BRÄNDER I FORDON ex direkt till Brandmän, Brandbefäl, Brandchefer & alla brandstationer. ATC Räddningstjänsten i canberra

Transkript

1 brandmännens riksförbunds branschtidning Information till dig i räddningstjänsten som ser mer än sambandet mellan kvalitet och säkerhet N1 10 Proud member of the European and the International Firefighters Union Alliance ex direkt till Brandmän, Brandbefäl, Brandchefer & alla brandstationer ATC Räddningstjänsten i canberra Intervju med borgarrådet Joakim Larsson VIT JUL BLEV EN SVART HELG Bränder och olyckor under nyårshelgen BRÄNDER I FORDON Vi stödjer sveriges brandmän!

2

3 Omslagsfoto Foto: Patrick Persson Man kan bara vara bra om man vill bli bättre Ett nytt år står för dörren och Swedish Firefighter finns med och bevakar vardagen för Sveriges brandmän. Vår tidning syns allt mer och det märks inte minst i vår upplaga som ökat med 3000 ex på ett år. Med vår upplaga och antal ex är vi faktiskt den största branschtidningen för brandmän i Sverige. Det är glädjande att så många trivs med tidningen både innehåll och layout. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre och DU kan påverka. Via redaktion@firefighters.se kan du skicka färdiga artiklar till oss eller förslag på artiklar. Du har också den unika möjligheten att tycka till om Svensk räddningstjänst, hur just DU tycker att den ska utformas eller visa på både goda och dåliga exempel på hur man bedriver räddningstjänst. Min största längtan inför varje nummer är vad vår hedersmedlem Kaare Brandsjö hittat i sitt enorma arkiv. Med en fantastisk inlevelse skildrar Kaare olika egenupplevda händelser mitt i infernot, från sitt snart 100 åriga liv. Med hopp om ett lugnt 2010 där jag hoppas att ni tänker lite på er själva i ivern och uppoffringen att vara till hjälp för landets invånare. Gott nytt år! Henrik Persson, Redaktör Innehåll bränder i fordon Samlat grepp kring fordonsbränder BRANDKÅREN I ATTUNDA Minskar sin utryckningsstyrka RÄDDNINGSTJÄNSTEN I CANBERRA INTERNATIONELLT INTERVJU MED BORGARRÅDET Joakim Larsson VIT JUL BLEV EN SVART HELG Helgen blev intensiv för svensk räddningstjänst KONTAKTINFORMATION LEDARE ORDET FRITT PROFILEN Anders Laurén UR BRANDMANNAMINNET Kongressen 2011 Brännskador Brandmannayrket ingen självklarhet efter SMO Körde ner i ån - räddades av ytbärgare INTERNATIONELLT Stora nedskärningar runt om i världen INTERNATIONELLT Peter Marshall Brandman påkörd under insats Våldsam brand i hönseri - En person omkom Svag budget har inget stöd i LSO Brandmän besköts med grön laser Brandskyddsföreningen vill ha skärpta regler för fyrverkerier SPORTPROFILEN Caroline Ek BRANDFACKET SERIE och KRYSS swedish firefighters Ansvarig utgivare Kenneth Carlsson redaktionschef Henrik Persson henrik.persson@brandfacket.se MI LJÖMÄRKT T R Y C K S A K Redaktion Brandmännens Riksförbund Kryddgränd 6 SE Farsta Tel Fax redaktion@firefighters.se Internet: Skribenter Kenneth Carlsson, Kaare Brandsjö, Petra Martinsson, Peter Bergh, Sven Lindgren, Kennet Eriksson, Ulrika Eriksson, Sven Thomsen, Mikael Svanberg, Henrik Persson, Ulf Hägglund Tryck Lenanders grafiska AB Box Kalmar Tel AnnonserING Irmér Media AB Tel Fax info@irmermedia.com Produktion & layout Irmér Media AB Antennvägen 10, Tyresö Tel Swedish Firefighters

4 LEDARE Ja, då var det tid för 2010 års första ledare. Efter att varit långledig och haft tid att riktigt summera det gångna årets BRF arbete, som kan sammanfattas med några få ord: Otroligt framgångsrikt år! Som facklig branschorganisation för Sveriges brandpersonal så har vi flyttat fram positionerna på alla områden, nationellt och internationellt. Men det som är mest glädjande är att i dessa för fackföreningarna svåra motgångstider, med stora medlemsförluster, så går BRF mot strömmen och ökar i medlemsantal. På heltidssidan närmar vi oss 2000 brandmän, proppen har gått hur. Alla brandmän i ett fackförbund med bara brandmän, ger styrka. Vi är på väg dit! Vädret var ordentligt kylslaget under nyårsafton i hela landet. Många brandmän arbetade och var i beredskap och väntade på det oundvikliga. Olyckor med personskador och bränder orsakade av fyrverkerier och smällare. Tyvärr blev facit lika nedslående som vanligt. Varför pratas det så mycket men så lite sker konkret. Att få hantera kraftiga raketer med den stora sprängkraft dessa innehåller måste kräva dokumenterad kompetens och kunskap. Det är inte en rättighet att få skada sig själv eller andra. Det är en skyldighet att hantera fyrverkerier säkert. Landhövdingen i Västernorrland, Bo Källstrand har vänt sig till regeringen för att få göra ett försök med trygghetsstyrkor. Detta är en nyhet och då tror naturligtvis många att nu är facket emot att vi provar. Så är det inte! BRF står för att utveckla Svensk räddningstjänst, att på alla vis förbättra villkoren för de anställda. Men nu kommer vi till problemen. Sådana här utspel är så dåligt underbyggda. Det låter kanske politiskt korrekt att blanda polis - räddningstjänst och ambulansverksamheter lite huller om buller och vips så framträder en trygghetsman eller multipolis. Men hur är trovärdigheten? Låg, om vi tittar på ett av argumenten, Underlätta rekrytering av deltidsbrandmän! Verkligheten är den att kommunerna i området förhandlar om reducering av de brandstyrkor som redan finns. Rättsäkerheten, vem svarar för den? Säkerheten för personalen, hur många och långa utbildningar behövs, m.m. Frågorna är många och svaren få! Trygghetsstyrkor kan vara bra, men börja med att bygga grunden och huset innan taket monteras. Det är svårt att bygga uppifrån och nedåt. Här gäller det att tänka om och göra rätt. Här är vi många personalorganisationer, myndigheter och lagstiftningar som berörs. Men en tydlig ståndpunkt från BRF är, att brandmän inte skall utföra polisiära arbetsuppgifter. Brandpersonalen skall alltid stå fria och uppfattas som opartiska hjälpare för alla. Allt grönt som syns på himlen är inte norrsken. Grön laser har också börjat synas. Detta är ett ofog som mer frekvent börjat användas mot poliser och brandmän. Man riktar lasern mot ögonen och vill på så sätt skada, frivilligt eller ofrivilligt. Vad är detta för människor som eftersträvar att skada synen eller än värre, göra någon blind. Att använda grön laser borde kanske inrymmas i en skärpt lagstiftning om förhindrandet av räddningsinsats eller något liknande. Flera fall har inträffat där polis tvingats uppsöka läkarvård. Beteendet kan inte accepteras. Vem skyddar hjälparna? Vi har ett spännande år framför oss. Många frågor, stora som små måste behandlas. Men vi arbetar vidare med att ytterligare stäkra brandfacket som branschförbund. Under våren kommer distrikten att få lokala konferenser med information om vad som sker och där vi också lyssnar av behoven och önskemålen från alla i verksamheten. Vi skall heller inte förglömma att det är riksdagsval i år. Fyra år gamla vallöften kanske infrias. Vi får se? Det är fortfarande bitande kallt ute, men vi konstatera att BRF värmer. Under senaste månaden har en mängd nya medlemmar anslutit till facket för Sveriges brandmän. Ni skall känna Er alla välkomna. Det är brandmän från både kommunala och andra arbetsgivare. Tillsammans gör vi BRF ännu bättre! Kenneth Carlsson Förbundsordförande 4 Swedish Firefighters

5 Dags att tycka till ORDET FRITT Reglerna för Ordet fritt är följande: Texterna, skrivna i ett worddokument, får omfatta högst tecken. Swedish firefighter förbehåller sig rätten att korta ner texten om vi ändå finner en lång text intressant. Det får inte förekomma personangrepp eller på andra sätt kränkning av person. Tyck till om Svensk räddningstjänst, välkommen med ditt inlägg. redaktion@firefighters.se eller henrik.persson@brandfacket.se Henrik Persson, Redaktör Hur agerar facken för sina medlemmar? Nu ska det skäras ned i Attunda i norra Stockholm. Mindre antal brandmän och bort med två höjdenheter i en region som ligger mellan Stockholm och Arlanda som växer snabbast i Sverige. Är oerhört besviken på Kommunal som godkände nerdragningarna i Attunda. Kanske låg valet mellan en barnstuga och en brandman. Bägge behövs men varför vara med i ett förbund som inte står upp för räddningstjänsten. Tack för att Brandmännens Riksförbund finns som har drivit denna fråga som enda förbund till central förhandling och tillskrivit MSB, Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Jag kan bara säga att jag nu har lämnat Kommunal för att gå med i ett förbund som visar att de slåss för brandmännen. Viva BRF. // Brandis Attunda Har tappat förtroendet för MSB. När man låter personer som Anders Axelsson som har lyckats att läsa in brandingenjörsexamen och praktiserat på en brandstation under sin skoltid bli expert på hur framtidens brandman ska se ut. Något har ju gått fel när Anders Axelsson under FYS 09 här i Skövde påstår att vi bär spädbarn olika beroende på om det är en pojke eller flicka. Sen när hör det hemma på en FYS-konferans. Det säger väl det mesta om hur fastlåst Axelsson är i sitt tänk. Någon måste väl ändå tänka på tredje man. Rätt man på rätt plats. // Cecilia Hjort Hörde ett inslag på lokalnyheterna där de kvinnliga brandmännen klagar över att de inte kan dyka och simma med sina alldeles för stora ytbärgardräkter. Södertörn som skall vara en föregångare för allt som sker i Svensk räddningstjänst har inte under alla år de haft kvinnliga brandmän lyckats med att skaffa personlig utrustning och dräkter som passar kvinnorna. Man är jäkligt på och talar om hur mycket bättre det är med kvinnliga brandmän men är det i så fall utan utrustning. Snacka om lågvatten. // Södertörn SVENSKA RÄDDNINGSENHETER HAR VALT 327COREDE KAN INTE HA FEL generalagent WENNERGREN MASKIN AB

6 PROFILEN Anders Bagarn Laurén - Röda lampan lyser för lite Anders Bagarn Laurén såg dagens ljus första gången 1949 på Södermalm i Stockholm då han föddes på Södra BB. Vad som sedan blev av Bagarn berättar han öppet och hjärtligt på Brännkyrka brandstation en dag i december Efter grundskola utbildade sig Anders Laurén till bagare och konditorgesäll vilket han arbetade med fram till 1969 då han gjorde sin värnplikt. Genom en tillfällighet sökte han som ambulansförare i Stockholms Stads Brandkår 1970 där han började sin tjänst efter utbildning i maj Efter 2 år på dåvarande Ambulanscentralen, som drevs av Stockholms Brandkår, antogs Anders till brandmannautbildning och placerades på Kungsholmens brandstation. Det första ambulanslarmet han där åkte på var till Norrmalmstorg och det drama som utspelades i Handelsbankens lokaler där gisslan tagits av Jan Olsson och Clark Olofsson. En händelse som pågick i en vecka och bevakningen från media var enorm. Sedvanligt i brandkåren var när nya kom till en station att det skulle ske en så kallad inkilning med kaffebröd eller liknande. Anders Laurén, eller Larre som han först kom att kallas, använde sina kunskaper som konditorgesäll och gjorde helt enkel en egen tårta till gubbarna. Härefter kom Anders att få heta Bagarn för gott och inget annat. Bagarn vidareutvecklade sig i rask takt och utbildades till vattendykare 1973 direkt efter den interna grundläggande brandmannautbildningen. Härefter följde Statens Brandskola på Svetsarvägen i Solna 1974, där också brandförmans-utbildning vidtog 1979/1980. Hösten 1980 var Bagarn en av instruktörerna i brandmannautbildningen i Stockholms Brandkår. Han fortsatte inom dåvarande Utbildningsbyrån och från den tiden minns Bagarn sina arbetskamrater Janne Gustafsson, Bengt Wall, Anders Asplund och Karl-Erik Taisto Svensson. Som en av eleverna i den sista brandmästarklassen på Svetsarvägen våren 1986 blev han kvar inom utbildning och det året kom också första övertändningscontainern i drift på Ågesta övningsanläggning. Bagarn hade haft mycket samråd med brandingenjören och läraren på Statens Brandskola Krister Giselsson om upplägg med mera av containerövningarna. Redan 1974 talades mycket om Loddbyförsöken, där brandingenjören Mats Rosander hade en framträdande roll, vilka bland annat låg till grund för de rön som Giselsson och Rosander kom fram till. Utbildningar och övningar i container med övertändningsfenomenet spreds genom många besök av Statens Räddningsverk till deras skolor, där Bagarn deltog och gav deras lärare behövliga kunskaper hyrdes han in av Räddningsverket för utbildningarna i rökövningscontainers och genom Suveränitetsstödet från de baltiska staterna var han också över dit och utbildade. Bagarn tog också med sig skänkt utrustning från kommuners räddnings-tjänster och även från deras civilförsvarsförråd allt från larmrockar, hjälmar, slang och pumpar med mera. Mats Rosander, Krister Giselsson och Bagarn träffades på Tour Andersson (TA), ett brandredskapsföretag, för att få möjlighet att testa olika strålrör. - Fogfightern var helt klart bäst, säger Bagarn. Kunde ha utvecklats med handtag och avtryckare där handtaget drogs bakåt för mängdjustering, anser han vidare. Totalt har cirka tvåtusen elever sett min nuna, konstaterar Bagarn innan han fortsätter in i nutid. Under de Nordiska Brandmännens Studiedagar i Stockholm 1989 höll han övertändningsövning i container på Medborgarplatsen för några av delegaterna. Han har genom åren också prisats för sitt arbete, 1986 Årets Brandmästare, 1993 SVEBRA-priset. Bagarn vill också nämna några viktiga frontfigurer som Staffan Malmgren som var ingenjörselev med Mats Rosander, Tore Eriksson från Räddningsverket, Nils Åke Karlsson från Skövde, alla har de varit med att utveckla övning i fenomenet övertändning. Inte minst nämner han när Marcos Dominguez från Vällingby brandstation och han själv var i Spanien och utbildade. Röda lampan lyser för lite på grund av dom j la förebyggarna Den röda lampan ingår i stationernas larmtablå och angav att det var Stort larm förutom meddelandet i högtalarna. Ett uttryck som Bagarn med flera nyttjade på utryckningsstyrkan. För under åren 1989 till 1993 var han verksam som brandmästare på dels Vällingbystationen som på Östermalm. Han var också stationschef en kort sejour på Katarina 1999 till 2002 innan han blev sjukskriven en längre tid. Bagarn hann dessförinnan läsa in Förebyggande II och 2004 började han på Brännkyrka brandstation som förebyggare på heltid. I detta fann han ett lugnt arbetstempo som också var utvecklande för individen. Man finner lösningar som är utvecklande och som räddningstjänst måste vi kunna kliva in och ta ett större ansvar i planoch byggprocesserna som stöd för Stads-byggnadskontoret, säger Bagarn Därmed har han tagit ett stort steg till att bistå med att den röda lampan kommer att lysa mindre. Han anser också att det är mycket spännande hur de gemensamma erfarenheterna kan utveckla före-byggandearbetet. Sammanfattar han sina fyrtio år i kåren så älskade han den röda lampan, helst på heltid. Idag ser han helst att den inte lyser alls. TEXT&BILD: SVen lindgren Swedish Firefighters

7 UR BRANDMANNAMINNET Krigsminnen Kaare Brandsjö Svenska frivilligkårens tredje stridsgrupp avtackas av fältmarschalk Mannerheim den 26 mars 1940 på isen utanför Kemi. 2. Narvik brinner efter tyskt anfall i april Narvik brinner efter tysk reträtt Den 30 november 1939 anfölls Finland överraskande av Sovjetunionen. De ryska bombplanen fällde brandbomber över Helsingfors, Åbo och Viborg. Det medförde många bränder, som ställde stora krav på de finska brandkårerna. I Sverige hade civilförsvaret, och särskilt brandkårerna, efter det tyska anfallet mot Polen, den 1 september höjt krigsberedskapen betydligt. Redan några dagar senare kunde därför svenska brandkårer, och närstående organisationer, börja sända motorsprutor, brandslang och strålrör till Finland. Brandkaptenen Torsten Mohlin i Stockholm reste över till Finland, för att bedöma behovet av att sända svenska brandbefäl och brandmän, som förstärkning till brandkårerna i Åbo och Helsingfors. I januari 1940 kunde två brandstyrkor skeppas över till Finland. Den ena från Stockholms brandkår, under befäl av Mohlin. Den andra från Göteborg, under befäl av vice brandchefen de Brun, från Linköping. Båda styrkorna bestod av tio brandmän, De var utrustade med en tung motorspruta, 3000 meter grov brandslang, samt strålrör och övrig erforderlig materiel. Senare reste även vice brandchefen Grönvall från Göteborg till Finland för att förstärka civilförsvaret i Helsingfors.. Den brandchefskurs jag var antagen till hösten 1939 blev inställd, genom att alla 11 antagna elever var inkallade i militärtjänst. Jag hade gjort en framställning om att som frivillig få ingå i någon av de ovannämnda brandstyrkorna. Av Mohlin som jag uppsökte, sedan han återkommit från Finland, fick jag besked, att man ej kunde ta med mig. Han hade däremot fått veta att svenska brandmän önskades till Kemi och Rovaniemi. Han rådde mig att söka till den nybildade Svenska Frivilligkåren (SFK) som brandman. Det gjorde jag, men mitt eget regemente S1 ville inte släppa mig. Först sedan regeringen bestämt att svenska värnpliktiga skulle få ingå i SFK, blev jag utrustad och fick i dess uniform och kunde resa till Kemi och sedan till Rovaniemi. Detta var alltså under det s.k. vinterkriget i slutet av april När jag med en grupp från Göteborg kom fram till Kemi var det 40 grader kallt och vi utrustades med skidor för att ta oss fram till vår förläggning i Karihara utanför Kemi. Några stridshandlingar eller någon brandsläckning blev det inte för min del, innan vapenstillestånd inträdde den 13 mars Jag fick däremot åka upp till Rovaniemi för att studera erfarenheter från de senaste flyganfallen där. Eftersom man inte litade på att vapenstilleståndet skulle hålla, fick jag vara kvar i tjänst inom SFK till i början av april I stället för att direkt återvända hem, reste jag sedan via Narvik upp till Tromsö, för att besöka en morbror och hans familj där. Jag kom dit den 5 april i min vita militärpäls och SFK-uniform och ryggsäck. De tog mycket väl emot mig. Två dagar senare, natten mellan den 8 och 9 april, var jag på återresa med båt till Narvik. På natten väcktes vi, genom att kaptenen meddelade att Tyskland anföll norska städer. Narvik hade redan tagits av en landsatt tysk styrka. De två norska slagskeppen Norge och Eidsvold hade torpederats och sänkts i fjorden utanför Narvik. Vår båt ändrade in till närmaste norska hamn, Harstad, nordväst om Narvik. När vi lade till där på morgonen, hade tyskarna ännu inte kommit dit. Jag gick direkt till kommendanten där, och anmälde mig som frivillig i Norge. Tillsammans med norska inkallade transporterades jag in till fastlandet och upp till norska sjätte divisionens stab i Saetermoen, uppe i fjällvärlden norr om Narvik. Av regementschefen, en överste Munthe-Kaas, blev jag ombedd stanna kvar där, för att medverka vid befarade flyganfall mot samhället. I övrigt skulle jag stå till överstens förfogande för särskilda uppdrag. Under de följande dagarna fick jag uppleva striderna mot de framryckande tyskarna på nära håll och ett flyganfall. Norska soldater kom med ett flertal tyska fångar, som tagits i strid vid vägspärrarna upp mot Saetermoen. En vecka senare blev jag uppkallad till översten, som frågade om jag ville åta mig att gå som kurir med ett brev till den svenska stab, som skulle finnas vid Abisko eller Riksgränsen. Jag accepterade, vilket innebar att gå på skidor över fjället till Pålnovikens lappläger, och därifrån över isen på Torne träsk till Abisko. Det blev en ansträngande tur under mer än ett dygn. Vid Pålnoviken stoppades jag av en svensk postering. Sedan de fått veta vem jag var bjöds jag på kaffe och smörgåsar. I Abisko fick jag överlämna brevet till en svensk officer. Av honom fick jag besked att jag inte fick återvända till Norge, utan måste inställa mig vid mitt eget regemente S1 i Stockholm. Mycket mer finns att berätta om krigsminnena från Finland och Norge. Men detta är vad utrymmet medger här. Övriga minnen från krigsåren i kommande nummer. Swedish Firefighters

8 Samlat grepp kring fordonsbränder Bränder i fordon. Det är ett stort problematisk område som har saknat ett forum. I september anordnas i Göteborg den första konferensen i ämnet. Brandmännens Riksförbund och Swedish Firefighters är med som sponsorer vid den internationella konferensen. göteborg Intresset har varit stort för FIVE- Fires In Vehicles som går av stapeln dem 29:e och 30:e september. Inom ramen för konferensen finns alla hjulburna fordon, det vill säga bilar, bussar, lastbilar och tåg. Vi vill vara ett forum som samlar personer inom branschen, utbyta kunskap och lägga korten på bordet, säger Fredrik Rosén vid SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut som arrangerar konferensen. Den kommer att föra samman bland annat fordonstillverkare, forskare, tillsynsmyndigheter, provningsingenjörer, industrin, leverantörer, försäkringsbolag och räddningstjänsten. Vi har sett att det inte har funnits någonting liknande, men ett stort behov och intresse, inte minst från räddningstjänsten, säger Fredrik Rosén. Bränder i fordon är ett stort och komplicerat område. Över hela världen utgör de ett hot för liv och egendom. Bland annat bränder i bussar har varit i fokus på senare år, ett exempel är en bussbrand i Tyskland 2008 där 20 personer omkom. Tågbränder har också uppmärksammats på många olika sätt. Konferensen kommer att rikta in sig på några kärnområden. Brandsäkerheten i bussar är ett av dessa och vilka säkerhetskrav som finns vad gäller inredningsmaterial. Alternativa fordonsbränslen är ett annat kärnområde och en fråga som ställs är: Vilka utmaningar ser bilindustrin när det gäller alternativa bränslen/energibärare för framtiden och vad vet man om deras säkerhet? På senare tid har el- och hybridbilar vunnit terräng. Det betyder nya utmaningar för räddningstjänsten. De vet vi inte så mycket om, det kommer att behövas forskning. Vi vet inte hur de påverkar räddningstjänstens insatser, säger Fredrik Rosén. Konferensen vill skapa en mötesplats för utbyte av kunskap, lyfta fram olika problemområden, olika standardiseringar, statistik, hitta bra lösningar och lämpliga forskningsområden. Förutom svenska talare medverkar talare från USA och Tyskland. Det här är startskottet. Konferensen kommer att hållas vartannat år, nästa år lutar det år att den blir av i USA, säger Fredrik Rosén. text: petra martinsson Foto: PatricK Persson 8 Swedish Firefighters

9 15.20 Closing remarks GÖTEBORG SEPT. INTERNATIONAL CONFERENCE, FIVE Fires In Vehicles Programme Day 1 Wednesday Registration and coffee Opening Ceremony Jan-Eric Sundgren, Senior Vice President, Public & Environmental Affairs, Volvo Group (Chairman of SP s Board) Keynote The Hanover bus fire and activities on improving fire safety in buses Richard Damm, Federal Ministry of Transport, Building and Urban Development, Germany Regulations and standards (Chair: Marc Janssens) Programme Day 2 Thursday European railway regulations towards harmonised requirements Bas Leermakers, European Railway Agency Bus fire legislation in the European Union Jean-Paul Delneufcourt, European Commission Registration and coffee Keynote session (Chair: Björn Sundström ) Comparison of product evaluation systems in Europe for road and rail vehicles Björn Sundström, SP Fire Technology Keynote Coffee break Fire department's operations at large incidents involving vehicles Reinhard Ries, Frankfurt am Main Fire and Rescue Services, Germany Electrical, hydrogen, hybrid vehicles and other alternative fuels (Chair: Michael Försth) Fire statistics and insurance issues (Chair: Anders Lönnermark ) Special fire risks associated with new energy carriers Anders Lönnermark, SP Fire Technology Bus fire safety and statistics in Sweden Jan Petzäll, Swedish Transport Agency Safety issues of hydrogen-powered vehicles Statistical analyses of vehicle fires in the U.S Marty Ahrens, NFPA National Fire Protection Association Vladimir Molkov, University of Ulster Actions to control potential risks with new fuels in the automotive industry Patrik Klintbom, Volvo Technology Corporation New NFPA guide on fire hazard in road vehicles Marcelo M Hirschler, GBH International Crash safety of lithium-ion battery s in hybrid vehicles Lunch and Exhibits Rainer Justen, Daimler AG Mercedes-Benz Cars Development Fire development in vehicles (Chair: Craig Beyler) Experiments for fire hazard assessment of motor vehicles Marc Janssens, SWRI Southwest Research Institute Bus fires presentation of a large Nordic research project Michael Försth, SP Fire Technology Alternatively fueled vehicles: Research needs in support of safety standards Casey Grant, Fire Protection Research Foundation Coffee break Incident management and case studies (Chair: Jeff Colwell) Large scale experiment of a car fire and comparison with numerical investigations Anja Hofmann, BAM Federal Institute for Materials Research and Testing Fire propagation in a full-scale vehicle burn test Jeff Colwell, Exponent (Chairman of the Fire Safety Committee of SAE Society of Automotive Engineers) Emergency response to incidents involving hybrids & electric cars David Dalrymple, RoadwayRescue Investigation of four bus fires in western Sweden Kjell Wahlbeck, SÄRF Södra Älvsborg Fire & Rescue Services Bus fire investigations Coffee break Fire development in vehicles, continued (Chair: Marty Ahrens) Jan-Olov Åkersten, Volvo Buses Managing fire safety in suburban trains Development of transport fire safety engineering methodology in European Union EU project TRANSFEU Alain Sainrat, LNE Laboratoire National d'essais Lunch and Exhibits Arnaud Marchais, RATP Régie Autonome des Transports Parisiens Predicting fire growth and heat release rates for rail vehicles Craig Beyler, Hughes Associates Inc Fire detection and fire suppression in vehicles (Chair: Marcelo M Hirschler) Bombardier's view of the development of fire safe trains Heinz Reimann, Bombardier Inc Principles of fire detection in vehicles Klas Nylander, Consilium Transport Safety Fire safety in large construction equipment Discussion Per Björnberg, Volvo Construction Equipment Scania's work on fire detection in buses Discussions of day 1 (Moderator: Björn Sundström, SP Fire Technology) End of presentations day 1 Max Mårtensson, Scania Buses and Coaches Close day Principles of fire suppression in vehicles Ben Hughes, FIRETRACE Discussion Banquet Discussion of day 2 (Moderator: Björn Sundström, SP Fire Technology) Close of conference Swedish Firefighters

10 Kongressen 2011 I förra numret började vi presentationen av Förbundsstyrelsens delegater för att presentera vad man arbetar med och vad man vill med sitt förtroendeuppdrag. Vi hoppas att detta ska skapa ett intresse ute i landet för att aktivt vilja påverka brandmannens roll både nationellt och internationellt i Sveriges största fackförbund för brandmän. I detta numret sätter vi fokus på det Verkställandeutskottets medlemmar som också ingår i Förbundsstyrelsen. Förutom medlemmarna i presidiet (som vi presenterade i förra numret) är Bengt Sörqvist, Kennet Eriksson och Christer Stenborg med i detta utskott. Bengt Sörqvist Kennet Eriksson Christer Stenborg Vad är din roll i Förbundsstyrelsen/ Verkställandeutskottet? Bengt I FS är jag vald som avtalssekreterare och det innebär att man är sammankallande för avtalsrådet som sammanträder två gånger om året. I avtalsrådet sitter valda representanter från distriktsstyrelserna. I VU sitter jag med som ersättare och det innebär att man sitter med på alla möten men man har endast rösträtt när någon ordinarie är borta. Utöver det så är jag med i arbetsmiljögruppen. Kennet I FS sitter jag med i avtalsgruppen där jag hanterar heltidsfrågorna i första hand. I VU är jag ordinarie och vi sammanträder en gång i månaden med uppehåll under sommaren. Christer Som Förbundssekreterare har jag ansvar för utbildningsfrågor och intern information. Jag skriver bland annat vårt nyhetsbrev som skickas ut via mejlen. Det förutsätter alltså att man har aktuell mejladress registrerad för att få det! Vad ser du som den viktigaste frågan för perioden ? Bengt Att få till Branschavtalet är det viktigaste så vi fångar alla kategorier. Kennet Att vi får avtal som omfattar det växande antalet heltidsmedlemmar och att vi får med oss dem som inte redan är med i BRF. Christer Att vi fortsätter arbetet med att utveckla en bra fungerande organisation lokalt och regionalt, så att vi blir stärkta som branschförbund. Vilken fråga brinner du mest för? Bengt Det är egentligen två saker. Främst att Branschavtalet ska vara fulländat senast Sen är det att projektet Friska brandmän ska mynna ut i positiva effekter för brandmännen. Kennet Helt klart avtalsfrågorna. Christer Det lokala engagemanget i avdelningar och klubbar. Vilken fråga har fått mest uppmärksamhet men har minst betydelse för en effektiv räddningstjänst? Bengt Jag tycker att vi har tuggat för mycket om vilken facklig organisation som är den bästa och där har vi lagt för mycket energi. Vi måste profilera oss mer och tala om vad vi är duktiga på och gräva ner stridsyxan. Tittar vi backspegeln så har det gjorts enormt mycket sen 2007 och ibland måste man titta tillbaka för att se hur det varit. Kennet Rekryteringen med mångfald och kvinnor. Det finns så många lämpliga individer så att vi inte skulle behöva kvotera och ändra några intagningskrav. Christer Svårt att komma på något specifikt, men jag har en känsla av att det finns många skitsaker som fokuseras på för mycket i förhållande till betydelsen av dem. Det finns många i beslutande ställning som inte har tillräcklig kunskap om frågor de ska besluta om. TEXT: Henrik Persson 10 Swedish Firefighters

11 Brännskador en bortglömd del av räddningstjänsten Brandmän jobbar ofta i mycket varm miljö, men till skillnad från de flesta andra yrkesgrupper är de medvetna om att det kan bli varmt. Trots detta brännskadas varje år många brandmän av lite olika skäl, bland annat kan det handla om att kläderna inte sitter som de ska. - Jag har en känsla av att det inom många kårer inte finns en beredskap för att ta hand om detta på ett bra sätt, säger Kenneth Carlsson, förbundsordförande i BRF. Isitt vardagliga jobb som säkerhetschef på ståltillverkaren Ovako i Smedjebacken ingår det i vardagen att jobba med varma miljöer. Det handlar om utrustning som är varm eller het smälta som sprids i lokalerna vid en explosion i smältan, vilket är vanligt när det kommer in vatten med skrotet som används som råvara. - Vi har jobbat medvetet med detta i många år och har byggt upp en beredskap för att hantera detta, säger Carlsson. Det är inte de riktigt stora brännskadorna det handlar om som alltid kräver sjukhusvård, utan de mindre som handlar om kanske en yta i en handflatas storlek. - Genom att ta hand om dem på rätt sätt kan effekterna mildras påtagligt och den som skadas får mindre med smärta och skadorna läks snabbare, poängterar Carlsson. Brännskador kan delas i tre huvudgrupper när det gäller klassificeringen. Det som förr kallades en första gradens brännskada är ungefär som att man solat för mycket, huden blir röd och det svider. Här kan effekterna minskas med rätt behandling av exempelvis kylande gel och en fet hudkräm efter att svullnaden gått ner. Det som nu klassificeras som en delhudskada och förr kallades andra gradens brännskada är när huden blir röd och det bildas vätskefyllda blåsor. Huden sväller kraftigt och det blir en mycket stark smärta i skadan. Normalt läker en sådan skada på någon vecka, men vid djupare skador kan det krävas läkarvård. När det handlar om tredje gradens brännskador eller fullhudsskada är alla tre lager av hud skadade och det kan finnas skador i vävnaderna innanför huden. Dessa skador bör alltid behandlas av sjukvård. Det viktigaste att göra som en första insats vid en brännskada är att kyla ner den och det kan göras på lite olika sätt, med exempelvis vatten, men det får inte vara för kallt, lämpligt är cirka grader. En annan metod är att använda de kylande geler som finns på marknaden. Stor aktör på marknaden är AKLA som säljer Burn Free. - Vi jobbar mycket med företag där det finns stora risker för brännskador och en av de branscher där det sker flest skador är inom restaurang och storkök, berättar Erik Köhler, på AKLA. Det som Köhler vill lyfta fram i sammanhanget är att vid användning av deras kylande gel minskar smärtan för den som drabbas och läkningen går snabbare. - Det primära vid en brännskada är att kyla ner och det gör Burn Free på ett effektivt sätt, för även om källan till skadan är borta, så finns värmen kvar i skadan och kan sprida sig till ett större område, säger Erik Köhler. Han är övertygad om att utrustning för att ta hand om brännskador skulle vara en stor tillgång inom räddningstjänsten. - Kanske inte där det finns ambulans på plats inom några minuter eller ibland till och med före räddningstjänsten. - Den stora vinsten finns där det kanske tar en halvtimme innan det kommer en ambulans, fortsätter Köhler. Kenneth Carlsson ser två användningsområden för detta inom räddningstjänsten. Dels att kunna vårda brandskadade brandmän på ett snabbt och effektivt sätt, del att kunna ta hand om personer som skadats när de försökt släcka på egen hand eller rädda saker ur ett brinnande hus. - Det har skett vid ett otal tillfällen under de år jag jobbat inom räddningstjänsten att det funnits personer med brännskador när vi kommit, säger Carlsson. text: sven thomsen BILD OVAN Även om en brännskadan är liten är det viktigt att den blir behandlad på rätt sätt, det minskar lidandet och förkortar läkningen Foto: AKLA Swedish Firefighters

12 Brandkåren Attunda minskar sin ut Fyra brandmannatjänster har försvunnit från bla brandstationen i Sollentuna från den 1 januari. 9.8 miljoner ska sparas 2010 och neddragningarna inom Svensk räddningstjänst sköljer som en våg genom landet. Denna gång är det Attunda som sågar hårt i hela sin operativa organisation. Ove Engelkrans (tv) och Lars Hagman förtroendemän i Attunda, menar att neddragningarna är ett förhastat beslut och kommer att drabba tredjeman. ATTUNDA A nders Cederberg, vice Förbundsordförande i Brandmännens Riksförbund, suckar tungt när Swedish Firefighter för Attundas neddragningar på tal. -Jag blir uppriktigt förvånad över alla dessa fritidspolitiker som är vilseledda och utan kunskap över alla neddragningar som sker såväl på landsbygd som i stad, säger en irriterad Cederberg. -Det som bevisar politikernas okunskap är deras försvarstal som menar att nerdragningarna inte äventyrar säkerheten utan beredskapen är precis den samma som tidigare, men egentligen är man ju inte förvånad över kompetensen i besluten, säger Cederberg. -Med 10 heltidstjänster och 8 deltidstjänster som försvinner så måste ju även kommunpolitikerna inse att den operativa förmågan kraftigt reduceras, det kan ju ett barn räkna ut, fortsätter Anders. Kommunalrådet Torbjörn Rosdahl (m) har även uttalat att det är oansvarigt av de här brandmännen att gå ut och skrämma befolkningen så här och jag måste vända på problemet och säga att neddragningen är oansvariga gentemot både medborgare och företag där Attunda kraftigt minskar sin insatsförmåga, avslutar Cederberg. Ove Engelkrans, Facklig förtroendeman för BRF i Attunda, är lika besviken och bekymrad. -Våra kommuner ökar både i invånarantal och infrastrukturen byggs ut. Då sänker man förmågan istället för att öka eller i vart fall bibehålla och det går emot vårt förstånd, säger Ove. -Rent arbetsmiljömässigt så ökar riskerna för egen personal ute på skadeplats både vid brand i byggnad och på trafikolycka, förklarar Ove. -Vi går ju rakt emot Boverkets byggregler där vi ska ha höjdfordon inom en viss tid, det bryr man sig inte ett dugg om, fortsätter Ove. -Höjdenheter till vissa områden från andra stationer kan som tidigast förstärka inom 15 minuter, förklarar Ove. -Vad man än säger från politiskt håll så påverkas tredje man av att vi inte har med ett höjdfordon som kan verka i en inledande fas. Det finns flera fall i landet där man varit tvungna att genomföra inträngning via höjdfordon för att t ex en kraftig vind legat på så att man inte kunnat ta sig in via trapphuset, berättar Ove. - Sen är det anmärkningsvärt att man kalkylerat med förstärkande enheter utan avtal och från distrikt som också drabbats av neddragningar och som i sig har hård larmbelastning, fortsätter Ove. -Det är anmärkningsvärt och oansvarigt att höra Kommunalrådet i Sollentuna Torbjörn Rosdahl (m) uttala sig när han säger att varken riskerna eller konsekvenserna kommer att öka för kommuninvånarna. Han passar också på i samma artikel att såga mig och min kollega, vi har båda åkt operativt och levt med det här yrket i över 20 år. Hans uttalande visar bara att han tyvärr inte är så väl insatt i de här frågorna. Direktionen har heller inte tagit sitt ansvar att gå ut och informera kommuninvånarna och företagen om ambitionssänkningen, påtalar Ove. text: henrik persson 12 Swedish Firefighters

13 ryckningsstyrka FAKTA Brandkåren Attunda består av kommunerna Sollentuna, Upplands Väsby, Sigtuna, Knivsta, Järfälla och Upplands Bro. Direktionen består av politiker från samtliga kommuner inom Attunda. Totalt ansvarar Attundas brandmän för invånares säkerhet. Invånarantal i respektive kommun Järfälla invånare Sollentuna invånare Upplands-Väsby invånare Sigtuna invånare Upplands-Bro invånare Knivsta invånare Neddragningarna i Attunda 10 heltidstjänster och 8 deltidstjänster fördelade Sollentuna förlorar 4 heltidstjänster Upplands-Väsby förlorar 4 heltidstjänster kvällar och helger Knivsta förlorar 1 heltidstjänst och 4 deltidstjänster Upplands-Bro förlorar 1 heltidstjänst 4 deltidstjänster FÖRE Utryckningsstyrkan i Attunda före neddragningen Sollentuna: Heltid dygnet runt Upplands Väsby: Heltid dygnet runt Upplands Bro: Heltid, dagtid Deltid, nätter och helger Knivsta: Heltid, dagtid Deltid, nätter och helger Järfälla: 1+ 5 Heltid dygnet runt Märsta: Heltid dygnet runt Sigtuna: Deltid dygnet runt EFTER Utryckningsstyrkan i Attunda efter neddragningen Sollentuna: Heltid dygnet runt Upplands Väsby: Heltid, dagtid Heltid, nätter & helger Upplands Bro: Heltid, dagtid Deltid, nätter och helger Knivsta: Heltid, dagtid Deltid, nätter och helger Järfälla: Heltid dygnet runt Märsta: Heltid dygnet runt Sigtuna: Deltid dygnet runt Lindrar snabbt vid brännskada Burnfree är en första hjälpen-gel som snabbt sänker värmen i huden vid en brandskada. Många gånger räcker det för att undvika allvarliga skador med känselbortfall som uppstår när värmen snabbt tränger ner och ligger kvar i djupare hudlager. Den brännskadade upplever en snabb smärtlindring och risken för blåsbildning minskar väsentligt. BurnFree gel består huvudsakligen av demineraliserat vatten och tee tree oil och är bakteriehämmande. AKLA AB, Box 534, Danderyd tel: , fax info@akla.se, Swedish Firefighters

14 Brandmannayrket ingen självklarhet efter SMO Kristin Waara 28 år och uppvuxen i Malmberget och är idag en av de få som direkt efter sina studier på SMO valde att arbeta med det förbyggande. Född i ett eldorado av snö så blev skidåkningen en naturlig del av Kristins Waaras liv. Att hon skulle bli skidtränare efter sina studier på skidgymnasiet i Gällivare var för henne en självklarhet då men riktigt så blev det inte. A llt började när Kristin senare studerade på idrottshögskolan i Stockholm med inriktning till idrottslärare och hälsopedagog. -Jag var inneboende under min studietid, hos min morbror. Hans sambo arbetade på Rosersberg gamla SRV:s räddningsskola, minns Kristin. -En och annan brandbil hade man ju sätt men att arbeta som brandman hade aldrig varit ett yrke som jag hade funderat kring, säger Kristin. Vid ett tillfälle fick Kristin en förfrågan från sin morbrors sambo om att arbeta extra som servitris på Rosersbergs slott. Det var där som många kontakter knöts med studenter och instruktörer som studerade och arbetade på skolan. Det dök upp fler och fler extra arbeten och Kristin fick även möjlighet att prova på med att vara en så kallad markör vid olika insatsövningar på skolan. Att vara inneboende var inte så roligt i längden och när Kristin fick en förfråga om att hyra en studentlägenhet på Rosersberg tackade hon omedelbart ja. -Under min studietid på Idrottshögskolan blev brandmannayrket mer och mer intressant, säger Kristin. Som på alla högskoleutbildningar gör man examensarbeten och det blev naturligt för Kristin att delar av examen skulle handla om brandmannayrket. C - uppsatsen handlade om kroppens fysiologiska reaktioner vid arbete i värme. Det blev en studie på brandmän från bl.a. Solna och Kista. Denna uppsats användes senare till att förbättra arbetsmiljön för instruktörerna på dåvarande räddningsskolan. Till slut kom vändningen för Kristin och brandmannayrket verkade mer intressant än att arbeta som idrottslärare och hälsopedagog. Hon sökte in till SMO utbildningen på Rosersberg Jag var motiverad till att fortsätta studera två år till, dels för mitt intresse till yrket samt att SMO utbildningen var i stora delar praktiska, förklarar Kristin. Men framför allt så ville jag då bli brandman poängterar hon. Kristin började trivas i storstaden och under utbildningen kom det representanter från gamla Stockholms brandförsvar och berättade att Stockholm sökte brandmän och brandinspektörer. Valet blev inte så svårt när hon såg annonsen om nya brandinspektörer. I rekryteringsannonsen framgick det att SMO utbildningen var ett grundkrav och all annan förebyggande utbildning som saknades skulle man få tilldelad av arbetsgivaren. Hon har idag genomfört tillsyn A och har som mål att genomföra tillsyn B under Kristin ansvarar idag tillsammans med ytterligare en brandinspektör för det förebyggandearbetet FAKTA Farsta brandstation är en av 14 inom Storstockholms brandförsvar. Ca invånare. Farsta brandstation invigdes Farsta brandstation har ca larm om året. En släckbil och en höjdenhet. Har även ansvar för RITS och Länskem. Bemanning 1 Brandmästare 1 brandförman 5 brandmän Bemanning förebyggande 2 Brandinspektörer. som berör ca invånare. - Det förebyggande arbetet är mycket stimulerande och utmanande men tyvärr så nämnde inte skolan så mycket om det på SMO utbildningen, allt var fokuserat på de operativa, menar Kristin. Det mest makabra hittills inom Kristins tillsynsarbete är de nybyggda sexvåningshusen i trä ute i Rågsved, en förort till Stockholms stad. -Dessa byggnader saknar helt enkelt ett vettigt brandskydd för dom boende, hävdar Kristin bestämt. Ärendet är för närvarande uppe i byggnadsnämnden och ett nyttjandeförbud har utfärdats. Kristin har även provat på att arbetat som brandman, dels två somrar i Gävle som vikarie och hon har även varit timanställd på Bromma flygplats. -På stationen har det varit ett fantastiskt mottagande från all personal och jag har aldrig blivit i fråga satt kompetensmässigt under min korta yrkestid säger Kristin. Målet i framtiden är att åka som jourhavande brandinspektör. Ett annat område som Kristin idag anser att det finns brister i är vår egen insatsutredning. -Hur genomför räddningstjänsten sina 14 Swedish Firefighters

15 Körde ner i ån - räddades av ytbärgare En kvinna i 35-årsåldern hade änglavakt vid en olycka i Gävle den 4 december. Kvinnan fick sladd på sin bil och den gled upp på ett broräcke och färden slutade i Testeboån. GÄVLE Kristin Waara Idrottshögskolan SMO Idrottsprestationer: Tävlade på Junior elitnivå Klassikern 2004 Stockholm Maraton 2005 R äcket till bron börjar en bit från själva bron och går från marken och upp till brons räcke. Kvinnan hade fått sladd på bilen och kanade med höger tröskel upp på själva broräcket. Där vickade bilen över och föll med taket före ner på brofundamentet. Hade det suttit en passagerare i bilen hade den fått taket intryckt över sig, berättar Thomas Fahlstedt. Efter kraschlandningen på brofästet tippade bilen över och hamnade med hjulen neråt i ån. Kvinnan hade slagit i huvudet och var medvetslös, men kvicknade till och försökte ta sig ur bilen. Taxichauffören såg vad som höll på att hända och skrek åt henne att sitta kvar i bilen, risken var annars stor att strömmen i ån skulle ta tag i bilen och spola den med sig. Räddningstjänsten säkrade bilen i vattnet och en ytbärgare kunde sedan ta sig till vraket och hjälpa kvinna upp på fast mark. Hon togs med till sjukhus för vård, men kunde lämna sjukhuset senare samma kväll. text: Henrik persson uppdrag, det är lite förvånande att vi idag inte lägger mer resurser på att utreda våra egna insatser, säger Kristin. Hon vill inte hitta syndabockar men att belysa olika brister inom den egna organisationen är både nödvändigt och utvecklande och kan göra brandmännens arbete mer säkert och slagkraftigt. Det kan gälla storleken på styrkorna, taktiken som räddningsledaren använder sig av eller kompetensen bland personalen. En reflektion som Kristin har gjort är att samhället har stor respekt för räddningstjänsten, detta anser Kristin att vi måste bevara och kanalisera så vi förmår våra kommuninvånare att öka medvetandet inom förebyggandearbetet. På frågan om hon saknar eller fortfarande är attraherad av brandmannayrket? -Det är klart att det är roligt att åka på larm men jag tycker att jag själv utvecklas mer genom att arbeta förebyggande. Som jourhavande brandinspektör får man åka på larm. Det hoppas jag få göra i framtiden avslutar Kristin. text: mikael svanberg Foto: Markus Kihlén En taxichaufför skrek åt kvinnan att sitta kvar tills det kom hjälp och det var nog det som räddade hennes liv, /Thomas Fahlstedt, styrkeledare vid räddningstjänsten i Gävle Swedish Firefighters

16 INTERNATIONELLT ACT I en före detta skolbyggnad i ett villaområde i Curtin har räddningstjänsten i Canberra sitt huvudkontor. I alla fall under ett par månader till. I april nästa år flyttar de till ett nybyggt kontor i närheten av flygplatsen. Flytten är lite speciell. CANBERRA I McLeodrapporten, som togs fram efter Canberras skogsbränder 2003, rekommenderades det att räddningstjänsten bytte lokaler. Den gamla skolan fungerade inte som ett högkvarter och larmcentral. Rapporten togs fram på uppdrag av regeringen in ACT, Australian Capital Territory, som mer eller mindre är Canberra med omnejd. Författaren McLeold sammanfattade sextio rekommenderade förändringar inom räddningstjänsten. När jag skakar hand med brandkårens vice chefsbefäl en kulen julimorgon har både Conrad Barr och jag kalla händer. Det är ruggigt inne på kontoret. El-uppkopplade radiatorer på hjul står utställda lite här och där i de gamla klass- och lärarrummen, men de har ännu inte lyckats att värma upp lokalerna. Man kan förstå bara utifrån den sidan att flytten är något att se framemot. I Canberra kryper nämligen temperaturen gärna ner till nollan om nätterna under vintern, och om sommaren klättrar den gärna upp till runt trettiograder om dagarna. Conrad Barr berättar om andra stora förändringar rekommenderade i rapporten, förutom den annalkande flytten, som har skett inom territoriets brandkår sedan En av de större är att en ny lag tillkom Den ger oss klara riktlinjer för vem som är ansvarig för vad och hur de olika kårerna ska samarbeta. En annan punkt gällde var i det politiska systemet räddningstjänsten skulle placeras. Organisationen gick från att ligga under justitiedepartementet före branden, till att rapportera direkt till en minister, efter branden. Detta arrangemang gällde fram till Nu är organisationen tillbaka under justitiedepartementet. I ACT finns det ingen kommun eftersom territoriet är så pass litet. Därför ligger räddningstjänsten direkt under territoriets regering. Räddningstjänsten i sin tur det övergripande ansvaret för fyra samhällstjänster; stadens brandkår, landsbygdens brandkår, ambulansservice och en kår som rycker in vid översvämningar och stormar. Det har också lagts betydligt fler pengar på räddningstjänsten i jämförelse med före bränderna Miljontals med dollar har investerats i våra samhällstjänster, säger Conrad Barr. Vi har även ett nytt digitalt radionätverk. Och vi byter numera ut våra maskiner i rättan tid. När jag frågar Conrad Barr om deras Aiimssystem, som är Australiens version av det amerikanska Niims, och hur det fungerar vid en stor brand vill han inte gå djupare in på ämnet mer än att säga att det har använts i dryga 15 år i Canberra och har varit ett välfunktionerande logistiskt system. För att få mer information om Aiims kontaktar jag AFAC, The Australasian Fire and Emergency Service Authorities Council, som bland annat utbildar räddningsarbetare i systemet. Pressansvarig på AFAC ger en inblick i varför det kan vara ett känsligt ämne att prata om. Det kan bero på att kommissionen, som utreder bränderna i Victoria i januari i år där 173 människor bragdes om livet, har varit kritiska till vissa delar av Aiims, säger Jay Gleeson. Han fortsätter: En av frågorna som kommissionen har sett närmare på har varit om Canberras brandkår Australian Capital Territory, (2,358 km2) omger huvudstaden Canberra. Invånare i ACT Organisation Man har 330 heltidsanställda brandmän i ACT Fire Brigade och runt 400 frivilliga. Chefsbefäl (1 man), vice chefsbefäl (1), Super Intendent (3), distriktsbefäl (14). De har nio stationer utspridda i Canberra. Varje station har olika truckar och ansvarsområden. Utryckning Brandkåren i ACT är ansvarig för stad och näromgivning. Kårens respons till nödsamtal: 50 procent av samtalen ska man vara på plats inom åtta minuter. 90 procent, inom tio minuter. Enligt årsredovisningen för 2007/08 klarade man nästan av åttaminutersmålet. Man hamnade på 7 procent. Inom tio minuter, +1 procent. Ute på landet är det ACT Rural Fire Service som har hand om skog och mark. Deras mål är: 90 procent av utryckningarna ska skogsbränder begränsas till mindre än fem hektar. Landsbygdens kår låg under finansåret 2007/08 på + 4 procent. informationsavdelningen i systemet fungerade som den borde under bränderna. Jay Gleeson förklarar också att brandkårerna i landet går lite på nålar under kommissionens arbete. Man vet inte vad utgången kommer att bli. Och vi är ju på väg in i en ny sommarperiod. Att det är utmanande tider kan Martin Lloyd, distriktsbefäl i Canberra, skriva under på. Jag 16 Swedish Firefighters

17 möter honom på Ainslies brandstation. Ainslie ligger i norra Canberra och inte långt från centrum. Jag är orolig efter bränderna i Victoria. Vi har en hel del med skog norr om Canberra som inte brann Allt vi behöver är en het sommar, starka vindar och hög luftfuktighet för att det ska börja brinna. Martin Lloyd var nere i Victoria i februari. Han var på plats när den enda brandmannen under räddningsarbetet omkom. En brandman från ACT, David Balfour. Trädet som föll över honom var 34 meter högt. Vi stod 25 meter ifrån det. Det var den värsta olyckan som han varit med om under sina tjugosex år i kåren. Därefter kommer bränderna i Canberra. Canberras bränder började med ett blixtnedslag den 8 januari. Då startades flertalet småbränder västerut från ACT. Den 18 januari spred sig eldarna explosionsartat, orsaken var stormvindar och höga temperaturer. Canberrabranden har rankats som en av landets värsta naturkatastrofer. Runt sjuttio procent av territoriets km2 stod i brand. 448 egendomar förstördes. Den 21 januari var eldarna släckta. Över hundra människor hade skadats och fyra människor omkommit. Jag var vid kusten den 18 januari men kom hit på kvällen och sen jobbade jag arton dagar i sträck, säger Martin Lloyd. Det är dock en del av naturens uppbyggnad, att det brinner i landet under sommaren. I Australien måste man därför bli bättre på att handskas med skogsbränder. Frågan är inte om utan när nästa skogsbrand kommer att äga rum. Mark Hall, en av Ainslies platsbefäl, är av den åsikten att man inte kontrollbränner tillräckligt utan låter löv, kvistar och annat ligga kvar på marken och blir till utmärkt bränsle. När man inte bränner ner underlaget får elden mer näring, säger Mark Hall. Huruvida skogens mark ska brännas av eller inte är ett omdiskuterat ämne bland politiker, vetenskapsmän, brandkåren och alla andra som arbetar med skogen. När jag frågar de båda befälen om det finns olika uppfattningar om hur man ska vårda skogen inom brandkåren svarar de självklart. Med över 300 personer finns det lika många olika åsikter. Åsikter är som armhålor. Vi har dem alla, och de flesta stinker, skrattar Martin Lloyd. Ainslies brandstation är en av Canberras mest hektiska stationer. Den får in runt 300 nödsamtal i månaden, jämfört med de lugnare, som bara får in mellan 30 till 40. Flertalet rings in om nätterna. Då har de mellan tre till fyra jobb. I huvudsak är stationens uppgift att tar hand om affärsdistriktet i centrum, villor som brinner och olyckor på Federal Highway, motorvägen mellan Canberra och Sydney. Även om yngre killar gillar Ainslie, har Brandmän framför Ainslies brandstation i Canberra. Längst till vänster i bild, Mark Hall, ett av Ainslies platsbefäl och längst till höger Martin Lloyd, distriktsbefäl. stationsbefälet, vars snaggade hjässa börjar bli grå, inget emot att jobba där han är. Jag gillar när vi har att göra. Vi är lika upptagna som vissa brandstationer i Sydney, förklarar Mark Hall. Totalt har kåren i Canberra 330 brandmän anställda, utav dem är fem kvinnor. Tidigare hade de sju men två har flyttat. Brandmännen i Ainslie arbetar på ett rullande schema 10/14. Stationen har minst fem brandmän och ett stationsbefäl på plats. Schemat löper på åtta dygn. Man arbetar två tiotimmars skift. Därefter två 14-timmars nattskift. Därefter är man ledig i tre dagar och så börjar det om från början igen. Klockan sex på kvällen går dagens skift av. Men dessförinnan ska det poseras framför den nysköljda Scaniatrucken. Någon skojar och frågar om jag vill att de ska posera i sin utrustning. I Australien har brandmännen ett rykte att vara ett bevis på en välbyggd man och kåren ställer emellanåt upp i välgörenhetskalendrar. När jag berättar att det är kollegor i Norge som ska läsa tidningen, tycker dem att det är coolt. Att de ska hamna i en tidning i Norden och så sträcker de upp ryggraden ytterligare ett par centimetrar. text&bild: ulrika eriksson Swedish Firefighters

18 INTERNATIONELLT Stora nedskärningar på räddningstjänsten runt om i världen Under hela 2009 har uppsägningarna duggat tätt för brandmän runt om i världen. Den ekonomiska krisen slår hårt på den offentliga sektorn. Bara i USA och Kanada har ca 10 procent av de heltidsanställda blivit permitterade. IAFF som representerar brandmännen i Nordamerika hävdar att människorna ute i delstaterna känner sig otrygga. Ett politiskt uppvaknande är ett måste för att återställa den slagkraft räddningstjänsten tidigare besatte /IAFF - Ett politiskt uppvaknade är ett måste för att återställa den slagkraft räddningstjänsten tidigare besatte, hävdar IAFF:s företrädare. I Storbritannien använder sig arbetsgivaren av en annan metodik vilket innebär att samtliga av räddningstjänstens personal helt enkelt sägs upp. Därefter erbjuds man en återanställning till betydligt lägre lön och tvingas arbeta fler dagar i månaden. South Yorkshires brandmän har redan valt att ta till strejkvapnet när deras arbetsgivare hotar med att avskeda samtliga nu i början på Brandmännens fackliga företrädare reagerar mycket starkt. - Detta massavskedande av South Yorkshires brandmän saknar motstycke i Storbritannien brandkårs historia, säger talesmän för FBU. Majoriteten av Storbritanniens brandmän ser ett mönster i sparivern, ingen av politikerna eller myndigheterna som ansvarar för räddningstjänstfrågar tar någon som helst hänsyn till hur riskbilden ser ut. Många är även övertygade om att priset för denna besparingsåtgärd blir ökade skadekostnader och mer mänskligt lidande. Man kan konstatera att problemen för brandmännen och tryggheten för kommuninvånarna är densamma i vårt eget land är det valår i Sverige och räddningstjänstfrågan samt tryggheten för medborgarna måste upp på den politiska agendan. International Association of Fire Fighters representerar mer än heltidsarbetande professionella brandmän och ambulanssjukvårdare. TEXT: Mikael Svanberg, Internationell samordnare foto: patrick persson 18 Swedish Firefighters

19 INTERNATIONELLT PETER MARSHALL Peter Marshall, brandfackförbundets sekreterare i Australien, möter upp mig på ett kafé i det nationella biblioteket i Canberra. Han har en dryg timma till övers innan han flyger tillbaka till Melbourne, där brandfacket har sitt huvudkontor. Över en cappuccino berättar Peter Marshall om ett par frågor som brandfacket driver på hemmaplan och även globalt. Marshall är nämligen ordförande i den internationella alliansen, IFFUA, International Fire Fighter Unions Alliance. Högt på agendan för Australien ligger klimatförändringar och hur de kommer att påverka brandmännen ute på fältet. Redan under den australiska våren (svenska hösten) har skogsbränder härjat i landet. I mitten av november for över sextio skogsbränder fram i delstaten New South Wales. Man säger att det är tidigt och många brandmän drar oroligt i skägget. De vill inte se en repetition av den svarta lördagen i februari då 173 Victoriabor omkom. Under lördagens släckningsarbete bragtes ingen brandman om livet, dock i efterarbetet. En brandman från Canberra dog då ett träd föll ner över honom. Att klimatförändringar kommer att göra arbetet för brandmän svårare är något Peter Marshall är övertygad om. På hemmaplan har de tampats med betydligt fler megabränder än vad som var brukligt förr om åren i South Australia på halvön, Eyre Peninsula, 2003 i Canberra, 2001 i New South Wales, runt storstaden Sydney. Det måste ligga någon sanning bakom klimatförändringar eftersom vi har haft många fler megabränder jämfört med förr, då de kom med över tio års intervaller. Vetenskapsmän beräknar att till 2050 kommer vi att ha megabränder en gång per år. En annan fråga som fackförbundet driver är hur brandkårerna är organiserade. Man har från till frivilliga brandmän och runt avlönade. Väldigt få av de professionella brandmännen arbetar med skogsbränder och det vill brandfacket förändra. För att ta Victoria, delstaten där Peter Marshall hör hemma, är uppdelning som följer: DSE, Department of Sustainability and Environment, är en myndighet med anställda brandmän ansvariga för bränder på allmän mark. Den andra är CFA, Country Fire Authority, som nästan bara utgörs av frivilliga brandmän. De ansvarar för privatägd mark. Utöver dessa två har man även MFB, Metropolitan Fire and Emergency Services Board, som innefattar professionella brandmän i städer. Liknande uppdelningar finns i andra delstater och territorier. Vi vill ha en samordnad brandkår i varje delstat. Brandkåren ska ha både yrkesanställda och frivilliga. Fackförbundet vill också att det arbetas fram en bättre urvalsprocess för frivilliga brandmän. Professionella brandmän genomgår psykologiska tester. Det är ett rekryteringsverktyg som även borde användas för räddningstjänstens värn. Att vara med och skapa förändringar, som gör att alla brandmän har lika villkor runt om i världen, är en dröm som kanske kan bli verklighet i och med den globala alliansen av fackförbund. Peter Marshall har fullt stöd från brandfacket i Australien i sitt arbete för alliansen. Han menar att det är ytterst viktigt, egentligen den enda vägen framåt, för brandmän i världen att förena sig och lära sig av varandra och på så sätt höja säkerhetsstandarden inom kåren. Vi har gått samman i en global allians därför att problem och frågor som vi har på hemmaplan är exakt desamma som man arbetar med globalt. Vi vill också få en röst som hörs i ILO, FN:s internationella arbetsorganisation. En punkt man arbetar med är framtagandet av en global standard för skyddsutrustningen. I dagsläget har vi många olika standarder. Det är NFPA:s, EU:s, ISO och för oss den australiska. Vissa är bättre, andra sämre. Kaffekoppen är urdrucken och Peter Marshall får bekanta sig med Canberra taxis telefonsystem, där man ska svara ja och express till en dator som inte uppfattar direktiven. Klockan tickar. Men det är en mycket lugn Peter som till slut blir förstådd av datorn och hämtad, 30 minuter före flygets avgång. Jag brukar komma i sista minuten till flygplatser, men idag är det på håret, säger han och försvinner snabbt in i taxin. TEXT&bild: Ulrika Eriksson IFFUA International Fire Fighter Unions Alliance möttes representanter från fem fackförbund på Hawaii. Det var USA, Kanada, Storbritannien, NZ och Australien. De pratade sig samman och bildade International Fire Fighter Unions Alliance. Därefter har flertalet konferenser hållits. Senast i oktober på Irland. Medlemsländer: Australien, Island, Mexiko, Sverige, Kanada, Irland, Nya Zeeland, USA, Storbritannien, Finland, Israel och Norge. Brandmännens Riksförbund representerar Sveriges brandmän Swedish Firefighters

20 Brandman påkörd under insats Brandman, Polis och Ambulandsjukvårdare i en och samma person - Vision eller dumhet? STOCKHOLM En kall vinterdag den 4 januari Vi gick på vårt dagpass på Brännkyrka brandstation kl Vi satt och diskuterade under morgonfikat om eget skydd vid arbete på gator och vägar med anledning av en artikel i morgontidningen som tog upp bilbärgarnas arbetsmiljö som oacceptabel. Vi satt ofrånkomligt och drog paralleller med vår egen arbetssituation vid insatser på vägbanor som har blivit värre med tanke på färre brandmän och fordon som har försämrat vårt eget skydd. Vi höll på med veckokontroll av våra fordon som brukligt varje måndag fram till lunch. Under lunchen gick larm om brand i papperscontainer. Vi åkte 5 personer med släckbilen till Frimurarvägen i Bredäng. Brand i återvinningscontainrar är en av de mer förekommande insatserna som gjorde att detta upplevdes som ett rutinuppdrag. Vi kom fram till Frimurarvägen och brandbilen placerades i nerförsbacke i rökfri miljö nedanför containern. En brandman började släcka branden med ett skumrör som så många gånger tidigare. Under släckinsatsen står vid detta tillfälle tre man vid pumpen som är placerad bak på bilen. Alla tre med ryggen mot containern och vända mot pumpen på brandbilen. Plötsligt skriker en kollega akta och sliter tag i mig. Då ser vi en bil komma genom brandröken mot oss. Bilen kommer med låsta hjul i halkan och kör rakt in bakifrån på brandbilen. Jag fastnar mellan bil och brandbil med mina kläder men värre var det med vår kollega som inte hann undan och klämdes fast mellan brandbil och personbil. Vi gick fram till chauffören i personbilen för att backa undan bilen för att påbörja sjukvård på vår kollega. Vi larmade via larmcentralen ambulans och akutbil. Brandmannen fick fraktur och öppen skada på benet där bl.a. vadmuskeln fläktes upp. Brandmannen fördes till sjukhus för operation och vi övriga blev rödmärkta för samtalsgenomgång av olyckan. I dagsläget ligger brandmannen fortfarande kvar på sjukhus och det är osäkert när han är tillbaks i tjänst. Olyckan kunde ha slutat med tre brandmän påkörda och fastklämda. Det var bara instinkten hos en av kollegorna som räddade oss andra två från olyckan. TEXT: kennet eriksson brandmästare brännkyrka Det är landshövdingen i Västernorrland Bo Källstrand som har vänt sig till regeringen för att få genomföra ett försök med såkallade trygghetsstyrkor. Han menar vidare att det är oron för den negativa befolkningsutvecklingen som gör att man måste hitta alternativa lösningar. SOLLEFTEÅ I Sollefteå vill man pröva att Poliser också rycker ut som ambulanssjukvårdare och nu vill länsstyrelsen i Västernorrland att regeringen ger MSB i uppdrag att pröva detta i just Sollefteå. Fenomenet är inget nytt. Redan i valrörelsen 2002 föreslog BRÅ att ordningsvakter tydligare skulle få en roll inom den polisiära verksamheten och nu är den på tapeten igen, denna gång i brandmannakläder. Det är MSB som i en utredning förslår att man ska inrätta trygghetsstyrkor på landsbygden. De ska hantera räddningstjänst, lättare ambulansuppdrag och polisiära uppgifter och man tror sig ha hittat lösningen för att rekrytera deltidsbrandmän. Frågorna man ställer sig är många och har man verkligen fördjupat sig i problematiken kring att pendla mellan de olika lagstiftningarna. Hur ska brandmannen se på en rattfull person som just krockat med en annan bilist. Hur ska polisen gå i och ur sin roll. Hur ska ambulanssjukvårdaren ställa frågor om tex vilken hastighet personen kört i, utan att ha polismössan på för kommande utredning, för att konstatera ett eventuellt traumas omfattning? Kenneth Carlsson, Brandmännens Riksförbunds Ordförande, ser egentligen mest problem. -I den bästa av världar skulle detta kanske fungera, men jag kan inte se hur detta praktiskt ska kunna fungera, säger Carlsson. Man nämner lättare ambulansuppdrag. Många arbetar redan med IVPA, där går nog gränsen för vad brandpersonalen orkar med. Min uppfattning är att yrkesrollerna Brandman - Polis skall hållas tydliga, utan sammanblandning. Jag tror att införandet av dessa multipoliser på deltid kommer att istället försvåra rekryteringen av deltidsbrandmän. Det kommer att krävas omfattande utbildningar för att tanken skall kunna realiseras. Vem betalar den, hur lång skall utbildningen vara. Hur många huvudarbetsgivare släpper till personal för detta? Frågorna är många och svaren är få. Rättssäkerheten, arbetsmiljörisker, m.m. jag tror snarare att förslaget kan få motsatt effekt, att många kommer att sluta som deltidsbrandmän istället, säger Carlsson. Man hänvisar dessutom till att detta skulle ske på landsbygden. Jag ser inte hur lagstiftningen skulle skilja sig mellan landsbygd och stadsmiljö. Kriminaliteten och kravet om lika myndighetsbehandling är ju den samma oavsett vart man bor, konstaterar Carlsson. TEXT: HENRIK PERSsON 20 Swedish Firefighters