Förslag till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet i Sverige

Transkript

1 Näringsdepartementet Vår referens/dnr: Energi 115/2013 Fredrik von Malmborg Er referens/dnr: N2013/2837/E Remissvar Förslag till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet i Sverige Svenskt Näringsliv har fått ovanstående promemoria på remiss och har följande synpunkter att framföra. Inledning Effektiv användning av energi och andra resurser är en viktig grundbult för konkurrenskraft inom näringslivet. Energi och resurser kostar pengar och därför är det självklart att dessa ska utnyttjas effektivt. Trots detta genomförs inte alltid lönsam energieffektivisering. Ofta är det av ganska banala skäl såsom informations- och kunskapsbrist, bristande personella resurser, eller att det helt enkelt är ett lågprioriterat område. Men det är av också mer centrala skäl som att ett företag har begränsad budget för investeringar och att andra, mer prioriterade frågor ofta går före, eller att det är ett delat ansvar d v s att den som genomför effektiviseringen inte kan ta hem vinsten av den, så som ofta är fallet i exempelvis byggsektorn. När det gäller energieffektivisering räcker det inte heller med några få stora åtgärder, utan det är många små åtgärder som måste genomföras av väldigt många personer och företag, ofta kontinuerligt. Därför måste frågan om ökad energieffektivitet vara närvarande och levande i ett stort antal andra processer och beslut som egentligen inte primärt handlar om energi. Utifrån ovanstående skäl anser Svenskt Näringsliv att det kan vara motiverat att stötta och stimulera energieffektivisering så att medvetenheten ökar och att kostnadseffektiva och lönsamma åtgärder genomförs. Att öka resurseffektiviteten i samhället är ett långsiktigt arbete, och fokus för politiska insatser bör därför vara långsiktig och inte enbart utformas för att uppfylla det nu aktuella energieffektiviseringsdirektivet. Vi tror ökad energieffektivitet bäst åstadkommas genom flexibla system baserade på ökad information, stimulans och morötter. Svenskt Näringsliv Confederation of Swedish Enterprise Postadress/Address: SE Stockholm Besök/Visitors: Storgatan 19 Telefon/Phone: +46 (0) Org. Nr:

2 2 (7) På så sätt blir det ett positivt bidrag till att stärka konkurrenskraften, snarare än ett tvång eller en hämsko för tillväxt och utveckling. De energieffektiviserande åtgärder som genomförs måste väljas utifrån vad som är samhälls- och företagsekonomiskt kostnadseffektivt detta måste vara en vägledande princip för arbetet. Att tvinga fram icke-kostnadseffektiv energieffektivisering är vare sig klokt ur ett samhälls- eller företagsekonomiskt perspektiv. Implementeringen av energieffektiviseringsdirektivet i Sverige Svenskt Näringsliv har följt energieffektiviseringsdirektivet under hela processen inom EUadministrationen och nu i Sverige. Vår förhoppning är att genomförandet av direktivet i Sverige görs på ett klokt och balanserat sätt, med fokus på den positiva kraft som finns i ökad energieffektivitet. I teorin borde lönsam energieffektivisering ske utan stimulanser. Men givet frågans komplexitet och de hinder som finns kan det vara motiverat att stötta och stimulera genomförandet, och vi tror även att just stöttning och stimulanser är rätt väg att gå vid implementeringen av direktivet. Det är viktigt att genomförandet blir så effektivt som möjligt och inte bidrar till att öka den administrativa bördan vare sig för näringsliv eller myndigheter. Redan befintliga strukturer vad gäller administration, rapportering och styrmedel bör utnyttjas så långt som möjligt, i den mån de är lämpliga. Processen kring implementeringen av direktivet i Sverige lämnar dock en del att önska och har klara förbättringspotentialer. Som representant för en intresseorganisation, vars medlemmar har stort intresse i hur direktivet implementeras, och där det kan få olika konsekvenser beroende på hur det görs, är det centralt att aktivt få delta i processen för att bistå i utvärderandet av olika vägval. Så som direktivet nu implementeras genom internt arbete i regeringskansliet - har det blivit mycket svårt att få tillgång till information, att få vara med och diskutera olika lösningar och därmed kunna bidra på ett konstruktivt sätt. Specifika synpunkter Nedan har vi valt att kommentera de ingående delarna i energieffektiviseringsdirektivet och de förslag till svensk implementering som ges i promemorian. Numreringen relaterar till direktivets artikelnummer. Processen kring framtagande av föreskrifter är central En synpunkt som gäller i princip alla artiklar är att mycket av den mer detaljerade regleringen och preciseringen hänvisas till förordningar eller föreskrifter som ska tas fram efter regeringens bemyndigande. Hur dessa förordningar och föreskrifter utformas och vilka krav som där ställs kommer att få stor betydelse för de praktiska konsekvenserna för näringslivet. Svenskt Näringsliv vill trycka på vikten av att de som berörs av förordningar och föreskrifterna också får vara med i processen kring den detaljerade utformningen. Artikel 3 vägledande mål Svenskt Näringsliv anser att fokus för energieffektiviseringsarbetet måste vara verklig energieffektivitet i motsats till att sätta upp begränsningar eller tak för framtida

3 3 (7) energianvändning. Utgångspunkten är att maximera nyttan och outputen per energienhet, att minimera miljöpåverkan och att minimera kostnaderna för energi. Övergripande mål baserade på ekonomins energiintensitet är därför mer lämpliga än tak på mängden tillförd energi. Sverige har sedan tidigare ett mål uttryckt i intensitet, vilket vi anser vara ett klokt sätt att arbeta med energieffektivitet på en övergripande nivå, i den mån mål för energieffektivitet anses behövs. Svenskt Näringsliv tillstyrker därför att Sverige använder det befintliga målet om 20 % minskad energiintensitet mellan 2008 och 2020 som Sveriges nationella vägledande mål för energieffektivitet. Svenskt Näringsliv är dock bekymrade över att det i själva direktivet anges att unionens primärenergianvändning år 2020 inte får vara högre än 1474 Mtoe, eller 1078 Mtoe slutgiltig energianvändning. Det unionsövergripande målet om en energieffektivisering på 20 % är förvisso indikativt, men ändå hänvisas till en begränsning i termer av en specifik energimängd i direktivet. Det är oklart hur dessa två mål harmonierar och vad som händer ifall EU Kommissionen inte anser att implementeringen i medlemsstaterna ligger i linje med det i artikel 3 definierade absoluta målet. Vi anser vara synnerligen olämpligt att sätta ett tak för den totala energianvändningen inom EU år Svenskt Näringsliv vill uppmana Sverige att tydligt markera att det inte vore acceptabelt att med hänsyn till artikel 3 1a göra skärpningar i direktivet, eller ställa ytterligare krav på Medlemsstaterna. Sverige bör också i diskussionen om EUs energi och klimatpolitik till 2030 verka för att inga bindande mål kring energieffektivisering läggs fast. Artikel 4 En nationell strategi för renovering av byggnader Det finns en stor potential för effektivisering i befintliga byggnader, men det finns också många hinder för att den ska realiseras. Svenskt Näringsliv stödjer därför bedömningen att regeringen bör fastställa en långsiktig strategi för att säkerställa att det inte underinvesteras i renovering av bostäder och lokaler, både offentliga och privata. Det är dock mycket viktigt Boverket och Energimyndighetens förslag till strategi remitteras innan det fastställs av regeringen, och att näringslivets synpunkter tas tillvara. Artiklarna 5 och 6 Insatser för energieffektivisering i den offentliga sektorn Främjande av åtgärder för ökad energieffektivitet i kommuner och landsting I den mån det införs utökade krav på motprestationer från kommuner och landsting i samband med statligt stöd för energieffektivisering bör det samtidigt förtydligas att detta krav ska gälla i kommunernas och landstingens roll som beställare, och inte i kommunernas roller som tillsynsmyndighet, planmonopolist m.m. Detta är något som är viktigt att förtydliga, inte minst med tanke på den diskussion som pågår om kommunala särkrav, bl.a. för energi för byggnader. Svenskt Näringsliv är positiva till beställarkrav men anser att det är fel att kommuner går in som en extra regelinstans när det gäller vilka energikrav privata aktörer ska ställa vid sina inköp.

4 4 (7) Artikel 7 Kvotpliktssystem och alternativa styrmedel för energieffektivitet Artikel 7 är en av de mest centrala artiklarna i energieffektiviseringsdirektivet, där det ställs krav på besparingsåtgärder som motsvarar 1,5 % av den energi som säljs årligen. Det är olyckligt att det i promemorian inte presenteras några konkreta förlag till genomförande av artikel 7, särskilt med tanke på att det är redan 5 december 2013 som Sverige måste redovisa vilka alternativa modeller och policyåtgärder som planeras. Den remiss av energimyndighetens rapport om Artikel 7 som genomfördes våren 2013 visade inte på regeringens intentioner med hur införandet av artikel 7 ska gå till. Det som så småningom läggs fram riskerar bli dåligt förankrat med dem som berörs. Svenskt Näringsliv vill trots avsaknaden av förslag till genomförande ändå tillstyrka att Sverige väljer en alternativ modell för implementeringen av artikel 7, då vi delar Energimyndighetens bedömning att ett system med vita certifikat inte är ett bra sätt att främja ökad energieffektivitet. Svenskt Näringsliv vill istället återigen framhålla att ett system som tar till vara på grundprinciperna från Programmet för Energieffektivisering (PFE) för den energiintensiva industrin frivillighet, resursskapande och positiva incitament - vore en lämplig modell. Ett sådant system bör också ge möjlighet för fler sektorer att delta och omfatta alla energiformer. Artikel En ny lag om energikartläggning för stora företag Stora företag är skyldiga att göra en energikartläggning Att få kunskap om energieffektiviseringsmöjligheter i sin egen verksamhet är en viktig grundförutsättning för att kunna energieffektivisera. Därför anser Svenskt Näringsliv i princip att kravet på större företag att genomföra energikartläggningar vart 4:e år är rimligt. Om möjligt bör energikartläggningen genomföras inom befintliga strukturer hos företagen och det är därför positivt att det ges möjlighet att genomföra kartläggningen inom ramen för redan befintliga miljö- och energiledningssystem. Detta torde minska administrationen och merarbetet. Dock hänskjuts detaljerna i regleringen hänskjuts till förordningar och föreskrifter, som ska tas fram efter bemyndigande. Hur certifieringsordningen utformas kan få konsekvenser för om det verkligen blir en administrativ och resursmässig vinst att genomföra energikartläggningen inom ramen för befintliga ledningssystem. Det är därför viktigt att representanter för berörda företag får delta i framtagandet. Svenskt Näringsliv vill också påtala att det kan finnas tillfällen när kravet på energikartläggning överlappar kravet på energideklarationer för byggnader. Det olämpligt att ha två överlappande system för kartläggning av byggnaders energirelaterade egenskaper och det bör därför utredas om byggnader kan undantas från kravet på energikartläggning, förutsatt att en energideklaration har upprättats. Det bör också utredas vilka ytterligare krav som eventuellt skulle behöva ställas på energideklarationerna för att de ska kunna godtas som ett fullvärdigt alternativ till en energikartläggning. Personen som gör energikartläggning ska vara certifierad och oberoende Svenskt Näringsliv anser att det är överimplementering av EU-direktivet och att det i finns risk att det är kontraproduktivt att ställa kravet att utföraren av energikartläggningen ska vara oberoende i förhållande till sin uppdragsgivare. I artikel 8.4 står att stora företag ska vara föremål för en oberoende och kostnadseffektiv energibesiktning som görs av en kvalificerad

5 5 (7) och/eller ackrediterad person. Det är följaktligen besiktningen som ska vara oberoende, inte personen som utför den. I många fall kan den mest högkvalitativa besiktningen och genomgången av företagens anläggningar och verksamhet göras av egen personal inom företaget. God kunskap om processer och aktuella förhållanden är ofta nödvändigt för en effektiv och korrekt bedömning av energieffektiviseringspotentialen. Det står vidare i artikel 8.5 att energibesiktningen ska anses uppfylla kraven i artikel 8.4 om den är utförd på ett oberoende sätt. Svenskt Näringslivs tolkning av direktivtexten är således att det inte finns något krav på att den person som utför besiktningen ska vara oberoende gentemot sin uppdragsgivare. Energikartläggningens innehåll Detaljerna kring energikartläggningens innehåll är hänskjutna föreskrifter som ska tas fram efter regeringens bemyndigande. Även här är det viktigt att representanter för företag som omfattas av kravet finns med i utformningen. Svenskt Näringsliv saknar en definition av vad som menas med transporter inom ramen för vad som ska ingå i energikartläggningen. Vi förutsätter att det handlar om interna transporter inom verksamheten, och inte transporter från leverantörer eller till kunder då det vore ett avsevärt mycket större grepp. Denna punkt behöver dock klargöras. Hur kostnadseffektiva energibesparingsåtgärder definieras är centralt i arbetet. Det är viktigt att vad som är kostnadseffektivt betraktas ses ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Tillsyn och uppföljning, samt Uppföljning och utvärdering När det gäller uppföljning och utvärdering är det viktigt att inte kraven på rapportering och inlämnande av uppgifter innebär en stor administrativ börda för företagen. I direktivet anges att kartläggningen ska rapporteras, men promemorians förslag att myndigheten ska kunna begära in "även andra uppgifter" riskerar att innebära alltför långtgående önskemål om uppgifter som kan vara bra att ha. Artiklarna 8, 12, Främjandeåtgärder avseende information, energikartläggning och energitjänster Främjande av energikartläggningar i små- och medelstora företag Regeringen bedömer att dagens system för att främja energikartläggningar i SME-företag är tillräckligt, exempelvis genom energicheckarna. Det kan ändå finnas behov av att se över och utveckla systemet. Artiklarna 9,10 och 11 mätning och debitering av energi Svenskt Näringsliv är kritiska till den nya lag om energimätning och debitering (IMD) i byggnader som föreslås, och anser inte att det i de delar som rör värme, kyla och varmvatten bör införash. Svenskt Näringsliv delar inte synen att EU-direktivet oundvikligen innebär att Sverige måste införa en långtgående lag om energimätning i byggnader. I direktivets artikel 9, 1 står det att:

6 6 (7) Medlemsstaterna ska se till att slutanvändare av el, naturgas, fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare Syftet med artikeln är alltså att mäta energi i de fall där mätning är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, vilket Näringsdepartementet helt har bortsett ifrån i sin tolkning. Regeringen bedömde 2009 utifrån ett tidigare EU-direktiv, det så kallade energitjänstedirektivet, att krav på individuell mätning av värme och varmvatten på lägenhetsnivå inte bör införas. Detta eftersom den enskilda lägenhetsinnehavaren inte nämnvärt kan påverka sin energiförbrukning genom energieffektiviseringsåtgärder. Att hyresgästen betalar energinotan motverkar tvärtom fastighetsägarens incitament att vidta energieffektiviseringsåtgärder som t.ex. tilläggsisolering och fönsterbyte eftersom det inte är fastighetsägaren som kommer att spara pengar på energibesparingen. Näringsdepartementet redovisar inga nya rön som motiv till varför krav nu bör ställas på individuell mätning av energi på lägenhetsnivå. Artikel 14 främjande av effektiv värme och kyla Främjande av effektiv värme och kyla Det är positivt att samhället främjar användningen av restenergier från industrin. Att göra en bedömning av möjligheten att använda restenergier i samband med ny energiproduktion i anslutning till fjärrvärmenät är bra. I de fall industrin bygger nya anläggningar eller uppgraderar befintliga anläggningar enligt omfattningen i direktivet så är det rimligt att man också värderar möjligheten att nyttja restenergier. Det gäller under förutsättning att det finns någon rimlig avsättning för t ex den värme som kan genereras, och att det kan göras ur ett företagsekonomiskt perspektiv. En ny lag om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet Kostnads-nyttoanalys måste ha ett företagsekonomiskt perspektiv. Det gäller inte minst tidshorisonten för den ekonomiska analysen. Även här är den detaljerade utformningen av analysen delegerad till myndighetsföreskrifter. Det är viktigt att analysen kan genomföras utan att det kräver alltför detaljerat underlag om den alternativa anläggningen. Tillsyn samt Slutsatserna i en kostnads-nyttoanalys ska redovisas vid tillståndsprövning enligt miljöbalken I förslaget anges att tillsynsmyndigheten ska pröva om analysen uppfyller lagen. Det anges också att en tillståndsansökan enligt miljöbalken för såväl nytt tillstånd som omprövning av ett befintligt ska åtföljas av en godkänd kostnads-nyttoanalys för de anläggningar som omfattas av kravet. Svenskt Näringsliv ifrågasätter om kopplingen till miljöbalken är motiverad. Tillståndsprocesser enligt miljöbalken är redan idag alltför tidskrävande och att skapa effektivare processer bör vara prioriterat. Att då införa ett krav på en godkänd kostnads-nyttoanalys innebär att ytterligare steg adderas, vilket riskerar öka tidsåtgången för en tillståndsprocess. Mot bakgrund av detta är Svenskt Näringsliv tveksamma till att ett sådant krav bör ställas. Det framgår dessutom tydligt i promemorian att en genomförd kostnads-nyttoanalys endast ska beaktas inom ramen för tillståndsförfarandet. Det finns alltså inte någon skyldighet att

7 7 (7) bygga eller konstruera en anläggning på ett visst sätt utifrån kostnadsnyttoanalysen, vilket är bra och det bör tydliggöras ytterligare. I de fall det genom kostnads-nyttoanalysens förtjänst framkommer nya möjligheter som är intressanta och ekonomiskt motiverade och som kan påverka utformningen av en anläggning bör det vara i den ansökandes egenintresse att ta till vara på dessa. Men med tanke på detta kan det ytterligare ifrågasättas om det är rimligt att göra kopplingen till miljöbalken och därmed ytterligare tynga den tillståndsprocesserna. Stockholm som ovan Maria Sunér Fleming Ansvarig Energi och Klimat Svenskt Näringsliv Kontaktuppgifter: Maria.suner.fleming@svensktnaringsliv.se