Punkt 8 CRC representant till arbetsgrupp för ny strålskyddsorganisation inom LU.

Transkript

1 Förslag till beslut CRC styrelse CRC Clinical Research Centre Hugh Connell CRC föreståndare CRC styrelsemöte Punkt 8 CRC representant till arbetsgrupp för ny strålskyddsorganisation inom LU. Bakgrund Rektor beslöt den 6 maj 2010 om strålskyddsfysikerfunktionen under 2010 samt att tillsätta en utredning av den framtida strålskyddsorganisationen vid universitet. Uppdraget att genomföra utredningen gavs till universitetslektor Bo-Anders Jönsson, Medicinsk strålningsfysik (Dnr. BY 2010/68). Rapporten har lämnats till rektor Utredningen föreslår bland annat att revidera den nu gällande organisationsplanen för strålskyddet vid LU och initiera en dialog med Strålningsfysik, SUS att omförhandla och utvidga det existerande strålskyddets avtal till att gälla både BMC i Lund och CRC i Malmö. Förvaltningschefen vid LU beslöt att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag och utgångspunkt i den avlämnade utredningen att utvidga gällande avtal för strålskydd till att omfatta både BMC i Lund och CRC i Malmö. CRC måste representeras i arbetsgruppen, och det åligger CRC:s styrelse att tillsätta en representant. Förslag till beslut. CRC styrelsen beslutar att CRC föreståndare, Hugh Connell ingår i arbetsgruppen för ny strålskyddsorganisation inom LU. Postadress CRC, Lunds universitet, Ing 72, Universitetssjukhuset MAS, Malmö Besöksadress CRC, Ing 72, Universitetssjukhuset MAS, Malmö Telefon dir , växel Telefax E-post hugh.connell@med.lu.se Internet

2

3

4 RAPPORT Utredning av den framtida strålskyddsorganisationen vid Lunds universitet Bo-Anders Jönsson Avdelningen för medicinsk strålningsfysik, IKVL

5 Innehåll Sammanfattning... 3 Uppdraget... 4 Översikt över lagstiftning, tillstånd och berörda verksamheter... 4 Lagstiftning... 4 Strålskyddets historia vid Lunds universitet... 6 Tillstånd... 7 Nuvarande organisation... 8 Huvudansvar... 8 Prefektansvar... 8 Strålskyddsfysiker (strålskyddsexpert)... 8 Berörd verksamhet vid Lunds universitet... 9 Medicinska fakulteten... 9 Ideon Life Science Village i Lund Naturvetenskapliga fakulteten och LTH MAX-laboratoriet ESS-anläggningen Strålskyddsorganisationen vid några andra lärosäten Göteborgs universitet Linköpings universitet Karolinska Institutet Förslag till ny strålskyddsorganisation vid Lunds universitet Lokala medgivanden och kontaktpersoner Strålskyddsgrupp/-råd och rapporteringsskyldighet Skiss över föreslagen strålskyddsorganisation för Lunds universitet Ansvarsfördelning Prefekter Arbetsuppgifter för strålskyddsfysikern Placering av och arbetsledningsansvar för strålskyddsfysikern Finansiering Rekrytering av ny strålskyddsfysiker Slutsats och tidsplan Förteckning över gällande lagstiftning tillämplig på verksamheten vid Lunds universitet Förteckning över e-bilagor

6 Sammanfattning Undertecknad har haft i uppdrag att utreda, ge förutsättningar och underlag samt förslag för den framtida strålskyddsorganisationen vid Lunds universitet. Bakgrunden till utredningen är nuvarande strålskyddsfysikerns pensionering, en nästan 20 år gammal organisationsplan för strålskyddet och genom åren förändringar i universitetets verksamheter samt en mera komplex strålskyddslagstiftning. En genomgång av nuvarande strålskyddslagstiftning i relation till verksamheter vid Lunds universitet, nuvarande organisation och ansvar, gällande tillstånd, berörd verksamhet och associerade verksamheter samt strålskyddsorganisation vid några andra universitet har utförts och analyserats. Huvudansvaret för strålskyddet vid Lunds universitet har rektor, eftersom tillstånd för verksamhet med strålning ges till huvudmannen enligt strålskyddslagen. Enligt arbetsmiljölagstiftningen har prefekten arbetsmiljöansvar och därmed också strålskyddsansvaret vid institutionen eller motsvarande enhet. Verksamheten med strålning vid Lunds universitet är mångfacetterad och av sådan omfattning att det krävs en revidering av nuvarande strålskyddsorganisation och organisationsplan. Utredningen visar också att för upprätthållande av en hög strålskyddskvalitet krävs en heltidsanställd strålskyddsfysiker. För de verksamheter som bedrivs på BMC i Lund och CRC i Malmö bör samarbetet utökas och ett nytt samarbetsavtal tecknas med Strålningsfysik, Skånes universitetssjukhus, Region Skåne. Strålskyddsfysikern ska gentemot strålsäkerhetsmyndigheten vara universitetets strålskyddsexpert och kontaktperson. Strålskyddsfysikern bör också fortsatt vara strålskyddsexpert vid MAX-lab. och det kommande MAX IV samt ingå i dess strålskyddsgrupp. Även för de kommande associerade verksamheterna ESS och Ideon Life Science Village och den infrastruktur som Lunds universitet svarar för, bör strålskyddsfysikern vara engagerad på ett tidigt stadium. Det är viktigt att strålskyddsfysikerns funktion är att vara konsult och vara behjälplig för institutionernas kvalitetsarbete i strålskyddsfrågor. Samtidigt ska strålskyddsfysikern inför huvudmannen svara för tillsyn av verksamheten. För att garantera obundenheten bör strålskyddsfysikern har en central anställning vid Avdelningen Arbetsmiljö, miljö och säkerhet (LU-byggnad), men fortsatt ha sin arbetsplats vid Avdelningen för medicinsk strålningsfysik, IKVL för att dra nytta av synergieffekter och bättre möjlighet för sin och organisationens kompetensutveckling. Vidare föreslås att ett strålskyddsråd bildas med representanter från olika verksamheter, vars syfte och mål bör vara att strålskyddsorganisation, strålskyddsregler och utbildningsfrågor blir väl förankrade och uppfyllda i alla verksamheter. Med förhoppning att utredningen ska vara till hjälp vid tillsättning av en strålskyddsfysiker den 1 juli 2011, på dagen 50 år efter att Lunds universitet anställde sin första strålskyddsexpert samt som grund för diskussion inför beslut av en långsiktigt hållbar strålskyddsorganisation av hög kvalitet, överlämnas denna utredning. Lund den 10 februari 2011 Bo-Anders Jönsson 3

7 Uppdraget Undertecknad har haft i uppdrag att utreda, ge förutsättningar, underlag och förslag för den framtida strålskyddsorganisationen vid Lunds universitet [e-bilaga]. Utredningen skulle omfatta en bakgrund med översikt över gällande lagstiftning, aktuella tillstånd och berörd verksamhet vid Lunds universitet och en kartläggning av strålskyddsorganisation vid några andra lärosäten. Utredning skulle ge förslag till: ansvarsfördelning för innehav av strålkällor och acceleratorer, upprättande av säkerhetsrutiner, rapportering och tillsyn, med särskild hänsyn till omfattningen av respektive verksamhets hantering av joniserande och icke-joniserande strålning, handläggningsordning för tillstånd, förteckning och rapportering, samarbete och rollfördelning för associerade verksamheter till LU som MAX IV, ESS och LBIC 1. huvudsakliga arbetsuppgifter för universitetets strålskyddsfysiker, inklusive att bedriva aktiv utbildning inom strålskyddsverksamheten övergripande funktionsansvar för universitetets strålskyddsorganisation, inkluderande placering och arbetsledningsansvar för strålskyddsfysikern former för finansiering av tjänsten som strålskyddsfysiker och relaterade kostnader samt rekrytering och tillsättning av strålskyddsfysikern Rapporten ger den efterfrågade bakgrunden och en beskrivning av strålskyddsorganisationen vid Lunds universitet och några andra universitet i Sverige. Vidare ges, så lång som rimligt möjligt med tanke på tiden som stått till förfogande, förslag enligt ovan för att underlätta för fortsatt diskussion, beslut och en genomförandeprocess. Parallellt med uppdraget har de vikarierande strålskyddsfysikerna påbörjat en inventering av förekommande slutna och öppna strålkällor genom uppsökande verksamhet och då även samlat in synpunkter på organisation och vilken hjälp man förväntar sig av strålskyddsexperten, vilket varit av stort värde för utredaren. Översikt över lagstiftning, tillstånd och berörda verksamheter Lagstiftning Riskerna förenade med användning av joniserande strålning är kända sedan mer än 100 år. Den samlade kunskap om sambandet mellan strålningens egenskaper och verkningar som införskaffades, inte minst genom stora svenska insatser, bidrog relativt fort till att det i arbetarskyddslagstiftningen infördes skyddsregler, som syftade till att minimera risken för tidiga och sena strålskador. Genom 1941 års lag om tillsyn av radiologiskt arbete (1941:334) infördes för första gången en reglering av handhavande av röntgenstrålning och radioaktiva ämnen. I strålskyddslagen från 1958 (1958:110) infördes krav på tillstånd för och tillsyn över alla strålkällor som används i verksamheter med joniserande strålning. Lagen tog sikte på att skydda arbetstagare och reglerade den särskilda kompetens som krävs för arbete med radioaktiva ämnen. En modernisering av strålskyddslagen skedde 1988 [1] med tillhörande strålskyddsförordning [2] och kom att gälla både joniserande strålning (gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller annan till sin biologiska verkan likartad 1 Lund University Bioimaging Center [anm. LBIC är en enhet inom Medicinska fakulteten och förlagd till BMC i Lund och ska därför inte ses som en associerad verksamhet.] 4

8 strålning) och icke-joniserande strålning (optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning). Som en grund för det moderna strålskyddet i EU:s medlemsländer gäller Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning [3]. Flera författningar från Strålsäkerhetsmyndigheten gällande skyddet för allmänhet och arbetstagare i verksamhet med strålning baseras på denna europeiska Basic Safety Standard som avser utgöra en lägsta nivå för ett tillfredsställande strålskydd. Det bör noteras att av de cirka 6000 medarbetare vid Lunds universitet är det några 100-tal (5-10%) som arbetar i verksamheter med strålning, men arbetsgivaransvaret [4] gäller förstås alla anställda även vad gäller joniserande strålning och icke-joniserande strålning, där flertalet alltså ur strålskyddssynpunkt tillhör allmänheten. Enligt strålskyddslagen (1988:220 20) krävs tillstånd för verksamhet med joniserande strålning. Tillstånd söks och meddelas av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM (tidigare Statens strålskyddsinstitut). Strålskyddslagstiftningen reglerar även tillsyn av verksamheter och ett flertal författningar detaljreglerar användning och hantering av strålning och radioaktiva ämnen inom olika verksamheter. Som huvudman och tillståndshavare är Lunds universitet skyldig enligt SSMFS 2008:27 om acceleratorer och fasta strålkällor [5] och SSMFS 2008:28 om laboratorieverksamhet med radioaktiva ämnen i form av öppna strålkällor [6], att upprätthålla en strålskyddsorganisation samt säkerställa kompetens och kvalitetssäkring i organisationen. Två andra viktiga författningar här är SSMFS 2008:9 om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet [7] som bl.a. reglerar registrering, dokumentation och kontroller med krav om regelbunden besiktning och årlig rapporteringsskyldighet till Strålsäkerhetsmyndigheten och SSMFS 2010:2 om hantering av radioaktivt avfall och utsläpp från verksamhet med öppna strålkällor [6]. Den som bedriver verksamhet med joniserande strålning ska, enligt SSMFS 2008:51 [7] se till att verksamheten är berättigad, varvid avses att den medför en nytta som är större än den skada som strålningen kan beräknas orsaka, vidare ska strålskyddet vara optimerat, varmed avses att varje bestrålning av personer begränsas så långt som det rimligen är möjligt med hänsyn till ekonomiska och sociala faktorer och slutligen, att inga dosgränser enligt föreskrifterna överskrids. Inte att förglömma att denna författning också reglerar strålskyddet för allmänheten (dvs dit anställda men ej arbetande i verksamhet med strålning kan räknas) samt studerande och lärlingar. Strålskyddslagstiftningen är omfattande och ska tillämpas förebyggande för att minimera deterministiska (tidiga och förutsägbara) skador och stokastiska (långsiktiga) skador med strålning. Det är givet att större organisationer behöver en eller flera anställda med djupa kunskaper i strålningsfysik för att hjälpa och ge stöd åt olika verksamheter inom organisationen, samt bistå huvudmannen med sina expertkunskaper för den lagstadgade tillsynen och garantera en hög strålskyddskvalitet inom organisationen. För detta har större organisationer en strålskyddsexpert med minst förordad kompetens enligt SSMFS 2008:29 [8]. För de svenska universitet som har tillstånd att bedriva verksamhet med strålning har denna strålskyddsexpert en akademisk bakgrund som radiofysiker eller sjukhusfysiker, flertalet är dessutom disputerade. Inom sjukvården ska strålskyddsexperten vara legitimerad sjukhusfysiker. Strålskyddsexperten är oftast huvudmannens kontaktperson gentemot strålskyddsmyndigheten. Hur strålskyddet är organiserat vid universiteten i Sverige skiljer sig åt och bygger ofta på en lokal tradition, men inte oväntat finns en tydlig koppling till institutionerna för strålningsfysik/radiofysik. Nedan ges en kort beskrivning för Lunds universitet och sedan exempel från några andra universitet. 5

9 Strålskyddets historia vid Lunds universitet Lunds universitet har en lång tradition med många verksamheter där det används joniserande strålning från olika strålkällor; acceleratorer, röntgenrör, slutna 2 och öppna 3 strålkällor. Även verksamheter med icke-joniserande strålning, t.ex. laser, ultraviolett ljus, elektromagnetiska fält har funnits sedan många år. Strålskyddsverksamheten i landet före 1961 utfördes av den dåvarande strålskyddsenheten, förlagd till Radiofysikinstitutionen i Stockholm under ledning av radiofysikpionjären Rolf Sievert, som hade en ambulerande strålskyddsverksamhet. Detta var dock främst inom det medicinska området. Så sent som 1965 bildades Statens strålskyddsinstitut, SSI som blev den statliga tillsynsmyndigheten för strålningsområdet. Sedan den 1 juli 2008 är SSI och Statens kärnkraftsinspektion, SKI sammanslagna till en ny expertmyndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM. År 1948 anställde Lunds universitet laborator Kurt Lidén med radiofysik som ämne, vilket senare ett eget examensämne. Sedermera bildades Radiofysiska institutionen (numera Medicinsk strålningsfysik) och Lidén fick en professur Med honom, i samarbete med många institutioner, fysiker sjukhusfysiker, radiologer och onkologer vid Lunds lasarett expanderade användningen av strålning rejält i Lund. En viss och informell strålskyddsverksamhet för universitet genom konsultationer och utbildning bedrevs redan då från Radiofysiska institutionen. Genom den kraftiga expansionen av forskning och utnyttjande av joniserande strålning framfördes från institutions- och studenthåll krav på en utökad lokal strålskyddsverksamhet vid universitetet. Som en följd inrättades det vid Radiofysiska institutionen från den 1 juli 1961 en forskningsingenjörstjänst, med Göran Svensson som förste innehavare, med uppgift att svara viss för strålskyddsverksamhet inom universitetets undervisnings- och forskningsinstitutioner. Längre fram utökades strålskyddsfysikerns verksamhet och kom att bli centralt placerad under Byggnadsenheten, men med sin fortsatta arbetsplats vid Radiofysiska institutionen för att kunna utnyttja instrument och forskningsresurser som fanns där. Lunds universitet har sedan 1 juli 1969, (dvs. i mer än 40 år!) haft privilegiet att ha docent Christer Samuelsson som strålskyddsfysiker. Han går nu i pension och ett stort kunnande ska ersättas genom anställning av en ny strålskyddsexpert och fortsatt samarbete i strålskyddsfrågor med områdenas institutioner, LU Byggnad, Medicinsk strålningsfysik och Region Skåne. Samuelsson innehar fortsatt 10 % tills en ny strålskyddsfysiker anställts. Enligt beslut av rektor (Dnr IF /92) är tjänsten placerad inom medicinska området, institutionen för radiofysik samt finansieras enligt PM Kostnaden för strålskyddsfysikern ska enligt denna delas universitetsgemensamt (15 %), medicinska fakulteten (55 %), naturvetenskapliga fakulteten (15 %) och LTH (15 %) som i stort avspeglade respektive områdes behov av insatser vid det tillfället. För Lunds universitets verksamheter i Malmö tecknades ett särskilt avtal med Sjukvården Malmö. Universitetets strålskyddsfysiker har genom att ha sin arbetsplats vid Avdelningen för medicinsk strålningsfysik (tidigare radiofysik), verkat i en kreativ kollegial miljö och genom deltagandet i 2 Definitionsmässigt en strålkälla som är beskaffad så att spridning av radioaktiva ämnen hindras under normal användning och vars kapsel i förekommande fall innesluter det radioaktiva ämnet och utgör en integrerad del av strålkällan. 3 Definitionsmässigt ett radioaktivt ämne som a) inte är permanent inneslutet i en kapsel av icke radioaktivt material och heller inte b) är fast bundet till ett icke radioaktivt material som hindrar spridning av det radioaktiva Ämnet. Vanligast är radioaktiva lösningar. 6

10 forskningen inom strålskyddsområdet främjat egen och organisationens kompetensutveckling. Ytterligare fördelar är de samordningsvinster som finns genom samutnyttjandet av avancerade och dyrbara detektorer och strålskyddsinstrument för såväl joniserande som icke-joniserande strålning samt utnyttjande avdelningens strålskyddslitteratur och datorprogram. Även närheten till den kliniska radiofysikavdelningen på sjukhuset har på samma sätt spelat en viktig roll i strålskyddsarbetet. Tillstånd Från att det funnits en mängd institutionsknutna tillstånd har sedan Lunds universitet bara två tillstånd som gäller för verksamhet med joniserande strålning: 1) samlingstillstånd Cu-7013 [ebilaga] som gäller alla verksamheter inom universitetet utom MAX-laboratoriet och 2) samlingstillstånd Cu-5616/x [e-bilaga] som gäller driften av MAX-lab. Samlingstillståndet Cu-7013 (giltighet: ) har Lunds universitet som tillståndshavare (Ref: Rektor/Christer Samuelsson) och gäller för att: transportera, överlåta, upplåta, förvärva, inneha och använda slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet som regleras av SSM FS 2008:9. till landet införa, transportera, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, och från landet föra ut andra än ovan angivna radioaktiva ämnen i form av öppna och slutna strålkällor. till landet införa, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera och underhålla tekniska anordningar som kan och/eller är avsedda att sända ut joniserande strålning. Tillämpningen är huvudsakligen forskning, utveckling och undervisning inom universitetet och tillhörande anläggningar inklusive extern övningsverksamhet. Tillståndet gäller inte den verksamhet som bedrivs vid MAX laboratoriet och inte heller avsiktliga humanmedicinska bestrålningar. Utöver strålskyddslagen 1988:220 [1] och strålskyddsförordningen 1988:293 [2] gäller en rad villkor, bland annat strålskyddskompetens, organisation, kvalitetssäkring och förvaring samt krav om förteckning över verksamheter, radioaktiva strålkällor, utrustningar och radioaktivt avfall. Inom ramen för samlingstillståndet har avdelningar/institutioner möjlighet att erhålla lokala medgivande att bedriva olika typer verksamheter med joniserande strålning. Tillståndet Cu-5616/x (giltighet: ) har Lunds universitet, MAX-laboratoriet (Ref: Rektor/Nils Mårtensson) som tillståndshavare och gäller för att: till landet införa, överlåta, upplåta, förvärva, tillverka, inneha, använda, installera och underhålla tekniska anordningar som kan och/eller är avsedda att sända ut joniserande strålning. till landet införa, transportera, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda och från landet föra ut radioaktiva ämnen i form av öppna och slutna strålkällor som inte omfattas av reglering enl. SSMFS 2008:9. Tillämpningen är huvudsakligen forskning, utveckling och undervisning inom MAX-laboratoriet vid Lunds universitet, dvs. tillståndet omfattar främst linjäracceleratorn och de tre 7

11 lagringsringarna. En ansökan för det kommande MAX IV (med planerad driftstart 2015) finns inskickad till Strålsäkerhetsmyndigheten. Nuvarande organisation Huvudansvar Den nuvarande organisationsplanen för strålskyddet vid Lunds universitet beslutades av Rektorsämbetet den 5 november Enligt det beslutet gäller att 1) på central nivå har Lund universitet i egenskap av arbetsgivare ansvar för att strålskyddsorganisationen har erforderliga resurser och att den på olika nivåer besitter nödvändig kompetens och befogenhet, 2) ute i organisationen har enligt den allmänna arbetsmiljölagstiftningen och högskoleförordningen prefekten vid respektive institution, arbetsmiljöansvar och därmed strålskyddsansvar, 3) universitetets strålskyddsfysiker skall utgöra universitetets centrala kompetens i strålskyddsfrågor och svarar för tillsyn av institutionernas verksamhet med strålning och 4) genom särskilt avtal med sjukvården i Malmö fullgör sjukhusfysiker vid Avdelningen för Radiofysik, Universitetssjukhuset MAS, strålskyddsfysikerns uppgifter vid Lunds universitets institutioner i Malmö. Prefektansvar Rektorsämbetet uppdrar åt prefekterna vid respektive institution: 1) att ansvara för att allt arbete med strålning sker i enlighet med gällande lagar och förordningar samt lokala avtal och föreskrifter, 2) att tillse att all personal som arbetar med strålning eller i strålningsmiljö får rätt information och utbildning och att deras exponering för strålning till följd av arbetet blir så låg som är rimligt möjligt, 3) att vid omfattande verksamhet tillse att institutionen förfogar över en egen intern strålskyddskompetens, 4) att informera universitetets strålskyddsfysiker och institutionens skyddsombud om uppkomna förhållanden och planerade förändringar som rör verksamhet med strålning samt 5) att ge strålskyddsfysikern de upplysningar och handlingar som behövs för tillsyn samt ge tillträde till anläggningar och arbetsplats där strålningsverksamhet bedrivs. Strålskyddsfysiker (strålskyddsexpert) Rektorsämbetet uppdrar åt universitetets strålskyddsfysiker: 1) att vara universitetets resursperson och konsult i strålskyddsfrågor, 2) att utfärda lokala medgivanden för institutioner gällande verksamhet med joniserande strålning inom ramen för universitetets samlingstillstånd, 3) att informera prefekter, skyddsombud, "kontaktpersoner" samt universitetsledningen - via centrala skyddskommittén - i strålskyddsfrågor, 4) att svara för informations-, utbildnings- och kursverksamhet inom strålskyddsområdet samt 5) att ha rapporteringsansvar inför centrala skyddskommittén dit ärenden kan hänskjutas. Genom beslut är tjänsten placerad inom det medicinska området, institutionen för radiofysik och finansieringen sker enligt PM från Beslutet innebär också att genom särskilt avtal med sjukvården i Malmö fullgör sjukhusfysiker vid Avdelningen för Radiofysik, MAS, strålskyddsfysikerns uppgifter vid Lunds universitets institutioner i Malmö. 8

12 Berörd verksamhet vid Lunds universitet Lunds universitet har ett mycket stort antal slutna strålkällor, mer än 300, placerade på olika institutioner på naturvetenskapliga fakulteten och LTH. Fem av strålkällorna är s.k. HASS-strålkällor 4, dvs. strålkällor med mycket hög aktivitet enligt SSMFS 2008:9. Medicinska fakulteten har 5 cell- och djurbestrålningsmaskiner. Det förekommer också några röntgenstrålkällor. Verksamhet med strålning i form av arbete med s.k. öppna strålkällor (radioaktiva lösningar) vid Lunds universitet bedrivs huvudsakligen vid den medicinska fakulteten, vid BMC 5 i Lund och CRC 6 i Malmö och på det nystartade LBIC och dess radiokemilaboratorium vis cyklotronenheten på SUS Lund. Till berörd verksamhet vid Lunds universitet räknas även in de associerade verksamheterna MAX och ESS samt verksamheter i om den nyligen bildade stiftelsen Ideon Life Science Village. Nedan beskrivs de olika fakulteternas verksamheter och nuvarande strålskyddsorganisation. Medicinska fakulteten Två stora forskningslaboratorier, BMC i Lund och CRC i Malmö, är storbrukarna av radioaktiva lösningar inom den medicinska verksamheten. Man har också 5 bestrålningsapparater för celler och smådjur. Den lokala strålskyddsorganisationen inom dessa verksamheter har kommit att se helt olika ut. Medan strålskyddet vid universitetets laboratorier i Malmö av tradition skötts av den kliniska Radiofysikavdelningen vid Universitetssjukhuset MAS (sedan Skånes universitetssjukhus Malmö) finns motsvarande tradition inte i Lund. Under Medicinska fakultetens ansvar har också nyligen LBIC startat, där tvärvetenskaplig forskning med hjälp av bilddiagnostisk på smådjur kommer göras med magnetkamera och med hjälp av strålning från radioaktiva ämnen kombinerat med skiktröntgen s.k. mikropet/ct och mikrospect/ct teknik. Under 2011 byggs ett nytt radiokemilaboratorium för framställning av radioaktiva läkemedel och biomolekyler med hög aktivitet i samband med sjukhusets nya cyklotronanläggning för produktion av radioaktiva ämnen. Nedan ges detaljer om nuvarande organisation för BMC och CRC samt nystartade LBIC. Biomedicinskt centrum, BMC (Lund) Ungefär ett 10-tal avdelningar/laboratorier inom Medicinska fakulteten är lokaliserade till BMC och har verksamhet med radioaktiva lösningar, främst tritium ( 3 H), kol ( 14 C), fosfor ( 32 P), svavel ( 35 S), jod ( 125 I). Endast ett fåtal arbetstagare, vanligtvis 2-3 i vissa fall 6-8 arbetar med radioaktiva lösningar. Varje avdelning står själv för inköp av de radioaktiva lösningarna och sköter själv hantering av det radioaktiva avfallet (jämför CRC nedan) samt utarbetar sina egna strålskyddsinstruktioner. För radioaktivt avfall gäller att det hanteras enligt överenskommelse med strålskyddsfysikern och BMC. Två rum, i hus A respektive hus C disponeras för avklingning, dvs. temporär lagring av radioaktivt avfall. För närvarande inget register över använda öppna strålkällor (radioaktiva lösningar) och ingen revision har tidigare gjorts av aktuellt innehav och användning. Dock har detta nyligen påbörjats av strålskyddsfysikern. Det är oklart i vilken utsträckning de egna laboratorierna utför dokumentation (t.ex. loggbok) och osäkerhet råder om vilka som är kontaktpersoner på de olika laboratorierna. Strålskyddsfysikern har inte haft någon uppsökande aktivitet på BMC, men har gett konsultationer och 4 High Activity Sealed Sources (Rådets Direktiv 2003/122/EURATOM om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor) vilka i Sverige regleras i SSMFS 2008:9. 5 Biomedicinskt centrum 6 Clinical Research Centre (inkluderat Wallenberglaboratoriet, patologen m.fl.) 9

13 gjort punktinsatser vid behov. I övrigt är personalen främst hänvisad till strålskyddsfysikerns webbsida [ ] på medicinska fakulteten på LU:s intranät. Det finns inget krav på utbildning och man vet inte hur många som har strålskyddsutbildning. När det gäller fasta strålkällor finns 3 bestrålningsapparater med cesium ( 137 Cs) på djuravdelningen. För service och tillsyn av dessa har man avtal med leverantören (Nuklex) för årlig kontroll. Det ligger nära till hands att jämföra strålskyddsorganisationen på BMC med den på CRC i Malmö (se nedan). Det är uppenbart att det för BMC finns mycket att förbättra. En inventering har nyligen påbörjats vilket är bra och med denna bör det bli lättare att identifiera de avdelningar, forskargrupper och arbetstagare som arbetar med strålning samt behovet av strålskyddsutbildning. Lokala kontaktpersoner (med strålskyddsutbildning) bör snarast utses. Inköp och leveranser av radioaktiva lösningar till BMC bör inte kunna ske direkt till avdelningarna utan göras genom sjukhusets radionuklidcentral (Radiofysik, SUS Lund), i likhet med CRC i Malmö via Centrala isotopintaget, Radiofysikavdelningen. Detsamma bör gälla radioaktivt avfall, vilket nyligen (från ) har fått en skärpt reglering genom SSMFS 2010:2. Det rekommenderas att strålskyddsarbetet vid BMC prioriteras av kommande strålskyddsfysiker i samarbete med BMC:s ledning och andra samarbetspartners, Strålningsfysik, SUS Lund och Avdelningen för medicinsk strålningsfysik, så att en långsiktigt hållbar och väl fungerande strålskyddsorganisation där kompetens och kvalitetssäkring kan garanteras. Clinical Research Centre, CRC (Malmö) Genom särskilt avtal mellan Sjukvården Malmö och Lunds universitet har föreståndaren vid Radiofysikavdelningen åtagit sig att fullgöra universitetets strålskyddsfysikers uppgifter vid LU:s institutioner i Malmö, dvs. avdelningar inom Kliniska vetenskaper, Malmö och Laboratoriemedicin, Malmö vid CRC, Wallenberglaboratoriet och Ingång 78 (Patologen). Avtalet är från 1993 och förlängs årligen med automatik (uppsägningstiden är 3 månader). Enligt avtalet ersätter Medicinska fakulteten årligen Sjukvården Malmö med kr för arbete och materiel. Sedan avtalet ingicks har Sjukvården Malmö gått in i Region Skåne och från är Universitetssjukhusen i Malmö och Lund sammanslagna till Skånes universitetssjukhus. Ersättningsbeloppet omförhandlades 2009 och ersättningen till Radiofysikavdelningen var kr. Utöver detta fakturerade Radiofysikavdelningen verksamheterna på CRC för undervisning, dosimetrar, beställningar och radioaktivt avfall enligt en fördelningsnyckel på kr, dvs. totalt kr. Detta motsvarar cirka 30 % av en heltidstjänst (strålskyddsexpert). Ett 15-tal avdelningar har verksamheter med radioaktiva lösningar, främst tritium ( 3 H), kol ( 14 C), fosfor ( 32 P), svavel ( 35 S), jod ( 125 I), kalcium ( 45 Ca). Avdelningarna har en lokal kontaktperson. Användningsvolymen av radioaktiva lösningar har gått ner de senaste åren men i gengäld är det fler forskare idag som arbetar med radioaktiva lösningar, i storleksordningen 100 personer. Servicen åt CRC gäller beställningar av radioaktiva ämnen, omhändertagande av radioaktivt avfall, persondosimetri, utbildning och konsultation, samt beredskap vid kontaminationer och andra incidenser. Varje termin erbjuds strålskyddsutbildning, varannan gång på svenska, varannan på engelska. Radiofysikavdelningen har utarbetat Lokala strålskyddsföreskrifter vid arbete med radioaktiva lösningar och Regler för hantering av radioaktivt avfall [11], som gäller gemensamt för de prekliniska LU-avdelningarna och de kliniska verksamheterna vid SUS Malmö. Enligt de lokala 10

14 strålskyddsreglerna ska alla radioaktiva ämnen beställas via Centrala isotopintaget (Radiofysikavdelningen) och allt avfall (utom biologiskt och kemiskt) ska också lämnas där. Man anser det som mycket viktigt att det finns en spårbarhet i kedjan (beställningar avfall). Alla beställningar dokumenteras i en databas och vid beställningen kontrolleras också att beställaren har strålskyddsutbildning för arbete med radioaktiva ämnen. Även vem som genomgått strålskyddsutbildning finns dokumenterat. Det är framförallt sjukhusfysiker verksamma inom det nukleärmedicinska området som fungerar som strålskyddsfysiker och konsulter vid CRC. Avdelningens biomedicinska analytiker (BMA) ombesörjer beställningar, hantering av avfall och persondosimetri. Synlighet är viktigt och man försöker ha en regelbunden uppsökande verksamhet. Varje år görs en förfrågan om den aktuella verksamheten och denna fungerar som både konsultation för att fånga upp problem och blir samtidigt en naturlig och konstruktiv tillsyn. Även utbildningarna sägs utgöra goda tillfällen att få tips om nystartad eller planerad verksamhet. Det finns i ingen lokal skyldighet att anmäla ny verksamhet och inga lokala medgivande/tillstånd utfärdas. Det finns på CRC två starka bestålningsapparater med cesium ( 137 Cs) för cell- och djurbestrålning. Dessa finns det service- och avvecklingsavtal med leverantören men Radiofysikavdelningen har även tillsynsuppdraget för dessa, t.ex. årliga strykprover. Lund University Bioimaging Center, LBIC Det nyinrättade Lund University Bioimaging Center (LBIC) är en enhet förlagd till BMC, på konventionella djuravdelningen och organisatoriskt under Medicinska fakulteten. Avsikten med LBIC är utgöra tvärvetenskaplig resurs där forskargrupper kan genomföra sina försök på smådjur med modern och bildgivande teknik (imaging). LBIC är uppdelat i en MR-enhet och en PET/SPECT/CTenhet där det på den senare hanteras radioaktiva lösningar för djurstudier och klassificeras som kontrollerat område (SSMFS 2008:28). Enheten har speciella detektorutrustningar för imaging av smådjur, en ultrahögfälts (9,4 tesla) MRIkamera och en ultrahögfälts (11,4 tesla) NMR/MRI för vävnader samt en mikropet/ct och en mikrospect/ct, med samma principer och funktion som de apparater som används för patientdiagnostik på sjukhus. På enheten kommer därför verksamhet att delvis bedrivas med samma typ av radioaktiva ämnen (öppna strålkällor) som används kliniskt. Isotoperna produceras vid cyklotronenheten (Radiofysik, SUS Lund) där LBIC kommer att förfoga över ett radiokemilaboratorium med s.k. HOT-celler (speciella slutna blyklädda dragskåp) för syntes och märkning med radioaktiva lösningar med mycket höga aktivitet. De radioaktiva lösningarna transporteras till LBIC alternativt via något laboratorium på BMC (motsvarande) för märkning till något läkemedel/biomolekyl och därefter transport till enheten. Radioaktiva lösningar kommer också att införskaffas via Radionuklidcentralen (Radiofysik, SUS Lund) för transport till LBIC. Verksamheten förväntas växa snabbt och enheten kommer ha stort behov av strålskyddsservice och utbildning i strålskydd, då arbetet kommer att falla under s.k. omfattande arbete enligt de kriterier som ges i författningen SSMFS 2008:28. Med LBIC:s verksamhet ökar också behovet av temporär förvaring av svagt radioaktiva djur och förvaring av kadaver innehållande radioaktiva ämnen med lång halveringstid. Interna transporter och burhantering på konventionella djuravdelningen sker normalt av dess personal, som inte är verksamma i arbete med strålning, dvs. ur strålskyddssynpunkt allmänhet. 11

15 Ideon Life Science Village i Lund Tillkomsten av Ideon Life Science Village, då Astra Zeneca nu säljer sin forskningsanläggning till en stiftelse, blir ytterligare en associerad verksamhet där arbete kan komma att ske med radioaktiva ämnen, främst genom användning av radioaktiva lösningar på laboratorier men även bestrålning av celler och djur. Enligt pressmeddelandet den 14 januari ska stiftelsen stödja Region Skåne och Lunds universitet och syftet är att etablera ett nytt centrum för forskning, innovation och företagande, främst inom det medicinska området. Lunds universitet planerar att förlägga ett centrum för cancerforskning dit, innefattande bland annat CREATE Health och andra närliggande verksamheter. Region Skåne vill förlägga delar av det planerade regionala cancercentrat, bl.a. biobanken dit. Rollfördelningen avseende strålskyddsorganisation är kanske inte det första man tänker på, men Lunds universitet och dess strålskyddsfysiker bör tillsammans med Region Skåne från start samordna detta med övrigt strålskydd vid universitetet och sjukhusen. Naturvetenskapliga fakulteten och LTH Av de drygt 300 fasta strålkällor vid LU så finns flertalet vid institutioner tillhörande Naturvetenskapliga fakulteten och/eller LTH. Flera av de institutioner som innehar strålkällor är ofta uppdelade i flertalet mindre forskargrupper (ca 40st). Radioaktiva ämnen i form av både öppna och slutna strålkällor används främst inom forskning. Vissa är inbyggda i olika typer av mätutrustning medan andra används som rena strålkällor för olika experiment samt för undervisning på olika nivåer. Exempel på radioaktiva ämnen i strålkällor är tritium ( 3 H), kobolt ( 57 Co, 60 Co), nickel ( 63 Ni), krypton ( 85 Kr), strontium ( 90 Sr), barium ( 133 Ba), cesium ( 137 Cs), radium ( 226 Ra), uran ( 235 U, 238 U), americium ( 241 Am), californium ( 252 Cf), alfa-beryllium neutronkällor, varav några är HASS-källor (slutna källor med mycket hög aktivitet där speciella skyddsåtgärder krävs av användaren). Strålkällor finns främst på Fysiska institutionen, framförallt Avdelningen för kärnfysik och samarbetspartners i olika forskningsprojekt, t.ex. inom Aerosolgruppens forskning. Medicinsk strålningsfysik innehar ett flertal fasta och öppna strålkällor för forskning och undervisning samt för beredskapsövningar i egenskap av kontraktslaboratorium för svensk strålskyddsberedskap (Strålsäkerhetsmyndigheten är huvudsamordnare). Även avdelningar inom Kemiska institutionen, Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Institutionen för biologi m.fl. är innehavare av fasta strålkällor. Ett 10-tal röntgenutrustningar med varierande strålkvalitet (accelerationsspänning) finns, t.ex. för röntgendiffraktionsstudier. Till röntgenkällorna kan även en plasma och högeffektlasrar räknas, då även dessa genererar röntgenstrålning. En inventering av både öppna och slutna strålkällor samt röntgenutrustning pågår för närvarande av vikarierande strålskyddsfysikern, för att uppdatera den lagstadgade förteckningen (databasen), med årlig rapporteringsskyldighet till SSM. Inom detta uppsökande arbete har vid flera tillfällen från flera avdelningar framförts önskemål och behov om utökat expertstöd vid strålskyddsmätningar, vid konsultation, utbildning och även förbättrad kommunikation, inte minst om vad strålskyddsförfattningen säger i olika situationer, t.ex. transport, överlåtande och avveckling. MAX-laboratoriet Det nationella synkrotronlaboratoriet MAX har Lunds universitet som huvudman men har ett eget samlingstillstånd Cu-5616/x [bilaga] samt kontaktperson (Nils Mårtensson, föreståndare) gentemot strålsäkerhetsmyndigheten. MAX-laboratoriets strålskyddsexpert är universitetets strålskyddsfysiker (Christer Samuelsson). Det lokala praktiska strålskyddet vid MAX-laboratoriet upprätthålls dock av 12

16 särskild strålskyddsutbildad personal, strålskyddsgruppen. Universitetets strålskyddsfysiker har utbildat dessa strålskyddare och utgör en expertresurs för strålskyddsgruppen samt anlitas för dosberäkningar och rådgivning i olika strålskyddsfrågor, både vad gäller joniserande och ickejoniserande strålning. MAX- laboratoriet köper persondosimetritjänst från Radiofysik, SUS Lund och individer bär personlig dosimeter. Även begäran om specialmätningar förekommer. Strålskyddsorganisationen vid MAX IV kommer att likna den som finns vid nuvarande MAX-lab. men kommer att ha en större strålskyddsgrupp. Lunds universitets strålskyddsexpert kommer fortsatt att ingå i denna. ESS-anläggningen Den kommande europeiska anläggningen European Spallation Source, ESS, drivs nu som ett bolag. Anläggningen kommer sannolikt att bygga upp en egen stor strålskyddsenhet. Hur tillståndet för ESS kommer att se ut går inte att säga idag och eftersom anläggningen inte har Lunds universitet som huvudman är det oklart vilken (formell) roll LU:s strålskyddsfysiker kommer att ha. Ett antal byggnader och laboratorier kommer dock att byggas runt ESS (och MAX IV) som kan komma att ligga under Lunds universitets ansvar. Även ett stort antal LU-anställda kan förväntas ha sin arbetsplats vis ESS eller i de supporterande laboratorierna. Det är också att förvänta att associerade laboratorier som drivs av andra huvudmän (t.ex. andra universitet, företag etc.) kan komma att behöva universitetets strålskyddsfysiker som experthjälp. Strålskyddsorganisationen vid några andra lärosäten De stora svenska universitet som har samlingstillstånd att bedriva verksamhet med strålning har en strålskyddsexpert med akademisk bakgrund som radiofysiker eller sjukhusfysiker. Denne är också myndighetens kontaktperson gentemot strålskyddsmyndigheten. Strålskyddsorganisationen kan skilja sig en del mellan universiteten och är ofta framkommen ur lokala förutsättningar och tradition. Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar en oberoende placering för strålskyddsexperten i organisationen men detta är inget krav så länge huvudmannen har en väl fungerande strålskyddsorganisation där kompetens och kvalitetssäkring kan garanteras. Därför finns strålskyddsexperten i vissa fall centralt placerad, vilket är fallet i Göteborg och Uppsala, där strålskyddsexperten är radiofysiker. Strålskyddsexperten kan också finnas på en radiofysikinstitution, som i Umeå där strålskyddsexperten är universitetslektor, eller genom avtal hämtas från sjukhusets strålskyddsorganisation, som i Linköping och på Karolinska institutet. Där är strålskyddsexperten sjukhusfysiker och professor i radiofysik. I uppdraget skulle strålskyddet vid några universitet kartläggas och detta har getts möjlighet att göra mera detaljerat på Göteborgs universitet och Linköpings universitet samt mera summariskt Karolinska institutet. Göteborgs universitet Strålskyddsfysikern på Göteborgs universitet är centralt tjänsteplacerad på Fastighetsavdelningen och har också sitt arbetsrum där. I arbetsuppgifterna har även fysisk arbetsmiljö kommit att ingå och tjänsten är tillsammans 100 %. Från 2006 har man ett samlingstillstånd och strålskyddsfysikern är kontaktperson gentemot SSM. Det lokala ansvaret för verksamheternas strålskydd är delegerat till prefekterna. Strålskyddsfysikern svarar lokalt för tillsynen av institutionernas verksamhet med 13

17 strålning, utfärdar lokala medgivanden och har rapporteringsansvar inför universitetets centrala skyddskommitté. Samtidigt är strålskyddsfysikern resursperson och konsult, informerar prefekter, skyddsombud och de lokala kontaktpersoner som finns på de avdelningar som har mera omfattande verksamhet med strålning. Verksamheten med radioaktiva ämnen har de senaste åren reducerats kraftigt. Det finns endast 6 laboratorier som har omfattande arbete med strålning. En gång om året kallas kontaktpersoner till ett frivilligt informations- och diskussionsmöte om förändringar och nyheter i strålskyddslagstiftningen och möjligheter till frågor. Något lokalt krav och kontroll av utbildning finns inte utöver det som åligger arbetsgivarföreträdaren. Utbildning erbjuds via kontaktpersonerna och ges vid behov. Inköp av radionuklider, hantering av radioaktivt samt lokala arbetsrutiner svarar institutionerna själva för. I slutet av varje år får institutionerna göra en inventering av innehav av röntgenutrustning, fasta strålkällor och årets användning av radioaktiva ämnen samt planerade förändringar under nästkommande år. Detta fungerar som en ansökan och ligger till grund för det lokala medgivandet. Register över strålkällor och radioaktiva ämnen finns i en databas. Strålskyddsfysikern svarar även för informationssidor på GU:s intranät. Den mest omfattande verksamheten med radioaktiva ämnen, inklusive djurförsök sker på Avdelningen för Radiofysik, Institutionen för kliniska vetenskaper på Sahlgrenska universitetssjukhuset, både med egen forskning men också i flera samarbetsprojekt. Den strålskyddskompetens som finns på avdelningen kompletterar universitetets strålskyddsfysiker, men något organiserat samarbete finns inte. Märkningsarbeten med radioaktiva jodisotoper erbjuds på sjukhusets centrala isotopintags radiokemilaboratorium, som också förser kunden med isotopen. Linköpings universitet Sedan 2008 har Linköpings universitet (LiU) och Landstinget i Östergötland (LiÖ) avtalat om att samverka kring frågor rörande arbetsmiljö, miljö och säkerhet inom en särskild organisation, Samverkansgruppen för Arbetsmiljö, Miljö och Säkerhet (SAMS). Linköpings universitet har ett ramavtal samlingstillstånd för att bedriva verksamhet med strålning, för vilket rektor är ansvarig. Genom samverkansavtalet köper rektor strålskyddsexpertfunktionen motsvarande 50 % strålskyddsfysikertjänst från LiÖ. I praktiken samkörs strålskyddsverksamheten mellan LiÖ och LiU genom radiofysikavdelningen LiÖ:s strålskyddssektion. Sektionen har sin fysiska placering vid Radiofysik LiU:s och LiÖ:s gemensamma lokaler. Strålskyddssektionen har därutöver en heltidsanställd strålskyddsingenjör som också medverkar i strålskyddsverksamheten vid LiU. Ett 20-tal avdelningar använder radioaktiva lösningar ( 3 H, 14 C, 32 P, 33 P, 35 S, 51 Cr och 125 I) men inga omfattande arbeten enligt kategoriindelning i SSMFS 2008:51 förekommer. Dessa avdelningar har lokala kontaktpersoner vilka har genomgått utbildning i strålskydd. Avdelningarna gör sina egna beställningar men däremot tar strålskyddssektionen emot radioaktivt avfall från alla avdelningar för temporär lagring, kontroll och senare avyttring. Vad gäller fasta strålkällor finns inga starka sådana (enl. kriterier i SSMFS 2008:9), men det förekommer vid institutionen för fysik, kemi och biologi och institutionen för ekonomisk och industriell utveckling cirka 12 röntgenutrustningar som ger intensiv röntgenstrålning. Utbildning erbjuds en gång om året och omfattar 3 halvdagar + laboration med enklare moment som mätning av beta- respektive gammastrålning samt en enkel dekontamineringsövning. Strålskyddsfysikern och strålskyddsingenjören gör strålskyddsronder en gång om året samt vid påkallat behov. Inventering av radioaktiva lösningar görs fortlöpande och registrering sker i en 14

18 databas. Man poängterar vikten av delaktighet och därför försöker man ha återkommande workshops med kontaktpersoner. Grunden för strålskyddet ges i LiU:s Strålskyddshandbok, och avdelningarna utformar själva lokalt anpassade tillämpningar för arbetet och för lokala loggböcker. Strålskyddssektionen tillhandahåller persondosimetri för LiU:s personal, dvs. dosimetrar för mätning av helkropps- och extremitetsdoser samt analyser av urin för interndosbestämningar. Det finns också en strålskyddsgrupp vars syfte och mål är att strålskyddsorganisationen och strålskyddsregler ska vara väl förankrade och uppfyllda i alla verksamheter. I strålskyddsgruppen ingår utöver strålskyddssektionen därför personal från olika yrkeskategorier som i sina arbetsuppgifter berörs av frågor som rör strålskydd och från laborativa institutioner som innehar lokalt medgivande. Till uppgifterna hör bl.a. att bevaka strålskyddslagstiftning, svara för frågor och uppföljning rörande strålskydd, upprätta centrala rutiner inom strålskydd samt att initiera informations- och utbildningsinsatser. Karolinska Institutet I Stockholm bedriver KI verksamhet i Campus-Solna och Campus-Huddinge och har en omfattande anknytning till sjukhusverksamheten på båda platserna. Detta har legat till grund för ha en strålskyddsorganisation av samma modell som finns vid Karolinska sjukhuset. Rektor för KI är mottagare av samlingstillståndet och ytterst ansvarig företrädare för universitetets arbetsgivarfunktion. Det övergripande ansvaret för strålskyddsverksamheten har prefekterna och inom sina respektive institutioner. Den operativa tillsynsverksamheten svarar legitimerade sjukhusfysiker för anställda vid sjukhusfysikavdelningarna för på KS Solna respektive KS Huddinge. Ansvar för samordning av verksamheterna har strålskyddsexperten, som är legitimerad sjukhusfysiker anställd vid KS. Strålskyddsexperten utfärdar utifrån samlingstillståndet en särskild licens till varje institution, forskargrupp eller motsvarande som vill bedriva arbete med joniserande strålning. I villkoren för licensiering ingår bl.a. att personalen har adekvat utbildning i strålskydd och kännedom om lokala strålskyddsföreskrifter samt kunskap om strålningsrisker. Det finns särskilda SSM-tillstånd för odontologiska institutionen och cyklotronen, men ingår i KI:s strålskyddsorganisation. Samarbete sker också med strålskyddskommittén vid KS och KI som samarbetar med etikprövnings-nämnden avseende humanförsök på frivilliga försökspersoner. 15

19 Förslag till ny strålskyddsorganisation vid Lunds universitet Gällande organisationsplan för strålskyddet vid Lunds universitet är från Sedan dess har många förändringar skett inom de olika fakulteterna/områdena, t.ex. sammanslagning till storinstitutioner, etablering av nya forskargrupper, verksamheter och centrumbildningar samt förändrade beslutsvägar. Chefskapet för institutioner och avdelningar har skiftats flera gånger. De kollegiala kontaktnäten förändras eller försvinner i en snabbare takt idag än på den tiden då en och samma professor kunde vara både administrativ och akademisk ledare under flera år. Av förklarliga skäl är det inte alltid som information och innebörd av olika ansvar följer med i övertagandet. I grunden känner man till ansvarsfrågan men det är lätt att vissa skyldigheter och åtagande hamnar mellan stolarna. Det gäller i princip detsamma för kontaktpersoner eller motsvarande. Moderna stora organisationer speglas av denna dynamik i verksamheten, och det är därför viktigt att det finns instrument för en långsiktigt hållbar organisation som säkrar ansvar, kompetens och hög strålskyddskvalitet. Sveriges medlemskap i EU 1995 innebar för strålskyddet en europeisk gemensam och i flera avseende starkare och mer omfattande strålskyddslagstiftning än tidigare. Strålskyddslagen och Strålsäkerhetsmyndighetens författningar har till syfte att utforma sådana förhållanden att alla människor, och även djur och miljö, skyddas mot strålningens skadliga effekter. Det innebär att strålskyddsverksamhet måste bedrivas genom förebyggande åtgärder mot tidiga och sena strålskador. Lunds universitet har sedan 1 januari 2010 ett samlingstillstånd som gäller all användning av joniserande strålning i alla verksamheter utom MAX-lab. Utifrån samlingstillståndet ges möjlighet att utfärda lokala medgivande, dvs. interna mera detaljerade tillstånd som bestämmer vilka strålkällor och radioaktiva ämnen som får används i en aktuell verksamhet samt den strålskyddskompetens som ska finnas. Detta är tillståndsgivarens (SSM) avsikt med samlingstillstånd, men systemet utnyttjas idag inte optimalt vid Lunds universitet. Huvudansvaret för strålskyddet vid Lunds universitet är ålagt rektor, eftersom tillstånd för verksamhet med strålning formellt ges till huvudmannen enligt lagen (SFS 1988:220). Därigenom har också rektor det direkta ansvaret för verksamheten och dess strålskydd, så att strålskyddsorganisationen har erforderliga resurser och att den på olika nivåer besitter nödvändig kompetens och befogenhet. Det är viktigt att delegering sker så att det är tydligt framgår vem som i olika avseenden bär ansvaret. Enligt arbetsmiljölagstiftningen har prefekten (motsvarande) arbetsmiljöansvar och därmed också strålskyddsansvaret vid institutionen eller motsvarande enhet. De skyldigheter som därmed vilar på prefekter och nedåt i organisationen och kopplade till en omfattande strålskyddslagstiftning med krångliga författningar kan vara svårt att känna till i detalj. Därför krävs en på fältet aktivt arbetande strålskyddsfysiker som handleder prefekter, kontaktpersoner och inte minst arbetstagare som är sysselsatta i verksamheter med strålning. Strålskyddsfysikerns synlighet som hjälpande hand är en viktig förutsättning för en god strålskyddskvalitet och säker arbetsmiljö. Till ett fungerande system med årlig inventering, lokala medgivande och obligatorisk utbildning samt repetitionsutbildning, hör också årliga besök på avdelningarna, strålskyddsronder, i syfte att kombinera konsultation och tillsyn. Omfattningen av användning av strålning vid Lunds universitet är mångfacetterad med över 300 fasta strålkällor, främst vid Naturvetenskapliga fakulteten och LTH samt många biomedicinska laboratorier på BMC och CRC som arbetar med radioaktiva ämnen i form av vätskor och läkemedel. Till detta kommer de associerade verksamheterna LBIC, MAX-lab., det kommande Ideon Life Science Village och framtida verksamhet inom EES. För en sådan omfattande verksamhet vid ett och samma universitet är det nödvändigt med en heltidsanställd strålskyddsfysiker och ett utökat samarbete 16