SYVI - en ideell förening med stor betydelse för särskolans elever

Transkript

1 SYVI - en ideell förening med stor betydelse för särskolans elever Särskolans- och specialskolans yrkesvägledares ideella förening bildades formellt 1982 av yrkesvalslärare i särskolan. Under 16 år var den en regionförening inom Vägledarföreningen, men blev 1998 en fristående förening. Eftersom insatser från SYVI: s medlemmar resulterade i att antalet sjukpensioneringar sjönk dramatiskt under talet, kom föreningen under flera år att äga stor respekt bland myndigheter och politiker. Under en period på och 60- talet var Sverige det land i världen, som hade flest personer med utvecklingsstörning placerade på institutioner. Troligtvis hade detta förhållande rötter i både föreställningen om det rena folkhemmet och det känslomässiga behovet av att ta hand om dem, som kunde bli utnyttjade och illa behandlade av en cynisk omgivning. I slutet av talet började andra vindar blåsa. Samhället hade utvecklats mot större jämlikhet. Institutionerna skulle avvecklas. De utvecklingsstörda skulle bli delaktiga i det samhälle, som vi andra lever i och få arbete på den vanliga arbetsmarknaden. Ett stort och viktigt uppdrag skulle genomföras gemensamt av Skolöverstyrelsen (SÖ) och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Dessa statliga myndigheter höll till i samma hus på Karlavägen 100 i Stockholm. De inledde ett samarbete, som bland annat ledde till att yrkesvalslärare infördes i särskolan. Yrkesvalslärarna skulle anordna pryo och praktik åt särskolans elever. Omfattningen fastställdes i 1973 års läroplan för särskolan till 36 veckors pryo i grundsärskolan. I yrkessärskolan skulle praktik för eleverna på lämpliga företag ordnas och därefter skulle yrkesvalslärarna i samråd med lärare i yrkesämnen, kurator och arbetsförmedling ordna arbetsplaceringen. (LSÄ 73 och AMS- handboken 1975). De som hade blivit utsedda till yrkesvalslärare fick möjlighet till särskild utbildning under en termin och till ett rättesnöre gav Skolöverstyrelsen ut Servicemateriel för studie- och yrkesorientering i särskolan. För sina insatser gentemot Arbetsförmedlingen fick yrkesvalslärarna ett arvode i proportion till antalet elever de hade i sitt underlag. SYVI bildas Särskolan var vid denna tid en vårdform och landstingen dess huvudmän. Ofta fanns särskolorna fortfarande på de stora institutionerna. Yrkesvalslärarna var jämförelsevis få (omkring 70 personer) och ensamma på sina respektive orter. Ett ömsesidigt behov av kontakter fanns möttes sex yrkesvalslärare och två representanter för Skolöverstyrelsen under ledning av yrkesvalslärare Bo Nilsson för att diskutera bildandet av en förening. Resultatet av mötet blev ingen förening men däremot en arbetsgrupp SYVI, som bestod av representanter från landets landstingsområden. Landet

2 delades in i tre regioner, den norra, den mellersta och den södra. Inom varje region ordnade arbetsgruppen kurser och konferenser för yrkesvalslärarna. I dessa konferenser medverkade ofta representanter för Skolöverstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen. Senare skulle Arbetsmarknadsstyrelsen stå som arrangör för flera rikskonferenser där yrkesvalslärarnas arbetsförmedlande roll var ett centralt tema bildades SYVI, som en s.k. regionförening inom Vägledarföreningen. SYVI anordnade särskilda programpunkter vid Vägledarföreningens rikskonferenser, men även egna konferenser, som vände sig speciellt till särskolan. Den första ägde rum i Linköping Samtidigt fortsatte Arbetsmarknadsstyrelsen att ordna konferenser för särskolans yrkesvalslärare. Det uppstod emellertid inom SYVI så småningom kritik mot att den medlemsavgift, som betalades till Vägledarföreningen, inte kom SYVI: s medlemmar till del i tillräckligt stor omfattning. Efter att Vägledarföreningen fördubblat sin medlemsavgift till 300 kr, beslutade årsmötet 1997 att SYVI skulle bli en egen förening bildades den fristående Riksföreningen SYVI med oförändrad styrelse. Redan från starten på talet hade SYVI spelat en betydelsefull roll för sina medlemmar. Det handlade om hur man letar efter lämpliga praktikplatser och hur man närmar sig arbetsgivare och föräldrar och det handlade om att skapa förståelse för uppdraget hos lärarkollegor och skolledare. Vid sidan av lokala sammankomster och konferenser hölls kontakt med medlemmarna genom den enkla tidskriften Syvi- Nytt. Även om motgångar fanns, var det på talet ett jämförelsevis tacksamt arbete att placera särskoleelever på arbetsmarknaden. Den fulla sysselsättningens politik gällde och det fanns fortfarande kvar rätt mycket industri i landet. De statliga bidragen var frikostiga. Hundraprocentiga lönebidrag var inte helt ovanliga. Antalet nybeviljade förtidspensioner minskar från 700 till 100 per år Resultatet av yrkesvalslärarnas insatser syntes bland annat i dåvarande Riksförsäkringsverkets statistik. Antalet årligen nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag på grund av psykisk utvecklingsstörning minskade från drygt sjuhundra 1978 till omkring ett hundra Myndigheter och politiker har oftast stor respekt för statistik och den mycket kraftiga minskningen av antalet förtidspensionärer resulterade i att SYVI kom att få ett högt anseende till och med hos regering och riksdag. Hos myndigheter fattas ibland övergripande beslut, där väl fungerande verksamheter sveps bort i en okänslig städningsprocess. AMS hade beslutat att avveckla alla de arvodestjänster man samlat på sig under flera år. Däribland fanns särskolans yrkesvalslärare, som kostade staten 2,3 miljoner årligen. SYVI ansåg att arvoderingen från AMS var av stor betydelse, särskilt för samarbetet med arbetsförmedlingarna, men lyckades inte få AMS att ändra sig. De goda kontakterna med regering och riksdag kom nu väl till pass. Uppvaktningar ledde till att riksdagen beslutade att den statliga arvoderingen av särskolans yrkesvalslärare skulle fortsätta.

3 SIH får i uppdrag att arvodera yrkesvalslärarna, kommunerna tar över ansvaret för särskolan Det blev Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) som mot ett årligt anslag på 5 miljoner fick regeringens uppdrag att arvodera yrkesvalslärarna. Den första juli 1995 övertog SIH arvoderingen från AMS. Den mer än fördubblade anslagstilldelningen kan troligtvis förklaras av att särskolan vid samma tid höll på att överföras till primärkommunalt huvudmannaskap och att såväl yrkesvalslärare som tillträdande studie- och yrkesvägledare förväntades bli fler. Den stora penningsumman skulle emellertid även räcka till finansiering av SYVI: s styrelsemöten. I gengäld krävde SIH, att SYVI varje år skulle leverera in statistik över hur många elever som fick anställning, arbetspraktik eller daglig verksamhet. Denna statistik kom senare att bli mycket efterfrågad och studerad. Inom SYVI fanns stor oro för vad kommunaliseringen skulle komma att innebära för särskolans studie- och yrkesvägledning. I den nya gemensamma läroplanen för grund- och grundsärskolan, som kom 1993, nämndes inte prao. Om samtidigt grundskolans studie- och yrkesvägledare kom att överta vägledningen av särskolans elever, skulle 36 veckors prao troligtvis reduceras till några få veckor eller avskaffas. De oroliga inom SYVI förutspådde även att särskolans yrkesvalslärare på alla stadier skulle ersättas av studie- och yrkesvägledare, med särskolan som ett mindre intressant bihang till sitt huvuduppdrag. Följden skulle bli att särskolans elever hade mindre erfarenhet av arbetslivet, när det var dags att sluta skolan och anmälas till Arbetsförmedlingen. SYVI: s styrelse tog ställning för det gamla yrkesvalslärarsystemet, vilket gav upphov till att studie- och yrkesvägledare, som nu arbetade i särskolan kände sig ifrågasatta. Det uppkom en viss missämja, som dock upphörde när beteckningen yrkesvalslärare i föreningens namn 2008 ersattes med yrkesvägledare. Inför de stora förändringarna uppstod i SYVI: s styrelse ett behov att förmedla kunskap till skolledare, som fått särskolan inom sitt ansvarsområde. Med stöd av SYVI utarbetade SIH en folder där det kortfattat informerades om studie- och yrkesvägledningen i särskolan. På egen hand utarbetade SYVI: s styrelse ett material kallat Riktlinjer vid anordnande av studie- och yrkesvägledning för elever i sär- och specialskolan. Yrkesvalslärarsystemet avvecklas 2002 fick Specialpedagogiska Institutet (tidigare SIH) regeringens uppdrag att avveckla arvodet till särskolans yrkesvalslärare. Detta var en följd av att staten överförde flera ansvarsområden till kommunerna. Skulle yrkesvalslärarna ha ett arvode för sina tjänster gentemot Arbetsförmedlingen, var det respektive kommuns sak att betala ut detta. Efter att Specialpedagogiska Institutet informerat de berörda kommunerna om yrkesvalslärararvodet och att detta skulle upphöra, övertog några kommuner arvoderingen och några höjde yrkesvalslärarnas lön motsvarande arvodet.

4 En viktig remissinstans Under den för särskolan omvälvande perioden från mitten av talet har SYVI varit remissinstans i flera utredningar. Det mest uppmärksammade remissvaret lämnades år 2000 på förtidspensionsutredningens betänkande Unga i ohälsoförsäkringen. SYVI vände sig mot att alla elever i gymnasiesärskolan skulle få sjukbidrag (senare kallat aktivitetsersättning, motsvarande pension) om de fullföljde sin skolgång efter att de fyllt 19 år. Enligt SYVI skulle de unga vänja sig vid en alldeles för god ekonomi under skoltiden och samtidigt bli mindre benägna att söka sig ut på den vanliga arbetsmarknaden. Åtskilliga skulle även fortsättningsvis välja aktivitetsersättning och vara försörjda genom Försäkringskassan i stället för att starta ett yrkesliv med lågavlönad arbetspraktik eller lönebidragsanställning. SYVI fick inget gehör hos den dåvarande regeringen, men remissvaret uppmärksammades av en senare utredning, som hade till uppgift att se över utfallet av aktivitetsersättningen. Utredaren lovordade SYVI för dess framsynthet och i betänkandet, Brist på brådska, föreslogs att aktivitetsersättning under skoltid skulle upphöra. Detta har dock inte genomförts. Villkoren för studie- och yrkesvägledningen inom särskolan är 2013 mycket annorlunda dem som rådde för tjugo till fyrtio år sedan. Mängder av arbeten inom industri och lagerhantering har försvunnit. Den totala ungdomsarbetslösheten är hög. Årskurs 10 i grundsärskolan har tagits bort, med följd att utrymmet för prao har minskat avsevärt. I läroplanen för gymnasiesärskolan har praktik ersatts av arbetsplatsförlagt lärande, som innebär att skolans uppgift inte längre är att söka efter en arbetsplats, där möjlighet till anställning finns. En stor utmaning för studie- och yrkesvägledningen och hela skolsystemet är, att många ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning numera väljer den vanliga gymnasieskolans yrkesintroduktion eller individuellt alternativ i stället för gymnasiesärskolan. Det är oroande att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning idag har betydligt mindre erfarenhet av arbetslivet när de slutar skolan än vad de tidigare hade. Fortfarande har emellertid Arbetsförmedlingen gott om pengar till lönebidrag och dessutom ett uppdrag att samarbeta med skolan för att underlätta elevernas övergång till arbetslivet. Inom servicesektorn finns alltjämt enklare arbeten, som inte blir utförda. Ett gott tecken är att regeringen tycks bekymra sig om framtiden för ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar. Riksföreningen SYVI anordnar alltjämt årliga konferenser och Syvi- Nytt utkommer som nättidning med tre nummer per år. Bo Carlsson Yrkesvalslärare vid särskolan i Jönköping SYVI: s sekreterare

5