Utrednings- verksamheten OP-4

Transkript

1 Promemoria Genomförandekommittén för nya Polismyndigheten Ju 2012:16 Utrednings- verksamheten OP-4 Kartläggning processer och flöden Rapport första deluppdraget

2

3 1 Inledning... 2 Hur har arbetet gått med att implementera PNU?... 2 Förundersökningsledare Förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring Hur utreds brott? Samordning Kapacitets- och strukturfrågor Några relevanta aspekter av brottssituationen i Sverige Arbetsgruppens kommentarer och slutsatser av materialet PNU FU-ledning Initiala åtgärder Kvalitetssäkring Förundersökningsledarnas kompetens Samordning Kompetensförsörjning Grova våldsbrott PKC Nomenklaturproblemet Övrigt Bilaga 1. Enkät avseende kartläggning processer och flöden

4 2 Inledning Det första deluppdraget inom projekt OP 4 Utredningsverksamheten, som ska redovisas 1 september 2013, består i att kartlägga processer och flöden inom utredningsverksamheten inklusive samordningsfrågor och kapacitet samt hur polisen försörjer sig med kompetens inom utredningsverksamheten. Detta har skett genom en övergripande beskrivning inom samverkansområdena där en kortfattad beskrivning för varje polismyndighet/län som sammanfattas i en PM för varje samverkansområde har presenterats. Kartläggningen har kompletterats genom att ett antal frågor besvarats för varje polismyndighet, dvs. 21 st. För att erbjuda en utgångspunkt för kartläggningen, ett s.k. benchmark, har den utgått från hur långt, och på vilket sätt, Polisens nationella utredningskoncept (PNU) har implementerats i länen/ samverkansområdena. När det gäller flöden har statistik inhämtats av projektledningen från RPS. Det insamlade materialet presenteras i sammandrag nedan. Inledningsvis ges en övergripande bild av utredningsverksamheten i Sverige inklusive hur arbetet har gått med att implementera PNU. Därefter följer mer detaljerade framställningar från länen/ samverkansområdena avseende kartläggningens frågeställningar under rubrikerna Förundersökningsledare, Förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring, Hur utbreds brott?, Samordning samt Kapacitets- och strukturfrågor. Sammanställningen är inte menad som en komplett framställning av situationen i alla län/ samverkansområden. Den ska snarare läsas som en redovisning som tar fasta på exempel av mer allmängiltig karaktär. Framställningen fortsätter med en summering av några relevanta aspekter av brottssituationen i Sverige. Projektgruppens egna kommentarer och slutsatser presenteras sist i rapporten och skiljt från underlaget. Hela projektgruppen står bakom denna rapport. Projektledare är Lisbeth Johansson, överåklagare och sekreterare är Peter Bröms, strategisk rådgivare Rikskriminalpolisen. Hur har arbetet gått med att implementera PNU? Vid arbetet med kartläggningen har väsentliga beståndsdelar av PNUkonceptet beaktats. Projektet ska dock även kartlägga övrig utredningsverksamhet, vilket företrädesvis sker under rubrikerna Hur utreds brott? respektive Kapacitets- och strukturfrågor. Väsentliga

5 3 delar i PNU är förundersökningsledning, utvecklad arbetsmetodik (bland annat förstahandsåtgärder) och brottsreduktion, samt samordningsfunktioner. Brott ska utredas i nära anslutning till händelsen. Förundersökningsledaren ska ha hög juridisk kompetens, rätt utbildning, en renodlad roll och vara dygnet-runt täckande. Samordningsfunktioner ska finnas vilket innebär operativ brottsanalys, forensisk analys, ärendesamordning och brottsförebyggande funktion. Ytterligare en väsentlig beståndsdel i PNU är utvecklad arbetsmetodik vid utredning av mängdbrott. Utredning ska ske i nära anslutning till brottet och utredningsresurs ska finnas på frekvent tid i syfte att skapa möjlighet till detta. I PNU föreslås en processinriktad organisation och arbete i arbetslag. Projektgruppen har utifrån PNU i enkäten inför kartläggningen utgått från områdena förundersökningsledare, förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring och samordning. Kartläggning av metoder i övrigt har inte skett. PNU kan i korthet beskrivas; 1. All personal oavsett funktion, ska se sig som brottsutredare. 2. Yttre personal ska vidta de utredande åtgärder som är möjliga och nödvändiga direkt på brottsplatsen. 3. Förundersökningsledare och utredare ska arbeta när brott begås. 4. En förundersökningsledare ska ha hög juridisk kompetens, ansvara för att utredningarna kvalitetssäkras och finnas i tjänst dygnet runt. Förundersökningsledarskapet ska vara renodlat utan arbetsledande funktion. 5. Samordning ska ske såvitt gäller brottssamordning, ärendesamordning samt forensisk analys. 6. Spårsäkring på brottsplatsen ska genomföras av yttre personal, lokala brottsplatsundersökare eller kriminaltekniker. Lokala brottsplatsundersökare ska finnas tillgängliga på brottsfrekventa tider och arbeta med mängdbrott. En sammanställning av det inkomna underlaget presenteras nedan. Svar finns från alla polismyndigheter. Enkäten finns som bilaga 1. Vid otydlighet i svaren har projektgruppen tolkat svaret. Som exempel kan ges följande fråga: Finns dygnstäckande förundersökningsledare för utredningsverksamheten (inte vakthavande befäl) dygnet runt?

6 4 Om svaret har varit Ja därefter vakthavande befäl, så har projektgruppen tolkat detta svar som nej, eftersom frågan är entydig och har syftet att se hur långt man har kommit i landet med dygnstäckande förundersökningsledare för den brottsutredande verksamheten. (se även Rikspolisstyrelsens tillsynsrapport 2013:3 Uppföljning av inspektion av polismyndigheternas ärendebalanser i den brottsutredande verksamheten där inspektionsgruppen rekommenderar att renodlingen av förundersökningsledarskapet som förordas i PNU bör omprövas). Ett annat exempel är om frågan är ställd så att svaret kan vara ja eller nej, medan svaret till exempel är att ambitionen är att det ska ske. Då har projektgruppen tolkat detta som ett nej. Målsättningen har varit att få en så korrekt kartläggning som möjligt för att det följande arbetet ska bli så relevant som möjligt och inriktat efter behoven. I tabell 1 nedan har svaren från länen avseende förundersökningsledare sammanställts avseende följande frågor: Finns renodlade förundersökningsledare 1 med huvudsaklig arbetsuppgift mot initial FU-ledning (läs: vid krimjourer motsvarande)? ( FUL INIT i tabell 1) Finns renodlade förundersökningsledare därefter i utredningsprocessen? ( FUL POST i tabellen) Finns dygnstäckande förundersökningsledare med full delegation för den brottsutredande verksamheten (alltså inte vakthavande befäl, utan särskild förundersökningsledare för brottsutredande verksamhet)? ( FUL 24h i tabellen) Har förundersökningsledarna full utbildning, har de genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen om 16 veckor? ( FUL UTB samt efterföljande kolumn i tabellen) Renodlade förundersökningsledare med huvudsaklig arbetsuppgift mot initial FU-ledning (läs: vid krimjourer motsvarande) finns i alla samverkansområden. Renodlade förundersökningsledare i senare led i utredningsprocessen finns i flera samverkansområden. Undantagen är Västerbotten i Nordsam, Gävleborg, Uppsala och Västmanland i samverkansområde Mitt, Gotland och Västra Götaland i samverkansområde Väst. 1 Med renodlade förundersökningsledare avses sådana utan personalansvar.

7 5 Tabell 1. Förundersökningsledare. Förundersökningsledare Polisregion Nord Jämtland Norrbotten Västerbotten Västernorrland Polisregion Bergslagen Dalarna Värmland Örebro Polisregion Mitt Gävleborg Uppsala Västmanland Polisregion Stockholm Gotland Stockholm Polisregion Öst Jönköping Södermanland Östergötland Polisregion Väst Halland Västra Götaland Polisregion Syd Blekinge Kalmar Kronoberg Skåne FUL INIT FUL POST FUL 24h FUL UTB FUL UTB % NEJ 100% NEJ 100% NEJ NEJ 100% NEJ 100% NEJ 100% NEJ 100% NEJ NEJ 80% NEJ NEJ NEJ 35% NEJ NEJ NEJ 40% NEJ NEJ NEJ 65% NEJ NEJ NEJ NEJ 0% NEJ 15% NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ 75% 100% NEJ 100% NEJ NEJ <20% NEJ >80% NEJ 75% NEJ 75% NEJ 40% RKP NEJ NEJ 70% Dygnstäckande förundersökningsledare med full delegation för den brottsutredande verksamheten (alltså inte vakthavande befäl, utan särskilda förundersökningsledare för brottsutredande verksamhet) finns endast i Stockholm, Västra Götaland (Göteborg) och Sydsam. I Nordsam, Dalarna, Värmland, Jönköping, Östergötland och Halland har förundersökningsledarna full utbildning, dvs. de har genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen om 16 veckor. I övriga län varierar antalet mellan 0 % (Gotland) och 80 % (Örebro). I tabell 2 nedan har svaren från länen avseende förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring sammanställts avseende följande frågor: Fullgörs initiala åtgärder på plats? ( PÅ PLATS i tabell 2) Kvalitetssäkras förstahandsåtgärder som patrullen gjort av förundersökningsledare i realtid inne/centralt? ( KVAL INNE i tabellen)

8 6 Används LOKUS? ( LOKUS i tabellen) Kvalitetssäkrar förundersökningsledarna de polisledda förundersökningarna innan färdigt protokoll går till åklagare genom att läsa igenom dessa? ( KVAL ÅKL i tabellen) Tabell 2: Förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring. Förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring Polisregion Nord Jämtland Norrbotten Västerbotten Västernorrland Polisregion Bergslagen Dalarna Värmland Örebro Polisregion Mitt Gävleborg Uppsala Västmanland Polisregion Stockholm Gotland Stockholm Polisregion Öst Jönköping Södermanland Östergötland Polisregion Väst Halland Västra Götaland Polisregion Syd Blekinge Kalmar Kronoberg Skåne PÅ PLATS KVAL INNE LOKUS KVAL ÅKL NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ RKP NEJ När det gäller i vilken omfattning initiala åtgärder fullgörs på plats, varierar svaren såväl mellan som inom flera av samverkansområdena. Gemensamt föreligger en ambition att utföra dessa på plats. Spårsäkring säkerställs eller genomförs initialt i nära anslutning till händelsen på en rad olika sätt. Förstahandsåtgärder som en patrull gjort kvalitetssäkras av förundersökningsledare centralt i de flesta fall, men inte överallt. Undantagen förefaller vara Bergslagen samt Skåne. I vissa fall coachar

9 7 förundersökningsledare på plats, medan de i andra fall skriver utredningsdirektiv. Ingen enhetlig bild går att sammanställa. Användningen av LOKUS är utbredd. Endast Gotland anger att de inte använder LOKUS. Den tillgängliga informationen belyser inte LOKUS betydelse för att klara upp brott utan identifierar bara om och hur LOKUS används. Hur LOKUS används varierar över landet. Förundersökningsledare kvalitetssäkrar alltid de polisledda förundersökningarna innan färdigt protokoll går till åklagare genom att läsa igenom dessa i Jämtland, Jönköping, Södermanland, Östergötland, Kalmar och Kronoberg. Det sker oftast, men inte alltid, i Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Halland och Stockholm, ofta men inte alltid i Blekinge, och i varierande grad på andra ställen. I tabell 3 nedan har svaren från länen avseende samordning sammanställts avseende följande frågor: Finns samordningsenhet (såväl brotts- som ärendesamordning)? ( SMORD.ENH i tabell 3) Finns det en ingång/tratt i länet? ( EN TRATT i tabellen) Myndighetsgemensamma samordningsenheter (såväl brotts- som ärendesamordning) finns i samtliga län förutom Gotland, Södermanland, Östergötland och Västra Götaland. De är organiserade på olika sätt i de olika samverkansområdena, och de gör olika saker. Med en strikt tolkning av PNU är de sällan kompletta. Anmälningar tas emot och omhändertas på en rad olika sätt. En ingång/tratt finns i många fall. Undantagen är Västerbotten, Gävleborg, Västmanland, Gotland, Stockholm, Södermanland, Östergötland och Västra Götaland.

10 8 Tabell 3: Samordning. Samordning Polisregion Nord Jämtland Norrbotten Västerbotten Västernorrland Polisregion Bergslagen Dalarna Värmland Örebro Polisregion Mitt Gävleborg Uppsala Västmanland Polisregion Stockholm Gotland Stockholm Polisregion Öst Jönköping Södermanland Östergötland Polisregion Väst Halland Västra Götaland Polisregion Syd Blekinge Kalmar Kronoberg Skåne SMORD.ENH EN TRATT NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ RKP Den nationella överenskommelsen ( )avseende samordning av ärenden fungerar, enligt de svar som delgivits, så där. Ibland anges den fungera bra, i andra fall inte. Även om den nationella överenskommelsen fungerar i huvudsak bra är den inte lika effektiv inom brottsamordning som ärendesamordning. Beslut avseende förundersökningsbegränsning respektive beslut att inte inleda förundersökning tas med viktiga undantag oftast av förundersökningsledare utanför samordningsenheten. I tabell 4 nedan har svaren från länen avseende kapacitets- och strukturfrågor sammanställts avseende följande frågor: Används PUG-konceptet fullt ut inklusive registrering (se vidare PUG för de krav/förväntningar som finns, PUG version 2 oktober ) ( PUG i tabell 4)

11 Hur många PUG-ärenden kan man klara inom länet respektive samverkansområdet, och med vilken uthållighet? ( ANTAL PUG i tabellen) Finns det specialrotlar, exempelvis för övergrepp mot barn? ( RTL BARN i tabellen) Finns det specialrotlar för våld och övergrepp i nära relation/familjevåldsrotlar? ( RTL VÅLD i tabellen) Finns det specialrotlar för bedrägerier? ( RTL BEDR i tabellen) Finns det andra specialrotlar? ( RTL ANNAN i tabellen) Tabell 4: Kapacitets- och strukturfrågor. 9 Kapacitets- och strukturfrågor PUG ANTAL PUG RTL BARN RTL VÅLD RTL BEDR RTL ANNAN Polisregion Nord Jämtland 1 NEJ Norrbotten NEJ 1 NEJ NEJ NEJ Västerbotten NEJ 1 Västernorrland NEJ 1 NEJ NEJ Polisregion Bergslagen Dalarna 1 Värmland 1 Örebro NEJ 1 Polisregion Mitt 3 Gävleborg NEJ 1 NEJ Uppsala 1 Västmanland NEJ 1 NEJ Polisregion Stockholm Gotland NEJ 0 NEJ NEJ NEJ Stockholm 3 till 4 Polisregion Öst Jönköping 1 till 2 Södermanland 1 till 2 Östergötland 1 till 2 Polisregion Väst Halland NEJ 1 Västra Götaland 4 till 5 Polisregion Syd Blekinge 1 Kalmar 1 NEJ Kronoberg 1 NEJ Skåne 3 RKP 2 NEJ Avseende grova brott menar de flesta län att de skulle kunna klara åtminstone ett PUG-ärende med uthållighet över tid. Detta betyder i sin tur att varje samverkansområde enligt egen utsaga skulle klara någonstans mellan 3 och 5 PUG-ärenden med uthållighet över tid. I alla län finns specialrotlar av olika slag, eller specialiserad personal vid till exempel utredningsenheter, exempelvis för övergrepp mot barn, för våld och brott i nära relation/familjevåldsrotlar, och för bedrägerier. Jämtland, Norrbotten, Västernorrland, Gävleborg och Västmanland (samt RKP) avviker från bilden då de inte har bedrägerirotlar,

12 10 Norrbotten avviker då de inte har en rotel (motsvarande) för övergrepp mot barn eller brott i nära relation. Det senare gäller även för Västernorrland, Kalmar och Kronoberg. Gotland har tre utbildade barnutredare, i övrigt inga andra specialkompetenser. Frågeområdet berör ett vidare fält än vad som avspeglas i tabellen. Huvudsakligen handlar det om kompetensfrågor, både i kvantitativa och kvalitativa termer. En god kompetensförsörjning är ett centralt område för utredningsverksamheten. Svaren på de frågor som ställdes om detta uppvisar en stor grad av variation men samtidigt positiv kreativitet för att försöka säkerställa en hög kompetens. Förundersökningsledare Renodlade förundersökningsledare med huvudsaklig arbetsuppgift mot initial FU-ledning (läs: vid krimjourer motsvarande) finns i alla samverkansområden. I Västerbotten i Nordsam ansvarar jourhavande förundersökningsledare för initial förundersökningsledning vid förstahandsåtgärder, även i ärenden med okänd gärningsperson, samt för kvalitetssäkring samt viss förundersökningsbegränsning. Deras huvudsakliga resurs utgörs av utryckningspersonal, dygnet runt samt krimjourspersonal, kl. 7-22, veckans alla dagar. Vid länskriminalavdelningen i Västernorrland finns 6 jourhavande förundersökningsledare. De är samlokaliserade med vakthavandebefälet vid LKC. Dessa ansvarar för aktiv förundersökningsledning, initial samordning och brottssamordning. Förundersökningsledarna i Bergslagen är renodlade. Förundersökningsledarna förfogar över all personal i Örebro via vakthavande befäl. De är sex förundersökningsledare som arbetar tvåskift och när de inte är i tjänst träder vakthavande- eller kc-befäl in som beslutsfattare. Tvångsmedelsbeslut om kroppsbesiktning fattas av ett kc-befäl vid lednings- och kommunikationscentralen. Samtliga förundersökningsledare i Dalarna har till uppgift att aktivt leda utredningsprocessen och lämna direktiv. Samtliga förundersökningsledarna i Värmland förfogar över all personal i myndigheten via vakthavande befäl som de är samlokaliserade med. På tider då inte förundersökningsledarna är i tjänst träder vakthavandebefäl in som beslutsfattare. I samverkansområde Mitt är jourförundersökningsledare första linjens förundersökningsledare i Västmanland och Gävleborg (inre befäl i Uppsala) som leder utredningsarbetet i den händelsestyrda verksamheten.

13 I Stockholms åtta polismästardistrikt, till exempel, är det i huvudsak stationsbefälen som är renodlade förundersökningsledare med uppgift att under dygnets alla timmar granska, godkänna och ta beslut i förundersökningsfrågan. På kontorstid finns även förundersökningsledare på kriminalrotel/motsvarande att tillgå. I vissa polismästardistrikt finns särskilda utredningsledare (SUL) som är renodlade förundersökningsledare i det initiala skedet av en förundersökning. Om förundersökning inleds och ärendet bedöms kunna slutföras inom 72 timmar behåller den särskilda förundersökningsledaren ansvaret för förundersökningen. Det finns inga renodlade förundersökningsledare initialt på Gotland, ingen krimjour formellt, men varje helg arbetar två utredare dagtid med inkommande ärenden. Det finns vakthavande befäl dygnet runt som är förundersökningsledare initialt i inkommande ärenden utöver sina andra arbetsuppgifter. Samtliga tre polismyndigheter i samverkansområde Öst har funktioner som förundersökningsledare i initialskedet och som tjänstgör även under icke kontorstid med olika benämningar i två av myndigheterna jourhavande förundersökningsledare och i det tredje utredningsbefäl. I samverkansområde Väst finns ingen enhetlig bild att tillgå. I Västra Götaland finns renodlad förundersökningsledning vid kriminaljouren i Storgöteborg i form av initiala förundersökningsledare (IFL). Övriga polisområden i Västra Götaland har utredningsbefäl (UB)/motsvarande samt inre befäl (IB) som till viss del är renodlade, men uppdraget är inte till fullo inriktat mot dygnstäckande initial förundersökningsledning. LKP i Västra Götaland har beredskap året runt och dygnet runt gällande förundersökningsledning/motsvarande enligt tjf 400 (grövsta brotten). Samtliga förundersökningsledare arbetsleder personal. Länsordningspolisen (LOP) har inga renodlade förundersökningsledare förutom ett antal vid LOP/T. Förundersökningsledning vid LKC överlämnas skyndsamt till berört polisområde. I Halland har granskande och arbetsledande initiala förundersökningsledare inte personalansvar, d.v.s. är renodlade, och samtliga har genomgått/ska påbörja den nationella förundersökningsledarutbildningen. Utredningsenheter för mängdbrott består av utredningschefer med personalansvar, samt renodlade förundersökningsledare. 11

14 12 I Sydsam förefaller organisationen vara likartad länen emellan. Inre befäl är den s.k. tratten in i Skåne, denne lämnar sedan över förundersökningsledningen till en samordningsgrupp, där förundersökningsbegränsning och åtalsprövning ska göras. Härefter lämnas ärendet ut till en sektion, där det finns förundersökningsledare som tar vid. Inre befäl är den enda jour-förundersökningsledaren i Blekinge. De ska, förutom att tillse att rätt initiala åtgärder vidtas, också kvalitetssäkra ärendena. Ärendena lämnas sedan vidare till en dagtidsförundersökningsledare. Man har två olika typer av förundersökningsledare. Dels den helt renodlade, men också chefer som arbetar som förundersökningsledare men med ett personalansvar. I Kalmar och Kronoberg är inre befäl förundersökningsledare i initialskedet och finns i tjänst dygnet runt. Ibland förstärks de med en dagtidsförundersökningsledare, vilken också har till uppgift att kvalitetssäkra inre befälets arbete. När ärendet går vidare finns det förundersökningsledare på utredningsenheterna. Förundersökningsledaren i de allmänna utredningsgrupperna har ett visst personalansvar. Renodlade förundersökningsledare i senare led i utredningsprocessen finns i flera samverkansområden. Undantagen är Västerbotten i Nordsam, Gävleborg, Uppsala och Västmanland i samverkansområde Mitt, Gotland och Västra Götaland i samverkansområde Väst. I Västernorrland i Nordsam finns renodlade förundersökningsledare i olika antal, från 1 till 4 totalt ca 13 stycken. Vissa har personalansvar vilket myndigheten anser nödvändigt för att göra ett bra arbete som förundersökningsledare. Polismyndigheten i Jämtlands län har 12 kvalificerade förundersökningsledare. Förundersökningsledarna har inget personalansvar. Vid var och ett av Norrbottens fyra geografiska områden (Luleå/Boden, Piteå, Östra Norrbotten och Norra Lappland) finns minst en renodlad förundersökningsledare som tjänstgör dagtid måndag till fredag. Enligt polismyndighetens ärendefördelningsplan ska dessa i huvudsak ägna sig åt ärenden som med hög sannolikhet kan redovisas till åklagare som protokoll. Övriga ärenden ska hanteras vid brottssamordningsenheten. De geografiska förundersökningsledarna har inte personalansvar utan ansvarar för förundersökningsledning (polisledda ärenden) och spaningsledning/korridorstöd (åklagarledda ärenden). Avseende Bergslagen finns renodlade förundersökningsledare utan personalansvar på Krimjouren i Örebro. Det operativa utredningsarbetet i Dalarna leds vid varje utredningsenhet av förundersökningsledare. Deras roll är enkom att aktivt leda utredningsprocessen och skriva direktiv i inkomna ärenden. I Värmland är samtliga

15 förundersökningsledare renodlade utom vid ett av de fyra polisområdena där två förundersökningsledare delar på personalansvaret för utredarna. Utredningar som behöver kompletteras hanteras i samverkansområde Mitt av en beredningsgrupp (Västmanland) och en beredningsutredare (Gävleborg). För slutförandet av utredningar ansvarar polismyndigheternas rotlar och enheter under ledning av antingen chef/biträdande chef eller sektions-/enhetsförundersökningsledare. I till exempel polismästardistriktens brottssamordningsfunktion i Stockholm finns ett antal renodlade förundersökningsledare som har till huvuduppgift att kvalitetssäkra, bereda, samordna samt fördela eller avsluta inkomna ärenden. I övrigt ser det något olika ut från ett distrikt till ett annat. Gruppchef på en rotel/motsvarande har som regel både ett personalansvar och ett förundersökningsledaransvar. I de fall att utredningsgrupperna är stora personalmässigt finns i vissa fall renodlade förundersökningsledare vid sidan av gruppchefen. Några distrikt har renodlade förundersökningsledare på t.ex. mängdbrotts-gruppen och på familjevåldsgruppen som tillsammans med grupp-chefen hanterar gruppens förundersökningar. Det finns inga renodlade förundersökningsledare på Gotland. Förundersökningsledarna på krim har även personalansvar. Myndigheten bedömer att det fungerar bra och har inte sett någon anledning att ändra på det. I två av polismyndigheterna i samverkansområde Öst är förundersökningsledarna i normalfallen kopplade till mängdbrottsutredningsgrupper/enhet samt familjevåldsgrupper/rotlar. I den tredje myndigheten fungerar tidigare nämnda utredningsbefäl även i denna roll. Avseende samverkansområde Väst finns det renodlad förundersökningsledning vid kriminaljouren i Storgöteborg i form av initiala förundersökningsledare (IFL). Därefter tar funktionen kvalificerade förundersökningsledare (KFL) över som har personalansvar. Övriga polisområden har utredningsbefäl (UB)/motsvarande samt inre befäl (IB) som till viss del är renodlade, men uppdraget är inte till fullo inriktat mot dygnstäckande initial förundersökningsledning. I den fortsatta utredningsprocessen förekommer inga renodlade förundersökningsledare. Granskande och arbetsledande initiala förundersökningsledare i Halland har inte personalansvar, d.v.s. de är renodlade. 13

16 14 I Sydsam finns både renodlade förundersökningsledare och chefer som arbetar som förundersökningsledare. Rikskriminalpolisen, RKP, har 28 stycken förundersökningsledare varav åtta är vakthavande befäl. Övriga förundersökningsledare finns i huvudsak på utredningssektionen. Vid RKP finns sex specialutbildade förundersökningsledare som kan leda särskilda händelser främst när det gäller utlandskidnappningar. Dygnstäckande förundersökningsledare med full delegation för den brottsutredande verksamheten (alltså inte vakthavande befäl, utan särskilda förundersökningsledare för brottsutredande verksamhet) finns endast i Stockholm, Västra Götaland (Göteborg) och Sydsam. I Nordsam finns ingen närvaro dygnet runt avseende förundersökningsledare. Vid brottssamordningsenheten i Norrbotten tjänstgör renodlade förundersökningsledare klockan söndagtorsdag och dygnet runt fredag-lördag. Under tider då jourförundersökningsledare inte är i tjänst, är vakthavande befäl förundersökningsledare i Jämtland och Västernorrland. I Bergslagen finns ingen närvaro dygnet runt avseende förundersökningsledare. Utredarna vid krimjouren i Örebro är i tjänst vardagar och söndagar och fredag-lördag. Jourhavande förundersökningsledare är i tjänst samma tider som utredarna men med en förlängning till fredag och lördag. Här fattas beslut om initiala utredningsåtgärder, tvångsmedel, samordning och förundersökningsbegränsning. Enheten hanterar även polisiära dödsfall och remisser. Länskrimjouren i Dalarna arbetar periodplanerat måndag till fredag och lördag-söndag. Här fattas beslut om initiala utredningsåtgärder i såväl mängdbrott som inledningsvis vid grövre brott. En beredningsgrupp hanterar inkomna ärenden skyndsamt efter direktiv av förundersökningsledare för att minimera överlämningar där det endast är fråga om mindre omfattande utredningsåtgärder för att kunna ta beslut om ärendet ska läggas ner eller gå vidare till en utredningsenhet. Förundersökningsledare och utredare i Värmland är i tjänst vardagar och söndagar och fredag och lördag. Här fattas beslut om initiala utredningsåtgärder, tvångsmedel, ärendesamordning och förundersökningsbegränsning. Här hanteras även remisser. Det är

17 två förundersökningsledare i tjänst där den ene har ansvar för granskning och den andre leder det operativa utredningsarbetet. I samverkansområde Mitt finns ingen närvaro dygnet runt avseende förundersökningsledare. I Stockholm är stationsbefälen tillgängliga som förundersökningsledare i polismästardistrikten under dygnets alla timmar. De flesta av dessa har gått den nationella förundersökningsledarutbildningen, och är då också behöriga att fatta beslut om förundersökningsbegränsning enligt gällande tjänsteföreskrift, eller har gått myndighetens grundutbildning på fyra veckor. På Gotland är vakthavande befäl förundersökningsledare dygnets alla timmar. Vid myndigheterna i samverkansområde Öst tjänstgör förundersökningsledarna normalt dag och kväll fram till med undantag för helger/veckoslut då två av myndigheterna har förundersökningsledare i tjänst fram t.o.m. kl medan den tredje myndigheten slutar kl Samverkansområde Väst menar att här måste, rent allmänt, hänsyn tas till dygnstäckningen och ett renodlat förundersökningsledarskap. Renodlat förundersökningsledarskap finns i samverkansområde Väst men dygnstäckningen endast i del av Västra Götaland, nämligen Göteborg. I Sydsam finns dygnstäckande förundersökningsledare med full delegation för den brottsutredande verksamheten i form av inre befäl. Vid Rikskriminalpolisen (RKP) kommer beredskap att införas under hösten 2013 för förundersökningsledare vid kriminalpolisenheten, KPE. 15 I Nordsam, Dalarna, Värmland, Jönköping, Östergötland och Halland har förundersökningsledarna full utbildning, dvs. de har genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen om 16 veckor. I övriga län varierar antalet mellan 0 % (Gotland) och 80 % (Örebro). Vid samtliga polismyndigheter i Nordsam har det stora flertalet av förundersökningsledarna genomfört den nationella utbildningen. Avseende Bergslagen har ungefär 80 % av förundersökningsledarna i Örebro genomgått någon form av förundersökningsledarutbildning.

18 16 Målsättningen är att samtliga ska genomgå den långa utbildningen för att få verka som förundersökningsledare. Dalarna har en målsättning att alla poliser ska genomgå en tredagars förundersökningsledarutbildning men i första hand alla utredare. Den kommer att genomföras två gånger per år. Det finns även ett system för handledare och mentorer på alla utredningsrotlar. I Dalarna har alla aktiva förundersökningsledare utom två 16 veckors utbildning. I samverkansområde Mitt har 65 % av Västmanlands, 35 % av Gävleborgs och 40 % av Uppsalas förundersökningsledare genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen. Förundersökningsledarskapet i samverkansområde Mitt innefattar företrädelsevis att ge direktiv i utredningsarbetet, men i förekommande fall även att arbetsleda personalen i den dagliga verksamheten genom uppstartsmöten och vid behov. Förundersökningsledare i Stockholm i den inre nivån, t.ex. gruppchefer på rotlar/motsvarande och stationsbefäl, bör enligt myndigheten som huvudregel gå den nationella utbildningen. Beträffande förundersökningsledare i den yttre nivån, t.ex. yttre befäl/motsvarande, anser myndigheten att de i första hand ska genomgå myndighetens förundersökningsledarutbildning på fyra veckor, som för övrigt är det lägsta formella kompetenskravet för att vara verksam som förundersökningsledare i myndigheten från och med hösten Polismyndigheten i Stockholms län har 1320 poliser som har behörighet att vara förundersökningsledare. Uppskattningsvis drygt 200 av dessa har genomgått den nationella utbildningen för förundersökningsledare. Ingen av de vakthavande befälen eller förundersökningsledarna/gruppcheferna på krim på Gotland har gått den nationella utbildningen. Samtliga vakthavande befäl och förundersökningsledare/gruppchefer har gått Stockholmspolisens lokala utbildning på fyra veckor. Målet är att alla ska gå den nationella utbildningen. Myndigheten har likt Stockholm bedömt att fyra veckors förundersökningsledarutbildning är formellt det lägsta kravet för att få arbeta som förundersökningsledare. I samtliga myndigheter i samverkansområde Öst anges att de finns viss specialisering för vissa förundersökningsledare inom olika brottsområden som narkotika, bedrägeri och familjevåld. Samtliga myndigheter anger att förundersökningsledarna har långtgående delegation i sitt arbete. Vad avser organisatorisk placering av förundersökningsledarna i samverkansområde Öst är dessa i två av

19 polismyndigheterna placerade organisatoriskt på polisenheter eller polisområden. I den tredje myndigheten är jourförundersökningsledarna placerade på länskriminalenheten medan övriga förundersökningsledare är organiserade på tre polisområden. I samverkansområde Väst har 18 av Göteborgs 118 förundersökningsledare genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen. Övriga har genomgått en lokal förundersökningsbasutbildning 1 och 2. Den nationella utbildningen kommer att prioriteras framöver. Funktionen UB (utredningsbefäl) i övriga polisområden har till stor del genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen, betydligt färre på IB-funktionen (inre befäl). Cirka 25% av LKP:s förundersökningsledare har genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen. Få vid LOP har genomgått utbildningen, men det finns en inriktning om att samtliga ska genomgå den. En hög andel av Hallands samtliga förundersökningsledare har den nationella utbildningen. Traineeprogram finns för att säkra upp framtidens förundersökningsledare. I Sydsam har inte alla förundersökningsledare genomgått den nationella förundersökningsledarutbildningen om 16 veckor. I Blekinge har 75% av de inre befälen gått den, cirka hälften i Kalmar och Kronoberg, och i Skåne anges att cirka 40% har utbildningen. Av FU-ledarna vid Rikskriminalpolisen (RKP) har 11 genomgått den nationella utbildningen 0m 16 veckor. 17 Förstahandsåtgärder och kvalitetssäkring När det gäller i vilken omfattning initiala åtgärder fullgörs på plats, varierar svaren såväl mellan som inom flera av samverkansområdena. Gemensamt föreligger en ambition att utföra dessa på plats. Spårsäkring säkerställs eller genomförs initialt i nära anslutning till händelsen på en rad olika sätt. Samtliga polismyndigheter i Nordsam förefaller anse att de initiala utredningsåtgärdernas betydelse för utredningsresultatet är väl förankrat i verksamheten. I vilken utsträckning relevanta och kvalitativa utredningsåtgärder alltid genomförs i alla ärenden är dock inte möjligt att mäta. Samtliga polismyndigheter inom samverkansområdet förefaller vid sidan av kriminaltekniker och patruller i yttre tjänst även skapat funktioner för lokala brottsplatsundersökare. Var dessa befinner sig i

20 18 organisationen och förekomsten av andra sidouppdrag varierar inom samverkansområdet. I samverkansområde Bergslagen vidtas de flesta åtgärderna på plats, tidsmässigt i nära anslutning till händelsen. I Bergslagen finns utvecklingspotential avseende förstahandsåtgärder. I Örebro leds ingripandepatruller och annan personal som finns på brottsplatsen normalt av jourhavande förundersökningsledare. Finns LOKUS i tjänst används de flitigt för att säkra spår. I viss mån görs även brottsplatsundersökningar av ingripandepatruller. I Dalarna sker det i den omfattning det är möjligt. Dalarna har under flera åt utbildat och informerat om vikten av initiala utredningsåtgärder. I många fall fungerar det mycket bra när patrullerna i yttre tjänst får tid och möjlighet, men alltför ofta får de inte den tid som behövs. I Värmland sker det i den mån det är möjligt men här finns mer att göra genom bättre ledning och styrning. I utredningar av mängdbrott i samverkansområde Mitt utförs brottsplatsundersökning vid i vart fall alla bostadsinbrott och dessa utförs i första hand av LOKUS. I Stockholm genomförs i normalfallet relevanta initiala åtgärder, s.k. långtgående förstahandsåtgärder, i omedelbar anslutning till att ett brott skett. Utbildningar har genomförts i ett flertal polismästardistrikt i syfte att göra lite mera i det initiala skedet och att dessutom ha hög kvalitet på det som görs. Enklare utredningar görs ofta färdiga via Pust utan att passera en utredande enhet först. Vid större ärenden skickas även utredningspersonal till brottsplatsen för att omedelbart påbörja relevanta utredningsåtgärder. Långtgående förstahandsåtgärder ute på fältet görs i stor utsträckning i alla ärenden på Gotland. Eftersom det bara är två utredare dagtid på helgerna får patrullerna arbeta långt in i ärendena, oftast fram till exempelvis ett anhållande innan krim tar över. Avsaknad av krimjour har gjort att yttre personal har fått både bra kunskap, rutin och vana att brottsutreda initialt, vilket tillhör deras normala arbetsuppgifter. Samtliga polismyndigheter i samverkansområde Öst har angett att man har en uttalad målsättning att vidta långtgående förstahandsåtgärder på eller i anslutning till brottsplats. Dessa kan bestå i förhör, spårsäkring m.m. Vad avser spårsäkringar på brottsplats så sköts denna normalt av ingripandepatrullerna eller tekniker i en myndighet och i två av myndigheterna av LOKUS eller ingripandepatruller. Är brottet av grövre karaktär kan kriminaltekniker användas i samtliga myndigheter.

21 Situationen i samverkansområde Väst beskrivs bäst som differentierad. I Storgöteborg avrapporterar och styrs all yttre personal via krimjourens initiala förundersökningsledare (IFL) på krimjouren. Man handlägger samtliga frihetsberövade (undantag brott enligt tjf 400). Vid krimjouren finns en utredningsresurs som jobbar tvåskift. IFL-funktionen kvalitetssäkrar direkt mot avrapporterande patrull. I övriga polisområden avrapporterar och styrs all yttre personal av utredningsbefäl (UB)/motsvarande samt inre befäl (IB). I samtliga områden finns en utredningsresurs som arbetar tvåskift. All yttre personal i Halland avrapporterar och styrs via krimjourens förundersökningsledare. Man handlägger samtliga frihetsberövade och andra angelägna ärenden. Krimjourens utredningsresurs tillhandahålls från myndighetens mängdbrottsutredare och tjänstgör tidig morgon till sen kväll samtliga veckans sju dagar. PNU-inriktningen om att utredningsprocessen startar vid den brottsliga gärningen, och att alla ska se sig som utredare, har varit ett mantra i Halland under senare år. Ett stort ansvar ligger på yttre personal. Krimjouren har ingen utredningsresurs som i normalfallet genomför initiala utredningsåtgärder ute på fältet Inom Sydsam varierar de initiala åtgärderna. Inom 96 timmar ska de initiala åtgärderna vara vidtagna i Skåne. Det ska ske ett samband mellan den inre och den yttre personalen. Kvaliteten i avrapporteringen brister och PKC upplevs som ett problem. Vad gäller spårsäkring finns det alltid beredskap vid tekniska roteln för de grövre brotten. Målsättningen i Blekinge är att göra klart ärendena på plats, vilket man enligt egen utsago har stor framgång med. De yttre befälen är medvetna om PNU och vidtar nödvändiga åtgärder. Eventuell spårsäkring på plats återkopplas till inre befäl av patrullerna. Det inre befälet återkopplar å sin sida hanteringen av arbetsuppgifterna mor patrullerna. Kalmar och Kronoberg saknar ett fungerande IT-stöd för att utveckla de initiala åtgärderna. För att ändå nå längre har samtliga ordningspoliser utbildats i frågorna. Spårsäkring genomförs initialt av LOKUS, vilken organisatoriskt tillhör tekniska enheten. 19 Förstahandsåtgärder som en patrull gjort kvalitetssäkras av förundersökningsledare centralt i de flesta fall, men inte överallt. Undantagen förefaller vara Bergslagen och till del Skåne. I vissa fall coachar förundersökningsledare på plats, medan de i andra fall skriver utredningsdirektiv. Ingen enhetlig bild går att sammanställa. I Nordsam kvalitetssäkras arbetet i hög utsträckning. I Västernorrland, till exempel, ger jourhavande förundersökningsledare och ordinarie vid

22 20 närpolisområden löpande återkoppling på patrullernas utredningsarbete. I Norrbotten har förundersökningsledaren möjlighet att leda förundersökningen minutoperativt, och direktiv lämnas såväl muntligt som skriftligt. Kvalitetssäkring i Bergslagen är under utveckling. Jourhavande förundersökningsledare i Örebro kvalitetssäkrar avrapportering och lämnar återkoppling till patrullerna. Det kommer att införas en grindvaktsfunktion som ännu inte kommit på plats. När det gäller kvalitetssäkring av polisledda förundersökningar gör oftast utredaren en muntlig föredragning alternativt så läser förundersökningsledaren igenom protokollet. Enligt åklagarna håller utredningarna över lag en hög kvalitet. När det gäller kvalitetssäkring av förstahandsåtgärder fungerar det enligt Dalarna bra vid grövre brott men när det gäller mängdbrott finns det mycket att åtgärda och utveckla. Återkoppling görs inte heller i den utsträckning som är önskvärt. Kvalitetssäkring av polisledda förundersökningar är också ett område med stor utvecklingspotential men sägs vara en resursfråga att hantera i utvecklingsarbetet. I Värmland är det förundersökningsledare vid kriminaljouren som kvalitetssäkrar avrapportering och initiala utredningsåtgärder och som ska ge återkoppling till patrullerna. En rutin är framtagen för detta men det fungerar långt ifrån tillfredsställande. Däremot förekommer återkoppling mer frekvent ute på polisområdena där såväl yttre personal som förundersökningsledare är samlokaliserade. Återkoppling i samverkansområde Mitt förekommer i hela utredningsprocessen och sker vid behov och/eller i mån av tid. Jourförundersökningsledaren har särskilt att kvalitetssäkra förstahandsåtgärder genom att ge direktiv och råd i utredningsarbetet till polis i yttre tjänst, granska utredningsdokumentation för vidtagna förstahandsåtgärder samt återkoppla på densamma till avrapporterande polispatrull. I Stockholm sker kvalitetssäkring redan ute på fältet då yttre befälen har delegation att fatta beslut som förundersökningsledare. Finns ett yttre befäl tillgängligt sker muntliga direktiv direkt till avrapporterande patrull. I jourmiljön är det oftast stationsbefälet som är förundersökningsledare. De går igenom ärendet med aktuell patrull/utredare och upprättar skriftliga direktiv, i synnerhet i ett ärende som kommer att handläggas av ett flertal befattningshavare i jourmiljön. För närvarande genomförs en försöksperiod angående ett återkopplingssystem för utredningsverksamheten, s.k. Citymallar. Det är

23 21 en metod för hur initiala utredningsåtgärder ska kvalitetsgranskas och följas upp. Utvärderingen ska utvärderas senast 1 oktober Kvalitetssäkring på Gotland sker inne av vakthavande befäl som alltid är förundersökningsledare initialt och även ger generella direktiv. Det är upp till varje vakthavande befäl och förundersökningsledare på krim att ansvara för att säkra kvalitén på utredningarna. Det baseras på kunskap och den varierar mellan förundersökningsledarna i myndigheten. Här finns en stor utvecklingspotential. Vad avser kvalitetssäkring av utförda förstahandsåtgärder så har en av myndigheterna i samverkansområde Öst en kvalitetssäkring i form av styrning av vakthavande befäl och som i en förlängning kan skötas tillsammans med utredningsbefälet. I de andra två myndigheterna sker kvalitetssäkringen via jourhavande förundersökningsledaren genom granskningar och direktiv. Enligt dessa två myndigheter finns ett utvecklingsbehov i detta arbete. I samverkansområde Väst finns en viss grad av differentiering. I Storgöteborg kvalitetssäkrar initiala förundersökningsledarfunktionen (IFL) direkt mot avrapporterande patrull. I övriga polisområden avrapporterar och styrs all yttre personal som nämnts ovan av utredningsbefäl (UB)/motsvarande samt inre befäl (IB). I Halland kvalitetssäkras arbetet av förundersökningsledare vid krimjouren, och förundersökningsledare styr direkt mot avrapporterande patrull. Avseende Sydsam gäller att kvalitetssäkring i Skåne för närvarande sker i brott i nära relation, våld i offentlig miljö och bostadsinbrott. Detta sker via en checklista. I Kalmar och Kronoberg kvalitetssäkras förstahandsåtgärderna. I samband med att PUST infördes påbörjades en rutin där inre befäl kvalitetssäkrade ärendet innan patrull lämnade platsen. Tyvärr gick enligt dem luften ur denna metod när PUST havererade. Användningen av LOKUS är utbredd. Endast Gotland anger att de inte använder LOKUS. Den tillgängliga informationen belyser inte LOKUS betydelse för att klara upp brott utan identifierar bara om och hur LOKUS används. Hur LOKUS används varierar över landet. Hösten 2009 genomförde Rikspolisstyrelsen en inspektion av polismyndigheternas ärendebalanser i utredningsverksamheten. En uppföljande inspektion genomfördes under hösten Vid 2 Tillsynsrapport 2013:3, Uppföljning av inspektion av polismyndigheternas ärendebalanser i den brottsutredande verksamheten.

24 22 inspektionen 2009 konstaterades att LOKUS-konceptet inte fått genomslag i de inspekterade polismyndigheterna, att LOKUS-konceptet hade havererat i vissa polismyndigheter och att det i andra fanns LOKUS men att de även användes för andra arbetsuppgifter. Detta omdöme kvarstår även efter 2012 års inspektion. Det är enligt inspektionen oklart vilket värde för verksamheten som LOKUS har, och det är inte möjligt att dra några slutsatser när det gäller att bedöma hur framgångsrik LOKUSverksamheten har varit t.ex. när det gäller att klara upp brott. I Nordsam används LOKUS ofta, men inte alltid. Om tekniker eller LOKUS inte bedöms nödvändiga för spårsäkringen på plats i Jämtland, till exempel, kan även den enskilde polismannen utföra undersökningen. I Västerbotten finns tre olika resurser för spårsäkring: polispatrull i utryckningsverksamhet, krimjour eller liknande, LOKUS och kriminaltekniker. I Örebro i Bergslagen sker spårsäkring i första hand av LOKUS och i andra fall av tjänstgörande ingripandepatruller eller tekniker från länskriminalen. I Dalarna används LOKUS under dagtid på alla polisområden. I Värmland sker spårsäkring av patrullen, LOKUS eller kriminaltekniker. I samverkansområde Mitt används LOKUS i alla län. I utredningar av mängdbrott, utförs brottsplatsundersökning vid i vart fall alla bostadsinbrott och dessa utförs i första hand av LOKUS efter direktiv av Jourförundersökningsledare. Det finns ett beslut i Stockholm om att LOKUS ska användas vid alla bostadsinbrott och även vid en del övriga fall, t.ex. åldringsbrott. En av myndighetens strategier i verksamhetsplanen 2013 är att brottsplatsundersökningar ska erbjudas vid samtliga inbrott i permanentbostad inom 24 timmar. Det finns inget Lokus på Gotland. Det finns dock tre fullt utbildade kriminaltekniker som arbetar dagtid och åker på alla brott. Under ickekontorstid sköter de yttre patrullerna spårsäkring. Vad avser LOKUS har en av myndigheterna i samverkansområde Öst uppgett att man inte har tillräckligt med utbildad LOKUS-personal medan två av myndigheterna har fungerande LOKUS-arbete. I en av myndigheterna är LOKUS organisatoriskt placerad på akututredningsgrupperna och i den andra på länskriminalenheten.

25 Situationen i samverkansområde Väst är differentierad. I Storgöteborg beslutar krimjourens initiala förundersökningsledare (IFL) om spårsäkring av patrull eller om LOKUS skall tillkallas. I övriga polisområden i Västra Götaland används LOKUS-konceptet, men upplägget varierar. Halland följer den kriminaltekniska strategin; patrull LOKUS kriminaltekniker. I Sydsam används LOKUS, men spårsäkring sker även av kriminaltekniker. Variationen är stor inom området och LOKUS finns med olika grad av täckning. 23 Förundersökningsledare kvalitetssäkrar alltid de polisledda förundersökningarna innan färdigt protokoll går till åklagare genom att läsa igenom dessa i Jämtland, Jönköping, Södermanland, Östergötland, Kalmar och Kronoberg. Det sker oftast, men inte alltid, i Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Halland och Stockholm, ofta men inte alltid i Blekinge, och i varierande grad på andra ställen. I Nordsam kvalitetssäkrar förundersökningsledarna ofta de polisledda förundersökningarna innan färdigt protokoll går till åklagare, men långt ifrån alla, bland annat på grund av tidsbrist. I Västerbotten prioriteras utredningar som är komplicerade eller de mer oerfarnas utredningar. Undantaget förefaller vara Jämtland där alla förundersökningar kvalitetssäkras. I Bergslagen kvalitetssäkrar förundersökningsledarna de polisledda förundersökningarna i viss mån men här finns mycket mer att göra. Örebro finner det svårt att säga hur alla gör, och menar att det säkert finns olika sätt att kvalitetssäkra polisledda förundersökningar. I Dalarna sker inte detta i den utsträckning som de menar vore önskvärt. Det är ett av de områden som de menar att de kan förbättra, men det är i många fall en resursfråga. I Värmland sker det till viss del men inte tillräckligt. Oftast är det fokus på att nya utredares ärenden som granskas mer noggrant. Inriktningen i samverkansområde Mitt är att förundersökningsprotokoll ska läsas igenom av förundersökningsledare innan sådant redovisas till åklagarmyndigheten. Detta sker sannolikt mer frekvent för Pust-utredningar än för övriga. Med hjälp av en egenframtagen följesedel med kontrollfrågor som ska följa förundersökningarna har polismyndigheten i Västmanland ett system för uppföljning av vidtagna utredningsåtgärder som även inbegriper återkoppling från åklagarkammaren. Polismyndigheten i Gävleborg får också återkoppling från åklagarkammaren, såväl muntlig som skriftlig och med hjälp av den

26 24 (bl.a.) kan polismyndigheten vid behov vidta åtgärder för att rätta till eventuella brister i utredningsverksamheten. Med hjälp av en egenframtagen kvalitetssäkringsstandard verkar Uppsala för att fortsatt utföra rätt utredningsåtgärder med tillräckligt hög kvalitet. Förundersökningsledarna i Stockholm har som målsättning att i möjligaste mån kvalitetssäkra de polisledda förundersökningarna innan redovisning sker till åklagare. I vissa fall, när inflödet är stort i t.ex. jourmiljön, prioriteras direktiv avseende de initiala åtgärderna i förhållande till det som sedermera redovisas till åklagare. Några polismästardistrikt har aviserat att någon kvalitetssäkring inte sker i normalfallet i samband med redovisning till åklagare. Det sker enbart om ärendet är svårbedömt eller om det rör sig om en oerfaren handläggare. Däremot sker oftast en löpande dialog under förundersökningsprocessen vilket innebär att förundersökningsledaren är väl uppdaterad på fallet och i många fall inte behöver läsa det färdiga protokollet. På Gotland ansvarar förundersökningsledarna för att kvalitetssäkra de polisledda protokollen men hur detta görs är upp till varje förundersökningsledare då det inte finns någon uttalad struktur kring det. Vad gäller kvalitetssäkring av polisledda förundersökningar har samtliga tre myndigheter i samverkansområde Öst uppgivit att det ska ske via förundersökningsledare och att det ingår i deras uppdrag. I en av myndigheterna har man utvecklat detta tillsammans med åklagarkamrarna. I samverkansområde Väst sker inte alltid kvalitetssäkring av polisledda förundersökningar i Västra Götaland. Halland menar att inriktningen givetvis är detta, men att det inte sker fullt ut p.g.a. olika orsaker. Halland menar att de kan bli mycket bättre i detta avseende. Avseende situationen i Sydsam gäller att förundersökningsledarna i Skåne ska kvalitetssäkra förundersökningsprotokoll innan de går till åklagaren, detta görs i varierande omfattning. Intentionen i Blekinge är att alla förundersökningsledare ska kvalitetssäkra de polisledda förundersökningsprotokollen, men detta görs dock inte alltid. Alla polisledda förundersökningsprotokoll i Kalmar och Kronoberg granskas av förundersökningsledaren innan de redovisas till åklagaren.

27 25 Hur utreds brott? PNU innebär exempelvis att brott ska utredas så nära brottstillfället som möjligt. Flera frågor kan lyftas avseende detta. Vad sker om det inte går att slutföra förundersökningen? Vart tar anmälan/utredningen vägen? Vem gör vad? Bör det finnas något förslag på enhetliga strukturer eller modeller för detta? I Nordsam är ambitionen att relevanta och kvalitativa utredningsåtgärder alltid ska genomföras. När detta inte fullgörs beror det snarare på att andra brådskande uppdrag väntar än ovilja eller oförmåga hos personalen. Samverkansområde Bergslagen omfattar polismyndigheterna Örebro, Dalarna och Värmland. Myndigheterna har i stort en identisk organisation för ärendeflödet och utredningsprocessen. Kort sammanfattat kan konstateras att vad som inte helt är infört enligt PNUkonceptet är tydlig ledning, styrning och återkoppling, brottssamordning i alla delar samt förundersökningsledning. På Länskriminaljouren i Dalarna finns en beredningsgrupp som ska hantera inkomna ärenden skyndsamt efter direktiv från förundersökningsledare. Denna grupp finns till för att minimera antalet överlämningar och ärenden som behöver läggas vidare på annan enhet för fortsatt handläggning. I Värmland tar krimjouren hand om ärendet om det behöver beredas mer för ett beslut. Krävs ändå mer utredningsåtgärder överlämnas det till berört polisområde för slutlig handläggning alternativt till länskriminalenheten. Ungefär samma finns i Örebro. Utredningsorganisationen i samverkansområde Mitt uppvisar såväl likheter som olikheter. Utredningsarbetet med mängdbrott bygger i huvudsak på det traditionella handläggarsystemet: Utredningar tilldelas en handläggare som därefter har att prioritera, utreda och slutföra. Vid behov kontaktar handläggaren en förundersökningsledare för fortsatta direktiv och råd. Polismyndigheten i Västmanlands län har främst två stycken enheter med uppdrag att arbeta i utredningsprocessen: UL-enheten och BF- enheten. UL-enhetens uppdrag består i huvudsak av renodlad utredning- och lagföringsverksamhet. Samtliga förundersökningsledare (jourförundersökningsledare, samordnare och sektionsförundersökningsledare) som hanterar K-, P- och T-utredningar finns vid UL-enheten.

28 26 Polismyndigheten i Gävleborgs län har fem stycken avdelningar med uppdrag att arbeta i utredningsprocessen: 3 stycken polisområden, Länsordningspolisen och Länskriminalpolisen. Polisområdenas utredningsrotlar samt Länskriminalpolisens uppdrag består huvudsakligen av renodlad utredning- och lagföringsverksamhet, Samtliga förundersökningsledare (jourförundersökningsledare, samordnare och rotelförundersökningsledare) som hanterar K-, P- och T-utredningar finns vid Länskriminalpolisen och vid Polisområdenas utredningsrotlar. Polismyndigheten i Uppsala län har tre stycken avdelningar med uppdrag att arbeta i utredningsprocessen: Kriminalavdelningen, Ordningsavdelningen och Trafikavdelningen. Kriminalavdelningens uppdrag består huvudsakligen av renodlad utredning- och lagföringsverksamhet, Samtliga förundersökningsledare som hanterar K- och P- utredningar finns vid Förundersökningsroteln (Kriminalavdelningen): inre befäl, samordnare och enhetsförundersökningsledare. För trafikutredningar finns en förundersökningsledare vid Trafikavdelningen. I Stockholms län har myndighetens åtta polismästardistrikt ansvar för huvuddelen av myndighetens brottsutredningsverksamhet. Det innebär bl.a. att polismästardistrikten och gränspolisavdelningen (Arlanda flygplats) ansvarar för utredningsverksamheten för samtliga brott som begås inom respektive organisations geografiska ansvarsområde. Vid de utredande enheterna i polismästardistrikten finns förundersökningsledare, med eller utan personalansvar, som ansvarar för den slutliga handläggningen. Inom den yttre s.k. ingripandeverksamheten tjänstgör ett antal yttre befäl med befogenhet att besluta i förundersökningsfrågan. I samband med ett ingripande i den yttre verksamheten är det oftast det yttre befälet som inleder en förundersökning och ger muntliga direktiv till personalen i initialskedet. Länskriminalpolisavdelningen ska utreda bl.a. brott som begås som ett led i organiserad brottslighet, avancerad fordonsbrottslighet, människorov i samband med utpressning, tryck- och yttrandefrihetsbrott, brott mot miljöbalken och i de fall en utredning bedöms vara särskilt resurskrävande. Länskriminalpolisavdelningen har dessutom ansvar för spaningsmorden inom myndigheten. Har alla nödvändiga utredningsåtgärder vidtagits i ett ärende i Stockholm, dvs. bedömningen att tillräckliga skäl för åtal har uppnåtts med åtgärderna, kommer förundersökningen eller den förenklade utredningen (RB 23:22) att redovisas direkt till åklagare utan att först hamna hos en utredande enhet, för att undvika onödiga överlämnandesituationer och på så sätt påskynda den fortsatta

29 utredningsprocessen. Krävs ytterligare utredningsåtgärder innan redovisning till åklagare hanteras ärendet i jourmiljön, med stationsbefäl eller särskilda utredningsledare (SUL) som förundersökningsledare, om omedelbara utredningsåtgärder är vid handen och i övriga fall i polismästardistriktets samordningsfunktion. De flesta förundersökningar som kräver ytterligare utredningsåtgärder innan redovisning till åklagare hamnar hos samordningsfunktionen efter det att initiala åtgärder vidtagits på fältet. Om ett ärende i samverkansområde Öst inte går att färdigställa i nära anslutning till att ett brott begåtts så överförs ärendet, vid samtliga tre myndigheter, vidare till utredningsenheter eller rotlar. En av myndigheterna har uppgivit att detta sker via deras brottssamordning som bereder ärendet och för sedan det vidare. Vid i vart fall två av myndigheterna byter ärendet förundersökningsledare från den jourhavande till förundersökningsledare vid utredningsenhet/rotel. Ingen enhetlig bild går att sammanställa för situationen i samverkansområde Väst. Samtliga anmälningar som upprättas/inkommer till polisområde Storgöteborg granskas och bedöms vid en in-tratt vid Krimjouren. Där fångas ärenden upp och bearbetas initialt med de åtgärder som krävs. Kan de inte färdigställas vid Krimjouren övergår de till utredningsenheterna. Initial förundersökningsledning vid krimjouren sker dygnet runt. De övriga polisområdena i myndigheten saknar en tratt-funktion. Anmälningar upprättas/inkommer till inre befäl/motsvarande. Det förekommer även att anmälningsflödet går direkt in till utredningssektioner. Det förekommer inte dygnstäckning av förundersökningsledare med full delegation. I Halland utreds mängdbrott enkel beskaffenhet vid respektive kommuns närpolisområde. Åklagarledda ärenden handläggs vid Länskriminalpolisen. I Sydsam stannar enklare ärenden vanligtvis på en samordningsenhet, alternativt hos patrull och inre befäl. Andra ärenden fördelas på olika utredningsgrupper. På utredningsenheten finns allmänna utredningsgrupper med ett geografiskt ansvar. Utöver dessa finns barngrupp, bedrägerigrupp, ungdomsgrupp och krim-jour. Det finns en förundersökningsledare i varje grupp och i varje grupp finns ca åtta utredare. Organisationen medger att förundersökningsledaren aktivt kan kunna arbeta i sina ärenden, utföra kontroll och kvalitetssäkra innan redovisning. 27

30 28 Enklare förundersökningar t.ex. ringa narkotikabrott där endast analysbeskedet saknas, stannar kvar hos patrull och inre befäl. Ärenden som behöver enklare åtgärd för att komma till beslut om utredning eller nedläggning utförs av beredningsutredare på brottssamordningsenheten. Ärenden med god lagföringsprognos delas ut på utredningsgrupperna. Kontinuerliga uppföljningsmöten hålls för att kontrollera balansläget, se till att prioriteringar sköts och att tidsfristerna hålls. Rikskriminalpolisen (RKP) biträder polismyndigheterna vid begäran där särskilt behov bedöms föreligga av RKP:s kompetens och resurser. Vid biträde till polismyndigheterna läggs stor vikt vid överföring av kompetens och medverkan i metodutveckling. Rikskriminalpolisen bedriver även egna operativa insatser och förundersökningar. Typiska ärenden där RKP bedriver egen förundersökning är komplexa insatser med omfattande internationellt samarbete eller vid så kallade praxisärenden där man bedömer ny lagstiftning eller utredning av ett nytt brottmodus. Samordning Myndighetsgemensamma samordningsenheter (såväl brotts- som ärendesamordning) finns i samtliga län förutom Gotland, Södermanland, Östergötland och Västra Götaland. De är organiserade på olika sätt i de olika samverkansområdena, och de gör olika saker. Med en strikt tolkning av PNU är de sällan kompletta. Samtliga polismyndigheter i Nordsam har en brottssamordningsfunktion. Dock varierar denna inom samverkansområdet vad gäller omfattning och uppdrag. Polismyndigheten i Västerbotten anges särskilt som ett exempel på en myndighet som har kommit långt vad gäller organisation, metodik och resultat inom området forensisk analys och operativ brottsanalys. Samordningsfunktionen i Bergslagen är under utveckling. Brottssamordningsfunktionen i Örebro ligger också under länskriminalenheten där tre utpekade förundersökningsledare samordnar ärenden internt och externt. Samordning mot åklagarkammaren sker oftast genom förundersökningsledare på respektive utredningsenhet. Ärenden för åtalsprövning tas omhand av en filteråklagare som kommer till brottssamordningen en gång i veckan. Någon systematisk brotts-, modus eller forensisk analys genomförs inte. Det initiala samordningsansvaret i Dalarna ligger på jourförundersökningsledaren. Brottssamordning hanteras av en förundersökningsledare och en KUT:are vid KUT. Hit kommer även två godsspanare att knytas under

31 hösten. I Värmland sker brottssamordning med operativ brotts- och forensisk analys i samverkan mellan en forensisk analytiker (FA) och personal vid KUT. FA är mottagare av alla träffrapporter. Varje morgon alla vardagar samlas företrädare för operativ stab, samordnande förundersökningsledare, FA och personal från KUT för att gå igenom ärenden för samordning. Vid serier tas beslut om vart ärendet ska handläggas och om det eventuellt är aktuellt att omfördela utredningsresurs eller bilda en särskild grupp för arbetet. Verksamheten är fortfarande under uppbyggnad och mycket kvarstår att göra för att få ett bättre utfall. Bl.a. måste kriminaljouren knytas närmare denna del av brottssamordningen. I samverkansområde Mitt finns samordningsenheter i samtliga län. Deras uppdrag ligger huvudsakligen vid ärendesamordning. Någon arbetsmetod för systematisk brottssamordning finns inte vid samordningsfunktionen i Uppsala. I Stockholm finns en samordningsfunktion i varje polismästardistrikt. Samordningsfunktionerna hanterar inflödet av ärenden, i huvudsak av mängdbrottskaraktär, där det inte finns någon frihetsberövad. Arbetet syftar till stora delar i att bereda ärenden och bedöma på vilken enhet (rotel/motsvarande) ärendet slutligen ska handläggas, om det inte kan avslutas tämligen omgående i samordningsfunktionen. I beredningsarbetet ingår bl.a. att säkra filmbevis, skicka gods för teknisk undersökning och hålla kompletterande förhör. Samordningsfunktionen ansvarar för ärendefördelningen inom respektive polismästardistrikt och brottsutredande avdelning. De ansvarar även för information/kontakter till andra samordningsfunktioner vid polismästardistrikt och brottsutredande avdelningar. Ansvarig för samordningsfunktionen, med ett ärende där det finns en gripen, anhållen eller häktad person, ansvarar för att samordning av öppna ärenden som berör den frihetsberövade sker inom den egna organisationen samt med övriga polismästardistrikt och brottsutredande avdelningar. Den befattningshavare som ansvarar för samordningsfunktionen vid ett polismästardistrikt eller brottsutredande avdelning ansvarar för att samordningsfrågor som berör flera polismästardistrikt eller brottsutredande avdelningar löses gemensamt mellan de berörda samordningsfunktionerna. Gotland har ansett att de på grund av sin storlek är för litet för att ha en samordningsenhet och de har inte råd med det. Vad gäller samordning via samordningsenhet har två av myndigheterna i samverkansområde Öst uppgivit att man inte har någon myndighetsgemensam brottssamordningsenhet utan att arbetet med 29

32 30 brottssamordning är integrerat inom ramen för utredningsverksamheten i deras polisområden. Vid en av myndigheterna har man sedan 2006 en myndighetsgemensam brottssamordning enligt PNU-konceptet. Denna enhet är organiserad under länskriminalsektionen. På denna enhet finns även en beredningsfunktion. Samtliga myndigheter har dock förundersökningsledare knutna till brottssamordningsarbetet. Vid de två myndigheter som uppgivit att man inte har myndighetsgemensam brottssamordning har man uppgivit att det återstår en hel del utvecklingsarbete med frågor rörande brottssamordning. Avseende situationen i samverkansområde Väst finns ingen myndighetsgemensam ärendesamordning i Västra Götaland. Ärendesamordning sker i initialskedet vid respektive PO/alt. Vid områdenas utredningsenheter. En samordningsenhet gällande brottsoch forensisk analys är under uppbyggnad vid LKP/KUT. I Halland finns en myndighetsgemensam samordningsenhet med följande uppgifter: brottsanalys, samordning av bostadsinbrott, identifiera seriebrottslighet, spårsamordning samt ärende- och brottssamordning. Det är en stödjande funktion utan fördelningsmandat som varit verksam sedan Länen i Sydsam har alla en samordningsfunktion. Ärendesamordning i Skåne ska ske i samordningsgruppen. Varje polisområde och PKC har en tratt in, denna är placerad på Krimjouren. Samordningsenheten är tratten in i myndigheten i Blekinge. Här ska all samordning förutom avseende bostadsinbrotten där det finns en speciell samordnare. Ärendena fördelas till en utredningsgrupp (om en skälig misstänkt finns) och resterande ärende till samordningsenheten. Också i Kalmar och Kronoberg tas alla anmälningar emot genom en tratt in, via en samordningsenhet. Vid Rikskriminalpolisen (RKP) sker samordning vid Operativa ledningsgruppen, OLG, Taktiska ledningsgruppen vid kriminalpolisenheten, TLG, samt vid Nationella operativa ledningsgruppen NOLG. NOLG ska även ansvara för att brottssamordningen mellan Rikspolisstyrelsen, RPS, RKP samt polismyndigheterna fungerar avseende mängd- och seriebrottslighet. RKP får många gånger uppdraget att samordna seriebrottslighet exempelvis i samband med grova rån- och stöldserier, internetbedrägerier och skimning. Det finns ofta ett motstånd från polismyndigheterna att ta emot ärenden eller delar av ärenden från RKP, vilket förmodligen är en effekt av en hög arbetsbelastning av brottsligheten lokalt och regionalt.

33 Anmälningar tas emot och omhändertas på en rad olika sätt. En ingång/tratt finns i många fall. Undantagen är Västerbotten, Gävleborg, Västmanland, Gotland, Stockholm, Södermanland, Östergötland och Västra Götaland. 31 I Nordsam finns en ingång i Jämtland, Västernorrland Norrbotten i form av jourhavande förundersökningsledare. I Västerbotten finns två ingångar, en i Skellefteå och en i Umeå. De organisatoriska likheterna stora i Bergslagen. Örebros tratt in är vid krimjouren som organisatoriskt ligger under länskriminalpolisen. Där granskas alla inkomna anmälningar av en jourhavande förundersökningsledare. Dalarnas tratt in är vid länskrimjouren. Den består av tre gruppchefer, tolv utredare och sex jourförundersökningsledare. Jourförundersökningsledarna leder och fördelar arbetet på enheten och är samlokaliserade med vakthavandebefäl. Dagtid vardagar biträder en granskare jourförundersökningsledaren med granskning av alla inkomna ärenden. Värmlands tratt in är vid kriminaljouren som är en länsgemensam enhet. Där granskas alla inkomna anmälningar av en jourhavande förundersökningsledare. Enheten leds av en enhetschef som också är utbildad förundersökningsledare. Vid enheten finns sex förundersökningsledare, tolv utredare, tre ärendeberedare och ett civilt förundersökningsledarstöd. Samverkansområde Mitt har en tratt in per myndighet. Alla anmälningar/utredningar som kommer in till polismyndigheten i Västmanlands län (förutom trafikanmälningar) hanteras företrädelsevis av Primärutredningssektionen, i Gävleborg av Brottssamordningsroteln (förutom trafikanmälningar) och i Uppsala av Förundersökningsroteln. Målsättningen i Stockholm för närvarande är att det ska finnas en ingång i varje polismästardistrikt. Vid en översyn 2009 konstaterades att det finns alldeles för många granskande enheter i myndigheten vilket innebär att det är svårt att få en helhetsbild över den anmälda brottsligheten. För närvarande sker en översyn av brotts- och ärendesamordningen i Stockholm med redovisning hösten Chefen för länskriminalpolisavdelningen i Stockholm har av länspolismästaren fått i uppdrag att under hösten 2013 utreda möjligheten till en myndighetsgemensam samordningsfunktion, d.v.s. en myndighetstratt, i enlighet med brottssamordningsfunktionen som den beskrivs i PNU. Vid myndigheter som saknar en ingång för anmälningar i samverkansområde Öst så sköts granskningen vid en av myndigheterna

34 32 av förundersökningsledare i polisområdena och vid de andra myndigheterna av jourhavande förundersökningsledare. Vid den myndighet som har en myndighetsgemensam brottssamordning är det där som anmälningar tas om hand. I samverkansområde Väst finns inte en tratt in på samverkansområdesnivå. I Västra Götaland finns en sådan endast i Göteborg. Samtliga anmälningar som upprättas/inkommer till myndigheten i Halland granskas och bedöms vid en in-tratt vid Krimjouren. Funktionen är verksam tidig morgon till sen kväll söndag-torsdag, samt dygnet runt fredag och lördag. Där fångas ärenden upp och bearbetas initialt med de åtgärder som krävs. Övriga ärenden styrs vidare utifrån brotts- och områdeskod. Ärendeflödet hanteras av kommissarie/förundersökningsledare med full behörighet. Annan tid än ovan ligger ansvaret på vakthavande befäl. I Sydsam är samordningsenheten (samordningsgruppen i Skåne) tratten in. Skåne noterar dock att även PKC och polisområdena har egna trattar in med placering på kriminaljourerna. Avseende Rikskriminalpolisen (RKP) kommer i normalfallet alla begäran om biträde från andra polismyndigheter in vid rikskommunikationscentralen, RKC, som sedan fördelar ärendet till aktuella/aktuell sektion, enligt rutin. Barnpornografigruppen vid sektionen för IT-brott står för en betydande del av de anmälningar som upprättas i landet gällande barnpornografibrott och barnsexhandel och ser till att anmälan överförs till den polismyndighet som ska utreda brottet. I vissa fall utreds ärendet vid IT-brottssektionen. Den nationella överenskommelsen ( )avseende samordning av ärenden fungerar, enligt de svar som delgivits, så där. Ibland anges den fungera bra, i andra fall inte. Även om den nationella överenskommelsen fungerar i huvudsak bra är den inte lika effektiv inom brottsamordning och utredningsverksamhet. Uppfattningen i Nordsam förefaller vara att den nationella överenskommelsen i allt väsentligt fungerar. Örebro i Bergslagen menar att den nationella överenskommelsen fungerar så där och understryker att det här finns en tydlig förbättringspotential. Dalarna menar att samordning fortfarande är ett stort problem och att det fortfarande återstår mycket att göra. Också Värmland understryker att överenskommelsen inte fungerar fullt ut och

35 noterar att uppfattningen bland förundersökningsledarna är att det inte verkar fungera bra inom de övriga polismyndigheterna heller. Här finns en utvecklingspotential enligt Värmland, som menar att det nog fortfarande är så att ingen vill ha svarte Petter. I samverkansområde Mitt förefaller en utbredd uppfattning vara att överenskommelsen lämnar mycket över att önska. Gävleborg, till exempel, föreslår att hemortsforum används på misstänkta som ett kriterium för samordning då det skulle kunna effektivisera brottsutredningarna. De föreslår även att ett telefonnummer tillgängliggörs till varje samordningsenhet då myndigheterna ser organisatoriskt olika ut vilket krånglar till kontaktetableringen mellan samordningsenheterna i polismyndigheterna. Det tog viss tid innan överenskommelsen implementerades fullt ut i Stockholm men numera används den i allt högre utsträckning vid samordning med övriga polismyndigheter. Vad avser den nationella överenskommelsen har en av myndigheterna i samverkansområde Öst uppgivit att samordningen blivit tydligare och enklare medan två av myndigheterna anser att den haft störst betydelse för bedrägeribrotten. Uppfattningen i samverkansområde Väst är inte enhetlig. Älvsborg menar att den säkerligen tolkas på olika sätt i landet. Skaraborg menar att den fungerar endast i ett fåtal fall. Fyrbodal tycker inte att den fungerar så bra och noterar att det ofta uppstår diskussioner om samordningen. Göteborg tycker att det är svårt att svara på frågan då svaret är mycket varierande beroende på olika faktorer, t.ex. ärendets art. LKP upplever ingen egentlig skillnad från tiden innan avtalet kom till stånd. Utan att kommentera dess funktion menar Halland att de vid ett flertal tillfällen tagit på sig ett samordningsansvar mot andra myndigheter, särskilt avseende seriebrott. Sydsam försöker följa den nationella överenskommelsen. Enligt Skåne fungerar den nationella samordningen dåligt, ett särskilt problem är storstadsregionerna samt relationen polis-åklagare. Samordning mot andra län och åklagare fungerar dåligt även i Kalmar och Kronoberg, bland annat eftersom viljan saknas. Denna saknas eftersom pengasystemet talar två olika språk. Det blir därför en konflikt mellan kvantitet, som mäts, och kvalitet. Den nationella överenskommelsen om samordning av ärenden fungerar från Kalmars och Kronobergs horisont inte i praktiken. 33

36 34 Enligt Rikskriminalpolisen (RKP) fungerar överenskommelsen i huvudsak bra, i vart fall vid ärendesamordning. Därför har en arbetsgrupp bildats för att tydliggöra för att få en samsyn kring ansvarsfrågan vid brottsamordning inom NOLG:ens verksamhet. Beslut avseende förundersökningsbegränsning respektive beslut att inte inleda förundersökning tas med viktiga undantag oftast av förundersökningsledare utanför samordningsenheten. En fråga som lyfts fram var vem (eller vad bestämmer vem som) inleder en förundersökning, och var sker detta? Sker det på PKC? (Då PKC endast kan besluta i egna ärenden, i övrigt bara ta emot anmälan, vad händer med ett sådant annat ärende?) Svaren varierar mellan samverkansområdena. I Nordsam fattas förundersökningsbesluten av förundersökningsledare vid brottssamordningsfunktionerna. Även vakthavande befäl kan inleda och leda förundersökningar i Jämtland. I Västernorrland går vissa svårbedömda fall till utredningsledare för bedömning. Vid länets kriminalavdelning fattas beslut i barnärenden samt i ekonomiska och miljöbrott av respektive rotelchef. Avseende Bergslagen tas beslutet om att inleda förundersökning i Örebro normalt sett av den brottssamordnande funktionen eller av jourhavande förundersökningsledare. I Dalarna är det också jourhavande förundersökningsledare eller granskare med förundersökningsledarbehörighet som gör det i de flesta fall. I Värmland är det förundersökningsledare vid krimjouren som tar besluten. I samverkansområde Mitt tas förundersökningsbesluten normalt sett av jourförundersökningsledare, inre befäl eller vakthavande befäl, de senare i synnerhet vad gäller trafikutredningar. I Stockholm, i omedelbar anslutning till att ett brott skett, inleds en förundersökning mestadels av yttre befäl/ motsvarande eftersom myndigheten har valt att ha en delegation där vissa befattningshavare i yttre tjänst har befogenhet att fatta beslut som förundersöknings-ledare. Förundersökningar avseende polisanmälningar som upprättas i receptioner eller i jourmiljön inleds mestadels av stationsbefäl/ motsvarande. Beträffande ärenden från PKC, där förundersökning inte är inledd, inleds huvudsakligen av stationsbefäl eller förundersökningsledare i samordningsfunktionen.

37 Polismästardistrikten strävar efter att lägga delegationen avseende förundersökningsbegränsning så nära granskningstillfället som möjligt eftersom det faktiskt är ett undantag från förundersökningsplikten. Stationsbefäl, förundersökningsledare på samordningsfunktionen eller gruppchefer (förundersökningsledare) på rotlar/motsvarande är de som i första hand har befogenhet att besluta om förundersökningsbegränsning. Beslut att inte inleda en förundersökning fattas huvudsakligen av de som granskar/godkänner anmälningar, d.v.s. stationsbefäl/motsvarande. På Gotland har fyra utpekade förundersökningsledare befogenhet att besluta om förundersökningsbegränsning. Vad avser beslut om förundersökningsbegränsning fattas sådana beslut i samtliga tre myndigheter i samverkansområde Öst av förundersökningsledare som har särskild befogenhet för sådana beslut. I en av myndigheterna sker detta normalt på brottssamordningen men i övriga antingen av jourhavande förundersökningsledare eller på polisområdenas utredningsenheter/rotlar. Den myndighet som har en myndighetsgemensam brottssamordning beskriver denna som något av navet i brottsutredningsprocessen till vilken man vänder sig både internt men även externt. I samverkansområde Väst inleds en förundersökning vanligtvis av inre befäl, vakthavande befäl, motsv. I Göteborg sker förundersökningsbegränsning såväl vid kriminaljouren som vid utredningsenheten, i övriga PO av särskilt utpekade förundersökningsledare. Förundersökningsledare på PKC i Västra Götaland hanterar beslut i förekommande fall gällande de anmälningar som man själva har upprättat. Alla initiala beslut/bedömningar i Halland gällande inledande av förundersökning behandlas vid in-tratten/krimjouren, av förundersökningsledare med full behörighet. PKC fattar beslut gällande det egna anmälningsflödet. Förundersökningsbegränsning sker vid de utredningsenheter som hanterar mängdbrott, initialt inte i in-tratten, och inte heller vid brottssamordningen. Halland har delegerat beslut till ett fåtal förundersökningsledare för att i takt med ökad kompetens utöka antalet beslutsfattare. Beslut bl. a. om att inte inleda förundersökning sker vid in-tratten av behöriga förundersökningsledare. I Sydsam varierar bilden. I Blekinge tar inre befäl beslut om att inleda en förundersökning, inklusive avseende anmälningar från PKC. Här kan samordningsenheten likväl som utredningsenheten besluta om 35

38 36 förundersökningsbegränsning. Förundersökning i Skåne inleds av polis på plats, inre förundersökningsledare eller på PKC. Förundersökningsbegräsning sker i samordningsgruppen. I Kalmar och Kronoberg fattas alla beslut om att inleda förundersökning av inre och yttre befäl samt av dagtidsförundersökningsledaren. Beslut om att inte inleda förundersökning fattas av inre befäl och dagtidsförundersökningsledaren. Endast ett fåtal förundersökningsledare har behörighet att förundersökningsbegränsa. Kapacitets- och strukturfrågor I Nordsam förefaller kompetensen för att utreda mängdbrott i allt väsentligt vara tillräcklig. I Västerbotten sker arbete med en kompetensförsörjningsplan, likaså i Jämtland. Det finns däremot ingen formell utbildningsstrategi. I Västernorrland har varje avdelning och närpolisområde en utbildningsplan där det kortsiktiga och långsiktiga utbildningsbehovet är redovisat och planerat. Varje avdelning och närpolisområde ansvar för att utredare deltar i lämpliga seminarier, konferenser och studiebesök. Lämpliga poliser uppmanas söka utredartjänster och coachas i utredningsverksamhet. Myndigheten har vid flera tillfällen anordnat särskild utbildning av polishögskolan riktad till utredare av mängdbrott. I Bergslagen menar Örebro att, trots att de har en kompetensförsörjningsplan, så är utbildningen för utredare i stort eftersatt. Dalarna har en kompetensförsörjningsplan som även omfattar utredningsverksamheten. Det finns också ett system för handledare och mentorer på alla utredningsrotlar. I Värmland finns utöver en kompetensförsörjningsplan också en långsiktig plan/prognos för olika typer av utbildningsbehov, dock ingen särskild för utredningsverksamheten. Här finns inte heller något särskilt program för handledning eller mentorskap. Rekryteringsbasen för utredningsverksamheten i samverkansområde Mitt är i regel den egna polismyndigheten. I Västmanland ansvarar varje sektionschef för utbildningar. Medarbetarnas utbildningsbehov ligger till grund för Polismyndighetens komptensförsörjningsplan som beslutas i polismyndighetens utbildningsråd. I Uppsala ges medarbetare med civil bakgrund grundutbildning i brottsutredningsarbete. För fortbildningar ansvarar varje rotel/enhetschef. Medarbetarnas utbildningsbehov ligger till grund för Polismyndighetens kompetensförsörjningsplan som innan den fastställs, vägs mot regeringens, Polisens och polismyndighetens uppsatta mål och verksamhetsprioriteringar.

39 Polismästardistrikten i Stockholm utreder enligt gällande tjänsteföreskrift i stort sett all brottslighet som inträffar inom det geografiska ansvarsområdet. Det innebär att verksamheten ska vara organiserad för att kunna utreda mängdbrott, grova brott och seriebrott. En svårighet i dagsläget är att rekrytera personal till utredningsverksamheten avseende familjevåld och brott mot barn, men åtgärder håller på att vidtas i myndigheten, bl.a. framtagandet av en rekryteringsstrategi, för att råda bot avseende det förhållandet. Det finns ingen formell kompetensförsörjningsplan på Gotland, och det har varit stor omsättning på personalen och ett generationsskifte. Utbildningar för utredare på krim släpar efter. Rekrytering av utredare sker i samtliga myndigheter i samverkansområde Öst utifrån intresse och kompetens och behandlas i utvecklingssamtal och övrig planering. Samtliga myndigheter låter utredare delta i seminarier och studiebesök samt anordnar egna utbildningar. Två av myndigheterna har uppgivit att man har mentorer i varierande grad. Samtliga myndigheter har kompetensförsörjningsplaner, två myndigheter nämner även att man har utbildningsplaner. Vad avser kompetensen i utredningsverksamheten anser samtliga tre myndigheter i samverkansområde Öst att man har en god eller godtagbar kompetens inom utredningsverksamheten. Vad avser säkerställande av utredningskapaciteten i yttre verksamhet uppger en myndighet att man har s.k. kombitjänster utredning-ingripande verksamhet. I övrigt olika utbildningsinsatser, att vara till hands för ingripandeverksamheten och genom feedback. I samverkansområde Väst har länen valt olika vägar för sin kompetensförsörjning. Ibland finns en formell kompetensförsörjningsplan, ibland inte. Ofta, men inte alltid, finns en utbildningsplan att tillgå. Handledare finns för nya utredare, mer ofta gruppchefer motsvarande än öronmärkta mentorer. Kompetensförsörjningsplanen i Halland beskriver på vilket sätt myndigheten säkerställer den kompetens som krävs för att kunna genomföra uppdragen och nå verksamhetens mål. Mängdbrottsutbildning nämns särskilt. Personal som påbörjar utredningsverksamhet tilldelas alltid handledare, som oftast är en mer erfaren utredare/förundersökningsledare. Ett mer utvecklat system finns för mentorskap med inriktning mot chefer, som bedrivs i samverkan med polisens chefs- och ledarcenter. 37

40 38 Avseende framför allt kapacitetsfrågor förefaller situationen i Sydsam i grova drag vara likartad mellan länen. Utredningsverksamheten i Skåne försörjs i ringa omfattning. Statusen på arbetsuppgifterna är låg. Generellt kan sägas att inom utredningsverksamheten är ambitionen hög, men den faktiska kompetensen är låg. Kapaciteten för att utreda är alltför låg, endast 15 % av poliserna arbetar med utredning. Detta problem är kopplat till de strategiska ledningsgruppernas sammansättning. Angående bedrägerier finns det delvis specialrotlar för detta i Skåne. Kapaciteten saknas och personalen präglas av uppgivenhet. Ett problem som anges är EBM:s tolkningsföreträde. Myndigheten i Blekinge har också svårt att rekrytera utredare, oftast måste yngre medarbetare tvångskommenderas. De flesta utredare i Kalmar och Kronoberg rekryteras också med tvång, och det är de yngre medarbetarna som drabbas. Eftersom Rikskriminalpolisen (RKP) skall biträda övriga landet med expert- och specialistkompetens, avspeglar det sig redan i samband med rekrytering av ny personal. De som rekryteras håller redan initialt en hög kompetensnivå, många är specialister inom sitt ansvarsområde och utbildar andra. Medarbetarna vid RKP deltar ofta i specialseminarier både nationellt och internationellt. Vid RKP/KPE finns expertkompetens och funktioner som inte finns vid någon annan polismyndighet i landet. RKP är inom flera områden nationellt ansvariga för utbildning och vidareutbildning för bl.a. personal inom det särskilda personsäkerhetsprogrammet och för barnpornografiutredare. Avseende grova brott menar de flesta län att de skulle kunna klara åtminstone ett PUG-ärende med uthållighet över tid. Detta betyder i sin tur att varje samverkansområde enligt egen utsaga skulle klara mellan 3 och 5 PUG-ärenden med uthållighet över tid. Detta bör läsas med viss försiktighet. Det är inte klart att PUGkonceptet används fullt ut, inklusive registrering 3, vilket gör uppskattningarna svåra att bedöma. Örebro, Gävleborg, Halland och polismästardistrikten i Stockholm tar fasta på detta i sina svar och anger tydligt att de inte följer PUG-modellen fullt ut. Just registreringen är svagheten. Utredningssektionen vid RKP gör idag bedömningen att av landets 21 polismyndigheter finns endast kapacitet att använda PUG-konceptet hos 3 Se vidare PUG för de krav eller förväntningar som finns, PUG version 2, oktober 2012.

41 39 fyra till fem polismyndigheter. Detta har ofta framkommit i samband med att en myndighet begärt biträde. 4 I Nordsam används PUG-konceptet inte fullt ut förutom i Jämtland. Västernorrland beskriver detta som PUG light. Nordsam bedömer att de samtidigt skulle kunna driva en PUG per län. I Bergslagen har man i Örebro utbildat personal enligt PUG-konceptet. Man kan dock inte fullt ut köra PUG-konceptet utan är beroende av personal från andra enheter. PUG används fullt ut i Dalarna och färdiga pärmar finns på Länskriminaljouren när ett grovt brott inträffar. Metoden används alltså initialt och under hela utredningsprocessen. I Värmland används PUG-konceptet fullt ut och det finns två som kan hantera registreringen. Grova brottssektionen i Västmanland i samverkansområde Mitt använder PUG-konceptet. Vad avser FU-registrering så har dock polismyndigheten begränsade resurser för detta beroende på att det inte finns något enhetligt system för registrering för tillfället. Gävleborg kan för närvarande använda PUG-konceptet hjälpligt avseende nyckelfunktioner. Strävan är att polismyndigheten ska kunna kvalitetssäkra alla nyckelfunktioner i PUG vid ingången av För FU-registrering saknas verktyg (databas) för att klara av uppdraget. Uppsala menar att de använder PUG-konceptet fullt ut, men med en variant på FU-registrering. För FU-registrering används en version i Surfa. Inom samverkansområde Mitt uppskattas att kanske tre, fyra PUGutredningar kan bedrivas samtidigt med god uthållighet och med rimlig verksamhet igång för övrigt, under förutsättning att det finns arbetsmetoder för att dela vissa funktioner mellan flera PUGutredningar. Huvuddelen av polismästardistrikten i Stockholm har angett att cirka utredare i distriktet har kapacitet att utreda grova brott. PUGkonceptet kan dock inte användas fullt ut då kompetens avseende förundersökningsregistrering saknas i de flesta distrikten. Då det gäller förundersökningsledning och övrig verksamhet klarar distrikten i stort sett ett till två grova brott åt gången eftersom det tär hårt på utredningsresursen. 4 Detta finns även beskrivet i en promemoria från , Generella iakttagelser gjorda av den Nationella bedömandegruppen vid grova våldsbrott.

42 40 Gotland har en samverkansöverenskommelse avseende grova brott och PUG med Länskrim Stockholm. Myndigheten håller på att implementera PUG-konceptet men kommer inte själv fullt ut att kunna utreda enligt PUG utan samverkan med Stockholm. Samtliga myndigheter i samverkansområde Öst arbetar enligt PUGkonceptet fullt ut och anser att man kan hantera 1 till 2 PUG ärenden i egen myndighet. I samverkansområde Väst, i Västra Götaland, hanteras grova brott vid LKP. PUG-konceptet är förankrat i verksamheten. PUG-konceptet används inte fullt ut i Halland. Exempelvis sker inte dokumentation och förundersökningsregistrering i den omfattning som skulle önskas p.g.a. avsaknad av registratorer och bra IT-system. Även användandet av checklistor behöver enligt Hallands förmenande utvecklas. I Sydsam finns kapacitet att hantera 6 stycken PUG samtidigt, varav 3 i Skåne. Kalmar och Kronoberg noterar dock att förvisso klarar myndigheterna varsitt spaningsmord, men inte utan att den övriga verksamheten påverkas. I alla län finns specialrotlar av olika slag, eller specialiserad personal vid till exempel utredningsenheter, exempelvis för övergrepp mot barn, för våld och brott i nära relation/familjevåldsrotlar, och för bedrägerier. Jämtland, Norrbotten, Västernorrland, Gävleborg och Västmanland (samt RKP) avviker från bilden då de inte har bedrägerirotlar, Norrbotten avviker då de inte har en rotel (motsvarande) för övergrepp mot barn eller brott i nära relation. Det senare gäller även för Västernorrland, Kalmar och Kronoberg. Gotland har tre utbildade barnutredare, i övrigt inga andra specialkompetenser. I alla län i Nordsam finns specialrotlar av olika slag, eller specialiserad personal vid till exempel utredningsenheter. Jämtland, Norrbotten och Västernorrland avviker från bilden då de inte har bedrägerirotlar, Norrbotten avviker då de inte har en rotel (motsvarande) för övergrepp mot barn eller övergrepp i nära relation. Det senare gäller även för Västernorrland. Bergslagen har specialrotlar av olika slag, inklusive vad gäller övergrepp mot barn våld och brott i nära relation/familjevåldsrotlar. I Örebro finns en bedrägerirotel och där ingår även miljöbrott. I dagsläget har i praktiken all personal gått över till EBM som har blivit lokaliserade till Örebro. Det har gjort att det föreligger en kraftig personalbrist för tillfället. Värmland har inom ramen för länskriminalenheten en grupp

43 för bedrägerier och en grupp för miljöbrott där utredarna enbart jobbar med sina specialistområden. I samverkansområde Mitt finns specialrotlar av olika slag. Gävleborg och Västmanland saknar särskilda enheter för bedrägerier. Också i Stockholm finns specialrotlar av olika slag. Generellt kan noteras att de flesta polismästardistrikten i Stockholm har vissa problem med att kunna avsätta en tillräcklig resurs för en hållbar utredningsverksamhet över tid. Utredningsverksamheten blir allt mer komplex vilket ställer ökade krav på en tillräcklig resurs för uppdraget i kombination med att personalen har en tillräcklig kompetens. För att kunna bli effektivare med samma resurs sker i vissa distrikt en översyn över arbetssätt, organisation och utredningsprocess. Gotland har utbildade barnutredare, i övrigt inga andra specialkompetenser. Vad avser specialrotlar har samtliga myndigheter i samverkansområde Öst familjevåldsgrupp/rotel som i två av myndigheterna finns på polisområden och i ett på länskriminalenheten, bemanningen varierar mellan myndigheterna från 10 till 20 stycken utredare, vidare har samtliga myndigheter narkotikarotlar. Arbetsbelastningen på dessa specialrotlar och i synnerhet familjevåldsgrupp/rotel anges som hög. Två myndigheter uppger att man har specialistrotlar för grova brott. Vad avser utredning av bedrägeribrott har samtliga myndigheter speciella utredningsgrupper för handläggning av bedrägeribrott. I samverkansområde Väst föreligger en i allt väsentligt gemensam struktur. Gränssnittet för brottsutredningsverksamheten i Västra Götaland har delats upp så att grova brott enligt TjF 400 handläggs vid LKP. Övrig brottslighet handläggs vid myndighetens PO:n och övriga avdelningar. Kompetensutvecklingsbehov tas om hand via PO eller avdelnings utbildningsansvariga. I PO finns utredningsenheter specialiserade mot brott i nära relation, vålds- och sexualbrott mot vuxna och barn samt bedrägerier, inklusive internetbedrägerier. Specialistrotlar finns på LKP för grova brott, grov organiserad brottslighet, narkotikabrott, KUT, kriminalteknik samt personsäkerhetsarbete. Vid LOP finns specialister gällande gränskontroll- och trafikarbete samt inom sjö och fiskebrott. Polisens kontaktcenter (PKC) är placerat vid länsordningspolisen. I Halland utreds mängdbrott - enkel beskaffenhet - vid respektive kommuns närpolisområde. Åklagarledda ärenden handläggs vid LKP. 41

44 42 Kompetensförsörjningsplan finns som bland annat tar hänsyn till hantering av mängdbrott. Utbildning av mängdbrottsutredare behöver utvecklas ytterligare, liksom status och rekryteringsfrågor. Specialistrotlar finns på LKP för bland annat grova brott, vålds- och sexualbrott, bedrägeribrott, underrättelsehantering samt kriminalteknik. PKC är placerat vid LKP eftersom det brottsutredande uppdraget startar då en anmälan upprättas. I Sydsam finns, i alla län, specialrotlar av olika slag, eller specialiserad personal vid till exempel utredningsenheter. Blekinge och Kronoberg har en vilande organisation för grova brott och Kalmar är på väg att bilda en permanent grupp för grova brott. I landet finns sakkunnigmyndigheter. Rikskriminalpolisen (RKP) är sakkunnigmyndighet när det gäller barnpornografibrott sedan 2012 och har ett nationellt samordningsansvar för omhändertagande av frågan, samt att skapa en lägesbild över problemet. Denna brottstyp har ofta karaktären av mängd- och seriebrott. Några relevanta aspekter av brottssituationen i Sverige Antal anmälda brott redogörs för i tabell 1 nedan. När det gäller flöden är det intressant att inledningsvis notera volymen av antalet anmälda brott över en längre tidsrymd. Siffrorna ger vid handen att totalen anmälda brott ligger förhållandevis stabil. Medeltalet för perioden är anmälda brott. Åren 2005 och 2006 uppvisar lägre siffror, under 1,4 miljoner anmälda brott. Från 2007 och framåt ligger siffrorna stabilt på drygt 1,4 miljoner anmälda brott per år. Siffrorna är högst i storstadsregionerna. Under 2012 anmäldes brott i Skåne, brott i Stockholm och brott i Västra Götaland. Siffrorna är lägst i Blekinge, Gotland och Jämtland. Under 2012 anmäldes brott i Blekinge, brott i Gotland och brott i Jämtland. Medeltalet för övriga län under 2012 var anmälda brott.

45 43 Tabell 1. Antal anmälda brott Antal anmälda brott * Polismyndigheter Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland Totalt * Före 2004 ingick inte trafikbrotten i redovisningen varför tabellen endast omfattar åren (9 år) Några av siffrorna kan kopplas till sådana faktorer som befolkningsmängd, landareal och antal årsarbetskrafter. Dessa faktorer belyses i tabellen nedan, redovisade tillsammans med antalet inkomna ärenden, anmälda brott, ärenden redovisade till åklagare och andel ärenden redovisade till åklagare av inkomna. Tabell 2. Förhållanden mellan samverkansområden och utredningsverksamhet. Antal innevånare Landareal Antal årsarbets- Samverkansområden (111231) Andel (120101) Andel krafter (121231) Andel Nord % % % - varav Norrbotten och Västerbotten % % % - varav Västernorrland och Jämtland % % 797 3% Bergslagen % % % Mittöst % % % Stockholm % % % Öst % % % Väst % % % Syd % % % Totalt % % % Ärenden Andel ärenden Inkomna redovisade till redov. t. åkl. av Samverkansområden ärenden Andel Anmälda brott Andel åklagare Andel inkomna Nord % % % 18,9% - varav Norrbotten och Västerbotten % % % 19,2% - varav Västernorrland och Jämtland % % % 18,5% Bergslagen % % % 17,6% Mittöst % % % 17,7% Stockholm % % % 13,6% Öst % % % 17,3% Väst % % % 16,1% Syd % % % 16,5% Totalt % % % 16,0% Statistik för första halvåret 2013 presenteras i tabell 3 nedan.