Månadsbrev från Swedbanks Ekonomiska sekretariat författat av Cecilia Hermansson Nr

Transkript

1 Månadsbrev från Swedbanks Ekonomiska sekretariat författat av Cecilia Hermansson Hög tillväxt i svensk ekonomi penningpolitiken anpassas till verkligheten Riksbankens senaste räntehöjning och upprevideringen av räntebanan rimmar väl med det stigande kostnadstrycket i svensk ekonomi, samt i förlängningen en ökad risk för högre inflation. Det är dock olyckligt att fokus har förflyttats från en diskussion om den svenska ekonomins funktionssätt och utveckling till reporäntans utformning, framför allt när osäkerheten är gigantisk i fråga om hur konjunkturläget ser ut flera år framåt i tiden. Trots att intentionerna var att förbättra kommunikationen, har Riksbanken blivit otydligare under det senaste halvåret. Dessutom har förtroendet för Riksbanken naggats i kanten, inte i första hand till följd av missbedömningarna av läget, utan till följd av den otydligare kommunikationen. Det finns behov av en fördjupad analys om finansmarknadernas utveckling och finanspolitikens betydelse för konjunkturen i den penningpolitiska rapporten inte minst som dessa faktorer har stor inverkan på räntebeslutet. Svensk ekonomi fortsätter att utvecklas starkt, om än något svagare än förväntat under det första kvartalet i år. Vår prognos från i januari står sig dock fortfarande relativt väl. Arbetsmarknaden utvecklas gynnsamt, men samtidigt ökar arbetskraftsbristen. Det är männen som är vinnarna på arbetsmarknaden, med fler jobb och fler fasta anställningar än kvinnorna. I småföretagen utgör kvinnor endast en tredjedel av de nyanställda under det senaste året. För företag med arbetskraftsbrist, inom t ex tillverkning och byggnadsindustri är endast - % kvinnor av de nyanställda. Att tänka i mindre traditionella banor kan vara ett av flera sätt för arbetsgivare att lindra arbetskraftsbristen i dessa branscher. Igår beslutade Riksbanken att höja sin styrränta till 3,5 % och reviderade också upp sin egen reporäntebana markant jämfört med prognosen i februari. Samtidigt skapar utvecklingen på finansmarknaderna såsom högre långa marknadsräntor delvis nya förutsättningar för svenska aktörer. Sedan det föregående månadsbrevet har även ny statistik för den svenska ekonomin kommit. Det finns all anledning att reflektera över läget. Riksbankens penningpolitik och kommunikation I februari överraskade Riksbanken de finansiella marknaderna med att styrräntan endast skulle behöva stiga till 3,75 % första kvartalet. Igår överraskade Riksbanken återigen de finansiella marknaderna med att göra en remarkabel omsvängning, både i det korta och i det långa tidsperspektivet. Redan till årsskiftet ska nu styrräntan ha höjts till 4 % och om tre år till 4,4 %. Vad har egentligen åstadkommits med penningpolitiken? Höjningen till 3,5 % var väntad, och är helt rimlig utifrån ett ökande kostnadstryck i ekonomin. Att höja reporäntebanan är också välkommet, med hänsyn till att riskerna ökat för att inflationen kan komma att överstiga inflationsmålet på 2 % på ett till två års sikt med den gamla räntebanan. Högre räntor kommer gradvis att bromsa farten i ekonomin en fart som bland annat drivs upp av högre löner, en stramare arbetsmarknad och sannolikt en mer expansiv finanspolitik. Högre räntor kommer också att dämpa ökningstakten i fastighetspriserna och utlåningen till hushållen. Fortsatt goda inkomstökningar och en stark sysselsättningsutveckling minskar dock risken för en nedgång på fastighetsmarknaden. Sverige befinner sig i högkonjunktur. Riksbankens styrräntehöjningar ska ses utifrån behovet av att skapa en stabil och god ekonomisk utveckling, utan att farten blir för hög och överhettning uppstår. Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), 5 34 Stockholm, tfn ek.sekr@swedbank.se Ansvarig utgivare: Hubert Fromlet, Cecilia Hermansson, , Jörgen Kennemar,

2 Ränte- och inflationsutveckling månaders statsskuldsväxel Kommunikationen från Riksbanken har blivit otydligare Riksbankens mål är att kommunicera med maximal öppenhet och tydlighet. Därför är det ett bakslag att kommunikationen snarare blivit otydligare sedan införandet av reporänteprognosen årig obligationsränta Inflationstakt (KPI) Och vad har åstadkommits med den penningpolitiska diskussionen? Source: Reuters EcoWin Fokus har förflyttats från räntebeslutet till den långsiktiga reporäntebanan Riksbanken har i olika tal uttryckt tillfredsställelse över att diskussionen efter räntebeslutet nu snarare handlar om den långsiktiga reporäntebanan än själva räntebeslutet. Riksbanken verkar också positiv till att debatten kring Riksbankens långsiktiga räntesyn varit intensiv de senaste månaderna. Jag anser att det blivit alltför stort fokus på vilken reporänta Sverige sannolikt har. Precis som DI:s skuggdirektion nyligen konstaterade, kräver en sådan prognos över styrräntan att det finns en uppfattning om konjunkturläget Osäkerheten är gigantisk. Det blir därför mindre meningsfullt att fokusera på utvecklingen tre år framåt i tiden, än att analysera riskerna för högre eller lägre inflation på ett till två års sikt. Riksbankschefen argumenterar för att en treårig reporäntebana lika lite bör undvikas som SMHI undviker att göra femdygnsprognoser. Jämförelsen haltar emellertid betänkligt. SMHI redovisar inte allmänt sina väderprognoser för flera veckor, månader eller år framåt, trots att det kanske skulle finnas ett intresse bland allmänheten för sådana prognoser. Att Riksbanken valt att siffersätta reporäntan tre år framåt i tiden åstadkommer en förflyttning av fokus, dels från ekonomins förutsättningar till själva reporäntebanans utseende, dels från ekonomins utveckling med ett rimligt långt framtidsperspektiv till en tidpunkt som svårligen kan utvärderas, och där revideringar blir ofrånkomliga. Att det uppstått en debatt är naturligt, men vad åstadkommer den om den endast handlar om så osäkra förhållanden och utseendet på reporäntebanan. I februari konstaterade Riksbanken att behoven av reporäntehöjningar var små eftersom risken för stigande kostnads- och inflationstryck var litet. Den höga produktivitetstillväxten, globaliseringen och den ökade konkurrensen och regeringens strukturella åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt höll tillbaka inflationen. I maj konstaterades att utvecklingen inte dramatiskt hade förändrats, men att riskerna för en högre inflation hade stigit till följd av avtalsrörelsens utfall och en mer expansiv finanspolitik. Behovet av en reporäntehöjning fanns dock inte, eftersom inflationen då ansågs vara låg, och därför skulle det inte vara problematiskt att invänta junimötet för en reporäntehöjning. Det är rimligt att ta till sig Riksbankens reporäntesyn för det närmaste halvåret eller året. Riksbanken gjorde helt andra bedömningar av läget i februari, än de flesta andra marknadsbedömarna. Att de skulle omvärdera denna bedömning så snabbt är förvånande. Riksbanken anser att ny information inkommit som förändrat deras bedömning, vilket delvis är korrekt. Andra aktörer inklusive vi själva bedömde dock redan i februari att det var svårt att se hur regeringens strukturåtgärder skulle kunna ge resultat på arbetskraftsutbudet så pass tidigt. Utsikter om tilltagande arbetskraftsbrist, fallande produktivitetstillväxt, högre löneökningstakt, stigande enhetsarbetskostnader, och ett högre kostnadsoch inflationstryck fanns redan då. Eftersom riskerna för en stigande inflation var på uppåtsidan redan i februari är det svårt att förstå varför Riksbanken valde att inleda sin strategi med reporäntebana med en bana som så väsentligt avvek från andra bedömares. Det är också svårt att förstå varför man inte redan i maj kommunicerade att reporäntebanan skulle komma att behöva höjas markant. Genom att avvakta med en höjning vid det tillfället fortsatte man att invagga finansmarknaden i tron att behovet av reporäntehöjningar visserligen var något större, men fortfarande relativt litet. Att fokusera på den nuvarande inflationen var också märkligt eftersom Riksbankens penningpolitik ger fullt genomslag först på ett till två års sikt. Riksbanken sade igår att den nya reporäntebanan inte skiljer sig väsentligt från den föregående. Att detta skulle bero på att den ligger inom det osäkerhetsintervall som presenterades i februari är ingen vidare hjälp, eftersom det sträckte sig mellan 2 % och 5½ %. Det är inte meningsfullt att försöka tona ned förändringen från i februari på det sättet. 2 (5)

3 Att man gör en så remarkabel omsvängning så snabbt måste väl ändå innebära att behovet av att kommunicera detta på ett tydligt sätt ökar. Eller är det så att Riksbanken nu anser att det finns en poäng av att överraska finansmarknaderna och andra aktörer så mycket som möjligt? Är strategin att kommunicera reporäntebeslutet tydligt, men skapa otydlighet kring den långsiktiga reporäntebanan för att på så sätt skapa en ökad debatt om den långsiktiga synen? Jag anser att Riksbankens strategier att mer sällan kommunicera sin syn på penningpolitiken, framför allt utifrån ny information, riskerar att skapa en ökad otydlighet och ökad risk för överraskningar. Det borde vara bättre för ekonomin om olika aktörer kan förutsäga Riksbankens agerande, även när det gäller reporäntebanan, än om de överraskas. Förtroendet för Riksbanken har minskat Även om Riksbanken endast levererat två reporänteprognoser och det är för tidigt att utvärdera detta förfarande, har vårens otydlighet och snabba kast i penningpolitiken, inklusive missbedömningar, i någon mån naggat förtroendet för Riksbanken i kanten. Omsvängningen vad gäller reporäntebanan är olycklig av flera skäl. De hushåll, som i alltför stor utsträckning tog fasta på Riksbankens prognos från i februari, måste nu omvärdera sina privatekonomiska förutsättningar. Små och medelstora företag likaså. Riksbanken saknar insikt om hur stor och unik trovärdighet den har (eller kanske snarare har haft) gentemot olika aktörer. Därför är det olyckligt att ge prognoser, som inte är löften men lätt uppfattas så, för att sedan snabbt ändra dessa. Förtroendet på finansmarknaderna har också rubbats av överraskningsmomenten och svängningarna i resonemangen. Tonläget gentemot finansmarknaden har höjts i takt med att kritiken ökat. Allt oftare hamnar Riksbanken i försvarsställning. Som prognosmakare är det lätt att vilja hålla sig kvar vid sitt scenario alltför länge, trots att det kan finnas behov av förändringar. Jag var orolig för att Riksbanken som prognosmakare skulle ha svårt att snabbt eller kraftfullt korrigera penningpolitiken, trots behoven när missbedömningar gjorts. Jag förutsåg sålunda att Riksbanken gradvis skulle höja upp reporäntebanan under de kommande kvartalen. Därför är det positivt att omsvängningen blev så pass stor som den blev, eftersom misstankar om att Riksbanken riskerar att förälska sig i sina egna bedömningar därmed har minskat. Penningpolitiken kommer trots allt i första hand, och är viktigare än att hålla fast vid reporäntebanor och penningpolitiska rapporter. I den nya reporäntebanan finns också utsikter om att höjningar kan komma, trots att en penningpolitisk rapport inte presenteras och Ramses-modellens alternativa scenarier samtidigt redovisats. Förtroendet för Riksbanken stärks om kommunikationen förbättras. Samtidigt som Riksbanken vill vara maximalt öppen, skall ledamöterna i direktionen vara mer sparsamma med att kommentera ny information. Vingklippta och tillrättalagda tal kommer inte att öka förtroendet för Riksbanken. Vilka behov av förändringar finns? Min uppfattning är att de förändringar som gjorts när det gäller införandet av reporäntebana och Riksbankens nya riktlinjer för kommunikationen inte förbättrar penningpolitiken. Eftersom det knappast finns några utsikter om att Riksbanken skulle ändra tillbaka till tidigare former, följer här några förslag på andra områden som kan förbättras. Öppnare attityd för att ta in information från andra aktörer Riksbanken diskuterar ekonomins utveckling med finansmarknaden och andra aktörer med jämna mellanrum. Jag upplever dock att intresset för hur finansmarknaden ser på utvecklingen minskat de senaste åren, samtidigt som de egna ekonometriska modellerna fått en större betydelse i verksamheten. Mötena genomförs, men de har förändrats. Riksbanken bjöd även nyligen in ett antal aktörer för att informera om hur Ramses den ekonometriska modellen samt även hur övrigt analysarbete fungerar. Det är positivt. Samtidigt kvarstår en känsla av att Riksbanken för närvarande har ett större behov av att redovisa och försvara sitt arbete, än att öppna upp för ökad kunskaps- och informationsinhämtning från omvärlden. Jag förutser ett ökat behov för Riksbanken att förstå företagens och entreprenörernas förutsättningar. Omvärlden förändras i snabb takt i och med globaliseringen. Inte minst märks detta på de finansiella marknaderna. Det kan därför finnas behov av att hitta nya samarbetsformer för utbyte mellan Riksbanken och andra aktörer, inte minst för att kunna öka träffsäkerheten i prognoserna. Tätare kontakter med bland andra företagsledare, fackliga företrädare, finansmarknadsaktörer och akademiker behövs sannolikt. En ökad förståelse för utvecklingen på finansmarknaderna Riksbanken analyserar de finansiella marknaderna i första hand utifrån behovet av att analysera den finansiella stabiliteten. I allt större utsträckning sker en utveckling med framtagande av nya produkter, regleringar på global och EU-nivå som skapar nya förutsättningar på de finansiella marknaderna. Denna utveckling påverkar även penningpolitiken. Ett exempel är hur Basel II leder fram till nya konkurrensförhållanden och minskar ränteskillnader mellan Riksbankens reporänta och olika typer av marknadsräntor. På vilket sätt förändras transmissionsmekanismerna? På vilket sätt tas detta hänsyn till i den penningpolitiska diskussionen? Även tillgångsprisernas utveckling kräver analyser och nya verktyg i den ekonomiska politiken. Behovet att se sambanden mellan makroekonomisk och finansiell stabilitet har ökat. Tillgångspriserna och finansmarknaderna kan skapa nya svängningar i den reala ekonomin, skeenden som är svåra att förutsäga och eventuellt motverka. 3 (5)

4 Att Ramses inte inkluderar de finansiella marknaderna kräver en utökad analys av finansiella förhållanden i den penningpolitiska rapporten, och även på direktionens möten och tillhörande protokoll. I den senaste penningpolitiska rapporten beskrivs den globala långränteutvecklingen generellt, men jag saknade en mer utförlig diskussion, och hur den snabba uppgången kan påverka den svenska ekonomin och penningpolitiken. Är det ett resultat av ökade investeringar i världsekonomin, så att gapet till sparandeöverskottet är på väg att slutas? Eller är det de stramare monetära förhållandena runt om i världen, som minskar likviditeten? Eller är det asiater som förändrat sin syn på att investera i amerikanska statsskuldsväxlar och obligationer? Det är naturligtvis omöjligt att ha något exakt svar, men en lite mer utförlig diskussion hade varit rimlig. Högre långräntor ger stramare monetära förhållanden och påverkar svenska aktörer. Bättre analys och redovisning av hur Riksbankens ser på finanspolitiken I majprotokollet och i den nuvarande penningpolitiska rapporten framhålls den mer expansiva finanspolitiken som ett viktigt argument för varför räntebanan måste revideras upp. Jag saknar dock en utförlig analys i rapporten om hur expansiv finanspolitiken är i nuläget och hur den beräknas bli. Det är ett rimligt antagande att finanspolitiken blir alltmer expansiv med hänsyn till att skatter förutses sänkas än mer, men samtidigt finns också möjligheten att utgifter stramas åt. Om finanspolitiken blir starkt expansiv ökar behovet för penningpolitiken att agera broms, då överhettningsriskerna annars ökar. Sannolikt görs redan idag djupare analyser av finanspolitiken, och det vore därför önskvärt att de presenterades utförligare i de penningpolitiska rapporterna. Det görs en analys i den senaste rapporten av hur den avskaffade fastighetsskatten (som ersätts av en kommunal avgift) påverkar huspriser och konsumtion. Jag håller med rapporten om att den typen av enkla modellberäkningar måste tolkas med stor försiktighet, men det är positivt att ett försök görs att uppskatta effekterna. Svag produktivitet och snabbt stigande investeringar Första kvartalet i år saktade den svenska ekonomin in något, men fortfarande växer den över sitt historiska genomsnitt. BNP steg med,6 % jämfört med fjärde kvartalet i fjol och med 3 % jämfört med första kvartalet 6. Vår prognos på 3 ½ % för 7 och drygt 3 % 8 står sig relativt väl, men det kan inkomma ytterligare information som kommer att få oss att förändra vår prognos efter sommaren. Exporten och hushållens konsumtion har utvecklats något svagare än vi räknade med i januari, medan investeringstakten nu är något högre än vi förutsåg då. Vi förväntade oss en lägre produktivitetstillväxt av konjunkturella skäl, men nedgången blev mer dramatisk. Sannolikt stiger den åter något, men jämfört med de senaste åren kommer den att vara lägre. Att investeringarna nu stiger kraftfullt, inte minst maskininvesteringarna, är positivt för produktivitetstillväxten men den förbättras mer markant sannolikt först på lite sikt. Hur allvarlig är nedgången i varuexporten? I stor utsträckning är utvecklingen rimlig med hänsyn till nedgången i den amerikanska ekonomin. Svensk varuexport till USA sjönk med 16 % jämfört med första kvartalet ifjol och med 2 % jämfört med fjärde kvartalet i fjol. Även exporten till det snabbväxande Asien utvecklades dock negativt, medan den till Europa förbättrades. Frågan är om många exportföretag slagit i kapacitetstaket och inte klarat av att möta orderingången, eller om det finns strukturella faktorer såsom att allt fler asiatiska företag ersatt svensk export med egen tillverkning. Importen steg också kraftigt första kvartalet, vilket fick nettoexporten att ge ett stort negativt bidrag (1,7 procentenheter) till BNP något som inte varit vanligt under senare år. Om exporten fortsätter att dämpas borde även importen inte kunna utvecklas lika starkt som under det senaste kvartalet, eftersom ungefär 6 % av importen kan hänföras till exportsektorn. Tjänsteexporten fortsätter att utvecklas förhållandevis starkt. En ihållande uppgång i USA efter det första svaga kvartalet i år, skulle också borga för en något starkare varuexport under kommande kvartal Konsumenternas framtidstro (nettotal) Hushållens syn på den egna ekonomin Arbetslöshetsförväntningar Källor: Konjunkturinstitutet och Swedbank. Hushållens syn svensk ekonom Det stora lyftet för den privata konsumtionen låter vänta på sig. Vi ser dock att högkonjunkturen sätter sina spår i bättre inkomster (6,1 % första kvartalet i årstakt) och en större konsumtion av sällanköpsvaror. Utgifterna för bilköp ökade med hela 23 %. Hushållen är fortsatt optimistiska om sin ekonomi och även den svenska ekonomin. Att konsumtionen inte ökar snabbare har dels med turistnettot att göra (utlänningar konsumerar mer i Sverige än svenskar utomlands), dels med de lägre utgifterna för el, fjärrvärme och eldningsolja. Hushållen har gynnats av ett mildare väder, men har dessutom i allt större utsträckning ställt om sina värmesystem. 4 (5)

5 En högre ökningstakt än 2 ½ % kräver en fortsatt stark konsumtion av sällanköpsvaror, samtidigt som tjänstekonsumtionen måste ta fart. Regeringens åtgärder att stimulera hushållsnära tjänster kan bidra till något högre inköp av tjänster, men sannolikt med fördröjning. Prognosen för innevarande år på 3,8 % ter sig i nuläget något för hög och kan komma att revideras ned. Å andra sidan kan företagens ökade investeringsplaner tala för en något högre investeringsprognos än vi gjorde i januari. Nationalräkenskaperna för andra kvartalet (den s k Snabben) kommer att kunna ge mer information efter sommaren. Männen är arbetsmarknadens vinnare Under första kvartalet ökade sysselsättningen med 2,5 % jämfört med första kvartalet 6. Det var den största ökningen sedan 1. Arbetskraftsutbudet hänger inte med. Arbetslösheten minskar i relativt snabb takt, samtidigt som arbetskraftsbristen tilltar. De tidsbegränsade anställningarna ökar inte lika snabbt som tidigare. I stället har fast anställda blivit fler. Men det är huvudsakligen män som fått fasta anställningar, medan kvinnor i större utsträckning fått tidsbegränsade anställningar. Även småföretagen anställer i allt större utsträckning. Ungefär vart tredje småföretag anställde under året som gick. Endast % hade minskat sin personal. Frågan är hur kvinnor efterfrågas i småföretagen jämfört med män. Bland småföretagen totalt sett var två tredjedelar av de nyanställda män. I varuproduktionen var andelen så hög som 85 %. Även bland varuförmedlande småföretag och företag inom övriga tjänster (uppdragsverksamhet och övriga privata tjänster) var majoriteten män (kring 55 %). I tider av arbetskraftsbrist kan det finnas anledning för många småföretagare att försöka attrahera fler kvinnor till verksamheten. Det gäller inte minst inom tillverkningsoch byggnadsindustri. Kvinnors andel (%) av nyanställningar i småföretag Övriga privata tjänste Hotell & Restaurange Detaljhandel Uppdragsverksamhet Partihandel Samfärdsel Tillverkning Källa: Swedbank (Småföretagsbarometern våren 7) Bygg Swedbanks Ekonomiska sekretariat 5 34 Stockholm tfn ek.sekr@swedbank.se Ansvarig utgivare Hubert Fromlet, Cecilia Hermansson, Jörgen Kennemar, Swedbanks Månadsbrev om den Svenska Ekonomin ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings-)beslut även på annat underlag. Varken Swedbank eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i Swedbanks Månadsbrev. 5 (5)