En annorlunda patient - En litteraturöversikt om synen på psykisk ohälsa

Transkript

1 EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ I VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP 2012:23 En annorlunda patient - En litteraturöversikt om synen på psykisk ohälsa Sara Odh Therese Viklander

2 Examensarbetets titel: Författare: Huvudområde: Nivå och poäng: Kurs: Handledare: Examinator: En annorlunda patient - En litteraturöversikt om synen på psykisk ohälsa Sara Odh och Therese Viklander Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Kandidatnivå, 15 högskolepoäng SSK05 Claes Ekenstam Lena Nordholm Sammanfattning Den psykiska ohälsan ökar i samhället samtidigt som grundutbildningen till sjuksköterska och läkare innefattar relativt lite utbildning om psykiska sjukdomar. Personer med psykisk ohälsa stöter på fördomar i samhället som även kan kallas stigmatisering. Tidigare studier har bekräftat att det råder en negativ syn på psykisk ohälsa i samhället. Det finns få studier som omfattar både vårdpersonalens och patienternas perspektiv i detta ämne. Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors, läkares, läkarstudenters och undersköterskors syn på psykisk ohälsa samt hur patienter med psykisk ohälsa upplever att de blir bemötta. Studien är en litteraturöversikt som innefattar både kvalitativ och kvantitativ data. Litteraturöversikten utgår från tio artiklar som tillsammans belyser både patientens och vårdpersonalens perspektiv. Personer med psykisk ohälsa upplever att de behandlas annorlunda i samhället och inom vården samt att de utsätts för diskriminering. Vårdpersonalen tycker det är svårt att vårda dessa patienter och det finns en rädsla för att skada både sig själv och andra. Brist på kunskap och utbildning leder till en känsla av otrygghet hos vårdpersonalen. För att minska fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa behöver attityder i samhället förändras. Om sjuksköterskeutbildningen innefattade mer psykiatriutbildning skulle det kunna bidra till bättre bemötande från personalen och patienterna skulle kunna få en ökad chans att känna sig förstådda och bättre omhändertagna i vården. Nyckelord: [Psykisk ohälsa, bemötande, upplevelse, diskriminering, stigma, fördomar, vårdpersonal, brist på utbildning] 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 4 BAKGRUND... 4 Psykisk ohälsa... 4 Stigma... 5 Vårdrelation... 6 Vårdlidande... 7 Psykiatriutbildning i Sverige... 7 Tidigare studier... 8 PROBLEMFORMULERING... 8 SYFTE... 9 METOD... 9 LITTERATURÖVERSIKT... 9 DATAINSAMLING... 9 DATAANALYS RESULTAT Stigmatisering vid psykisk ohälsa Den farlige patienten Att inte bli tagen på allvar Att bli utsatt för diskriminering Att bli behandlad annorlunda Mötet med en annorlunda patient Inte som andra Brister i kommunikationen Missnöje med rollen Bristande kunskap och stöd DISKUSSION Metoddiskussion Resultatdiskussion Psykisk ohälsa och stigmatisering Brist på utbildning Vårdlidande SLUTSATSER REFERENSER Bilaga 1: Sökning av data Bilaga 2: Översikt av analyserad litteratur

4 INLEDNING Psykisk ohälsa är ett ämne som för många ännu är svårt att tala om. Det är tillsynes svårt för många att tala om sin egen psykiska hälsa bland vänner och om någon vän eller familjemedlem har någon form av psykiskt problem finns lite kunskap om hur det går att hjälpa till. Varför är det så stor skillnad i status mellan kroppsliga sjukdomar och psykiska sjukdomar och vad behöver göras för att det inte längre ska vara tabu att tala om psykisk ohälsa? Personer med psykisk ohälsa ses fortfarande som en särskild grupp individer som på grund av rådande fördomar särskiljs från normen och utsätts för diskriminering. Författarna har från både verksamhetsförlagd utbildning och egna erfarenheter utanför utbildningens gränser märkt av en negativ syn på psykisk ohälsa och tycker att någonting måste göras för att ändra attityder i samhället och bland vårdpersonal. Stigmatiseringen av personer med psykisk ohälsa är ett viktigt ämne att uppmärksamma för att kunna påverka och minska fördomar och diskriminering. BAKGRUND Psykisk ohälsa Vården av personer med psykisk ohälsa står för nästan 20 procent av sjukdomsbördan i Europa och psykiska problem drabbar en av fyra personer någon gång i livet enligt World Health Organisation (2012a). Psykiska symtom innefattar ett brett spektrum av problem med olika symtombilder. Generellt karaktäriseras de av en kombination av avvikande tankar, känslor, beteenden och relationer med andra. Några exempel är schizofreni, depression, psykiskt funktionshinder och störningar med orsak av drogmissbruk av vilka de flesta kan behandlas med gott resultat (World Health Organisation, 2012b). Psykiska symtom kan enligt Ottosson (2009) uppstå antingen genom störningar i hjärnans struktur och funktion eller genom upplevelser av omvärlden. Psykisk ohälsa är inte en enhetlig definition, men fem viktiga kriterier för att kunna ställa diagnos är: Påvisad förändring i hjärnans struktur eller funktion, symtomens svårighetsgrad, stark sjukdomskänsla, funktionsinskränkning och behov av vårdinsatser. Ett sammanfattande kriterium för psykisk ohälsa är att symtomen orsakar lidande och nedsatt funktionsförmåga hos individen (Ottosson, 2009). Det finns olika benämningar för psykiska symtom och diagnoser. Vissa kallar det för psykisk sjukdom, andra kallar det för psykisk störning eller psykiska besvär. Hedelin (2006) skriver att psykisk ohälsa ofta används som ett samlingsnamn för olika former och nivåer av psykiska sjukdomar, störningar och besvär. Hon menar att psykisk ohälsa alltid förekommer i människans liv till viss grad, men nivån kan förändras till att påverka dagliga livet och kan leda till ett lidande för individen. Författarna väljer i denna studie att använda sig av Hedelins (2006) begrepp psykisk ohälsa. 4

5 Psykisk ohälsa kan ses dels ur en naturvetenskaplig och ur en humanvetenskaplig synvinkel. Det naturvetenskapliga perspektivet försöker finna en objektiv kunskap om människans beteende och har som mål att få förklaringar om regelbundenhet och orsaker. Humanvetenskapen ser forskaren som ett subjekt som försöker förstå människan vad gäller känslor, intentioner och produkter. Vilket synsätt som vi i första hand väljer bestäms inte endast av patientens tillstånd och sjukdom utan också i stor del av vår egen kulturella och professionella bakgrund, vilket kräver en stark självkritik menar Cullberg (2003). Vidare menar Cullberg (2003) att symtomen måste tolkas i förhållande till grundpersonligheten och till den allmänna bakgrunden i varje individs enskilda fall. Ett symtom som till exempel ångest kan ha helt olika betydelse vid olika grundpersonligheter och sociala sammanhang. Gränsen för vad vi uppfattar som psykisk sjukdom eller ohälsa hos en människa är till stor del avhängigt vår verklighetsuppfattning och ideologiska ståndpunkt. Våra västerländska uppfattningar om vad som är rätt och anständigt verkar starkt styrande på vårt sätt att diagnostisera patienter (Cullberg, 2003). Eriksson (2004) kritiserar det användande av diagnoser som ökat på senare tid. Han menar att problem som snarare är sociala och politiska till sin natur ges en psykiatrisk lösning och syftar främst till den ökning av bokstavsdiagnoser som skett på senare år. Som nämns längre fram i texten ökar den psykiska ohälsan i Sverige, men Eriksson (2004) menar att det snarare är diagnosernas existens än en ökning av psykisk ohälsa som bidrar till Sveriges stigande psykiatriska sjukdomsantal. Vidare menar Eriksson (2004) att vi måste se upp med psykiatri som nästan sjukförklarar alla former av obehagliga tillstånd och reaktioner, som i många fall är normala yttringar av mänskligt liv. Socioekonomisk status och förmåga till anpassning varierar från individ till individ, och det är främst därför många mår dåligt, menar Eriksson (2004). Stigma Många studier använder begreppet stigma vid beskrivningen av bemötande av personer med psykisk ohälsa. Därför följer en beskrivning av begreppets innebörd och dess ursprung. Ordet stigma kommer ursprungligen från grekerna som skapade termen för att beskriva kroppsliga tecken avsedda att påvisa någonting ovanligt eller nedsättande i en persons moraliska status. Tecknen brändes eller skars in för att visa att bäraren var slav, brottsling eller förrädare, alltså någon som bör undvikas, särskilt på offentliga platser. Numera används begreppet inte i lika stor grad för kroppsliga kännetecken utan snarare för att beskriva själva olycksödet (Goffman, 1963). Varje samhälle skapar sina regler för hur en människa ska vara för att anses normal. På så sätt skapas normer för vad som är accepterat och vad som anses avvikande. Det är först när vi möter en människa som vi kan avgöra om denne passar in i vår bestämmelse om vad som är en normal person och i mötet med personen sker stigmatiseringen. Vi 5

6 gör oss en uppfattning om huruvida personen har en mindre önskvärd egenskap eller verkar avvikande eller onormal menar Goffman (1963). Link och Phelan (2001) har studerat stigmabegreppet närmre och menar att stigma förekommer när följande fyra komponenter samexisterar. Det första är särskiljandet och sättandet av en etikett på olikheter hos människor. Det andra är kulturella övertygelser som förknippar dessa etiketterade personer med mindre önskvärda egenskaper vilket ger negativa stereotyper. För det tredje placeras dessa människor i olika kategorier för att särskilja dem från oss. För det fjärde upplever dessa människor diskriminering och förlorad status vilket leder till ojämlikhet. Stigmatisering, fördomar och diskriminering är tre nära sammankopplade begrepp. Fördomar har sitt ursprung i stigmatisering och diskriminering är en respons på fördomar. I denna studie kommer dessa tre begrepp att användas för att förklara patienter med psykisk ohälsas upplevelse av bemötande från omgivningen. Vårdrelation Vårdrelation är relationen mellan patienten och vårdaren och det är den som utgör grunden i vårdandet. I vårdprocessen kan den här relationen även benämnas vårdförhållande och är i den meningen professionell, vilket betyder att den måste grunda sig på kunskap och uppfylla de etiska kraven. Att vårdrelationen fungerar är en förutsättning för vården (Erikssson, 2000). Enligt Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud, och Fagerberg (2003) är vårdrelationen ett professionellt engagemang där vårdaren erbjuder en absolut närvaro och gör sitt bästa för att lindra lidande. Vårdrelationen utgör grunden i den psykiatriska vården och för att ett meningsfullt vårdande ska kunna äga rum krävs en äkta vilja att möta individen i dennes livsvärld. Vårdaren måste därför kunna acceptera det som verkar avvikande, och kontinuitet och konstans behövs för en fortsatt relation om patienten vid tillfällen upplever misstro eller psykotiska föreställningar. Det är viktigt att vårdaren stannar kvar hos patienten och inte ger upp om patienten till en början inte vill skapa en mellanmänsklig relation. Patienten behöver ges tillräckligt med tid för att hinna bygga upp en relation och känna tillit till vårdaren (Dahlberg et al., 2003). En vårdande relation enligt Dahlberg och Segesten (2010) kan vara antingen en naturlig relation med ett naturligt oreflekterat förhållningssätt eller en professionell relation med kunskap, en större öppenhet, och med reflektioner över vad som händer i relationen och vårdandet. Alla vårdare ska finnas till hands för patienterna och svara an på de vårdande behov som finns, som exempelvis känslor av otillräcklighet, oro och osäkerhet. Vårdarna måste vidare veta vilket budskap de ger till patienterna. De har ett ansvar för interaktionen och måste därmed förstå skillnaden i mötet med ett vänligt öppet ansikte eller ett ovänligt och slutet. Vare sig det rör sig om en kort eller en lång vårdrelation är interaktion av stor vikt (Dahlberg & Segesten, 2010). 6

7 Dahlberg och Segesten (2010) skriver att vårdaren måste möta patienten så förutsättningslöst som möjligt. Helt förutsättningslöst är inte möjligt då det alltid finns förförståelse som påverkar hur människor tolkar världen. En förförståelse kan både möjliggöra bättre förståelse om patienten, men den kan också leda till missförstånd. Det är viktigt att få patientens perspektiv genom öppenhet för dennes livsvärld och att inte ta förförståelsen för givet. Ett patientperspektiv är viktigt för att förstå hur patienten upplever sin hälsa och olika situationer som uppstår. Vårdpersonalen måste kunna bli förvånad och överraskad i mötet med patienten för att veta att det finns en öppen syn, så att mötet inte bara innefattar förförståelse (Dahlberg & Segesten, 2010). Vårdlidande Eriksson (1994, refererat i Wiklund, 2003) talar om vårdlidande som ett lidande som uppstår hos patienten som en direkt följd av vård och behandling, exempelvis genom brister eller ofullkomligheter i vårdandet. Detta betyder att denna form av lidande kan minskas eftersom vårdaren genom sina handlingar har möjlighet att påverka patientens situation. Vidare kan vårdlidande många gånger uppstå på grund av brist på kontroll och av kränkning. Dahlberg et al. (2003) beskriver att istället för att lindra lidande och främja hälsa och välbefinnande, som en god vårdrelation har som målsättning, kan en dålig vårdrelation leda till vårdlidande. Dahlberg (2002) skriver i en studie att vårdlidande bland annat uppkommer när en patient blir åsidosatt och varken sedd eller hörd och då personalen inte tror på det lidande som patienten har. Att inte bli sedd eller hörd är förödmjukande för patienten och ger en känsla av maktlöshet (Dahlberg & Segesten, 2010). Vidare skriver Dahlberg och Segesten (2010) att ett icke-vårdande bemötande med signaler om att patienten inte är värd vårdandet därmed kan bli förödande för patienten. Enligt Halldórsdóttir (1996, 1999, refererat i Dahlberg & Segesten, 2010) kan vårdrelationer vara livgivande eller livsnerutrala men kan också bli livsförstörande. Psykiatriutbildning i Sverige Psykisk ohälsa och missbruksproblem ökar i samhället enligt Socialstyrelsen (2010) samtidigt som det finns en risk för minskad kompetens inom området psykisk ohälsa i hälso- och sjukvården. Detta allvarliga problem uppmärksammade verksamhetschefer för Socialstyrelsen Det fanns redan då en brist på psykiatriker i hela Sverige och en tredjedel av de dåvarande psykiatrikerna förväntades gå i pension inom några år och situationen skulle då förvärras (Socialstyrelsen, 2010). Riksdagen (2008) skriver att det råder brist på psykiatriker och att det inte ser ut som att de kommer öka i antal närmaste tiden. Då det för närvarande krävs en grundutbildning som läkare innan en inriktning till psykiatriker kan bli aktuell skrevs en motion om en grundutbildning i psykiatri (Riksdagen, 2008). Enligt Socialstyrelsen (2009a) är psykiatriutbildningen för sjuksköterskor och läkare inte tillräcklig för det vårdbehov som finns, vilket leder till bristande kompetens inom 7

8 området. Varken sjuksköterskor eller läkare får i sin utbildning den kompetens de behöver om psykiatri trots att det satsas mycket på dessa utbildningar. Trots planen att utöka psykiatrikurser i grundutbildningen för sjuksköterskor och läkare har istället kurserna minskat på många skolor (Socialstyrelsen, 2009a). Tidigare studier Tidigare studier tar upp att det finns negativa attityder och stigmatisering av personer med psykisk ohälsa och att det fortfarande förekommer mycket fördomar och diskriminering både i samhället och inom sjukvården. Riksdagen (2008) och Socialstyrelsen (2009a) är medvetna om att det råder brist på psykiatriker och psykiatriutbildning i Sverige men istället för att öka så minskar antalet psykiatrikurser i grundutbildningen (Socialstyrelsen, 2009a). PROBLEMFORMULERING När en människa får en psykisk diagnos finns både risk att hennes rättigheter kränks och att bemötandet från omvärlden förändras. Med en psykisk diagnos kommer ofta omvärldens kränkande reaktioner i form av diskriminering och fördomar. I sjukvården behandlas dessa människor inte likvärdigt sina medpatienter med sjukdomar relaterade till kroppsliga faktorer. Nästan varannan person som söker vård i primärvården i Sverige har problem som kan relateras till psykosociala faktorer och var femte har symtom som motsvarar psykisk sjukdomsdiagnos. Socialstyrelsens slutsats är att den bristande utbildningen är oacceptabel med tanke på de vårdbehov som finns (Socialstyrelsen, 2009b). Det finns tidigare studier av vårdpersonals syn på psykisk ohälsa och det finns studier på hur patienter med psykisk ohälsa upplever sig bli bemötta, men det är inte många studier som innefattar båda perspektiven. Många av studierna är kvantitativa vilket betyder att personerna svarar på redan formulerade enkäter, dock finns det färre studier där personerna med egna ord talar om hur de upplever bemötandet. Särbehandlingen av personer med psykisk ohälsa är ett problem och att den förekommer i sjukvården gör att problemet bör uppmärksammas och ge en tankeställare till sjukvårdspersonal. Därför vill författarna ta reda på hur personer med psykisk ohälsa upplever fördomar och i vilka situationer som särbehandling och diskriminering förekommer. Författarna vill också ta reda på hur vårdpersonalens fördomar ser ut kring psykisk ohälsa samt hur fördomarna påverkar vården av patienter med psykisk ohälsa. 8

9 SYFTE Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors, läkares, läkarstudenters och undersköterskors syn på psykisk ohälsa samt hur patienter med psykisk ohälsa upplever att de blir bemötta. METOD LITTERATURÖVERSIKT Arbetet utgör en sammanställning över artiklar som behandlar bemötande av personer med psykisk ohälsa. Studien innefattar patienternas upplevelse av bemötande och vårdpersonalens syn på psykisk ohälsa. Arbetet är utformat som en litteraturöversikt enligt Fribergs (2006) modell. Författarna valde denna modell då de kände att tiden var något knapp för att hinna göra en empirisk studie vilket från början var en tanke, samt att metoden passade bra då den kan ligga till grund för vidare studier i ämnet. Denna översikt utgår från ett problemområde inom sjuksköterskans verksamhetsområde, vilket i denna studie avser problemet med fördomar och negativt bemötande av personer med psykisk ohälsa. Enligt Friberg (2006) innebär en litteraturöversikt att ta reda på befintlig forskning inom ett visst område för att exempelvis ta reda på vad som studerats och vilka metoder som använts. Översikten har också som motiv att skapa en utgångspunkt för vidare forskning (Friberg, 2006). Litteraturöversikten innehåller både kvantitativa och kvalitativa artiklar, och dessa är kvalitetsgranskade enligt Critical Appraisal Skills Programme (CASP) och Consort statement och en översikt av analyserad litteratur (Friberg, 2006) presenteras i bilaga 2. DATAINSAMLING Först gjordes en inledande sökning (Östlundh, 2006) för att se vilken forskning som var gjord inom området och för att komma fram till bra sökord. Vidare gjordes en egentlig sökning (Östlundh, 2006) för att hitta användbar data till analysen. Sökorden, avgränsningar och databaser presenteras i bilaga 1. Förutom artiklarna funna direkt i den egentliga sökningen har två artiklar tagits fram genom en review-artikels (Ross & Goldner, 2009) referenser. Den första artikeln (Reed & Fitzgerald, 2005) hittades direkt i review-artikelns referenser och den i sin tur gav en till artikel (Mukherjee, Fialho, Wijetunge, Checinski & Surgenor, 2002) genom sina referenser. Genom att inledningsvis läsa sammanfattningen av de artiklar som tycktes passa vårt syfte för denna analys valdes tio artiklar ut till resultatet. Av de tio artiklarna var sju kvantitativa och tre kvalitativa. Inklusionskriterierna för artiklarna var att de skulle vara vetenskapliga primärartiklar, publicerade från år 2000 och framåt, vara skrivna på engelska och överensstämma med 9

10 syftet. Artiklarna skulle behandla frågan om hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötande och/eller vad vårdpersonal har för syn på personer med psykisk ohälsa och vården av dem. Artiklar som endast behandlade en specifik diagnos exkluderades eftersom syftet var att behandla ämnet psykisk ohälsa i generell mening och få en överblick över området. I sökandet efter data som innefattade bemötande av patienter med psykisk ohälsa fann författarna att många forskare talade om att det rådde en stigmatisering av personer med psykisk ohälsa. Författarna valde då att vidare använda stigma som ett sökord eftersom många funna artiklar använde ordet i beskrivandet av fördomar och diskriminering i bemötandet av patienter med psykisk ohälsa. Författarna fann vid övervägande att begreppet stigma passade in på syftet med studien och använder sig därför av begreppet i studien. DATAANALYS Data har analyserats genom att noggrant läsa funna artiklar flera gånger för att få en djupare förståelse och en helhetsbild. Artiklar med kvantitativa enkätresultat och kvalitativa intervjuresultat har jämförts för att hitta likheter och skillnader mellan de olika artiklarna. Funna likheter och skillnader har sedan analyserats och lett till att gemensamma meningsbärande enheter har hittats. De meningsbärande enheterna skrevs ner och jämfördes för att hitta nya teman och subteman och efter ett noga övervägande utvecklade författarna två nya huvudteman, med fyra subteman till vardera, som ger en bild av den analyserade datans resultat. De olika teman som framkommer i resultatet presenteras i tabell 1. Av dessa teman har författarna bildat en ny helhet och en sammanställning av de tidigare forskningarnas studier för att ge läsaren en sammanfattande bild av den forskning som använts. Studien innefattar artiklar som både behandlar uppfattningar hos sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och läkarstudenter. I resultatet väljer författarna att benämna alla yrkeskategorierna för vårdpersonal. Studien innefattar också hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötande. 10

11 RESULTAT Tabell 1 Teman Stigmatisering vid psykisk ohälsa Subteman Den farlige patienten Att inte bli tagen på allvar Att bli utsatt för diskriminering Mötet med en annorlunda patient Att bli behandlad annorlunda Inte som andra Brister i kommunikationen Missnöje med rollen Bristande kunskap och stöd 1. Stigmatisering vid psykisk ohälsa Att bli diagnostiserad som psykiskt sjuk är att bli stämplad som annorlunda, vilket personen i många fall kommer få leva med resten av livet. I en av studierna menar en informant att som psykiatripatient är det svårt att återigen kunna bli sedd som en patient med kroppsliga symtom, på grund av den stämpel som psykisk ohälsa innebär (Liggins & Hatcher, 2005). Den nedvärderande och fördomsfulla synen på psykisk ohälsa kallas i många av artiklarna stigmatisering. Denna stigmatisering av personer med psykisk ohälsa kan visa sig på olika sätt. Nedan beskrivs fyra subteman om hur patienten upplever stigmatiseringen och bemötandet samt vårdpersonalens syn på vårdandet av personer med psykisk ohälsa. 1.1 Den farlige patienten Vad som flera studier bekräftar är att personer med psykisk ohälsa upplever att människor i deras närhet verkar känna rädsla och otrygghet omkring dem (Björkman, Svensson & Lundberg, 2007; Dickerson, Sommerville & Origoni, 2002; Lundberg, Hansson, Wentz & Björkman, 2009). Detta bekräftas från vårdens sida i studier där vårdpersonal besvarat enkäter om sin inställning till personer med psykisk ohälsa. I studierna har ungefär varannan person svarat att de känt rädsla i mötet med patienten. Högst andel svarade ja i fråga om personer med schizofreni, alkoholberoende och drogberoende, medan något färre gav samma svar om personer med demens, panikattacker, och svåra depressioner (Björkman, Angelman & Jönsson, 2008; 11

12 Mukherjee et al., 2002; Dickerson et al., 2002). I en artikel som behandlar vårdpersonalens inställning till att vårda personer med psykisk ohälsa framkommer att bristen på kunskap och resurser får vårdpersonalen att känna otrygghet i sin roll. De känner att de saknar någon med expertis inom området och uppger en svårighet då de inte har någon att vända sig till med frågor eller vid problem (Reed & Fitzgerald, 2005). En sjuksköterska berättar om en arbetskamrat som en gång blivit misshandlad av en patient med psykisk diagnos. Detta, menar hon, kan vara en anledning till att vissa i personalen väljer att undvika dessa patienter och tillägger att hon vet att det troligen inte är den bästa formen av vård (Reed & Fitzgerald, 2005). Scary är ett vanligt förekommande ord i en artikel, i vilken både vårdpersonal och patienter använder ordet när de talar om personer med psykisk ohälsa. Det är en annan slags rädsla än den som förknippas med den vardagliga vården menar personalen på ett allmänt sjukhus. Rädslan förekommer vid andra situationer och handlar i större grad om rädslan för att förolämpa, eller skada andra. Patienten berättar hur otryggt det känns att ligga på sjukhus, att han inte gillar det och att han aldrig känner sig trygg då han blir inlagd (Liggins & Hatcher, 2005). 1.2 Att inte bli tagen på allvar Både patienter och vårdpersonal talar om kroppslig sjukdom som äkta och särskiljer det från psykisk sjukdom (Liggins & Hatcher, 2005). Smärtan som en person med psykisk ohälsa upplever ses inte som lika verklig som smärtan hos en kroppsligt sjuk person, menar en patient i en av studierna. Patienten upplever att det finns en misstro från vårdpersonalens sida som tycks tolka smärtan som överdriven hos personer med psykisk ohälsa, samt tro att patientens agerande beror på dennes diagnos (Liggins & Hatcher, 2005). I en annan studie talar läkare om den här typen av bagatelliserande som ett problem i vården av personer med psykisk ohälsa. En läkare har åsikten att den patient som står upp för sig själv och ifrågasätter sin vård kommer betraktas som icke följsam, vilket ger konsekvenser för patienten i det långa loppet. Patienten kommer då sannolikt inte att vara den som har sista ordet gentemot sin terapeut då denne har makten och kontrollen att sätta diagnos (Flanagan, Miller & Davidson, 2009). En patient beskriver den bra patienten som en patient som inte bråkar och sällan kräver uppmärksamhet (Liggins & Hatcher, 2005). Patienter upplever att andra inte tror på dem (Liggins & Hatcher, 2005) eller inte förstår dem (Link, Struening, Neese-Todd, Asmussen & Phelan, 2002; Dickerson et al., 2002). Vårdpersonal säger även de i en artikel att det är svårt att veta vad de ska tro på när det gäller personer med psykisk ohälsa (Liggins & Hatcher, 2005). Fler än hälften av patienterna i en studie uppger att de upplever att andra inte förstår dem och hur det är att leva med psykisk ohälsa. Hälften av personerna i samma studie anser också att endast andra personer med psykisk ohälsa kan förstå denna viktiga del av vilka de är (Link et al., 2002). 12

13 1.3 Att bli utsatt för diskriminering I flera av studierna uppger patienter att de blivit utsatta för regelrätt kränkning och diskriminering genom att de blivit nekade jobb, boende eller körkort (Björkman et al., 2007; Lundberg et al., 2009; Angermeyer et al., 2004). Personer som ofta ger upphov till stigmatisering enligt patienterna i en studie är arbetsgivare eller chefer och var femte person ser även vårdpersonal inom psykiatrin som en källa till stigma. Hälften av personerna med psykisk ohälsa i artikeln upplever att det ligger mindre förväntningar på dem (Dickerson et al., 2002). En artikel visar att många personer med diagnoserna schizofreni och depression tror att de kommer bli diskriminerade i fråga om arbete/sysselsättning, även om de som upplevt det i verkligheten är färre (Angermeyer et al., 2004). Många personer med psykisk ohälsa uppger i en annan studie att de har fått rådet att inte ha för stora förväntningar på livet (Lundberg et al., 2009). Några läkare i en artikel talar om effekterna av en psykisk diagnos och menar att det kan liknas vid en livstidsdom som krossar både hopp och drömmar (Flanagan et al., 2009). Både vårdpersonal och personer med psykisk ohälsa pratar om den stämpel som en psykisk sjukdom innebär, samt svårigheten att bli av med denna och att bli sedd som en person bortom sin diagnos (Liggins & Hatcher, 2005; Flanagan et al., 2009) Nästan en tredjedel av patienterna i en artikel uppger att de utsatts för elaka kommentarer på grund av sin psykiska ohälsa (Dickerson et al., 2002) och en sjuksköterska i en annan studie bekräftar att hon sett kränkningar från kollegor som använt nedsättande ord och kommentarer (Liggins & Hatcher, 2005). I en av studierna uppgav många patienter att de skämts över att ha varit inlagda på en psykiatriavdelning (Link et al., 2002). I flera studier upplever nästan hälften av patienterna att de behandlats som mindre kompetenta (Lundberg et al., 2009; Dickerson et al., 2002; Björkman, Svensson, & Lundberg, 2007) och många uppger att de blivit orättvist behandlade enligt besvarade enkäter (Lundberg et al., 2009). En mycket liten del uppger att de blivit misstagna som utvecklingsstörda (Dickerson et al., 2002), och några läkare i en annan studie tycker att just utvecklingsstörd är ett beskrivande ord för en del patienter med psykisk ohälsa (Flanagan et al., 2009). 1.4 Att bli behandlad annorlunda Ett genomgående mönster som kan ses i flera artiklar är att personer med psykisk ohälsa inte behandlas som jämställda eller likvärdiga sina medmänniskor som är psykiskt friska. Närmare hälften av alla tillfrågade personer med psykisk ohälsa i dessa artiklar uppger att personer i deras närhet har behandlat dem annorlunda och nästan lika många har upplevt att andra tagit avstånd eller avvisat dem. Personer med schizofreni upplever oftare avståndstagande än de med depression och fler än en tredjedel av patienterna tycker att andra verkar obekväma omkring dem (Lundberg et al., 2009; Björkman et al., 2007; Angermeyer et al., 2004). I en annan studie uppger över häften av patienterna själva att de känt sig annorlunda efter att de drabbats av psykisk ohälsa (Link et al., 2002). 13

14 En patient med psykisk ohälsa på ett allmänt sjukhus beskriver en negativ upplevelse av sin sjukhusvistelse då även kökspersonal behandlat patienten orättvist. Kökspersonalen var otrevliga och patienten kände sig bortglömd och undviken (Liggins & Hatcher, 2005). 2. Mötet med en annorlunda patient Studier visar att vårdpersonal behandlar patienter med psykisk ohälsa annorlunda än andra patienter. De tycker det är svårt att möta patienterna med psykisk ohälsa och att det inte är deras uppgift att vårda dem. Detta tycks bero på bristande kunskap och stöd. Här nedan följer subteman om vårdpersonalens syn på psykisk ohälsa och om vården av dessa patienter. 2.1 Inte som andra En stor del av vårdpersonalen tycker att personer med psykisk ohälsa är annorlunda vilket bekräftar patienternas känsla av att bli bemött som annorlunda. Personer som upplevs vara mest annorlunda enligt vårdpersonalen är de med schizofreni, där ungefär fyra av fem av informanterna har svarat att de ser dem som annorlunda. Mellan 60 och 70 procent tycker också att personer med ätstörningar, svåra depressioner och panikattacker är annorlunda. Vad gäller demens, alkoholberoende och drogberoende, kan man se större variation men också dessa siffror visar att många tycker att inte heller personer med dessa diagnoser är som andra (Mukherjee et al., 2002; Björkman et al., 2008). Viss vårdpersonal förknippar psykisk ohälsa med beteenden som är svåra att hantera, enligt en artikel. Exempelvis har de erfarenheter av att dessa patienter kan bli aggressiva och att de inte förstår att personalen försöker hjälpa dem (Reed & Fitzgerald, 2005), samt att de skapar trubbel och oreda på avdelningen (Liggins & Hatcher, 2005). Många i vårdpersonalen uppfattar patienter med psykisk ohälsa som farliga (Mukherjee et al., 2002; Björkman et al., 2008) och de känner sig hotade och otrygga på grund av bristande kontroll av dessa patienter. Vårdpersonalen känner en rädsla över att skada sig själva, patienten eller andra på avdelningen då de är vårdpersonalen som är ansvariga för säkerheten. Vårdpersonalen känner både en rädsla över att patienten skulle kunna bli våldsam, men de är även rädda att de ska göra fel professionellt, lagligt och etiskt (Reed & Fitzgerald, 2005). Läkare har i en artikel beskrivit personer med psykisk ohälsa som personer med bristande kognitiv förmåga på det sättet att de ibland är helt bortkopplade från vad som händer i omgivningen. Dessa läkare tycker sig även se att de har svårt att klara av vardagliga saker och att de har svårt att engagera sig i långvariga kontakter eller interaktioner (Flanagan et al., 2009). Vårdpersonalen anser i en studie att patienter med psykisk ohälsa är oförutsägbara och över hälften har svarat att personer med schizofreni, 14

15 demens och drogberoende stämmer överens med detta påstående. Omkring femtio procent av informanterna tycker också att personer med alkoholberoende, svår depression och panikattacker är oförutsägbara, medan ungefär var tredje person tycker att personer med ätstörning är det (Mukherjee et al., 2002; Björkman et al., 2008). Att personalen upplever att situationer som inte går att förutse skapar ångest och hotar deras välmående förklarar en sjuksköterska (Reed & Fitzgerald, 2005). 2.2 Brister i kommunikationen På frågan om hur vårdpersonal tycker det är att prata med personer med psykisk ohälsa anser många att de tycker att det är svårt. Särskilt höga procent förekommer i enkäterna vid diagnoserna schizofreni, demens och svår depression, där fler än hälften bekräftar en svårighet. Mer än var femte informant tycker även att det är svårt att prata med personer som har panikattacker, lider av ätstörning eller är beroende av alkohol eller droger. (Mukherjee et al., 2002; Björkman et al., 2008). En patient säger att personalen inte verkar förstå vilken makt de har över patienten i samtalet, att det hade varit bättre om de var tysta istället och visade artighet när de ändå inte förstår patientens problem (Liggins & Hatcher, 2005). 2.3 Missnöje med rollen I en av artiklarna tycker vårdpersonalen att det inte är deras uppgift att vårda patienter med psykisk ohälsa och att de inte skulle göra det om de fick välja. Anledningen till detta, menar de, är för det första att de inte är utbildade till detta men även att de har svårt att knyta an till dessa patienter. Personalen i artikeln uttrycker det som att det är en roll som de inte har accepterat (Reed & Fitzgerald, 2005). Personalen beskriver en hopplöshet när patienten kommer tillbaka gång på gång då de inte vet hur de ska gå vidare med vården. Patienter märker också av detta enligt studien då de upplever att vårdpersonalen gör vad de ska göra och sedan går därifrån snarast möjligt. Det är okej att de inte vet vad de ska göra, men det ger en känsla av att bli åsidosatt och sedd som ett hopplöst fall, menar en patient. En i personalen tror sig minnas ett tillfälle där ingen i vårdpersonalen pratade med en patient på fyra dagar, utan väntande på att patienten skulle ledsna och åka hem (Liggins & Hatcher, 2005). En stor del av personalen i en artikel är både negativ till att vårda patienter med psykisk ohälsa och har negativa erfarenheter av det (Reed & Fitzgerald, 2005). Personalen menar att brist på kunskap och utbildning förvärrar det otäcka med att vårda dessa patienter (Liggins & Hatcher, 2005). De tycker att patienter med psykisk ohälsa inte visar uppskattning för vården, inte hjälper till eller ger positiv feedback (Reed & Fitzgerald, 2005). En enkät har visat att personal i den allmänna vården har en mer negativ inställning till personer med psykisk ohälsa jämfört med personal i psykiatrisk vård, där signifikanta skillnader kunde ses gällande inställning till personer med panikattacker, schizofreni, demens, ätstörning, alkohol- och drogberoende. 15

16 Informanterna hade inte denna inställning till svår depression. Skillnaderna gällde vid frågorna om personerna kan vara farliga, oförutsägbara och svåra att prata med (Björkman et al., 2008). 2.4 Bristande kunskap och stöd Ett sammanfattande tema i studierna är bristen på kunskap, utbildning och stöd för vårdpersonalen (Reed & Fitzgerald, 2005; Liggins & Hatcher, 2005). Då personalen i den somatiska vården upplever att de inte har kunskap nog till att vårda patienter med psykisk ohälsa så koncentrerar de sig istället på uppgifter som de klarar av, därför går till exempel hygienen före det psykiska välmåendet. För att få kontroll över situationer och beteenden så använder personalen exempelvis lugnande läkemedel då de inte har tillräcklig kunskap om vad de kan göra för att hantera situationen (Reed & Fitzgerald, 2005). Vårdpersonalen anser att de inte har tillräckligt med kunskap om psykisk ohälsa som de har om somatisk vård som till exempel bröstsmärta (Liggins & Hatcher, 2005). En i personalen förklarar att de fått utbildning i att vårda, inte att hålla fast någon mot sin vilja (Reed & Fitzgerald, 2005). Faktorer som uppges skapa rädsla i vårdandet av personer med psykisk ohälsa är bristande stöd, och säkerhet, anpassning av avdelningen, bristande utbildning och brist på tillgång till personer med kompetens inom området. För de som arbetar på sjukhus på landet kan det ta väldigt lång tid innan de får hjälp vilket bidrar till en ökad känsla av sårbarhet, rädsla och osäkerhet för dem (Reed & Fitzgerald, 2005). DISKUSSION Metoddiskussion Ambitionen med studien var från början att använda kvalitativ data till resultatet. Efter att ha gjort en inledande sökning och inte funnit tillräckligt många kvalitativa artiklar bestämde författarna att arbetet fick innehålla både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet blev en majoritet av kvantitativ data. Detta kan enligt författarna vara en svaghet då deltagarna i artiklarnas egna beskrivningar av upplevelser inte framkommer lika tydligt. Några av artiklarna har få informanter, vilket även det kan vara en svaghet, men tillsammans med de andra artiklarna i denna litteraturöversikt anser vi att de stärks då flera artiklar har kommit fram till liknande resultat. De funna artiklarna är från olika länder och kan skilja sig åt kulturellt, vilket bör tas i beaktande av läsaren. En styrka med de funna artiklarna var att de stärkte varandra genom att deltagarna ofta hade liknande svar på enkäter och talade om liknande upplevelser, erfarenheter och inställningar i intervjuerna vilket underlättade analysen av data. En annan styrka var att alla artiklar i resultatet var begränsade till 2000-talet vilket visar ett relativt aktuellt resultat. Av de valda artiklarna är fem av dem ur vårdpersonalens perspektiv och sex 16

17 artiklar är utifrån patientperspektiv, en av de tio artiklarna innefattar båda perspektiven, vilket ger en bra fördelning av perspektiven i studien. Den inledande sökningen gav för stort antal träffar för att författarna skulle kunna läsa sammanfattningen av alla. Detta betyder att det finns mycket material i ämnet och många av dessa artiklar kom inte med vid de mer preciserade sökningarna i den egentliga strukturerade sökningen. I den inledande sökningen upptäckte författarna att många studier om fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa använde begreppet stigma. Detta gjorde att författarna valde att använda stigma som ett av sökorden. Trots detta innefattade artiklarna ett brett spektrum av olika begrepp vilket gjorde det svårt att formulera ett lätt avgränsat och entydigt syfte. Det slutgiltiga syftet utformades till sist till vårdpersonalens syn på psykisk ohälsa och patienters upplevelse av bemötande då det innefattar de olika begreppen som framkommit i de olika tidigare forskningarna. Författarna hade som ambition att göra en studie ur sjuksköterskeperspektiv, men på grund av få artiklar som enbart innefattade sjuksköterskor valde författarna att även ta med läkares, läkarstudenters och undersköterskors perspektiv. Då personer med psykisk ohälsa kommer att möta all sorts vårdpersonal och fördomar kan förekomma överallt tyckte författarna att även dessa studier var relevanta för att få en helhetsbild av bemötande i vården. Ytterligare studier bör göras för att få med fler artiklar och mer insikt i ämnet. Vidare forskning bör även göras för att finna en lösning till problemet med fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa. Resultatdiskussion I resultatet framkom att rädsla hos vårdpersonalen var vanligt förekommande, vilket de själva förklarade berodde på bristande kunskap och stöd. Vårdpersonalen ansåg att de inte var kapabla till att ge tillräcklig eller rätt vård på grund av brist på utbildning. Även patienterna själva uttryckte att de blivit bemötta eller väntade sig att bli bemötta med rädsla av sina medmänniskor. Fördomar om personer med psykisk ohälsa kunde ses hos både vårdpersonal i allmän vård och psykiatrisk vård. Patienterna upplevde ofta stigmatisering i form av att bli behandlade annorlunda, bli avvisade eller nekade samt att personer i deras närhet tar avstånd från dem. Den grupp av personer med psykisk ohälsa som enligt resultatet blir utsatt för mest fördomar och diskriminering är personer med schizofreni. Psykisk ohälsa och stigmatisering Under studiens gång upptäcktes att mycket av den stigmatisering av psykisk ohälsa som fanns rörde schizofreni. Författarna ville därför diskutera stigmatiseringen av schizofreni och andra former av psykisk ohälsa för att komma närmre in på vad som kan vara orsaken till de fördomar som finns. 17

18 Enligt författarnas egen erfarenhet är det betydligt vanligare med information om kroppsliga sjukdomar i media och i allmänhet än vad det är med psykiska sjukdomar. Exempelvis kan det nästan var dag i tv ses program som behandlar och informerar om kroppsliga sjukdomar på ett eller annat vis, och i reklampausen får vi veta vilket läkemedel som är bäst. All den här informationen om kroppsliga sjukdomar leder till bättre kunskap hos allmänheten, vilket enligt författarna borde normalisera bilden av kroppsliga sjukdomar samtidigt som det alienerar psykisk sjukdom. I samhället dominerar synen att personer med psykisk ohälsa, särskilt de med schizofreni, är våldsamma och farliga (Schulze & Angermeyer, 2002). Media kan vara en orsak till den missvisande bilden av personer med psykisk ohälsa som finns i samhället eftersom media för många människor är huvudsaklig källa till information. Den information som är tillgänglig för allmänheten om psykisk ohälsa i media är vanligen i form av polisrapporter då något oförklarligt brott har begåtts, eller då en psykiskt sjuk person porträtteras som en galning i spelfilmer. Denna framställning bidrar till en missvisande bild hos både samhället och patienterna själva. Den psykiska diagnosen hos personen som begått brottet används som en allt för enkel förklaring till en handling där förklaringen egentligen ligger på en helt annan nivå. Denna porträttering oroar personer med psykisk ohälsa och gör att de ibland väljer att inte berätta om sin sjukdom av rädsla för att andra ska få förutfattade meningar om dem menar Schulze och Angermeyer (2002). För att kunna förändra attityder i samhället måste bilden av psykisk ohälsa nyanseras. Som läget är nu innefattar sjuksköterskeutbildningen endast en liten del psykiatri trots att sjuksköterskor kommer att möta många personer som mår psykiskt dåligt. Eftersom kunskapen hos sjuksköterskor om psykisk ohälsa därmed inte borde vara mycket bättre än hos allmänheten finns en risk att vården av personer med psykisk ohälsa inte utförs på rätt sätt och att den blir påverkad av samhällets åsikter. En patient i en studie av Liggins och Hatcher (2005) säger att han aldrig känner sig trygg när han kommer till sjukhus och att han inte blir behandlad likvärdigt sina medpatienter på grund av sin psykiska diagnos. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2005) är sjuksköterskor skyldiga att ge omvårdnad som respekterar mänskliga rättigheter. En mänsklig rättighet, enligt FN:s artikel 25, är rätten till trygghet i händelse av sjukdom (Regeringskansliet, 2012). Alla patienter oavsett sjukdom skall kunna lita på att få ett gott bemötande av vården och ska inte behöva känna sig otrygga på grund av rädsla att bli illa bemött. Brist på utbildning Något författarna uppmärksammat i studien är den negativa attityd som dominerar i bemötandet av personer med psykisk ohälsa som delvis tycks bero på bristande kunskap. Författarna anser att bristen på kunskap hos vårdpersonal är en viktig aspekt att belysa för att kunna minska fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa. Personalen i artiklarna vet ofta inte hur de ska bemöta patienter med psykisk ohälsa eller hantera deras beteenden vilket istället leder till att de undviker dem. Patienterna blir ignorerade och deras lidande blir mindre uppmärksammat på grund av vårdpersonalens bristande kunskap. 18

19 Den personal med mest negativ attityd till psykisk ohälsa är de som jobbar inom den allmänna vården (Björkman et al., 2008). En anledning till den negativa attityden kan vara att de inte har lika mycket psykiatriutbildning som den specialistutbildade personalen. Ay, Save och Fidanoglu, (2006) har gjort en studie i Turkiet på läkarstudenter som visar att studenter som är under sitt sjätte år på utbildningen har bättre attityd till personer med schizofreni och depression än studenter under år två. Även om sjuksköterske- och läkarutbildningarna i Sverige innefattar psykiatrikurser så är det idag för lite, om man ser till det att både sjuksköterskor och läkare fortfarande, enligt studien, till viss del har en negativ syn på psykisk ohälsa. Som nämnts i bakgrunden i denna studie står den psykiska ohälsan hos befolkningen för en stor del av vårdtyngden och många av de som söker vård för kroppsliga besvär har även psykiska problem i bakgrunden. Det här innebär att allmänsjuksköterskor i stor utsträckning kommer att möta patienter med psykisk ohälsa, vare sig hon valt att arbeta inom psykiatrin eller allmänna vården. Det är därmed viktigt för grundutbildad personal att ha läst kurser i psykiatri under sin utbildning för att öka kompetensen om psykisk ohälsa och minska diskriminering och förutfattade meningar om personer med psykisk ohälsa. All vårdpersonal har dock inte enligt studien denna dominerade negativa syn på psykisk ohälsa. I flera studier talar vårdpersonalen om vården av personer med psykisk ohälsa som en positiv erfarenhet och att det är en del av helheten i vårdyrket (Reed & Fitzgerald, 2005). Läkare beskriver patienterna som modiga och starka och att det är ett privilegium att få jobba med dem (Flanagan et al., 2009). Den vårdpersonal med mer psykiatriutbildning berättar att de känner sig trygga och inte har samma tankar om att individerna skulle vara farliga då de tolkar patienternas beteende annorlunda (Reed & Fitzgerald, 2005). Även dessa artiklar tyder på hur viktigt det är med utbildning för att möta patienterna med psykisk ohälsa på ett positivt sätt utan fördomar. Förutom mer utbildning behöver vårdpersonalen också tillgång till expertis när så behövs, för att kunna känna sig trygga i arbetet och för att känna att de har grund i sitt handlande. Genom bättre utbildning och stöd kan en del av den rädsla som finns hos vårdpersonalen minskas. Dock kan inte all rädsla endast förklaras med bristen på utbildning. Rädslan som kan uppkomma hos vårdaren i mötet med en person med psykisk ohälsa kan även förklaras med med bristen på självkännedom hos vårdaren själv. Vårdlidande I resultatet framkom att fördomar och rädsla hos vårdpersonalen påverkade deras sätt att vårda och bemöta patienter med psykisk ohälsa. En god vårdrelation är svår att uppnå då vårdpersonal undviker patienterna, inte tror på deras lidande och då kommunikationen mellan patient och vårdare är bristfällig. Det fördomsfulla bemötandet av personer med psykisk ohälsa som ses i denna studie kan leda till att vårdlidande uppstår, till skillnad från en fördomsfri vårdande relation som istället främjar hälsa och vårdande. Wiklund (2003) skriver att en vårdande relation ger 19

20 utrymme till växt genom att patienten får möjligheten att uttrycka sina problem och behov. Det är viktigt för vårdpersonalen att reflektera över och vara medveten om sin egen förförståelse för att kunna möta alla sorters patienter på ett jämlikt sätt. Vårdpersonalen bör ha självkännedom, vara medveten om sina erfarenheter och sin kunskap för att kunna vara så förutsättningslös som möjligt i mötet med patienten och för att motverka fördomar. Enligt Eriksson (1994, refererat i Dahlberg & Segesten, 2010) uppstår vårdlidande många gånger på grund av omedvetet handlande, vilket kan bero på bristande kunskap eller reflektion hos vårdpersonalen. Halldórsdóttir (1996, 1999, refererat i Dahlberg & Segesten, 2010) anser att en möjlig förklaring till ett destruktivt bemötande från personalen kan vara på grund av deras egna livserfarenheter, på så sätt att om vårdanden inte reflekterar över sitt eget lidande kan detta existentiella lidande överföras på patienten. Bristen på stöd och utbildning hos vårdpersonal skapar inte endast lidande hos personer med psykisk ohälsa utan kan också leda till ett minskat välbefinnandet hos vårdpersonalen på grund av rädsla och osäkerhet. Förutom mer utbildning i psykiatri bör vårdpersonalen få en bra handledning, där de har någon att få råd och stöd ifrån samt ha någon att tala med om situationer som uppstår i arbetet. Detta för att kunna bearbeta känslor och tankar som uppkommer. Egenterapi är bra för att få självkännedom och för att få tid till bearbetning av situationer. Dahlberg och Segesten (2010) skriver att det i en rättspsykiatrisk studie visat sig att en bra vårdrelation kan hindras av att personalen blir osäker av patienterna. Känslor av exempelvis rädsla, ilska och obehag hos vårdpersonalen måste kunna bearbetas för att främja ett gott vårdande, vilket betonar vikten av stöd som utbildning och handledning (Dahlberg & Segesten, 2010). SLUTSATSER I resultatet har författarna kommit fram till att patienter med psykisk ohälsa upplever sig bli stigmatiserade och särbehandlade. Den grupp individer som behandlas och bemöts mest annorlunda är individer med diagnosen schizofreni. Vårdpersonal tycker att det är svårt att möta dessa patienter och veta hur de ska hantera situationer som uppstår, vilket gör att de inte tycker att det är deras roll att ta hand om personer med psykisk ohälsa. Detta beror till stor del på bristande kunskap och stöd hos den vårdpersonal som möter patienterna. Den personal som har en positiv inställning till psykisk ohälsa är de som upplever sig ha en bra utbildning och bra stöd. Studien kan användas till sjukvårdspersonal som en inblick i hur patienter upplever sig bli bemötta och vad stor del av vårdpersonalen har för syn på psykisk ohälsa. Detta för att kunna förbättra attityder och minska fördomar och diskriminering av personer med psykisk ohälsa från sjukvårdspersonal i både den allmänna och den psykiatriska vården. Studien kan även användas som en grund för vidare forskning inom området och som indikation på att ytterligare psykiatriutbildning bör eftersträvas för sjukvårdspersonal. 20