KORTFATTAD VETENSKAPLIG SLUTRAPPORT KONFERENSEN MED HISTORIEN SOM KOMPASS Ink o 1

Transkript

1 KORTFATTAD VETENSKAPLIG SLUTRAPPORT KONFERENSEN MED HISTORIEN SOM KOMPASS Ink o 1 7;.1., '2-3'-tLr 3 - lol~ Dnr:.... PROJEKTNAMN: Med historien som kompass. Konferens 25-27/ ANSV ARIG INSTITUTION: Lunds universitet, institutionen för kulturvetenskaper PROJEKTLEDARE: Docent Björn Magnusson Staaf, Box LUND bjorn.magnusson staaf@kultur.lu.se

2 Sammanfattande resultat Syftet med konferensen "Med historien som kompass" var att lyfta frågor om kollektiva minnen, minneskollektiv och föreställningar om hur det förflutna skapas utanför de offentliga kulturarvsinstitutionernas ramar. Avsikten var också att belysa dessa frågor ur svensk-danska erfarenheter, men även ur ett vidare internationellt perspektiv. Föreläsningarna behandlade bland annat ämnen såsom hur anakronism kan användas för att skapa diskussion kring det förflutna, hur ungdomar formar uppfattningar om kulturarv, samt hur ungdomar kan spela en viktig roll för kuraterandet av kulturarv, vilken roll den digitala hittbarheten spelar för utvecklingen av kollektiva minnen, samt hur allmänheten kan bidra i skapandet av digitalt åtkomligt kulturarv. Vidare anordnades workshops om minnesgemenskaper, skapandet av "super-attraktioner" och digital åtkom l i g het till kulturarv som förvaltas av museer och andra kulturarvsinstitutioner.

3 REFERAT A V KONFERENSEN "MED HISTORIEN SOM KOMPASS" LUX, LUNDS UNIVERSITET AUGUSTI 2015 Dokumentation gjord av Elin Strand, Rikke Halberg och Malin Pehrsson Redigering och översättning från danska till svenska Björn Magnusson Staaf Tisdag 25 augusti- Minnesbruk utanför de etablerade institutionerna Med historien som kompass Björn Magnusson Staaf, docent, Institutionenför kulturvetenskaper, Lunds universitet Magnusson Staaf inledde med att förklara de språkliga skillnaderna mellan begreppen minne (SE) och erindringer (DK), samt minnesmärke (SE) och minde (DK). Denna begreppsdiskussion och analys av hur dessa centrala begrepp delvis skiljer sig åt i betydelse mellan danska och svenska gav också en inledning till konferensens upplägg och teman för de olika workshopar som genomfördes under konferensen. Magnusson Staaf berörde även i sin föreläsning skillnader i de lagar, förordningar och andra styrdokument som reglerar den offentliga kulturarvsverksamheten i Danmark och Sverige. Han presenterade vidare forskningsresultat från forskningsprojektet "Med historien som kompass", främst rörande studierna om historiers, minnens och minneskollektivs betydelse som kraft för skapande av sammanhang och samförståelse i dagens samhälle. Med anakronismen som metod Bodil Petersson, docent, Institutionenför kulturvetenskaper, Linneuniversitetet Anakronismer (kronologiska misstag) ses ofta som ett problem som bör undvikas i möjligaste mån. Bodil Petersson har tagit sig an begreppet anakronism från sin roll som arkeolog och menar att anakronismer är en bra utgångspunkt för de diskussioner som uppstår kring det förflutna. Petersson visade olika exempel på medvetet bruk av anakronism som för många människor är kopplat till livsstil, hobby och lärande. En inneboende anakronism finns alltid när människan söker återskapa det förflutna och tar med sin kropp i dåtiden, vi kommer alltid in med all vår efterförståelse. Petersson menar att vi bör närma oss anakronismer experimentellt genom att tillåta anakronismerna och bruk av dem. Ny teknik kan användas för att levandegöra svunna tider vilket ger en omedelbar medvetenhet om tidskollisionen. Vi bör inte och kan inte undvika anakronismerna för som Bodil Petersson avslutade sitt inlägg: "Vi är alla anakronister, i positiv mening". #pastmypresent - et kulturprojekt, der forstyrrer! Lisette Berg Andersen, arkeolog, Museum Ostjylland Isabel Madsen Museum Östjylland var en av vinnarna i den danska Kulturstyreisens projekttävlan om insatser för ungdomar. Museet och dess projektpartners blev utnämnda till FYRTORN år Berg Andersen presenterade museets ungdomssatsning i #pastmypresent och berättade om deras erfarenheter med att involvera unga i museets aktiviteter och olika utbud. Madsen, som var en av de unga deltagande i projektet gav vidare sitt perspektiv på arbetet inom projektet #pastmypresent. En presentation av projektet och en projektansökningsvideo kan ses på följande adress: WORKSHOP: Erindringsfrelleskab/minnesgemenskap in action! Björn Magnusson Staaf, docent, Institutionenför kulturvetenskaper, Lunds universitet

4 Workshopen tog utgångspunkt från två föremål: En så kallad "Madam Blå" (en typ av kaffekanna gjord av blå emalj som har ett specifikt affektionsvärde för många i Danmark) samt en nyare kaffekanna i glas tillverkad av det danska företaget Bodum, vilken dock inte intar sammaikoniska status for det kollektiva minnet som Madam Blå (åtminstone inte ännu). De båda kaffekannornas roll för skapande av minneskollektiv både inom och utanför museernas och kulturarvsinstitutionernas domän diskuterades. Bland de frågor som kom upp vid denna diskussion var hur gallringsstrategier på museer skall förhålla sig till föremål vilka i och for sig inte på något sätt är sällsynta, men som ändå bär en central roll i breda minneskollektiv. Andra frågor som kom upp i detta sammanhang var hur inkjudering/exkludering fungerar inom ramen for minneskollektiv. Kollektiva minnen delas inte av alla, det är också närmast en omöjlighet att de skulle kunna göra något sådant. Det finns därför en närmast ofrånkomlig exkluderande dimension inom alla minneskollektiv. En viktig uppgift for kulturarvsinstitutionerna är därför att arbeta med förståelsen for de bredare föremålsnarrativen. Vid workshopens avslutning var gruppen överens om att Madam Blå (vars potential för skapande av minneskollektiv forst kan synas begränsat eftersom det idag endast främst är personer äldre än 50 år som har egna minnen av att använda Madam Blå) faktiskt kan fungera som instrument for skapande av större och bredare minneskollektiv. Madam Blå kan användas för att underlätta ett mer generellt och nationalstatsöverskridande berättande om kaffedrickandets gemenskap och hur detta gjorts på olika platser och under olika tider. Madam Blå kan på så vis skapa bryggor och gränssnitt mellan olika minneskollektiv. WORKSHOP: Når unge kuraterer kulturarv Sidsel Risted Staun, museumskonsulent, Kulturstyrelsen, Köpenhamn I Unge kuraterer kulturarv presenterade Sidsel Risted Staun två projekt som Kulturstyrelsen lett under de senaste åren; NrJrrebroprojektet, som hade fokus på inkludering, deltagande och mångfald, samt Kig på Sydhavnen, som syftade till att uppmärksamma en relativt "osynlig" stadsdel. I bägge projekten sökes deltagande och delaktighet av unga i de olika områdena. Erfarenheter från det tidigare projektet var viktiga for utformningen av Kig på Sydhavnen. Risted Staun påpekade att museer inte ska vara rädda för att gå utanfor sin egen institution, museer bör verka uppsökande och komma till besökarna. Deltagarna i workshopen intervjuade varandra och forsta frågan skulle vara: om jag besöker din institution, kommer någonform av delaktighet erbjudas mig? Därpå följde en tre minuter lång intervju där workshopdeltagama delgav varandra insikter om hur de arbetade med delaktighet på det egna museet. Det som kom fram var att besökare delges många nivåer av delaktighet, från att dricka cikoriakaffe på museets cafe till att ge besökare möjlighet att vara medskapare till nya utställningar. Det påpekades att om institutionen öppnar dialog med besökarna måste denna vara beredd att ändra sina egna visioner. Fördelarna med medskapande diskuterades också, t.ex. kan besöksantalet öka om besökarna känner att de varit med i skapandet av utställningar och kanske kan kostnader minskas genom att utställningar slipper korrigeras for att de "inte blev bra" från början. WORKSHOP: Hvordan man skaber en superattraktion Andreas Bonde Hansen, phd student, saxo-institutet Kobenhavns universitet & Museum Vestsjadland I sitt phd-projekt gör Bonde Hansen en komparativ analys av kulturarvsformedling på kulturarvsattraktioner knutna till perioden i Danmark, Sverige och Tyskland.

5 Genom deltagande observationer, kvalitativa intervjuer, studier av läroböcker, arkiv- och marknadsföringsstudier försöker han ta reda på hur och varför vissa attraktioner blir "superattraktioner". Syftet med studien är att bättre förstå bruket och uppfattningen av Mittoch Västsjällands vikinga- och medeltida kulturarvsattraktioner. En superattraktion har betydligt fler besökare än andra liknande attraktioner och har en tydlig plats i både infrastruktur och kollektivt minne. Ofta är den en ikonisk representant för ett område och dess identitet, och ofta knuten till ett välkänt folkligt narrativ. Läge och atmosfär är viktigt då superattraktioner ofta är en del i en större upplevelse. Historiekultur, narrativ, estetik, atmosfär är viktiga nyckelbegrepp. Utöver detta tillkommer också "Xfaktorer" som kan handla om kulturarvets förrnåga att skapa en illusion av en utopi eller till exempel hur man på platsen använder sig av branding av det unika eller av det universella. Workshopens deltagare skulle utifrån nyckelord, begrepp och teorier som till exempel Jörn RUsens fem dimensioner av historiekultur (kognitiv, estetisk, politisk, moralisk och religiös) samt olika kategorier av besökarintentioner diskutera vad det är som spelar in i olika platsers attraktionskraft. Varje grupp tillverkade en poster med bilder på superattraktioner, naturupplevelser, kulturarv och museum samt vilka nyckelbegrepp som man ansåg hörde till. Onsdag 26 augusti- Tillgängliggörande The hidden power of the World Wide We b Michael Edson, Smithsonian Institution, Washington DC Idag behöver besökare inte nöja sig med det kulturutbud som institutionerna erbjuder utan kan enkelt skapa eget material online. Edson exemplifierade detta med "the v log brothers" som är två kreativa bröder som under kort tid inspirerat miljontals följare till att engagera sig i olika kulturprojekt och fundraising för att reducera världsorättvisor. Besökare skapar egna guide-appar när de känner att museets egen information inte är tillräcklig/intressant/relevant och Kulturinstitutionerna måste fundera på hur människor ser på berättelser som berättas innanför museets väggar och de som berättas utanför till exempel på olika internetforum. Såsom det är nu mäter vi framgång i de värden somfångas och inte dem som skapas. Vi, kulturinstitutioner, tänker inte stort nog. Våra möjligheter att öppna upp och dela med oss är så mycket större än vi tror. Det behövs inte ett stort team för att skapa digital närvaro och därigenom, förhoppningsvis, stor genomslagskraft. Sharing is caring! Hittbarhet for digitalt material Jonas Fransson,fil dr i biblioteks- och informationsvetenskap, Köpenhamns universitet, bibliotekarie vid Universitetsbiblioteket, Lunds universitet För att göra museisamlingar hittbara måste man se till användarnas behov. Hur ser sökningarna ut? När det gäller att vara hittbar bör man tänka på de olika aspekter som spelar in. Hur ser det ut "on-site", hur ser strukturen ut och hur stor är den allmänna web-närvaron? Ofta är det inte möjligt att få träffar i museidatabasen direkt från Google (som är det vanligaste sökverktyget för många användare). Kanske måste man tänka om kring detta. I en allmän diskussion kommenterades att de digitala brukarnas behov är till stor del okända för museerna och att det även kan finnas problem med copyright när man tillgängliggör material. lndtastning og formidling af kilder. Beretuingen om et frugtbart samarbejde mellem de frivillige og Riksarkivet

6 Nanna Floor Clausen, /T-arkivarie, Rigsarkivet Odense Riksarkivet i Odense har länge arbetat med frivilliga krafter för att transkribera källor så att de blir sökbara. Antalet transkriberade källor växer ständigt och projektet skulle inte varit genomförbart utan hjälp från engagerade frivilliga. Genom att utse "årets indtastere" och att ha en top-lista för de personer som transkriberar fl est dokument uppmärksammas deras gärningar. Varje transkribering förses också med namnet på transkriberaren. För att arbeta med frivilliga på detta sätt är det viktigt att de själva rar bestämma vad de vill transkribera för typ av dokument. Många dokument är skrivna med handstil som är mycket svårtydd och kräver specialistkunskap och dessa blir nu tillgängliga för en bredare publik. Förutsättningen för att frivilliga kan transkribera källor som kyrkböcker och folkräkningar är att Statens Arkiver utan kostnad tillgängliggör de avfotograferade originalen på Internet. Fremtiden, megatrends og digital kulturarv Charlotte S.H. Jensen, utvecklingskonsulent, Nationalmuseet, Köpenhamn Jensen gör en analys av de megatrender som i högsta grad kommer att påverka framtidens kulturarvsinstitutioner. Att människor blir äldre, att fler av dem har längre utbildning och är aktiva informationssökare ger museerna konkurrens. Globalisering för med sig att andra aktörer kan synliggöra kulturarv bättre än vad museerna kan och skapa material (tex. Wikipedia). Teknologisk utveckling för med sig konkurrens på att levandegöra dåtiden men också ökade krav på verkligheten och fysiska utställningar när behov av "digital-detox" uppstår. Välstånd och nya sätt att se på förbrukningskultur skapar nya förutsättningar. Ökad individualisering gör att museerna kanske måste fokusera mer på individer istället för breda besökargrupper och förse utställningarna med detaljberättelser. Samhället har ökat sin acce/eralion, det går snabbare och material tillgängliggörs (blir gratis) på intemet i en rasande takt. Kommersialisering av kulturarv blir vanligare och underhållningsaktörer skapar konkurrens och skapar frågor om betydelsen av autentiska objekt när gränser mellan lek och allvar suddas ut. Intressegrupperingar har förändrats i strukturen och networking har slagit igenom (fler följare till intressegrupper på Facebook än ti ll museer). Jensen avslutade med att undra om människor har användning av museerna eller om det är kulturarvet som de har användning för? Vårt fokus måste ligga på kulturarven, menar Jensen, och att samarbeta med brukarna är oerhört viktigt. WORKSHOP: Sharing is Caring: Kulturarvssamfinger som kreative byggesten Michael Edson, Smithsonian Institution, Washington DC, USA. Merete Sanderhoff, digital museumsinspekter, Statens Museumfor Kunst, Kebenhavn, og Lars Lundqvist, Enhetschef Informationsavdelningen, Riksaktivkvarieämbetet, Stockholm. Workshopens mål var att undersöka de möjligheter och utmaningar som digitaliseringen av kultursamlingar erbjuder museer och andra kulturarvsinstitutioner. Inledningsvis fastslog Michael Edson att open access, i förståelsen av offentlighetens tillgång till exempelvis museers samlingar, är nära förbunden med mänskliga rättigheter och individens rätt till upplysning och kulturliv. Han underströk att man under de senaste l 00 åren av museiarbete nått långt, men inte långt nog. Många museer utövar fortfarande en slags permissions cullure. Edson framhävde att Creative Commons arbetade för en utvidgning av upphovsrättslagar. CClicenser understryker att en kulturprodukt tillhör den offentliga domänen, om än på villkor som kan variera något. Merete Sanderhoff poängterade att så kallad bildning (bildung) idag sker i dialog med hela världen och att en så kallad maker culture är ett exempel på detta. Musernas och kulturarvsinstitutionernas (digitala) uppgift är att öppna samlingama för offentligheten och

7 därmed göra dem tillgängliga för förmedling, kurateringet cetera. Statens Museum for Kunsts, vilka har gjort en mycket stor del av sina samlingar digitalt åtkomliga och vilka också har ställts öppna för fritt bruk, har som strategiskt mål att vara en katalysator för medborgamas kreativitet. Sanderhoff gav tre exempel på lyckade försök att öppna samlingama i förhållande till olika målgrupper: l. Undervisningsmaterial - Statens Museum for Kunsts samarbete med Skoletube (digital lärportal för danska skolelever) 2. Wikipedia - Uppdatering av artiklar och "frisläppande" av bilder innebär att Statens Museum for Kunst slipper cirkulation av dåliga reproduktioner av verk från museets samlingar. 3. Kommersiellt bruk av museets verk- Verk kunde användas i form av remix. Andra museer som följer den linje som utvecklats av Statens Museum for Kunst är Rijksmuseum i Amsterdam och Museum of Modem Art, New York. Dessa museer uppmuntrar också till remix även till kommersiellt bruk. Lars Lundqvist presenterade ett projekt i vilket Riksantikvarieämbetet på kort tid och med låga kostnader, lyckades använda sig av brukamas vetande för att generera stora mängder av precisa metadata om arkivalier. Workshopen belyste i övrigt flera av de olika möjligheter och utmaningar som museerna och kulturarvsinstitutionerna möter i sitt arbete med digital öppenhet. En allmän åsikt bland deltagama var att arbetet med att utveckla metoderna för detta slags arbete främst måste vara de statli.ga museernas eftersom det är dessa som har de största finansiella resurserna. En synpunkt som dock kan problematiseras på många sätt. WORKSHOP: Hittbarhet för digitalt material Jonas Fransson,fil dr i biblioteks- och informationsvetenskap, Köpenhamns universitet, bibliotekarie vid Universitetsbiblioteket, Lunds universitet Under denna workshop diskuterades deltagamas erfarenheter av hittbarhet i museidatabasen Carlotta och många utmaningar men också möjligheter identifierades. Användare säger att det är svårt att söka men det är också svårt att skapa en representativ bild av objekten. Metadatan kan bli oändlig men blir då inte heller särskilt användarvänlig. Mängd och kvalitet på metadatan varierar och det är omöjligt att hålla en jämn standard då det beror på personen som skriver in. Många termer är föråldrade och det är problematiskt att databasen både är för intern och publik användning. Vi provade att göra en sökning i Google på objekt som finns i Carlotta och fick bara träff om museets namn står med. Deltagama enades om att det kan vara bra att titta närmare på google analytics och se "felsökningama" samt att ha en person som är ovan vid earlotta att sitta jämte när man arbetar med hittbarhet, då man blir van vid ett speciellt museispråk. Alla höll med om att bilderna har en mycket stor betydelse för användarna. Ett museum har därför omfördelat resurser för att se till att så många poster i databasen som möjligt får en bild. Allmänheten hittar saker som vi inte trodde de var intresserade av. Innan Carlotta lades ut på nätet stressade vi över att informationen skulle vara så högkvalitativ som möjligt, bara för att upptäcka att de flesta frågor handlar om objekt vi inte visste att vi hade... Det finns potential i att använda användamas kunskaper. Folk rnailar ofta till museet med information. Ett exempel gavs på en man som gått igenom hela museets fotoregister och skickat 80 mej l med info och tips om fel. Museet svarade på alla mejl då det cirkulerat skitsnack om museets dåliga respons i en facebookgrupp där mannen var aktiv. Det är viktigt att vara redo för att ta dialogen. Detta är att diskutera kulturarvet och kanske är vi dåliga på att skapa forum för det.

8 Att ha databasen online har också ökat önskemål om framplockning av orginalen. Man får mycket i goodwill och info om föremålen tillbaka men det tar mycket tid och man kanske kan fundera på att ta ut en avgift ibland. Vi funderade också på om museerna har beredskap och resurser för att hantera en större hittbarhet i nuläget. WORKSHOP: En Claes Olssonkatalog rör kulturarvet? Björn Magnusson Staaf, docent, Institutionen för Kulturvetenskaper, Lunds universitet Workshopen började medjämförelser mellan svensk och dansk hållning i förhållande till digitalt tillgängliggörande. Hur museerna styrs, att det i Danmark finns en museilag, har påverkat vilket syfte som arbetet med tillgängliggörandet haft. De danska museerna tillgängliggjorde för att få en överblick över beståndet för att i förlängningen kunna gallra i samlingarna. I Sverige har inte samma tydliga syfte fastställts, varpå frågan ställdes: "Vill vi (museerna) tillgängliggöra? Om inte, kommer tillgängliggörandet då att ta 2000 år?". Tillgängliggörandet är i grund och botten en demokratisk fråga. Bibliotekens alla böcker är registrerade i databaser som är åtkomliga, då borde väl museernas föremål vara det med? På båda sidor sundet tvingas museer självfinansiera sig i en allt högre grad och en inkomstkälla kan vara att sälja kopior av fotografier. Statens Museum for Kunst tillgängliggör emellertid allt sitt material; är detta något som är provocerande för svenska museer eller är det en trend i bägge länderna? Meningarna gick isär om denna fråga under workshopen. Enighet fanns dock i gruppen om att tillgängliggörandet av museernas fysiska objekt kräver än mer arbete. Detta kräver resurser som kan vara svåra att få fram. Bör museerna exempelvis vara beredda att ge besökare med ett specifikt intresse tid att undersöka föremål, och inte bara erbjuda den tjänsten till forskare? Det kan vara till gagn för museerna rent informationsmässigt. En workshopdeltagare pekade på paradoxen i den sparsmakade utställningsestetik som blivit alltmer vanlig vid museerna, samtidigt som allt mer av samlingama ska tillgängliggöras, en kommentar som avslutades med - "ST ÄLL UT SKITEN IST ÄLLET!" Innan festmiddagen på kvällen avslutades dagens program med ett "Hamlet Short Cut" uppförande av skådespelaren Thomas Magnussen, HamletScenen. Torsdag 27 augusti: Fiktionalisering av historien Lars Romann Engel - The Sun never sets on Hamlet Teaterdirektor & Kunstnerisk leder på HamletScenen För 400 år sedan påbörjade Shakespeare ett demokratiskt projekt med pjäsen Hamlet. Inspirerad av Luthers kamp för att befria den enkla moderna individen skrev han pjäsen som ett kungadrama - en populär genre för de som var undertryckta. Hamlets dilemman fortsätter att inspirera människor idag och är det skådespel som blir uppfört flest gånger i världen. HamletScenens teatergrupp turnerar runt med tre minidraman, framför dem för ungdomar, samtalar med dem och fortsätter det demokratiska projekt som Shakespeare påbörjade! Festival of Im portant Shit: Kan en festival udfordre kulturarven? Josefine A/bris, projektledare Golden Days Festival Albris gav en kort introduktion till kultursekretariatet Golden Days generellt och till detta års specifika tema. Golden Days uppdrag är att utveckla kultur och kulturarvsförmedling, samt att

9 levandegöra historien och göra den tillgänglig. Målsättningen är bland annat att skapa kultur som lockar till medskapande, som gör människor klokare och som förenar arkitektur, historia og känslor - som gör historien och det förfl utna aktuellt. En av metoderna i detta arbete består i att undersöka hur människor använder historien i nutiden och tar denna som utgångspunkt för sin uppfattning av samtiden. På detta sätt kommer brukarna och deras engagemang i centrum. Fiktionalisering av historia Ulf Zander, professor i historia, Lunds universitet Zander gav en kort introduktion till historieämnet som det bedrivs inom akademierna i dag. Han punkterade myten om att historikernas enda metod är källkritiken, och beskrev hur historieforskningen utvecklat nya undersökningsfält och sätt att analysera material under de senaste decennierna, ibland kallade de många M-ens historia, vilka bland annat omfattar Medvetandets, Meningarnas, Minnets, Myternas, Monumentens, Minnesmärkenas, Museiutställningarnas och Mediernas historia. Zander visade på sammanhangen och sammanflätningen mellan fiktion och historia med utgångspunkt från Scott Fitzgeralds roman "The Great Gatsby". Den historiska fiktionen har i denna roman många dimensioner, både i själva texten i sig och i forhållande till den verklighet fiktionen uppstått i, men även till de dimensioner, som uppstått i den verkliga världen mot bakgrund av människors kännedom och bruk av fiktionen. Ett exempel som Zander presenterade i detta sammanhang var Allan Kruegers "The Great Gatsby Curve" som är en samhällsekonomisk modell som forklarar verkliga ekonomiska orsakssammanhang med referenser till romanens verklighet. Matador som historie og erindring Carsten Tage Nielsen, Ekstern Lektor, Ph.d., Institutfor Kultur og Identitet, Roski/de Universitet Carsten presenterade sina studier av den populära danska TV -serien Matador, samt hur denna kommit att användas inom olika typer av historiebruk. Carstens foreläsning handlade om sammansmältningen "Matador på Bakken" på nöjesparken Bakken norr om Köpenhamn. Den teoretiska utgångspunkten for mini-undersökningen på Bakken var Edward M. Bruner autenticitetsbegrepp: Mimetisk trovärdighet, komplett och perfekt simulation, original (i motsättning till kopia) och behörig/auktoriserad/certifierade/giltighet Carsten gav exempel på hur alla dessa former får autenticitet är i funktion på Bakkens version av Matador. Presentationen gav upphov till diskussion om inkludering/exkludering, levandegörande och historie bruk. WORKSHOP : Populäråsering av historia Marianne Sjöland, Ph.d.-studerende, Historiska Institutionen, Lunds Universitet Sjöland presenterade sin forskning: Historiekultur i ett kommunikativt sammanhang samt mötet mellan traditionell historievetenskap och journalistik, med utgångspunkt i de två populärhistoriska tidsskrifterna ("Populär Historia" samt "History Today"). Workshopen gav upphov till ett flertal engagerande diskussioner om historiebruk, bland annat om växelspelet mellan populära minneskulturer och vad som skapar historieintresse med kommersiell utvecklingspotential samt den problematik som är förknippat med detta. WORKSHOP: Levendegjort fortid-en udfordring i museumsarbejdet Carsten Tage Nielsen, Ekstern Lektor, Ph.d., Institutfor Kultur og Identitet, Roski/de Universitet

10 Under workshopen diskuterades levandegörande av det förflutna utifrån egna erfarenheter. På vilka sätt är levandegörande en utmaning och vilka genrer är passande/opassande. Levandegörande kan ske på många olika sätt. Det kan till exempel vara att använda objekt och byggnader, hålla tekniken igång (köra med bilarna osv) eller att låna ut objekt till filminspelningar. Att trycka på en knapp och få höra larmet gå på en gammal brandstation kan också vara levandegörande likaså att få röra vid objekt och att känna lukter eller smaker. Dramatisering är ett annat sätt att levandegöra och det finns många olika former för detta (skådespel, rollspel, reenactment, tidsresor osv.). Dock får dramatiseringar inte bli för oproblematiserande, man måste kunna prata om vad som hände och involvera publiken. Man måste också vara medveten om att besökare reagerar olika på skådespel och involvering. Emil-utställningen på Kulturen är ett exempel på en genre för levandegörande som passar in i museets atmosfår och där fiktionen blir ett pedagogiskt redskap. En guide som berättar levandegör också historien och muntlig förmedling fortsätter också att fångsia och fascinera. WORKSHOP: Fakta och fiktion Mimmi Tegner, intendent, Malmö museer Varje iscensättning av historien säger kanske mer om våra museer och vår tid än vad det gör om det som iscensätts. Genom att ta in populärhistoriska föremål från t.ex. film och tv, så kallad fiktionsturism, kan museerna nå ut till nya grupper. Detta exemplifierades med att nämna utställningarna Makl!,pef (på Livrustkammaren 2014), Tofkiens univers (T0jhusmuseet - replikor från samma verkstad som gjorde originalen till filmerna) och den kommande utställningen Ett Malmö som ini e finns (på Malmö museer om tv-serien Bron). Därefter följde gruppdiskussioner kring frågorna "hur kan museer göra det förflutna mer levande och mer inkluderande för människor med andra erfarenheter och bakgrunder?" och "hur mycket fiktion törs museerna släppa in?" Diskussionen sammanfattades med att vi bör förstå att för den som är intresserad av något fiktivt verk så är det en slags verklighet. Besökaren på Tutankhamonutställningen i Malmö, där enbart repliker visades, känner trots allt äkta känslor inför föremålen. Det påpekades även att museerna bör tydliggöra gränsen mellan fakta och fiktion men att det kan vara ett effektivt grepp att berätta om de faktiska föremålen i en påhittad fiktiv kontext, t.ex. "när Lund var en hamnstad..