Psychosynthesis - a psychology of spirit. John Firman & Ann Gila. Referat sammanställt för HumaNovas terapeututbildning år 3

Transkript

1 Psychosynthesis - a psychology of spirit John Firman & Ann Gila Referat sammanställt för HumaNovas terapeututbildning år 3 1

2 Detta är ett referat av några viktiga teman i John Firman & Ann Gilas bok Psychosynthesis a psychology of spirit. Tanken är att du med hjälp av den här texten lättare ska få en överblick och bekanta dig med bokens innehåll. Läsningen av referatet ersätter dock inte läsning av boken utan ska användas parallellt med att du läser den. Här och var finns det sidhänvisningar som du kan följa. Ett referat är alltid ett urval och en tolkning av vad som är viktigt. Det är därför viktigt att du själv läser bokens originaltext och gör dig en självständig uppfattning av innehållet. Referatet koncentrerar sig till kapitel 2-6 och tar upp Ovaldiagrammet, psykosyntesprocessen, jaget- Självet, delpersonligheterna och utvecklingspsykologisk teori.. 2

3 Kap 2 Psykosyntesens modell av personligheten Sid 19- Modifierad version av Ovaldiagrammet, som går mer i linje med nutida tänkande inom psykoanalys, utvecklingspsykologi, objektrelationsteorin sid 20 Självet ej differentierat, på toppen utan närvarande, spritt genom hela Ovalen (och bortom den) Omgärdat av det kollektivt omedvetna: vår gemensamma psykiska källa, som underligger och bär det personliga omedvetna, också indelat i lägre, mellersta och högre. Osmos, energiutbyte mellan de olika skikten Det medvetna fältet påverkas av omedvetet psykiskt innehåll Det mellersta omedvetna Definition det stödjande omedvetna underlaget för vårt medvetna liv. Där vi integrerar kunskaper, insikter, färdigheter. Sid 21 Det omedvetnas gåva: förmågan att hålla aspekter av personligheten utanför medvetandet, samtidigt som de ger sitt aktiva bidrag till min potential, mitt unika uttryck i världen. Automatiskt handlande, ex köra bil, spela instrument, gå nerför en trappa, etc kräver att informationen hålls utanför medvetandet för att det ska lyckas. Så kallade diskreta mönster, som vi inte behöver vara medvetna om. Exempel från Piaget, sid 22: att gå ner för en trappa. Om vi var tvungna att hysa varje moment i medvetandet när vi genomförde det skulle vi inte lyckas. Vi skulle vara krampaktigt självmedvetna istället för att kunna utföra handlingen. Det mellersta om har en plastisk struktur, nya kunskaper, färdigheter, beteenden, känslor, attityder, införlivas kontinuerligt. Kunskaper går från det medvetna till det omedvetna: betydelsen av att kunna handla utan medveten ansträngning. Hyser delpersonligheter, halvt oberoende, sammanhängande mönster, komplex med viss känsloladdning, vissa tankar, vissa förnimmelser, kroppsspråk, erfarenhet och beteenden, som har utvecklats över tid som ett unikt uttryckssätt för personligheten. Sid 23 En pianist-dp, utvecklas genom teknisk övning, teoretiska färdigheter, kärlek till musiken, i en miljö som är befrämjande för utveckling I psykosyntesprocessen fokus på arbete i det mellersta omedvetna, som sedan drar med sig material från det lägre omedvetna genom förträngd smärta, samt potentialen, högre om material. Exempel Laura sid 24 Aha-upplevelser, kreativ sammanställning av information till nya mönster, skapar synteser och nya lösningar etc Autonoma processer, samspelet psyke och kropp, hjärtverksamhet, biofeedback Integrerar förträngda minnen, för att kunna hantera svårigheter 3

4 Det lägre omedvetna Förträngt innehåll som med kraft hålls borta från medvetandet. Till skillnad från det mellersta omedvetna, där vi använder det omedvetna för att förstärka och stödja vårt medvetna liv, som en stödjande djupstruktur till det, handlar det i detta fall om att på ett permanent sätt särskilja aspekter av oss själva från medvetandesfären. Primal wounding När vi blir traumatiserade, vår självbild blir attackerad, skadad. I extremfall kan det röra sig om fysisk misshandel, sexuella övergrepp och känslomässig övergrepp under vår barndom, uppväxttid. Det sker ett avbrott i den empatiska kontakten, mellanmänskligt, men också inom oss. Primal = ursprunglig, en fundamental, essentiell spricka till vårt sanna varande eller essentiella jag. Kan också handla om minnen av övergivenhet, brist på empatisk respons från viktiga människor i omgivningen. Ingen har helt undkommit detta. Vår upplevelse av oss själva i detta psykiska innehåll är inte som en en person, en någon, a thou utan ett it, ett det (med Bubers terminologi). Ser oss själva som objekt. Icke-existens, isolering, desintegrering, upplösande, förödmjukelse, skam, ångest, depression. För att undkomma den smärtan, behöver vi glömma. Vi gör det innehållet omedvetet för att kunna överleva. Surprised by pain I det lägre omedvetna finns minnen, som kommer tillbaka med en stark laddning. Vi blir överraskade av plötslig smärta, kanske utlöst av något relativt obetydligt, som blottlägger en smärta i det lägre omedvetna: ett komplex som behöver medvetandegöras, förstås, accepteras, integreras medvetet. Ex, sid 29 lycklig barndom och sid 30 Robert och Rachel. Påpekar att det lägre omedvetna inte bara handlar om förträngda minnen, utan om en slags avtrubbning i att känna, vara levande i nuet, uppfatta det tragiska i tillvaron. Dynamiken i Ovaldiagrammet, mellan högre och lägre omedvetet. När vi sträcker oss efter vår potential, våra begåvningar, våra längtan aktualiseras också rädslor, skam etc. När vi skär av oss från vår smärta, undertrycker vi också sidor av oss själva som är positiva, som kan återupptäckas. Om vi t.ex. blev bestraffade för att vi var kreativa som barn, känner vi skam över det. Vi förtränger skammen, men också kreativiteten, på så sätt korresponderar högre och lägre i Ovaldiagrammet. När vi sedan återtar vår kreativitet, framkommer också den ursprungliga skammen, rädslan, vreden och vi behöver integrera den. Två sidor av en splitting. Vi helar, integrerar dem, tillsammans och samtidigt. Närvaron i jaget är tillräckligt starkt för att en person ska kunna ta emot, bevittna och integrera dessa energier. Det högre omedvetna I det högre omedvetna finns transpersonella kvalitéer, potential, livsmening, syfte, förmåga att uttrycka kärlek och intimitet, kreativitet, glädje, intuition, inspiration, andlig upplevelse och förnyelse. Innehåller en djupare (perceptuellt, kognitivt, emotionellt) upplevelse av den här världen, 4

5 inte en annan värld. Innehåller också etiska imperativ, alltså impulser att agera för att tjäna något större än egen vinning. Vi skyddar detta från omvärldens värderingar, genom att göra det (delvis) omedvetet. En förträngning av det sublima. När material från det högre omedvetna bryter igenom vårt medvetande, blir vi med CS Lewis ord surprised by joy, extatiska, euforiska. När vi expanderar det mellersta omedvetna integrerar vi mer av både det lägre och det högre omedvetna. Vår dagliga erfarenhetsrymd, det spektrum av verkligheten som vi kan hålla oss medvetna om och svara upp till, ökar. Vi inkluderar mer av höjd och djup i vår mänskliga erfarenhet. Vi blir mer levande på alla sätt under en process, ex sid 34. Vi kan skratta mer, men också känna djupare medkänsla, sårbarhet, öppenhet, närvaro. Viljan Def av vilja (s 36) that gentle inner freedom to act from a place that is not completely conditioned by any single part of ourselves. (jmfr willpower som är dp-styrd). Jaget (För en mer ingående beskrivning av jaget, se kapitel 5) Jaget som transcendent-immanent, alltså distinkt, men inte separat från medvetandeinnehållet. Observerar, erfar innehållet, är nära, kan också välja att påverka det, (genom viljan). Viktigt att särskilja jagets fält, observatören, och viljans fält, intentionen. Inom meditation, exempelvis vipassana, den bevittnande funktionen, av allt medvetandeinnehåll. Man kan vara i kontakt med observerande medvetande, men inte med viljan, och tvärtom, ett skarpt fokus, men med begränsad öppenhet. Två cirklar i varandra, viljan och medvetandet. Sid 36 En ofokuserad, öppen, receptiv (exvis vid betraktandet av en solnedgång) En mer fokuserad, koncentrerad på uppgiften (aktiverad exvis under bilkörning i stadstrafik) Desidentifikation Att uppleva sig som mer än ett mönster, men samtidigt, genom den insikten också inkludera det, kunna börja att arbeta med en vald förändring av det. Att inte bara bli medveten om känslor, tankar och förnimmelser, utan också den djupare strukturen som underligger dessa (exempelvis ett delpersonlighetsmönster). Självet Ett djupare JAG ÄR med vilja och medvetande. Jmfr Jung vocation, ett kall, trohet mot lagen gentemot sitt eget djupaste varande. En kallelse, en dragning, en kommunikation med det högre inom oss. Självet, jagets ursprung, mer otillgängligt för vår erfarenhet, dock möjlighet få en dialog och respons. Ett djupare vägledande centrum. Självet är inte lokaliserat i övre delen av Ovalen, utan är spridd genom hela Ägget. En djupare nivå av transcendent-immanent, alltså distinkt, men inte separat från hela Ovalens organismens 5

6 pågående processer. Vare sig vi är i en höjdpunktserfarenhet, eller i våra mer vardagliga livsaktiviteter, eller i ett tidigt barndomstrauma, finns Självet med oss i detta. Aktivt och tillgängligt för relation. Självet är det som alltid är. Ett slags omedelbarhet. Acceptans av det innevarande ögonblicket the suchness, att inte kämpa emot det som är ett faktum. Exempel sid Självet är en någon, inte ett något (ett energifält, en metafor, ett arketypiskt mönster). Ett levande väsen med vilken vi kan ha en dialog (ex inre vise mannen, inre visa kvinnan, Dialog med Självet). Tar sig uttryck genom authentic unifying centers (se kap 3 och 4) och den transpersonella viljan: genom drömmar, visioner, känslor, en inre samvetsröst. 6

7 Kap3 Psykosyntesprocessens stadier Sid 45 Faller sönder i fyra distinkta delar: Nollstadiet, överlevnad (0) Jagets framträdande i medvetandet, steg 1 och 2 (1 utforskning av personligheten, 2 jaget framträder) Kontakt med Självet (3) Respons gentemot Självet (4) Första två stadierna handlar om den process då Jaget reser sig ur sina olika identifikationer, så att upplevelsen av vilja och klart medvetande ska komma till stånd. De senare två stadierna handlar om gradvis fördjupad kontakt med Självet. Viktigt att stadieteorin inte är statisk, där ett stadium abrupt stannar av och avlöser ett annat. Det är inte så att stadierna byggs på varandra, som ett hus (fundament, väggar och tak). De är interrelaterade och parallella. Däremot är en fas i förgrunden, en annan i bakgrunden, vid skilda tidpunkter. Ibland är en stark transpersonell kontakt, bortom de normala gränserna för personligheten, tiden eller rummet, kontakt med Självet i förgrunden. Andra gånger en mer jagcentrerad nivå, med vilja och dp-arbete i ett mer praktiskt, vardagligt skeende. Därefter kan vi återigen vara fast i någon smärta, i tidiga mönster, primal wounding som behöver utforskas och integreras. Man kan se psykosyntesprocessen som en helhet som involverar alla stadier samtidigt. Medvetandet rör sig från en facett till en annan. Psykosyntes är rörelsen från den personliga psykosyntesprocessen, till den transpersonliga, från dp till jaget till Självet och tillbaka. Själva rörelsen är processen. Nollstadiet, Överlevnadsstadium (survival of wounding) Läs citatet av Assagioli om the infirmity of man sid 46. Ett liv i Nollstadiet kan innebära ( sid 47) Trans (sömn) Fragmentisering av erfarenheten, splitting Brist på empati (både med oss själva, och med andra) Tvångsmässighet, rigiditet Missbruk av olika slag Nollstadiet som livsnivå uppstår när vi inte ses som dem vi är genom primal wounding. Utifrån detta bildar vi en överlevnadspersonlighet, survival personality. Att kontrastera emot vårt naturliga, autentiska jag, authentic personality. Överlevnadspersonligheten, kan ses som att du bär glasögon som filtrerar bort höjd och djup ur din upplevelse. Du lever i ett slags utplanat tillstånd. Ett slags trans, halvsovande, betingad på olika sätt att skydda sig mot tidigare smärtsamma erfarenheter. 7

8 Survival unifying centers, olika introjekt som vi behöver för att överleva och skydda oss mot smärta, tex känn inte!, var perfekt!, man ska alltid göra sitt bästa!. Vi försöker undfly den här smärtan genom olika strategier: så kan även högre medvetandetillstånd, andlig praktik. Viktigt att se flyktmekanismer utan att döma! Sid 50 Ellen i Nollstadiet Vi upptäcker, ofta genom en större eller mindre livskris, att vi lever väldigt begränsat. Det väcks en längtan efter ett sannare, djupare liv, samtidigt som vi också kan känna frustration, rädsla och förvirring. Dynamiken i Ovaldiagrammet sätts igång. Öppenhet, både uppåt mot det högre omedvetna, och neråt, mot det lägre. Authentic unifying centers (se också kap 4 om delpersonligheter) I detta förändringsarbete blir ett autentiskt enande centrum viktigt, en ny kontext där vi kan få stöd i vårt utvecklingsarbete. Det kan vara en terapeut, en självhjälpsgrupp, någon stödjande partner eller vän, en viss miljö. Viktigt är att ett sådant centrum speglar tillbaka både vår smärta och vår potential så att vi kan integrera dem i medvetandet. As the journey of transformation continues, we find that we do not lose our gifts, it is simply that they no longer, are pressed in to service, in order to survive primal wounding, and become instead authentic expressions of our essential selves. ( s 52-53) 1 Att utforska personligheten (exploration) Our essential I AM-ness, formerly bound in survival personality, begins to emerge (s 57) Att utforska mer på djupet. Jaget är den närvaro som har en aktiv relation till personlighetens olika element. När våra tidigare försvar bryter ner, finner vi nya, mer autentiska sätt att relatera till oss själva, vår erfarenhet. Släpper gamla strategier, tidigare survival unifying centers. Det första stadiet är en utforskning av vår personlighet och av expanderat medvetande, både neråt och uppåt i Ägget. Sid 54 Ellen i ett undersökande av personligheten: familjesystem, minskad egocentrisk tolkning Vi börjar förstå och fördjupa vårt eget medvetande. Cleansing the doors of perception, vi får också en tydligare, mer lucid upplevelse av verkligheten omkring oss. Människor i vår omgivning är inte lika begränsade, tyngda av våra projektioner, som kommer ur det förflutnas smärtor. Kulminerar i en naturlig insikt om att vara mer sina tankar, känslor och delpersonligheter, i en alltmer livlig kontakt med jaget. Fractional analysis Att utforska det omedvetna i väl avvägda delar, och ge mycket tid åt integration och grundning. För att inte tappa sitt fokus, förlora sig. Man kan bli så uppslukad av att utforska medvetandet, genom 8

9 alla de olika medvetandeutökande tekniker som finns, att man tappar bort syftet med självkännedom. Syftet med självutveckling är enligt F&G learning to respond well to the deeper meanings and dimensions in our lives. Var de än uppstår, alltså inte bara i den andliga delen av våra liv. 2 Jagets framträdande i medvetandet Jaget som distinkt, men inte separat, från medvetandets innehåll. Innebär att viljan i jaget, också kan operera distinkt, men inte separat, vår potentiella frihet. Vi har kontroll genom subtila, mjuka direktiv. En vägledande kapacitet genom ökad förmåga att desidentifera från tankar och känslor. Att inte bli kontrollerade av, men att interagera med känslor, tankar, delpersonligheter. Att uppleva sig vara mer än. På detta stadium behandlar vi oss själva med empati och helar också våra tidiga sår. Kommer i kontakt med våra högre begåvningar och kan uttrycka övermedvetna kvalitéer. Mer empati med oss själva och andra, mer i kontakt med verkliga behov. Sid 57 Ellen i jagkontakt Fortsätter att söka unifying centers, kontexter, miljöer som speglar tillbaka vårt autentiska själv. Kan börja uttrycka transpersonliga behov och kvalitéer. Det kan uppstå frågor som går bortom personligheten: syfte, vilka vi till vår essens är, vad ska jag göra med mitt liv, vem är jag som existentiell / andlig varelse? Vi har, till skillnad från tidigare, utvecklat mer av inre stillhet, stabilitet, för att verkligen kunna höra Självets röst inom oss. 3 Kontakt med Självet Sid 58 Bortom integration av lägre och högre omedvetna, bortom (men inkluderande) den personliga psykosyntesen finns kontakt med Självet. Jag har funnit min kreativitet, så vad är viktigt att skapa? Jag har funnit min röst, mitt uttryckssätt, så vad är det jag egentligen vill säga? Självet, den transpersonella viljan, har varit närvarande hela tiden och utövat en dragningskraft, också genom de tidigare stadierna av överlevnad och jagets framträdande. Viktigt att se detta finala synsätt! Allt är närvarande, i det omanifesterade, från början, men dras in i våra liv genom praktiska handlingar. Sid Ellen i kontakt med Självet Ellens dröm, material från det lägre omedvetna kommer upp och får henne att gå tillbaka till stadium 1 igen, utforskande av personlighetsmönster. Rädslor för att släppa taget, följa sin väg. Viktigt att se detta som en meningsfull del av processen! 9

10 Fortsatt betydelse av authentic unifying centers, som speglar fram det autentiska inom oss: människor, grupper, böcker, etc. Att förändra sin varseblivning av verkligheten, att uppmärksamma det som är stödjande för nästa steg. Öppenhet att lyssna, iaktta, människor, platser, som understödjer yttersta frågor, drömmar Religion, teologi, självvald ensamhet, samtal, pilgrimsvandring, kommunitet. En villighet att komma i dialog med det som vi upplever som den yttersta sanningen i våra liv. Det finns också en längtan att ge ett praktiskt uttryck för detta. Alignment of personal will with the transpersonal will, vilket kan intensifiera processen. Delpersonlighetsmönster kan framkomma och olika rädslor, kommer jag att tappa min identitet? Kommer jag att bli tokig? Måste jag vara helig, får jag inte ha roligt mer? Lyssna, stanna kvar, så kommer Självets röst, genom detta. Gå igenom rädslor, tillfälliga smärtor, var empatisk också med de mest efterhängsna av delpersonligheter. Bränn upp lidandet i närvaro och medvetenhet. Att lida medvetet. 4 Respons mot Självet Psychosynthesis understands Self, not as a passive presence, but as continuously acting through the transpersonal will, to which we may respond, with the freedom of our own, personal will. (s 63) Dialogen är en empatisk resonans, ett samarbete, individualitet och fri vilja framkommer ur den här kontakten mellan det lilla jaget och det större sammanhanget Självet. Vi svarar aktivt på Självets invitation, att växa. Jag / Själv relationen är en empatisk resonans. En förening där individualitet och fri vilja framkommer från en djupare plats, en icke-betingad intelligens som inte är vår personligt betingade intelligens, kan börja arbeta genom oss, mer och djupare. Kan ge resultat i stora förändringar eller små förändringar (mer autenticitet, relationer, djupare medkänsla). Sid 62 Ellen i respons mot Självet En direkt dialog mellan jaget- Självet. Exvis inre vise mannen/inre visa kvinnan, att tala direkt till en ljusgestalt, numinösa bilder som uppstår i drömmar. 10

11 Kap 4 Mångfalden inom personligheten - Delpersonligheter Sid 67- Förekomsten av delpersonligheter är fullständigt normalt, ett resultat av pågående strukturalisering av livserfarenheter i det mellersta omedvetna. Delpersonligheterna är substrukturer, som är halvt autonoma, inom personligheten. I bästa fall kreativa uttryck för ditt autentiska jag, som sedan samlas i en övergripande struktur som kan kallas personlighet. Sid 69 Jämförelser med andra teorier, exempelvis Freud och Jungs komplexteori, Perls topdogunderdog, Voice dialogue. Dessa delpersonligheter help form the larger system of the personality, that overall expression of ourselves in our lives as a whole.. (s 73) Delpersonligheterna är skapade genom våra relationer till viktiga inre och yttre miljöer och fungerar som inre förenande centrum för vår erfarenhet. Kan bära på en viss känsla, en attityd, en viss kunskap, en viss syn på världen, ett visst språk, mimik, kroppshållning och uttryckssätt som förändras under inflytande av en delpersonlighet. Vi tar fram vår unika mänskliga potential, ger kreativa uttryck för dem vi är inom vissa miljöer. Ett nytt intresse bryter fram och utvecklas hos oss: exempelvis Georges delpersonlighet Motorcyklisten (The Biker), en delpersonlighet som sammanfattar alla intressen, beteenden och kunskaper som ryms inom den sfären. Som aktiveras när han är bland andra motorcyklister, men som annars vilar. Delpersonligheters växlingar inom oss är ej att förväxla med dissociativa tillstånd: DID, dissociative identity disorder, (multipel personlighet) då delpersonligheter är så dramatiskt dissocierade att det inte finns någon kontinuitet eller kontakt mellan dem, tex total minnesförlust mellan en identifikation och en annan. Ett dissociationskontinuum Från John Rowans bok Subpersonalities 1. Tillfälliga sinnesstämningar hypnos, berusning, lättare transtillstånd, flyktiga känslor och tankar 2. Roller, mer långvariga mönster, stabila över tid och semiautonoma strukturer som ordnar känslor, tankar och förnimmelser, kommer och går i medvetandefältet 3. Besatthet, då en dp har tagit över ex fullständig identifikation med ex en yrkesroll, en ideologi, en attityd 4. Psykos, schizofreni, multipel personlighet, Dissociative Identity Disorder (DID) När vi talar om delpersonligheter håller vi oss inom framför allt den andra och tredje kategorin, den normala mångfalden i människan. 11

12 Två definitioner på delpersonligheter A semi permanent and semiautonomous region of the personality capable of acting as a person John Rowan En delvis stabil och självständig del av psyket, med förmågan att agera som en personlighet A unique configuration or system of psychological structures and subsystems to which the sense of I is given Charles Tart En unik sammanställning eller system av psykologiska strukturer och undersystem till vilket upplevelsen av jag tillskrivs. En poäng att understryka att känslan av ett jag tillskrivs strukturen, delpersonligheten. Vem eller vad inom oss är det som har möjligheten att tillskriva dp:n upplevelsen av att vara jag? Hur en delpersonlighet kommer till Subpersonalities are called into being within our relationships to significant inner and outer environments. They function as unifying centres for our experience. (s 73) Firman och Gila talar om (1) survival unifying centers, som skapar överlevnadsmönster och anpassning och (2) authentic unifying centers Definition av authentic unifying center A center of meaning that evokes a deep response that reflects, carries and nurtures the true Self, (s 73) - ett meningsbärande centrum som väcker ett djupt gensvar som återspeglar, bär och livnär det sanna Självet. Genom unifying centers får vi en återspegling av våra sanna Själv en slags dragningskraft som får oss in på vår sanna utvecklingsväg. Kan vara förlagda till den externa omvärlden, till exempel i form av andra människor som förmår ge äkta empatisk respons gentemot oss och spegla oss. Under vår uppväxttid framför allt mamma och pappa, men också andra signifikanta andra (Winnicot). Kan också vara en studiegrupp, en terapeut, en fysisk plats, en bok, ett föremål, musik. Blir med tiden också internaliserade, verkar inom oss som en symbolisk representation (inre objekt) oss: ex en vis inre röst som vägleder (jmfr straffande överjagsröst), Vår inre vise man / visa kvinna. Ex Hur en motorcyklist blir till (s 70-71) George kommer i kontakt med motorcykelvärlden och känner en väckelse en slags dragningskraft till den. Motorcykeln blir en meningsbärande symbol, ett unifying center för transpersonella kvalitéer som skönhet, frihet, kamratskap. Den inkluderar också instruktören, de andra förarna, en slags filosofi och världsbild. George blir väckt i sin kontakt med bikervärlden. George köper en motorcykel, utvecklar och organiserar sin förmåga att köra den, bemästra den. George utvecklar ett slags identitetssystem kopplat till motorcyklarna, bestående av kunskaper, värderingar, ett nytt vokabulär. Först behöver han vara medvetet mycket fokuserad för att lära in allt detta, men så småningom sker en strukturalisering i det mellersta omedvetna av alla dessa kunskaper och färdigheter. 12

13 Han identifierar sig själv som motorcyklist, en identifikation som kommer och går i medvetandet. När George är utanför det sammanhanget vilar den, och när han är i den rätta miljön, med andra bikers, så framträder den delpersonligheten med sina specifika kunskaper, sitt språk (jargong), en speciell uppsättning minnen och upplevelser. Det utvecklas också med tiden ett internt unifying center, delpersonligheten bärs inte längre enbart av en yttre struktur (andra människor, bikermiljön) utan har också ett inre stöd. Även om den externa backningen inte finns tillgänglig, känner sig George som en biker, inom sig själv. Relationer till andra delpersonligheter: Delpersonligheten Motorcyklisten har också resonans med ett djupare liggande mönster i det kollektiva omedvetna. Georges Motorcyklist kan ses som en personlig yttring av ett djupare liggande mönster: arketypen Krigaren. Det finns också en tidigare delpersonlighet som kallas Äventyraren. George utvecklade den som ung tillsammans med sin far. Den har fallit i skugga men återkommer nu i medvetandet, integrerad inom Motorcyklisten. Sid 72, figur över processen som skapar Motorcyklisten. 13

14 Delpersonligheter och primal wounding Exemplet med Motorcyklisten, visar på hur en naturlig och hälsosam strukturerande process av vår personlighet fortgår, och visar också på att en delpersonlighet kan fungera när den inte är förhindrad av primal wounding, som uppstår när vi inte är empatiskt återspeglade. Delpersonligheter, som autentiska uttryck för vår unika personlighet, är i sig något nödvändigt och bra. Det problematiska uppstår i att få delpersonligheter har undgått att bli sårade vilket innebär att de får det svårt att hitta sina autentiska uttrycksformer och blir defensiva strukturer, snarare än fria uttryck för vårt sanna jag. Genom att upprätta bättre relationer inom oss, mellan delpersonligheter som har blivit skadade, kan vi nå en inre harmoni. Vi behöver titta på hur skapade delpersonligheter kan harmoniseras inom personligheten. Fem olika stadier tas upp i en dp:s harmonisering, efter Vargiu (s 73) 1. Överlevnad, 2. Identifikation (recognition), 3. Acceptans, 4. Integration (inclusion) 5. Syntes (transformation). Överlevnad Sid 73 Om vi exempelvis tänker oss att Georges motorcyklist-dp kan ha utvecklats som ett resultat av att han har blivit avvisad och kränkt av pappa så är grundenergin i den mer reaktiv och har djupa lager av upproriskhet, ilska, destruktivitet i sig. (jmfr kriminella mc-gäng?) Inre känslor av bristande självförtroende istället för ett fritt och naturligt uttryck för Georges genuina talanger. Alla dp kan tvingas in i ett överlevnadsstadium genom primal wounding. De blir inte uttryck för vårt autentiska jag utan domineras av nödvändigheten att hantera inre smärta. Vi blir mer omvärldsberoende, reaktiva, styrda av det förflutna som överskuggar nuet styrda av prestationskrav styrda av kontraproduktiva trigger-learned reactions (exempelvis när jag inte får som jag vill blir jag arg, eller drar mig undan, eller bestraffar) Delpersonligheten aktiveras och tar över oss enligt en automatisk och omedveten process, trots att vi samtidigt har medvetenheten att förstå, att det finns bättre sätt att svara an en viss situation. Våra sårade delpersonligheter döljer jaget och förvränger våra ärliga försök att nå andra. (olika exempel 74-75) Bra exempel sid 75, Beths kommentar blir färgad av underliggande primal wounding och skapar inte den respons som hon avsåg. Därefter kommer en kritisk dp och en långvarig inre spänning, ett slags självhat uppstår inom henne. 14

15 Citat, s 75 much of our anxiety, depression, rage, and low selfworth can be traced to such conflicts between subpersonalities Våra olika humörsvängningar handlar ofta om konflikter mellan delpersonligheter. Ex högrisk lågrisk, djup yta, frossare-asket, rädd-orädd, vill-vill inte, obeslutsam beslutsam, Överlevnadspersonlighet Survival personality 76 Ett sätt att leva där du är i täta identifikationer med ett skyddande skal av olika delpersonligheter som sömlöst gå i varandra - utan glapp eller några större motsättningar, det är en survival personality. Kan ha en mycket hög funktionsgrad, effektivitet, och social status. Finns dock ingen I am-ness, ingen kontakt med jaget. Vi behöver hantera olika inre sår, men det sker i det dolda, kanske med ett missbruk eller hemliga tvångshandlingar, förekomst av tvångstankar, ytlighet i relationer, inre tomhet, meningslöshet. Genom smärta bryts överlevnadspersonligheten ner. Människor tenderar att vakna upp ur sin delpersonlighetstrans när en reaktion från en dp blir för mycket att bära, blir för stark. Genom en utvecklingskris, en plötslig förlust, en existentiell kris, en olycka. Också en kraftfull transpersonell upplevelse, en peak-experience, kan orsaka en djup desidentifikation från överlevnadsmönster. Identifikation (recognition - igenkännande) Där är du. Jag ser dig. Sid 77 Ökad närvaro med våra delpersonligheter och inre erfarenheter, practising a deeper mindfulness. Få en relation till en delpersonlighet istället för att vara den. Ökad empatisk utsträckning gentemot dp och följaktligen börjar också ett desidentifierat centrum att tydligare framträda. Vi upptäcker att det inte längre är en slump vilka känslor, energinivåer etc vi har under en dag, utan att det kan ha att göra med underliggande mönster som framkommer och klingar av. Kritikern, Älskaren, Den sorgsne, etc Vi lär oss att observera medvetandets innehåll på ett tydligare sätt, utan att bli känslomässigt engagerade eller uppslukade i det. Att medvetandets innehåll är sammanfogat och strukturerat på ett visst sätt är hela grunden för delpersonlighetsteorin. The difference here is that instead of observing only the contents of consciousness, we are observing the organizing structures or contexts of our consciousness as well (sid 77) Jaget är distinkt men inte separat från medvetandets inre strukturer. Vi ser då delpersonligheternas spel och kan desidentifiera från dem, men riskerar också att svepas med av denna nya frihet, fastna i den här fasen. Hur många delpersonligheter finns det? Hur många som helst, eftersom människan är så oerhört komplex. Fokusera på de två till sex stycken som naturligt framkommer, menar Firman och Gila. 15

16 James Vargiu citat: in fact it often takes less work to find new ones, than to deal effectively with the ones we have already recognized. (s 78) Innehåller en sanning, vi kan förlora oss i själva identifikationen av olika delar istället för att stanna upp och fördjupa och ta ansvar för det som vi har identifierat. Det kräver mer ansvar av oss. Att identifiera en dp som sade eller gjorde något kan också vara ett sätt att undvika ansvar. Sid 81 Följ klienten Marks process i terapi. Hans delpersonligheter The Worker och The Lover är i konflikt med varandra. I början av processen är John i identifikation med The Worker och ser ner på The Lover (som kallas wimp - mes). Den är ett problem, som han vill bli av med. Acceptans Du har rätt att finnas, du får känna, uppleva, tala och agera. S 81 Utmärks av att vi ser delpersonligheten som ett väsen, en person som vi kan relatera till. Ett förhållningssätt och en djupare relation till delpersonligheten kan växa fram som leder till att den finner sin plats i helheten. Accepterandet av en dp betyder inte nödvändigtvis att man tillåter dess beteende. Den kan behöva begränsas i sitt utagerande. Empati är nyckelordet. I annat fall fortsätter kriget mellan delp, med oss som slagfält. Acceptans leder också till ökad jagkontakt och vi kan från Jaget utsträcka empatisk kontakt till två delpersonligheter i konflikt, ex The Worker och The Lover (se Marks process 82 ff). Viktigt moment när dp får ett mer respektfullt namn, istället för att bli kallad för wimp. Kan se både höjd och djup i bägge delarna som annars skulle ha förblivit dolda, eller beskurna när man är exklusivt identifierad med bara en del. Desidentifikation (sid 83) är nödvändig för att kunna åstadkomma detta. Intressant resonemang om att identifikation inte alls handlar om att lära känna en del fullt ut. Tvärtom, menar Firman & Gila, så innebär en identifikation med en delp att vi tappar vår medvetenhet i den, endast känner dess ytligare aspekter, och skär av oss både från dess högre potential och hur den har blivit sårad (det lägre omedvetna). Det är först i och med desidentifikation som vi komma i kontakt med mer av höjd och djup i ett visst mönster. Processen underlättas av att terapeuten ser Mark, ser hans jag, och balanserar fram olika identifikationer (alltså fungerar som ett autentiskt unifying center för Marks upplevelser). Integration (inclusion inneslutande) Du tillhör mig (sid 85) Vi utsträcker vår förståelse till att innefatta varje dp:s högre och lägre medvetande. I varje delp finns höjd och djup. Vi går från att hantera beteenden, strategier och begär hos delp till att se de underliggande behov och drivkrafter som motiverar dem. Vad behöver den här delen egentligen. 16

17 Ex Mark The Worker försöker att leva upp till en överkritisk pappa, hanterar primal wounding, men bär också på kvalitéer som integritet, självrespekt, kreativitet. The Lover, hålls tillbaka av känslor av isolering och skam med bakgrund i tonårstiden, men i och med att en empatisk relation utvecklas kunde den också uttrycka mer av sina kvalitéer: humor, sexualitet, känslighet. (figur sid 88) Vi arbetar med att inkludera dem i vår medvetna personlighet och därmed kan vi också på ett fullödigare sätt ge ett medvetet uttryck för deras alltmer frigjorda krafter. Att frigöra sig från desperata reaktiva mönster, som handlar om ensamhet, kunna ge mer uttryck för den transpersonella nivån. S 87 Nödvändighet med grounding, att aktivt manifestera de olika delp behov i verkligheten mellan sessionerna. Grundning, testa att leva utifrån de olika insikter som har kommit i terapin. Tidfördelning mellan de två delp Återknyta till den dp som tenderar att falla i bakgrunden Agera på behov, vad kan jag ge till den här delp, oändliga variationer Syntes (motsvarar transformation) Ett samfungerande vi Sid 89 De tidigare stegen har handlat om att utveckla ett empatiskt förhållande mellan jaget och en delpersonlighet (möjligen två). Syntes handlar om att utforska delpersonligheternas relationer till varandra, deras kreativa sammanhang med varandra. Synergi - att få två eller flera element att på ett optimalt sätt samspela. Jmfr metaforer som Den inre orkestern och Den inre teatern. That to the extent that a subp has blossomed within the secure holding of empathic concern, it is ready to explore a more creative realationship with other subpersonalities - synthesis.. sid 89 Delp kan integreras med varandra för att forma ett mer harmoniskt inre och yttre uttryckssätt för hela personligheten. Handlar inte bara om att reducera ångest och ilska, transformera hinder och inre konflikter, utan också om få något helt kvalitativt nytt att framträda. Ex sid 90 The Worker och The Lover kan berika varandra, kan syntetiseras i en ny delp kallad Artisten. Artisten syntetiserar kvalitéerna i de två andra, transcenderar och samtidigt inkluderar dem, skapar något kvalitativt nytt. Kan visa en potential som ingen av de två andra på egen hand kunde manifestera tidigare. Synthesis implies that individuality on all levels is preserved. Samtidigt behöver inte den större helheten (Artisten) innebära en utplåning av Worker eller Lover, jmfr enskilda idrottare i en lagsport. De utplånas inte, de bibehålles, men inneslutes i en ny syntes. Mark kan exempelvis fokusera på ett projekt (worker), samtidigt som han håller kvar i en känslomässig sensibilitet för andra och det sociala sammanhanget (lover). Den nya syntesen integreras också i det mellersta omedvetna och fungerar i bakgrunden utan medveten styrning. En högre organiserande princip opererar mellan de olika delarna. Jämför hur viljan reglerar mellan olika psykologiska funktioner. 17

18 Sid 91 En delpersonlighets död Det finns också enl. författarna en slags delpersonlighetens död. Där en delp struktur behöver upplösas så att något nytt kan framkomma. En delp kan alltså försvinna. Den kan ex ha varit förknippad med en speciell (yrkes)roll eller en funktion som inte längre behövs. Exempelvis en förälder vars barn flyttar hemifrån. En student som är färdigutbildad. En yrkesman som går i pension. Kvalitéerna (och eventuell dysfunktionalitet) som finns i den kvarlever dock i nya former, tas upp i en ny delp. 18

19 Kap 5 Jaget - den personliga identitetens natur Sid 93- Vi är inte samma sak som medvetandets innehåll, eller våra erfarenheters innehåll. Jaget är distinkt men inte separat från psyche (själen) eller från soma (kroppen, beteende). En insikt som finns i en stor mängd psykologiska och andliga system (93-94). Det jag som antas framträda för att observera vårt inre landskap, återfinns i en mängd olika psykologiska och andliga inriktningar. De speglar i mer eller mindre hög grad den närvaro, the someone som existerar, distinkt men inte separat, i de intrapsykiska processerna, som kan observera och välja mellan dessa processer. (s 94) Vi kan bevittna, men också skifta fokus och påverka våra inre skeenden. Författarnas sätt att beskriva det är distinkt men inte separat. Ett annat sätt att säga det är att jaget är mer än (transcendent i förhållande till) tanke, känsla och kropp, men samtidigt är immanent, står i förbindelse med, är nära, i kontakt med tanke, känsla och kropp. Detta essentiella jag har de två funktionerna medvetande och vilja. Jaget är en referenspunkt som rör sig genom alla medvetandets processer och innehåll. För att fånga paradoxen i att jaget kan både transcendera identifikationer samtidigt som det kan vara engagerad i dem, förändra dem. Kan vara över, men också inuti eller nära. I is transcendent of content and process, but by this transcendence I can be immanent within content. (103) Exempel sid 104 på hur upplevelsen av att vara mer än exvis en dp faktiskt leder till att vi kommer nära, empatiskt ser den. "Jagets" förmåga att rikta uppmärksamheten är dess viljeaspekt, bevittnandet av allt medvetandeinnehåll är dess passiva aspekt...jagkontakt framkommer genom autentiska unifying centers. FG betonar vikten av empatisk kontakt, jaget blir det som empatiskt ser och omsluter exvis en delpersonlighet, vilket spontant leder till en desidentifikation. Se exempel (sid 96) en god vän om fungerar som ett autentiskt unifying center. Man kan vara sig själv, uttrycka sig fritt, vara spontan. Den empatiska relationen tillåter dig att vara empatisk också med dig själv. Du blir sedd, inte utifrån dina roller, attityder, åsikter, utan som den som har roller, attityder, åsikter. Tankar, infall, känslor kan komma och gå i medvetandet, som de vill. Samtidigt: behöver jag hjälp från en extern UC, exvis en vän, för att ha en empatisk relation med mig själv? Jag kan välja att vara kvar i min autentiska kontakt inåt, även om miljön är icke-empatisk, även om det kan vara betydligt svårare. Jämför med en överlevnadspersonlighet, som inte blir empatiskt speglad på sid 98. Hårddragna linjer tränger ut otillåtna tankar, impulser, känslor..jaget kan inte ses, bara upplevas. (s 97) Jagets natur kan inte ses, bara upplevas. Jag har inte ett jag, jag är ett jag, alltid!. The no-self, the no-thing, kan inte objektifieras, ögat som ser kan inte själv bli betraktat, göras till ett objekt. 19

20 Jaget är den referenspunkt, som rör sig mellan alla olika identifikationer, processer, mentalt innehåll. Se även andra jagdefinitioner, sid 103, som inte gör den distinktionen lika klart. Freuds ego, Winnicots true self etc Två sidor av desidentifikationsprocessen Sid 99 1 Kan handla om att bryta upp destruktiva, utagerande mönster eller begränsade identifikationer och alltså finna mer frid, harmoni, expansion, befrielse, djupare självkännedom. 2 Men kan också leda till att ett status quo, en relativt harmonisk identifikation bryts upp. Kan ex utmana en överlevnadspersonlighet, där man upplever trygghet, med låg grad av inre konflikt, stabilitet, genom en avskurenhet från höjd och djup. Desidentifikationen för in nya element i medvetandesfären. En utvecklingskris för in exempelvis förträngd ilska, förträngd sorg, förträngda behov - vilket skakar om den inre strukturen och förändrar den. Går tillbaka på den grundläggande, existentiella frågan: vem är jag? Insikten om att vara mer än sina överlevnadsmönster kan tillfälligt leda till ett inre kaos, som är nödvändigt för att kunna växa. jaget.har ingen essens eller kvalité i sig. Sid 100 ff Författarna understryker risken med att vi objektifierar jaget, om man identifierar det med tex en viss känsla. Jaget har inte några egenskaper i sig, det är en referenspunkt i medvetandet. Det som kan förknippas med jaget, som närvaro, frid, kärlek, empati, är för författarna övergående tillstånd, som jaget är identifierat med. När jag är i jaget så känner jag.frihet, frid, kärlek, närvaro skulle alltså enligt författarna vara att blanda ihop jaget (medvetandets observatör) med känsloinnehåll i medvetandet. Jag är lika mycket i jaget när jag är i min smärta, ilska, och sorg som när jag är i min frihet, kärlek och frid! Samtidigt talar de i andra sammanhang om Självet som agape - osjälvisk kärlek. I och med att jaget och Självet i essens är samma sak, verkar det som att jaget inte bara är en neutral observatör, något kommer också igenom kanalen. En slags subtilare energi. Kanske behöver vi göra en skillnad mellan övergående, egoiska känslor, ex kärlek-hat, njutning-smärta, glädje-sorg) och djupare tillstånd av varande som inte har någon antites, transpersonell frid, kärlek, empati, medlidande som bara ÄR. Man kan ha en transpersonell identifikation med energier från det högre omedvetna Genom meditation försvagar vi våra försvar och kan komma i kontakt med förträngt material. Vi kan bli mästare på att bevittna våra känslor, men på ett djupare plan fortfarande plågas av smärtor och reaktiva mönster. We may be truly desidentified from the contents of our awareness, yet still quite identified with and controlled by deeper structures of personality that organize our experience. (citat s 102) Hur vet vi då när vi gör en sådan partiell desidentifikation, som i själva verket är kontrollerad av en djupare identifikation? Svår fråga, kan avgöras av livserfarenhet.. 20