Psykologiska dimensioner

Transkript

1 Dag Rudqvist, 2007 sid 1(5) Psykologiska dimensioner Will Schutz (1966) formulerade sin FIRO-teori redan på 50-talet som ett resultat av sin forskning åt amerikanska flottan. Ansvariga ville förstå hur de skulle kunna skapa effektivare ledningsteam. En utgångspunkt var att han hade lagt märke till hur olika organismer alla kunde förstås genom att förstå deras avgränsningar och hur de upprätthöll sin inre balans och balans i sina relationer till omgivningen. Obalanser orsakade drivkrafter och förändringsprocesser. Han kunde se hur sådana obalanser/energiprocesser uppstod hos människor dels i relaterandet med andra under uppväxten dels i samspelet här och nu i grupp. En annan utgångspunkt var att han konstaterade att olika undersökningar av social organisation beskrev det mänskliga relaterandet från tre skilda aspekter oberoende av sammanhangen. Han formulerade därför en teori om hur dessa aspekter kunde användas för att förstå hur drivkrafter och processer uppstår när människor relaterar till varandra FIRO-teorin. Will Schutz (1966) inleder sin presentation av FIRO-teorin med People need people. Denna utgångspunkt använder han för att utveckla på vilket sätt vi behöver andra människor. Han säger att vi behöver varandra för att få vara med människor, för att kunna ha kontroll på tillvaron och för att få omtanke/kärlek. Denna grundläggande tanke uttalades redan i den fornnordiska diktartraditionen, Brate (2004), i Havamal med orden Man är mans gamman. Dessa tre behov uppfattade han som grunden för de tre psykologiska dimensioner som FIRO-teorin beskriver. Han påtalar redan 1958 att dessa inte bör ses som distinkta på varandra följande faser i en utveckling utan att de tre behoven/dimensionerna samtidigt inverkar på vårt sätt att tänka/känna/handla i alla situationer. Han menar även att vi behöver andra människor för att såväl få från andra som för att kunna ge till andra. Will Schutz argumenterade för att dessa psykiska behov liknar biologiska behov i det att om de inte tillgodoses far vi illa och kan till och med bli sjuka och dö. Hur dessa dimensioner har beskrivits i olika sammanhang Den franska revolutionen 1789 lanserade tre slagord: Jämlikhet, Frihet och Broderskap vilka därefter legat till grund för utvecklingen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Här kommer de tre FIROdimensionerna till uttryck. Den första är att alla människor är viktiga och har lika värde! Den andra är att alla kan tänka själv och skall ha sin frihet att tänka som de vill! Här berörs frågan om styrning och kompetens! Det tredje är uttryck för kärlek och omtanke i en patriarkal kultur! I den kristna tankevärlden (Bibelkommissionen 1999) finns de tre: Hopp, Tro och Kärlek. Det är också ett uttryck för de tre FIRO-dimensionerna. Finns något som kan vara så värdefullt att ett hopp kan väckas? Kan man verkligen tro på, förstå det? I en värld med människor behövs kärlek! I den indiska kulturkretsen beskrivs i Bhagadvad-Gītā, (Bhaktivedanta 1985) hur det krävs tre förutsättningar för ett gott liv: Hängivenhet, Kunskap och Godhet. Här beskrivs åter hur de tre dimensionerna är grundläggande för mänskligt liv. Hängivenhet är ett uttryck för åtagande och satsning på något. Kunskap är ett uttryck för att kompetens och ledning krävs. Godhet är ett uttryck för det som ligger i begreppet kärlek/omtanke. Dessa skissartat beskrivna exempel visar att FIRO-teorins tre dimensioner har använts av människan i skilda kultursammanhang för att på ett grundläggande sätt tydliggöra och förstå förutsättningarna för mänskligt relaterande för ett gott liv. Här följer en beskrivning av de tre dimensionerna som de formulerades av Will Schutz (1982) i FIRO-teorin fram till och med 1982 års upplaga av Profound Simplicity.

2 Dag Rudqvist, 2007 sid 2(5) INKLUDERANDE-DIMENSIONEN (Inclusion) (uppmärksamhet - kontakt - samhörighet - tillhörighet - förpliktelse) Dimensionen påverkar det samspel mellan människor som ligger i begreppen inkludera, bjuda in, vara tillsammans med, tillhöra, förplikta sig, osynliggöra, ignorera, utesluta. Behovet och beteendet handlar om att ge och att ta emot uppmärksamhet och kontakt. För att få uppmärksamhet behöver jag vara urskiljbar för andra människor. För att få kontakt behöver jag vara intressant för andra människor. För att kunna ge uppmärksamhet och kontakt behöver jag vara intresserad av andra människor. Frågan om åtagande/förpliktelse uppstår i mötet med andra människor. Jag måste bestämma mig för graden av engagemang, om jag vill vara med i relationen/gruppen, om jag vill vara deltagare eller åskådare, innanför eller utanför. Behovet i inkluderande dimensionen har mer att göra med att bli uppmärksammad och att få vara med i viktiga sammanhang, än att påverka och bestämma och medför inte starkt känslomässigt engagemang med andra. Mitt beteende som har att göra med inkluderandedimensionen, bestäms av hur jag egentligen tänker om och känner för mitt värde som människa. Dessa grundantaganden är delvis genuint omedvetna och utgör basen i min självaktning. Denna är en del av min självuppskattning, även benämnd som självkänsla. Om jag inte upplever mig värdefull / betydelsefull / viktig kan jag ha en farhåga att man ska ignorera mig och lämna mig utanför. Antingen blir jag påträngande för att få människor att lägga märke till mig eller så kan jag bli skygg och tillbakadragen för att inte utsätta mig för risken att bli ignorerad. När jag är skygg vill jag hålla distans. Jag kan använda självtillräcklighet som skydd mot smärtan att djupt omedvetet ha föreställningen att jag är så värdelös/oviktig att ingen lägger märke till mig eller vill ha med mig att göra. Jag kan tänka att andra människor inte förstår mig och att jag kan klara mig själv. När jag är påträngande är mitt sätt att bete mig tillsammans med andra utformat för att få andra människor att lägga märke till mig. Jag söker kontakt med människor och jag vill att de ska söka kontakt med mig. Jag vill inte vara ensam. Ett tydligt sätt är att vara intensiv och deltagande. Ett mer subtilt sätt för att få uppmärksamhet och få vara med är att vara kompetent och bli mäktig eller att vara omtänksam och bli omtyckt. Min djupaste ångestskapande omedvetna föreställning vid låg självaktning är att jag vet att ingen är intresserad av mig eftersom jag är värdelös, betydelselös och oviktig. Mina beteenden går ut på att undvika det obehag som en medvetenhet om detta medför och kan därför svänga mellan skyggt eller påträngande. När jag är relevant social är jag bekväm såväl med som utan andra människor. Jag kan välja grad av engagemang och åtagande i en relation beroende på situationen. Jag kan t ex såväl göra starka åtaganden i grupper som att stå emot åtaganden om jag känner för det. Jag har en sund självaktning och upplever mig själv i grunden som värdefull och betydelsefull och kan därför även uppleva andra som i grunden värdefulla och betydelsefulla.

3 Dag Rudqvist, 2007 sid 3(5) MAKT-DIMENSIONEN (Control) (styrning - ledning - inflytande - påverkan - kontroll) Dimensionen påverkar det samspel mellan människor som ligger i begreppen inflytande/påverkan maktkamp, konkurrens, kontroll, övervakning, köra/köras över, förstå/inte förstå, behärska, klara av/misslyckas, kompetens, ansvarstagande och förebild/inspiration. Behovet och beteendet handlar om att ge och att ta emot styrning/ledning/påverkan/inspiration. Behovet att styra/påverka spänner över strävan att styra/påverka andra till att inte vilja styra/påverka andra respektive över strävan att bli styrd/påverkad till att inte vilja bli styrd/påverkad, i samtliga fall för att därigenom få önskvärd kontroll på tillvaron. Uttryck för oberoende eller protest respektive foglighet och accepterande att ta order visar på olika villighet av att låta sig bli styrd/ledd/påverkad. Om jag strävar efter att märkas och att få vara med, vill jag vara en av deltagarna. Om jag strävar efter makt/ inflytande vill jag vara en vinnande deltagare eller på vinnarens sida. Den som söker uppmärksamhet föredrar att vara en förlorande deltagare medan den som vill bestämma föredrar att vara en vinnande åskådare. Behovet i styrningsdimensionen har mer att göra med kontroll på tillvaron än med bemärkthet eller mänsklig omtanke. Styrningsbeteende skiljer sig från inkluderandebeteende i att det inte behöver synas. Strategin att ha makten bakom tronen uppvisar ett behov av att styra/leda/påverka och ett undvikande av att synas och ta ansvar, medan skämtaren kan vara en starkt inkluderande person som undviker att styra/leda/påverka. Mitt beteende som har att göra med styrningsdimensionen bestäms av hur jag egentligen tänker om och känner för min förmåga att förstå och klara av, att tänka och handla, min kompetens som människa. Dessa grundantaganden är delvis genuint omedvetna och utgör basen i min självtillit. Denna är i sin tur en del av min självuppskattning. Om jag inte upplever att jag förstår och klarar av, kan mitt beteende kring styrning/makt/ansvar/inflytande gå till ytterligheter. Antingen abdikerar jag från ansvar och makt eller så dominerar jag. När jag abdikerar avsäger jag mitt ansvar och avstår min makt. Genom att underordna mig behöver jag inte ta ansvar för att fatta beslut och ta risken att bli avslöjad. Jag vill att andra människor skall hjälpa mig och helst befria mig från mina åtaganden. Jag tar aldrig ett beslut om jag kan hänvisa till någon annan. Jag gör bara det jag får order om. När jag dominerar blir mitt direkta sätt att sträva efter makt och vara den som bestämmer. Ett subtil sätt kan vara att bli tävlare. Jag är rädd att andra inte skall låta sig påverkas av mig utan istället dominera mig. Jag har stora svårigheter att lita på människor eftersom jag misstror deras kompetens. Jag vill visa att jag är kapabel som skydd mot min egen misstro mot mig själv, så jag tar på mig för mycket ansvar. Min djupaste ångestskapande föreställning vid låg självtillit är att jag omedvetet upplever att jag vet att jag inte kan förstå eller klara av det som krävs i situationen. Mina beteenden går ut på att undvika det obehag som en medvetenhet om detta medför. När jag är relevant kapabel är jag bekväm såväl när jag styr som när jag avstår från att styra, såväl när jag tar emot ledning som när jag inte har någon ledning - vilket som än är lämpligt med hänsyn till situationen. Jag har en sund självtillit och upplever mig själv i grunden som kompetent och är övertygad att andra litar på min förmåga förstå och att ta ställning och fatta beslut och genomföra dem, på samma sätt som jag kan lita på andras ansvarstaganden och kompetens.

4 Dag Rudqvist, 2007 sid 4(5) OMTANKE-DIMENSIONEN (Affection) (Kärlek - tillgivenhet - känslomässig närhet - vänskap) Dimensionen påverkar det samspel mellan människor som ligger i begreppen kärlek/tillgivenhet, mänsklig omtanke, känslomässig närhet/avstånd, gillas/ogillas, personlig/opersonlig, illvilja, vänskap. Behovet och beteendet handlar om att ge och att ta emot kärlek och genuin omtanke. I inkluderandesammanhang tar människor kontakt med varandra och bestämmer om de vill fortsätta sina relationer. Styrningsdimensionen leder dem till att konfrontera varandra och att arbeta ut hur de skall relatera. Känslomässiga band/åtaganden av kärlek och omtanke fordras för att förhållandet skall utvecklas till långvarighet och produktivitet. Det primära samspelet inom kärleksdimensionen är uttryckandet av verkliga känslor. Behovet i kärleksdimensionen har mer att göra med omtanke, att man bryr sig om mig som människa, än med uppmärksamhet eller dominans. Mitt beteende som har att göra med kärleksdimensionen bestäms av mina grundantaganden om mig själv, hur jag egentligen tänker om och känner för om det går att tycka om mig, om min älskbarhet som människa. Dessa grundantaganden är delvis genuint omedvetna och utgör basen i min självkärlek. Denna är i sin tur en del av min självuppskattning. Om jag inte upplever mig älskbar om jag upplever mig (djupt omedvetet) som en illvillig eller motbjudande människa som skulle bli avvisad av vem som helst som kände mig väl, kan mitt kärleks/omtanke-beteende gå till ytterligheter. Antingen undviker jag alla nära känslomässiga band eller så försöker jag att bli intim med alla. När jag är stereotypt opersonlig undviker jag känslomässiga band med andra, och att bry mig om andra som människor. Jag håller relationer på en ytlig, distanserad nivå och är mest bekväm när andra gör samma med mig. Omedvetet kan jag tänka: Jag upplever kärleks/tillgivenhets/vänskapsaspekten mycket smärtsam eftersom jag uppfattar att förr eller senare försvinner den, så därför undviker jag nära personliga relationer. Mitt direkta sätt är att undvika närhet och engagemang, jag kan t o m bli ganska kärv. Mitt subtila sätt är att bli ytligt vänlig med alla som skydd mot att komma nära någon över huvud taget. När jag är överpersonlig blir mitt direkta sätt att vara mycket intim, inställsam och tillitsfull med andra och jag vill att andra skall vara så med mig. Att bli omtyckt är väsentligt i min strävan att lugna oron för att bli bortstött och oälskad. Ett subtilt sätt är att brinna hängivet för sina vänner och att straffa deras försök att etablera andra vänskapsrelationer. Min djupaste ångestskapande föreställning är vid låg självkärlek att jag omedvetet upplever att jag vet att jag inte är en älskbar människa. Mina beteenden går ut på att undvika det obehag som en medvetenhet om detta medför. Jag har stora svårigheter att på ett äkta sätt tycka om människor eftersom jag misstror deras känslor gentemot mig. När jag är relevant personlig kan jag välja grad av öppenhet och närhet i mitt känslomässiga relaterande med en annan människa beroende på situationen. Jag är medveten om mitt behov av kärlek/omtanke och har en sund självkärlek. Att andra inte tycker om mig innebär inte att jag är en oälskbar människa. Jag upplever mig själv i grunden som älskbar och förmår att ge och ta emot genuin omtanke vänskap/tillgivenhet/ömhet/kärlek.

5 Dag Rudqvist, 2007 sid 5(5) Referenser Schutz, W The Interpersonal Underworld A Reprint of FIRO A Three-Dimensional Theory of Interpersonal Behavior Books Inc Palo Alto, California Science & Behavior Bibelkommissionen BIBELN, Örebro; Libris. A C Bhaktivedanta Swami Prabhādā. 1985, BHAGADVAD-GĪTĀ som den är. Fullständig, reviderad utgåva. Grödinge; The Bhaktivedanta Book Trust. Will Schutz 1982, 2-nd ed. PROFOUND SIMPLICITY, Learning Concepts, University associates, Inc. San Diego Brate, Erik (2004). EDDAN, De nordiska guda- och hjältesångerna. Stockholm; Norstedt Förlag, Stockholm