Slopa fastighetsskatten på verkstadsmaskiner

Transkript

1 17 september 2013 Reformagendan Förslag för ett företagsammare Sverige Slopa fastighetsskatten på verkstadsmaskiner Kerstin Nyquist # 10

2 Innehåll Slopa fastighetsskatten på verkstadsmaskiner... 3 Fastighetsbeskattning av industribyggnader Bakgrund... 4 Avkastningsmetod eller produktionskostnadsmetod Industritillbehör eller byggnadstillbehör Miljöinvesteringar i byggnader och anläggningar En ny värderingsmodell... 6 Slutsats

3 Slopa fastighetsskatten på verkstadsmaskiner Denna sammanfattande promemoria om fastighetsbeskattning inom den tunga basindustrin är framtagen i samband med reformlunchen på Svenskt Näringsliv den 25 september För fördjupning i ämnet hänvisas till rapporten Processindustrins fastighetsbeskattning författad av jur kand Erik Sköldeberg, Forum Fastighetsekonomi AB. 3

4 Fastighetsbeskattning av industribyggnader Sammanfattning Ska tunga nyinvesteringar i jobbskapande och vanligtvis mera miljövänliga maskiner leda till högre skatt för företagen? De flesta skulle säkert svara nej på denna fråga. Det svenska skattesystemet är emellertid utformat så att många företag tvingas betala extra skatt i form av fastighetsskatt på sina investeringar i maskiner och utrustning. Detta bromsar investeringar som annars skulle ge såväl arbetstillfällen, bättre arbetsmiljö och mindre utsläpp. När en industribyggnad har anpassats till maskiner och annan utrustning så att den betraktas som skräddarsydd taxeras den maskinella utrustningen som byggnadstillbehör och inte som industritillbehör. Byggnadstillbehör till skillnad mot industritillbehör räknas in i byggnadens taxeringsvärde och ingår därmed i underlaget för fastighetsskatt. Företagen får alltså betala fastighetsskatt även för den maskinella utrustningen. Det är framför allt vissa företag inom den tunga basindustrin som drabbas av denna snedvridande och orättvisa beskattning, exempelvis pappers- och massaindustrin, järnverk, gruvor och sågverk. Det är även så att samma produktionsresurs i form av byggnader och anläggningar kan få helt olika taxeringsvärde och fastighetsbeskattning beroende på hur byggnaden är utformad. Det rör sig här om ett begränsat antal industribyggnader som får mycket höga taxeringsvärden. Konsekvenserna för det enskilda företaget kan bli orimliga och påverka investeringsviljan för tunga och viktiga investeringar för svensk basindustri. Förutom att investeringarna är viktiga ur miljösynpunkt handlar det också om satsningar med långsiktiga planeringshorisonter; omkring år. Investeringarna säkrar således arbetstillfällen under en lång tid framöver. De medför också att den forskning och utveckling som bedrivs på anläggningar av detta slag förläggs till Sverige. Då det rör sig om mycket tunga maskinerier föreligger heller ingen risk för att investeringarna kan flyttas utomlands på det sätt som gäller för till exempel finansiella investeringar. Många av verksamheterna som berörs är förlagda till glesbygd. Det rör sig sammanfattningsvis om den typ av investeringar som industrialiserade länder i hög grad eftertraktar. Det finns ett färdigt förslag till att lösa denna problematik genom att undanta den maskinella utrustningen från beskattning. Det är en viktig fråga för företag inom den tunga basindustrin som inte innebär mer än ca 183 miljoner kronor i skattebortfall, men som leder till ökade investeringar och förbättrad miljö. Bakgrund Fastigheterna har under hundratals år varit föremål för beskattning i Sverige. I modern tid har industrifastigheterna varit föremål för beskattning i det så kallade garantibeskattningssystemet, vilken var en kommunal beskattning som även var kopplad till inkomstbeskattningen. År 1985 avskaffades garantibeskattningen och det infördes en statlig fastighetsskatt. Industrifastigheterna omfattades dock inte av denna statliga fastighetsskatt före Från och med 1996 infördes den statliga fastighetsskatten även för industrifastigheter och den består fortfarande. Fastighetsbeskattningen har i stort sett hela tiden, på något sätt, varit relaterad till fastigheternas taxeringsvärde. 4

5 Avkastningsmetod eller produktionskostnadsmetod Industribyggnader ska i fastighetstaxeringen antingen taxeras enligt den så kallade avkastningsmetoden, som är huvudregeln, eller enligt produktionskostnadsmetoden. De mera generella byggnaderna vanliga hus ska värderas med en avkastningsmetod som i princip innebär att en fiktiv avkastning relativhyra beräknas för byggnaden ifråga baserat på standard, ålder och läge i landet. Den fiktiva avkastningen kapitaliseras på visst sätt så att ett marknadsvärde för byggnaden bestäms. Så många byggnader som möjligt ska taxeras med avkastningsmetod. Produktionskostnadsmetoden ska användas när värdet av byggnaderna inte på ett korrekt sätt fångas upp med avkastningsberäkning. Produktionskostnadsberäkningen baseras på en uppskattning av byggnadens återanskaffningskostnad. Denna återanskaffningskostnad kan antingen beräknas utifrån den ursprungliga anskaffningskostnaden uppräknad med en byggkostnadsutveckling eller med stöd av erfarenhetstal av aktuella byggkostnader. Byggnader där produktionskostnadsberäkning ska ske är skräddarsydda byggnader (byggnader som är endast begränsat användbara för annan industriell verksamhet än den aktuella), bensinstationer, andra byggnader med olämplig form för normal industriproduktion samt byggnader som saknar karaktär av hus, till exempel cisterner och asfaltverk. Det rör sig här om byggnader inom den tunga basindustrin. Hur gränsdragningen mellan de byggnader som taxeras enligt avkastningsmetoden eller enligt produktionskostnadsmetoden görs är mycket viktigt. En gränsdragning som i många fall är mycket svår och komplicerad att göra, vilket framgår av rapporten Processindustrins fastighetsbeskattning. Att det är viktigt vilken metod som används för att bestämma taxeringsvärdet beror på att i de produktionskostnadsvärderade byggnaderna anses de till produktionen knutna maskinerna så integrerade med byggnaden att de anses som tillbehör till byggnaden (byggnadstillbehör) och inte som industritillbehör. Industritillbehör eller byggnadstillbehör Efter att det konstaterats att en industribyggnad är så utformad att produktionskostnadsmetoden ska tillämpas är nästa steg att skilja ut vilka tillbehör till byggnaden som ska betraktas som industritillbehör respektive byggnadstillbehör. Om tillbehören (maskiner) är industritillbehör taxeras de inte och beskattas då inte heller. Om det däremot är fråga om byggnadstillbehör kommer maskinerna att ingå i byggnadens taxeringsvärde och läggas till grund för beskattning. Som byggnadstillbehör ska räknas utrustning som anbragts för stadigvarande bruk på fastigheten. Maskinell utrustning ska således räknas som byggnadstillbehör endast om den tjänar till stadigvarande bruk för industriell rörelse i allmänhet oavsett vem som äger byggnaden och vilken verksamhet som bedrivs i den. Gränsdragningsproblematiken mellan vilka maskiner som tjänar byggnaden i allmänhet och vilka som tjänar den specifika verksamheten på fastigheten är uppenbar. Stora delar av den maskinella utrustningen i produktionskostnadsberäknade byggnader inkluderas med dagens praxis i taxeringsvärdet för byggnaden, trots att de inte är anbragta för stadig varande bruk. Det är detta som ger den egendomliga effekten att maskiner blir föremål för fastighetsskatt. 5

6 Det orimliga med denna praxis kan åskådliggöras med en jämförelse mellan olika maskininvesteringar. Den som driver en verksamhet med mindre maskiner, som får plats i en vanlig industribyggnad, drabbas inte av någon fastighetsskatt på maskininvesteringen. Den som däremot driver en verksamhet som kräver större och mer skrymmande maskiner, och där byggnaden runt densamma i någon mån anpassas för denna, drabbas av fastighetsskatt eftersom dessa maskiner anses vara byggnadstillbehör. Detsamma kan sägas om maskiner som inte står i en byggnad. En liten maskin som placeras direkt på marken blir förstås inte föremål för fastighetsskatt. Men om den är så stor att den kan ses som en byggnadskonstruktion så blir den plötsligt föremål för fastighetsskatt. Dessa regler är obegripliga för näringslivet. Det finns ingen logik i att vissa maskiner ska drabbas av fastighetsbeskattning och vissa inte. Systemet är oförutsägbart, snedvridande och hämmar viljan att göra dessa viktiga investeringar. Miljöinvesteringar i byggnader och anläggningar En betydande del av nyinvesteringarna i processindustrierna är idag miljöinvesteringar. Det rör sig om, rökgasreningar, processvattenrening återvinning av miljöfarliga biprodukter med mera. Svensk industri gjorde bara under 2011 enligt SCB, miljöskyddsinvesteringar på ca 4,8 miljarder kronor. För processindustrin är stora delar av dessa investeringar processanläggningar med maskinutrustning för vilka taxeringsvärde bestäms med produktionskostnadsmetod. Detta gäller framför allt våra basindustrier i skogsindustrin och gruvnäringen. Gruvbolagen i Norrbotten har under de senaste två åren och innevarande år investerat ca 1,5 miljarder kronor i rökgasrening. Dessa genererar taxeringsvärden om ca 619 miljoner kronor. Naturligtvis ska vi vara stolta över en konkurrensduglig industri som kan leva upp till beslutade miljökrav trots stora kostnader. Det är därtill positivt att dessa investeringar ger arbetstillfällen i glesbygd. Att dessa miljöinvesteringar genom taxeringssystemet drabbas av fastighetsbeskattning är sannolikt inte så allmänt känt. De rökgasreningar som just nu byggs i Norrbotten kommer att generera en årlig fastighets skatt på ca 3,1 miljoner kronor. I andra sektorer i samhället, har man olika subventioner för att stimulera miljöpositiva investeringar, medan man i stora delar av processindustrin, genom fastighetsskatten, drabbas av ökade kostnader på grund av delar av sina miljöinvesteringar. En ny värderingsmodell Förutsättningarna för att på ett nyanserat och rimligt rättssäkert sätt bestämma taxeringsvärden på byggnader och utrustning inom processindustri är med nuvarande regler dessvärre inte särskilt goda. Fastighetstaxeringen och åtföljande fastighetsskatt för processindustrin kan ibland slå helt oförutsägbart och gränsdragningsfrågorna gör det mycket svårt att veta om taxeringsvärdet verkligen är kopplat till ett realistiskt marknadsvärde för en processanläggning. En stor del av problemet ligger i att stora delar av värdena ligger i maskinell utrustning. Den orättvisa och icke förutsägbara fastighetsbeskattning, som blir en följda av de underliggande principerna för att bestämma taxeringsvärden på processindustrins byggnader, behöver på något sätt korrigeras. 6

7 Det finns sedan tidigare en modell för att bestämma ett särskilt delvärde för maskiner. Modellen togs fram av Näringslivets skattedelegation och presenterades i Fastighetstaxeringsutredningens betänkande SOU 2000:10. Utredningen valde dock att inte lägga fram något lagförslag eftersom man ansåg att det saknades ett politiskt beslut i frågan. Modellen innebär att det särskilda delvärdet definieras som värdet på motorer, maskiner, kärl eller därmed jämförliga redskap som direkt ingår i den industriella processen på platsen. Denna definition är fortfarande hållbar. Sedan det särskilda delvärdet bestämts avräknas det från det totala byggnadsvärdet för industribyggnaden. På så sätt kommer maskinerna inte längre att ingå i beskattningsunderlaget. För närmare beskrivning med exempel från olika industrier se rapporten Processindustrins fastighetsbeskattning. Den föreslagna principen att avräkna särskilda delvärden för maskiner kommer naturligtvis att påverka det totala fastighetsskatteuttaget. Totalt taxeringsvärde för industrier i tkronor AFT-13 Tomtmark Avkastningsvärderad industri varav kontor varav lager varav produktion Under uppförande Produktionskostnadsvärderad industri Summa Av ovanstående tabell framgår att det totala taxeringsvärdet för industrifastigheter är 354 miljarder kronor. I detta värde ingår de produktionskostnadsvärderade industribyggnaderna till ett värde på 41 miljarder kronor, vilket med nuvarande fastighetsskatteuttag på 0,5 procent ger en total fastighetsskatt på 205 miljoner kronor per år. I rapporten Processindustrins fastighetsbeskattning har vid en närmare beräkning kunnat konstateras att maskinernas andel av de produktionskostnadsvärderade industribyggnaderna utgör knappt 183 miljoner kronor. Slutsats Fastighetsbeskattningen av sådana tillgångar som i vanlig mening inte är fastighet, utan maskiner, är skadlig ur miljö-, glesbygds- och arbetskraftssynpunkt. Investeringarna som träffas av skatten är viktiga för svenskt näringsliv och säkrar forskning och utveckling på plats i Sverige. En investering på 1 miljard kronor kan resultera i en årlig fastighetsskatt på ända upp till 3 miljoner kronor. Med allt mera globaliserade företagsstrukturer, kan naturligtvis fastighetsskatt på en investering i nämnda storleksordning, vara tungan på vågen för i vilket land man väljer att lägga en investering. Den medför också svåra gränsdragningsproblem med avseende på bl.a. vilket maskineri som ska ingå i taxeringsvärdet (byggnadstillbehör) och vilka som inte ska ingå (industritillbehör). För den skattskyldige är systemet oförutsägbart. Metoden att beräkna värdet på utrustningen saknar dessutom samband med den verkliga värde 7

8 utvecklingen på maskinerna ifråga. Att beskattningen fortgår oberoende av lönsamheten över konjunkturcyklerna i industrin gör att den för vissa branscher är en av de komponenter som kan påverka möjligheten att överleva i en konjunktursvacka. Så som skatten är uppbyggd medför den en stor och kostsam arbetsinsats från både Skatteverket och de skattskyldiga. Statens intäkter för denna fastighetsskatt uppgår till knappt 183 miljoner kronor. Nettovärdet av denna intäkt, mot bakgrund av de resurser som måste läggas på att hantera den, kan ifrågasättas. Ett undantagande av maskinell utrustning från fastighetsskatt kan således införas med ett mycket litet inkomstbortfall för staten. I gengäld ökar möjligheten till framtida investeringar i glesbygd, arbetstillfällen säkras och miljöförbättringar undgår onödig dubbelbeskattning. Samtidigt uppnås ett mer logiskt och rättssäkert fastighetsskattesystem. Kerstin Nyquist, skatteavdelningen, Svenskt Näringsliv 8

9 Storgatan 19, Stockholm Telefon