8 Konkurrerande markanvändningsintressen

Transkript

1 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - 8 Konkurrerande markanvändningsintressen Rennäringen är arealkrävande och inte alltid lätt att förena med andra verksamheter. Samebyn är idag hårt trängd av flera andra verksamheter med stora utrymmeskrav. Detta påverkar samebyns möjligheter att driva och utveckla rennäringen. Varje intrång kan därför inte ses som isolerade företeelser utan måste belysas utifrån ett helhetsperspektiv där samtliga intrång och störningsmoment läggs ihop och summeras. De aktiviteter förutom öppnandet av Stekenjokk gruvan som pågår eller planeras i Stekenjokkområdet och dess närhet och som kan påverka rennäringen i Vilhelmina södra och Voernese samebyar beskrivs nedan (Bilaga 8). Undersökningstillstånd; I Stekenjokkområdet finns tre undersökningstillstånd tillhörande Northfield Exploration AB; Levimalmen nr. 1, Stekenjokk nr. 1 och 2. Söder om Stekenkokk i norra Jämtland har Scandinavian Resources AB ett undersökningstillstånd. Arbetet kan bestå av olika typer av undersökningar som t.ex. blockletning och moränprovtagning, geofysiska undersökningar och provborrningar. Arbetena är ofta kortvariga och kan pågå under några månader främst under sommar och höst då marken inte är täckt av snö. Om provborrningar skall göras och det finns risk för skada på känslig mark, föreskriver ofta länsstyrelsen att dessa arbeten skall göras på tjälad mark. Enligt information från företaget finns för närvarande inga planer för provborrning i närheten av Stekenjokk. Det går dock inte att i dagsläget ha kännedom om vilka undersökningar som kommer att göras inom de beviljade undersökningsområdena vid tidpunkten för en eventuell gruvverksamhet vid Stekenjokk. Vindkraftverk; I Stekenjokkområdet planerades år 2007 för tre vindkraftsprojekt; Fred.Olsen Renewables AB, NordanVind vindkraft AB och RES Skandinavien AB (Figur 8-1). Kommunen har dock sagt nej till dessa planer baserat på den antagna vindkraftplanen för Södra Lappland (Vilhelmina kommun, 2010), där Stekenjokk är utpekat som stoppområde för vindkraftutbyggnad (Kap ). Fred.Olsen Renewables planerar att etablera 43 vindkraftverk på fjällen Stikken och Tjallingen (Fred Olsen, 2006 och muntl. Mattias Åkerstedt). Storleken på verken är inte fastställda men en trolig storlek är 3 MW verk, som innebär en total effekt på ca 130 MW och en årlig produktion på 390 GWh. Vindkraftverken planeras ha en navhöjd på högst 120 m och rotordiameter på högst 150 m, vilket medför en totalhöjd på maximalt 195 m. NordanVind vindkraft AB ämnar söka bygglov och miljötillstånd att uppföra 7 vindkraftverk på omkring 2 MW vardera, vilket tillsammans ger 14 MW (NordanVind, 2007). Vindkraftverken planeras att byggas i en grupp längs vägen nedanför Stikken med ca 1,3 km nord-sydlig och 0,4 km öst-västlig utsträckning. Avståndet mellan verken varierar mellan 300 och 600 m. Tornhöjden är högst 100 m och vingdiametern är upp till 90 m, vilket medför en maximal höjd på 145 m. Produktionen från anläggningen förväntas bli totalt 42 GWh, med 6 GWh per vindkraftverk. En alternativ placering är en anläggning med 5 vindkraftverk väster om vägen vid det tidigare industriområdet för gruvan. Denna anläggning planeras producera totalt 30 GWh. Projektet startade 1997 och har ändrat utformning ett antal gånger samt har legat vilande en tid. Nu har projektet återupptagits och samråd har hållits med Vattenfall om el-inkoppling på Vattenfalls nät söder om vindkraftsanläggningen.

2 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - Figur 8-1 Planerade vindkraftverk i Stekenjokkområdet RES Skandinavien AB har kontaktat Länsstyrelsen i Västerbottens län för att teckna nyttjanderättsavtal om mark vid Stekenjokk (RES Skandinavien, 2006). Företaget vill göra en fördjupad förstudie för en eventuell vindkraftsanläggning med 15 vindkarftverk med totalt 50 MW. Ingen karta med lokalisering av vindkraftverken har lämnats till länsstyrelsen, men enligt samerna planeras verken ligga på Tjallingen där flyttleden upp till Stekenjokk går. Förutom vindkraftverken i Stekenjokk har Vindkompaniet fått tillstånd att bygga 20 st. vindkraftverk vid Bliekevare 7 km söder om Risbäck och ca 25 km söder om Gitsfjället, och företaget har

3 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - börjat anlägga vägar (skriftl. Åsa Laurell). Vindkraftsparken ligger i huvudflyttleden för Voernese mellan sommar- och vinterland. Vattenkraft; Samebyn har drabbats av regleringsverksamhet på flera olika ställen, där följande vattendrag är reglerade; Ransaren, Kultsjön, Malgomaj, Volgsjön, Borgasjön samt Ångermanälven. Konsekvenserna av dessa regleringar är förutom direkt förlust av betesmark, osäkra isar vilket medför svårigheter eller omöjliggör flyttningar över eller utefter dessa vattendrag. Infrastrukturprojekt vägar, järnvägar och kraftledningar, fritidshus etc.; Den enda väg som går genom Stekenjokkområdet är den som byggdes som en del av förberedelserna till tidigare gruvdrift. Vägen går från Klimpfjäll över fjället till Ankarvattnet, en sträcka på ca 60 km, och öppnades Enligt Länsstyrelsen (muntl. Mikael Bergström) finns inga planerade nya projekt under de närmsta åren. Däremot finns ett framtida förslag från Dorotea och Vilhelmina kommuner att bygga Båtasvägen mellan Saxnäs och Båtas. Vägen kommer att ligga i samebyns huvudkalvningsland samt höst- och vårbete. Projektet är i ett tidigt utredningsskede och planeras byggas om år. Inga kraftledningar går idag genom Stekenjokkområdet, men om gruvan eller de planerade vindkraftverken kommer till stånd behövs ledningar fram till västra Klimpfjäll, där Vattenfalls nät på 40 KV ansluter från Stalons kraftstation. När gruvan drevs gick en 40 KV ledning utefter vägen från Klimpfjäll och upp till Stekenjokk. De sista 6 km av denna ledning har rivits och den kvarvarande delen av ledningen som fortsätter förbi Klimpfjäll har transformerats ner till 20 KV. Om en gruva eller vindkraftverk kommer till stånd i Stekenjokk behövs alltså en ny kraftledning utefter vägen upp till Klimpfjäll. Planer finns att bygga ca 100 fritidshus med byggstart troligtvis på norra sidan om vägen Klimpfjäll Stekenjokk (skriftl. Jan-Ola Borg). Ett 70-tal tomter och ny lift med 5 6 pister planeras även i Korpodalen i anslutning till befintlig fjällanläggning i norra Borgafjällen i Dorotea kommun (skriftl. Roger Pålsson). Artic Falls har lämnat in en ansökan till Vilhelmina kommun om anläggande av en anläggning för däcktest på sandmagasinet i Stekenjokk under vinterperioden (muntl. Tomas Nejne). Skogsbruk; I närheten av Stekenjokk finns endast kronomark med fjällbjörk där ingen avverkning sker. Det närmaste avverkade skogsområdet ligger vid Borgafjäll. En större mängd markområden med avverkad skog finns i skogslandet öster om den planerade Båtasvägen strax väster om Gitsfjället. Jordbruk; Jordbruk bedrivs inom vinterbeteslandet och medför inga större hinder mer än klagomål på förekomst av renar i vissa områden. Samebyn gör dock ansträngningar att minska eventuella störningar som betande renar kan ha på jordbruket. Turism; Inom samebyn finns fjällanläggningar för turism i Borgafjäll, Klimpfjäll och i Saxnäs. Utförsåkningsturismen är stationär och medför liten störning för rennäringen. Ökade satsningar görs dock på multiaktiviteter och aktiviteter året runt främst för fjällturism, som t.ex. maountainbikeleder, vilket kommer att medföra problem för rennäringen. Träningsläger för skidåkare är även vanligt förekommande. Särskilt under våren då fjällturismen är stor med mycket fritidsskoteråkare, fritidsfiskare mm. kan störningarna på renar medföra stora skador. Detta gäller främst under senvåren då de dräktiga vajorna har flyttat upp och kräver lugn och ro inför kalvningen och tiden därefter. En annan grupp av turister som orsakar störningar för rennäringen är de som kommer med bil och husvagn och parkerar vid Stekenjokkgruvan. Jakt och fiske; Regeringens beslut att inte tillåta s.k. diskriminerande regler för dem som jagar i de svenska fjällområdena innebär att jakten har blivit fri för EU-medlemmar från den 1 juli 2007, och det behövs ingen lokal jaktguide eller arrangör. Jakttrycket och kravet på tillsyn har därför blivit större än tidigare. Länsstyrelsen bedömer att antalet jägare som nyttjar möjligheten till småviltjakt kommer att öka, då tillgången på ripa är bättre och restriktionerna mindre, särskilt för utländska medborgare. Under hösten 2007 gav den s.k. fria småviltjakten upphov till att renarna flyttade till

4 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - andra områden pga. ansamling av jägare till vissa områden eller att jägare kontinuerligt besökte ett fjällområde under en längre tidsperiod. 9 Påverkan på renar och rennäring av mänsklig verksamhet 9.1 Forskning Allmänt En genomgång av forskning gällande påverkan på renen av olika typer av mänsklig verksamhet redovisas i Bilaga 9. Relevanta forskningsresultat och erfarenheter används för att analysera konsekvenserna för renen av befintliga och planerade mänskliga aktiviteter i Stekenjokkområdet och i närområdet. Stekenjokkområdet utgörs av kalfjäll och mycket av hittills utförd forskning gäller påverkan på renen i fjällandskap. Vilka slutsatser kan då dras från forskning om påverkan på renen av mänskliga aktiviteter när det gäller konsekvenser för rennäringen av en eventuell gruva i Stekenjokk och andra aktiviteter i närheten av Stekenjokkområdet? Då forskningen hittills endast berört påverkan på renen, och forskning om renskötselns robusthet nyligen har initierats (Danell, 2005), kan man naturligtvis endast uttala sig om hur renen påverkas av olika mänskliga aktiviteter. Dessutom finns veterligt endast en studie av hur renen påverkas av gruvverksamhet, nämligen effekter på vildren av en guldgruva i Newfoundland i västra Kanada. Därför kan endast generella forskningsresultat försöka appliceras tillsammans med erfarenheter från samerna själva. När det gäller studier av mänsklig störning på djur så har Vistnes och Nelleman (2000a) påpekat vikten av att studera undvikelse-effekter eller kumulativa effekter. Undvikelse definieras som minskad användning av zoner i närheten av mänsklig störning, följd av en ökad användning av områden längre bort från störningen. Kumulativa effekter definieras som summan av de totala störningseffekterna från flera ingrepp, där möjliga ändringar i flockens produktion värderas. Synergistiska effekter kan även uppstå när flera skenbart obetydliga faktorer tillsammans ger betydliga störningseffekter. Flockar undviker vanligtvis områden inom 4 10 km från störningen. Forskning på undvikelse-effekter hos norsk och nordamerikansk vildren tyder på att tekniska ingrepp har en påverkan på 3 5 km från ingreppet, medan ingrepp som medför trafik påverkar inom 5 15 km. Vildren kan dock inte direkt jämföras med ren i renskötsel, som har en viss vana vid människor och motorfordon. Flera studier har visat att vajor med kalv drar sig längre undan från störningar än vad sarv och fjolårskalv gör. Undvikelse av en störning medför att flocken tvingas använda områden med sämre bete eller fler rovdjur, alternativt att andra områden blir överbetade. Detta kan minska födointaget som är särskilt viktigt för vajan före och efter kalvning. Minskat födointag kan påverka mjölkproduktionen och även reproduktionen genom minskad dräktighet eller minskad vikt på kalv med större risk att inte klara sig Påverkan av gruvverksamhet De för renskötseln viktigaste aspekterna när det gäller en gruva vid Stekenjokk är dels hur renarna skall ta sig förbi gruvområdet till hagen i Bealloevaerie och slaktanläggningen Froskonbäcken vid Saxån, och dels hur renarna särskilt vajor med kalv skall kunna få betesro i området under sommaren. Dessutom är Stekenjokk ett av de mest frekventa brunstområdena och det är viktigt att renarna inte störs under denna period från mitten av september. Den nyligen redovisade undersökningen av effekten av gruvverksamhet på amerikansk vildren (Weir m.fl., 2007), visar att undvikelseeffekter eller minskat utnyttjande av området förekom upp till ca 4 km från gruvan, vilket stöder resultaten från flera andra studier. Gruvverksamheten med-

5 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - förde även att medelstorleken på renhjorden minskade under hösten, före kalvning och under kalvningssäsongen med minskat avstånd till gruvan upp till 6 km från gruvområdet. Andra undersökningar har även observerat att större renhjordar undviker områden med störningar mer än mindre hjordar. De mindre renhjordarna som befinner sig nära störningar består ofta av sarvar och årskalvar som är mer toleranta. Undersökningen visade även att vajor med kalv undvek gruvområdet. Vid industrietableringar rekommenderas att beakta en förlust av markområde på 1 4 km från verksamheten. Andra undersökningar har även visat att kumulativ och fortskridande exploatering har lett till betydande markförlust och fragmentering, som i sin tur leder till minskad reproduktion och ökad dödlighet p.g.a. rovdjur. Samerna anger att det erfarenhetsmässigt kan antas att renen undviker en gruva på ett avstånd av 2 5 km (samråd i Klimpfjäll 30 mars 2007), vilket förefaller rimligt med hänsyn till forskningsresultaten Påverkan av undersökningstillstånd All verksamhet inom ett undersökningsområde medför mer eller mindre grad av mänsklig aktivitet i området som stör renen. Den största störningen uppkommer vid provborrningar där även buller från borrmaskiner stör renen. Ett rimligt antagande är att undersökningsarbeten i fjällen medför att renen undviker området på ett avstånd av 2 5 km. Arbeten i undersökningsområden pågår dock endast under en kort period som i de flesta fall sträcker sig upp till några månader Påverkan av kraftledningar och vindkraftanläggningar Forskning från REIN-projektet (Norges forskningsråd, 2002) visar att renen undviker områden som ligger närmre än 2 4 km från en kraftledning. Ingen undersökning av undvikelse-effekter eller kumulativa effekter har gjorts på vindkraftverk. Den undersökning som refereras bestod av en inhängnad med vindkraftverk samt en yttre zon på 450 m, som var för liten för att kunna studera undvikelse-effekter. Ingen forskning har gjorts på svenska vindkraftsetableringar, men viss erfarenhet finns dock. Påverkan på renen anses främst utgöras av den mänskliga närvaro som verken medför och inte vindkraftverken i sig. Detta baseras på erfarenheter från nya vindkraftverk i Rodovålen i Härjedalen, där renarna betar på toppen Rodovålen liksom tidigare. Det visar sig att själva konstruktionerna som kraftledningar och vindkraftverk i sig har liten inverkan på renens beteende vid direkt exponering. Däremot uppfattar renen ljud från kraftledningarna och vindkraftverken vid stark vind. Fritt strövande ren undviker större kraftledningar på upp till 4 km avstånd i fjällen men i skogslandet kan undvikelsezonen vara upp till 75% mindre, dvs. endast någon km. I fjällen medför detta att förlorad betesmark kan uppgå till 50 80% av området nära kraftledningen. Kraftledningar kan även utgöra hinder för renens vandring över större områden och medföra att betesområden går förlorade eller att renhjorden delas upp. Effekten är störst där flera parallella kraftledningar korsar flyttleder. Reducerad markanvändning förekommer hos alla renar i närheten av kraftledningar, men vajor med kalv vistas på betydligt längre avstånd från ledningarna än sarvar och fjolårskalvar Påverkan av vägar och järnvägar Renen uppfattar vägar och järnvägar som hinder som den ogärna passerar, vilket innebär att betesarealen splittras upp. Den kan gå utefter en väg eller en järnväg och tar sig över hindret först när den blir stressad att göra det. Vägar tillsammans med andra ingrepp medför att undvikelseeffekten blir större än enbart ingreppen i sig. Norsk och kanadensisk forskning visar att tekniska ingrepp medför en undvikelsezon på 3 5 km, medan ingrepp som medför trafik medför en undvikelsezon på 5 15 km, särskilt för vajor med kalv (Vistnes och Nelleman, 2000b).

6 Stekenjokk MKB Bilaga (88) Påverkan av skogsbruk När det gäller skogsbrukets påverkan på renskötseln saknas idag forskning av effekter av olika typer av avverkning och markberedning. I detta fall måste man alltså förlita sig på den information som finns från samernas egna erfarenheter. Vid det inledande mötet med Vilhelmina södra sameby i Vilhelmina den 4 december 2006 framkom följande synpunkter på skogsbrukets effekter på renskötseln. Allmänt; En renbruksplan har utarbetats av Skogsstyrelsen i Vilhelmina i nära samarbete med Vilhelmina södra sameby och den blev klar under våren Med hjälp av denna plan kan en diskussion föras med samebyn om skogsbrukets påverkan på rennäringen. Slutavverkning; Slutavverkning ger svårigheter under lång tid. Laven som är viktig för vinterbetet försvinner, och det kan vara svårt att komma åt betet p.g.a. packad snö och kvarliggande skogsavfall. Det blir svårare för renen att ta sig fram och effekten är störst för avverkningar vid flyttleder, rastbeten och samlingsplatser. En positiv effekt av slutavverkning är att förekomsten ökar av kruståtel (sia), som är bra bete för renen under sommar, höst och förvinter. Avverkning av hänglavsbärande skog; Effekten är störst inom höst- och vårbetesland om snöförhållandena är sådana att renen inte kommer åt betet på marken. Stödutfordring kan då behövas med stora insatser både personellt och ekonomiskt. Det är även svårt att samla och hålla ihop renhjorden. Röjning; Vid röjning ligger ofta avfallet kvar, och framkomligheten och betet försvåras under de närmaste åren. Gallring; Gallring är bättre än röjning då virket tillvaratas, vilket underlättar bete och flyttning. Gödsling; Gödsling påverkar växtligheten, så att lav minskar och bärris och gräs ökar. Renen undviker dessa områden de närmaste åren och det blir svårt att flytta genom området. Skogsbilvägar; Skogsbilvägar innebär betydande nackdelar, då de styckar sönder betesområden och renarna sprids längs vägarna med ökad risk för påkörning. En fördel med vägarna är dock att det blir lättare med transporter. För att utveckla ett hållbart skogsbruk i ett landskapsperspektiv och använda skogen som resurs för olika värden och inte bara för skogsindustrin arbetar Skogsstyrelsen med Vilhelmina Model Forest (Jougda m.fl., 2006). I detta samarbete ingår samebyarna som en intressent, och diskussioner har hållits om åtgärder för att minska skogsbrukets inverkan på rennäringen. För Vilhelmina södra och Voernese samebyar är lavbetet särskilt viktigt under; Höst och vår, då renarna betar hänglav i skogarna vid Blaik- och Gitsflället om t.ex. snöförhållandena försvårar markbete, som vid svår skare. Vinter, då renarna betar marklav i skogarna sydöst om Junsele Åsele. För att minska påverkan på renbetet vid avverkningar i hänglavskogar förespråkar Skogsstyrelsen att man vid större föryngringsavverkningar, ha, sparar trädgrupper med hänglav varifrån hänglaven kan spridas (muntl. Leif Jougda). Det optimala för rennäringen kan vara att bedriva ett kalhyggesfritt skogsbruk i hänglavsbärande skogar. Det kan innebära ett blädningsskogsbruk, där ca 30 % 40 % av skogsbeståndets volym avverkas och ingen markberedning, plantering, röjning eller gallring sker. Efter omkring 30 år kan man avverka ytterligare ca 30 %. Man avverkar således skogen i tre etapper under ca år, vilket medför trädkontinuitet och att hänglavsbete alltid finns kvar. För att minska påverkan på renbetet vid avverkningar i marklavskogar förespråkar Skogsstyrelsen skonsammare markberedning efter avverkning, samt att man försöker undvika att plantera Pinus Contorta och att gödsling utförs på lämpliga marker ur renbetessynpunkt.

7 Stekenjokk MKB Bilaga (88) Erfarenheter från Stekenjokkgruvan Samebyns erfarenheter av Stekenjokkgruvan från uppbyggnaden 1974 och driftperioden från 1976 till nedläggningen av gruvan 1988 och till avslutad efterbehandling 1991 visar följande (samråd i Klimpfjäll ); Huvudflyttleden genom gruvområdet till sommarbetet i fjällen vid Stekenjokk var tvungen att flyttas förbi gruvområdet i söder till gränsen mot Jämtland och i väster över Lill Tjokkele. Den första tiden förirrade sig renarna in i området längs den gamla leden och förolyckades, då de försökte ta sig över den nya omgrävda bäckfåran för Stekenjokk. Betydande bra betesmark gick förlorad i Stekenjokks dalgång genom direkt ianspråktagande av mark för sandmagasin, industriområde och vägar, som renarna tidigare använde som nyckelområde under sommaren. Förlusten av denna betesmark kvarstår, då sandmagasinet är vattentäckt och växtligheten har svårt att etablera sig i det tidigare industriområdet. Renarna skydde gruvområdet och höll sig på ett avstånd av ca 2 5 km från gruvan, vilket innebar ytterligare förlorad betesmark utöver den fysiska påverkan. Damningen från gruvan och vägdamm från transporter till och från gruvområdet innebar ytterligare förlorad betesmark särskilt utefter vägen mot Saxån. Naturliga samlingsområdet vid Stekenjokk förlorades, vilket medförde dygnet-runtbevakning vid Sjleangoeguevtele, och att flyttning förbi gruvområdet måste ske på en dag. Fri strövning hindrades vid Stekenjokk p.g.a. störningen från gruvan. Risken för påkörning av renar ökade. Renskötselarbetet försvårades. 9.3 Känsliga årstider för rennäringen i Stekenjokkområdet Effekter på ren av störningar beror på under vilken period av renskötselåret som störningen sker, och mer specifikt på renens aktivitet under perioden. Stekenjokkområdet används i olika grad från försommar i juni till och med förvinter i december, dvs. under ca 7 månader av året. Den del av renskötselåret som bedrivs i Stekenjokkområdet kan beskrivas kortfattat enligt följande; Försommar (juni) Bete efter kalvning. Renarna befinner sig från Borgafjäll och västerut till Stikken och gruvområdet. Vajor med kalv är speciellt känsliga och behöver betesro. Sommar (juni augusti) Kalvmärkning och bete. Renarna befinner sig i hela Stekenjokkområdet och in i Norge. Gruvområdet betecknas som betesland. Kärn- och nyckelområden består av fjälltoppar och sluttningar som ger svalka under varma sommardagar. Sensommar (augusti) Bete och uppsamling inför sarvslakt. Renarna befinner sig i hela Stekenjokkområdet och in i Norge, men har vandrat längre österut. Gruvområdet betecknas som nyckelområde, som även utgörs av dalgångarna mellan Borgafjällen, Marsfjällen och Fjällfjällen, medan kärnområden består av fjälltopparna. Under insamlingen i början av september är renarna speciellt känsliga för störningar. Höst (september oktober) Insamling och drivning förbi Stekenjokk, sarvslakt, brunst och bete. Renarna befinner sig i hela Stekenjokkområdet från Norge och österut ner till odlingsgränsen. Området direkt väster om gruvan betecknas som nyckelområde, och gruvområdet samt Fjällfjällen och Gitsfjället är kärnområden. Ytterligare ett nyckelområde ligger mellan Borgafjällen och Gitsfjället. Renarna är speciellt känsliga för störningar under brunstperioden som börjar omkring den september.

8 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - Förvinter (november december) Insamling, höstslakt och renskiljning samt flytt mot vinterbetesland. Renarna befinner sig från gruvområdet och Stikken österut till Junsele. Gruvområdet betecknas som betesland, och kärn- och nyckelområden ligger mellan Vilhelmina och Dorotea. Under insamlingen inför höstslakt i månadsskiftet oktober november är renarna speciellt känsliga för störningar. Renarna är känsliga för störningar under alla perioder av renskötselåret, men de perioder som är särskilt känsliga för renarna i Stekenjokkområdet är (Figur 7-1); i juni efter kalvningen då vajor med kalv vandrar upp till Stekenjkokkområdet för bete, och kalvmärkning görs i flera hagar runt gruvområdet, under insamlingen för sarvslakt i början av september, under brunstperioden från mitten av september, samt under insamlingen för höstslakt i månadsskiftet oktober november. Enligt samebyn kan rennäringen komma att påverkas negativt av en gruvbrytning vid Stekenjokk genom att en större areal betesmark runt gruvområdet förloras. Det innebär att betet i området tidvis kan förloras och att renarna störs under flyttningen med risk för splittrad flock, samt att framkomligheten för renarna begränsas. Det förlorade betet kan indirekt innebära negativa konsekvenser för rennäringen då ersättningsbete måste utnyttjas på annat håll. Detta kan i sin tur innebära att renarna får sämre bete eller att marker blir överbetade, vilket kan medföra att vajor med kalv får sämre mjölkproduktion så att kalvvikten minskar och risken för att kalven inte överlever ökar. 10 Möjliga konsekvenser av projektet 10.1 Konsekvenser för renskötseln Direkta konsekvenser De direkta konsekvenserna av en ny gruva med industriområde och sandmagasin samt transporter bedöms bli följande (Bilaga 7:4). Flyttled: Samerna befarar att den huvudflyttled som användes under tidigare gruvdrift måste flyttas ännu en gång västerut mot norska gränsen samt flyttas söderut in i Voernese samebys område. Detta gäller speciellt om Levimineraliseringen kommer att brytas. Det bör dock påpekas att redan idag gjordes flyttningen i början av september på detta sätt beroende på väderförhållandena (Bilaga 7:3). Svår passage: Ingen ytterligare svår passage befaras uppkomma. Förlust av betesmark: En ny gruva ger upphov till en direkt förlust av betesmark på uppskattningsvis 366 ha, dvs. 24 ha mer än den betesförlust som förekommer idag på grund av tidigare gruvverksamhet (Figur 10-1). Denna betesmark används huvudsakligen under sommar och höst.

9 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - Figur 10-1 Nuvarande och framtida direkt förlorat bete Störningar: Risk för störning av betesron till följd av människor samt buller från gruva och trafik föreligger under sommar- och höstbetet. Dessutom är vajor med kalv särskilt känsliga för störningar under juni efter kalvningen, då de vandrar upp till Stekenjokkområdet för bete. I början av september och i månadsskiftet oktober november sker insamling och drivning av renarna med helikopter och motorcykel förbi gruvområdet till hagen i Bealloevaerie för slakt i Forskonbäcken. Idag drivs renarna förbi gruvområdet vanligtvis under en dag. Vid dåligt väder kan det dock finnas behov av att låta renarna stanna i området och beta en eller flera dagar. Denna möjlighet kommer att försvinna vid en framtida gruvdrift. Under brunstperioden i senare hälften av september befinner sig renarna bl.a. i Stekenjokkområdet och är då särskilt känsliga för störningar. Mindre användning av området: Renarna kommer att använda Stekenjokkområdet i mindre omfattning än idag på grund av störningar från gruvan och transporter. Transporter (buller, påkörning): Transporter mellan gruvområdet och Klimpfjäll kan störa betesron i området samt drivningen av renarna till hagen i Bealloevaerie. Ökad risk föreligger även för påkörning av ren som strövar i området. För att undvika olyckor måste trafiken avstängas under några timmar vid drivningen av ren från Bealloevaerie över vägen till slakteriet Froskonbäcken. Trafiken bör även stängas av då renarna släpps ut från Froskonbäcken efter skiljning. Om vägen hålls snöfri under senhöst till vår kan höga snövallar försvåra passagen över vägen för renarna och särskilt för kalvarna. Fornminnen: I en fornminnesinventering gjord av Västerbottens museum år 2000 (Sanell och Klang, 2001) hittades en grav vid Stekenjokk, som i folkmun kallas för Dödsstenen eller

10 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - Jamiegerke på sydsamiska (Figur 2-1). Denna grav ligger nära befintlig gruvdamm, vilket gör att det finns en risk att den överdäms vid en ny gruvbrytning, och åtgärder bör vidtas för att förhindra detta. Enligt fornminnesinventeringar gjorda av Västerbottens museum år 1999 (Klang och Stångberg, 2000), 2000 (Sanell och Klang, 2001) och 2001 (Andersson m.fl., 2003) finns lämningar av kåtor, härdar och några förvaringsanläggningar väster och sydväst om befintligt sandmagasin. Dessa kommer inte att påverkas av en ny gruvbrytning. Även nordväst om magasinet mot Levimalmen finns lämningar av härdar, och dessa kan komma att påverkas om Levimalmen bryts. Enligt uppgift från samerna (muntl. Lars Kuhmunen) finns ytterligare fornlämningar på östra sidan av vägen på Stikken, men dessa påverkas ej. Husbehovsfisket i Dåaranjaevrieh kan förstörs om Levimineraliseringen bryts, och bolaget inte genomför tillräckliga tätningsåtgärder vid eventuell vatteninträngning Indirekta konsekvenser De indirekta konsekvenserna av en ny gruva med industriområde och sandmagasin bedöms bli följande (Bilaga 7:4). Förlust av anläggningar: Om Levimineraliseringen bryts, kommer troligtvis den mobila arbetshage som ligger ca 700 m från påslaget och ovanför mineraliseringen inte att kunna användas p.g.a. störningar från människor och trafik samt av sprängning (Figur 7-2. Förlust av betesmark: Förutom den direkta förlusten av betesmark bedömer samerna att hela nyckelområdet går förlorat för bete, dvs. en areal på ca ha förloras. Enligt forskningsresultat kan en undvikelse-effekt på 4 km vara rimligt att beakta vid en gruvverksamhet, vilket innebär en betesförlust på uppskattningsvis ha (Figur 10-2). Då undvikelsezonen är svår att bedöma och beror av en mängd faktorer som betestillgång, topografi etc., är det rimligt att betet på östra sidan om Stikken kommer att kunna nyttjas. Det medför att betesförlusten rimligen kan uppskattas till ha. Ökat tryck på andra betesmarker och andra samebyar: Det minskade betet vid Stekenjokk medför att ersättningsbete måste sökas på andra marker. Renarna trycks västerut mot norska marker, norrut mot Vilhelmina norra sameby och söderut mot Voernese sameby. Stängsel finns mot Vilhelmina norra sameby, men renar tar sig över redan idag, vilket medför att flera renar söker bete i Vilhelmina norra sameby. Gemensamt bete finns redan idag med Voernese sameby under sommar till förvinter, dvs. den aktuella perioden då renarna befinner sig i Stekenjokkområdet. Detta innebär ett ökat tryck på dessa betesområden med risk för överbetning, och de kan även ha sämre bete, vilket båda kan leda till lägre viktökning hos renen och mindre produktion.

11 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - Figur 10-2 Indirekt betesförlust vid ny gruvverksamhet enligt samerna och forskningsresultat Begränsning av antalet renar: Om det förlorade betet vid gruvområdet medför att antalet renar måste minska beror på om barmarksbetet eller vinterbetet är begränsande för antalet renar som samebyarnas marker uthålligt kan bära. För att kunna bedöma detta måste en betesundersökning göras och en undersökning av hur intensivt dessa marker betas av renarna. I renbetesmarksutredningens betänkande Renbetesmarkerna (SOU 1966:12) lämnas en bedömning av det antal renar som uthålligt kan livnära sig inom de olika lappbyarna. Stekenjokkutredningen (Ekendahl, 1968) som hämtade uppgifter från denna utredning om bl.a. fodertillgång och utnyttjandegrad bedömde att utnyttjandegraden av den totala tillgången av barmarksbete uppgår för Vilhelmina södra till 2,4% och för Voernese till 2,9%. Motsvarande siffror för utnyttjandegraden av tillgången i lavmarkerna under vinterbetesperioden uppgår för Vilhelmina södra till 11,0% och för Voernese till 23,9%. Vinterbetesområdet utgör således det begränsande säsongsbetesområdet för byarna, dvs. det område som har den mest begränsande betestillgången i förhållande till sin normala användningstid och

12 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - djurens näringsbehov under denna tid. Detta säsongbetesområde bestämmer också i princip renhjordens optimala storlek. Den bedömning som idag kanske bör göras är istället hur stor utnyttjandegraden är av sommar och höstbete, dvs. betet från slutet av juni till oktober då renarna befinner sig i Stekenjokkområdet, samt hur stor del av detta som förloras av en gruvverksamhet. Detta skall jämföras med utnyttjandegraden och storleken på vinterbetet. Arealen på sommar- och höstbetet uppgår till ca ha, och gruvans undvikelseeffekt medför förlorat bete på ca ha, dvs. 1 1,5% av sommar- och höstbetet. Vinterbetesarealen uppgår till ca ha. För att kunna bedöma om sommar- och höstbetet är begränsande, måste således en undersökning göras av utnyttjandegraden och fodertillgången under denna period samt under vinterperioden. Om den är ungefär densamma som 1968 då Stekenjokkutredningen gjordes, är fortfarande vinterbetet det begränsande för antalet renar som är uthålligt på samebyarnas marker. Däremot är naturligtvis allt barmarksbete viktigt för samebyarna och kan ha betydelse i en framtid med förändrad mer rationell renskötsel. Ökade arbetsinsatser och teknikhjälp: Ökade arbetsinsatser behövs troligtvis vid drivningen av renar med helikopter och motorcyklar förbi gruvområdet under två gånger per år, samt även ökad kantbevakning mot Voernese och Vilhelmina norra samebyar samt norska gränsen. Det bedöms att stängsel inte behöver sättas upp vid gruvområdet, då det inte förekom under tidigare gruvbrytningsperiod, och malmen kommer att brytas under jord och inte i dagbrott. Ökad sårbarhet: Ökad sårbarhet kan uppstå om förlusten av bete medför brist på eller sämre bete med följden att kalvarna uppnår mindre vikt under sommaren och har svårigheter att överleva kommande vinter Funktionella konsekvenser Under brunsten som pågår senare hälften av september och början av oktober är det viktigt att renarna ej störs för att kalvarna skall födas vid rätt tidpunkt. Om brunsten blir störd kan vajan brunsta om med senare födsel som följd. Kalvar som föds sent på året får då svårt att överleva kommande vinter eftersom de är mindre än kalvar födda vid normal tidpunkt. Mest frekventa brunstområden är områden kring Stekenjokk samt Fjällfjällsområdet Kumulativa konsekvenser Samebyarnas hotbild Vid samråd med samebyarna visade samerna bilder om renskötseln i området och olika hot mot renskötseln diskuterades (Figur 4-12). Fjällrävsprojektet: Fjällräven är en skyddsvärd art som finns i Stekenjokkområdet, som tillsammans med Börgefjell i Norge har den viktigaste och största populationen i Skandinavien (muntl. Sonja Almroth). Det finns dock inga lyor i direkt anslutning till gruvområdet. Hotet mot renskötseln utgörs dels av att fjällräven kan ta kalvar och dels av den störning som uppkommer vid utfordring av rävarna. Vattenreglering: Flera vattenregleringar i Kultsjödalen och nedströms har gjort att naturliga flyttleder över isarna inte har kunnat användas. Beskrivs i kapitel 8. Gruvdrift: Beskrivs i kapitel Rovdjur: Rovdjur som björn, varg, räv, järv och lo, samt även kungsörn är orsaken till den största förlusten av renar. Det är svårt att uppskatta antalet renar som dödas per år av rovdjur, men samerna uppskattar att det är flera renar som tas av rovdjur än som slaktas, dvs. mer än

13 Stekenjokk MKB Bilaga (88) renar per år. Samebyarna får ersättning från staten för antalet rovdjursdödade renar, och renägarna ser det som att de utfordrar rovdjuren. Markexloateringar: Den enda utbyggnad som veterligt planeras i närområdet är en stugby norr om vägen Klimpfjäll Stekenjokk i direkt anslutning till flyttleden till Fjällfjället. Vilhelmina kommun har haft samråd med samebyarna, som inte är nöjda med lokaliseringen då den stör flyttningen av renar till Fjällfjället (muntl. Jan-Ola Borg). Den stugby som planeras i Korpådalen vid norra Borgafjällen i Dorotea kommun ligger i anslutning till befintlig fjällanläggning, och bedöms inte påverka rennäringen nämnvärt. Infrastrukturprojekt: Båtasvägen mellan Saxnäs och Båtas planeras byggas inom år i dalgången väster om Gitsfjället. Den kommer att gå rakt över huvudflyttleden mellan sommar- och vinterland samt över ett nyckelområde. Detta innebär både svår passage vid flyttning samt påverkan på goda betesmarker och kalvningsområden. En ny kraftledning behöver byggas mellan Klimpfjäll och Stekenjokk både vid etablering av en gruva och för vindkraftsparker. Den gamla kraftledningen som nu delvis är riven den sista biten upp mot gruvområdet, gick längs vägen mellan Klimpfjäll och gruvan. Vid en återupptagen gruvdrift är det lämpligt med samma dragning. Renarna undviker kraftledningar inom 2 4 km, och de kan utgöra barriärer för renens vandring över större markområden. Det innebär att betesmarker förloras och mindre hjordar kan bildas. Vägar och kraftledningar kan i princip jämställas när det gäller påverkan på renen, och en ny kraftledning som dras utefter befintlig väg till Stekenjokk bör således inte behöva medföra ytterligare påverkan än den som föreligger idag (se kap och 9.1.5). Småviltjakt: Småviltjakt på dalripa och fjällripa i fjällen och skogsfågel som tjäder och orre började 25 augusti år 2007 då småviltjakten blev tillgänglig för EU medlemmar. För perioden 13 till 28 oktober avlystes all jakt väster om Klimpfjäll samt Fjällfjällen och västerut. Under hösten hade den s.k. fria småviltjakten gett upphov till att renarna flyttat till andra områden p.g.a. ansamling av jägare till vissa områden eller att jägare kontinuerligt besökte ett fjällområde under en längre tidsperiod. Turism: Samerna befarar att den husvagnsparkering som idag finns i gruvområdet kommer att flyttas västerut längs vägen och försvåra drivningen av renarna förbi gruvområdet samt störa renarna under den fria strövningen och betesron i Stekenjokkområdet. Vindkraftsparker: Om den etablering av vindkraftverk som tidigare planerats på och omkring Stikken skulle bli verklighet kommer renskötseln i området att försvåras i väsentlig grad. Drivningen med helikopter försvåras då rotorbladen på kraftverken når en maximal höjd av 195 m över marken, och vid dimma och dålig väderlek är de direkt livsfarliga. Dessutom planerades en anläggning (Fred. Olsen Renewables) ligga på Stikken med två permanenta arbetshagar, Stihkken och Tjallingen, som inte kommer att kunna användas (Figur 10-3, Bilaga 6:3). Denna anläggning kommer även att innebära att den flyttled som används av Voernese efter skiljning i Froskonbäcken inte kommer att kunna användas i framtiden. Då kraftverk planeras ligga nära befintlig flyttled vid Tjallingen kan detta även leda till att renarna måste ta en ny väg söder om Gelvenåhkoe. Den alternativa flyttleden över Stikken förbi de två arbetshagarna kan inte användas. Fred.Olsen Renewables vindkraftpark ligger även i den västra delen av Vilhelmina södra samebys kalvningsland (Bilaga 6:1), vilket kommer att innebära merarbete för samerna att hindra renarna att ta sig upp mot Tjallingen. En jämförelse av de markområden som kommer att bli mindre utnyttjade eller undvikas helt har uppskattats till maximalt ca ha för gruvan och NordanVind vindkraft och drygt ha för Fred.Olsen Renewables. Det innebär att minst dubbelt så mycket mark går förlorad för fri strövning och bete under sommar och höst om Fred.Olsen Renewables vindkraftpark etableras, som om gruvan eller NordanVind vindkraft etableras. Gruvan och NordanVind vindkraft har nästan samma undvikelsezon, medan Fred.Olsen Renewables undvikelsezon sträcker sig långt ner i Saxåns dalgång och innesluter hagen i Bealloevaerie

14 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - samt slakteriet vid Froskonbäcken. Om både gruvan och Fred.Olsen Renewables vindkraftpark skulle etableras bedöms den totala undvikelsezonen uppgå till ca ha. Allt detta sammantaget medför att Fred.Olsen Renewables planerade vindkraftetablering har en betydligt större påverkan på rennäringen än vad en nyöppning av Stekenjokkgruvan har. Den skrivning som förekommer i samrådsunderlaget för Fred.Olsen Renewables vindkraftspark (Fred Olsen, 2006) Blir gruvetableringen aktuell så kommer landskapet att påverkas väsentligt och den adderande effekt som vindkraften har, kan nog ur den aspekten ses som marginell är således felaktig. Sammanfattningsvis medför en etablering av både gruva och vindkraftsparker att; o två permanenta arbetshagar på Stikken och en mobil hage vid Lill Tjokkele kan inte användas, o en huvudflyttled öster om Stikken och en alternativ flyttled över Stikken kan inte användas samt huvudflyttleden till Stekenjokk måste troligtvis flyttas söderut in i Jämtland, o det område som undviks av renarna mer än fördubblas, och det finns risk för minskad produktion och slaktvikter, o undvikelsezonen innefattar även hagen vid Bealloevaerie samt slakteriet vid Froskonbäcken vilket kan försvåra flyttning till slakt, o kalvningen kan störas p.g.a. stress hos renarna vilket ger ökad risk för sårbarhet och förlust av kalvar, samt att o det blir merarbete för flytt och bevakning av renar, då bl.a. helikopter inte kan användas. En etablering av både gruva och vindkraftsparker skulle därför troligtvis bli en alltför stor påverkan på samebyarna, för att de skall kunna fortsätta bedriva en uthållig rennäring i Stekenjokkområdet. Skogsbruk: Ovanför odlingsgränsen i vår- höst och förvinterland har skog avverkats i flera områden väster och nordväst om Blaikfjället samt söder och öster om Gitsfjället från Stalon i norr till Rönnäs i sydöst (Bilaga 8). Endast en avverkning finns väster om den planerade Båtasvägen vid Borgafjäll. Söder om Gitsfjället ner mot Dorotea tycker samerna att det har blivit lite stora avverkningar (muntl. Leif Jougda).

15 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - Figur 10-3 Undvikelsezon för planerade vindkraftsparker och gruva

16 Stekenjokk MKB Bilaga (88) Sociala och kulturella konsekvenser Detta kapitel baseras på information som erhållits vid samråd och diskussioner med samer från Vilhelmina södra och Voernese samebyar under renskötselarbetet med insamling och drivning av renarna förbi Stekenjokkgruvan till Froskonbäcken för kalvmärkning och slakt. Den beskrivning av konsekvenser som redovisas nedan gör inget anspråk på att vara vetenskapligt baserad, utan utgör endast en tolkning av samernas olika utsagor. För att förstå samernas upplevelser av hoten mot sin kultur och reaktioner på dessa, så måste man förstå det samiska perspektivet. Anita Lassinantti Blom, som själv har samiskt ursprung, har fördjupat sig i detta ämne (Lassinantti, 2007). Hon skriver angående det samiska perspektivet; Finns det överhuvudtaget något sådant? Är det kanske så att det finns väldigt många samiska perspektiv, så att en generaliserad kunskapsansats blir omöjlig och onödig? Som i så mycket annat blir man tvungen att generalisera för att visa på fenomen, medan man hela tiden måste komma ihåg att alla andra perspektiv också gäller samtidigt. För att man talar om ett samiskt perspektiv betyder det inte att till exempel kön, samhällsklass eller sexuell läggning saknar relevans. För att man har samisk härkomst betyder det inte att man inte också är svensk eller norsk! Däremot kan många reaktioner hänföras till den etniska tillhörigheten som same. En reaktion av misstänksamhet och oro kan mycket väl bero på att samerna som folkgrupp har blivit utnyttjade på många sätt under historiens gång. Man har många gånger haft anledning att kritiskt granska den som representerar storsamhället. Samernas markrättigheter har fråntagits dem genom underskrifter av myndigheter och Sveriges regering. Därför är det förståeligt att samerna är kritiska mot traktat, konventioner och överenskommelser mellan samer och representanter för samhället. Anita Lassinantti Blom skriver: Ett annat fenomen som man behöver beakta är vår västerländska anpassning till klocktid, eller det mekanistiska grundantagandet att allt går att relatera till ett slags urverk. Om man förhåller sig till naturen, årstiderna, vädret och djuren, det vill säga till renarna, blir det annorlunda. Det ställer stora krav på förståelse från båda parter när man har så olika uppfattning om vad som är styrande. En hel del problem har uppstått i projektet på grund av svårigheten att förstå och acceptera de olika tidsuppfattningarna. Tillhörigheten till naturen är central hos samerna och visar sig i ett ekologiskt förhållningssätt som skiljer sig från den västerländska världens sätt att hantera naturresurser. Detta har lett till att väldigt lite av samernas historiska bosättningar är synliga i naturen, vilket kan vara en nackdel vid markkonflikter där samerna måste visa att de av hävd har använt markerna. Det finns även ett nära samband mellan renens tillstånd och de renskötande samernas välmående. Om renen mår dåligt mår jag också dåligt är ett uttalande som är vanligt. Brist på bete för renarna kan få de samer som lever tillsammans med dem att må dåligt fysiskt och psykiskt. Känslan av att djuren lider nöd smittar av sig på samerna. Kanske är det en kvarleva av en animistisk tanke om den kollektiva anden som återfinns i samernas ursprungliga religion. Åsa Virdi Kroik (2007) har skrivit om samisk religion och arkeologi i Voernese sameby och behandlar det samiska rummet (kulturlandskapet), landskapet och mytologin, heliga platser samt förekomsten och betydelsen av trumman (på samiska Gievrie). Samerna har i alla tider haft en stark relation till naturen och landskapet, som varit en förutsättning för deras överlevnad. Landskapet och naturen har flera dimensioner bland annat religiösa och andliga, och där finns heliga fjäll, stenar och platser. Åsa Virdi Kroik skriver: Att färdas i landskapet är att inte bara bli påmind om händelser i forntiden utan också att minnas handlingssätt och värderingar som finns instiftade. Hon skriver vidare Det samiska rummet skall värderas utifrån hur förhållandet varit människor emellan men också mellan människan och renen. Renen styrs inte bara av föda utan av andra faktorer som temperatur och humör, som gör att renen agerar på ett visst sätt. Vissa platser utgör kraftcentra dit renen alltid har gått, och som får en viktig betydelse för samebyn. Renen och samerna har troligtvis genom historien fått gemensamma koder, där en är att söka sig till vidderna för att få ro. Samernas arbete med renen i landskapet har således också skapat en mytologi, och när viktiga renbetesmarker går förlorade

17 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - försvinner även en hel erfarenhetsvärld. Konflikter uppstår genom att den västerländska kunskapstraditionen inte tillerkänner den andliga förståelsen av verkligheten samma utrymme som den har hos samerna. Eftersom allas våra individuella liv genomsyras av historien, så måste vi både förstå den och visa respekt för den i de samtal som förs med samer i olika frågor som rör deras renbetesmarker Konsekvenser på kulturlandskapet och identitet Samernas traditionella levnadssätt präglas av ett liv nära naturen, och renskötseln har en central roll i samernas kultur. Samernas historia och språk liksom den samiska slöjden är till stor del förknippad med renar och renskötsel. För samerna i Vilhelmina södra och Voernese samebyar innehåller området vid Stekenjokk och i omgivningen betesmarker, kulturhistoriska lämningar och känslomässigt viktiga platser av stor betydelse för för rennäringen och samekulturen i området. Några citat från samerna visar vilken betydelse platsen har både för samerna och för renarna. Stekenjokk är för oss som madterahka samisk urmoder Stihken betyder platsen där renen stannar och vilar och utgör en trivselplats Stekenjokkområdet är det bästa området vi har. Renarna trivs vid Stekenjokk Enligt samerna så förekom under den tidigare gruvverksamheten gravskändning vid Dödsstenen (Jamiegerke), som ligger i den västra kanten av sandmagasinet. Flera samer säger att Dödsstenen är viktig att bevara som äldre kulturminne, och att den måste skyddas med en dammvall och får inte flyttas. Om gruvan startas så kommer Stekenjokk att förlora stora delar av sin kulturella betydelse och framför allt sin betydelse som trivselplats för både samerna och renarna. En stor oro finns även hos samerna att om gruvan startas så kommer också vindkraftverk att byggas på Stikken, vilket blir ännu värre. Det finns alltså en stor oro i samebyarna att etableringen av en gruva kommer att medföra stora svårigheter att bedriva rennäring vid Stekenjokk, vilket kommer att försvåra möjligheten för kommande generationer att bedriva renskötsel. Detta innebär en risk för en försvagad samisk kultur i Kultsjödalen och norra Jämtland. De flesta samer uttalade en stark önskan om att kunna leva på rennäringen och utöva en aktiv samekultur. Ersättning löser inte problemet med förlorad mark Vi vill inte ha ersättning Vi vill kunna leva på rennäringen Den traditionella kunskapen om den samiska kulturen överförs praktiskt genom deltagande i samebyns olika aktiviteter. En viktig del i detta är renskötselarbetet vid hagen i Bealloevaerie och Froskonbäckens fältslakteri, där olika generationer träffas och arbetar tillsammans med bl.a. märkning och slakt av renar. Samiska är en viktig del av den kulturella identiteten, och de yngre vill att deras barn lär sig samiska. Tidigare bedrevs samisk integrering i skolorna, men den har dragits in för samerna i Vilhelmina södra. Samiskan används i det praktiska renskötselarbetet, och om möjligheten att bedriva renskötsel försvinner, finns risken att kommande generationer inte lär sig samiska Människa och samhälle Samerna har alltid inrättat sina liv efter renarnas vandringar mellan olika betesmarker, och så sker även idag. Dock har sättet att färdas förändrats från att gå till fots och åka skidor till att köra motor-

18 Stekenjokk MKB Bilaga (88) - cykel och skoter, vilket har medfört att familjerna idag har ett fast boende. Livsföringen i samebyn styrs till stor del av renskötselåret och de aktiviteter som är kopplade till de olika årstiderna. När studien genomfördes fanns 17 rennäringsföretag i Vilhelmina södra sameby som bestod av ca 50 medlemmar, och 7 rennäringsföretag i Voernese sameby som bestod av ett 20-tal medlemmar. Rennäringsföretagen är ofta familjeföretag som bedriver renskötsel aktivt som heltidssysselsättning. Det ackumulerade intrånget på samebyarnas betesmarker medför enligt samerna en risk att antalet renar måste reduceras i samebyarna. Vissa samer särskilt de som har ett mindre antal renar uttrycker en oro att de inte kan fortsätta med rennäringen utan måste söka annan sysselsättning. Det upplevs som en påtvingad livsomställning som har negativa konsekvenser både ekonomiskt och kulturellt. Män och kvinnor i samebyarna har ofta olika uppgifter inom renskötselarbetet, beroende på det mekaniserade arbetet med renskötseln. Männen är mestadels ute i markerna med renarna medan kvinnorna sköter pappersarbetet och kontakter med myndigheter. På en fråga om inte männen är rädda att kvinnorna i framtiden kommer att ta över mycket av rennäringen gavs följande svar. Hon sköter papperen, men det är ändå han som bestämmer för han är med renarna Samarbetet inom och mellan samebyarna är intensivt särskilt under hösten med insamling, märkning och slakt, då arbetet bedrivs vid gruvområdet och ca 5 km öster därom vid Froskonbäckens fältslakteri. Renarna som då blandats från olika samebyar drivs förbi gruvområdet för att skiljas och slaktas vid fältslakteriet. Samerna uppger att idag kan renarna släppas väster om sandmagasinet och de stannar över natten och även flera dagar. Området fungerar som innan gruvan startades förutom att betet förlorats vid sandmagasinet och industriområdet. Om en gruva startas måste flyttningen ske på en dag då renarna annars skingras av verksamheten vid gruvan. Det kräver ett ökat samarbete mellan samebyarna, men vissa samer oroas över att det även kan medföra konflikter med en gruva då trycket mot Voernese, Vilhelmina norra och norska gränsen kommer att öka. Samerna uppger att vid den tidigare gruvdriften medförde skingrandet av renarna dels till konflikter som ledde till samarbete, men även till överbetning av marker och förlust av renar. Det var trång mot Jämtlandsgränsen och renarna trycktes mot Frostvikens norra. Det blev konflikter om marken och samarbete påbörjades Vilhelmina södras renar drevs söderut Det blev tryck på betet vid Orrnäsfjället, som har bra renlav för höst- och vårland. Renen får inte vara där under barmark Renarna gick över till Norge Vi förlorade mycket renar Trycket från de svenska renarna in i Norge kommer att bli ett problem för Norska samernas betesmarker (Norsk renskötare) Relationen mellan samebyarna kan alltså påverkas negativt av en gruvetablering vid Stekenjokk. Vissa samer i Voernese sameby uttrycker t.ex. en önskan om stängsel mot Vilhelmina södra om vindkraftverk etableras på Stikken. Samerna anger att anledningen till att det finns så många fasta och mobila arbetshagar i Stekenjokkområdet beror på att de vill minimera renarnas flyttsträckor vid kalvmärkning, samling till slakt och skiljning. För renen innebär det minskad stress, minskad energiåtgång och ökad överlevnad. Eftersom samebyns alla marker ideligen krymper p.g.a. allehanda markintrång blir åretrunt-markerna ännu viktigare att skydda så att samerna kan nyttja dessa på ett så vettigt sätt som möjligt. Samerna har blandade känslor för vägen från Klimpfjäll förbi Stekenjokk till Ankarvattnet, dels är den negativ då turister kan åka upp på fjället och störa renarna, och dels är den positiv för samerna som kan pendla mellan hemmet i Klimpfjäll och renskötseln på fjället. Då vägen anlades trodde många samer att det var dödsstöten för rennäringen, men renarna har anpassat sig till den. Vägen är bara negativ då den medför ökad turism i området