En onödig konflikt. Elektrikerkonflikten novemberdecember

Transkript

1 En onödig konflikt Elektrikerkonflikten novemberdecember

2 Innehåll Sammanfattning Bakgrund: Avtal 2005 Förhandlingar om avtal 2006 inleds Svenskt Näringslivs och LOs rekommendationsöverenskommelse Avtal 2005 löper ut SEF säger upp det förlängda avtalet EFA begär att Svenskt Näringsliv och LO skall ingripa Svenskt Näringslivs och LOs gemensamma avgörande Förhandlingarna strandar Förhandlingar under medling SEF varslar om konflikt SEF varslar om utökad konflikt Medlarnas första bud Medlingsinstitutet beslutar att SEF skall skjuta på konflikten Medlarnas andra bud Konflikten utlöses Nytt slutbud och avtal Så förhandlar SEF Så använder SEF konfliktvapnet

3 Sammanfattning Elektrikerkonflikten gällde villkoren för att Svenska Elektrikerförbundet (SEF) i Kraftverksavtalet skulle släppa ifrån sig rätten till stridsåtgärder vid inrangeringsförhandlingar av nya medlemmar i Energiföretagens Arbetsgivareförening (EFA). Det normala är att fredsplikt gäller vid inrangeringsförhandlingar eftersom parterna först tecknar kollektivavtal och därefter löneförhandlar. Själva idén med att teckna kollektivavtal är att fredsplikt därefter skall gälla. SEF hade genom en tidigare konflikt fått rätten att utlösa stridsåtgärder. Medlarna i den konflikten ansåg att stridsrätten måste gälla vid inrangering både av utländska och svenska företag för att inte vara diskriminerande. Arbetsgivarna i EFA godtog villkoret som en preliminär, interimistisk lösning i avvaktan på att huvudorganisationerna Svenskt Näringsliv och LO skulle lösa frågan. Svenskt Näringslivs och LOs rekommendationsöverenskommelse sade att fredsplikt skall gälla. SEF godtog inte detta, men accepterade efter påtryckningar från LO att fredsplikten skall gälla utländska företag. För att släppa stridsrätten mot svenska företag krävde SEF att enskilda individer skall lönesättas enligt branschens genomsnittslön, ett synsätt som innebär kraftig lönenivellering oavsett arbetsuppgifter och ansvar. SEF varslade och utlöste omfattande strejker och sympatiåtgärder trots rekommendationsöverenskommelsen och trots att medlarna ansåg att SEFs krav på löneskydd var tillgodosett. Efter fortsatt medling fick EFA igenom vad huvudorganisationerna beslutat, att fredsplikt skall gälla vid inrangeringsförhandlingar. SEF fick igenom att för svenska företag skall lönerna regleras i nivå med vad som är etablerat på Kraftverksavtalets område och att den senast tillgängliga lönestatistiken skall vara normerande för fastställandet av lönenivån. Bakgrund: Avtal februari Energiföretagens Arbetsgivareförening (EFA) och Svenska Elektrikerförbundet (SEF) avtalar om det nya Kraftverksavtalet för montörer med giltighetstid 1 oktober september

4 Förhandlingarna mellan EFA och SEF hade pågått under hösten Parterna var överens utom om villkoren för utländska företag som utför arbete i Sverige. EFAs ståndpunkt var att dessa företag skulle tillämpa det svenska kollektivavtalet. Det krav som SEF drev mot EFA var att villkoren skulle vara olika, att lönerna vid utländska företag för varje individ skulle ligga på genomsnittslönen inom branschen i regionen. EFA och även Svenskt Näringsliv reagerade starkt på kravet om olika villkor i svenska och utländska företag. Om det infördes i avtalet skulle det innebära ett brott mot EU-rättens förbud mot diskriminering (12 i Romfördraget) och därmed vara olagligt. SEF varslade den 18 januari 2005 om strejk och blockad för ny- och tillbyggnader av anläggningar för produktion och distribution av el, värme och gas som utfördes av företag anslutna till EFA. Konflikten bröt ut den 31 januari. Samma dag lade SEF ytterligare tre varsel. Man varslade om utökade stridsåtgärder mot EFA, om sympatiåtgärder mot Elgrossisternas Arbetsgivareförening (EGA) och mot Elektriska installatörsorganisationen EIO. Det senare varslet var riktat mot industrianläggningar på företag som tillhörde Teknikföretagen i västra Sverige och skulle lamslå svensk industri inom ett par veckor. Varslet satte tryck på huvudorganisationerna. Svenskt Näringsliv och förbunden beslöt att tillmötesgå LOs önskemål om att försöka finna en lösning som skulle förhindra ständiga konflikter när utländska företag kommer till Sverige för att bedriva tillfällig verksamhet. En förutsättning för att Svenskt Näringsliv skulle delta i överläggningarna var att LO såg till att elektrikerkonflikten tog slut. Så skedde den 2 februari EFA godtog avtalet som en interimslösning i avvaktan på riktlinjer från huvudorganisationerna. Inrangeringsförhandlingar med nya företag skulle enligt avtalet ske utan fredsplikt. SEF krävde denna lösning enbart för utländska företag, men medlarna insåg att en sådan lösning för att inte vara diskriminerande måste gälla även vid inrangering av svenska företag. Kap 1, 6 i avtalstexten gäller inrangeringsförhandlingar. Texten lyder: Då företag, som inte tidigare varit bundet av kraftverksavtalet, beviljas medlemskap i EFA, skall om så begärs särskild inrangeringsförhandling med SEF genomföras. Vid denna förhandling skall regleras om och hur kraftverksavtalet skall tillämpas vid det berörda företaget. Inrangeringsförhandlingarna sker så länge parterna inte enats om annat såvitt avser löner utan fredsplikt. Kapitel 7 i avtalet gäller lönebildning och lönesättning. I 7 kap 2 som inte är en ny paragraf anges hur månadslön och minimilön skall fastställas

5 Månadslönen är individuellt fastställd och baseras på arbetsuppgifter, färdigheter, prestation, ansvar och övriga kvalifikationer. Om minimilön sägs i punkt 2 att för arbetstagare som fyllt 18 år skall minimilönen uppgå till lägst 65 % av företagets genomsnittliga månadslön efter senast genomförda lönerevision. Motsvarande tal för arbetstagare som fyllt 21 år är 75 % och för arbetstagare som fyllt 24 år 85 %. Förhandlingar om avtal 2006 inleds 26 augusti EFA får avtalsförslag från SEF. EFA anser att det mest besvärande kravet är kravet att bemanningsföretag inte ska få anlitas när det finns arbetstagare som har återanställningsrätt i företaget. Ett sådant krav har AD tidigare avvisat i det s.k. Abu Garcia-målet. EFA bedömer också att det samtidigt pågående arbetet i LO och Svenskt Näringsliv om en rekommendation om anpassning av förbundsavtal för företag som blir tillfälliga medlemmar i arbetsgivareförbund inom Svenskt Näringsliv, kommer att påverka förhandlingarna. Svenskt Näringslivs och LOs rekommendationsöverenskommelse 30 augusti Svenskt Näringsliv och LO offentliggör sin rekommendationsöverenskommelse. Syftet är att skapa ökade möjligheter för rörlighet för tjänster till Sverige samt en likvärdig behandling av arbetstagare och företag på svensk arbetsmarknad. Överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och LO är en rekommendationsöverenskommelse som innebär att förbunden på ömse sidor förutsätts anpassa sina förbundsavtal. Viktigt är att den grundläggande ordningen att kollektivavtalen blir direkt tillämpliga när ett företag vinner medlemskap innebär att fredsplikt gäller: Detta innebär att hanteringen av alla avtalsfrågor som rör ett företag som erhållit inträde i arbetsgivareförbund inom Svenskt Näringsliv sker utan att stridsåtgärder eller varsel om sådana kan tillgripas av berört LO-förbund. Anpassningen av förbundsavtalen skulle göras senast den 31 oktober. Anledningen till den snäva tidsramen är att Svenskt Näringsliv och LO är överens om att sätta press på de parter, EFA och SEF samt Sveriges Byggindustrier (BI) och Byggnads, som skulle förhandla om nya riksavtal under augusti oktober att lösa frågan om utländska företag i samband med dessa förhandlingar

6 Det är särskilt viktigt för de internationellt konkurrensutsatta industriförbunden inom Svenskt Näringsliv att frågan fick en lösning inom dessa avtalsområden där stridslystna hemmamarknadsfack ofta tillgriper konflikter som har sin udd mot industrin. I överenskommelsen slås fast att: Förbundsparterna skall överenskomma om vilka bestämmelser beträffande lön som skall tillämpas för företag som tillfälligt bedriver verksamhet inom respektive avtalsområde och därvid överenskomma om hur branschavtalens lönebestämmelser skall tillämpas samt vad som skall gälla för det fall förbundsparterna inte kan enas i det enskilda fallet. Om oenighet i den sist nämnda frågan inte kan uppnås av förbundsparterna eller i förekommande fall inom ramen för gällande förhandlingsavtal, såsom industriavtalet, skall frågan hänskjutas till Svenskt Näringsliv och LO för gemensamt avgörande. Svenskt Näringsliv och LO inser att frågan om en s.k. stupstock är central, men samtidigt den svåraste frågan att lösa. Därför anges att om anpassningsförhandlingarna i just denna fråga slutar i oenighet skall frågan ytterst hänskjutas till Svenskt Näringsliv och LO för gemensamt avgörande. Det är viktigt för fortsättningen. Avtal 2005 löper ut 30 september Det gällande avtalet mellan EFA och SEF löper ut. Det förlängs med en uppsägningstid på sju dagar. 13 oktober Vid en muntlig förhandling på kanslinivå kommer parterna överens om löner och allmänna anställningsvillkor. EFA skall överlämna ett skriftligt avtalsförslag. 14 oktober I det skriftliga avtalsförslaget har texten i 6 om inrangeringsförhandlingarna ersatts med följande text: Parterna har enats om att paragrafen utgår ur avtalet och ersätts med en särskild överenskommelse i enlighet med bifogade bilaga. Bilagan utgörs av rekommendationsöverenskommelsen. Detta accepterar inte SEF

7 SEF säger upp det förlängda avtalet 20 oktober SEF säger upp Kraftverksavtalet, som hitintills förlängts med sju dagars uppsägningstid, till att upphöra den 7 november. Bakgrunden är enligt SEF att förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EFA och SEF pågått i flera månader. De har bl.a. rört de för SEF viktiga frågorna om utlandsavtal och förbud för arbetsgivare att säga upp anställda och ersätta dem med inhyrd arbetskraft. SEF skriver: Enligt dagens kraftverksavtal bestäms lönen vid till EFA nyanslutna företag i öppna förhandlingar mellan SEF och EFA utan fredsplikt. Avsikten med denna lösning är att anpassa lönen vid nyanslutna företag till branschens nivå. Denna förhandlingslösning för att skydda SEFs medlemmar mot lönedumpning från både svenska och utländska företag träffade parterna överenskommelse om så sent som vid den senaste avtalsrörelsen. Dessa skyddsregler vill EFA nu ersätta med ett utlandsavtal där arbetsgivaren ensam ska sätta lönen för de anställda vid nyanslutna företag. Lönenivån skall alltså normalt vara oreglerad enligt Kraftverksavtalet för nyanslutna utländska företag som blir tillfälliga medlemmar i EFA. Det finns inga sakliga skäl för SEF att avskaffa Kraftverksavtalets löneskydd för nyanslutna företag. Det skulle innebära att förbundet utan vidare skulle efterge sin viktigaste uppgift sedan bildandet 1906, att genom kollektivavtalet skydda sina medlemmar mot lönedumpning. Vidare anser SEF att det är en självklar reglering som SEF inte fått gehör för att arbetsgivaren inte skall kunna säga upp på grund av arbetsbrist och samtidigt anlita inhyrd arbetskraft. SEF anser också att uppsägningen innebär att reglerna i EUs nya arbetstidsdirektiv, som enligt SEF medför bättre regler för de anställda, kan träda i kraft redan den 7 november 2005 i stället för den 1 januari oktober EFA bekräftar i brev till SEF SEFs uppsägning av avtalet, men protesterar samtidigt mot SEFs beskrivning att arbetsgivaren ensam skall sätta lönen för de anställda vid nyanslutna företag. EFA anser att påståendet är en medveten verklighetsförfalskning och skriver att förslaget innebär att i de fall parterna inte kan enas om vilken lönenivå som skall tillämpas, skall denna fråga avgöras av en lönenämnd under ledning av en opartisk ordförande

8 I frågan om inhyrning av arbetskraft anser EFA att SEFs krav skulle innebära att en uppsägning på grund av arbetsbrist av en förrådsarbetare på en ort skulle leda till att ett företag på en annan ort under en niomånadersperiod inte får hyra in extern specialistkompetens. EFA delar inte heller SEFs uppfattning om arbetstidsdirektivets giltighet. Det skulle förutsätta att avtalsuppsägningen är definitiv och att man inte avser att träffa något nytt avtal. EFA begär att Svenskt Näringsliv och LO skall ingripa 26 oktober EFA skriver i brev till Svenskt Näringsliv att det saknas förutsättningar för att i direkta förhandlingar kunna nå en uppgörelse med SEF i frågan om att anpassa Kraftverksavtalet för företag som blir tillfälliga medlemmar i EFA. Enligt EFA vidhåller SEF att inrangeringsförhandlingarna inte skall föras under fredsplikt, utan parterna skall vid oenighet vara oförhindrade att vidta stridsåtgärder. SEF kräver också en garanti för att lägsta lön för berörda arbetstagare skall vara branschens genomsnittslön i den region där det tillfälliga medlemsföretaget är verksamt. EFA hemställer därför till Svenskt Näringsliv att i samverkan med LO skyndsamt intervenera i förhandlingarna för att få till stånd en lösning. Enligt en bakgrundsinfomation på EFAs hemsida är Svenskt Näringsliv och LO överens om att det inte skall vara möjligt för ett utländskt företag att genomgående tillämpa förbundsavtalens minimilöner, men det skall heller inte vara möjligt för facken att kräva att genomsnittslöner för svenska företag inom branschen på riksnivå eller regionalt generellt skall gälla vid det utländska företaget; tillämpliga lönenivåer skall komma att hamna någonstans däremellan. 6 november EFA bekräftar i brev till SEF att SEFs uppsägning av avtalet flyttas fram. Avtalet skall upphöra den 14 november 2005 kl Svenskt Näringslivs och LOs gemensamma avgörande 7 november Svenskt Näringsliv och LO skriver i brev till EFA och SEF att utgångspunkterna vid prövningen har varit dels att göra så små ingrepp som möjligt i parternas förbundsavtal, dels att regleringen av frågan skall innebära en likvärdig behandling av svenska och utländska företag

9 Svenskt Näringsliv och LO anger därefter att oenigheten mellan parterna skall lösas på följande sätt: 1 kap 6 andra stycket Kraftverksavtalet utgår. 7 kap 2 Kraftverksavtalet skall tillämpas på företag som blir tillfälliga medlemmar i EFA. Vid tillämpning av 2 2 skall fastställande av minimilön ske med utgångspunkt från genomsnittslönen i det företag som anlitat det företag som blivit tillfällig medlem i EFA. Avgörandet innebär alltså att det andra stycket i 6 som säger att inrangeringsförhandlingarna skall ske utan fredsplikt bortfaller. Avgörandet innebär också att som stupstock skall gälla förbundsavtalets lönebestämmelse med den ändringen att minimilöner skall beräknas som en procentandel av genomsnittslönen hos det företag som anlitar det utländska företaget inte av genomsnittslönen inom regionen. Svenskt Näringsliv och LO är således överens om att med den angivna justeringen går förbundsavtalets löneparagraf att använda som en stupstock. Vid sin bedömning beaktade Svenskt Näringsliv och LO att Kraftverksavtalet innehåller bestämmelser om en lönenämnd som slutligt avgör lön i det enskilda fallet om parterna inte kan enas. Förhandlingarna strandar 22 november Förhandlingarna strandar under kvällen. SEF har enligt EFA accepterat att fredsplikt skall råda vid inrangering av utländska företag och, för att likabehandling skall gälla, också vid inrangering av svenska företag som blir medlemmar i EFA. Som en valuta för detta medgivande har emellertid SEF krävt, förutom att den i avtalet stipulerade lönenämnden skall benämnas skiljenämnd, att fem konkreta kriterier skall tas in i avtalet, efter vilka skiljenämnden skall döma i det enskilda fallet. Ett av kriterierna skall vara att lön i det enskilda fallet, d.v.s. för varje enskild arbetstagare, alltid skall uppgå till minst genomsnittslön. Men SEFs krav innebär också att SEF vägrar att anpassa Kraftverksavtalet i enlighet med rekommendationsöverenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och LO. Rekommendationsöverenskommelsen innebär att Kraftverksavtalets löneprinciper skall vara utgångspunkten också vid bestämmande av löner i utländska företag. Att kräva genomsnittslöner som stupstock strider mot rekommendationsöverenskommelsen, anser EFA

10 SEF vägrar dessutom att acceptera Svenskt Näringslivs och LOs avgörande av stupstocksfrågan. Att inte acceptera detta strider mot den reglering som uttryckligen har angetts i rekommendationsöverenskommelsen vilken SEF gentemot LO har ställt sig bakom. Förhandlingar under medling 23 november EFA kommenterar i pressmeddelande gårdagskvällens strandning. EFA skriver att EFA har förklarat sig beredd att rakt av acceptera de regler som huvudorganisationerna förhandlat fram för utländska företag som tillfälligt beviljas medlemskap i EFA. Enligt EFA har dock SEF, med hänvisning till de framgångar man konfliktade sig till i förra avtalsrörelsen, satt ett pris på att acceptera huvudorganisationernas uppgörelse. Det är ett pris som EFA har funnit helt oacceptabelt. EFAs VD Björn Tibell kommenterar i pressmeddelandet: Detta innebär att man beträder vägen mot vad som är SEFs egentliga och uttalade lönepolitiska mål att alla som omfattas av Kraftverksavtalet skall vara garanterade en lön motsvarande avtalsområdets genomsnittslön. Det är en fullkomligt omöjlig och orealistisk ståndpunkt. EFA skriver i pressmeddelandet att man ansträngt sig till det yttersta för att finna en lösning. Ett exempel är att EFA accepterat om än motvilligt en modell där de individuella lönerna kan fastställas i en lönenämnd om de lokala parterna inte kan enas. EFA kunde dock inte acceptera SEFs krav att sätta grimma på skiljenämnden genom att diktera vilka kriterier nämnden skall beakta vid lönesättningen. I stället ville EFA ha utrymme för en helhetsbedömning. Medlingsinstitutet utser samma dag Göte Larsson och Gunnar Högberg till medlare i tvisten mellan EFA och SEF om nytt kraftverksavtal. 24 november I ett cirkulär till medlemsföretagen beskriver EFA sin besvikelse över att SEF ställt helt orimliga krav som villkor för att acceptera Svenskt Näringslivs och LOs rekommendation. SEFs agerande framstår som extra märkligt mot bakgrund av att man vid behandlingen av den aktuella rekommendationen i LOs styrelse villkorslöst och utan reservationer godkände densamma, skriver EFA. Vi brukar kunna vara kreativa. SEFs förhandlingschef Ronny Wenngren i DN 24 november om det varsel som han säger skall komma

11 Avtalet löpte ut i går, så nu gäller helt nya förutsättningar. Ronny Wenngren i Dagens Industri 24 november apropå att SEF kräver nya arbetstidsregler sedan förhandlingarna strandat. SEF varslar om konflikt 25 november SEF varslar både EFA och Elektriska Installatörsorganisationen EIO om konflikt. SEF skriver i sitt varsel att man har förhandlat under förlikningsmän. Det är två dagar sedan medlarna utsågs. Varslen motiveras med att Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen aktivt har ingripit i förhandlingarna. Varslen har utformats för att minimera denna olyckliga påverkan på SEFs och EFAs förhandlingsutrymme. SEF skriver vidare att den viktigaste frågan i årets avtalsrörelse har varit att behålla spärrarna mot den lönedumpning som är möjlig genom att EFA som medlemmar kan ta in nyetablerade eller importerade företag vilka tillämpar minimilön. SEFs krav är att medlemmarna skall ha antingen det skydd mot lönedumpning som uppnåddes i 2005 års avtalsförhandlingar eller skydd i överensstämmelse med utlandsavtalet träffat mellan Svenskt Näringsliv och LO. SEF avvisar en lönesättning genom skiljeförfarande: Lönen skall fastställas i fria förhandlingar som vid oenighet skall vara en oreglerad intressefråga med rätt till stridsåtgärder eller genom i avtalet fastlagda belopp som utgår om man inte är överens. Förbundets krav på en sådan stupstock är minst genomsnittslön. SEF kräver också arbetstidsförkortning om 1 timma för varje övertidsperiod om 8 timmar. EFA varslas om stridsåtgärder från den 7 december kl Varslet gäller strejk och övertidsblockad av allt arbete av nedanstående slag som utförs av anställda vid till EFA anslutna företag. 1. Allt arbete med överföring av data, s.k. bredband. Åtgärden gällde såväl nyinstallation som underhåll och reparation. 2. Ny-, om- eller utbyggnad av kraftvärmeverk och värmeverk. Åtgärden gällde dock inte reparation av akuta fel i sådana anläggningar. 3. Ny-, om- och tillbyggnad samt reparation av industriella anläggningar. Ny-, om- och tillbyggnad samt reparation av anläggningar för produktion av el, värme,

12 gas eller data som ägs av företag anslutna till EFA och som enbart är avsedda för industriell verksamhet. EFA anser att utformningen av varslen gör att det är svårt att säga exakt hur många och vilka som skall gå ut i konflikten. EIO varslas samtidigt om sympatiåtgärder med SEFs stridsåtgärder mot EFA, d.v.s. SEF varslar om sympati med sig själv. Dessa åtgärder liknar dem ovan, men dessutom blockeras allt arbete inom kollektivavtalets tillämpningsområde på industriella anläggningar på företag med över 100 anställda som är medlemmar i Teknikföretagen i västra Götaland. Detta varsel är mycket likt det varsel som SEF lade den 31 januari För att komma ur situationen då förklarade sig Svenskt Näringsliv villigt att diskutera med LO om hur en mall för utländska företag som tillfälligt är medlemmar i en arbetsgivarorganisation kan se ut. Trots att EIO träffade ett treårsavtal med SEF den 30 maj 2004, efter omfattande strejker från SEF, har elteknikbranschen inte fått arbetsfred. Kollektivavtalet skall innebära fredsplikt, men SEF har sedan dess varslat om sex nya konflikter i form av sympatiåtgärder, varav fem under TT skriver den 25 november att elektrikerna får fullt stöd från LOs avtalssekreterare Erland Olauson, som uppges ana att Svenskt Näringsliv medvetet framkallat den här situationen för att kunna pressa på för ett förbud mot sympativarsel. 26 november I Dagens Industri säger Ronny Wenngren att Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen har förbjudit EFA att teckna ett avtal med SEF. Men enligt Anders Narvinger, VD i Teknikföretagen, Björn Tibell och Svenskt Näringslivs vice VD Jan-Peter Duker är uppgiften om extern inblandning helt gripen ur luften. Vad skulle de kunna göra som vi inte har gjort under tre månaders förhandlande. Ronny Wenngren i DI 26 november om att SEF varslade om konflikt strax före förbundets första träff med medlarna. Biter inte det här, finns det fler väderstreck. Ronny Wenngren i DI 26 november efter strejkvarslet mot industrin i Västsverige

13 27 november I en TT-intervju säger Jan-Peter Duker, vice VD i Svenskt Näringsliv att SEFs strejkvarsel bryter mot överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och LO. Det ser jag som ett misslyckande för LO. LO har inte kunnat leverera och har därmed tappat i förtroende. Han anser också att Erland Olausons beskyllningar om att Svenskt Näringsliv skulle ha en dold agenda är fullständigt grundlösa och ett sätt att skylla ifrån sig. Frågan om fredsplikt eller ej vid inrangeringsförhandlingarna avgjordes av Svenskt Näringsliv och LO den 7 november. I den frågan fick LO ta SEF i örat. Bråket nu handlar om den nämnd som skall avgöra lönen vid oenighet. Även den frågan har LO och Svenskt Näringsliv redan avgjort, enligt Duker. Den enkla slutsatsen är att SEF inte vill anta huvudorganisationernas rekommendationsöverenskommelse. 28 november I sitt nyhetsbrev skriver Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström att det är ohållbart att vi inte kan lita på avtal som slutits med LO. Och om vi inte kan lita på fredsplikten i kollektivavtalen, vad återstår då av den svenska modellen? Det frågar sig Bäckström. Men enligt en intervju med Erland Olauson i tidningen Lag & Avtal innebär överenskommelsen med Svenskt Näringsliv att fredsplikt gäller vid utländska företag. Nu gäller tvisten hur frågan ska lösas i svenska företag och det har inte LO mandat att uttala sig om, enligt Olauson. 30 november EFA skriver i ett pressmeddelande att SEF under gårdagens medlingsförhandlingar framfört nya krav. Det är krav som över huvud taget inte har diskuterats under de tre månader som förhandlingarna har pågått. De nya kraven skärper motsättningarna mellan parterna, skriver EFA. Två exempel på nya krav: Rätt till 16 dagars ledighet per år, utan krav på motivering. Den anställde bestämmer själv ledighetens förläggning. Skärpning av medbestämmandelagens entreprenadregler, så att en lokal facklig företrädare efter eget gottfinnande kan förbjuda ett energiföretag att anlita ett etablerat och seriöst företag som entreprenör

14 Till dessa krav läggs också nya löneökningskrav. Efter att EFA och SEF tidigare varit eniga om att löneökningsutrymmet var 2,5 procent, framförde nu SEF krav på 3,2 procent till medlarna. Efter att under 30 års tid ha varit engagerad i avtalsförhandlingar, nödgas jag nu allvarligt ifrågasätta SEFs nuvarande agerande, skriver Björn Tibell i pressmeddelandet. Han uppmanar SEF att följa den överenskommelse som träffats mellan Svenskt Näringsliv och LO annars äventyrar SEF det svenska kollektivavtalssystemet. Samma dag varslar även Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) om sympatiåtgärder för sina medlemmar inom det för primärkonflikten aktuella området. Denna dag beslutar AD i ett annat ärende att fackförbund som tar ut medlemmar i strejk skall betala kostnaderna ur konfliktkassan. Domen har betydelse mot bakgrund av de svårtolkade varsel som SEF lagt i den nu gällande konflikten. Bakgrunden till ADs dom är den strejk och blockad som SEF satte igång våren 2003 mot medlemsföretag i EIO. Medlemmar i elektrikerfacket vägrade då att utföra sitt ordinarie arbete med hänvisning till SEFs stridsåtgärder, och arbetsgivarna betalade därför heller inte någon lön för strejkdagarna. Detta är det normala förfarandet vid arbetsmarknadskonflikter. Men SEF försökte ändra denna princip genom att stämma ett antal av EIOs medlemsföretag till Arbetsdomstolen. SEF gjorde gällande att företagen ändå skulle vara skyldiga att betala lön trots att inget arbete utfördes. Arbetsdomstolen konstaterar dock i domen att så inte är fallet. Anställda som strejkar skall få ersättning från fackets konfliktkassa, inte från arbetsgivaren. Om SEF hade fått rätt i domstolen hade konsekvenserna kunnat bli att arbetsgivarsidan mot sin vilja blivit tvingad att trappa upp alla konflikter genom att vidta lockouter för att skydda sig mot att behöva betala för fackens strejker. Denna dag annonserar SEF över en helsida i dagspress om att energibolagen vill ha olika lön för lika arbete, löneapartheid. I ett nyhetsbrev svarar Svenskt Näringsliv att det är ren lögn att EFA vill ha låglönekonkurrens. SEF varslar om utökad konflikt 2 december EFA skriver i ett pressmeddelande att den kommande strejken innebär att underhållet av de tekniskt känsliga bredbandsnäten inte kan utföras i delar av landet, med allvarliga följder för tredje man. Björn Tibell skriver:

15 I de delar av landet där energiföretag eller EIOs medlemmar svarar för underhåll och reparationer av bredbandsnäten kommer vid störningar i det känsliga systemet våra tv-apparater att bli utan bild, telefonerna att tystna, Internet upphöra att fungera och möjligheterna att sända att slås ut. Samma dag utökar SEF sina varsel mot EFA och EIO. Varslet mot EFA utökas till att omfatta blockad av mätaravläsningar. Det ansågs ha begränsade effekter för dem som är berörda parter i konflikten, d.v.s. energiföretagen. Sympatiåtgärden mot EIO skulle stoppa de elektriska installationsarbetena vid LKABs bygge av ett nytt kulsinterverk och elektriska installationsarbeten som utförs av företag inom Skanska-koncernen. Inget av dessa företag har med förhandlingarna att göra. I tidningen Byggindustrin ( ) säger Skanskas informationsdirektör Agneta Ljunggren: Det känns orimligt att rikta åtgärder mot ett enskilt företag som inte är part i konflikten och som inte har möjlighet att påverka förhandlingarna, eller ens förhandlingsviljan. Detta borde vara ett tillräckligt tydligt exempel på att de svenska konfliktreglerna måste ändras, skriver Björn Tibell i EFAs pressmeddelande. Han tillägger: Utvidgningsvarslet, som är ett nålstick mot energiföretagen, läggs under redan pågående medling och innan medlarna ens hunnit lägga ett första bud. Det är ett märkligt agerande. Medlarnas första bud 4 december Vid 14-tiden överlämnar medlarna i avtalskonflikten mellan EFA och SEF ett heltäckande bud till parterna. I sin hemställan till parterna skriver medlarna följande: Förslaget innebär att kraftverksavtalet tillförs regler som innebär att utländska företag som blir tillfälliga medlemmar i EFA inrangeras i avtalet på samma villkor som svenska företag som blir permanenta medlemmar. I förslaget ingår att tvist om vilka lönenivåer eller löneintervaller som skall tillämpas skall avgöras i den av parterna utsedda Nämnden för lönefrågor. Nämnden skall vid sin bedömning utgå från att parternas avsikt är att det aktuella företaget skall ha ett jämförbart löneläge med andra liknande företag på orten/regionen. Därvid skall hänsyn tas till arbetskraftens yrkessammansättning

16 Vad nu sagts gäller både om det är fråga om tillfälligt eller permanent medlemskap i EFA. Ovanstående innebär att vårt förslag inte ger något utrymme för vad som i tvisten mellan parterna anförts som lönedumpning. Det innebär även likvärdig reglering i övrigt av avtalsvillkoren för svenska och utländska anställda och företag. Till övriga delar bygger förslaget i huvudsak på vad vi kunnat utläsa av vad parterna i sina direktförhandlingar tidigare varit ense om. EFAs VD Björn Tibell skriver i ett pressmeddelande: Medlarnas bud ligger helt i linje med den överenskommelse som tidigare träffats mellan Svenskt Näringsliv och LO. Vi har utan reservationer accepterat medlarnas bud. SEF säger nej till budet. Medlingsinstitutet beslutar att SEF skall skjuta på konflikten 6 december Medlingsinstitutet beslutar att SEF skall skjuta upp de varslade stridsåtgärderna i två dygn, fram till den 9 december kl Medlingsinstitutet kan göra det om det främjar en god lösning av tvisten. I detta fall konstaterar Medlingsinstitutet att medlarna haft begränsad tid till sitt förfogande. Det är andra gången i Medlingsinstitutets historia som beslut fattades om att skjuta på en stridsåtgärd. Björn Tibell förutser i ett pressmeddelande samma dag en tuff efterdebatt eftersom den aktuella avtalstvisten på ett näst intill övertydligt sätt visar på obalansen i de nuvarande konfliktreglerna. Det borde vara en självklarhet att stridsåtgärden riktar sig mot den som är part i och har möjlighet att påverka den aktuella avtalstvisten. Sympatiåtgärder är en absurditet som snarast borde förbjudas. Varför ska det finnas regler om man inte får utnyttja dem? Och ska reglerna ändå bort är det väl lika bra att passa på. Ronny Wenngren om konfliktreglerna i DN 6 december. 7 december Medlingsförhandlingarna fortsätter under hela dagen och kvällen

17 EIO gör en s.k. fredspliktsinvändning till SEF för att förmå SEF att dra tillbaka sina varslade sympatiåtgärder. EIO anser att stridsåtgärden är olaglig eftersom den kom så nära inpå den primära stridsåtgärden mot EFA. EIO anser också att sympatiåtgärden strider mot huvudavtalet genom att den inte gällde total arbetsnedläggelse. Medlarnas andra bud 8 december Medlarna lämnar ett nytt slutbud under eftermiddagen. I slutbudet garanteras de utländska företag som beviljas tillfälligt medlemskap i EFA samma villkor som svenska permanenta medlemmar. Medlarna skriver återigen att förslaget inte ger något utrymme för vad som i tvisten mellan parterna anförts som lönedumpning. Medlingen bryter samman vid 19-tiden sedan SEF sagt nej till medlarnas slutbud, medan EFA än en gång säger ja. Konflikten är därmed ett faktum från den 9 december kl SEF meddelar först EIO att man inte godtog fredspliktsinvändningen. EIO väljer då att stämma SEF till Arbetsdomstolen, som omedelbart utfärdar stämningen. EIO kräver SEF på kronor i skadestånd. SEF beslutar under eftermiddagen att skjuta upp sympatiåtgärderna på EIOs område till den 27 december. Konflikten utlöses 9 december Konflikten utlöses. LO-tidningen skriver om varslens svårtolkade utformning. Enligt ombudsmannen Mikael Benthin ger varslen arbetsgivarna ansvaret för att rätt personer går ut i strejk. Han säger: Informerar inte arbetsgivaren sina anställda om konflikten så dras hela företaget in i strejken. Det är med tanke på AD-domen mot SEF så sent som den 30 november (se ovan) en öppen fråga om ett sådant synsätt håller. En oklar utformning av varslen skapar osäkerhet om vad som gäller. En fråga man kan ställa sig är om SEF medvetet vill skapa denna osäkerhet, i syfte att kunna utnyttja den. 10 december Under förmiddagen återupptas förhandlingarna mellan SEF och EFA

18 Den fråga som återstår för medlarna att ena parterna om är de regler som skall gälla då ett svenskt företag blir permanent medlem i EFA. Frågan om förfarandet då ett utländskt företag blir tillfällig medlem i EFA är parterna överens om. I Dagens Industri gör Medlingsinstitutets generaldirektör Anders Lindström mycket starka uttalanden mot SEF: Enligt min bestämda uppfattning är detta en onödig konflikt. Det faktum att slutbudet tillgodoser elektrikernas krav gör att vi inte förstår varför de konfliktar. SEF har också gett Anders Lindström muntliga utfästelser om att inte fullfölja strejkvarslet så länge som förhandlingarna pågick. De höll inte vad de lovade. Enligt DI är uttalandena dynamit på svensk arbetsmarknad. Nytt slutbud och avtal 11 december Ett nytt avtal blir klart sedan både EFA och SEF tackat ja till medlarnas definitiva slutbud. EFA fick igenom vad huvudorganisationerna beslutat, att fredsplikt skall gälla vid inrangeringsförhandlingar. SEF fick igenom att för svenska företag skall lönerna regleras i nivå med vad som är etablerat på Kraftverksavtalets område och att den senast tillgängliga lönestatistiken skall vara normerande för fastställandet av lönenivån. Avtalet ger 2,3 procent i löneökningar och är 13 månader långt. Det ger rätt till två dagars tjänstledighet per år. Nytt är också att dygnsvila som infaller under arbetstid inte ger löneavdrag. Den sista stötestenen gällde formuleringarna kring vad som skall gälla för lönesättningen vid inrangeringsförhandlingarna. Denna lydelse fick SEF igenom: Om parterna inte kommer överens om annat skall utgående löner vid företaget vid inrangeringen regleras så att lönenivån vid företaget ligger på den nivå som gäller på Kraftverksavtalets område. Senast tillgänglig länsvis redovisade lönestatistik skall därvid vara normerande för fastställandet av lönenivån. I medlarbudet den 8 december löd texten: Lönerna vid företaget skall vid inrangeringen regleras så att utgående löner ligger i nivå med vad som är etablerat på Kraftverksavtalets område. Härvid skall senast tillgänglig lönestatistik vara vägledande

19 Det var för bytet av ordet vägledande till normerande som SEF utlöste konflikten, samt för följande tillägg i avtalstexten: Med senast tillgängliga länsvis redovisade lönestatistik avses av SEF insamlade statistikuppgifter, SCBs lönestatistik samt annat av part framtaget statistikunderlag. Björn Tibell kommenterar i pressmeddelande: Den nu träffade överenskommelsen motsvarar, när det gäller det materiella innehållet, helt vad vi erbjöd elektrikerna för en månad sedan. Jag kan inte annat än instämma i vad Medlingsinstitutets generaldirektör Anders Lindström sade under gårdagen, att detta har varit en helt onödig konflikt. Björn Tibell skriver också: Det har måhända haft betydelse att SEF inte varit beslutsmässiga under medlingsförhandlingarna. Förbundsordföranden och vice d:o har under hela medlardelen av förhandlingsförloppet befunnit sig på en internationell facklig konferens i Argentina i stället för att på plats ta ansvar för avtalstvisten. I slutrundan under lördagen fanns heller inte SEFs förhandlingsdelegation på plats, varför arbetstagarsidan inte var beslutsmässig. Agerandet ger långt ifrån ett professionellt och seriöst intryck. Björn Tibell framhåller att medlarna Gunnar Högberg och Göte Larsson gjort en beundransvärd insats i en mycket besvärlig förhandlingssituation. Så förhandlar SEF SEF ställer krav som det inte går att förhandla om, t.ex. att de individuella lönerna skall vara lägst genomsnittslön SEF ställer nya krav när ett nytt skede inträder, t.ex. vid strandning eller efter att ett medlarbud har förkastats SEF vägrar att anpassa Kraftverksavtalet i enlighet med rekommendationsöverenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och LO SEF vägrar att acceptera Svenskt Näringslivs och LOs gemensamma avgörande om hur lönetvister skall lösas SEF hade inte sin förbundsledning i Sverige under konflikten SEF hade inte sin stora förhandlingsdelegation inkallad under den avslutande medlingsförhandlingen varför ställningstagandet till slutbudet fick fördröjas med ett dygn

20 Så använder SEF konfliktvapnet SEF varslar om konflikt innan medlarna ännu hunnit sätta sig in i sitt uppdrag SEF varslar om utökad konflikt innan medlarna ännu hunnit presentera sitt bud SEF varslar om sympatiåtgärder med sig själv SEF utformar varslen så att de är mycket svåra att uttolka. Det framgår inte av varslen vilka företag som omfattas av stridsåtgärderna SEF utformar sympatiåtgärderna så att de lamslår företag som inte är berörda av eller kan påverka primärkonflikten SEF vägrar skjuta upp sitt varsel för att ge medlarna mer tid i stället tvingas Medlingsinstitutet att besluta om att SEF skall skjuta upp konflikten SEF vägrar att acceptera EIOs fredspliktsinvändning i stället tvingas EIO att stämma SEF till Arbetsdomstolen. Först då skjuter SEF upp sympatiåtgärden SEF utlöser strejken trots att Medlingsinstitutets generaldirektör i ett unikt uttalande kallar den en onödig konflikt, eftersom SEF fått sina krav tillgodosedda SEF hävdar att det är arbetsgivarens sak att se till att rätt personer är uttagna i strejk