RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2013) 658 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport om Europeiska unionens politik för humanitärt bistånd och civilskydd och dess genomförande under 2012 SV SV

2 1. INLEDNING När en katastrof inträffar krävs snabba hjälpinsatser. Ingripanden i rätt tid av det internationella samfundet kan göra skillnad mellan liv och död. Europeiska unionen (EU) och dess medlemsstater står tillsammans för över hälften av katastrofbiståndet till offren för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor 1 världen över och verkar aktivt för att den internationella humanitära rätten ska respekteras. I denna årsrapport beskrivs Europeiska kommissionens viktigaste politiska resultat och verksamhet när det gäller humanitärt bistånd, som i huvudsak bedrivits genom dess generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) under All verksamhet beskrivs inte i detalj, utan i stället redovisas de viktigaste insatserna och tendenser av allmänt intresse. Echos uppdrag har sedan 2010 innefattat både humanitärt bistånd och civilskydd. Det är främst genom dessa två mekanismer som EU kan säkra ett snabbt och effektivt tillhandahållande av katastrofbistånd till människor omedelbart efter en katastrof. Genom EU:s humanitära bistånd ges katastrofbistånd till behövande utanför EU. Det utgör ofta en livlina för katastrofdrabbade. EU:s mandat enligt förordningen om humanitärt bistånd 2 är att rädda och skydda liv. EU ska även förebygga eller lindra lidande och skydda enskildas integritet och värdiget genom att tillhandahålla hjälp och skydd vid humanitära kriser. Kommissionen underlättar dessutom samordning med och mellan EU:s medlemsstater i samband med humanitära insatser och i politiskt hänseende. Den övergripande prioriteringen är att se till att stödet förvaltas så effektivt som möjligt. Därmed garanteras att EU:s stöd till behövande får största möjliga effekt och respekterar principerna i internationell rätt. EU värnar alltid om de humanitära principerna opartiskhet, neutralitet, humanitet och oberoende. EU:s andra viktiga hjälpverktyg är civilskydd. Kommissionen strävar genom Echo efter att främja och underlätta samarbete mellan de 32 stater som deltar i civilskyddsmekanismen 3. Syftet är att förbättra förebyggandet av och skyddet mot naturkatastrofer, tekniska katastrofer och katastrofer orsakade av människor, både i och utanför Europa. Genom dessa instrument tillhandahöll EU 2012 ett betydande behovsbaserat bistånd, med en total finansiering på miljoner euro i åtaganden 4, enligt följande: Humanitära biståndsinsatser för omkring 122 miljoner offer 5 för naturkatastrofer, katastrofer orsakade av människor och utdragna kriser. Bistånd gavs i mer än 90 länder utanför EU. Aktivering av civilskyddsmekanismen vid 38 tillfällen (här ingår ansökningar om bistånd, förvarningar och övervakning). 1 Enligt de senast tillgängliga uppgifterna (2012) från Global Humanitarian Assistance ( 2 Rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd. 3 EU:s civilskyddsmekanism innefattar 32 stater (EU:s 27 medlemsstater plus Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Island, Liechtenstein och Norge) som samarbetar på civilskyddsområdet. Stödet kan ha formen av bistånd in natura, utrustning och grupper, eller också sänds experter ut för att göra bedömningar. Det är beroende av statliga medel, och om bistånd behövs i tredjeländer fungerar det vanligen parallellt med det humanitära biståndet eller lämnar över till det. Civilskyddsmekanismens verksamhet styrs från centrumet för katastrofberedskap (tidigare övervaknings- och informationscentrumet) som är tillgängligt dygnet runt, året om. Ett land i eller utanför EU som drabbas av en katastrof och inte kan hantera omfattningen kan begära bistånd genom övervaknings- och informationscentrumet/centrumet för katastrofberedskap miljoner euro för humanitärt bistånd och 27 miljoner euro för civilskydd. 5 Varav 108 miljoner människor fick hjälp genom humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd och 14 miljoner människor fick hjälp genom katastrofberedskapsprogram.

3 2. DET GLOBALA SAMMANHANGET År 2012 kännetecknades av ett mycket stort antal humanitära kriser och katastrofer, och stor sårbarhet. Behoven börjar nu överstiga de tillgängliga resurserna. Tillhandahållandet av humanitärt bistånd och civilskydd blir också alltmer komplext. Eftersom naturkatastroferna är både många och allvarliga uppstår humanitära kriser mer plötsligt. Enligt den statistik för 2012 som publicerats av Cred (Centre for Research on the Epidemiology of Disasters) 7 och UNISDR (FN:s kontor för katastrofriskreducering) 8 inträffade det 310 naturkatastrofer av varierande omfattning. Dessa katastrofer dödade nästan människor och fick följder för 106 miljoner människor världen över. Globalt sett var Asien den kontinent som drabbades hårdast av naturkatastrofer. Det återspeglades både i antalet katastrofer (42 % av alla katastrofer världen över) och i antalet offer (64 %). Katastrofer får särskilt allvarliga effekter för mindre utvecklade ekonomier ett par exempel är skadorna till följd av tyfonen Bopha i Filippinerna och översvämningarna i Pakistan. Afrika drabbades hårt av både torka och översvämningar. De större katastroferna får både förödande och varierande konsekvenser och leder till att både människoliv, bostäder, skördar och utkomstmöjligheter går till spillo. Katastrofrisken i världen Interna väpnade konflikter är fortfarande den viktigaste orsaken till humanitära katastrofer orsakade av människor, och civilbefolkningen utsätts i allt högre grad för våld och lidande. Konflikter av detta slag kännetecknas ofta av att förövarna inte respekterar den internationella humanitära rätten eller de humanitära principerna. Det har lett till en minskning av det humanitära utrymmet, dvs. de områden där humanitärt bistånd utan hinder kan tillhandahållas neutralt och opartiskt. Det har blivit allt svårare att få fram den humanitära hjälpen till de behövande och att skydda civilbefolkningen och de humanitära hjälparbetarna i dessa sammanhang. Både situationen som helhet och arbetsförhållandena har försämrats i alla dessa avseenden, särskilt i Syrien, Niger, Mali och Centralafrikanska republiken. I andra länder har ingen förbättring av säkerhetsläget iakttagits sedan förra året det gäller i synnerhet i Somalia, Demokratiska republiken Kongo och Afghanistan. 6 Såsom beskrivs i avsnitt 2.2 gällde totalt 16 aktiveringstillfällen länder som omfattas av EU:s civilskyddsmekanism, och 22 gällde länder som inte omfattas av mekanismen

4 Även om bara ett fåtal katastrofer har nämnts har verkningarna av dessa katastrofer inneburit stora påfrestningar på det internationella humanitära samfundets insatskapacitet. FN kom 2012 med en finansieringsbegäran om 8,9 miljarder US-dollar och beviljades finansiering på 5,6 miljarder US-dollar för humanitära behov i 21 länder. Klyftan mellan de ökande humanitära behoven, å ena sidan, och de allt knappare ekonomiska resurser som finns tillgängliga för dessa behov, å andra sidan, fortsätter att växa. Detta har accentuerats av den ekonomiska och finansiella kris som drabbat många av givarländerna i västvärlden. Den kroniska sårbarhet som kan iakttas i många delar av världen förvärras av den globala ekonomiska krisen. Det betyder även att givarna måste intensifiera sina katastrofinsatser och göra dem effektivare genom att använda sina begränsade resurser på ett bättre sätt. För kommissionens del innebär det att man måste göra effektivitetsvinster i samarbetet med sina partner. Echo har därför inlett en processöversyn ett internt initiativ som syftar till att göra om verksamhetsprocesser och stödsystem för att åstadkomma effektivitetsvinster och höja kvaliteten och ändamålsenligheten. Målet bör vara att förbättra deras förmåga att handskas med katastrofer, så att verkningarna av en katastrof inte blir fullt lika förödande för de drabbade befolkningarna och deras utkomstmöjligheter. Eftersom EU ingår i det övergripande internationella humanitära systemet har unionen även en viktig roll att spela när det gäller att uppmuntra andra länder och regioner att öka sitt deltagande på området katastrofberedskap och katastrofinsatser. Tillväxtekonomiernas allt större resurser skulle kunna användas effektivare för humanitära insatser och katastrofinsatser. Samtidigt pågår utveckling av ytterligare synergieffekter mellan det humanitära biståndet och civilskyddet. Under 2012 fortsatte förberedelserna inför öppnandet 2013 av centrumet för katastrofberedskap, som ska stärka kommissionens kapacitet att fungera som nav inom civilskyddet och förbättra samordningen av civilskydd och humanitärt bistånd i samband med katastrofer. Vikten av att stärka beredskapen och motståndskraften hos sårbara befolkningsgrupper åskådliggörs av de långsiktiga verkningarna för människors liv och utkomstmöjligheter efter 4

5 större kriser som jordbävningen på Haiti 2010 och den återkommande torkan på Afrikas horn och i Sahel. Dessa katastrofer visar hur väsentligt det är att man redan i det inledande skedet av en humanitär insats även planerar för de långsiktiga återuppbyggnads- och utvecklingsbehoven. Biståndsarbetarna och utvecklingsaktörerna måste samarbeta för att kunna minska den förödande inverkan av återkommande katastrofer och förbättra möjligheterna till en hållbar utveckling. Kommissionen utarbetar därför en handlingsplan och riktlinjer om motståndskraft och om att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Kommissionen arbetar aktivt mot en bättre samordning och vill bygga upp ett närmare samarbete med andra avdelningar vid kommissionen och andra givare. Under året blev det också allt svårare för de humanitära organisationerna att nå de människor som behöver hjälp. Regeringar och beväpnade grupper minskar ofta det humanitära utrymmet och iakttar ibland inte ens det mest grundläggande skydd som garanteras enligt den internationella humanitära rätten. Begränsningar av tillträdet för humanitära organisationer var vanligast i konfliktområden och där de rättsstatliga principerna åsidosatts på grund av politiska hinder (t.ex. i Syrien, Mali, Somalia och Sudan/Sydsudan). I många konfliktzoner (t.ex. Demokratiska republiken Kongo, Somalia och Sudan) har de humanitära hjälparbetarna bevittnat särskilt brutala former av krigföring. Det kan handla om att göra civilbefolkningen till måltavla och att använda sexuellt våld som ett vapen. Det blev under 2012 allt vanligare med attacker på humanitära hjälparbetare, bl.a. i form av kidnappningar, utvisningar och mord. Givarna har tvingats hantera och lindra säkerhetsrisker för den humanitära personalen, finansieringen och den infrastruktur som tillhandahålls. En del regeringar har exproprierat eller lånat medel och egendom som finansierats av givarna och har utvisat vissa humanitära hjälporganisationer så snart de tagit deras tillgångar. Detta är en oroande utveckling Humanitära biståndsinsatser Naturkatastrofer fortsatte att vålla mänskligt lidande och allvarliga skador världen över under Kommissionen använder sig av en strategi i två delar för detta slags katastrofer. Snabba insatser för att tillhandahålla humanitärt bistånd och för att underlätta och samordna civilskyddsbiståndet. Det senare ges på frivillig basis av EU:s medlemsstater till andra länder (inom eller utanför EU) som deltar i civilskyddsmekanismen. Katastrofberedskap som innebär att man lokaliserar de geografiska områden och befolkningsgrupper som är mest utsatta för naturkatastrofer och inrättar särskilda katastrofberedskapsprogram för dessa. EU gav 2012 fortsatt stöd till Dipechoprogram 9 i södra Afrika, Kaukasus, Centralasien, Sydostasien och Centralamerika. Under året tillhandahöll EU humanitärt bistånd för att hantera konsekvenserna av följande katastrofer: Jordbävningarna i Costa Rica, Guatemala och Filippinerna. Torkan i Västafrika (Burkina Faso, Mauretanien, Mali, Niger, Chad), på Afrikas horn (Djibouti, Etiopien, Kenya, Somalia) och i Afghanistan. 9 Dipecho (Disaster Preparedness ECHO) är ett särskilt program för katastrofberedskap. Det riktar sig till mycket sårbara befolkningsgrupper i några av de områden i världen där katastrofrisken är störst. 5

6 Översvämningarna i Pakistan, Bangladesh, Indien, Sri Lanka, Filippinerna, Myanmar/Burma, Fiji, Peru, Ecuador, Paraguay, Bolivia, Costa Rica, Panama, Nigeria, Niger, Senegal, Benin, Gambia och södra Afrika. Cyklonerna/orkanerna/de tropiska stormarna i Indien, Sydostasien (Kambodja, Laos, Filippinerna, Thailand, Vietnam), Västindien (Haiti, Kuba, Dominikanska republiken) och Indiska oceanen (Madagaskar, Moçambique). Epidemierna främst i Västafrika, Demokratiska republiken Kongo, Sudan, Sydsudan, Elfenbenskusten, Haiti, El Salvador, Laos och Pakistan. När det gäller katastrofer orsakade av människor krävde den långtgående konflikten och inbördeskriget i Syrien och den stora strömmen av syriska flyktingar till grannländer som Turkiet, Jordanien och Libanon en mycket omfattande humanitär insats från EU:s sida. I slutet av 2012 uppgick EU:s humanitära bistånd till Syrien till totalt 149,3 miljoner euro. Här ingick insatser för att rädda liv både i Syrien och bland dem som tvingats fly våldet i landet. Detta humanitära bistånd omfattade följande: I Syrien för syriska internflyktingar och värdsamhällen: bl.a. medicinsk nödhjälp, skydd, livsmedel och näringsprodukter, vatten, sanitet, nödinkvartering, vinterförberedelser och psykosocialt stöd. Det tillgodosåg också behoven hos de mest utsatta palestinska flyktingarna. Utanför Syrien för människor som flytt sina hem för att söka skydd i angränsande länder och värdsamhällen: bl.a. nödinkvartering, vinterförberedelser, livsmedel, vatten och sanitet, medicinsk nödrehabilitering för att förebygga ytterligare funktionsnedsättningar hos de skadade samt rättsligt bistånd. Många samordningsmöten hölls mellan kommissionens olika avdelningar 10 för att undvika dubbelarbete och dubbel finansiering, och för att se till att insatserna kompletterade varandra. Ett annat exempel på en katastrof orsakad av människor kan ses i Colombia. Landet genomgår visserligen en avgörande fredsprocess, men de humanitära följderna kvarstår: kränkning av mänskliga rättigheter, straffrihet, fördrivning av och massakrer på civila och medborgare som stängs in av konflikten. Colombia har den högsta andelen internflyktingar efter Syrien totalt mellan och per år (antalet ökar varje år). Det ackumulerade totala antalet fördrivna personer är 5 miljoner enligt icke-statliga organisationer och 3,5 miljoner enligt den colombianska regeringen. EU efterlyste också ytterligare finansiering från andra givare och försökte se till att ytterligare bistånd skulle tillgodose behoven hos fördrivna befolkningar i hela Syrien och inte bara i oroshärdarna. EU försökte dessutom öka antalet humanitära organisationer med rätt att tillhandahålla bistånd i Syrien för att kunna hantera de växande behoven. Det ställdes krav på ordentligt skydd för både civila (inklusive humanitära hjälparbetare och medicinsk personal) och anläggningar, och på obehindrat tillträde till konfliktzoner i hela landet. Den kris som utbröt efter valet i Elfenbenskusten fortsatte och fick följder för grannländer, särskilt Liberia och Ghana, i form av fortsatta flyktingströmmar. I Mali gjorde kriget, i kombination med livsmedels- och näringskrisen, att befolkningens utsatthet ökade. I båda länderna gav Echo ett aktivt stöd till flyktingarna genom att återupprätta tillgången till hälso- och sjukvård, med fokus på närings- och livsmedelsbistånd och skyddsbistånd. 10 Humanitärt bistånd och civilskydd (Echo), Utveckling och samarbete EuropeAid (DEVCO), tjänsten för utrikespolitiska instrument (FPI), Europeiska utrikestjänsten (EEAS), Inrikes frågor (HOME), Utvidgning (ELARG), Ekonomi och finans (ECFIN), Budget (BUDG). 6

7 I Indien bröt våld ut mellan olika befolkningsgrupper i Assam, vilket ledde till att hundratusentals människor fördrevs. Våld mellan olika befolkningsgrupper förekom även i delstaten Rakhine. EU tillhandahöll grundläggande tjänster såsom säkert dricksvatten, sanitet, nödinkvartering, andra förnödenheter, skydd, näring och sjukvård. I Myanmar/Burma fördrevs personer, och en stark fientlighet gentemot FN och icke-statliga organisationer gjorde att många hjälporganisationer avbröt sin verksamhet i landet och evakuerade personal. I vissa fall ledde detta till att humanitär personal greps. I delstaten Kachin fortsatte den interna konflikten med betydande humanitära effekter för civilbefolkningen ( personer fördrevs). Internflyktingarna fick livsmedelsbistånd, vatten, sanitet och hygien, nödinkvartering och andra förnödenheter samt sjukvård och skydd. Eftersom det var mycket svårt att få tillträde kunde nästan internflyktingar inte nås av hjälporganisationerna. Kommissionen gjorde insatser i flera utdragna och komplicerade krissituationer, bl.a. följande: Sudan och Sydsudan: Ända sedan Sudan delades i två länder i juli 2011 har en konflikt pågått i de sudanesiska gränsstaterna Södra Kordofan och Blå Nilen. Det har resulterat i att personer flytt till Sydsudan och till Etiopien. Förhållandena i flyktinglägren nära gränsen var mycket svåra Vid årets slut behövdes fortfarande betydande bistånd till de 1,7 miljoner internflyktingarna i Darfur i Sudan. Återkommande utbrott av etniska konflikter i Sydsudan ledde till att personer fördrevs från sina hem. Kommissionen har ingripit främst genom att ge tillgång till livsmedel, säkert vatten, sanitet, näring och sjukvårdstjänster. Dessutom har insatser för förebyggande/beredskap och en vaccinationskampanj genomförts. I Palestina fortsatte den mycket svåra situationen och de dåliga sociala förhållandena för befolkningen. En utdragen social och ekonomisk kris med kraftiga inskränkningar i rörelsefriheten och fortsatt förstörelse av fysiska tillgångar har lett till en kraftig ökning av fattigdomen och arbetslösheten. På Västbanken ökade de israeliska bosättningarnas utbredning, bosättarnas våld mot palestinier, rivningarna, avhysningarna och konfiskeringarna av mark och tillgångar, som resulterade i tvångsförflyttningar. Allt detta fortsatte att prägla vardagslivet. De strikta kontrollerna av palestiniers inresa i Israel och östra Jerusalem fortsatte att tillämpas, och jordbrukare fick allt svårare att komma åt sin mark nära säkerhetsbarriären och bosättningarna. Åttadagarskonflikten i Gaza i november bidrog dessutom ytterligare till utsattheten för befolkningen i Gaza. Kommissionens direktbistånd fortsätter och avser vatten och sanitet, livsmedelsbistånd och hälso- och sjukvård. Dessutom fortsätter kommissionens strategiska övergång från ett klassiskt humanitärt program till ett ökat fokus på skydd och upplysning. I Demokratiska republiken Kongo, med 2,5 miljoner fördrivna av en total befolkning på omkring 60 miljoner, var den humanitära situationen fortfarande svår. Det gäller framför allt i landets östra del, där ett flertal beväpnade grupper och den kongolesiska armén stred om kontroll av territoriet och områdets rika tillgångar. När bataljoner i den kongolesiska armén omgrupperades till Norra Kivu för att strida mot M23-rebeller uppstod ett säkerhetsvakuum i Norra och Södra Kivu. Osäkerheten ledde till att tiotusentals kongoleser sökte skydd i Uganda, Rwanda och Burundi under Kommissionen fortsatte att tillhandahålla direktbistånd till internflyktingar och andra flyktingar samtidigt som man ville höja beredskapen och göra det lättare att nå utsatta grupper. I Centralafrikanska republiken uppstod en kris i slutet av året när rebellerna i Selekakoalitionen börja marschera mot huvudstaden Bangui. Rebellerna mötte inget större motstånd längs vägen och kunde ta kontroll över stad efter stad. Tiotusentals människor tvingades fly sina hem. Humanitära hjälparbetare måste evakueras, och vissa humanitära baser plundrades innan en osäker vapenvila och förhandlingar gjorde det 7

8 möjligt att i någon mån få till stånd en normalisering. Detta är en bortglömd kris där EU var en av de få humanitära givarna på plats. Kommissionen gav stöd på flera områden, bl.a. skydd och tillgång till hälso- och sjukvård, och tillhandahöll dessutom grundläggande hushållsartiklar, rent dricksvatten, sanitet samt närings- och livsmedelsbistånd. EU:s krisinsatser fortsatte överlag att vara behovsinriktade och varierade och avse flera sektorer. De innefattade t.ex. hälso- och sjukvård (bl.a. psykologiskt stöd och finansiering av kliniker), skydd (bl.a. insatser mot sexuellt våld), livsmedel och andra förnödenheter, nödinkvartering, vatten/sanitet, återuppbyggnad och återanpassning. Tabellen nedan visar biståndets fördelning per insatssektor 2012: 11 Biståndets fördelning per insatssektor (2012) Hälso- och sjukvård 13,22% hushållsprodukter och utrustning 0,02% Logistik / tekniskt bistånd 0,02% Livsmedel 40,33% Näring, terapeutisk kost eller tilläggskost 5,89% Psykosocialt stöd 0,18% Skydd 7,64% Nödinkvartering 7,72% Stöd till särskilda insatser 2,25% Utbildning 0,18% Transport 1,58% Samordning 3,23% Vatten / sanitet 12,04% Katastrofberedskap 5,49% Minröjning 0,22% 2.2. Civilskyddsinsatser Civilskyddsmekanismen aktiverades 38 gånger under året. I 31 av dessa fall handlade det om naturkatastrofer (snöstormar, svår kyla, översvämningar, jordbävningar, tsunamier, laviner, stormar, skogsbränder), och i 7 fall om katastrofer orsakade av människor (explosioner, inrättande av flyktingläger, havsförorening). I 16 fall handlade det om länder som omfattas av EU:s civilskyddsmekanism, och i 22 fall om länder utanför mekanismen. När det gäller naturkatastrofer aktiverades mekanismen i samband med skogsbränder i Spanien, Portugal, Grekland, Italien, Slovenien, Kroatien, Bulgarien, Rumänien och länder på västra Balkan, översvämningar i Bulgarien, på Komorerna, i Chad och i Nigeria och svåra väderförhållanden i Central- och Östeuropa. Civilskyddsmekanismen utnyttjades också i samband med tropiska cykloner i Frankrike (Nya Kaledonien), Förenta staterna, Filippinerna, Fiji och Haiti och jordbävningar i Italien, Mexiko, Guatemala och Indonesien. Länder som deltar i civilskyddsmekanismen erbjöd bistånd i samband med Turkiets och Jordaniens insatser för att bygga flyktingläger till följd av krisen i Syrien. Komplementaritet 11 Fördelningen är förenklad i och med att projekten knyts till en enda sektor. I praktiken har de flesta projekt kopplingar till mer än en sektor. Siffran för katastrofberedskap (5,49 %) avser t.ex. de EU-finansierade projekt som främst gäller katastrofberedskap. Om man räknar med alla kontrakt som har betydande inslag av katastrofberedskap men för vilka den främsta insatssektorn är en annan blir dock den totala siffran 15 %. 8

9 mellan humanitärt bistånd och civilskyddsbistånd säkrades genom t.ex. kompletterande stöd med förnödenheter till flyktingar i Zaatari-lägret i Jordanien. Mekanismen aktiverades även för explosioner i Bulgarien och Demokratiska republiken Kongo och för havsförorening i Italien. Echos övervaknings- och informationscentrum övervakar alla dessa katastrofer. Det fungerar också som informationscentral och kontaktpunkt för ansökningar om bistånd och samordnar biståndet från länder som deltar i civilskyddsmekanismen. Under 2012 fortsatte förberedelserna för att modernisera övervaknings- och informationscentrumet och omvandla det till det nya centrumet för katastrofberedskap, med ökad kapacitet att samordna civilskyddsinsatser vid katastrofer och även fungera som samordningsplattform inom Echo för civilskydd och humanitärt bistånd i samband med katastrofinsatser. Centrumet för katastrofberedskap kommer från och med 2013 också att spela en viktig roll när det gäller att öka medvetenheten om situationer som kräver katastrofinsatser inom kommissionen och andra institutioner och i medlemsstaterna. Centrumet har kapacitet att hantera flera olika krissituationer i olika tidszoner samtidigt, samla in och analysera realtidsinformation om katastrofer, övervaka risker, utarbeta planer för utsändning av experter, grupper och utrustning samt samarbeta med medlemsstaterna för att kartlägga vilka tillgångar som finns och samordna EU:s katastrofinsatser genom att matcha biståndserbjudanden med behoven i det katastrofdrabbade landet. Kommissionen stöder dessutom insatser för katastrofförebyggande och katastrofberedskap i EU som ett led i politiken för civilskydd och i samarbete med medlemsstaterna. Här ingår bl.a. utbildning av civilskyddspersonal och storskaliga simuleringsövningar, expertutbyten samt samarbetsprojekt som rör förebyggande och beredskap med aktörer från två eller flera medlemsstater. Under 2012 kunde kommissionen, till stöd för insatser på fältet, erbjuda EU:s medlemsstater och anslutna användare satellitbilder från tjänsten GIO-EMS (GMES Initial Operations-Emergency Management Service). Detta inleddes den 1 april 2012, med övervaknings- och informationscentrumet vid Echo som enda kontaktpunkt för aktivering. 9

10 Vid utgången av 2012 hade tjänsten aktiverats 23 gånger, och mer än 170 satellitkartor framställdes för olika typer av katastrofer eller kriser Ekonomiska och mänskliga resurser Den ursprungliga EU-budgeten på 874 miljoner euro för humanitärt bistånd utökades vid flera tillfällen som svar på nya kriser och naturkatastrofer som inträffade under året. Några exempel är konfliktutbrottet i Syrien, konflikterna i Mali, den förvärrade torkan i Sahel, ökad konflikt och flyktingströmmar i Sudan och Sydsudan, upptrappningen av konflikten i östra delen av Demokratiska republiken Kongo, utbrottet av våld mellan befolkningsgrupper i Myanmar/Burma och orkanen Sandy. Extra pengar erhölls främst genom överföring av medel från reserven för katastrofbistånd och genom en del ytterligare överföringar från tionde Europeiska utvecklingsfonden, som delvis är avsedd för humanitärt bistånd till Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Till detta kom även bidrag från Efta och överföringar från andra budgetposter under rubrik 4 för yttre bistånd i EU:s allmänna budget. Det gav totalt miljoner euro i åtagandebemyndiganden , vilket är en rekordhög årlig budget för EU:s humanitära bistånd och civilskydd. Denna finansiering gick till följande regioner (avrundade siffror i miljoner euro avseende betalningsbemyndiganden): miljoner euro i betalningsbemyndiganden (82 % av åtagandebemyndigandena). 13 När det gäller civilskydd är siffrorna i tabellen inte fördelade på land/region. 10

11 Region/land Belopp % Afrika % Sudan och Chad 207 Centralafrika 92 Afrikas horn 162 Södra Afrika, Indiska Oceanen 32 Västafrika 188 Mellanöstern, Medelhavsområdet % Mellanöstern 255 Medelhavsområdet 10 Asien, Stillahavsområdet % Central- och Sydvästasien 110 Centrala Sydasien 32 Sydostasien och Stillahavsområdet 56 Latinamerika, Västindien 68 5 % Latinamerika 30 Västindien 38 Globala katastrofer 19 1 % Civilskydd 27 2 % Inom EU 21 Utanför EU 6 Globalt bistånd och stöd 86 6 % TOTALT % Större delen av EU-finansieringen gick 2012, liksom tidigare år, till Afrika (51 %). Betydande bistånd gavs också i Mellanöstern (Syrien och angränsande länder), för krisen i Myanmar/Burma och för naturkatastroferna i Sydostasien och Västindien. Under 2012 hade kommissionen 302 anställda vid Echos huvudkontor i Bryssel. För att kunna reagera på katastrofer i länder utanför EU har kommissionen behållit sitt unika nätverk av Echo-fältexperter världen över. Totalt arbetade 145 fältexperter och 293 lokalanställda, dvs. 438 personer, vid kommissionens Echo-lokalkontor den 31 december Dessa fanns i 38 länder. Omedelbart efter en katastrof sänds humanitära experter till platsen för att göra behovsbedömningar, och de ansvarar också för att övervaka genomförandet av EU-finansierade humanitära projekt. Kommissionen genomför inte själv biståndsprogram. 14 Som givare av humanitärt bistånd fullgör den sitt uppdrag genom att finansiera EU:s humanitära insatser genom 14 En insats genomförs direkt, nämligen programmet Echo Flight i Demokratiska republiken Kongo och Kenya som gäller logistiskt stöd i en region med tillgänglighetsproblem. 11

12 partnerorganisationer som har undertecknat Echos ramavtal om partnerskap. Bland kommissionens partner finns en rad olika professionella organ europeiska icke-statliga organisationer och internationella organisationer som Röda korset och de olika FN-organen, med vilka kommissionen har undertecknat ett finansiellt och administrativt ramavtal. Medlemsstaternas specialiserade organ betraktas också som partner. Den breda uppsättningen partner vid genomförandet gör att EU kan täcka de växande behoven i olika delar av världen, ofta i alltmer komplexa situationer. Tilldelningen av de gåvor och bidrag som förvaltas av kommissionen sker genom att man väljer ut de bästa av de inkomna förslagen. Under 2012 fördelade sig de humanitära avtalen enligt följande: 47 % av insatserna genomfördes av icke-statliga organisationer (118 partner), 44 % av FNorgan (15 partner) och 9 % av internationella organisationer (3 partner). I säkerhetshänseende vidtog kommissionen ytterligare åtgärder för att stärka sitt eget säkerhetsledningssystem. Detta genomfördes både vid huvudkontoret och på fältet genom förbättrad samordning och bättre samarbete med humanitära partner, genom att övervaka och besöka projekt och genomföra förhandskontroller, revisioner och utvärderingar. 3. POLITIKEN FÖR HUMANITÄRT BISTÅND OCH CIVILSKYDD På det politiska planet lade kommissionen ned tid och arbete på flera initiativ av strategisk betydelse: Kommissionen fortsatte förhandlingarna med rådet och Europaparlamentet om den nya EU-lagstiftningen om civilskyddsmekanismen 15. Syftet är att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas insatser på civilskyddsområdet för att förbättra förebyggandet av, beredskapen inför och insatserna vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. I det sammanhanget föreslog kommissionen en rad innovativa initiativ, varav följande var viktigast: o o o Inrättandet av en frivillig pool av på förhand utvald insatskapacitet (allt från sökoch räddningsteam till fältsjukhus och nödhjälpsförnödenheter). Dessa resurser skulle ställas till förfogande av de berörda medlemsstaterna för EU:s civilskyddsuppdrag, och kvalitetskriterier och ett certifieringsförfarande skulle utarbetas. Ett förfarande för att identifiera luckor med möjlighet till finansiering av särskilda typer av insatskapacitet på EU-nivå. Ett utbildningsnätverk. o En ny strategi för stöd till medlemsstaterna när det gäller katastrofriskhantering. Förberedelser inför inrättandet av en frivilligkår. 16 Förberedelserna inför lagstiftningsinitiativet om EU-frivilliga för humanitärt arbete gick avsevärt framåt under 2012, och förslaget om inrättandet av programmet antogs i september. Förslaget innehåller bestämmelser om ekonomiskt stöd för att utbilda och utplacera frivilliga som komplement till humanitära biståndsinsatser i länder utanför EU, och för att bygga upp kapacitet för frivilligarbete i länder utanför EU. Parallellt med detta fortsatte kommissionen med det förberedande arbete som inletts 2011 och Beslut fattades om ekonomiskt stöd med fokus på att bygga upp motståndskraft och civilskyddskapacitet inom ytterligare fem pilotprojekt som innefattar omkring 150 frivilligarbetare. Kommissionen fortsatte att lägga tonvikten på åtagandena till följd av europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd och utvalda övergripande politiska prioriteringar. 15 KOM(2011) 934 slutlig. 16 Artikel i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). 12

13 Under 2012 gjordes fortsatta framsteg med genomförandet av europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd. EU:s medlemsstater och kommissionen fortsatte med sina insatser för att få de viktigaste delarna av handlingsplanen på plats genom både interna och externa initiativ. För att följa upp rådets slutsatser utarbetade kommissionen den första årsrapporten om genomförandet av samförståndet under det föregående året. Rapporten innehöll en översikt över de insatser som genomförts av EU och om en samordnad och gemensam strategi för EU:s medlemsstater och kommissionen. Ökad konsekvens och samordning mellan EU och dess medlemsstater som svar på en katastrof eller utdragen kris är centralt för att öka effektiviteten i EU:s övergripande bistånd. Sedan 2009 har samordningen med medlemsstaterna skett främst inom rådets arbetsgrupp för humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd. På det strategiska planet har arbetsgruppen gjort det möjligt för EU att öka konsekvensen och komplementariteten i kommissionens och medlemsstaternas humanitära biståndsinsatser. Varje år diskuteras politik och strategier, information och analyser som tagits fram av kommissionen används av medlemsstaterna, och enskilda givarinsatser från EU:s sida vid specifika kriser samordnas bättre. Kommissionen ökade också sina insatser för att följa och bidra till arbetet i Europaparlamentets utskott. Europaparlamentet informerades om politiska initiativ och prioriteringar och om kommissionens insatser vid specifika kriser. Att bygga upp motståndskraften hos drabbade befolkningar inför kommande kriser var fortsatt en central prioritering under hela året. Ett meddelande från kommissionen syftade till att öka insatserna för att bygga upp motståndskraft i samband med EU:s yttre åtgärder. Lärdomarna från den senaste tidens livsmedelskriser på Afrikas horn och i Sahel bidrog till denna politiska ram. I meddelandet betonades EU:s engagemang för starkare kopplingar mellan humanitära aspekter och utvecklingsaspekter, för att ta itu med både symptomen och orsakerna till kriser. En gemensam handlingsplan ska utarbetas för att få i gång initiativet. Kommissionen inledde ett offentligt samråd för att inhämta berörda parters synpunkter på utmaningarna, målen och alternativen när det gäller att göra EU:s humanitära bistånd ännu mer ändamålsenligt och effektivt. Hänsyn togs till det föränderliga globala sammanhanget i början av 2000-talet. Resultatet av samrådet, med titeln The Union s humanitarian aid: Fit for purpose, kommer att bidra till kommissionens kommande initiativ under 2013 och 2014 för att göra EU:s humanitära bistånd ännu effektivare. Kommissionen hade dessutom under året regelbunden kontakt med internationella organisationer på området, särskilt FN och den internationella rödakorsrörelsen, i frågor om policyutveckling och verksamhet. Regelbundna möten hölls med viktiga partner. Särskild tonvikt lades på nära samarbete med FN:s katastrofhjälpsamordnare, särskilt i samband med insatser för att åstadkomma ett mer inkluderande humanitärt system genom att engagera nya partner, och den förändringsagenda som FN:s permanenta samordningskommitté 17 enades om Syftet med förändringsagendan är att stärka det internationella humanitära systemet när det gäller ledarskap (särskilt rollen för humanitära samordnare), samordning (effektivare klustersystem) och ansvarsskyldighet (bl.a. mer samordnade behovsbedömningar). Kommissionen behöll sitt aktiva engagemang i förhandlingarna om en ny konvention om livsmedelsbistånd på EU:s vägnar. Konventionen ratificerades i november Konventionen om livsmedelsbistånd är ett internationellt instrument som bekräftar givarnas 17 IASC 13

14 åtagande att tillgodose livsmedels- och näringsbehoven hos de mest utsatta befolkningsgrupperna. Genomförandet av politiken för humanitärt livsmedelsbistånd gick också vidare. Tillsammans med GD Utveckling och samarbete EuropeAid förbereddes ett meddelande om förbättrad nutrition för mödrar och barn. Dessutom inleddes arbetet med ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om att hantera näringsbrist i krissituationer, som ska åtfölja meddelandet och omsätta det i operativa riktlinjer. Kommissionen utarbetade ett arbetsdokument om humanitära insatser gällande vatten, sanitet och hygien, där man redogjorde för bästa praxis inom denna viktiga humanitära sektor och gav operativa riktlinjer. Kommissionen behöll också sitt engagemang för att stödja utvecklingen och förstärkningen av den kollektiva globala humanitära beredskapen och insatskapaciteten. Under 2012 ställdes 23 miljoner euro till förfogande för program gällande stärkt humanitär insatskapacitet. Programmen genomfördes inom FN-organ, icke-statliga organisationer och Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen. Programmen är inriktade på följande: Öka effektiviteten och stärka kapaciteten hos internationella humanitära organisationer och icke-statliga organisationer. Här ingår förmågan att bedöma, analysera, förbereda sig för och reagera på humanitära behov under och omedelbart efter katastrofer orsakade av människor och/eller naturkatastrofer, på ett samordnat och inkluderande sätt. Stärka kapaciteten hos internationella humanitära organisationer och icke-statliga organisationer att tillhandahålla livsmedelsbistånd i mer varierad och lämplig form, under och omedelbart efter krissituationer. Under 2012 finansierade EU ett projekt för att kartlägga hur humanitära principer tillämpas i praktiken, i syfte att stärka genomförandet av sådana principer. Stöd gavs också för utbildning i internationell humanitär rätt och humanitära normer för väpnade icke-statliga aktörer. Vidare gavs bistånd för att öka medvetenheten om internationell humanitär rätt och humanitära principer hos europeiska humanitära organisationer och deras partner som arbetar i konfliktbenägna länder eller länder som genomgått konflikter. 4. SLUTSATS Under 2012 reagerade kommissionen effektivt på det allt större behovet av katastrofinsatser och katastrofbistånd världen över. Trots att mer bistånd gavs 2012 än tidigare år kunde EU inte helt tillgodose behoven hos alla offer på grund av det ökade antalet katastrofer i världen. Med tanke på att den globala uppvärmningen redan är en realitet kommer denna utveckling sannolikt att fortsätta. Mot bakgrund av finanskrisen har en ännu mer samlad insats gjorts för att få valuta för varje euro. Det har inte bara handlat om att se till att det rätta stödet når de mest behövande i rätt tid, utan även om att hitta sätt att göra mer med mindre. Under 2012 lade stor tonvikt på att öka hastigheten och effektiviteten och minska dubbelarbetet. Dessutom gjordes framsteg med viktiga nya initiativ. Arbetet för att kunna öppna centrumet för katastrofberedskap fortsatte, och centrumet kommer i stor utsträckning att öka vår förmåga att gå vidare med kommissionens verksamhet under 2013 och därefter. Ekonomiska uppgifter om kommissionens resultat 2012 i fråga om humanitärt bistånd och civilskydd finns här: 14

15 Uppgifter om verksamheten finns här: 15