NSD NÄRINGSLIVETS SKATTE- DELEGATION

Transkript

1 NSD NÄRINGSLIVETS SKATTE- DELEGATION Skatte- och tullavdelningen Finansdepartementet Stockholm Er referens: Fi2006/24460 Stockholm, Remissyttrande Promemoria om slopad förmögenhetsskatt m.m. Inställning Näringslivets skattedelegation (NSD) välkomnar förslaget att slopa förmögenhetsskatten och tillstyrker därför promemorians förslag i denna del. NSD delar däremot inte den bedömning som görs i promemorian som utmynnar i slutsatsen att kontrolluppgifter om förmögenhet även fortsättningsvis skall samlas in. NSD föreslår därför att kontrolluppgiftsskyldigheten för förmögenhetsuppgifter slopas. NSD bedömer att det är av stor betydelse för investeringsbeslut i Sverige att kontrolluppgiftsskyldigheten slopas samtidigt med förmögenhetsskatten. För näringslivet är det en trovärdighetsfråga som har betydande ekonomiska konsekvenser för den svenska ekonomin. Effekterna av slopad förmögenhetsskatt Förmögenhetsskatten slopas för att underlätta framför allt de mindre företagens kapitalförsörjning. Förmögenhetsskatten har också medfört en rad problem av rättvisetillämpnings- och legitimitetskaraktär. Skatten rymde så många - och nödvändiga - undantag att ett korthus framstod som hållbart i jämförelse. Inte ens lågt ställda krav på likabehandling kunde rimligen sägas vara uppfyllda. Detta innebar även åtföljande snedvridningar på kapitalmarknaderna. I promemorian framhålls att bristen på riskvilligt kapital, bland annat orsakat av det höga svenska skatteuttaget på kapital i form av förmögenhetsskatt, har bidragit till att svenska uppfinningar och innovationer kommersialiserats i andra länder och lett till nya jobb utomlands i stället för i Sverige.

2 2 Framför allt har skatten bidragit till en betydande kapitalflykt. Detta har inneburit sämre tillgång till investeringskapital för i synnerhet mindre företag, vilket i förlängningen var negativt för investeringar, tillväxt och jobb i Sverige. Det är viktigt att skattemotiverad kapitalflykt upphör. Därför behöver nu beslutet om slopad förmögenhetsskatt vinna tilltro som ett permanent beslut. Beslutets trovärdighet En viktig aspekt på förmögenhetsskattens avskaffande rör beslutets trovärdighet för framtiden. Allmänt kan konstateras att stabila spelregler, förutsebarhet och långsiktig hållbarhet är viktiga egenskaper i en trovärdig finanspolitik. Ju mer stabila de politiska förutsättningarna är, desto säkrare blir avkastningen på en investering. En utgångspunkt för att studera investeringsviljan hos en investerare och entreprenör är att denne är intresserad av investeringens avkastning efter skatter. Ju högre denna avkastning är, desto större blir sannolikheten att investeringen sker. Samtidigt gäller att för en given nivå på avkastningen, ökar sannolikheten att investeringen genomförs ju lägre investeringens risk är. Inför varje beslut om att investera kapital sker en riskbedömning, som principiellt kan delas upp i en kommersiell risk och en politisk risk. Den kommersiella risken rör själva affären, exempelvis hur attraktiv en produkt kan bedömas bli, marknadssituationen för produkten etc. Den politiska risken rör förutsättningar av institutionell karaktär t.ex. skattesituationen. Dessa allmänna förhållanden kan illustreras med ett exempel. Anta att en entreprenör och investerare står inför beslutet att satsa kapital och flytta sin egen hemvist till antingen Sverige eller ett annat land. Anta vidare att den kommersiella risken och förutsättningarna i övrigt i de båda länderna är exakt lika. Avgörande för beslutet blir då den politiska risken. Om den politiska risken är lägre i Sverige sker satsningen här, medan den hamnar i det andra landet om Sveriges politiska risk bedöms som högre. Specifikt kan den politiska risken bestå i att bedöma sannolikheten för att Sverige börjar ta ut en skatt som skulle försämra investeringens avkastning. Denna sannolikhet bestäms av många faktorer, såsom det allmänpolitiska läget etc., men mer relevant i den nu aktuella situationen är hur de praktiska förutsättningarna ser ut för att (snabbt) genomföra en skatteförändring. I den nu aktuella situationen blir allt annat lika den politiska risken högre, om Sverige behåller systemen för uppgiftsinsamling av förmögenheter. Ju mer av dessa system som bibehålls, desto högre kan risken bedömas bli att förmögenhetsskatten återinförs. Omvänt ökar politikens trovärdighet om beslutet att avskaffa förmögenhetsskatten åtföljs av att alla insamlingssystem för uppgifter om förmögenheter direkt avvecklas. Därmed skulle också sannolikheten öka för att entreprenörer och investerare väljer att satsa kapital och/eller flytta sin egen hemvist hit. Avskaffade system för insamling av förmögenhetsuppgifter är alltså positivt för investeringarna och därmed i förlängningen tillväxten och jobben i Sverige.

3 3 Sammantaget har frågan om insamling av förmögenhetsuppgifter således stor betydelse i fråga om finanspolitikens trovärdighet, specifikt då det gäller förmögenhetsskattens avskaffande. En bedömning är att det också finns anledning att allmänt sett anta att en alltför omfattande insamling av uppgifter (om förmögenhet, eller andra ändamål) har negativ inverkan på näringsklimatet, investeringsviljan och intresset att starta och driva företag. Omvänt kan en (mer) restriktiv hållning till uppgiftsinsamling bidra till att stärka näringsklimatet och därmed i förlängningen investeringarna, tillväxten och jobben i Sverige. Att behålla kontrolluppgiftsskyldigheten även efter slopandet av förmögenhetsskatten kommer att väsentligt minska de positiva effekterna och leda till att en ny osäkerhet uppstår om uthålligheten i beslutet att avskaffa förmögenhetsskatten för gott. Rättssäkerhet och integritetsaspekter I lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK) anges i vilka fall kontrolluppgifter skall lämnas. Gemensamt för de situationer när uppgifter skall lämnas är att det är fråga om uppgifter som lämnas om annan än uppgiftslämnaren själv (tredjeman). De uppgifter som de kontrolluppgiftsskyldiga automatiskt skall lämna till Skatteverket är sådana som skall vara till ledning för taxering, bestämmande av olika underlag för skatter och avgifter, registrering av preliminär skatt, beräkning av pensionsgrundande inkomst samt uppgifter till ledning för beskattning utomlands (1 kap. 4 LSK). I 1 kap. 4 första stycket 1 i LSK anges att kontrolluppgifterna lämnas till ledning för taxering enligt taxeringslagen. Av 1 kap. 1 första stycket 2 taxeringslagen framgår, enligt nu gällande bestämmelse, att lagen gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt. Skatteverket har utöver detta även möjlighet att förelägga tredjeman att lämna uppgift om rättshandling mellan denne och den som Skatteverket kontrollerar (17 kap. 4 LSK). Kontrollen skall då avse förhållanden som är av betydelse för att deklarationsoch annan uppgiftsskyldighet enligt LSK har fullgjorts riktigt och fullständigt av andra än den som föreläggs. Nu föreslås alltså att det automatiska insamlandet av uppgifter om förmögenhet skall fortsätta. Skälet sägs vara att Skatteverket på så sätt får en övergripande bild av den skattskyldiges ekonomi med eventuella förändringar under året och att detta är av väsentligt värde för granskningen. Vad som framstår som det viktigaste motivet för att behålla kontrolluppgiftsskyldigheten är dock att andra myndigheter behöver uppgifterna för andra ändamål. Exempelvis Försäkringskassan för kontroll av bostadsbidrag och Centrala studiestödsnämnden för kontroll av vissa stöd och SCB för statistikändamål. Besvärliga omställningsproblem och effektivitetsförluster sägs annars uppkomma. För att tredje man skall ha skyldighet att automatiskt lämna kontrolluppgifter till Skatteverket rörande förmögenhet skall Skatteverket ha behov av dessa för något av de ändamål som anges i 1 kap. 4 LSK. När nu förmögenhetsskatten slopas finns det, enligt NSD:s uppfattning, inte längre någon egentlig grund för att upprätthålla ett generellt krav på uppgifter om förmögenhet från tredje man, t.ex. de finansiella företa-

4 4 gen. Dessa uppgifter behövs ju inte längre för att fastställa underlag för att ta ut förmögenhetsskatt. NSD anser att det inte finns något uttalat lagstöd för att låta den generella kontrolluppgiftsskyldigheten för förmögenhetsuppgifter gälla när förmögenhetsskatten nu slopas för att Skatteverket, i vissa fall, skall kunna använda uppgifterna som urvalsinstrument för kontrollen och för att få en övergripande bild av den skattskyldiges ekonomi. De skäl som anförs för Skatteverkets behov av aktuella uppgifter kan inte anses falla in under de ändamål som anges i 1 kap. 4 LSK. Förslaget innebär således att uppgifter om förmögenhet skall samlas in med hjälp av skattelagstiftningen för att huvudsakligen användas för helt andra syften utan att uppgifterna primärt behövs för beskattningen. Det innebär att banker och andra kontrolluppgiftslämnare skall fortsätta att lämna uppgifter om förmögenhet till Skatteverket trots att förmögenhetsskatten avskaffas och uppgifterna således inte behövs för att fatta beslut om förmögenhetsskatt. Andra myndigheters behov av uppgifter skulle med regeringens förslag tillgodoses genom informationsutbyte med Skatteverket. (Uppgifter vars kvalitet därtill starkt kan ifrågasättas då den som vill undgå rapportering kan ta ut pengarna från bankkontot över årsskiftet - eller motsvarande med andra tillgångar - utan att därför göra sig skyldig till något klandervärt. Det är för övrigt anmärkningsvärt att olika former av bidragsförmåner är kopplade till lagen om statlig förmögenhetsskatt. Med den reglering som finns - och som kommer att finnas med det framlagda förslaget - med en koppling till den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt, är det många tillgångsslag som lämnas utanför vid bedömningen av om bidragsförmåner skall utgå eller inte. Detta gör att värdet av kontrolluppgiftslämnandet ytterligare kan ifrågasättas.) Ett system där Skatteverket kommer att fortsätta insamlandet av uppgifter innebär att skattelagstiftningen - med dess stränga krav på uppgiftslämnande - kommer att användas för att hämta in uppgifter för verksamheter med helt andra syften. När det gäller skattelagstiftningen finns - förutom föreläggande med eller utan vite - i förlängningen även möjlighet att tillgripa olika former av tvångsåtgärder. Det borde vara självklart att skattelagstiftningens regelverk inte skall användas för uppgiftsinsamlande där det huvudsakliga syftet är att hämta information åt andra myndigheter. I annat fall riskeras såväl integritetsskyddet som rättssäkerheten. Regeringen fick i våras ta emot Integritetsskyddskommitténs betänkande Skyddet för den personliga integriteten där kommittén gjort en bred kartläggning och analys av lagstiftning som rör den personliga integriteten. Kommittén gjorde sina bedömningar av rättsläget utifrån ett integritetsskyddsperspektiv. Vad gäller skatteområdet konstaterade kommittén att det inte har lämnats någon godtagbar förklaring till varför möjligheterna att på skatteområdet lämna ut uppgifter till andra myndigheter är mycket större än på andra områden där absolut sekretess gäller. När det gäller den bestämmelse som infördes från och med den 1 juli 2006 om att skattebrottsenheterna inom Skatteverket har rätt till direktåtkomst i beskattningsdatabasen, kritiserade kommittén lagstiftaren för att över huvud taget inte ha diskuterat den principiellt viktiga frågan om vad det innebär från integritetsskyddssynpunkt att man ger en brottsbekämpande myndighet tillgång till uppgifter från en verksamhet

5 5 som har ett helt annat syfte samtidigt som den enskilde är skyldig att lämna in uppgifter om sina personliga och ekonomiska förhållanden. Integritetsskyddskommittén fortsätter sitt arbete med att se över lagstiftningen på det här området. Det borde vara en självklarhet för regeringen att inte upprepa den tidigare regeringens misstag och därför ta reda på Integritetsskyddskommitténs inställning i frågan innan regering och riksdag har att ta slutlig ställning. NÄRINGSLIVETS SKATTEDELEGATION Krister Andersson