Jag är 62 år gammal eller ung det beror på hur man ser på det. Jag har en man samt två vuxna barn. Har även ett barnbarn, Amanda på 8 år, som jag ägnar mycket tid åt. När jag vill ha det skönt och njuta av min ledighet åker jag ut till vår kolonistuga, där jag har lite planteringar, eller bara sitta och njuta av en god bok. Känns jättekul att få förtroende att sitta med i redaktionskommittén. Jag gick ut sjuksköterskeutbildningen 1989 och arbetade under ca 15 år på vårdavdelning med sedvanliga sjuksköterskeuppgifter. Gick sedan diabetesutbildning och fick tyvärr inte så stor användning för den på vårdavdelning, eftersom läkaren var den som skötte allt vad gällde diabetessjukdomen när patienten låg inneliggande. Sökte då ett vikariat på en vårdcentral här i Nyköping och fick det jobbet. Och jag började som sjuksköterska med de uppgifter som finns på en vårdcentral. Främst var det telefonrådgivning. Efter något år började jag jobba som diabetessköterska med egna patienter. Väldigt roligt! Man kom patienterna in på livet och det var en stor tillfredsställelse när patienten kom tillbaka på återbesök och hade bra värden och mådde bättre blev jag färdig distriktssköterska efter att ha läst på distans i 3 år. Kändes jättehärligt började jag arbeta på barnavårdscentralen, med kontroller, hembesök av nyfödda och diverse saker som finns och görs på en BVC. Man får lära känna familjer och följa dem och deras barn i uppväxten, och det känns ibland lite sorgligt att släppa dem när de går över i skolhälsovården. Men ibland träffar jag också vissa av barnen där eftersom jag arbetar några timmar i månaden som skolsköterska på en liten friskola. Men det är en annan historia. Monika Nyman BVC Sköterska & skolsköterska Redaktionskommittén monika.nyman@distriktsskoterska.se HÄLSAN i CENTRUM

14 DSF FULLMÄKTIGE I UPPSALA Fullmäktige i Uppsala april 2015 på Clarion Hotell i Uppsala Under två dagar träffades styrelsen för Distriktssköterskeföreningen Sverige samt representanter från de lokala föreningarna för ett par dagars givande samtal. Huvudämnet var samarbetet mellan de lokala föreningarna ut från och riksföreningen - hur stärker vi det? Hur ska föreningen och de lokala föreningarna göra för att kunna leva vidare? Vilka förväntningar har lokalföreningarna från Sverigestyrelsen? Den andra dagen av dessa två genomfördes fullmäktigemötet. Kristina Hesslund, Sverigestyrelsens ordförande, startade första dagen med att ge information om dagarnas upplägg samt hälsa alla varmt välkomna. Efter en presentation av alla deltagare fortsatte Margareta Pantzar som är psykolog att prata om rökavvänjning samt om E-cigarretten. Hon berättade hur hon jobbar med detta vilket var en mycket intressant föreläsning. Efter detta följde en diskussion om Distriktssköterskeförenigens framtid. Vilka förväntningar har lokalföreningarna på Sverigestyrelsen? Det blev mycket diskussion kring detta. Många lokalföreningar har svårt att få ihop personer till styrelserna. Hur kan man hjälpa till och stötta dessa föreningar? Årets Distriktssköterska 2015 Årets distriktssköterska är en utmärkelse som distriktssköterskeföreningen i Sverige har givit till en speciellt utvald Foto på Uppsala Slott

15 DSF FULLMÄKTIGE I UPPSALA Årets Distriktssköterska Eleonor Josefsson Dahsltröm Alla foton i denna artikel är tagna av Irene Wikström. distriktssköterska i mer än 10 år. Vid fullmäktige i Uppsala april utsågs Eleonor Josefsson Dahlström från Timmernabben till Årets Distriktssköterska Ellinor blev färdig sjuksköterska 1972 och vidareutbildade till distriktssköterska Hon arbetar i hemsjukvården i Mönsterås kommun och sedanhem sjukvården gick över till kommunen Hon nominerades av arbetsgruppen Hemsjukvården Möns- terås kommun för att hon, som nomineringen lyder: Stor kunskap och erfarenhet, hon är medmänsklig, lyhörd och ödmjuk, en förebild för arbetskamrater och studenter. Hon är ett känt ansikte i kommunen och genom sin hälsosamma livsstil även en förebild utanför arbetet. Hon är lokalt sårombud och ansvarig palliativt ombud. en genuin distriktssköterska Första dagen slutade med en trevlig middag på restaurang Aaltos.

16 DSF FULLMÄKTIGE I UPPSALA Dag 2. Efter följde sedvanliga fullmäktige förhandlingar. Ordförande under mötet var Stefan Lundberg från vårdförbundet. Man avhandlade sedvanliga frågor. Bl.a. Diskuterades medlemsavgiften, som Sverigestyrelsen ville höja. Då gick diskussioner höga. Man kom fram till en mindre höjning av medlemsavgiften. När man kom till val så blev resultatet följande Ny styrelse: Till ny ordförande efter Kristina som önskade avgå valdes enhälligt Maria Larm från Östersund. Kristina Hesslund avgick som ordförande men gick över till annan post som var kassör tillsammans med Inger Mannebäck. Vi tackade även av Eva Gunnarsson och Chatrin Persson för sitt fina arbete. Övriga i styrelsen blev: Nina Rolf som hemsidesansvarig. Ledamöter blev: Monica Erikson, Mittuniversitetet, Anja Göransson från Bohusläns lokalförening samt Eva Stålhammar från Jönköping. I redaktionskommittén invaldes Monika Nyman istället för Mona Johansson som önskade avgå. Ny i valberedningen: Irene Wikström Ny valberedning blev Eva Strand, Chatrin Person samt Irene Wikström. Dagen avslutades vid 12-tiden och alla fick sin sedvanliga lunchpåse innan vi skildes åt för att åka hem till våra respektive hemorter. Eva Gunnarsson tackas av. Monika Nyman BVC Sköterska & skolsköterska Redaktionskommittén monika.nyman@distriktsskoterska.se Alla foton i denna artikel är tagna av Irene Wikström. 14 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

17 ÅRETS DISTRIKTSSKÖTERSKA Årets Distriktssköterska offentliggjordes under föreningens fullmäktige den april i Uppsala Eleonor Josefsson Dahlström från Timmernabben utsågs till Årets Distriktssköterska Eleonor blev färdig sjuksköterska 1972 och vidareutbildade sig till distriktssköterska Hon arbetar i hemsjukvården i Mönsterås kommun sedan hemsjukvården gick över till kommunen Hon nominerades av arbetsgruppen Hemsjukvården Mönsterås kommun för: Stor kunskap och erfarenhet inom sitt yrke. Hon är en stor tillgång för hemsjukvården och en förebild för arbetskamrater och studenter. Hon är medmänsklig, lyhörd och ödmjuk. Ett känt ansikte i kommunen och genom sin hälsosamma livsstil även förebild utanför arbetet. Hon är lokalt sårombud och ansvarig palliativt ombud En genuin distriktssköterska. Eleonor har stor kunskap och erfarenhet, lyhörd och ödmjuk, en förebild för arbetskamrater och studenter. Kristina Hesslund Kassör för DSF i Sverige kristina.hesslund@distriktsskoterska.se HÄLSAN i CENTRUM

18 SÅRVÅRD RUNT FÖRRA SEKELSKIFTET Sårvård runt förra sekelskiftet Sårskador har alltid varit vanligt och sårvård är troligen en av de äldsta medicinska åtgärderna. Dock har förekomst precis som orsakerna och behandlingen varierat en hel del över tid. Denna artikel som fokuserar sårvården runt sekelskiftet 1900 syftar till att ge en översikt av dåtidens behandlingsrekommendationer och förbandsmaterial. Kunskapen om sårvård utgick i äldre tider nästan uteslutande från diverse huskurer och råd från kloka gummor/gubbar. Dessutom var behandlingen ofta förknippad med magiska ritualer. Sårförbanden kunde t.ex. bestå av (förutom någon form av täckförband av tyg) växtblad, honung, grötomslag, rått kött och spillning från olika djur sockermättat brännvin. På brännskador kunde man t.ex. pensla linolja som stelnade till en rätt tålig hinna. Som sårtvätt användes bl.a. växtavkok, brännvin, spott och urin. Sådana behandlingsmetoder användes dock främst av allmogen. Förbanden har sedan successivt utvecklats utifrån olika teorier och tankar om vad som just då ansågs vara mest effektivt. Men det var inte förrän på 1800-talet som förbanden började likna dagens förbandsmaterial. Det var framförallt under Krimkriget på 1850-talet som det utvecklades en rad förband som (visserligen modifierats över tid) faktiskt används även idag. Vård & behandling av sår Det är svårt att hitta några dokument/litteratur från förra sekelskiftet om rekommendationer och behandlingsåtgärder som specifikt gällde för sjuksköterskor. Den största anledningen till detta var att vid denna tid var sjuksköterskeutbildningarna huvudsakligen baserade på praktik och muntlig tradition. Utbildningen innehöll visserligen även föreläsningar, dock i begränsad omfattning, och några läroböcker fanns generellt inte. Så beskrivningen nedan är inte professionsspecifik utan belyser de rekommendationer och behandlingar som fanns för sårvård runt förra sekelskiftet, oavsett om man var professionell vårdgivare eller privatperson. Den generella behandlingsregimen var att alla sår skulle behandlas torrt. För att uppnå detta användes till exempel olika typer av sårpulver (t.ex. Jodoform) och torra kompresser. Om sårsekret eller blod hade trängt igenom förbandet 16 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

19 SÅRVÅRD RUNT FÖRRA SEKELSKIFTET var det i första hand rekommenderat att lägga på mer bomull som fästes med ytterligare en gasbinda, så länge inte förbandet blev för otympligt. Vid större genomblödning/vätskning skulle dock förbandet bytas helt. Vid ett sår med varbildning rekommenderades omläggning dagligen, då i första hand med våtvarma omslag. Salvor rekommenderades bara för äldre och svårläkta sår. För torr hud och småsprickor användes mjukgörande salvor och krämer, precis som idag. Zinksalva (1 del zinkvitt & 10 delar vaselin) samt zinkpasta (10 delar zinkvitt, 10 delar vaselin plus stärkelsepulver i lämplig mängd) användes ibland, men oftast inte i sårvården utan för eksem och andra hudutslag. Dessa två preparat verkade framförallt uttorkande och till viss del även klådstillande. Liggsår var ganska vanligt framförallt bland äldre på landsbygden, då även ofta infekterade med bl.a. fluglarver. Huvuddragen i den rekommenderade behandlingen skiljer sig inte mycket från den som är idag med fram för allt avlastning och god hygien. Rena sängkläder, noggrann bäddning ( undvikande af veck å lakanen, knölar i madrassen, ) och vändning av patienten var viktiga åtgärder. Om man upptäckte rodnade och ömmande ställen skulle läkare tillkallas. Som decubitusprofylax användes ibland luftkuddar och vattenkuddar ovanpå madrassen, även ringformade kuddar kunde användas. Men andra delar i behandlingen skiljer sig dock från det som vi tillämpar i dagens sjukvård, som t.ex. den rekommenderade behandlingen i väntan på läkaren. Då skulle man fukta det rodnade stället med lite konjak, citronsaft eller kamfertsprit (kutan lösning av Kamferessens löst i alkohol). Plåster fanns i lite olika former och användes precis som idag för mindre sårskador men var inte alltid av den typen som vi är vana vid. Det fanns bl.a. häftplåster (kallades även Amerikansk häfta ) vilket är ungefär motsvarande det plåster vi använder idag. Häftplåstret uppfanns av Robert Wood Johnson i USA redan 1874, men började inte produceras för försäljning förrän runt Men det fanns även andra typer av plåster såsom giktplåster (smärtlindrande), kvicksilverplåster (mot inflammationer), spanskflugeplåster (avsvällande & smärtstillande), och liktornsplåster (mjukgörande). Dessa andra typer av plåster var alla plåsterförband som innehöll olika verksamma substanser. Grunden till plåsterförbanden tillverkades ofta av blyoxid och/eller harts och vax. Olika typer av förbandsmaterial kunde köpas på apotek, men det var långt ifrån alla som hade råd med detta. Istället fick man då tillverka förbandmaterialet själv, och improvisationsförmågan var troligen ganska stor gällande såväl val av förbandsmaterial som hur såren skulle skötas. Det fanns råd och anvisningar att tillgå i olika skrifter (t.ex. Hemmets läkarebok ), som baserades på aktuell medicinsk kunskap, om bl.a. hur förbandsmaterial kunde tillverkas, olika metoder för sterilisering av förbandsmaterial, recept för tillredning av tvättvätskor och desinfektionsmedel. Men även detta var det långt ifrån alla som hade tillgång till. Däremot var råd från de kloka och olika huskurer mer flitigt använda. Vård & behandling av infektioner Sår var generellt fruktade och det var främst två saker som man var orolig för: det ena var blödning (ffa. hur kraftig denna var) och det andra var infektioner. Man visste mycket väl att även det minsta lilla sår som blev infekterad kunde orsaka mer eller mindre livshotande blodförgiftningar, och kunskapen kring vilka tecken och symtom som var viktiga att beakta var generellt god. En varbildning i ett sår var vanligt (ofta orsakade av lågpatogena hudbakterier) och var i sig inte speciellt oroväckande. Även den inflammatoriska processen vid naturlig sårläkning var välkänd, och sårtvätt och aktivt avlägsnande av pus var en generell rekommendation. Detta gällde även abscesser där, precis som idag, punktion med dränage var standardbehandling. Skulle man upptäcka tecken på infektion var rekommendationen en grundlig revision av såret (ffa. avlägsna pus och noga sårtvätt). Därefter rekommenderades applicering av våtvarma omslag som skulle ligga kvar i ett dygn. Ett våtvarmt omslag var kompresser som blötlades i antiseptisk vätska (t.ex. 2%-igt karbolvatten eller 1%-ig kreolinlösning) som urvrides och sedan applicerades på såret. Den fuktade kompressen täcktes helt med något lämpligt vattentätt tyg (t.ex. vaxduk), och sedan täcktes det hela med rikligt med vadd eller liknande som fästes med en binda. Tanken var att förbandet skulle lindra smärta och att såret skulle rena sig. Därefter övergick man sedan till torra förband, gärna tillsammans med något sårpulver. Blodförgiftning var en av de stora farhågorna när man fick HÄLSAN i CENTRUM

20 SÅRVÅRD RUNT FÖRRA SEKELSKIFTET Bild från vänster: Ignaz Semmelweiss Florence Nightingale Joseph Lister ett sår, mycket på grund av den stora dödligheten. Detta var allmänt känt såväl av professionella vårdgivare som av allmänheten. Det bör noteras att termen blodförgiftning användes på lite olika sätt under denna tid. Av allmänheten användes det som ett paraplybegrepp för många olika typer av infektioner i hud och omgivande vävnad. Medan läkarna istället använde den medicinska termen septikämi (sepsis) för att ange diagnosen mer precist. Innan man började tillämpa aseptiska och antiseptiska metoder i sårvården var detta en fruktad sjukdom. Man betecknade då septikämi tillsammans med hospitalsbranden (sårinfektion med gangrän) och pyämien (pyemi) som de tre mordänglarna. Infektioner var ett återkommande problem inom hälso- och sjukvården då det inte fanns någon effektiv behandling mot själva orsaken. Man hade redan i slutet av 1800-talet ganska god kunskap om virus, bakterier och parasiters förekomst och biologi. Även kunskapen om kroppens immunförsvar var god. Men däremot hade behandlingsmöjligheterna inte kommit lika långt. Viss behandling mot vissa parasitsjukdomar fanns (även om de inte alltid var så hälsosamma :-). Till exempel behandlades masksjukdomar och skabb med laxermedel blandat med kvicksilver. Men någon behandling mot bakterier och virus fanns inte. Behandling med Sulfa började inte förrän på 1930-talet och Penicillin på 1940-talet. Ett annat exempel på att det fanns god medicinsk kunskap men begränsade behandlingsmetoder var scarlatina där man visste att sjukdomen var orsakad av en bakterie, och såväl diagnostiska kriterier som inkubationstid, smittvägar och sjukdomsförlopp var väl dokumenterat. Men behandlingen bestod uteslutande av lindrande av symtom, begränsad smittspridning samt åtgärder för ett bibehållet acceptabelt allmäntillstånd. Smittspridning av bakterier till sår var dock välkänt och såväl primärprevention genom god hygien och desinfektion var de effektivaste sätten att behandla/förhindra infektioner. Hygien & desinfektion Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som man började använda desinfektion och antiseptiska metoder, och det var flera personer som bidrog till denna kunskapsutveckling. Redan år 1847 påbörjade förlossningsläkaren Ignaz Semmelweiss sin långa kamp mot barnsängsfeber. Han införde obligatorisk handtvätt med klorvatten för läkarna efter avslutad obduktion (innan de gick vidare till förlossningsavdelningen) vilket ledde till att dödligheten vid förlossningar sjönk direkt från 10 till 1 %. Åtgärderna visade tydligt på betydelsen av god handhygien inom vården. Florence Nightingale var också en av dessa personer som under 1850-talet uppmärksammade och propagerade för hygienens betydelse. En annan var kirurgen Joseph Lister som i slutet av 1800-talet började sina antiseptiska experiment med bl.a. karbolsyra som desinfektionsmedel, och resultaten var tydliga, dödligheten i infektioner minskade dramatiskt. Men trots denna kunskap om hygienens betydelse redan på 1800-talet kan man i provinsialläkarrapporter från början av 1900-talet läsa om såväl almogens bristande snygghet (dvs. städning & hygien) som barnmorskornas tydliga brister gällande hygienrutiner. I slutet av 1800-talet var allmänhetens syn på sjukdom och dess uppkomst ofta ganska olik de medicinskt skolade. Till exempel ansåg provinsialläkarna att en ren kropp och frisk luft i bostäderna var direkt hälsofrämjande, medan allmogens utgångspunkt istället var att smuts var ett effektivt skydd mot sjukdom och att enbart tvätta sig en gång i veckan eller mera sällan var mer regel än undantag. Dessutom ville man inte gärna vädra sina bostäder för då försvann den värdefulla värme som man med stor möda försökte upprätthålla. Men i takt med att folk fick ökad insikt i hygienens betydelse för sjukdomars uppkomst minskade bl.a. dödligheten i sårinfektioner. För desinfektion i hemsjukvården vid sekelskiftet 1900 var kokning den vanligaste använda metoden. Men man använde också olika former av desinfektionsmedel (t.ex. Karbolsyra, Formalin och Kvicksilverklorid). Som tvättvätskor till sår rekommenderades bl.a. Blyättika (basisk ättiksyrad blyoxid) som späddes med vatten, 2 %-ig Karbolsyra (fenol) och 1-2%-ig Lysol (antiseptiskt, används än idag i vissa rengöringsmedel). Jodoform rekommenderades framförallt till så kallade orena 18 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

21 SÅRVÅRD RUNT FÖRRA SEKELSKIFTET sår och benämndes ofta som ett ovärderligt medel. Jodoformförbanden var ett resultat av Joseph Listers forskning. Preparatet receptbelagt och skrevs bara ut av läkare då jodförgiftning var vanligt bland patienterna som behandlades med detta preparat. Oftast blandades Jodoform med Borsyra, med andelarna 50/50. Även Hypermanganat (även idag kallas Kaliumpermanganat) användes som desinfektionsmedel för såväl sår som annan utrustning. Referenser Drakman, A. (2012). Smuts fara eller skydd? En studie av svenska provinsialläkares och allmogens skilda uppfattningar om hygien under sent 1800-tal. Socialmedicinsk tidskrift. 89, 1: Häger, K. (1988). Kirurgins historia. Göteborg: Nordbok AB. Jakobsson, U. (2012). Distriktssköterskans historia en yrkeskår växer fram. Svensk Medicinhistorisk Tidskrift. 16: Jakobsson, U. (2014). Folkhälsa och sjukvård på den Skånska landsbygden i slutet av 1800-talet: effekter av industrialiseringen. Ale: Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge. 1, Några viktiga regler vid sårbehandling [enl. Hemmets läkarebok, 1903] - Använd alltid rena, om möjligt sterila förbandsartiklar vid skötsel och förbindning af sår - Berör aldrig såret med fingrarna - Undvik att med fingrarna beröra den sida af kompressen som ska ligga närmast såret - Rengöring och sköljning af orena sår göres försiktigt medelst rena bomullssuddar, gas- eller linnelappar, doppade i antiseptisk vätska (t.ex. Karbolvatten eller Kreolin) Distriktsköterskans roll i sårvården Det är svårt att avgöra distriktssköterskan roll gällande sårvården runt förra sekelskiftet pga. att distriktssköterskeyrket inte var etablerat. Innan Statens distriktsköterskeskola startade 1920 fanns egentligen ingen formell utbildning till yrket. Bara några decennier tidigare hade sjuksköterskeutbildningen börjat ta form, och den formella sjuksköterskeutbildningen var fortfarande under etablering. Under denna period började distriktsvården sakta växa när kommuner, privatpersoner och landsting anställde fler och fler epidemi- och länssjuksköterskor / landsbygdssjuksköterskor. Även titeln distriktssköterska förekom, dock ganska sparsamt. Dessa sjuksköterskors uppgift var i första hand att biträda epidemisjukvården, men skulle i mån av tid även vårda de icke-epidemiskt sjuka patienterna i deras hem samt vid behov biträda provinsialläkaren vid hembesök hos de fattiga. Kravet för dessa anställningar varierade mycket, och något egentligt krav på sjuksköterskeutbildning eller liknande fanns oftast inte. Så någon slutsats om specifikt distriktssköterskors eller sjuksköterskors roll i vården av sår går tyvärr inte att dra, men troligen tillämpades samma metoder som de ovan nämnda. Lagerholm, J. (1903). Hemmets läkarebok. Stockholm: Fröléen & Co. Statistiska Centralbyrån (SCB). (1904). Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. Stockholm: Kungliga Medicinalstyrelsen. Ulf Jakobsson Distriktssköterska/docent Enheten för medicinens historia Medicinska fakulteten Lunds Universitet mail: ulf.jakobsson@med.lu.se HÄLSAN i CENTRUM

22 DSF STOCKHOLM - ÅRSMÖTE Årsmöte DSF Stockholm - Datum: Den 13/4 hade Stockholms - DSF årsmöte. Pfizer stod för kvällen som hade tema Hälsa. Kvällen började med sedvanligt mingel bland kollegor och sponsorer. Sedan föreläste Matthias Lindin, Sjuksköterska och Doktorrand på Karolinska sjukhuset om hur vi pratar om Hälsa med våra patienter. Bild: Vår mötesordförande Ann Johansson fixar glatt tekniken. Det var en givande föreläsning som b la innehöll att prata om alkoholvanor är det som vården tycker är svårast. Men hur ska vi då göra?flera bra tips gavs. Matthias pratade även om att stillasittande räknas bli den nya rökningen. 1 minuts rörelse per 30 minters stillastinnade är den nya rekomendationen. Alla i salen uppmanades att resa på sig under den delen av föreläsningen och lydiga som vi är så ställde sig alla upp och lyssnande stående en stund. En rolig och lärorik föreläsning 20 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

23 DSF STOCKHOLM - ÅRSMÖTE Sedan följde årsmötet. Ann Johansson mångårig medlem i Stockholms DSF valdes till ordförande för årsmötet. 2 medlemmar avgick. Eva Lindevall och Tina Persson. Vi tackar för era insatser och kommer att sakna er. Eva Andersson och Astrid Häger valdes om på 2 år och Birgitta Flood-Åsberg valdes om på 1 år. Elisabeth Bos Jordbro VC och Margareta Serednicka Gustavsbergs VC valdes in på nyval 2 år. Ni hälsas varmt välkomna till styrelsen för Stockholms DSF. Styrelsen vill också tacka Ann Johansson för hennes insats som årsmötets ordförande. Bild: Mingel och sponsorer. Våran ordförande Ina El-Sherif på kryckor, inget stoppar en distriktsköterska när det är årsmöte. Efter årsmötet var det middag. En trevlig kväll med kollegor! Bild ovan: Matthias Lindin i full färd med sin föreläsning. Eva Andersson Vice Ordförande Legitimerad Distriktssköterska Stockholms Distriktssköterskeförening Mail: eva.andersson@distriktsskoterska.se Bild: Våra nya styrelsemedlemmar Margareta Serednicka och Elisabeth Bos hälsar glatt på våran medlemsansvarige Birgitta Flood-Åsberg under middagen. HÄLSAN i CENTRUM

24 UTBILDNINGSCAFÉER Utbildningscaféer - Inom äldreomsorgen i Sävsjö Foto och faktaruta hämtad från Diabetssköterskornas bildspel Inom äldreomsorgen i Sävsjö kommun har vi startat upp utbildningscafé för omvårdnadspersonalen på Säbo och hemtjänsten. Frågan kom till oss som arbetar inom hälso- och sjukvården i kommunen via MAS som fått förfrågan från områdeschefer då personalen efterfrågat utbildning. Kollegan Monica Carlsson och jag nappade på idén och började planera för utbildningscafé. Sävsjö kommun är en liten kommun men trots detta är det många som arbetar inom äldreomsorgen. Inom äldreomsorgen i Sävsjö kommun har vi startat upp utbildningscafé för omvårdnadspersonalen på Säbo och hemtjänsten. Frågan kom till oss som arbetar inom hälsooch sjukvården i kommunen via MAS som fått förfrågan från områdeschefer då personalen efterfrågat utbildning. Kollegan Monica Carlsson och jag nappade på idén och började planera för utbildningscafé. Sävsjö kommun är en liten kommun men trots detta är det många som arbetar inom äldreomsorgen. Vi har haft tre omgångar med utbildningscafé under våren, det har kommit ca 50 personer per tillfälle. Inbjudan gick ut till områdescheferna vilka förmedlade till personalen, som fick anmäla sig. Vid denna första omgång av utbildning var ämnet Äldre med diabetes och vi bjöd in distriktssköterskorna Monica Jansson och Helene Sigfridsson som har diabetsmottagning på Sävsjö Vårdcentral. Ämnet är aktuellt då Nationella programrådet diabetes (Sveriges Kommuner och Landsting, 2014) har tagit fram vårdprogrammet Äldre med diabetes för dig som arbetar inom vårdboende och hemsjukvård. Där poängteras att vården till de äldre måste anpassas till individen och inriktas i första hand på välbefinnande och god livskvalitet. Programmet omfattar vård, behandling och uppföljning av patienter med typ 1- och typ 2-diabetes. 22 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

25 UTBILDNINGSCAFÉER Varje utbildningstillfälle var bokat till två timmar under eftermiddagstid. Efter presentation av personer och upplägg föreläste diabetssköterskorna ca 20 minuter sedan fika paus och 20 minuter föreläsning till. Personalen fick därefter arbeta och diskutera vid borden med frågeställningen, vad de kan göra i sitt team för att förbättra för äldre med diabetes. Innan avslutet gick vi gemensamt igenom vad man kommit fram till under diskussionerna vid borden, för att sprida olika idéer. Personalen var kreativa och kom med många goda förslag för förbättringar, som kunde handla om att märka pennor och stickor med datum vid förpackningens öppnade till att inspektera fötter och munhälsa regelbundet. Under utbildningstillfället kom många frågor och funderingar upp som diabetssköterskorna kunde svara på. De rekommenderade även att gå in på SKLs hemsida där man kan genomgå en webbutbildning för Vård av äldre med diabetes. De förbättringsideér som kom upp tog personalen med sig till teamet och presentera på teamträff för att förbättringarna ska bli till. Detta arbetssätt hade vi förankrat hos områdescheferna både muntligt och skriftligt för att de ska stödja och uppmuntra teamen till fortsatt förbättringsarbete inom ämnet. Vi har under och efter utbildningstillfällena upplevt positiv respons och personalen önskar fler utbildningscaféer, så till hösten planerar vi köra en ny omgång och då ev. med temat Palliativ vård eller sårvård. Kompetens inom dessa områden finns inom vår organisation och tanken med utbildningscaféerna är att sprida kunskap som finns till omvårdnadspersonalen. DIABETES & ÄLDRE Hyperglykemi trötthet försämrad sårläkning inverkan på kognition (intellektuella funktioner) Hypoglykemi ökad risk för fall kognitiva störningar - konfusion ofta svårtolkade symptom Eva Stålhammar Distriktssköterska Hemsjukvården Sävsjö kommun För mer information: eva.stalhammar@savsjo.se Hälsan i Centrum nr 3 och 4, 2015 slås ihop till ett kombinerat Höst- och vinternummer - nr 3-4, 2015 Mediahuset har sagt upp vårt gamla avtal med Hälsan i Centrum då varje nummer går med förlust pga få annonser. Styrelsen tror att föreningen bör ha en tidning i pappersform. Vi provar och gör ett kombinerat 3-4 nummer till hösten som föreningen betalar kostnaden för. Sen får vi utvärdera hur vi ska göra nästa år. Nästa kombo-nummer, nr 3-4, 2015 ska bl a handla om: - Distriktssköterskeutbildningar - Olika inriktningar som distriktssköterskan kan välja. - Reportage på olika arbeten Vi önskar er en riktigt Skön Sommar!! Kristina Hesslund Kassör för DSF i Sverige kristina.hesslund@distriktsskoterska.se Styrelsen för DSF i Sverige via Maria Larm HÄLSAN i CENTRUM

26 NYTT OM UVA/UVB Nytt verktyg för mätning av UVA/UVB Underlätta solandet framöver för barn såväl som för vuxna. Nu finns det en UV indikator i form av ett armband som enkelt kan tas på för så väl barn som vuxna. Teknologin bakom indikatorn har utvecklats sedan 2009 vid University of Strathclyde i Skottland och sedan vidareutvecklats till en färdig produkt via ett företag i Göteborg. UV indikatorn indikerar hur mycket UVA och UVB strålning en person har utsatts för under dagen och kan lätt utläsas för att undvika solskador. UV indikatorer har funnits i flera olika varianter under flera decennier, och de flesta av dem har bara mätt UV Index. Armbandet fungerar genom en kemisk reaktion,en syra bas reaktion, där en syra komponent släpper ifrån sig en proton som reagerar med en ph beroende färg. När protonen och färgkomponenten reagerar förändrar färgkomponenten färg, då ph värdet på den förändras. 24 HÄLSAN i CENTRUM 2 15

27 NYTT OM UVA/UVB Vid intensiv UV strålning kommer indikatorn att byta färg snabbare då en ökande mängd UV strålning ökar reaktionshastigheten i indikatorn. Visuellt sker det genom en färgförändring av armbandet där den börjar byta färg vid 1 SED1 och når fullt färgutslag vid 2 SED och den är utvecklad för hud typ 1 och 2 enligt Fitzpatrick Scale. En vidare utveckling för hud typ 3 och 4 kommer att komma inom ett par år. Tekniken för armbandet är publicerad i tidningen ChemComm2. Smörjer man in kroppen med solskydd skall armbandet också smörjas in. När solskyddet börjar avta kommer armbandet att meddela användaren detta genom färgförändringen. Referenser 1 WHO report 2006; Environmental Burden of Disease Series, No Flagging up sunburn: a printable, multicomponent, UV-indicator that warns of the approach of erythema., 2009, Om en användare smörjer in så måste man även smörja in armbandet. UV Indikatorn förändrar färg från gul, 0 SED, till rosa vid fullt utslag, 2 SED. HÄLSAN i CENTRUM