r apportserie 2014:1 Säkerheten i domstol för målsägande och vittnen

Transkript

1 Domstolsverkets r apportserie 2014:1 Säkerheten i domstol för målsägande och vittnen

2 Diarienummer Omslagsbild Staffan Gustavsson Tryckt på Edita Bobergs, Falun, oktober 2014

3 Innehåll 1 Sammanfattning Inledning Uppdraget Syfte Avgränsningar Arbetets bedrivande Rapportens disposition Trakasserier, hot och våld mot målsägande och vittnen Inledning Inställda förhandlingar förhörspersoners utevaro Brottsutvecklingen och kriminella nätverk Övergrepp i rättssak Brås rapport om otillåten påverkan Brås rapport Bemötande i domstol Ansvaret för och arbetet med säkerhet i domstol Domstolarna Domstolsverket Domstolslokaler Inledning Beskrivning av domstolslokalerna Målsägandenas och vittnenas upplevelse av domstolslokalerna Analys och åtgärdsförslag Modern teknik Inledning Beskrivning av den moderna tekniken i domstolarna Målsägandenas och vittnenas upplevelse av ljud- och bildöverföring Analys och åtgärdsförslag Säkerhetskontroller Inledning Beskrivning av de fasta säkerhetskontrollerna Målsägandenas och vittnenas upplevelse av fast säkerhetskontroll Analys och åtgärdsförslag Ordningsvakter Inledning Tidigare undersökningar Beskrivning av tingsrätternas bemanning och organisation av ordningsvakter Målsägandenas och vittnenas upplevelse av ordningsvakterna Analys och åtgärdsförslag Extern samverkan och kommunikation Inledning Beskrivning av extern samverkan och kommunikation Analys och åtgärdsförslag Rutiner och riktlinjer Inledning

4 10.2 Beskrivning av tingsrätternas rutiner och riktlinjer Analys och åtgärdsförslag Information till målsägande och vittnen Inledning Vikten av information Information om rättsprocessen Information om möjliga säkerhetsarrangemang i kallelsen Våra intervjuer med målsägande och vittnen Analys och åtgärdsförslag Bemötande av målsägande och vittnen Inledning Bemötandearbete inriktat på säkerhetsfrågor Vittnesstödsverksamheten Målsägandenas och vittnenas upplevelser av bemötandet i samband med domstolsbesöket och kontakter med vittnesstöd Analys och åtgärdsförslag Effekten av säkerhetsarbetet och det fortsatta arbetet - slutsatser Inledning Den objektiva säkerheten Den subjektiva säkerheten Allmänt om Domstolsverkets förslag Framtida arbete och utvärdering av säkerhetsarbetet Bilagor 1. Uppdragsplan 2. Enkätundersökning 3. Intervjufrågor till säkerhetsansvariga 4. Intervjufrågor till målsägande och vittnen 5. Intervjuernas genomförande 4

5 1 Sammanfattning Inledning I regleringsbrevet för 2013 har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att utvärdera säkerheten i domstol för målsägande och vittnen. Det övergripande syftet med uppdraget har varit att redogöra för och utvärdera dels det arbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar för att målsägande och vittnen ska vara trygga och säkra i domstol, dels hur målsägande och vittnen upplever tryggheten och säkerheten i domstol. Ambitionen har således varit att utvärderingen ska ske från såväl ett objektivt som ett subjektivt synsätt. Domstolsverket har genomfört dels en enkätundersökning i samtliga tingsrätter, vilken har kompletterats med intervjuer med säkerhetsansvariga på sex utvalda tingsrätter, dels en intervjuundersökning med målsägande och vittnen. Resultatet från Domstolsverkets undersökningar har sedan jämförts med tidigare undersökningar på området. Det övergripande målet för säkerhetsarbetet inom Sveriges Domstolar är att det finns ett högt säkerhetsmedvetande och att lokalerna är säkra och uppfattas som trygga. För att en god säkerhetsnivå ska kunna upprätthållas krävs ett strukturerat och aktivt arbete inom en rad olika områden. Säkerhetsnivån varierar mellan domstolarna med hänsyn till dels domstolarnas skilda förutsättningar, dels vilka ekonomiska och personella resurser som avsätts för ett proaktivt säkerhetsarbete. En väsentlig utveckling av säkerhetsarbetet har dock skett de senaste åren och såväl Domstolsverket som domstolarna arbetar mer strukturerat och medvetet med bemötande- och säkerhetsfrågor. Arbetet har lett till att säkerhetsnivån generellt har höjts på domstolarna och att många trygghetsskapande åtgärder har vidtagits, vilket medför positiva effekter för målsägande och vittnen. Domstolsverkets slutsats är att säkerheten för målsägande och vittnen i domstol allmänt sett är god, men att det på vissa områden kvarstår en del förbättringsoch utvecklingsarbete. Det ska framhållas att alla förslag inte är relevanta för alla domstolar eftersom domstolarnas förutsättningar och säkerhetsarbete skiljer sig åt. Varje enskild domstol får lokalt undersöka vilka åtgärder som krävs för att ytterligare förbättra säkerheten och tryggheten för målsägande och vittnen. Domstolslokaler Tingsrätterna har genomgått ett stort antal om- och nybyggnationer de senaste åren och i den processen har stor hänsyn tagits till säkerhetsaspekter. Domstolslokalerna håller nu generellt en hög eller mycket hög säkerhetsstandard. Ett mindre antal tingsrätter har dock lokaler där åtgärder behöver vidtas för att de ska hålla samma säkerhetsstandard som majoriteten. Förutom att vissa domstolar bör prioriteras från ett säkerhetsperspektiv när det gäller ny - eller ombyggnation finns det ett generellt behov på tingsrätterna av fler samtalsrum som kan användas som separata väntrum för målsägande och vittnen. Det finns även ett generellt behov av fler väntrum för allmänheten som är stora och öppna, men som samtidigt tillåter att parter och förhörspersoner skiljs åt på ett naturligt sätt. 5

6 Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska kontinuerligt och aktivt arbeta med att åtgärda de brister som finns i vissa domstolslokaler så att samtliga tingsrätter håller en hög säkerhetsnivå. Domstolsverket ska vid om- och nybyggnation av domstolslokaler fortsätta att arbeta aktivt med åtgärder som gör att målsägande och vittnen kan hållas åtskilda från tilltalade och andra förhörspersoner. Det ska bland annat ske genom att antalet samtalsrum som kan användas som separata väntrum utökas och genom mer ändamålsenligt utformade väntrum. Modern teknik Inom Sveriges Domstolar har det under de senaste åren gjorts stora investeringar för att utrusta förhandlingssalar och samtalsrum med modern teknik för ljudoch bildöverföring. Sådan teknik fyller en viktig funktion bl.a. i mål där säkerhetsaspekter aktualiseras. I dag är knappt hälften av förhandlingssalarna och förberedelserummen i tingsrätterna utrustade med videokonferensteknik. Behovet av teknik för ljud- och bildöverföring kommer fortsatt att öka. Framförallt gäller det videokonferensteknik i förhandlingssalar och förberedelserum, men det finns även behov av att installera utrustning för medlyssning med bild och videokonferensteknik i fler samtalsrum och rum med frihetsberövade. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska fortsätta att arbeta aktivt mot målet att samtliga förhandlingssalar och förberedelserum i domstolarna ska vara försedda med videokonferensutrustning senast år Domstolsverket ska fortsätta arbetet med att förse samtalsrummen och rummen för frihetsberövade med teknik för medlyssning med bild och videokonferens. Säkerhetskontroller Under 2013 hade sex tingsrätter s.k. fast säkerhetskontroll. Utvärderingen av dessa tingsrätters erfarenhet av de fasta kontrollerna visar att kontrollerna bidragit till en höjd säkerhetsnivå och till en ökad känsla av trygghet och säkerhet hos målsägande och vittnen. Utvärderingen visar också att det kan finnas skäl att överväga att bemanna säkerhetskontrollerna med egen anställd personal och att det är viktigt att en domstol som tar beslut om fast säkerhetskontroll kombinerar detta med en väl planerad informationsinsats. Försöksverksamhet med röntgen i den fasta säkerhetskontrollen har fallit väl ut och det har visat sig att det finns flera fördelar med detta. På sikt bör röntgenutrustning användas i fasta säkerhetskontroller vid de tingsrätter som har organisatoriska förutsättningar för detta. I nuläget är det på många tingsrätter tillräckligt med andra säkerhetsåtgärder än fasta kontroller. Exempelvis att ordningsvakter är tillgängliga i allmänhetens lokaler, att modern teknik för ljud- och bildöverföring utnyttjas när det finns behov av det och att beslut om säkerhetskontroll fattas i de enskilda mål där det finns behov av det. En stor del av de tingsrätter som inte hade fast säkerhets- 6

7 kontroll genomförde också under 2013 förhandlingar i mål där det fattades beslut om säkerhetskontroll. För att även i framtiden upprätthålla en hög säkerhetsnivå i domstolslokalerna förespråkar Domstolsverket i förlängningen en ordning där säkerhetskontroller är ett permanent inslag vid inpasseringen i alla tingsrätters lokaler. En sådan ordning kräver dock lagändring och är även förenad med stora investerings- och driftskostnader. En fast säkerhetskontroll är en av flera säkerhetsåtgärder. Det är därför viktigt att de domstolar som inför fast säkerhetskontroll fortsätter att arbeta med andra proaktiva åtgärder för att skapa en trygg och säker miljö. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska, bl.a. genom dialoger med Justitiedepartementet, verka för att det skapas förutsättningar för att samtliga tingsrätter på sikt kan utrustas med fasta säkerhetskontroller. Domstolsverket ska även fortsättningsvis följa upp domstolarnas erfarenheter av fasta säkerhetskontroller och säkerställa att viktiga erfarenheter delges övriga domstolar. Domstolsverket ska sammanställa statistik över säkerhetskontrollerna och omhänderta domstolarnas synpunkter gällande byggnation och inredning i samband med införande av säkerhetskontroller. Ordningsvakter Ordningsvakter är en viktig del av domstolarnas proaktiva säkerhetsarbete. Antalet anställda med ordningsvaktsförordnande har under den senaste fyraårsperioden ökat från 80 till 125. Detta är resultatet av ett aktivt rekryteringsarbete inom Sveriges Domstolar, där domstolarnas behov av extra resurser för att kunna genomföra sådana anställningar har beaktats i högre grad i budgetprocessen. Den 1 januari 2014 saknades anställda ordningsvakter vid 16 domstolar i landet, varav 10 tingsrätter. Arbetet med en ökad rekrytering av personal med ordningsvaktsförordnande bör fortsätta för att ytterligare höja säkerhetsnivån. Varje domstol, bör, utifrån sina behov, se till att närvaron av ordningsvakter är tillräcklig för att upprätthålla en god säkerhetsnivå. Det är viktigt att ordningsvakterna har tydliga anvisningar för hur de ska fördela sin tid mellan olika arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som inte är trygghetsskapande och säkerhetshöjande bör inte vara allt för omfattande och inte heller tidsbundna. Ordningsvakter fyller en viktig funktion i domstolarnas bemötandearbete. Ett gott bemötandearbete från ordningsvakter uppskattas av målsägande och vittnen och leder till att känslan av trygghet och säkerhet ökar. Det gör det även möjligt att fånga upp behov av stöd och hjälp som enskilda målsägande och vittnen kan ha. Domstolsverkets förslag: Arbetet med en ökad rekrytering av personal med ordningsvaktsförordnande inom Sveriges Domstolar bör fortsätta för att ytterligare höja säkerhetsnivån. På sikt bör varje domstol bemannas av minst en ordnings- 7

8 vakt. De domstolar som har behov av fler ordningsvakter bör prioritera sådana anställningar. Varje domstol bör på sikt ha en tydlig arbetsbeskrivning för ordningsvakterna, som innehåller tydliga anvisningar om hur arbetstiden ska fördelas mellan olika arbetsuppgifter och hur de ska arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen. De arbetsuppgifter som är trygghetsskapande och bidrar till en hög säkerhetsnivå bör prioriteras. Extern samverkan och kommunikation På många håll i landet bedrivs ett strukturerat arbete för lokal samverkan och informationsutbyte i säkerhetsfrågor mellan myndigheterna i rättskedjan. Det förekommer även att representanter för försvararkollegiet deltar. Huvuddelen av landets tingsrätter deltar i sådan samverkan. Detta är värdefullt för att indikationer på säkerhetsproblem ska kunna fångas upp och förmedlas till de som ansvarar för säkerheten på domstolen. Det finns därför anledning att ytterligare utveckla formerna för detta. Domstolsverkets förslag: Lokal samverkan mellan domstolarna, polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården bör bedrivas i hela landet. Domstolsverket ska stödja och uppmuntra sådan samverkan. Rutiner och riktlinjer Målsägande och vittnen berörs, liksom övriga besökare i tingsrätten, allmänt av domstolarnas säkerhetsplaner. Vid i princip samtliga tingsrätter finns även muntliga rutiner och arbetssätt som rör förhörspersoners säkerhet. Däremot är detta sällan dokumenterat i särskilda skriftliga rutiner och riktlinjer. För att underlätta säkerhetsarbetet och främja en enhetlig syn på säkerhetsfrågor bör skriftliga rutiner och riktlinjer som rör förhörspersoners säkerhet tas fram. Dessa bör behandla ansvarsfördelning, informationshantering, särskilda rutiner i säkerhetsmål, säkerhetsarrangemang i övriga mål och samverkan och informationsutbyte med externa aktörer. Domstolsverkets förslag: Domstolarna bör utveckla samt ta fram skriftliga riktlinjer för säkerhetsarbetet gällande målsägande och vittnen. Dessa bör även omfatta andra förhörspersoner som det kan finnas en hotbild mot, som tilltalade. Domstolsverket ska bistå domstolarna i detta arbete, bl.a. genom att revidera mallen för säkerhetsplaner och ge exempel på ändamålsenliga riktlinjer i frågor som rör säkerheten för förhörspersoner. Information till målsägande och vittnen En viktig del i arbetet för att målsägande och vittnen som kallas till domstol ska känna sig trygga och säkra är att de kan få information om hur en rättegång i allmänhet går till och vilka skyddsåtgärder som finns att tillgå. Sådan information har även betydelse för att förebygga otillåten påverkan mot målsägande och vittnen. I ett flertal undersökningar har det framkommit att målsägande och vittnen efterfrågar ytterligare och tydligare information. Denna bild framkommer även i vår intervjuundersökning. 8

9 Den typ av information som efterfrågas finns i många fall redan i dag, t.ex. på Sveriges Domstolars webbplats och i mobilapplikationen Domstolsguiden. Det finns dock anledning att ytterligare utveckla och förtydliga denna och att fortsätta arbetet för att informationen ska nå de som efterfrågar denna. För att öka förutsättningarna för detta bör informationen lämnas på olika sätt och vid olika tidpunkter. Vilken information som lämnas skiljer sig i vissa fall åt mellan domstolarna. Detta beror på att innehållet i kallelserna är olika samt att närvaron av ombud, vittnesstöd eller informerande domstolspersonal varierar. Det är därför viktigt att Sveriges Domstolar fortsättar att arbeta med informationsfrågorna för att förbättra och förtydliga informationen, t.ex. i mallar för kallelser och informationsbilagor till kallelserna. Domstolsverkets förslag: Domstolarna bör se till att målsägande och vittnen får ytterligare och tydligare information om rättsprocessen och säkerhets- och trygghetsåtgärder. Målsägande och vittnen bör informeras på olika sätt och vid flera tillfällen. Domstolarna bör i möjligaste mån erbjuda visningar av rättegångssalen före förhandlingsdagen. Domstolsverket ska bistå domstolarna i informationsarbetet, bland annat genom att fortsätta det pågående arbetet med en översyn av kallelsemallarna och framtagandet av en informationsbilaga till kallelserna för parter och vittnen i brottmål. Domstolsverket ska framöver se över och utveckla informationen i de broschyrer och faktafoldrar som riktar sig till målsägande och vittnen. Vidare ska verket framöver se över Sveriges Domstolars webbplats så att informationen till målsägande och vittnen blir bättre och mer tillgänglig. Bemötande av målsägande och vittnen Det kontinuerliga bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar är en viktig del i arbetet för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra i domstolsmiljön. Resultatet från vår intervjuundersökning, som stöds av tidigare brukarundersökningar, visar att målsägande och vittnen överlag upplever bemötandet från domstolspersonal och vittnesstöd som gott. Det framkommer dock i undersökningarna att alla målsägande och vittnen inte blir mottagna och informerade av domstolspersonal eller vittnesstöd. Det finns anledning att överväga åtgärder för att domstolarna i än högre grad kan fånga upp de som har behov av stöd och hjälp. En viktig del i bemötandearbetet är att all domstolspersonal, som i olika skeden kommer i kontakt med målsägande och vittnen är lyhörda och lämnar sådan information som personen behöver för att känna sig trygg och säker. Det bör också finnas personal i receptionen eller i allmänhetens väntrum som är tillgängliga för att besvara frågor och som kan ta emot målsägande och vittnen, t.ex. för att ledsaga dem till samtalsrum. Vittnesstödsverksamheten är generellt uppskattad av såväl målsägande och vittnen, som domstolarna och bidrar till ökad trygghet. Alla målsägande och vittnen 9

10 erbjuds dock inte stöd och hjälp. Skälet för detta är bland annat att det inte finns vittnesstöd närvarande på alla domstolar dagligen samt att antalet vittnesstöd inte alltid motsvarar behovet. Målsättningen bör vara att alla målsägande och vittnen erbjuds ett likvärdigt stöd över hela landet. Domstolsverkets förslag: Det bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar ska fortsätta. Domstolarna bör överväga att införa rutiner som innebär att målsägande och vittnen uppmanas att anmäla sig i receptionen vid ankomst och att det vid ankomsten finns personal tillgänglig som har möjlighet att informera om rättsprocessen och vilka trygghetsskapande åtgärder som domstolen kan erbjuda. De domstolar som inte har vittnesstöd närvarande vid varje brottmålsförhandling med målsägande och vittnen bör, tillsammans med den lokala vittnesstödsverksamheten, arbeta för att uppnå detta. Domstolarna bör se över samarbetet med den lokala vittnesstödsverksamheten och vid behov utveckla och förstärka detta. För att tydliggöra formerna för och förväntningarna på vittnesstödsverksamheten är det önskvärt att skriftliga lokala riktlinjer upprättas. Effekten av säkerhetsarbetet och det fortsatta arbetet slutsatser Sammanfattningsvis gör Domstolsverket bedömningen att säkerheten för målsägande och vittnen i domstol allmänt sett är god, men att det på vissa områden kvarstår en del förbättrings- och utvecklingsarbete. Det är dock viktigt att betona att det är mycket sällsynt att en målsägande eller ett vittne utsätts för våld eller hot i domstolslokalerna. Samtidigt är det viktigt att det bedrivs ett aktivt arbete för att domstolarna även i framtiden ska vara säkra och upplevas som trygga. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska i större utsträckning informera allmänheten om att det inom Sveriges Domstolar bedrivs ett aktivt arbete för att höja säkerheten för målsägande och vittnen och att den faktiska risken för att målsägande eller vittnen utsätts för trakasserier, hot eller våld i domstolens lokaler är mycket liten. 10

11 2 Inledning 2.1 Uppdraget Den 1 juli 2012 trädde bestämmelser i kraft som har till syfte att stärka säkerheten i domstolarna och skapa förutsättningar för alla som besöker eller verkar i en domstol att känna sig trygga och säkra där (prop. 2011/12:63). Riksdagen har gett regeringen till känna att det finns skäl att genomföra en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen (bet. 2011/12:JuU24 och rskr. 2011/12:234). I anledning av detta har regeringen i regleringsbrevet för 2013 avseende Sveriges Domstolar gett Domstolsverket i uppdrag att genomföra en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen. Vid uppdragets genomförande ska Domstolsverket samråda med Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. Uppdraget skulle enligt regleringsbrevet för 2013 redovisas senast den 31 december Domstolsverket anhöll emellertid den 2 september 2013 om förlängd uppdragstid till och med den 30 juni 2014, vilket regeringen beviljade i regleringsbrevet för Uppdraget har utförts i enlighet med en fastställd uppdragsplan, se bilaga 1. Bakgrunden till regeringsuppdraget är ett betänkande från Justitieutskottet; Ökad säkerhet i domstol (bet. 2011/12:JuU24), där utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. I betänkandet behandlas proposition 2011/12:63 Ökad säkerhet i domstol samt tre motioner. I propositionen lämnas förslag som har till syfte att stärka säkerheten i domstolarna och skapa förutsättningar för alla som besöker eller verkar i en domstol att känna sig trygga och säkra där. Regeringen föreslår en ny och enhetlig reglering av förutsättningarna för säkerhetskontroll i domstol. Uppdelningen mellan allmän och särskild säkerhetskontroll tas bort. Säkerhetskontroll i domstol får enligt förslaget genomföras om sådan kontroll behövs för att begränsa risken för att det i en domstols lokaler eller i andra lokaler som används vid domstolsförhandling begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse viss tid, dock längst tre månader, eller en viss förhandling. Med anledning av propositionen väcktes flera motioner. I en av motionerna pekar motionärerna på behovet av ett förbättrat skydd och ökad säkerhet för vittnen och målsägande. Enligt motionärerna bör det närmare utredas hur det ser ut med säkerheten för vittnen och målsägande i domstol och i detta arbete bör det särskilt ingå hur skyddet för personer som har utsatts för våld i nära relationer kan utvecklas (2011/12:Ju9 (MP)). Justitieutskottet anför i betänkandet att utskottet instämmer i vad som framförs i motionen om att det är av mycket stor vikt att målsägande och vittnen som befinner sig i domstol ska känna sig trygga och säkra. Utskottet framhåller vidare att det saknas en heltäckande bild av det arbete som utförs i domstolarna för att skydda målsägande och vittnen och vilken effekt arbetet haft. Utskottets uppfattning är därför att det finns skäl att genomföra en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen och att detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet föreslår således att motionsyrkandet i denna del ska bifallas av riksdagen. 11

12 2.2 Syfte Det övergripande syftet med uppdraget har varit att redogöra för och utvärdera det arbete som bedrivs inom tingsrätterna och Domstolsverket för att målsägande och vittnen ska vara trygga och säkra när de befinner sig i domstol samt att redogöra för och utvärdera hur målsägande och vittnen upplever tryggheten och säkerheten i domstol. Ett annat syfte med uppdraget har varit att utifrån studiens resultat utvärdera om det arbete som bedrivs är tillräckligt för att svara mot de krav på säkerhet som målsägande och vittnen ställer och om olika vidtagna åtgärder, bland annat de nya reglerna om säkerhetskontroll, fått effekt avseende tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. Slutligen har syftet med rapporten varit att lämna förslag på åtgärder som kan förbättra tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen. 2.3 Avgränsningar Undersökningen omfattar endast tingsrätternas säkerhetsarbete för målsägande och vittnen samt hur målsägande och vittnen upplever tryggheten och säkerheten i tingsrätt. Det huvudsakliga skälet för att undersökningen inte omfattar de andra domstolsslagen är att målsägande och vittnen främst förekommer i tingsrätterna. Efter reformen En modernare rättegång (EMR) är huvudregeln att förhöret med målsägande och vittnen från tingsrätten spelas upp i hovrätten och att personerna inte kallas på nytt. I uppdraget ingår inte att redogöra för hur andra aktörer såsom åklagare, advokater och andra processförare samt vittnesstöd ser på och arbetar med säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. I uppdraget ingår inte heller att undersöka hur ordningen på domstolarna fungerar i vid bemärkelse (se istället Domstolsverkets rapport Ordning i domstol - förutsättningar och arbetsformer, DV-rapport 2012:2), utan endast hur säkerhetsarbetet för målsägande och vittnen ser ut. När det gäller förekomsten av hot eller annan otillåten påverkan mot målsägande eller vittnen utgår Domstolsverket från vad som framkommit i Brottsförebyggande rådets rapport Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (Rapport 2008:8). Under arbetets gång har regeringen uppdragit åt Domstolsverket att tillsammans med Brottsoffermyndigheten lämna förslag till en långsiktig och hållbar finansiering av vittnesstödsverksamheten. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 september Arbetets bedrivande Arbetssätt Uppdragsorganisationen har bestått av styrgrupp, uppdragsgrupp och intervjuundersökningsgrupp. Uppdragsgruppen har haft löpande avstämningar med styrgruppen. Styrgruppsmöten har hållits vid sex tillfällen. Vidare har de fackliga organisationerna informerats. Generaldirektören och chefsjuristen har hållits informerade om arbetet. Ett utkast till slutrapport har vid ett avslutande möte föredragits för generaldirektören. Därefter har den slutliga rapporten färdigställts. Rapporten har delvis formulerats i vi-form och med vi avses Domstolsverket. 12

13 Samrådsmyndigheterna Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har informerats om arbetet och beretts tillfälle att lämna synpunkter på uppdragsplanen och enkätundersökningens frågor. De har vidare haft möjlighet att redogöra för sina eventuella arbeten och studier i ämnet och att inkomma med åtgärdsförslag som kan bidra till en ökad trygghet och säkerhet för målsägande och vittnen i domstol. Samrådsmyndigheterna har lämnat vissa åtgärdsförslag samt tips på studiematerial i ämnet. Kontakt har även förekommit med Brottsförebyggande rådet i vissa frågor Metod Utredningsarbetet inleddes med en genomgång av de statliga utredningar samt de rapporter och undersökningar från olika myndigheter som genomförts på området. Även ett flertal brukarundersökningar, dvs. intervjuer med parter och vittnen, från olika tingsrätter studerades. Under denna studie identifierades olika ämnesområden som är av betydelse för målsägandenas och vittnenas säkerhet. Information om de olika ämnesområdena har även inhämtats från olika enheter inom Domstolsverket. För att kunna redovisa och utvärdera säkerheten i domstol för målsägande och vittnen på ett så heltäckande sätt som möjligt har såväl kvantitativa som kvalitativa metoder använts. Kvantitativa i form av en enkätundersökning i samtliga tingsrätter och kvalitativa i form av intervjuer med målsägande, vittnen och säkerhetsansvariga på sex utvalda tingsrätter. Enkätundersökningens syfte var att kartlägga tingsrätternas arbete med säkerhet för målsägande och vittnen. Frågorna i enkäten handlade bland annat om rutiner, information, samverkan, lokaler och modern teknik. Svarsfrekvensen var ca 94 procent, vilket innebär att 45 av 48 tingsrätter besvarade enkäten. Enkätfrågorna och en sammanställning av enkätsvaren återfinns i bilaga 2. För att komplettera och fördjupa den kunskap som kom fram i enkätsvaren genomfördes därefter kvalitativa intervjuer med säkerhetsansvariga vid sex tingsrätter; Malmö, Göteborg, Stockholm, Södertälje, Eskilstuna och Umeå. För att få ett representativt urval vid valet av tingsrätter beaktades förhållanden såsom domstolens storlek, ålder på domstolsbyggnaden, fast säkerhetskontroll och geografiskt läge. Intervjufrågorna återfinns i bilaga 3. För att undersöka hur målsägande och vittnen upplever tryggheten och säkerheten i domstol och för att kunna se vad tingsrätternas arbete med de här frågorna får för effekter har intervjuer med målsägande och vittnen genomförts vid ovan nämnda tingsrätter. Avsikten har varit att få fram erfarenheter, synpunkter och konkreta exempel på vad som gör att de här grupperna känner sig trygga och säkra respektive otrygga och osäkra. Intervjufrågorna återfinns i bilaga 4. I bilaga 5 finns en utförligare beskrivning av intervjuerna. Med utgångspunkt i forskningen 1, som i dag inte anser att en företeelse blir viktig först då den har uppnått en viss bestämbar storlek, tar de kvalitativa intervjuerna inte sikte på att bedöma hur utbredda olika åsikter om säkerhet och trygghet i domstol är. Det handlar snarare om att beskriva erfarenheter och synpunkter i ämnet. Även de erfarenheter och synpunkter som är mindre vanliga men ändå av olika anledningar är värda att lyftas fram, ges utrymme i beskrivningen. Möjlig- 1 Krag Jacobsen, Jan, Intervju - konsten att lyssna och fråga, Lund: Studentlitteratur, 1993, s

14 heten att dra några slutsatser om hur många som har en viss åsikt om säkerhet och trygghet i domstol har därmed fått träda tillbaka till förmån för avsikten att låta många röster framträda. En så kallad teoretisk mättnad anses ha uppnåtts då samtliga erfarenheter och synpunkter kring ett fenomen har lokaliserats. Fler intervjuer skulle då inte bidra med några nya kunskaper i ämnet. 2 Resultatet av intervjuundersökningarna är således inte representativt för alla målsägande och vittnen eller alla säkerhetsansvariga på tingsrätterna, vilket inte heller är syftet. Under tiden som detta uppdrag pågått har Domstolsverket i ett annat sammanhang genomfört en utvärdering av de s.k. fasta säkerhetskontrollerna genom en enkät riktad till de sex tingsrätter som har haft en sådan säkerhetskontroll under Syftet med utvärderingen var främst att belysa på vilket sätt som de fasta säkerhetskontrollerna har bidragit till en ökad säkerhet i domstol. Syftet var också att tillvarata goda erfarenheter och identifiera förbättringsområden. Enkäten har sedan kompletterats med telefonintervjuer. Resultatet av utvärderingen har studerats även inom ramen för detta uppdrag Förutsättningar för utvärderingen Slutligen bör något nämnas om förhållandet mellan de subjektiva erfarenheterna av säkerhet, exempelvis förhörspersonernas upplevelse av otrygghet, och en mer objektivt föreliggande fara för en persons säkerhet. Det kan konstateras att allt som upplevs som otrygghet av förhörspersonerna inte uppfyller kriterierna för vad domstolarna anser vara en säkerhetsrisk. Domstolsverkets ambition är att analysera och utvärdera säkerheten i domstol för målsägande och vittnen såväl från ett objektivt synsätt, som från ett subjektivt synsätt. För att klarlägga hur det är ställt med den objektiva säkerheten analyseras och utvärderas de faktiska förhållandena i domstolarna såsom lokaler, tillgång till modern teknik, ordningsvakter och säkerhetskontroll. I denna del ingår även Domstolsverkets och tingsrätternas arbete vad gäller samverkan, rutiner, utbildning, information och bemötande. För att klarlägga hur det är ställt med den subjektiva säkerheten analyseras och utvärderas den av målsägande och vittnen upplevda säkerheten och deras syn på information, bemötande, lokaler, ordningsvakter och säkerhetskontroll. Den upplevda säkerheten är av stor betydelse eftersom förhörspersoner som upplever att de inte är säkra och trygga i domstol agerar utifrån denna känsla, vilket innebär att det får konsekvenser för inställningen till att medverka i rättsprocessen och på vilket sätt medverkan sker. Även förtroende för domstolen kan påverkas. Synliggörande och erkännande av målsägandenas och vittnenas perspektiv handlar om förtroendefrågor som är grundläggande för att rättsväsendet ska kunna fungera. Att undersöka och utvärdera hur det är ställt med säkerheten i domstol för målsägande och vittnen är förenad med vissa svårigheter. Då säkerhet inte kan mätas eller graderas på en skala skiljer sig bedömningen åt av vad som är god säkerhet. Olika aktörer har utifrån sina perspektiv och erfarenheter olika föreställningar om vad som kännetecknar god säkerhet. En annan svårighet är att Domstolsverket inte tidigare på ett samlat sätt har undersökt och utvärderat sä- 2 Mc Cracken, Grant, The long interview, London: Sage Publications, 1988, s. 98 och Bryman, Alan, Kvalitet och kvantitet i samhällsvetenskaplig forskning, Lund: Studentlitteratur, 1997, s

15 kerheten för målsägande och vittnen i domstolarna. Det är därför svårt att uttala sig om vissa resultat av undersökningarna eftersom det inte finns något jämförelsematerial. När det gäller enkätundersökningen finns det även indikationer på att vissa av frågorna har tolkats olika av respondenterna, vilket gör att resultatet i en del fall kan vara något svårtolkat. 2.5 Rapportens disposition I kapitel 3 ges en beskrivning av förekomsten av trakasserier, hot och våld mot målsägande och vittnen samt konsekvenserna av sådana påtryckningar. Kapitel 4 innehåller beskrivningar av hur ansvaret för säkerhet i domstol för målsägande och vittnen fördelar sig mellan Domstolsverket och domstolarna samt hur arbetet i denna fråga bedrivs på verket och i domstolarna. De olika ämnesområdena som har studerats i uppdraget behandlas i kapitel Ämnesområdena är domstolslokaler, modern teknik, säkerhetskontroller, ordningsvakter, extern samverkan och kommunikation, rutiner och riktlinjer, information samt bemötande. Varje kapitel inleds med Domstolsverkets bedömningar och förslag samt avslutas med analys och åtgärdsförslag. När det gäller redovisningen av intervjuundersökningarna har avsikten varit att för respektive ämnesområde visa de övergripande mönster som framträder ur undersökningarna och att genom citat från intervjuerna ge konkreta exempel på erfarenheter och synpunkter. I kapitel 13 sker en sammanfattande analys angående säkerhetsarbetet för målsägande och vittnen. 15

16 3 Trakasserier, hot och våld mot målsägande och vittnen 3.1 Inledning För en effektiv och rättssäker brottmålsprocess är det en grundläggande förutsättning att målsägande och vittnen vill och vågar berätta vad de har iakttagit eller varit med om. Under domstolsförhandlingen utgör uppgifterna från målsägande och vittnen en del av bevisningen i målet och är ofta avgörande för bedömningen av skuldfrågan. Genom trakasserier, hot och våld kan dock gärningspersoner utöva påtryckningar mot målsägande och vittnen för att hindra dem från att medverka vid förhandlingen. Sådan otillåten påverkan är särskilt allvarlig eftersom det inte bara riktar sig mot individer utan även utgör ett hot mot det rättsliga systemet och ytterst mot ett demokratiskt samhälle. Problematiken har på senaste tid uppmärksammats i media och olika händelser där målsägande och vittnen har hotats, trakasserats och utsatts för våld har skildrats. Men även fall om att vittnen inte vågar framträda har beskrivits. Uttalanden som något måste göras - de kriminella gängen utgör ett allt allvarligare hot och att en skräckens kultur breder ut sig där ingen ser, ingen hör och ingen vågar berätta framförs i diskussionen. I debatten har det bland annat uttryckts krav på att anonyma vittnesmål ska tillåtas eller i vart fall utredas. Men det pekas även på att det är viktigt att skapa en trygg miljö i domstolarna och garantera säkerheten för målsägande och vittnen för att få personer att ställa upp och vittna. 3 Olika myndigheter har pågående arbeten med att nå ut med information om vikten av att ställa upp och vittna. Projekten riktar sig främst till ungdomar. Ett exempel är de lokala projekten Våga vittna som drivs på flera platser i Sverige och är ett samarbete mellan flera myndigheter såsom Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndighetens vittnesstödprojekt, Åklagarmyndigheten, polisen, Socialtjänsten och Stödcentrum, i syfte att öka förståelsen för rättsprocessen bland ungdomar och därmed förmå dem att vittna. 3.2 Inställda förhandlingar förhörspersoners utevaro Riksrevisionen har i sin rapport Inställda huvudförhandlingar i Brottmål (RiR 2010:7) granskat orsaker till inställda huvudförhandlingar. Riksrevisionen konstaterar i rapporten att mellan åren 1995 och 2010 har ungefär var fjärde huvudförhandling i brottmål i landets tingsrätter ställts in och att två primära orsaker till detta är utevaro och delgivningssvårigheter (s. 7). Av granskningen framgår att en orsak till att förhandlingar ställs in är att målsägande och vittnen inte är delgivna eller att de uteblir från förhandlingen. Vid intervjuer med tingsrättspersonal har det påpekats att denna företeelse blivit vanligare under senare år. Riksrevisionen framhåller i rapporten att myndigheten har uppmärksammat problemet med att vittnen på grund av rädsla inte vågat komma till förhandlingar, men att myndigheten inte särskilt granskat behovet av vittnesskydd (s. 24). Inställda förhandlingar leder enligt Riksrevisionen till ineffektivitet, rättssäkerhetsproblematik och höga kostnader. Det påpekas i rapporten att inte minst förtroendefrågan är viktig att ha i åtanke i detta sammanhang. När domstolarna kal- 3 Artikeln Utred anonyma vittnen, ledare i DN från den 15 oktober

17 lar personer till en förhandling som inte blir av, riskerar detta att bidra till ett minskat förtroende för domstolarnas arbete (s. 13). Även Åklagarmyndigheten har under senare år noterat att en tveksamhet från målsägande och vittnen att infinna sig till förhandlingar förekommer i en ökande utsträckning Brottsutvecklingen och kriminella nätverk Redan under 1990-talet riktade regeringen stor uppmärksamhet mot den organiserade brottslighetens trakasserier, hot och våld mot målsägande och vittnen. Regeringen konstaterade att utvecklingen gick mot ett hårdnande klimat vid lagföringen av vissa typer av brott, att villigheten att vittna hade minskat och att antalet fall av hot och trakasserier riktade mot vittnen hade ökat under senare år. 5 Sedan dess har den allvarliga brottsligheten ökat i omfattning och polisen konstaterar att allt fler och olika typer av kriminella nätverk upptäcks och att återväxten är god. 6 De kriminella nätverken har genom förändringar i vårt samhälle ändrat karaktär från att bestå av en handfull gäng med några tiotal medlemmar till organisationer och nätverk med ursprung i olika delar i Europa men också resten av världen med hundratals personer knutna till sig. Den organiserade brottsligheten bedriver en kontinuerlig kriminell affärsverksamhet, vilket bidrar till att det skapas starka intressen av att skydda den brottsliga verksamheten genom otillåten påverkan mot målsägande och vittnen i syfte att de inte ska samarbeta med myndigheterna. 7 Hot, trakasserier och våld mot målsägande och vittnen sker enligt polisen i stora delar av landet och omfattningen är betydande. Vissa kriminella utnyttjar sin kända våldskapacitet genom att närvara på rättegångar där de bär sina gängsymboler i syfte att påverka vittnen. Enligt polisen ägnar sig såväl grupperingar baserade på medlemskap som territoriella nätverk och etnisk/släktbaserade nätverk åt otillåten påverkan. Även enskilda individer utför otillåten påverkan. 8 Den som drabbas av påtryckningar från den organiserade brottsligheten har dock enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) ofta kunskap om verksamheten. Det är därför oftast personer inom den kriminella miljön som drabbas. Att alla hotas av den organiserade brottsligheten är en myt enligt Brå, se vidare i Övergrepp i rättssak Trakasserier och hot mot målsägande och vittnen blir allt vanligare och brottet övergrepp i rättssak 10, när någon försökt påverka rättsprocessen genom våld, hot 4 Åklagarmyndigheten, Remissvar till betänkandet Ökad säkerhet i domstol (SOU 2009:78), 5 februari Prop. 1996/97:135 Skärpning av straff för övergrepp i rättssak, s Rikskriminalpolisen, Polisens lägesbild av grov organiserad brottlighet 2012, november 2012, s SOU 2009:78 Ökad säkerhet i domstol s. 89 ff. 8 Rikskriminalpolisen, Polisens lägesbild av grov organiserad brottlighet 2012, november 2012, s. 10 f. 9 Brå, Hot mot brottsoffer och vittnen, den 9 juni Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge sådan utsaga. Är brottet 17

18 eller andra metoder, har ökat över en 15-års period. 11 Övergrepp i rättssak kan ske i samband med grundbrottet för att förhindra att en anmälan görs eller i ett senare skede som en konsekvens av en anmälan eller ett vittnesmål. Brottet kan även äga rum i samband med en rättegång eller efter det att gärningspersonen avtjänat en straffpåföljd. En specialstudie som Brå utförde år 2008 visar att anmälningar om övergrepp i rättssak hade ökat kraftigt. Mellan åren 1999 och 2006 ökade antalet anmälningar om övergrepp i rättssak från drygt till drygt per år. 12 Sedan brottstypen började redovisas som en egen post i kriminalstatistiken år 2009 har anmälningarna ökat ytterligare till mellan per år. År 2011 var antalet anmälningar som högst med fall. Därefter har antalet anmälningar minskat och förra året var antalet fall. 13 Även de lagförda brotten visar på en ökning jämfört med för 15 år sedan. Antalet lagförda övergrepp i rättssak hade nästintill fördubblats mellan åren 1998 (460) och 2007 (800). 14 Mellan åren 2008 och 2012 har antalet lagförda brott varit på en konstant nivå mellan 700 och 800 per år. År 2013 minskade dock antalet lagförda brott till Forskning visar att majoriten av de som utsatts för övergrepp i rättssak var brottsoffer i grundbrottet, medan en mindre andel var vittnen till grundbrottet. Enligt forskarna finns det flera möjliga förklaringar till att de som utsätts för övergrepp i rättssak i högre grad är brottsoffer än vittnen. Ett skäl är att brottsoffer i större utsträckning än vittnen anmäler brott. Ett annat skäl är att brottsoffret oftare är känt sedan tidigare för gärningspersonen. Hot om våld är den vanligaste formen av övergrepp i rättssak, faktiskt våld förekommer sällan. 16 Straffet för övergrepp i rättssak har skärpts vid ett flertal tillfällen 17 för att visa att samhället ser allvarligt på brottet Brås rapport om otillåten påverkan Inledning Brå redovisade under år 2008 en kartläggning rörande påtryckningar av olika slag mot brottsoffer och vittnen; Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, (Rapport 2008:8). Rapporten är central för vårt arbete och detta avsnitt bygger på denna grovt, döms till fängelse, lägst två och högst åtta år. (17 kap 10 första och tredje styckena brottsbalken). 11 Se uppgifter på Brås webbplats under Brott och statistik, Hot och påverkan: 12 Brå, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, kapitel: Övergrepp i rättssak, Rapport 2008:23, s. 400 f (2009), (2010), (2011), (2012) och (2013). Se Brås statistikdatabas över anmälda brott: 14 Brå, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, kapitel: Övergrepp i rättssak, Rapport 2008:23, s Se Brås statistikdatabas över personer lagförda brott 16 Brå, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, kapitel: Övergrepp i rättssak, Rapport 2008:23 s. 401 och Såväl i mitten av 1990-talet som under år 2002 skärptes straffskalorna. 18 Brå, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, kapitel: Övergrepp i rättssak, Rapport 2008:23, s

19 rapport. Då rapporten är sex år gammal är frågan om de fenomen som beskrivs i rapporten är gällande än i dag. Brå har emellertid uppgett att liknande resultat avseende vittnen och målsägande även framkommit i det projekt som utmynnade i Brås rapporter om utpressning och otillåten påverkan mot företag. 19 Därför drar Domstolsverket slutsatsen att rapportens resultat fortfarande är aktuella. Med otillåten påverkan avses i rapporten trakasserier, hot, våld, skadegörelse och korruption som någon använder i syfte att påverka en persons agerande till sin egen fördel. Det konstateras att påverkansformerna inte behöver vara straffbara även om de ofta är det. Otillåten påverkan är därmed ett vidare begrepp än brottet övergrepp i rättssak. Undersökningen bygger på domar och förundersökningsprotokoll hänförliga till mål om övergrepp i rättssak, uppgifter från åklagarkåren rörande misstänkt och konstaterad otillåten påverkan, registerkörning av personer som lagförts för övergrepp i rättssak, samt intervjuer med brottsoffer, vittnen, myndighetspersoner och personer från ideella sektorn som möter personer som varit utsatta för otillåten påverkan (s. 7) Struktur på otillåten påverkan Otillåten påverkan utövas enligt rapporten till största delen i samband med ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet. Det är sällsynt att otillåten påverkan sker i andra sammanhang. Oftast är det brottsoffer som drabbas och det beskrivs som ovanligt att vittnen utsätts. Brottsoffer och vittnen som inte känner till gärningspersonen sedan tidigare löper enligt studien mycket liten risk för att utsättas för påverkansförsök (s. 7 f.). Enligt undersökningen är våld en mycket ovanlig påverkansform. I rapporten påpekas att detta kan tyckas anmärkningsvärt eftersom själva grundbrottet inte sällan har inslag av våld, men att det hänger samman med att en efterföljande påverkan är mer övervägd och framåtsyftande samt att våld är mer synligt än hot (s. 8). Av rapporten framgår att de flesta påverkansförsök sker redan i anslutning till grundbrottet, i synnerhet vid ungdomsbrott och relationsvåld. Den näst vanligaste tidpunkten uppges vara vid huvudförhandlingen och då kring själva domstolsbyggnaden (s. 9). Hänvisningar görs i rapporten till forskning som visar att domstolsbyggnaden och rättegångssalen är vanliga platser för påverkan. Huvudförhandlingen är ett av de ställen där brottsoffer eller vittnen och gärningspersonen ofrånkomligen möts (s. 91). I rapporten framhålls att ett viktigt resultat är att ungdomar inte känner till att övergrepp i rättssak är ett brott och att de än mindre inser att övergrepp i rättssak ofta har ett betydligt högre straffvärde än det grundbrott som övergreppet syftar till att dölja (s. 113) Omfattning och självcensur När det gäller omfattningen av otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen påpekas det i rapporten att det finns en mörkertalsproblematik. Om den otillåtna påverkan varit effektfull kommer brottet inte till myndigheternas kännedom (s. 22). Enligt studien noterade drygt åtta procent av Sveriges åklagare misstänkta eller konstaterade fall av otillåten påverkan minst en gång under en period om fyra 19 Brå, Utpressning i Sverige, Rapport 2012:6 och Otillåten påverkan mot företag, Rapport 2012:12. 19

20 veckor. 20 Slutsatsen dras att många påverkansförsök sker innan åklagarna kommer i kontakt med brottsoffer och vittnen. Denna slutsats baseras bland annat på en jämförelse med antalet anmälda brott för övergrepp i rättssak under samma tidsperiod. 21 De fall som åklagarna rapporterade rörde företrädesvis otilllåten påverkan i samband med relationsvåld. Skäl som anges för att en mindre andel av den otillåtna påverkan som noteras av åklagarna kan kopplas till ungdomsbrottslighet är att ungdomar ofta får stöd vid rättegången, att ungdomar använder subtila signaler samt att ungdomars påverkansförsök inte tas på lika stort allvar. Skäl som anges för att en mindre andel av den otillåtna påverkan som noteras av åklagarna kan kopplas till organiserad brottslighet är att åtskilliga påverkansförsök handlar om underförstådda metoder som trakasserier och markeringar och som är svåra för rättsväsendets myndigheter att upptäcka samt att personer med koppling till organiserad brottslighet utövar sin påverkan i andra miljöer än i rättssalen (s. 24 ff.). I rapporten påpekas dock att det inte har skett påverkansförsök i samtliga fall där brottsoffer och vittnen varit obenägna att hjälpa de utredande myndigheterna. Fenomenet självcensur att personer drar sig för att medverka i rättsprocessen utan att otillåten påverkan förekommit diskuteras ingående i rapporten. Ett sådant agerande kan bero på olika orsaker, men i undersökningen har fem huvudskäl till självcensur urskilts. Ett skäl är att framförallt unga vittnen och brottsoffer kan uppleva en rädsla för rättsprocessen eftersom de inte har kunskap om hur den går till. Ett annat skäl är att personer utifrån rykten i bekantskapskretsen, medier och populärkultur bildar sig en uppfattning om att det är farligt att vittna. Andra skäl är kärlek till eller ekonomiskt beroende av gärningspersonen, lojalitet med gärningspersonen samt rädsla för gärningspersonen baserat på egen erfarenhet eller vad andra berättat om personen. För rättsprocessen kan dock självcensur få samma konsekvenser som otillåten påverkan, exempelvis att brott inte anmäls eller att bevispersoner ändrar sina utsagor. (s. 25, 53 och 61). En orsak till att inte delta i rättsprocessen kan enligt rapporten vara rädsla för rättsprocessen och domstolsförhandlingen, snarare än för specifika gärningspersoner. Hänvisningar görs i rapporten till forskning som visar på att delar av allmänheten har en föreställning om att det finns risk för hot och trakasserier och därför inte anmäler brott till polisen, trots att det egentligen inte inträffat något skrämmande eller finns risk för att något ska ske (s. 25 f.). I rapporten diskuteras företeelsen att bli offer för sina egna tankar. Det som åsyftas är att trots att undersökningen visar att våld är den minst vanliga formen av otillåten påverkan så är det våldet som intervjupersonerna är rädda för och en inre bild av gärningspersoner med obegränsad kapacitet målas upp. I själva verket är det få brottsoffer och vittnen som utsätts för våld inom ramen för otillåten påverkan. En annan vanlig rädsla bland förhörspersoner är att deras anhöriga ska utsättas för hot eller våld. Undersökningen visar dock att det är sällsynt att anhöriga drabbas direkt av otillåten påverkan. Bedömningen görs därför att problemet med självcensur, dvs. att personer av rädsla för att utsättas för otillåten påverkan inte medverkar i rättsprocessen, är större än att brottsoffer och vittnen inte medverkar till följd av konkreta påtryckningsförsök. (s. 116 f.) 20 Av 227 åklagare rapporterade 73 åklagare att de under en period om fyra veckor observerat fall av otillåten påverkan minst en gång. Totalt rapporterades 173 fall. 21 Under samma tidsperiod som åklagarna registrerade 173 fall av otillåten påverkan anmäldes 372 fall av övergrepp i rättssak. 20

21 3.5.4 Konsekvenser I rapporten konstaterades att otillåten påverkan får allvarliga konsekvenser och kan innebära att ett brottsoffer utöver grundbrottet drabbas igen i samband med rättsprocessen och att vittnen själva blir brottsoffer efter att ha bevittnat brott och utsatts för otillåten påverkan. Påtryckningar kan förvärra konsekvenserna av grundbrottet och försvåra bearbetningsprocessen för de som utsatts, men kan också leda till att brottsoffer och vittnen inte vågar eller förmår stå kvar vid sina redogörelser, med följden att gärningspersoner kan gå fria. Brottsoffer och vittnen som drabbas riskerar samtidigt att förlora förtroendet för rättsväsendet (s. 9). 3.6 Brås rapport Bemötande i domstol Brå har i rapporten Bemötande i domstol, Rapport 2013:11, studerat hur olika brukare upplever domstolars bemötande. I rapporten behandlas också frågor som i vad mån brukarna kände obehag under förhandlingen och om de kände sig trygga i samband med denna. Studien är ett resultat av ett samarbete mellan Brå och Sveriges Domstolar och utgör ett led i Sveriges Domstolars bemötandestrategi (se vidare avsnitt 4.1). Studien består av intervjuundersökningar som Brå genomfört med brukare i tingsrätt (vittnen, målsägande och tilltalade) och förvaltningsrätt (klagande och sökande) samt med advokater, åklagare och domare. Brå har även i studien sammanställt och analyserat åtta brukarundersökningar som genomförts vid olika tings- och hovrätter. 22 När det gäller i vad mån brukarna kände obehag under förhandlingen framgår det av rapporten att hälften av brukarna uppgav att de kände olika grader av obehag i form av olust, stress, osäkerhet och nervositet under förhandlingen. 23 Enligt undersökningen framkom flera anledningar till att brukarna upplevde obehag. Bland vittnen uppgavs bland annat obehag inför hur den tilltalade skulle reagera på vittnesmålet och bland målsägande uppgavs framförallt den kontakt med den tilltalade som förhandlingen innebar. 24 De av Brå studerade brukarundersökningarna visar att de flesta brukare känner sig trygga i domstolen, både före och under huvudförhandlingen. I en brukarundersökning (Göteborgs tingsrätt 2008) konstaterades att känslan av trygghet och säkerhet tenderade att öka något under förhandlingsdagen. Andelen som uppgav att de kände sig trygga inför förhandlingen var 84 procent, under förhandlingen 93 procent och efter förhandlingen 95 procent. I en annan brukarundersökning (Södertörns tingsrätt 2011) var dock andelen som kände sig trygga påtagligt lägre två tredjedelar uppgav att de kände sig trygga före och under huvudförhandlingen. I studien vid Lunds tingsrätt (2011) framkom att vittnen kände sig mer trygga än målsägande i domstolens väntrum och korridorer. Drygt en fjärdedel av målsägande uppgav att de kände sig otrygga, medan andelen bland vittnen var en dryg tiondel. När det gällde hot hade i studien vid Lunds tingsrätt (2011) sex procent 22 Hovrätten för Västra Sverige åren 2006 och 2008, Göteborgs tingsrätt år 2008, Hovrätten över Skåne och Blekinge år 2010, Södertörns tingsrätt åren 2009 och 2011, Svea hovrätt år 2009 samt Lunds tingsrätt år Rapporten påpekar att flera av de som avböjde intervjun gjorde detta med anledning av att de kände starkt obehag och utmattning efter förhandlingen. 24 Brå, Bemötande i domstol, Rapport 2013:11, s

22 av målsägandena och nio procent av vittnena känt ett direkt hot i samband med rättegången. I studien vid Södertörns tingsrätt (2011) hade en femtedel av målsägandena känt sig hotade. Att anmärka är att så gott som samtliga var kvinnor och ingen av dem hade talat med någon om de upplevda hoten. Inga vittnen hade upplevt något hot Brå, Bemötande i domstol, Rapport 2013:11, s. 117 f. 22

23 4 Ansvaret för och arbetet med säkerhet i domstol 4.1 Domstolarna Ansvar Domstolarna ansvarar för att säkerheten upprätthålls i såväl väntsalar som rättssalar. I detta ansvar ligger att skydda anställda och besökare från att utsättas för trakasserier, hot, våld eller andra påtryckningar i domstolarnas lokaler. Vidare ansvarar domstolarna för att parter och vittnen kan yttra sig under förhandlingen utan rädsla och oro för påtryckningsåtgärder. Det är domstolens chef som har det övergripande och yttersta ansvaret för säkerheten vid domstolen. Många domstolar har utsett en säkerhetsansvarig som leder det löpande säkerhetsarbetet. Den säkerhetsansvarige är ofta chefsadministratör eller administrativ direktör. Inför och under förhandlingar är rättens ordförande ansvarig för ordningen. Domstolens expeditionsvakter har oftast ansvaret för säkerheten i de allmänna utrymmena. De flesta domstolar har personal med ordningsvaktsförordnande, vilket ger större möjlighet att ingripa vid behov Sveriges Domstolars bemötandestrategi Domstolsverket fick år 2009 i uppdrag av regeringen att initiera, understödja och hålla samman utarbetandet av strategier för Sveriges Domstolars arbete med bemötande av parter och andra personer som kommer i kontakt med domstolarna. Domstolscheferna har därefter med stöd av en referensgrupp och Domstolsverket antagit en strategi för bemötande och en handlingsplan som syftar till att ge alla som kommer i kontakt med Sveriges Domstolar ett gott bemötande. Handlingsplanen för genomförande av Sveriges Domstolars bemötandestrategi innehåller olika aktiviteter som domstolarna kommer att genomföra på respektive domstol under perioden Domstolarna ska bland annat genomföra brukarundersökningar och rapportera resultat, åtgärder och åtgärdsplaner till Domstolsverket. För att stödja domstolarna i arbetet med bemötandefrågor har Domstolsverket tagit fram information och praktiska råd för hur ett sådant arbete kan bedrivas Brukarundersökningar Inom ramen för bemötandestrategin har många domstolar de senaste åren undersökt bemötandet och genomfört brukarundersökningar där domstolarna tillfrågat sina brukare om deras erfarenheter av domstolen. Två tredjedelar av domstolarna (49 stycken) har med egen personal genomfört sådana undersökningar genom att intervjua parter och vittnen. Ytterligare tio domstolar har genomfört enkätundersökningar. Frågorna i brukarundersökningarna har bland annat handlat om information inför och under rättegången, bemötande, lokalerna samt trygghet och säkerhet. Med resultatet som grund har domstolarna vidtagit en mängd olika åtgärder för att förbättra informationen och bemötandet av parter och vittnen och därigenom höja tryggheten och säkerheten för dessa grupper. I 39 domstolar har en lokal bemötandepolicy utformats och antagits för att öka kvaliteten i informationen och bemötandet. 26 Domstolsverket, Framtida riktlinjer för säkerhetsarbete i domstolsväsendet, DV-rapport 2002:6, s. 7 f. och Ordning i domstol, DV-rapport 2012:2, s. 12 f. 27 Sveriges Domstolar, Råd och tips för bemötande,

24 I Brås rapport Bemötande i domstol (se avsnitt 3.6) framhålls att det i vissa fall är det tydligt att domstolarna har tagit intryck av resultaten från genomförda brukarundersökningar och använt dem som grund för ett förbättringsarbete (s. 39). Vi har även inom ramen för detta uppdrag gått igenom sju brukarundersökningar från olika tingsrätter Förtroendet för domstolarna Det är varje domstols ansvar att bedriva ett arbete med att skapa förtroende för domstolens verksamhet. Domstolsverket ska stödja domstolarna i detta arbete. Sedan år 2006 har Brå årligen utfört en nationell trygghetsundersökning om medborgarnas utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott samt förtroende och erfarenheter av rättsväsendet NTU 2013 Om utsatthet, otrygghet och förtroende, Rapport 2014:1. I den nationella trygghetsundersökningen för 2013 har nära personer deltagit. Enligt rapporten har förtroendet för domstolarna ökat från 43 procent år 2006 till 51 procent år 2013 (s. 10). Av rapporten framgår att både personer som har varit utsatta för brott och personer som har varit vittne till våld är mer otrygga än andra. Det framgår vidare att andelen otrygga är betydligt högre såväl i den grupp som har lågt förtroende för rättsväsendet, som i den grupp som anser att brottsligheten i samhället har ökat (s. 9 och 99 f.). Förtroendet för domstolarna har stor betydelse för att målsägande och vittnen, samt personer som de i sin tur kommer i kontakt med, i framtiden vågar medverka i rättsprocessen och komma till domstolarna och vittna. 4.2 Domstolsverket Ansvar Domstolsverkets uppgift är att ge administrativt stöd och service åt domstolarna för att skapa förutsättningar för en rättssäker och effektiv verksamhet. Domstolsverket har ett övergripande och samordnande ansvar för säkerhetsarbetet. Domstolsverkets ansvar är särskilt tydligt när det gäller lokalutformningen och teknisk utrustning. Verket har det samlade ansvaret för resursernas fördelning och kan på så sätt delvis styra tillgängliga medel för säkerhetsarbete. Budgeten för respektive domstol fördelas enligt en s.k. resursfördelningsmodell som baseras på antal inkomna mål för de senaste två åren. I budgetprocessen mellan Domstolsverket och domstolarna finns det dock möjlighet att beakta förhållanden såsom lokalernas utformning, behov av ordningsvakt och ordningsproblem. Därefter är det upp till domstolschefen att avgöra hur stor del av domstolens budget som ska användas till säkerhetshöjande åtgärder, t.ex. att anställa personal med ordningsvaktförordnande Göteborgs tingsrätt 2013, Hudiksvalls tingsrätt 2013, Lunds tingsrätt 2011, Skellefteå tingsrätt 2011, Stockholms tingsrätt 2013, Södertörns tingsrätt 2011 samt tingsrätterna i Alingsås, Borås, Halmstad och Varberg Domstolsverket, Framtida riktlinjer för säkerhetsarbete i domstolsväsendet, DV-rapport 2002:6, s. 7 och Ordning i domstol, DV-rapport 2012:2, s. 10 ff. 24

25 4.2.2 Säkerhetsarbetet på Domstolsverket Utveckling över tid Arbetet med säkerhetsfrågor har utvecklats över tid och blivit mycket mer strukturerat och omfattande. Före 2007 arbetade Domstolsverket inte med säkerhetsfrågor på ett strukturerat sätt och det var endast en halv heltidstjänst avsatt för arbetet. År 2007 inrättades säkerhetsteamet som bestod av tre heltidstjänster och sedan dess har utbildningsverksamheten expanderats, samverkan mellan Domstolsverket och domstolarna har utvecklats, samt riktlinjer, rekommendationer och mallar har utarbetats. I dag består säkerhetsteamet av fem och en halv heltidstjänst samt en säkerhetschef. Det är således en väsentlig utveckling av säkerhetsarbetet som skett inom Domstolsverket de senaste sju åren, vilket har lett till att Domstolsverket har haft möjlighet att stödja och hjälpa domstolarna att effektivisera verksamheten på säkerhetsområdet samt att verka för ett ökat säkerhetsmedvetande inom Sveriges Domstolar. Strategisk inriktning för säkerhetsarbetet Domstolverket har i samråd med domstolarna år 2010 tagit fram en strategisk inriktning som innehåller vision och mål som utarbetats för hela Sveriges Domstolar. Till varje mål hör ett antal strategier för hur Domstolsverket ska arbeta fram till år 2020 för att bidra till att målen uppfylls. Målet och strategierna för säkerhetsarbetet är följande. Mål I Sveriges Domstolar finns ett högt säkerhetsmedvetande. Lokalerna är säkra och uppfattas som trygga. Strategier Domstolsverket ska verka för ett ökat säkerhetsmedvetande inom Sveriges Domstolar genomföra säkerhetshöjande åtgärder verka för ökad trygghet för besökare tydliggöra för allmänheten att Sveriges Domstolar värnar om säkerhet och trygghet För att nå målet om säkerhet i den strategiska inriktningen arbetar säkerhetsteamet på Domstolsverket övergripande och strategiskt med säkerhetsfrågor som rör person-, egendoms- och informationssäkerhet, främst genom säkerhetshöjande åtgärder såsom rådgivning, utbildning, tillhandahållande av incidentrapporteringssystem och samverkan. De generella insatser som utförs av säkerhetsteamet får betydelse även för målsägande och vittnen. Däremot utförs inte några riktade insatser i syfte att öka säkerheten specifikt för målsägande och vittnen. Rådgivning och riktlinjer För att bistå domstolarna i säkerhetsarbetet tar säkerhetsteamet fram skriftliga riktlinjer, rekommendationer, instruktioner och mallar för olika säkerhetsfrågor. Exempel på detta är riktlinjer för säkerhetskontroller, personlarm och delgivningsverksamhet samt mallar för säkerhetsplan och krisplan. Vissa delar av dokumenten berör målsägande och vittnen. Riktlinjerna tas ofta fram i samråd med referensgrupper bestående av domstolspersonal och på så sätt kan domstolarnas kunskap om organisation och verksamhet beaktas. 25

26 Säkerhetsteamet ger även muntlig rådgivning i olika säkerhetsfrågor till domstolarna. Eftersom säkerhetsteamet har en helhetsbild av säkerhetsarbetet inom hela Sveriges Domstolar kan de förmedla hur andra domstolar arbetar med olika säkerhetsfrågor och sedan kan domstolen utarbeta ett system som anpassas efter de lokala förutsättningarna. I syfte att klargöra för domstolarna vad som ingår i rollen som säkerhetsansvarig har säkerhetsteamet och Sveriges Domstolars säkerhetsgrupp 30 tagit fram en arbetsbeskrivning för domstolarnas säkerhetsansvariga som har fastställts i samråd med domstolscheferna. Nyutnämnda domstolschefer erbjuds även hjälp av säkerhetsteamet med att utforma säkerhetsarbetet på respektive domstol. Utbildning Domstolsverket arbetar i stor omfattning med information och utbildning i säkerhetsfrågor. Under de senaste tre åren har drygt anställda i Sveriges Domstolar genomgått någon av de säkerhetsutbildningar som Domstolsverket erbjuder. Därtill har Domstolsverket genomfört krisövningar på 25 domstolar med sammanlagt 400 anställda. Särskilda utbildningsinsatser har genomförts avseende bland annat utbildningar i bemötandefrågor, säkerhetskontroll och akutsjukvård för anställda med ordningsvaktsförordnande samt teknikutbildning för metalldetektorbåge föranlett av den nya lagen om säkerhetskontroll i domstol. Genom dessa särskilda utbildningsinsatser har kompetensen hos domstolarnas ordningsvakter ökat väsentligt. 31 I princip samtliga säkerhetsansvariga har genomfört en kvalificerad säkerhetsutbildning om fyra dagar som ges i Domstolsverkets regi. En gång per 1,5 år hålls även en säkerhetskonferens för alla säkerhetsansvariga på domstolarna där externa föreläsare bjuds in. Domstolsverket tillhandahåller även olika behovsanpassade utbildningar utifrån domstolarnas önskemål. En sådan riktad insats är riskhantering där Säkerhetsteamet hjälper domstolarna att identifiera och värdera risker samt att formulera åtgärdsförslag. Incidentrapportering Det förebyggande säkerhetsarbetet är av stor vikt och genom domstolarnas incidentrapportering ges såväl domstolarna som Domstolsverket bättre möjlighet att arbeta förebyggande och anpassa åtgärderna inom Sveriges Domstolar till en väl avvägd säkerhetsnivå. En incident är i detta sammanhang en oönskad händelse som kan vara såväl avsiktlig som oavsiktlig och som påverkar verksamheten på ett negativt sätt och kräver åtgärd från domstolen. Exempel på incidenter är trakasserier, hot, våld, skadegörelse, brand, stöld, inbrott, beslag av otillåtna föremål, fritagning och rymning. Domstolarna har en skyldighet enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter 32 att dokumentera tillbud och händelser med inslag av våld och hot. Det finns däremot inget krav på att domstolarna rapporterar sådana händelser till Domstolsverket. Verkets förhoppning är dock att domstolarna ändå gör detta, dels för att Dom- 30 Se mer om Sveriges Domstolars säkerhetsgrupp under rubriken Samverkan. 31 Sveriges Domstolar, Årsredovisning 2011, s 79, Årsredovisning 2012, s. 74 och Årsredovisning 2013 s Arbetsmiljöverkets föreskrift om våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2) och Arbetsmiljöverkets föreskrift om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1). 26

27 stolsverket ska få en bild av säkerhetsproblematiken på domstolarna, dels för att möjliggöra att goda och lärande exempel delges andra domstolar. Domstolsverket har under 2013 mottagit 311 incidentrapporter. Antal rapporterade incidenter var åren dessförinnan 300 (2011) respektive 319 (2012). Rapporterna från 2013 har innehållit såväl mindre ordningsstörningar och stölder som mer allvarliga incidenter med inslag av trakasserier, hot och våld. Enligt rapporterna från tingsrätterna drabbades en målsägande och två vittnen av hot, två målsägande och ett vittne av trakasserier och en målsägande av våld. Resultatet visar på en minskning av rapporterade incidenter för dessa grupper jämfört med resultaten för 2011 och Incidenterna har nästan uteslutande skett i allmänhetens utrymme eller i direkt anslutning till domstolen. 33 Som framgår av diskussionen i kapitel 13 finns det sannolikt ett mörkertal när det gäller incidentrapporteringen avseende målsägande och vittnen. Samverkan Domstolsverket är sammankallande i Sveriges Domstolars säkerhetsgrupp som består av representanter som är utsedda av domstolscheferna i respektive domstolschefsgrupp. Nätverket är ett betydelsefullt forum för att diskutera säkerhetsfrågor och dela med sig av sina erfarenheter. Det är även en kanal för domstolarna att framföra synpunkter och önskemål till Domstolsverket i säkerhetsfrågor och för Domstolsverket att säkerställa att de aktiviteter som verket arbetar med är efterfrågade och anpassade efter domstolarnas behov. Den tidigare nämnda säkerhetskonferensen för de säkerhetsansvariga på domstolarna ökar också förutsättningarna för nätverkande i säkerhetsfrågor. Extern samverkan i säkerhetsfrågor sker inte kontinuerligt på ett centralt plan, men det finns tydliga och upparbetade kontakter med Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården. Domstolsverket uppmanar även de säkerhetsansvariga på domstolarna att samverka med de lokala externa aktörerna. Lokalförsörjning och teknik Domstolsverket ansvarar också för att driva frågor om lokalförsörjning och teknik. Inom Sveriges Domstolar sker en omfattande ny- och ombyggnation för att nå målet i den strategiska inriktningen om säkra och trygga domstolslokaler. De senaste åren har det även genomförts stora investeringar i videokonferensteknik i domstolarna, vilket innebär bättre möjligheter att öka säkerheten i samband med förhandlingar som bedöms vara föremål för hot eller säkerhetsrisker. Under 2013 har Domstolsverket arbetat intensivt med att förbättra säkerhetskontrollerna på domstolarna. Det har bland annat handlat om ombyggnationer för att bättre anpassa entréerna för säkerhetskontroll, men också en översyn av finansieringen i syfte att skapa kostnadseffektiva och flexibla säkerhetskontroller. Domstolsverket finansierar även säkerhetsutrustning i domstolarna såsom överfallslarm, röntgenutrustning, metalldetektorbågar och kameraövervakning. Arbetet med lokalförsörjning och teknik redovisas i kapitel 5 och Sveriges Domstolar, Årsredovisning 2011, s.79, Årsredovisning 2012, s. 74 och Årsredovisning 2013, s. 81 samt uppgifter från säkerhetsteamet. 27

28 5 Domstolslokaler Domstolsverkets bedömning: Tingsrätterna har genomgått ett stort antal om- och nybyggnationer de senaste åren och i den processen har stor hänsyn tagits till säkerhetsaspekter. Domstolslokalerna håller nu generellt en hög eller mycket hög säkerhetsstandard. Ett mindre antal tingsrätter har dock lokaler där åtgärder behöver vidtas för att de ska hålla samma säkerhetsstandard som majoriteten. Förutom att vissa domstolar bör prioriteras från ett säkerhetsperspektiv när det gäller ny - eller ombyggnation finns det ett generellt behov på tingsrätterna av fler samtalsrum som kan användas som separata väntrum för målsägande och vittnen. Det finns även ett generellt behov av fler väntrum för allmänheten som är stora och öppna men som samtidigt tillåter att parter och förhörspersoner skiljs åt på ett naturligt sätt. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska kontinuerligt och aktivt arbeta med att åtgärda de brister som finns i vissa domstolslokaler så att samtliga tingsrätter håller en hög säkerhetsnivå. Domstolsverket ska vid om- och nybyggnation av domstolslokaler fortsätta att arbeta aktivt med åtgärder som gör att målsägande och vittnen kan hållas åtskilda från tilltalade och andra förhörspersoner. Det ska bland annat ske genom att antalet samtalsrum som kan användas som separata väntrum utökas och genom mer ändamålsenligt utformade väntrum. 5.1 Inledning Hur tingsrätternas lokaler är utformade har stor betydelse för tryggheten och säkerheten för de målsägande och vittnen som kommer till domstolarna. Utformningen är även en betydande faktor för att förebygga otillåten påverkan. Detta framgår bland annat av Brås rapport Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen. I rapporten framhålls att målsägande och vittnen upplever det som påfrestande att dela väntrum med den tilltalade eller med vänner till den tilltalade. Risken för att målsägande och vittnen ska drabbas av hot och trakasserier i domstolslokalerna kan också enligt Brå begränsas genom separata ingångar och separata väntrum för förhörspersoner. 34 Liknande synpunkter har även framförts av Åklagarmyndigheten som i uppdragets samrådsförfarande framfört synpunkten att varje domstol bör ha ett separat väntrum för målsägande för att han eller hon ska kunna undvika kontakt med den tilltalade. Åklagarmyndigheten framhåller även att en sådan åtgärd skulle öka tryggheten för målsägande samt minska risken för otillåten påverkan. Krav på hur domstolsbyggnader ska vara utformade finns även i brottsofferdirektivet. 35 Enligt direktivet ska lokalerna bland annat ha separata väntrum för brottsoffer. Direktivet innehåller även bestämmelser om att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att kontakt kan undvikas mellan å ena sidan brottsoffer och å andra sidan förövaren i lokaler där straffrättsliga förfaranden genomförs, såvida inte sådan kontakt är nödvändig för de straffrättsliga förfa- 34 Brå, Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, Rapport 2008:8, s. 128 f. 35 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. 28

29 randena. Brottsofferdirektivet trädde i kraft den 15 november 2012 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 16 november I detta kapitel kommer tingsrätternas lokaler beskrivas ur ett säkerhetsperspektiv. Säkerhetshöjande åtgärder vid om- och nybyggnation kommer beskrivas liksom tingsrätternas säkerhetsstandard. Därefter följer redogörelser för säkerhetssalar, separata väntrum och möjligheten att skilja parter och förhörspersoner åt. Innan den avslutande analysen som också innehåller åtgärdsförslag beskrivs även målsägandenas och vittnenas upplevelse av domstolslokalerna. 5.2 Beskrivning av domstolslokalerna Säkerhetshöjande åtgärder vid om- och nybyggnation Sedan mitten av 2000-talet pågår en omfattande om- och nybyggnation av domstolslokaler. På många domstolar uppkom vid denna tid ett stort behov av en översyn av lokalerna för att möta krav på större och mer ändamålsenliga lokaler som även kunde möta högre säkerhetskrav. Behoven uppkom bland annat när omfattande sammanslagningar av tingsrätter genomfördes och när personalstyrkan löpande utökades. Vid om- och nybyggnation har säkerheten beaktats i stor utsträckning. Såväl lokaler som teknik har anpassats för att öka tryggheten och säkerheten i domstolarna. Tingsrätternas lokaler ska visa på hög grad av transparens samt avspegla offentlighetsprincipen, dvs. de ska vara öppna och tillgängliga. Lokalerna ska samtidigt utformas så att högt ställda krav på säkerhet tillgodoses. Vid planering av nya lokaler utreds alltid olika möjligheter att åstadkomma lösningar som innebär att målsägande och vittnen i anslutning till förhandlingen inte ska behöva möta tilltalade i domstolarnas allmänna utrymmen. Vid om- och nybyggnationen av domstolslokaler har många säkerhetshöjande åtgärder vidtagits. En sådan åtgärd har varit att skapa stora och öppna väntrumsytor för allmänheten med receptionen centralt belägen. Det möjliggör för receptionspersonalen att ha god visuell överblick över väntrummet. Dessa ytor är möbleringsmässigt inredda som avskilda öar för att tillgodose behovet av att åtskilja olika grupperingar och undvika konfrontation. Ytorna övervakas till stora delar med kameror. Inredningen är särskilt avpassad för att signalera att det är en trygg miljö. En annan säkerhetshöjande åtgärd som vidtagits är särskilda entréer och utrymmen för de frihetsberövade för att säkerställa att de transporteras till förhandlingssalen utan att passera målsägande och vittnen som befinner sig i allmänna utrymmen. En strävan vid nybyggnation är att rättssalarna ska vara tillgängliga för alla, men att parter och förhörspersoner inte ska behöva korsa varandras vägar eller sitta för nära varandra. Därför eftersträvas att en förhandlingssal har fyra ingångar för rätten, åhörare, åklagare och frihetsberövade men det är emellertid inte möjligt att genomföra i samtliga fall. Alla nybyggda tingsrätter förses med ett vittnesstödsrum som ligger i anslutning till allmänna utrymmen, men är insynsskyddat från dessa utrymmen. Detta rum är avsett dels för vittnesstöden, dels för målsägande och vittnen som känner rädsla eller obehag och därför inte vill vänta i allmänhetens väntrum. Avsikten är 29

30 att ett vittne eller en målsägande som har behov av stöd ska kunna uppehålla sig i detta rum och få stöd och hjälp av vittnesstöden. Utöver vittnesstödsrummen finns det på sju av de nybyggda domstolarna ett speciellt rum som är avsett för särskilt utsatta eller oroliga målsägande och vittnen, så kallade skyddade vittnen. Tingsrätterna är indelade i olika zonavgränsningar och detta rum ligger innanför den inre zonavgränsningen. Det innebär att det ligger i den zon som disponeras av åklagare och nämndemän, men inte av allmänheten. Åklagare och nämndemän har i sin tur inte tillgång till de utrymmen som endast disponeras av tingsrättens personal. Skyddspersonen ledsagas alltid till och från det aktuella rummet av domstolspersonal. Vid nybyggnation förses även tingsrätterna med ungefär en till två samtalsrum per förhandlingssal. Samtalsrummen är förlagda med god tillgänglighet från allmänhetens ytor och kan också fungera som separata väntrum för målsägande och vittnen. Nya domstolslokaler förses också med omfattande säkerhetsteknik såsom överfallslarm och kameraövervakning. För närvarande pågår en särskild satsning för att bygga om flera domstolars entréer i syfte att tillgodose de säkerhetskrav som ställs vid genomförande av säkerhetskontroll. Tingsrätternas säkerhetsstandard Det finns många om- och nybyggda domstolsbyggnader som håller en hög säkerhetsstandard och under de senaste fyra åren har i samband med byggnation säkerhetshöjande åtgärder vidtagits på ett tjugotal domstolar. En handfull tingsrätter bedriver dock sin verksamhet i byggnader som är omoderna och inte anpassade för dagens behov. Nedan följer en utvärdering av tingsrätternas lokaler från ett trygghets- och säkerhetsperspektiv för målsägande och vittnen. De kriterier som använts i utvärderingen är följande. Säkerhet: Öppna och möbelmässigt avdelade ytor i allmänhetens väntrum. Överblickbarhet: God överblickbarhet över de allmänna väntrumsytorna såväl visuellt, som med hjälp av kameraövervakning. Tillgänglighet: Separat väntrum för så kallade skyddade vittnen finns innanför tingsrättens inre zonavgränsning och detta rum är försett med videokonferensutrustning. Det finns möjlighet att ta in målsägande och vittnen via en separat entré. Samtalsrum: Tingsrätten är väl tillgodosedd med samtalsrum som kan användas av målsägande och vittnen. Vittnesstödsrum: Tingsrätten har ett rum som kan disponeras av vittnesstöden och som även kan användas av målsägande och vittne. Utvärderingen har resulterat i att tingsrätterna har delats upp i tre olika kategorier enligt följande. Kategori 1: Lokalerna håller en mycket hög säkerhetsstandard för målsägande och vittnen och merparten av kriterierna som nämns ovan är uppfyllda. Det är god överblickbarhet över de allmänna utrymmena från re- 30

31 ceptionen och det finns möjlighet för målsägande och vittnen att sitta avskilt i olika möbleringsgrupper. Tingsrätten är väl tillgodosedd med rum som kan disponeras av målsägande och vittnen och det finns i de flesta fall vittnesstödsrum. I en del av de nybyggda domstolarna finns det samtalsrum i tingsrättens inre zon. Kategori 2: Lokalerna är bra ur ett säkerhetsperspektiv för målsägande och vittnen, men de uppfyller inte samtliga ovan nämnda kriterier. Det finns relativt bra möjligheter för målsägande och vittnen att vänta avskilt. o Exempel på brister kan vara att antalet samtalsrum är för få utifrån verksamhetens behov och att överblickbarheten över allmänhetens utrymmen inte är helt tillfredställande eftersom ytorna inte är öppna och transparenta. Kategori 3: Lokalerna uppfyller inte i samma utsträckning de ovan nämnda kriterierna, utan kräver olika typer av åtgärder för att komma upp i den säkerhetsstandard som gäller för övriga två kategorier. För att tillgodose de krav på säkerhet som kan ställas av målsägande och vittnen krävs det i en del fall att tingsrätten flyttar till andra lokaler och i en del fall att lokalerna byggs om. En del av dessa tingsrätter är dock inrymda i äldre fastighetsbestånd med kulturantikvariska värden, vilket kan utgöra hinder för såväl mindre som större förändringar för att uppnå ökad säkerhet, tillgänglighet eller överblickbarhet. o Exempel på brister är att frihetsberövade transporteras genom allmänhetens väntrum, att frihetsberövade tas in i förhandlingssalen genom rättens ingång och sedan transporteras bakom åklagarens och målsägandens platser, att tingsrätten delar entré med andra hyresgäster, att väntrumsytorna för allmänheten är trånga och därmed svåra att överblicka, samt att det inte finns något bra system för intag av målsägande och vittnen via en separat entré. När det gäller hur tingsrätterna fördelar sig i de tre olika kategorierna anser Domstolsverket att 56 procent ingår i kategori 1, 36 procent i kategori 2 och 8 procent i kategori 3. Säkerhetssalar I de fall det finns en stor hotbild mot någon av parterna eller hela förhandlingen (säkerhetsmål) ska en säkerhetssal användas. Det finns totalt sex säkerhetssalar inom Sveriges Domstolar som är belägna på Stockholms tingsrätt (2), Göteborgs tingsrätt (2), Malmö tingsrätt och Södertörns tingsrätt. För att en sal ska få benämnas säkerhetssal ska följande krav uppfyllas 36 : En glasvägg ska skilja rätten från åhörare. Säkerhetssalen ska vara placerad i nära anslutning till ett säkerhetshäkte 37. Transport av den frihetsberövade mellan Kriminalvården och domstolen ska kunna ske genom kulvert under marknivå alternativt via en gångtunnel ovan marknivå. 36 Domstolsverket, Definition av säkerhetssal i Sveriges Domstolar, 12 juni 2014, Dnr Säkerhetshäkte finns endast i Stockholm, Huddinge (Södertörn), Göteborg och Malmö. 31

32 Säkerhetssalen ska vara placerad under marknivå eller, om den ligger ovan marknivå, så att den inte ligger i ytterfasad. I anslutning till säkerhetssalen ska det finnas ett rum varifrån polis och ordningsvakter, med god överblickbarhet, kan följa skeendet inne i salen och på åhörardelen. Tillträde ska kunna ske direkt in i salen från detta rum. Säkerhetskontrollen ska vara utrustad med en säkerhetssluss som innebär att endast en besökare åt gången kan släppas in i säkerhetskontrollen. Salen ska ha en egen entré för besökare som inte är densamma som huvudentrén till domstolen. Inom Sveriges Domstolar finns flera salar där rätten och åhörare är åtskilda av en glasvägg men där samtliga ovan nämnda krav inte är uppfyllda. Dessa salar betecknas som salar med förhöjd säkerhet och det finns totalt 22 sådana salar. En kartläggning av i vilken grad säkerhetssalarna används visar att säkerhetssalarna som är placerade i lokaler som tillhör Göteborgs tingsrätt och Stockholms tingsrätt används i stor utsträckning. Enligt uppgift från Göteborgs tingsrätts biträdande säkerhetschef används de två säkerhetssalarna dagligen till säkerhetsmål. Salarna nyttjas även i betydande omfattning av andra domstolar i regionen. Säkerhetssalarna i Stockholm har, enligt uppgift från säkerhetschefen för bl.a. Stockholms tingsrätt och Södertörns tingsrätt, i stort sett varit upptagna i tre år av enbart två mål. Det ena målet har handlagts av en annan tingsrätt i området som har nyttjat den ena salen. Efter att domen överklagades nyttjade hovrätten salen. Av bland annat säkerhetsskäl har inga andra mål kunnat pågå i säkerhetssalarna under denna tid. Vad gäller säkerhetssalen i Södertörns tingsrätt nyttjas den inte i lika hög grad som säkerhetssalarna i Stockholms tingsrätt enligt säkerhetschefen. Hovrätten har använt den för en del mål. Salen används även för mål som inte är säkerhetsmål men som har många parter. Säkerhetschefen upplever att det under senare år har kommit en ökad mängd stora mål som pågått under ett stort antal dagar, ofta i kombination med många tilltalade. Dessa mål förläggs ofta i säkerhetssalarna. Enligt uppgift från Malmö tingsrätts säkerhetschef invigdes säkerhetssalen på Rättscentrum i Malmö i april 2013 och började användas i större utsträckning under hösten samma år. Säkerhetssalen används ca 2-3 dagar per vecka. Vissa veckor har det varit i princip varje dag. Av utrymmesskäl har andra mål än säkerhetsmål förekommit i säkerhetssalen, exempelvis mål med många tilltalade. Malmö tingsrätt har emellertid iordningställt en annan sal på tingsrätten för att kunna hantera stora mål som inte har särskilda krav på säkerhetsarrangemang och i fortsättningen är det enbart säkerhetsmål som ska genomföras i säkerhetssalen. Även andra tingsrätter har haft förhandlingar i salen. Säkerhetssalen är emellertid inte fullbelagd och det finns möjlighet för fler domstolar i regionen att nyttja den till säkerhetsmål. Samtalsrum och väntrum för målsägande och vittnen Enligt vår enkätundersökning finns det på alla tingsrätter ett samtalsrum som kan användas av målsägande och vittnen som separat väntrum (fråga 20). 32

33 När det gäller tillgången till samtalsrum på tingsrätterna finns det enligt Domstolsverkets uppgifter i genomsnitt ungefär: fem samtalsrum per tingsrätt på de mindre tingsrätterna, tio samtalsrum per tingsrätt på de mellanstora tingsrätterna, och sjutton samtalsrum per tingsrätt på de stora tingsrätterna 38. En av tingsrätterna har endast ett samtalsrum, men förutom den tingsrätten har alla tingsrätter minst tre samtalsrum var. Sammanlagt finns det ca 450 samtalsrum på tingsrätterna. Det är viktigt att komma ihåg att domstolarna själva väljer hur samtalsrummen ska utnyttjas. Det innebär att det som enligt Domstolsverkets handlingar benämns som samtalsrum i realiteten i en del fall kan ha en annan funktion med anledning av verksamhetens aktuella behov. I vår enkätundersöknings fritextsvar framgår att det finns videokonferensutrustning i vissa av samtalsrummen och att dessa rum därför främst används till videokonferens i stället för som samtalsrum eller väntrum. Ett flertal tingsrätter (27 procent) anger i enkätundersökningen att de, utifrån säkerhetsöverväganden, har behov av fler samtalsrum som kan användas av målsägande och vittnen (fråga 21). Som tidigare redogjorts för finns det på sju tingsrätter samtalsrum för s.k. skyddade vittnen som är belägna i den del av tingsrättens inre zon som åklagare och nämndemän disponerar. Huvuddelen av tingsrätterna (ca 40) har minst ett vittnesstödsrum enligt de uppgifter Domstolsverket har. Det är dock möjligt att fler tingsrätter har inrättat sådana rum när behov har uppstått utan att det har kommit till Domstolsverkets kännedom. Om det finns ett vittnesstödsrum på en tingsrätt beror på faktorer som hur aktiv vittnesstödsverksamheten är på orten samt hur tingsrätten prioriterar denna verksamhet i förhållande till andra behov av lokalerna. Ett problem som uppmärksammats av säkerhetsansvariga ute på tingsrätterna är att många av tingsrätternas samtalsrum inte har en tillfredställande väggbeklädnad för att hindra att ljud tränger igenom. Detta förhållande innebär en säkerhetsrisk, inte minst vid videokonferens med skyddade vittnen, eftersom tingsrättens pårop hörs in till samtalsrummet och i vissa fall avslöjar på vilken plats vittnet befinner sig. Avskiljande av parter och förhörspersoner genom sektioner i väntrumsytan Hälften av tingsrätterna har väntrumsytor fördelade på flera våningsplan. Ungefär tre fjärdedelar av tingsrätterna har också stora öppna väntsalar med god överblickbarhet. Däremot är möjligheterna att på ett naturligt sätt, genom t.ex. nerfällda jalusier eller via möblering, skilja parter och förhörspersoner åt mer begränsade. Endast en domstol har t.ex. en väntsal som kan delas av med glasdörr. I vår enkätundersökning efterfrågas i vilken utsträckning lokalerna ger möjlighet till naturlig åtskillnad (fråga 22). Majoriten av tingsrätterna (65 procent) uppger att det finns små förutsättningar för en sådan separation genom att ange svaren 38 Uppdelningen av mindre, mellanstora och stora tingsrätter grundar sig på de s.k. DCgruppernas indelning. I denna indelning tillhör 21 tingsrätter gruppen mindre tingsrätter, 16 tingsrätter gruppen mellanstora tingsrätter och 11 tingsrätter gruppen stora tingsrätter. 33

34 i mycket liten utsträckning eller i liten utsträckning. Endast 20 procent anger svaret i hög utsträckning och ingen anger svaret i mycket hög utsträckning. I fritextsvaren har en större tingsrätt lämnat kommentaren att trots att domstolen är nybyggd så medger lokalerna endast sådana åtgärder i mycket liten utsträckning. Ett flertal tingsrätter påpekar att väntrummen och korridorerna är trånga och inte tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt samt att den enda möjligheten att skilja på parter och förhörspersoner är att använda alternativa ingångar och samtalsrum. I detta sammanhang bör nämnas att det också finns tingsrätter som inte efterfrågar att väntrumsytorna ska kunna avgränsas mer eftersom sådana åtgärder anses begränsa möjligheten till överblick och därför upplevs som ett problem. Detta har bland annat framkommit i de intervjuer vi gjort med säkerhetsansvariga på tingsrätterna. Byggnationsprocessen och styrdokument I arbetet med att planlägga en ny domstolsbyggnad läggs stor vikt vid säkerhetsfrågor och olika aktörers krav och önskemål beaktas. Såväl Riksåklagaren som de berörda lokala företrädarna på domstolsorten, såsom Kriminalvården, åklagare, polisen, advokater och nämndemän bereds tillfälle att lämna synpunkter på planlösningen ur ett säkerhetsperspektiv innan den beslutas. För kravställning av nya domstolslokaler använder sig Domstolsverket av ett arbetsmaterial som innehåller en utförlig beskrivning av förväntad standard vad gäller bygg- och inredningstekniska lösningar vid uppförande av en ny domstol. Det har också tagits fram ett styrdokument för bygg- och inredningsprocessen för att klargöra hur en domstolslokal byggs och inreds, projektets brukliga omfattning samt projektering av teknik, IT och säkerhet. 5.3 Målsägandenas och vittnenas upplevelse av domstolslokalerna Tingsrätternas brukarundersökningar Uppfattningen att målsägande och vittnen upplever att det är påfrestande att dela väntrum med den tilltalade framkommer i tingsrätternas brukarundersökningar. I rapporten från Alingsås, Borås, Varbergs och Halmstads tingsrätter är gemensamma synpunkter från de intervjuade brukarna att det skulle finnas fler väntrum eller, om det bara finns ett, att detta skulle delas upp i olika sektioner så att målsägande och vittnen inte behöver vänta tillsammans med den tilltalade. 39 Brukarundersökningen från Skellefteå beskriver att de allra flesta tyckte att väntrummen var trevliga men att det upplevs besvärligt att man tvingas möta andra parter, samt att väldigt få visste om att det fanns möjlighet att vänta i enskilt väntrum Bemötande. En sammanställning över bemötandeuppdraget vid Alingsås, Borås, Varbergs och Halmstads tingsrätter, , avsnitt Redovisning av intervjuer med brukare och andra aktörer vid Skellefteå tingsrätt våren 2011, Slutrapport , s

35 Domstolsverkets intervjuundersökning Resultaten från våra intervjuer med målsägande och vittnen bekräftar brukarundersökningarnas resultat om att det upplevs besvärande att vänta på att förhandlingen ska börja tillsammans med andra parter. Ett flertal av de intervjuade har uttryckt att den omständigheten att man väntar på förhandlingen tillsammans med den tilltalade och hans eller hennes vänner kan påverka vittnesmålet på ett negativt sätt, eftersom man känner sig rädd och hotad. Ja det tror jag, absolut. Speciellt om man själv är målsägande och den åtalade sitter kanske med lite vänner som sitter och kollar på en, så ja det tror jag. ( ) Det är nog lätt att man tar ett steg tillbaka, att man känner sig hotad och man känner: hur ska det här sluta och de är så många och här sitter jag själv. ( ) Att man kanske inte pushar lika hårt för det man från början hade tänkt eller att man ändrar sitt vittnesmål. Målsägande som svarar på frågan om hon tror att mötet med den tilltalade i väntrummet kan påverka vittnesmålet. Jag tror att det leder till ett sämre vittnesmål. Jag tror att så mycket man klarar av att vara fokuserad på sakfrågan så tror jag att det underlättar och ju mer känslor av att man känner sig mer otrygg och ofokuserad tar bort det. Vittne som svarar på fråga om vad han tror att otryggheten han kände inför att möta den tilltalade i väntsalen leder till. Många av de intervjuade uttrycker också att de skulle vilja sitta i ett enskilt väntrum, men få känner till att det finns denna möjlighet. Men att man sitter så här öppet med den man har gripit i jobbet är inte så bra faktiskt tycker jag personligen. ( ) Men jag vet ju inte om han ändrar sin uppfattning om mig och kanske bara hoppar på mig. ( ) Ja man kanske hade kunnat göra så att personen sitter någon annanstans eller att den här personen kommer senare eller att man vill att jag kommer in senare. Man kan göra på massor olika sätt tycker jag. Vittne (väktare) som svarar på frågan om hon känner sig trygg och säker eller rädd och orolig på domstolen. ( ) Nu har jag ju inte träffat den här människan som hotade på ett halvår så man tänker så att ska vi sitta här, ska vi sitta i samma lilla soffgrupp utanför och vänta? Vittne som svarar på frågan hur det kändes när hon kom in i lokalerna på domstolen när det gällde trygghet och säkerhet. Många av de intervjuade uppger att det känns tryggt med stora öppna ytor i väntrummen, medan ett fåtal föredrar att det är mer avskilt och undanskymt. En annan uppfattning som kommit fram är att det är tryggt när det är andra personer i väntrummet så att man inte är ensam. Det känns väldigt luftigt och stillsamt. Det känns rofyllt innan man väl ska in. Jag tror det hade varit värre om det hade varit uppdelat in till varje rättssal, då hade man återigen fått det här påtagligt att det är du och jag som ska in här. Nu kan man välja att sätta sig där borta fast man ska in i denna sal. Målsägande som svarar på frågan om vad hon tycker om de stora och öppna väntrummen. Nej jag tycker det är bra som det är, att det finns en uppdelning, att man kan sitta här eller där, att det inte är en enda stor yta.- Vittne som svarar på frågan om lokalernas utformning bidrar till att han känner sig trygg eller mindre trygg och säker. 35

36 5.4 Analys och åtgärdsförslag Analys av domstolarnas säkerhetsstandard Domstolarna har genomgått ett stort antal om- och nybyggnationer de senaste åren och i den processen har stor hänsyn tagits till säkerhetsaspekter. Många åtgärder har vidtagits som bidragit till ökad säkerhet för målsägande och vittnen. En utvärdering av domstolslokalernas säkerhetsstandard visar att dessa generellt håller en bra säkerhetsnivå. Merparten av tingsrätterna (56 procent) har mycket hög säkerhetsstandard utifrån målsägandenas och vittnenas säkerhetsperspektiv. Vid dessa tingsrätter tillgodoses i hög utsträckning de krav på säkerhet som finns. Utvärderingen visar dock att det finns åtgärder som behöver vidtas på en del tingsrätter för att de helt ska tillgodose kraven. När det gäller de tingsrätter som har placerats i kategori 2 i den utvärdering som gjorts kommer Domstolsverket att i samband med löpande om- och nybyggnation av domstolslokalerna vidta de säkerhetshöjande åtgärder som det finns behov av. På ett mindre antal av tingsrätterna (8 procent) kommer fler åtgärder behöva vidtas för att de ska hålla samma säkerhetsstandard som majoriteten. Dessa tingsrätter är prioriterade i detta sammanhang och i samtliga fall arbetar redan Domstolsverket med förslag till olika lösningar för att åstadkomma mer ändamålsenliga lokaler. Reformeringstakten är hög och inom några år kommer merparten av dessa brister ha åtgärdats. Utvärderingen visar även att beläggningen av säkerhetssalarna är hög i Göteborg och Stockholm och att det finns behov av ytterligare en säkerhetssal. Denna bör förläggas i Stockholmsområdet. Analys när det gäller möjligheten att skilja förhörspersoner och parter åt Utöver att utredningen visat att vissa domstolar bör prioriteras när det gäller nyeller ombyggnation från ett säkerhetsperspektiv har den också visat att det finns två områden där det finns ett generellt behov av förbättringar på många domstolar. Det handlar dels om separata väntrum för målsägande och vittnen, dels om stora och öppna väntsalar för allmänheten som tillåter att parter och förhörspersoner skiljs åt på ett naturligt sätt. Att målsägande erbjuds en praktisk möjlighet att undvika kontakt med den tilltalade i väntan på domstolsförhandlingen och att nya domstolar förses med separata väntrum är förutsättningar för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt brottsofferdirektivet. I promemorian Genomförande av brottsofferdirektivet (Ds 2014:14) är utredarens bedömning att det inte krävs någon författningsändring för att genomföra brottofferdirektivets krav gällande denna del. Även om det inte krävs åtgärder från lagstiftarens sida för att tillgodose kraven i brottsofferdirektivet har frågan om separata väntrum och möjligheten att skilja parter och förhörspersoner åt i väntsalen fått utökat fokus genom direktivet. Detta är därför frågor som Domstolsverket nu särskilt kommer att uppmärksamma och fortsätta att arbeta aktivt med. Möjligheten att separera målsägande och vittnen från tilltalade under uppehåll i förhandlingarna varierar mellan tingsrätterna beroende på antal samtalsrum och hur allmänhetens väntrumsyta är utformad. Vår undersökning visar att alla tingsrätter har ett samtalsrum som kan användas av målsägande och vittnen som väntrum, att huvuddelen av tingsrätterna har vittnesstödsrum och att det på så gott som samtliga tingsrätter finns möjlighet 36

37 för domstolspersonal eller vittnesstöd att ta emot vittnen och eskortera dem till ett samtalsrum där förhörspersonen kan vänta till dess att förhandlingen börjar. Med hänsyn till att samtalsrummen i allt högre grad används av åklagare och advokater samt till medlyssning och videokonferens finns det emellertid generellt ett ökat behov av fler samtalsrum på tingsrätterna. Särskilt med beaktande av det pågående arbetet som bedrivs för att förse fler samtalsrum med ytterligare modern teknik, se avsnitt 6.4. Det förhållandet att ett flertal tingsrätter har behov av fler samtalsrum som kan användas av målsägande och vittnen framkom även i vår enkätundersökning. En del tingsrätter är således väl tillgodosedda med samtalsrum som kan disponeras av målsägande och vittnen, men vi kan ändå konstatera att det finns ett generellt behov av fler samtalsrum som kan användas som separata väntrum för målsäganden och vittnen. Det är också av stor betydelse att allmänhetens väntrumsyta utformas på ett ändamålsenligt sätt. Vår intervjuundersökning med målsägande och vittnen visar att stora och öppna ytor uppskattas av många av de intervjuade och inger en känsla av trygghet och att inte vara ensam och utlämnad. Öppna och transparenta väntrum är dessutom lättare att övervaka enligt de säkerhetsansvariga och sådana väntrum eftersträvas vid nybyggnation. De större moderna tingsrätterna har vanligen större väntrumsytor, i vissa fall på flera våningsplan, vilket möjliggör att parter och förhörspersoner kan skiljas åt. Domstolsverket kommer fortsätta att sträva efter stora och öppna väntsalar vid om- och nybyggnationer. För att även tillgodose de generella behov som finns av att sitta mer avskärmat kommer verket även att arbeta med frågan om hur allmänhetens väntrumsytor kan delas upp i olika sektioner med hjälp av möblering, växter och skärmar för att möjliggöra att parter och förhörspersoner inte behöver vänta på förhandlingen i varandras direkta närhet. Åtgärdsförslag Domstolsverket ska kontinuerligt och aktivt arbeta med att åtgärda de brister som finns i vissa domstolslokaler så att samtliga tingsrätter håller en hög säkerhetsnivå. Domstolsverket ska vid om- och nybyggnation av domstolslokaler fortsätta att arbeta aktivt med åtgärder som gör att målsäganden och vittnen kan hållas åtskilda från tilltalade och andra förhörspersoner. Det ska bland annat ske genom att antalet samtalsrum som kan användas som separata väntrum av målsägande och vittnen utökas och genom mer ändamålsenligt utformade väntrum. 37

38 6 Modern teknik Domstolsverkets bedömning: Inom Sveriges Domstolar har det under de senaste åren gjorts stora investeringar för att utrusta förhandlingssalar och samtalsrum med modern teknik för ljud- och bildöverföring. Sådan teknik fyller en viktig funktion bl.a. i mål där säkerhetsaspekter aktualiseras. I dag är knappt hälften av förhandlingssalarna och förberedelserummen i tingsrätterna utrustade med videokonferensteknik. Behovet av teknik för ljud- och bildöverföring kommer fortsatt att öka. Framförallt gäller det videokonferensteknik i förhandlingssalar och förberedelserum, men det finns även behov av att installera utrustning för medlyssning med bild och videokonferensteknik i fler samtalsrum och rum med frihetsberövade. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska fortsätta att arbeta aktivt mot målet att samtliga förhandlingssalar och förberedelserum i domstolarna ska vara försedda med videokonferensutrustning senast år Domstolsverket ska fortsätta arbetet med att förse samtalsrummen och rummen för frihetsberövade med teknik för medlyssning med bild och videokonferens. 6.1 Inledning Den 1 november 2008 trädde lagändringarna i anledning av EMR-reformen i kraft. Reformen innebar en modernisering av rättegångsförfarandet i allmän domstol. Genom reformen kom modern teknik att användas i större utsträckning i domstolarna. Exempelvis infördes möjligheten för parter och andra som ska delta i ett sammanträde att närvara genom videokonferens. I betänkandet En modernare rättegång II en uppföljning (SOU 2012:93) utvärderas reformen och där konstateras att införandet av möjlighet till videokonferens har fallit mycket väl ut och bland annat medfört säkrare domstolsprocesser. Tekniken anges bland annat ha möjliggjort för domstolarna att ta större hänsyn till förhörspersoner som är utsatta för hot eller påtryckningar (s. 12 f. och 273 f.). I betänkandet görs bedömningen att tillgången till utrustning för ljud- och bildöverföring är alltför begränsad och att flertalet av domstolarnas förhandlingssalar och förberedelserum bör förses med sådan utrustning (s. 80 f.). Regeringen uttalade i propositionen En modernare rättegång reformering av processen i allmän domstol (prop. 2004/05:131 s. 94) att den rädsla som brottsoffer och andra som deltar i domstolsprocessen kan känna måste tas på stort allvar, att åtgärder som kan bidra till att deras deltagande underlättas därför alltid bör övervägas noga och att användning av videokonferens kan vara en sådan åtgärd. Bestämmelserna om medlyssning, medlyssning med bild och videokonferens innebär att kontakt mellan målsägande och tilltalad kan undvikas under vissa förutsättningar. I promemorian Genomförande av brottsofferdirektivet, lyfts detta fram vid bedömningen att Sverige lever upp till brottsofferdirektivets krav att medlemstaterna ska säkerställa att kontakt mellan brottsoffer och förövare ska kunna undvikas i rättssalen Ds 2014:14, Genomförande av brottofferdirektivet, s. 165 ff. 38

39 Modern teknik såsom medlyssning, medlyssning med bild och videokonferens ger således bättre möjlighet för domstolarna dels att upprätthålla säkerheten för hotade målsägande och vittnen, dels att öka tryggheten hos rädda målsägande och vittnen. I detta kapitel redogörs för tillgången till ljud- och bildöverföring i tingsrätterna och om tingsrätternas behov av sådan teknik tillgodoses. 6.2 Beskrivning av den moderna tekniken i domstolarna Olika sorters ljud- och bildöverföringar på domstolar Enligt 5 kap. 10 rättegångsbalken (RB) kan parter och andra som ska höras i rättegången efter beslut från rätten medges att delta i förhandlingen genom ljudoch bildöverföring (videokonferens) om förhörspersonen känner påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen. Bestämmelsen innebär att förhörspersonen genom videokonferens lämnar sina uppgifter från en annan domstol än den där förhandlingen äger rum. I 36 kap. 18 och 37 kap. 3 RB finns bestämmelser om ljudöverföring (medlyssning) och ljud- och bildöverföring (medlyssning med bild). Det innebär att en förhörsperson kan få möjlighet att lämna sin berättelse utan att den tilltalade är närvarande. Under resterande del av rättegången kan förhörspersonen sitta i ett angränsande rum och ta del av rättegången via medlyssning eller medlyssning med bild. Beslutet fattas av rätten om det finns anledning att anta att förhörspersonen av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens närvaro. Av 5 kap. 12 RB följer att parter och åhörare som inte får plats i rättegångssalen i stället kan följa rättegången genom en ljud- och bildöverföring från en annan lokal (medseende till sidosal). Tingsrätternas tillgång till teknik för ljud- och bildöverföring Inom Sveriges Domstolar har det de senaste åren genomförts stora investeringar i videokonferensteknik. År 2008 fanns det totalt ca 60 videokonferenssystem installerade på tingsrätterna. I juni 2014 fanns följande utrustning för ljud-och bildöverföring på tingsrätterna. Varje tingsrätt har minst ett samtalsrum och två förhandlingssalar med videokonferenssystem. Teknik för medlyssning fanns i princip i alla samtalsrum 42 och rum för frihetsberövade. Teknik för medlyssning med bild fanns i ca 90 (av 450) samtalsrum och i ett fåtal rum för frihetsberövade (ca 4 av 330 rum). Sett till alla tingsrätter fanns tillgång till samtalsrum utrustat med medlyssning med bild vid 30 av landets tingsrätter. Videokonferenssystem fanns installerade i ca 220 förhandlingssalar och förberedelserum, medan det saknades sådan teknik i 320 förhandlingssalar. 42 Det finns några tingsrätter som har enstaka samtalsrum som saknar utrustning för medlyssning. Dessutom använder en del tingsrätter vissa rum som samtalsrum som vid byggnationen var ämnade åt andra ändamål. Dessa rum kan sakna utrustning för medlyssning. Definitionen av samtalsrum är därför inte helt entydig. 39

40 I samtalsrummen fanns videokonferenssystem installerade i ca 90 rum (av 450). Antal utrustningar för ljud-och bildöverföring på tingsrätterna, juni 2014 Medlyssning Medlyssning med bild Videokonferens Samtalsrum 450 av av av 450 Rum för frihetsberövade 330 av av 330 Förhandlingssalar (inklusive förberedelserum) 220 av 540 Tingsrätternas behov av ljud- och bildöverföringsteknik Användandet av modern teknik i domstolarna ökar tydligt och mellan åren 2011 och 2013 har antalet videokonferenstillfällen inom domstolarna nästan fördubblats; från ca till Det beror dock inte enbart på att behovet ökar utifrån ett säkerhetsperspektiv, utan även på att användningen av videokonferens ökar generellt. Det används t.ex. till vittnesförhör med vittnen som bor långt från domstolsorten och vid omhäktningsförhandlingar. I vår enkätundersökning svarade tingsrätterna på frågor om i vilken utsträckning medlyssning och medlyssning med bild används som ett säkerhetsverktyg på domstolen (fråga 17 och 18). Enkätsvaren visar att medlyssning med bild används som ett säkerhetsverktyg i mindre utsträckning än medlyssning. En del tingsrätter lämnar kommentaren att behovet av att använda medlyssning ökar, men att användandet begränsas av tillgången på utrustning. En annan tingsrätt påpekar att medlyssning inte beslutas rutinmässigt utan först efter samtal med den som känner osäkerhet, eftersom tingsrätten eftersträvar att alla om möjligt ska vara närvarande i salen. Flera av tingsrätterna anger att tekniken för medlyssning med bild saknas, men en del påtalar att tekniken snart ska installeras på tingsrätten i samband med omeller nybyggnation. En del tingsrätter påtalar att de upplever en ökad efterfrågan av sådan teknik. Enkätundersökningen innehöll även en fråga om i vilken utsträckning som videokonferens används i rättegångar på grund av att det finns en hotbild mot ett vittne eller en målsägande (fråga 19). Enkätsvaren visar att videokonferens används i högre utsträckning än medlyssning med bild, men i mindre utsträckning än medlyssning. En tingsrätt uppger att deras erfarenhet är att det sällan föreligger behov av videokonferens på grund av hot, utan att tekniken snarare används när ett vittne eller en målsägande känner obehag av att höras i närvaro av den tilltalade. En annan tingsrätt menar att videokonferens främst används för s.k. skyddade vittnen. En del tingsrätter anger att de, utifrån säkerhetsöverväganden, har behov av ytterligare teknisk utrustning (fråga 21). Det som främst efterfrågas är ytterligare 40

41 videokonferensteknik till förhandlingssalarna (64 procent) och utrustning för medlyssning med bild till rummen för frihetsberövade (40 procent). Men en del tingsrätter efterfrågar även ytterligare teknisk utrustning till samtalsrummen i form av medlyssning (20 procent), medlyssning med bild (22 procent) och videokonferensteknik (20 procent). I fritextsvaren påtalar en tingsrätt att brist på videokonferensutrustning ofta försvårar tingsrättens planering och att sådan utrustning därför bör finnas i alla förhandlingssalar. Ett önskemål är att det installeras medlyssning med bild i ett eller två samtalsrum för att inte behöva använda videokonferensutrustningen för envägskommunikation. Flera tingsrätter uppger som komplement till sina svar att ombyggnation pågår alternativt planeras och att behoven av videokonferensteknik därefter kommer att vara tillgodosedda. De säkerhetsanvariga bekräftar resultatet i undersökningen att vissa av tingsrätterna har behov av ytterligare utrustning för videokonferens och medlyssning med bild, eftersom sådan teknik används i ökad omfattning. Ett önskemål från de säkerhetsansvariga är att sådan teknik installeras i alla salar och samtalsrum. Ett par av de säkerhetsansvariga på stora tingsrätter tar även upp att de vid större mål har låtit åhörarna närvara på förhandlingen genom medseende till en sidosal och att en av fördelarna vid ett sådant arrangemang är att det begränsar risken för att målsägande och vittnen utsätts för otillåten påverkan i form av subtila hot från åhörarna. Ett sådant förfarande tenderar att öka enligt de säkerhetsansvariga. Andra tekniska hjälpmedel Överfallslarm finns på alla tingsrätter. Larmen finns installerade i receptionen, förhandlingssalar, förberedelserum och i de flesta samtalsrum och rum för frihetsberövade. Om larmet utlöses går ljudet från aktuell sal eller förberedelserum till receptionen i syfte att förmedla för ordningsvakter och annan domstolspersonal vad som har inträffat. Kameraövervakningen över tingsrättens allmänna utrymme är en viktig del av domstolarnas proaktiva säkerhetsarbete. Samtliga tingsrätter har kameraövervakning. Tingsställena saknar vanligtvis sådan utrustning. 6.3 Målsägandenas och vittnenas upplevelse av ljud- och bildöverföring I tingsrätternas brukarundersökningar uppgav några brukare att medlyssning hade inneburit att de hade haft lättare att fritt lämna sin berättelse under förhandlingen. 43 Endast en av förhörspersonerna i vår intervjuundersökning hade erfarenhet av medlyssning, medlyssning med bild eller videokonferens på grund av säkerhetsskäl. Denna målsägande - som hade personsskydd - uppgav att hon följde rättegången från ett samtalsrum via medlyssning på grund av rädsla för att möta den tilltalade och hans släkt. Arrangemanget kring förfarandet fungerade enligt henne mycket bra och hon hade eskort av ordningsvakt till och från samtalsrummet. Ingen av de andra förhörspersonerna som vi intervjuade önskade användande av medlyssning, medlyssning med bild eller videokonferens i det aktuella målet, 43 Brå, Bemötande i domstol, 2013, s

42 men uppgav att om de hade känt sig rädda eller hotade hade de gärna använt sig av sådan teknik för att inte behöva möta den tilltalade. 6.4 Analys och åtgärdsförslag Analys De investeringar som genomförts de senaste åren vad avser tillgång till modern teknik såsom medlyssning, medlyssning med bild och videokonferens ger bättre möjlighet att öka säkerheten för målsägande och vittnen i samband med förhandlingar som bedöms vara föremål för säkerhetsrisker och medför därför generellt säkrare domstolsprocesser (objektiv trygghet och säkerhet). Tekniken medför även att domstolarna kan ta större hänsyn till rädda målsägande och vittnen och förmå dem att ställa upp i domstolsprocessen (subjektiv trygghet och säkerhet). Det ska framhållas att utgångspunkten bör vara att alla förhörspersoner, om möjligt, ska vara närvarande i förhandlingssalen. En möjlighet till medlyssning med bild eller videokonferens i stället för telefonförhör eller medlyssning är dock en förbättring från rättssäkerhetssynpunkt och möjliggör att domstolarna i större utsträckning kan ta hänsyn till rädda målsägande och vittnen. Medlyssning med bild eller videokonferens är därför ett mycket bra alternativ i mål där säkerhetsaspekter aktualiseras. Det framkommer i vår enkätundersökning att användandet av modern teknik ökar tydligt i tingsrätterna och att främst medlyssning och videokonferens används av många tingsrätter som ett säkerhetsverktyg. En anledning till att medlyssning med bild inte används i samma utsträckning kan vara avsaknad av sådan teknik, vilket flera tingsrätter påtalar i undersökningen. En stor andel av tingsrätterna framför att det finns behov av ytterligare modern teknisk utrustning i förhandlingssalarna och samtalsrummen. Störst behov finns av ytterligare videokonferensteknik till förhandlingssalarna. Inom Sveriges Domstolar pågår för närvarande en omfattande installation av nya videokonferenssystem och sådana investeringar kommer att fortsätta. Domstolsverket beräknar att mellan nya system kommer att installeras per år de följande fem åren. Ambitionen är att samtliga förhandlingssalar och förberedelserum ska ha videokonferensutrustning senast år När det gäller samtalsrummen och rummen för frihetsberövade pågår det ett kontinuerligt arbete med att förse dessa rum med teknik för medlyssning med bild och videokonferens. Målet är att en tredjedel av en tingsrätts samtalsrum och en fjärdedel av en tingsrätts rum för frihetsberövade ska utrustas med antingen medlyssning med bild eller videokonferens. Finns det vid en domstol behov av ytterligare utrustning kan detta tillgodoses. Slutligen bör framhållas att videokonferens inte bara används av säkerhetsskäl, utan även av andra skäl, exempelvis geografiska skäl om en part eller ett vittne befinner sig på annan ort eller resursskäl vid omhäktningsförhandlingar. Tekniken har därför bidragit till att öka tillgängligheten till domstolarna och minska risken för inställda förhandlingar. Möjligheten att använda medseende till sidosal för åhörare har inte bara underlättat handläggningen av omfattande mål, utan även begränsat risken för att förhörspersoner utsätts för trakasserier och påtryckningar från åhörarna genom exempelvis subtila hot och gester. 42

43 Åtgärdsförslag Domstolsverket ska fortsätta att arbeta aktivt mot målet att samtliga förhandlingssalar och förberedelserum i domstolarna ska vara försedda med videokonferensutrustning senast år Domsolsverket ska fortsätta arbetet med att förse samtalsrummen och rummen för frihetsberövade med teknik för medlyssning med bild och videokonferens. 43

44 7 Säkerhetskontroller Domstolsverkets bedömning: Under 2013 hade sex tingsrätter s.k. fast säkerhetskontroll. Utvärderingen av dessa tingsrätters erfarenhet av de fasta kontrollerna visar att kontrollerna bidragit till en höjd säkerhetsnivå och till en ökad känsla av trygghet och säkerhet hos målsägande och vittnen. Utvärderingen visar också att det kan finnas skäl att överväga att bemanna säkerhetskontrollerna med egen anställd personal och att det är viktigt att en domstol som tar beslut om fast säkerhetskontroll kombinerar detta med en väl planerad informationsinsats. Försöksverksamhet med röntgen i den fasta säkerhetskontrollen har fallit väl ut och det har visat sig att det finns flera fördelar med detta. På sikt bör röntgenutrustning användas i fasta säkerhetskontroller vid de tingsrätter som har organisatoriska förutsättningar för detta. I nuläget är det på många tingsrätters tillräckligt med andra säkerhetsåtgärder än fasta kontroller. En stor del av de tingsrätter som inte hade fast säkerhetskontroll genomförde också under 2013 förhandlingar i mål där det fattades beslut om säkerhetskontroll. För att även i framtiden upprätthålla en hög säkerhetsnivå i domstolslokalerna förespråkar Domstolsverket i förlängningen en ordning där säkerhetskontroller är ett permanent inslag vid inpasseringen i alla tingsrätters lokaler. En sådan ordning kräver dock lagändring och är även förenad med stora investerings- och driftskostnader. En fast säkerhetskontroll är en av flera säkerhetsåtgärder. Det är därför viktigt att de domstolar som inför fast säkerhetskontroll fortsätter att arbeta med andra proaktiva åtgärder för att skapa en trygg och säker miljö. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska, bl.a. genom dialoger med Justitiedepartementet, verka för att det skapas förutsättningar för att samtliga tingsrätter på sikt kan utrustas med fasta säkerhetskontroller. Domstolsverket ska även fortsättningsvis följa upp domstolarnas erfarenheter av fasta säkerhetskontroller och säkerställa att viktiga erfarenheter delges övriga domstolar. Domstolsverket ska sammanställa statistik över säkerhetskontrollerna och omhänderta domstolarnas synpunkter gällande byggnation och inredning i samband med införande av säkerhetskontroller. 7.1 Inledning Den 1 juli 2012 infördes regler i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol som medför en utökad möjlighet för domstolar att genomföra säkerhetskontroller. Ett beslut om säkerhetskontroll förutsätter att en kontroll behövs för att begränsa risken för att det i domstolens lokaler begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Enligt förarbetena måste en risk konstateras, men det krävs inte att risken nått en viss nivå eller att det föreligger en konkret hotbild. Däremot krävs att en säkerhetskontroll behövs för att begränsa den aktuella risken. Av författningskommentarerna framgår att även risker av mer generell karaktär kan beaktas vid bedöm- 44

45 ningen om det finns behov av säkerhetskontroll. Ett exempel är att det allmänna samhällsklimatet på orten ger upphov till farhågor om våldsamma incidenter. Enligt författningskommentarerna måste emellertid domstolen alltid överväga om andra, mindre ingripande åtgärder är tillräckliga för att uppnå syftet med kontrollen, såsom att ha ordningsvakter tillgängliga i lokalerna eller att använda sig av videokonferens vid en förhandling. (prop. 2011/12:63 s. 14 ff. och 29 f). I detta kapitel redogörs för användningen av säkerhetskontroller och erfarenheterna av fasta säkerhetskontroller. Innan den avslutande analysen, som även innehåller åtgärdsförslag, beskrivs målsägandenas och vittnenas upplevelser av de fasta kontrollerna. 7.2 Beskrivning av de fasta säkerhetskontrollerna Domstolar med fast säkerhetskontroll Under 2013 har sex tingsrätter Blekinge, Göteborg, Helsingborg, Lund, Malmö och Södertälje haft så kallad fast säkerhetskontroll, dvs. daglig säkerhetskontroll som omfattar alla besökare. Den totala kostnaden för de sex tingsrätternas fasta säkerhetskontroller var knappt 10 miljoner kronor under Tingsrätterna i Örebro, Solna och Stockholm har under våren 2014 infört fast säkerhetskontroll och under hösten 2014 kommer sannolikt ytterligare några tingsrätter att införa sådan kontroll. Under första kvartalet 2014 har Göteborgs tingsrätt och Malmö tingsrätt implementerat röntgen i sina fasta säkerhetskontroller Bemanning av de fasta säkerhetskontrollerna Det är personalkrävande att ha en fast säkerhetskontroll och dessa bemannas därför till stor del av inhyrd personal. Domstolsverket har upphandlat ett ramavtal med ett bevakningsföretag varifrån domstolarna vid behov kan avropa ordningsvakter till säkerhetskontroller. Under 2013 bemannade 17 inhyrda ordningsvakter och 19 egna anställda ordningsvakter de sex tingsrätternas säkerhetskontroller. Helsingborgs tingsrätt och Göteborgs tingsrätt har sedan en kort tid tillbaka enbart egen anställd personal i de fasta säkerhetskontrollerna. Nämnda tingsrätter bedömer att de även under semestertider ska kunna bemanna den fasta säkerhetskontrollen med enbart egen anställd personal Icke fasta säkerhetskontroller Under 2013 har 31 tingsrätter haft säkerhetskontroll under sammanlagt 333 dagar. Samtliga dessa säkerhetskontroller har föranletts av att det har varit ett säkerhetsmål på tingsrätten, dvs. att det förelegat en hög hotbild mot någon av parterna eller hela förhandlingen. Antalet icke fasta säkerhetskontroller fördelade sig mellan de 31 tingsrätterna enligt följande. en tingsrätt hade säkerhetskontroll i drygt 50 dagar, tre tingsrätter hade säkerhetskontroll i drygt 30 dagar, åtta tingsrätter hade säkerhetskontroll mellan 10 och 20 dagar resterande 19 tingsrätter hade säkerhetskontroll mellan 1 och 10 dagar. 45

46 De sex tingsrätter som hade fast säkerhetskontroll under 2013 är inte inkluderade i ovanstående beräkning. Detta innebär att elva tingsrätter inte hade någon säkerhetskontroll under För att bemanna säkerhetskontrollerna har 18 tingsrätter använt inhyrda ordningsvakter och 13 tingsrätter fått hjälp av polisen Erfarenheter av fast säkerhetskontroll Inledning Domstolsverket har under 2013 utvärderat de erfarenheter som finns hos de sex tingsrätter som har haft fast säkerhetskontroll vid någon tidpunkt under tiden 1 juli december Resultatet av utvärderingen har sammanställts i rapporten Erfarenheter av fast säkerhetskontroll från den 30 april Syftet med utvärderingen har bland annat varit att belysa på vilket sätt de fasta säkerhetskontrollerna bidragit till en ökad säkerhet i domstol. Vidare har syftet varit att tillvarata goda erfarenheter och identifiera förbättringsområden. Utvärderingen har skett genom enkäter som har kompletterats med telefonintervjuer med domstolschef eller säkerhetschef vid respektive domstol. Röntgen För att effektivisera säkerhetskontrollen har användande av röntgenutrustning utvärderats under två månader under 2013 på Göteborgs tingsrätt. Utvärderingen visade att inflödet av parter och besökare till domstolen ökade vid användande av röntgen jämfört med den tidigare manuella visitationen, exempelvis halverades kötiden för besökare som anlände till domstolen i samband med att målen ropades på under morgonen. Personalen upplevde även en mycket mer positiv attityd från besökarna när visitationen av väskor skedde med röntgen jämfört med manuell visitation, eftersom förfarandet med röntgen är mindre integritetskränkande för besökarna. Utvärderingen visade vidare att det var möjligt att dra ner på bemanningen i kontrollen när röntgenutrustning användes samt att kontrollen blev mer noggrann och därmed bidrog till ökad säkerhet. Domstolen menade dessutom att symbolvärdet av att det på domstolen finns en säkerhetskontroll med röntgen är starkt och ger intryck av ordning och säkerhet. Incidenter Domstolarna upplever att ordningen har förbättrats och att det har blivit lugnare i de allmänna utrymmena sedan den fasta säkerhetskontrollen infördes. Domstolarnas erfarenheter är också att antalet incidenter har minskat. På Malmö tingsrätt har antalet incidenter minskat med ca en tredjedel. Framför allt är det ordningsstörningarna som har blivit färre. Vissa av domstolarna hade dock inte särskilt många incidenter innan säkerhetskontrollen infördes. Det är emellertid inte antalet incidenter som är avgörande vid bedömningen av om det föreligger någon risk för brott i domstolens lokaler. Antalet beslag har ökat sedan de fasta säkerhetskontrollen infördes. På Malmö tingsrätt har farliga föremål anträffats i säkerhetskontrollen under Flertalet av dessa föremål är dock inte olagliga att inneha, men de anses vara olämpliga att ta med in på tingsrätten för att de t.ex. är vassa eller medför brandfara. Nio av de påträffade föremålen föranledde en polisanmälan för brott mot 44 Dnr

47 lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra föremål, vapenlagen (1996:67) och strålskyddslagen (1988:220). Göteborgs tingsrätt har uppgett att de påträffar uppskattningsvis ett föremål i veckan i sin kontroll som leder till en polisanmälan. Antalet beslag som föranleder att polis tillkallas upplevs dock av flera tingsrätter ha minskat den senaste tiden. Ett skäl till detta kan vara att de besökare som återkommer har blivit medvetna om säkerhetskontrollen. Ett annat skäl kan vara att det i kallelsen framgår att domstolen har säkerhetskontroll. Många farliga föremål påträffas också i nära anslutning till domstolsbyggnaderna. Exempelvis Göteborgs tingsrätt finner dagligen farliga föremål i rabatter och papperskorgar utanför domstolen. Det rör sig oftast om knivar och andra föremål som kan användas som vapen, men även narkotika, kanyler och brottsverktyg. Domstolarnas erfarenheter av fast säkerhetskontroll Enligt rapporten upplever domstolarna att parter generellt uppfattar den fasta säkerhetskontrollen som positiv och att den ökar såväl tryggheten som säkerheten. Slutsatsen får stöd av brukarundersökningar som genomförts vid tingsrätterna i Blekinge och Göteborg. Domstolarna har i utvärderingen beskrivit att såväl åklagarna och advokaterna som domstolspersonalen uttryckt att säkerhetskontrollen medfört att tryggheten och säkerheten har ökat i domstolarna. Flera av domstolarna beskriver att åklagarna har uppgett att deras arbetsmiljö avsevärt har förbättrats sedan införandet av den fasta säkerhetskontrollen. Även den dömande personalen anser att de kan röra sig i de allmänna utrymmena med en ökad känsla av trygghet. En tingsrätt beskriver i utvärderingen att personalen i receptionen har avlastats då de mer krävande besökarna tas om hand redan i säkerhetskontrollen. Det har även framkommit att personalen i säkerhetskontrollen på ett naturligt sätt kan ha bra uppsikt av områdena utanför salarna och att information om oro snabbt når fram till rätten. Flera domstolar nämner att det är lättare att få parter och vittnen som känner obehag eller rädsla, att inställa sig i domstolen när de får kännedom om säkerhetskontrollen. Alla domstolar utom en bifogar information om säkerhetskontrollen till kallelserna. Den avvikande domstolen kommer emellertid inom kort att göra detsamma Säkerhetsansvarigas erfarenhet av fast säkerhetskontroll De säkerhetsanvariga som arbetar på tingsrätter som har fasta säkerhetskontroller är positiva till denna och anser att säkerheten på domstolen har ökat avsevärt. Exempel som nämns är att farliga föremål inte finns på tingsrätten, att tingsrätten signalerar att säkerhet är prioriterat, att ordningsvakter tar emot besökare redan i entrén och att färre stökiga åhörare besöker tingsrätten. En säkerhetsansvarig beskriver det som att den fritidsgårdsmentalitet som tidigare rådde på tingsrätten nästan helt har upphört. En säkerhetsansvarig som arbetar på en tingsrätt som inte har fast säkerhetskontroll anser att det är väldigt resurskrävande med en säkerhetskontroll och att det därför inte kan prioriteras utifrån tingsrättens behov. 47

48 7.2.6 Åklagarnas erfarenhet av fast säkerhetskontroll Säkerhetschefen vid Åklagarmyndigheten har uppgett att åklagarna generellt upplever att det är mycket positivt med fasta säkerhetskontroller eftersom vetskapen om att det inte finns några vapen i domstolen ger en trygg och lugnande känsla. Enligt säkerhetschefen hyser åklagarna en oro för att kontrollerna ska upphöra och många åklagare har uttryckt att det för dem är otänkbart att återgå till en ordning utan fast säkerhetskontroll. Åklagarna förespråkar att i princip samtliga domstolar ska ha fasta säkerhetskontroller Målsägandenas och vittnenas upplevelse av fast säkerhetskontroll Tingsrätternas brukarundersökningar I Göteborgs tingsrätts brukarundersökning 46 redovisas att de intervjuade uttryckte i hög grad positiva åsikter om säkerhetskontrollen samt att personalen gav ett gott bemötande och bra information. Göteborgs tingsrätt noterade att de som uttryckte negativa åsikter om säkerhetskontrollen till stor del var personer som inte i förväg hade fått någon information om kontrollen eller förbisett den och att det därför kunde konstateras ett samband mellan bristande information om säkerhetskontrollen och större risk för en negativ upplevelse av densamma. Det förekom också att någon av de intervjuade uppgav att det upplevdes som kränkande då väskor och fickor visiterades. Domstolsverkets intervjuundersökning Vår intervjuundersökning med målsägande och vittnen förstärker resultatet från Göteborgs tingsrätt av att de fasta säkerhetskontrollerna uppskattas av de flesta och att de har blivit väl bemötta i kontrollen. Det framkom även i intervjuerna att kontrollerna medför trygghet eftersom farliga föremål inte finns i lokalerna. Med tanke på hur klimatet är i dag och folk som blir gripna. Det är väldigt bra så folk inte får med sig vapen in och annat. Vittne som svarar på frågan om vad han tycker om den fasta säkerhetskontrollen. En del av de intervjuade jämför säkerhetskontrollen med flygplatsens säkerhetskontroll och anser inte att det är integritetskränkande utan ser det snarare som ett närmast självklart inslag på en domstol. Kontrollen kan dock av vissa intervjupersoner upplevas som ett stressmoment. Ja lite nervöst eftersom jag har så mycket prylar i min väska om de skulle bli fundersamma och fråga och så där. Jag har inte haft någon tanke på det liksom. Vittne som svarar på frågan hur det kändes när hon såg att det var en säkerhetskontroll. Ett fåtal av intervjupersonerna anser dock att effekten också kan vara att säkerhetskontrollen signalerar att domstolen är en farlig plats att vistas i. 45 Telefonintervju med säkerhetschefen vid Åklagarmyndigheten den 19 juni Bemötandeundersökningen på Göteborgs tingsrätt 2013, 3 maj 2013, Dnr

49 Man kanske räds nästan mer för att gå igenom en säkerhetskontroll. Det blir mer formellt. Samtidigt så blir det väldigt skönt att veta att det är ingen som har med sig tillhygge eller annat sånt. Det avskräcker säkert en del gärningsmän att begå den typen av brott. Så det är tudelat. Vittne som svarar på frågan om vad han tycker om fasta säkerhetskontroller. De ger dubbla budskap på något vis den typen av kontroller, dels säkrare men det blir också ett misstänkliggörande som också i sig gör saker mer osäkert. Det är dubbelt. Vittne som svarar på frågan om en säkerhetskontroll hade förändrat någonting. Av de intervjuade i vår undersökning som befann sig på en tingsrätt som inte hade en fast säkerhetskontroll uttrycker en del i allmänna ordalag att det hade varit bra med en sådan kontroll, medan andra uppger att de förväntade sig att det skulle vara en säkerhetskontroll. Oerhört tomt, inte som man tänker. Jag tänkte att det skulle vara en massa säkerhet. Jag tänkte att det skulle vara en säkerhetskontroll, men det var ju ingen här. Vittne som svarar på fråga hur det känns i domstolens lokaler. 7.4 Analys och åtgärdsförslag Analys av erfarenheterna av fast säkerhetskontroll Den utvärdering som har genomförts av de fast säkerhetskontrollerna visar att de tingsrätter som använt sig av sådana har positiva erfarenheter av kontrollerna. De fasta säkerhetskontrollerna bidrar till en höjd säkerhetsnivå på domstolarna genom att farliga föremål tas i beslag, att incidenterna har blivit färre och att ordningen på domstolarna har blivit väsentligt bättre. Vidare visar utvärderingen att domstolarna upplever att samtliga domstolsaktörer generellt är positiva till fasta säkerhetskontroller och att kontrollerna medför en ökad känsla av trygghet och säkerhet. Denna bild bekräftas av Åklagarmyndigheten och våra intervjuer med målsägande och vittnen. En betydelsefull effekt är även att domstolarna upplever att det är lättare att få parter och vittnen som känner obehag eller rädsla att komma till förhandlingen sedan fast säkerhetskontroll infördes. Även det förhållandet att personalen i säkerhetskontrollen på ett mer naturligt sätt kan ha uppsyn över väntrumsyta och besökare påverkar tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen. Beslut om fast säkerhetskontroll ska dock endast fattas om domstolen har ett behov av denna åtgärd för att begränsa en identifierad säkerhetsrisk och en proportionalitetsbedömning har resulterat i att andra, mindre ingripande åtgärder, inte är tillräckliga. Detta innebär troligen att det inte bedöms finnas behov av fast säkerhetskontroll på alla tingsrätter. På en del tingsrätter är det, i nuläget, tillräckligt med andra säkerhetsåtgärder, exempelvis att ordningsvakter är tillgängliga i allmänhetens lokaler eller användandet av videokonferens och att beslut om säkerhetskontroll fattas i de enskilda mål där det finns behov av det. Det har i den allmänna diskussionen framförts uttalanden om att fasta säkerhetskontroller kan signalera att domstolen är en farlig plats att vistas i och att de därför inte enbart upplevs som trygghetsskapande. Denna synpunkt framfördes även av ett fåtal personer i vår intervjuundersökning. För att domstolarna ska 49

50 kunna förbli öppna för alla och förhandlingarna ska kunna vara fortsatt offentliga är det dock av stor vikt att den höga säkerhet som i dag finns i domstolslokalerna upprätthålls och att vi även rustar för det allt hårdare klimatet vid lagföringen av vissa brott. Det är högst sannolikt att det i dag förekommer knivar och andra tillhyggen i de domstolar som inte har någon säkerhetskontroll. För att en betryggande säkerhet ska kunna råda i domstolarna krävs att det inte är möjligt att medföra farliga föremål in i byggnaden. En säkerhetskontroll kan inte utgöra en garanti mot våldshandlingar i domstolsbyggnaden, men den innebär en avsevärd minimering av risken att farliga föremål tas med in på domstolen. Vetskapen om att alla besökare kontrolleras har med all sannolikhet även en betydande preventiv effekt. En annan positiv effekt av säkerhetskontrollen är att den signalerar att det finns ett högt säkerhetsmedvetande på domstolen. Domstolsverket förespråkar därför i förlängningen en ordning där säkerhetskontroller är ett permanent inslag vid inpassering till alla tingsrätters lokaler. Ett införande av fasta säkerhetskontroller vid alla tingsrätter kräver dock förändringar i lagstiftningen samt är även förenat med stora kostnadsökningar i form av ombyggnationer av bland annat domstolsentréer, ytterligare ordningsvakter och kostnader för larmbågar och annan utrustning. En sådan reform kan därför inte genomföras fullt ut inom en snar framtid. Analys av försöksverksamheten med röntgen Försöksverksamheten med röntgen utföll väl och visade att det finns flera fördelar med att införa röntgen i fasta säkerhetskontroller, bland annat skulle besökarna sannolikt uppfatta kontrollen som mindre integritetskränkande. För att införa röntgen som innebär höga investeringskostnader krävs dock att domstolen har ett stort antal besökare samt egna anställda ordningsvakter som kan utbildas. På sikt bör därför röntgenutrustning användas i fasta säkerhetskontroller på de tingsrätter som har organisatoriska förutsättningar för det. Analys av bemanningen av kontrollerna och behovet av information När det gäller bemanningen av säkerhetskontrollerna används som tidigare redogjorts för såväl egna anställda ordningsvakter som inhyrda ordningsvakter. Fördelen med inhyrd personal är att det sällan blir störningar i verksamheten vid t.ex. sjukdom och semester. Nackdelen med inhyrd personal är att de under lugna perioder i kontrollen inte kan användas till andra arbetsuppgifter på domstolen. Därmed blir deras arbete statiskt och inte särskilt effektivt utifrån domstolens behov. Ett sätt som möjligen kan effektivisera såväl säkerhetskontrollerna som tingsrättens övriga arbete är att framledes undvika att hyra in ordningsvakter till säkerhetskontrollen och i stället anställa egna ordningsvakter för att på så sätt få en mer flexibel organisation. Förfarandet har även fördelen att domstolen kan utbilda och utveckla sina anställda ordningsvakter. Eftersom säkerhetskontrollen är besökarnas första personliga kontakt med tingsrätten är det viktigt att personalen i kontrollen tar emot besökarna på ett professionellt sätt. Detta gäller oavsett om det är domstolspersonal eller inhyrd personal; som många gånger uppfattas som domstolspersonal. De inhyrda ordningsvakterna bör därför vara väl insatta i tingsrättens bemötandearbete. 50

51 Undersökningsresultatet som tyder på ett samband mellan bristande information om säkerhetskontrollen och en större risk för en negativ upplevelse, bör uppmärksammas. Det är därför viktigt att domstolar som framöver tar beslut om fast säkerhetskontroll planerar för en informationsinsats i ett tidigt skede. Domstolen bör bland annat ta fram skriftlig information i kallelser, på domstolens webbsida och vid domstolens entré. Alla domstolsanställda inte bara personal i säkerhetskontrollen bör också utbildas i att kunna ge muntlig information om kontrollen. Fast säkerhetskontroll är ett av flera verktyg i säkerhetsarbetet En fast säkerhetskontroll är inte lösningen på samtliga säkerhetsrelaterade problem i domstolen; något som också lyfts fram av domstolarna i utvärderingen. Det är därför av vikt att domstolar som har infört fast säkerhetskontroll fortsätter att arbeta med andra proaktiva åtgärder för att skapa en trygg och säker miljö. Bland annat genom rondering av ordningsvakt i allmänna utrymmen, arbete med bemötandefrågor och mer information i kallelser. Åtgärdsförslag Domstolsverket ska, bl.a. genom dialoger med Justitiedepartementet, verka för att det skapas förutsättningar för att samtliga tingsrätter på sikt kan utrustas med fasta säkerhetskontroller. Domstolsverket kommer fortsatt att följa upp domstolarnas erfarenheter av fasta säkerhetskontroller och säkerställa att viktiga erfarenheter delges övriga domstolar, bland annat i de riktlinjer för genomförande av säkerhetskontroll som är framtagna. Domstolsverket ska sammanställa statistik över säkerhetskontrollerna och omhänderta domstolarnas synpunkter gällande byggnation och inredning i samband med införande av säkerhetskontroller. 51

52 8 Ordningsvakter Domstolsverkets bedömning: Ordningsvakter är en viktig del av domstolarnas proaktiva säkerhetsarbete. Antalet anställda med ordningsvaktsförordnande har under den senaste fyraårsperioden ökat från 80 till 125. Detta är resultatet av ett aktivt rekryteringsarbete inom Sveriges Domstolar, där domstolarnas behov av extra resurser för att kunna genomföra sådana anställningar har beaktats i högre grad i budgetprocessen. Den 1 januari 2014 saknades anställda ordningsvakter vid 16 domstolar i landet, varav 10 tingsrätter. Arbetet med en ökad rekrytering av personal med ordningsvaktsförordnande bör fortsätta för att ytterligare höja säkerhetsnivån. Varje domstol, bör, utifrån sina behov, se till att närvaron av ordningsvakter är tillräcklig för att upprätthålla en god säkerhetsnivå. Det är viktigt att ordningsvakterna har tydliga anvisningar för hur de ska fördela sin tid mellan olika arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som inte är trygghetsskapande och säkerhetshöjande bör inte vara allt för omfattande och inte heller tidsbundna. Ordningsvakter fyller en viktig funktion i domstolarnas bemötandearbete. Ett gott bemötandearbete från ordningsvakter uppskattas av målsägande och vittnen och leder till att känslan av trygghet och säkerhet ökar. Det gör det även möjligt att fånga upp behov av stöd och hjälp som enskilda målsägande och vittnen kan ha. Domstolsverkets förslag: Arbetet med en ökad rekrytering av personal med ordningsvaktsförordnande inom Sveriges Domstolar bör fortsätta för att ytterligare höja säkerhetsnivån. På sikt bör varje domstol bemannas av minst en ordningsvakt. De domstolar som har behov av fler ordningsvakter bör prioritera sådana anställningar. Varje domstol bör på sikt ha en tydlig arbetsbeskrivning för ordningsvakterna, som innehåller tydliga anvisningar om hur arbetstiden ska fördelas mellan olika arbetsuppgifter och hur de ska arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen. De arbetsuppgifter som är trygghetsskapande och bidrar till en hög säkerhetsnivå bör prioriteras. 8.1 Inledning År 2012 redovisade Domstolsverket ett regeringsuppdrag om ordningen i domstol 47 och pekade på att ordningsvakters närvaro i allmänna väntsalar ökar tryggheten och ordningen. I rapporten föreslås att domstolarna bör undersöka vilket behov de har av att öka vaktnärvaron i framförallt väntsalarna och att målet bör vara att alla domstolar ska ha minst en anställd med ordningsvaktsförordnade. Åklagarmyndigheten, som är samrådsmyndighet i uppdraget, har framhållit att närvaron av ordningsvakter i de allmänna utrymmena på tingsrätterna bör ökas för att öka tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen. 47 Domstolsverket Ordning i domstol, DV-rapport 2012:2. 52

53 Närvaro av ordningsvakter i domstolarnas lokaler är således angeläget för att upprätthålla säkerheten för hotade målsägande och vittnen samt för att öka tryggheten hos rädda målsägande och vittnen. I detta kapitel redogörs för tingsrätternas bemanning och organisation av ordningsvakter. Därefter redovisas målsägandenas och vittnenas upplevelser av ordningsvakterna. Kapitlet avslutas med analys och åtgärdsförslag. 8.2 Tidigare undersökningar Inom ramen för det tidigare nämnda regeringsuppdraget om att kartlägga ordningen i domstol - och som utmynnade i rapporten Ordning i domstol (2012) - genomfördes en enkätundersökning riktad bland annat till ordningsvakter med frågor om hur de såg på sina förutsättningar att bedriva ett effektivt ordningsarbete. Undersökningen riktade sig även till externa aktörer som åklagare och advokater, som tillfrågades om deras syn på ordningsvakternas arbete. Rapportens generella slutsatser var att ordningsvakterna har ett bra bemötande, att de har en god utbildning och tillräckliga verktyg för att upprätthålla ordningen. Dock konstateras det i rapporten att bemanningen av ordningsvakter i allmänhetens utrymme var alltför låg och att för många av domstolens administrativa uppgifter utfördes av ordningsvakterna, vilket tar tid från det förebyggande säkerhetsarbetet. I rapporten underströks att behovet av vaktnärvaro i de för allmänheten tillgängliga lokalerna i domstolarna bör prioriteras högre och att domstolarnas behov av extra resurser för ordnings- och säkerhetsarbete skulle uppmärksammas i budgetdialogerna i än högre grad framöver Beskrivning av tingsrätternas bemanning och organisation av ordningsvakter Antalet ordningsvakter i tingsrätterna Antalet anställda ordningsvakter har ökat de senaste åren. I början av 2010 var det 80 anställda ordningsvakter i domstolarna. Under den senaste tvåårsperioden har antalet anställda med ordningsvaktsförordnande ökat från 94 till att den 1 januari 2014 uppgå till 125. Av dessa var 89 anställda i tingsrätterna. Det saknades vid samma tidpunkt anställda ordningsvakter vid 16 domstolar, varav tio var tingsrätter. Elva tingsrätter hade endast en anställd ordningsvakt. 49 Nedan följer en redogörelse för antalet ordningsvakter per den 1 januari 2014 fördelat på de mindre, mellanstora och stora tingsrätterna. 50 Efter nämnda tidpunkt har några enstaka ordningsvakter rekryterats och några tingsrätter planerar att rekrytera under hösten De mindre tingsrätterna hade sammanlagt 23 ordningsvakter anställda vid 14 av gruppens 21 tingsrätter. Sju tingsrätter saknade anställda ordningsvakter och sju tingsrätter hade endast en anställd ordningsvakt. 48 Domstolsverket Ordning i domstol, DV-rapport 2012:2, s. 43 f. och Sveriges Domstolar, Årsredovisning 2010 s. 79. Årsredovisning 2013, s. 81 och uppgifter från Domstolsverkets säkerhetsteam. 50 Uppdelningen av mindre, mellanstora och stora tingsrätter grundar sig på DC-gruppernas indelning. 53

54 I gruppen mellanstora tingsrätter fanns sammanlagt 30 ordningsvakter anställda vid 12 av gruppens 16 tingsrätter. Två tingsrätter hade endast en anställd ordningsvakt. Fyra tingsrätter saknade anställda ordningsvakter, men en av tingsrätterna hyrde in en ordningsvakt från ett externt bevakningsföretag. På de stora tingsrätterna fanns sammanlagt 36 ordningsvakter anställda vid gruppens 11 tingsrätter. I denna grupp hade samtliga tingsrätter minst en anställd ordningsvakt. Två av tingsrätterna hade endast en anställd ordningsvakt. Den tingsrätt som hade flest antal anställda ordningsvakter hade åtta ordningsvakter. 51 Två av tingsrätterna hyrde in två ordningsvakter vardera från ett externt bevakningsföretag, men rekrytering pågick för att anställa ordningsvakter vid en av dessa tingsrätter. De flesta tingsrätter som har fast säkerhetskontroll hyr in ytterligare ordningsvakter från ett externt bevakningsföretag för att bemanna kontrollen. Antalet inhyrda ordningsvakter varierar och vid säkerhetsmål eller vid semester, sjukskrivning eller utbildning för den ordinarie personalen behövs ofta förstärkning. Två tingsrätter bemannar säkerhetskontrollen enbart med egna anställda ordningsvakter. Kombinationstjänstgöring I regel är det expeditionsvakter som har ett ordningsvaktsförordnande, men det kan även vara domstolssekreterare och administratörer som har ett sådant förordnande. Ordningsvakterna arbetar bland annat med säkerhetshöjande och trygghetsskapande åtgärder, såsom att rondera i allmänhetens ytor, att bemanna säkerhetskontrollen och att närvara i rättssalen eller vid insläppet till vissa förhandlingar. I ordningsvakternas arbetsuppgifter ingår oftast även andra uppgifter såsom receptionsoch vaktmästaruppgifter, teknik, IT, posthantering och administrativa uppgifter. En annan arbetsuppgift är att informera besökare och hjälpa dessa tillrätta. Organisation av ordningsvaktsverksamheten ett gott exempel Hur tingsrätterna organiserar ordningsvakternas arbete varierar mellan tingsrätterna. Ett gott exempel är det sätt Göteborgs tingsrätt har organiserat sin ordningsvaktsverksamhet på. Ordningsvakterna arbetar där proaktivt för att säkerställa att atmosfären i väntsalarna är lugn och trygg. Målet är att de ständigt ska röra sig i väntsalarna och om någon besökare är stökig ska de agera omedelbart och informera om vilka förhållningsregler som gäller. Vidare strävar de efter att ljudnivån i väntsalen ska vara dämpad och att de ska vara så synliga för besökarna som möjligt. Vid behov släpper de in besökarna när förhandlingen inleds och emellanåt är de även närvarande i salen under förhandlingen. Ordningsvakterna har även administrativa uppgifter som de sköter under de perioder under dagen då det är lugnare i väntsalarna och säkerhetskontrollen. Många av dessa uppgifter utförs samtidigt som de är synliga för allmänheten. Säkerhetsarbetet prioriteras dock alltid. Dessa förebyggande åtgärder har effekt för tryggheten och säkerheten och tingsrätten upplever det som att antalet incidenter har minskat. Enligt uppgift från biträdande säkerhetschefen på Göteborgs tingsrätt kommer tingsrätten inte längre att ha inhyrda ordningsvakter utan i stället anställa mer personal med ordningsvaktsförordnande. Han uppger att det finns flera skäl till detta. Ett skäl är att tingsrätten inte kan utbilda och utveckla extern personal på samma 51 Denna tingsrätt har anställt ytterligare ett par ordningsvakter sedan den 1 januari

55 sätt som anställd personal. Ett annat skäl är att personalomsättningen är högre för de inhyrda ordningsvakterna, vilket kan medföra problem i säkerhetskontrollen där det krävs personkännedom för att kontrollen ska fungera smidigt. Ett tredje skäl är att organisationen blir mer flexibel och medför att tingsrätten kan skära ner på antalet ordningsvakter. Detta beror på att det vid vissa tidpunkter under dagen på morgonen och efter lunch finns behov av fler ordningsvakter i säkerhetskontrollen och i väntsalarna. Resterande tid kan de anställda ordningsvakterna arbeta med andra uppgifter, t.ex. posthantering. Ett fjärde skäl är att extern personal inte är med i bemötandearbetet som tingsrätten driver och eftersom säkerhetskontrollen är det första mötet med tingsrätten så bör den bemannas av tingsrättspersonal som känner ansvar och har kunskap om verksamheten. Domstolsverkets enkätundersökning Tingsrätterna har i vår enkätundersökning anfört att fler ordningsvakter skulle kunna förbättra säkerheten för målsägande och vittnen. I undersökningen framhålls också vikten av ett proaktivt arbete från ordningsvakterna i allmänhetens utrymme. 8.4 Målsägandenas och vittnenas upplevelse av ordningsvakterna Ett starkt återkommande tema i våra intervjuer med målsägande och vittnen var att det uppskattades att det fanns ordningsvakter på tingsrätten. Många av de intervjuade uppgav att det känns tryggt att det finns ordningsvakter på domstolen som kan ingripa om någon incident inträffar. De flesta såg det som en självklarhet att det finns ordningsvakter på en domstol. Det påtalades emellertid i hög utsträckning att ordningsvakterna gärna hade fått vara mer närvarande och synliga. En del uppgav att de bara sett ordningsvakterna i receptionen och att det skulle kännas tryggare om de ronderade mer i väntrummet. Önskemål om att en ordningsvakt skulle följa med in i rättssalen framkom också i intervjuundersökningen. Mycket bra. ( ) Ja, om det blir stökigt finns folk som kan hjälpa en som har någon form av utbildning att hantera situationer. ( ) Jag skulle kanske önska att någon hade varit mer synlig i gångarna. Vittne som svarar på frågan om vad han tycker om att det finns ordningsvakter på domstolen. Alltså jag såg ju två uniformerade vakter därnere. Det kändes lite tryggare direkt. Vittne som svarar på frågan om han sett några ordningsvakter. Ja då när den ordningsvakten kom, jag gick emot honom här ute och sa att jag kände oro för de två killarna, då kom han med en gång och så följde han oss. Så det kändes jättebra, för de försvann sedan. Vittne som svarar på frågan om ordningsvakter på domstolen gör att hon känner sig mer trygg och säker. Även uppfattningen om att ordningsvakterna har ett bra bemötande och kan ge hjälp och stöd framkommer i intervjuerna. Det är bra, då kan man fråga var man ska. Så ser jag det. Jag tycker det är bra att det finns någon att fråga. Vittne som svarar på frågan om vad hon tycker om att det finns ordningsvakter på domstolen. 55

56 Bra, för det ökar ju säkerheten också. Det känns tryggt. ( ) Men absolut, en sitter här men det har ju inte varit någon som ronderat. Nu är det kanske inte så mycket mål i dag, men annars om det är mycket hade jag kunnat tänka mig att det känts tryggt om de går runt och kollar lite.( ) Jag hade ju tänkt, jag vet inte om man blir skadad för att man jobbar med det själv, men att man har bättre överblick, vilka som befinner sig i lokalen, vart de befinner sig, hur stämningen är. Ibland kan det ju vara att man som ordningsvakt även blir lite medmänniska, t ex om man ser att någon har det tufft så kanske man faktiskt kan säga, du fixar det eller att man kan ge lite extra stöttning. Överlag om man nu ska hårdra det, med säkerheten absolut, men mycket handlar ju också om att kunna ge en trygghet, för på något sätt är det en jobbig miljö för folk att vistas i. Målsägande, själv ordningsvakt, svarar på frågan om vad hon tycker om att det finns ordningsvakter på domstolen och vilken effekt det ger. Det finns även målsägande och vittnen som reagerar på ett negativt sätt över att de inte ser några ordningsvakter på tingsrätten. En del tycker att det borde vara fler ordningsvakter. Nej det gjorde jag inte. Jag tyckte att det var lite skumt att det inte fanns några ordningsvakter eller väktare eller någonting här. De sitter väl och dricker kaffe. Vittne som svarar på frågan om han träffade några ordningsvakter. 8.5 Analys och åtgärdsförslag Analys av behovet av ordningsvakter I det proaktiva säkerhetsarbetet har ordningsvakterna en central betydelse. I allmänhetens utrymmen är det ordningsvakterna som har ansvaret för att upprätthålla ordningen. Att ordningsvakterna bör rondera och vara synliga i allmänhetens utrymmen är ett återkommande önskemål från målsägande och vittnen i vår intervjuundersökning. Även externa aktörer, som åklagare och advokater, har bl.a. i samband med undersökningen inom ramen för uppdraget Ordning i domstol, understrukit behovet av närvaro av ordningsvakter i väntsalarna. Under de senaste åren har det inom Sveriges Domstolar bedrivits ett aktivt arbete för att öka antalet anställda med ordningsvaktsförordnade. Domstolarnas behov av extra resurser för att kunna genomföra sådana anställningar har beaktats i högre grad i budgetprocessen, vilket resulterat i att antalet anställda med ordningsvaktsförordnande har ökat stadigt under den senaste fyraårsperioden. Flera tingsrätter har emellertid framfört önskemål om att anställa en eller flera ordningsvakter för att förbättra säkerheten på domstolen. Det saknas även anställda ordningsvakter vid 16 domstolar (10 tingsrätter) och målet som uttalades 2012 i rapporten Ordning i domstol att alla domstolar bör ha minst en anställd med ordningsvaktsförordnade är fortfarande aktuellt. Av de tingsrätter som saknar anställda ordningsvakter hyr en tingsrätt in en ordningsvakt. Detta är naturligtvis ett alternativ till att anställa en egen ordningsvakt. Det väsentliga är att det finns en ordningsvakt som rör sig i de allmänna utrymmena och inte enbart bemannar säkerhetskontrollen i entrén. Genom att anställa ordningsvakter i stället för att hyra in sådana externt kan dock flera fördelar erhållas genom att verksamheten kan bedrivas på ett mer flexibelt sätt. 56

57 Sammanfattningsvis är fortsatt ökad rekrytering av personal med ordningsvaktsförordnade är ett pågående och angeläget arbete inom Sveriges Domstolar. Varje domstol bör, utifrån sina behov, se till att närvaron av ordningsvakter är tillräcklig för att en god säkerhet ska kunna upprätthållas. Analys av vikten av arbetsrutiner och bemötandearbete När det gäller förutsättningarna för att bedriva ett effektivt säkerhetsarbete är det väsentligt att ordningsvakterna har tydliga anvisningar för hur de ska fördela sin tid mellan de olika arbetsuppgifterna. Varje domstol bör därför ha tydliga instruktioner för hur ordningsvakternas arbete ska bedrivas. Även vikten av ett proaktivt arbete från ordningsvakterna i allmänhetens utrymme bör betonas. Vid förfrågningar från domstolarna om hur ordningsvakternas arbete kan organiseras förespråkar Domstolsverket en sådan proaktiv och flexibel verksamhet som t.ex. bedrivs vid Göteborgs tingsrätt. Eftersom behovet av säkerhetshöjande och trygghetsskapande åtgärder varierar mellan olika tidpunkter under dagen är det angeläget att fördela de personella resurserna efter detta. Ordningsvakterna bör vara synliga i lokalerna vid vissa kritiska tidpunkter, t.ex. när förhandlingarna börjar och slutar samt vid pauser. Varje domstol bör vidare säkerställa att ordningsvakterna har utrymme för att rondera och, vid behov, närvara vid förhandlingar. Andra arbetsuppgifter än trygghetsskapande och säkerhetshöjande uppgifter bör inte vara allt för omfattande och inte heller tidsbundna, så att uppdraget att upprätthålla säkerheten har företräde. I vår intervjuundersökning framkom att närvaron av ordningsvakter uppskattades i hög grad av målsägande och vittnen och att känslan av trygghet och säkerhet ökade. Vidare framkom att ordningsvakterna har ett bra bemötande och kan hjälpa och stödja målsägande och vittnen. Det är angeläget att ordningsvakterna ser bemötande som en viktig del av arbetet och att det finns tidsmässigt utrymme för ett sådant arbete. Att ta emot besökare vid deras ankomst till domstolen på ett gott och respektfullt sätt skapar trygghet och signalerar samtidigt att det råder ordning och säkerhet på domstolen. Ordningsvakterna bör även vara lyhörda för om besökarna är i behov av information, särskilt väntrum eller någon annan form av stöd och hjälp. Detta är särskilt viktigt vid ungdomsmål, mål med relationsvåld och andra s.k. profilmål. Ordningsvakterna är många gånger besökarnas första möte med domstolen och ett gott bemötande från vakterna är därför av stor betydelse för att besökarna ska få ett positivt intryck av domstolen och rättsväsendet i stort. Åtgärdsförslag Arbetet med en ökad rekrytering av personal med ordningsvaktsförordnande inom Sveriges Domstolar bör fortsätta för att ytterligare höja säkerhetsnivån. Varje domstol bör, på sikt, bemannas av minst en ordningsvakt som har möjlighet att arbeta med att skapa trygghet och säkerhet i de allmänna utrymmena. De domstolar som har behov av fler ordningsvakter bör prioritera sådana anställningar. Varje domstol bör på sikt ha en tydlig arbetsbeskrivning för ordningsvakterna, som innehåller tydliga anvisningar om hur arbetstiden ska fördelas mellan olika arbetsuppgifter och hur de ska arbeta aktivt för att upprätthålla ordningen. De arbetsuppgifter som är trygghetsskapande och bidrar till en hög säkerhetsnivå bör prioriteras. 57

58 9 Extern samverkan och kommunikation Domstolsverkets bedömning: På många håll i landet bedrivs ett strukturerat arbete för lokal samverkan och informationsutbyte i säkerhetsfrågor mellan myndigheterna i rättskedjan. Det förekommer även att representanter för försvararkollegiet deltar. Huvuddelen av landets tingsrätter deltar i sådan samverkan. Detta är värdefullt för att indikationer på säkerhetsproblem ska kunna fångas upp och förmedlas till de som ansvarar för säkerheten på domstolen. Det finns därför anledning att ytterligare utveckla formerna för detta. Domstolsverkets förslag: Lokal samverkan mellan domstolarna, polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården bör bedrivas i hela landet. Domstolsverket ska stödja och uppmuntra sådan samverkan. 9.1 Inledning För att kunna upprätthålla en hög säkerhet för målsägande och vittnen är samverkan och kommunikation med andra aktörer inom rättsväsendet viktigt. En extern aktör kan i sin handläggning av ärendet ha fått information som är av betydelse för att domstolen ska kunna förbereda en väl avvägd säkerhetsnivå. I detta kapitel redogörs för hur samverkan och kommunikationen mellan tingsrätterna och andra myndigheter inom rättsväsendet ser ut. 9.2 Beskrivning av extern samverkan och kommunikation Samverkan med andra myndigheter inom rättsväsendet I vår enkätundersökning ställdes frågan om tingsrätten bedriver något systematiskt arbete tillsammans med andra domstolsaktörer såsom polisen, Åklagarmyndigheten eller enskilda advokater som rör säkerheten för målsägande och vittnen (fråga 2). Enligt enkätundersökningen samverkar huvuddelen av tingsrätterna (58 procent svarade ja och 22 procent svarade delvis) i en s.k. HAG-grupp (Häktad- Anhållen-Gripen) eller motsvarande, där polisen, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och domstolarna ingår. I vissa HAG-grupper deltar även representanter från försvarkollegiet. Vanligen genomförs fyra möten per år, men vid behov hålls möten oftare. I flera områden finns dels en HAG-grupp för verksamhetsansvariga, dels en HAG-grupp för säkerhetsansvariga. I dag är flera tingsrätter samlokaliserade med polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården m.fl. i s.k. Rättscentrum. Detta upplevs av de berörda tingsrätterna som positivt, eftersom det ökar möjligheterna till samverkan mellan myndigheterna. Vissa tingsrätter har uppgett i undersökningen att de även har samarbete med andra myndigheter, t.ex. Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Kronofogden. Av undersökningen framkommer även att det förekommer samverkan domstolarna emellan, där bl.a. frågor rörande säkerhet för parter diskuteras. I enkätundersökningen som Domstolsverket genomförde 2012 inom ramen för regeringsuppdraget Ordning i domstol fanns frågor om samverkan och kommunikation med åklagare, advokater och andra processförare (externa aktörer). Merparten av domarna (76 procent) och drygt hälften av ordningsvakterna (56 procent) uppgav informationsutbytet med externa aktörer i frågor om potentiella framtida ordningsstörningar fungerade bra. Av de externa aktörerna uppgav 58

59 merparten (drygt 70 procent) att de alltid informerar domstolen om de har kännedom om att personer som kan vara besvärliga ur ordningssynpunkt väntas till förhandlingen och att domstolen iakttar tillräcklig beredskap mot bakgrund av den information som lämnas till domstolen. 52 Vid våra intervjuer med tingsrätternas säkerhetsansvariga framkommer att samverkan med externa aktörer huvudsakligen fungerar bra och att det finns goda och upparbetade kontakter mellan myndigheterna. En säkerhetsansvarig uppger dock att samverkan skulle kunna bli ännu bättre. En annan säkerhetsansvarig beskriver ett nära och informellt samarbete mellan de olika myndigheterna där man gemensamt tagit fram rutiner för kommunikation och riskbedömningar. En säkerhetsansvarig uppger att åklagare och advokater har blivit mycket bättre de senaste åren på att informera honom om hotade eller rädda förhörspersoner. De säkerhetsansvariga uppger även att samverkan med Domstolsverket är god och att de riktlinjer, instruktioner och mallar som verket utarbetar och de utbildningar i säkerhetsfrågor som hålls uppskattas. En säkerhetschef vid en större tingsrätt föreslår att en säkerhetssamordnartjänst skulle inrättas på tingsrätten för att på ett mer strukturerat och effektivt sätt samordna den information som de olika myndigheterna i rättskedjan har. Genom nära samverkan med kontaktpersoner på de andra myndigheterna kan säkerhetssamordnaren på ett tidigt stadium göra kvalificerade riskbedömningar och identifiera s.k. högriskförhandlingar. Särskilt om samverkan med polisen Vid intervjuerna med de säkerhetsansvariga framkommer att särskilt Malmö tingsrätt och Göteborgs tingsrätt har en väl fungerande samverkan med polisen. Polisen i Malmö har en särskilt utsedd polisinspektör som arbetar heltid som domstolssamordnare. I samband med att intervjuer hölls på Malmö tingsrätt fördes ett samtal med domstolssamordnaren. Polisens domstolssamordnare i Malmö befinner sig i princip dagligen på tingsrätten. Han har en tät dialog om säkerhetsfrågor med utredare, åklagare, domare och säkerhetschefen på tingsrätten. Han kontrollerar dagligen vilka mål som är förestående och gör riskbedömningar bland annat utifrån uppgifter i polisens register. Informationen förmedlar han sedan till yttre befäl som ser till att poliser i yttre tjänst besöker tingsrätten vid känsliga tidpunkter. Poliser i yttre tjänst besöker tingsrätten i princip dagligen. Vid säkerhetsmål är det alltid poliser eller ordningsvakter närvarande i salen eller på åhörarläktarna. Han upplever att upplägget med en domstolssamordnare är ett utmärkt sätt att arbeta förebyggande och att det förhindrar incidenter och andra allvarliga händelser på domstolen. Göteborgs tingsrätt har också en god samverkan och informationsutbyte med polisen. Tingsrätten har i princip daglig kontakt med polisens operativa planeringsgrupp där kommande riskförhandlingar gås igenom. Polisen gör sedan riskbedömningar utifrån sin erfarenhet och kunskap. Personalen i säkerhetskontrollen upplever också att det finns en god kontakt med polisen som ofta kommer förbi och kontrollerar läget. 52 Domstolsverket Ordning i domstol, DV-rapport 2012:2. s

60 9.3 Analys och åtgärdsförslag Analys Väl fungerande samverkan mellan domstolarna och externa aktörer där erfarenheter och information kan utbytas påverkar domstolarnas förmåga att upprätthålla en god säkerhet för målsägande och vittnen. Av enkätundersökningen från 2012 och våra intervjuer med domstolarnas säkerhetsansvariga framgår att kontakterna mellan myndigheterna i rättskedjan i största allmänhet tycks vara god och väl fungerande. Det finns dock utrymme för förbättrings- och utvecklingsarbete på området så att indikationer på hot eller säkerhetsproblem fångas upp och förmedlas till de som ansvarar för säkerheten på domstolen. Det är också viktigt att domstolen återkopplar till den informationsgivande myndigheten vilka åtgärder som vidtas på grund av den erhållna informationen. En sådan återkoppling möjliggör att den externa aktören kan förbereda sig på vad som kommer att ske under förhandlingen och kan eventuellt även vidarebefordras till rädda målsägande eller vittnen för att dämpa deras oro. Ett samarbete som är värt att särskilt lyftas fram är det mellan polisen i Malmö och domstolarna i Malmö. Polisens domstolssamordnare underlättar kontakten mellan polisen och domstolarna och är en värdefull resurs för att säkerställa säkerheten på domstolarna i Malmö. Även Göteborgs tingsrätt och polisen i Göteborg tycks ha ett aktivt och nära samarbete som bidrar till en höjd säkerhet på tingsrätten. Enligt vår enkätundersökning samverkar huvuddelen av tingsrätterna inom en HAG-grupp där även polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården och ibland även representanter från försvararkollegiet ingår. HAG-samverkan eller liknande samverkan bör dock bedrivas i samtliga län. Domstolsverket bör uppmuntra en sådan samverkan. Åtgärdsförslag För att säkra ett effektivt utbyte av erfarenheter och information mellan domstolarna, polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården bör lokal samverkan mellan dessa myndigheter bedrivas i hela landet. Domstolsverket ska stödja och uppmuntra sådan samverkan. 60

61 10 Rutiner och riktlinjer Domstolsverkets bedömning: Målsägande och vittnen berörs, liksom övriga besökare i tingsrätten, allmänt av domstolarnas säkerhetsplaner. Vid i princip samtliga tingsrätter finns även muntliga rutiner och arbetssätt som rör förhörspersoners säkerhet. Däremot är detta sällan dokumenterat i särskilda skriftliga rutiner och riktlinjer. För att underlätta säkerhetsarbetet och främja en enhetlig syn på säkerhetsfrågor bör skriftliga rutiner och riktlinjer som rör förhörspersoners säkerhet tas fram. Dessa bör behandla ansvarsfördelning, informationshantering, särskilda rutiner i säkerhetsmål, säkerhetsarrangemang i övriga mål och samverkan och informationsutbyte med externa aktörer. Domstolsverkets förslag: Domstolarna bör utveckla samt ta fram skriftliga riktlinjer för säkerhetsarbetet gällande målsägande och vittnen. Dessa bör även omfatta andra förhörspersoner som det kan finnas en hotbild mot, som tilltalade. Domstolsverket ska bistå domstolarna i detta arbete, bl.a. genom att revidera mallen för säkerhetsplaner och ge exempel på ändamålsenliga riktlinjer i frågor som rör säkerheten för förhörspersoner Inledning I det proaktiva säkerhetsarbetet är det betydelsefullt att domstolarna har utarbetade och väl fungerade rutiner och riktlinjer för säkerhetsarbetet. Som tidigare nämnts i avsnitt 4.2. tar Domstolsverket fram skriftliga riktlinjer, instruktioner och mallar för säkerhetsfrågor i syfte att bistå domstolarna i säkerhetsarbetet. I detta kapitel beskrivs och analyseras behovet av rutiner och riktlinjer gällande säkerhetsarbetet för målsägande och vittnen på tingsrätterna Beskrivning av tingsrätternas rutiner och riktlinjer Säkerhetsdokument I vår enkätundersökning ställdes frågan om tingsrätten upprättat något särskilt säkerhetsdokument som rör säkerheten för målsägande och vittnen (fråga 3). Endast två tingsrätter svarar jakande på frågan. En av tingsrätterna har uppgett att dokumentet är en överenskommelse med Brottsofferjouren om vittnesstöd. Flera av tingsrätterna (40 procent) anger svaret delvis på frågan och har lyft fram att domstolens allmänna säkerhets- och krisplan också rör målsägande och vittnen. 53 Säkerhetsmål Av enkätundersökningen framgår att de måltyper som de flesta tingsrätterna anser generellt kräver större säkerhetsarrangemang är mål som rör organiserad brottslighet (74 procent) och brott i nära relation (60 procent). Ungefär hälften av tingsrätterna har angett att ungdomsmål generellt kräver större säkerhetsarrangemang. Ett fåtal tingsrätter (ca 9 procent) har lyft fram 53 Här har möjligen tingsrätterna uppfattat frågan på olika sätt eftersom i princip samtliga tingsrätter har en säkerhets- och krisplan. 61

62 andra målkategorier, t.ex. familjemål, mål som rör övergrepp i rättssak och massmedialt uppmärksammade mål. Tingsrätterna har i enkätundersökningens fritextfält lämnat flera exempel på åtgärder som vidtas vid dessa s.k. säkerhetsmål. Detta är bl.a.: ökad närvaro av ordningsvakter i allmänhetens väntrum, ordningsvakter inne i salen, inhyrda externa ordningsvakter, säkerhetskontroll, polis som närvarar på domstolen, samverkan med externa aktörer, intag en alternativ väg av rädda eller hotade målsägande och vittnen, enskilda väntrum för målsägande och vittnen, användning av videokonferens eller medlyssning, anpassning av salen eller val av lämplig sal, förordnande av målsägandebiträde och kontakt med vittnesstöd. En del av tingsrätterna har lyft fram att säkerhetsmålen kräver särskilda riskbedömningar, en omfattande planering och nära samverkan med polis, åklagare, advokater och Kriminalvården. Särskilda rutiner för rädda målsägande och vittnen I enkätundersökningen ställdes frågor om det finns rutiner för att bemöta målsägande respektive vittnen som av olika anledningar är rädda för att komma till tingsrätten (frågorna 7 och 8). En majoritet av tingsrätterna (95 respektive 94 procent) har angett att de har rutiner för bemötandet av rädda målsägande respektive vittnen och har möjlighet att erbjuda speciella åtgärder. Den enda tingsrätt som svarat att det inte finns några bemötanderutiner för varken målsägande eller vittnen har angett att tingsrätten inte har några fasta rutiner, men att säkerheten anpassas efter varje enskild situation. Även andra tingsrätter påtalar att de lagar efter läge samt att detta hanteras ad hoc. Resultatet bekräftas också av intervjuerna med flera av de säkerhetsansvariga, som tecknar en bild av att tingsrätterna nästintill alltid tillgodoser behoven av sådana säkerhetsarrangemang. En tingsrätt har uppgett att det inte finns några dokumenterade rutiner, men att det finns upparbetade rutiner för att bemöta målsägande och vittnen. Detta bekräftades i intervjuerna med de säkerhetsansvariga. En säkerhetsansvarig på en större tingsrätt uppgav att han tyckte att det var en bra idé att ha ett mer strukturerat arbete på området och att han därför skulle ta upp frågan på tingsrätten om att ha skriftliga bemötanderutiner. 62

63 Rutiner för intern kommunikation på tingsrätten I enkätundersökningen ställdes frågor om hur tingsrätten får kännedom om att ett vittne (fråga 15) eller en målsägande (fråga 16) är i behov av hjälp, stöd eller ökad säkerhet vid ett besök i tingsrätten och om det finns rutiner för att den dömande personalen i förväg ska få information om det finns vittnen eller målsäganden som behöver stöd ur ett säkerhetsperspektiv (fråga 11). När det gäller hur tingsrätten vanligen får kännedom om att ett vittne är i behov av stöd eller säkerhetsåtgärder framgår det av svaren att det vanligtvis är vittnet själv eller åklagaren som kontaktar tingsrätten (80 respektive 78 procent). Därefter är det försvararen eller målsägandebiträdet (62 procent) och polisen (42 procent). En del av tingsrätterna har angett svarsalternativet annan (18 procent) och av fritextsvaren framgår att det kan vara anhöriga till vittnet eller vittnesstöden. När det gäller hur tingsrätten får information om att en målsägande är i behov stöd eller säkerhetshöjande åtgärder är svaren likartade. Det vanligaste är då att målsägandebiträdet eller målsägande själv kontaktar tingsrätten (82 respektive 76 procent). Därefter är det åklagaren (69 procent) och polisen (44 procent). En del av tingsrätterna har angett svarsalternativet annan (9 procent) och av fritextsvaren framgår att det är vittnesstöden som främst avses. Att det kan vara svårt för domstolen att i förväg få information om att målsägande eller vittnen behöver stöd bekräftas i intervjuerna med flera av de säkerhetsansvariga, som påtalar att i många fall krävs det att förhörspersonen själv tar kontakt med domstolen och upplyser om sitt behov av stöd eller skydd. En klar majoritet (ca 80 procent) av tingsrätterna anger att det helt eller delvis finns rutiner för att den dömande personalen i förväg ska få information om att ett vittne eller en målsägande behöver stöd ur säkerhetsperspektiv. Det ska framhållas att det faktum att det inte finns särskilda rutiner inte behöver innebära att informationen inte förs vidare till den dömande personalen. En av tingsrätterna som svarade nekande på frågan framhöll att kommunikationen såväl internt som med åklagare fungerar väl. Även när det gäller de tingsrätter som svarat att det helt eller delvis finns rutiner för detta framgår det av fritextsvaren att rutinerna kan vara mer eller mindre formella. Flera tingsrätter angav att rutinerna inte är dokumenterade. Flera mindre tingsrätterna framhöll att denna typ av information uppmärksammas på ett enkelt sätt när organisationen är liten. En del tingsrätter uppgav att personalen informeras om rutiner vid APT (arbetsplatsträffar), planeringsmöten och avstämningar. Att upprätta skriftliga rutiner fördes dock fram av några tingsrätter som ett förslag för att förbättra säkerheten för målsägande och vittnen. När det gäller vem på tingsrätten som informeras om att det kan finnas säkerhetsaspekter rörande ett vittne eller målsägande skiljer sig detta fram fall till fall, vilket är naturligt eftersom olika personalkategorier kan behöva informeras beroende på vad informationen gäller. Det kan också skilja sig mellan domstolarna. Det kan vara lagmannen, säkerhetsansvarig, ordningsvakt, ordförande eller kanslipersonal. Rutinen på de flesta tingsrätterna verkar vara att ordföranden informeras om läget. En säkerhetsansvarig på en mindre tingsrätt anger dock att han inte alltid informerar ordföranden om detaljerna, dels på grund av att de inte ska förlora sin objektivitet, dels eftersom viss information från underrättelseverksamheten inte är offentlig. 63

64 Även i den enkätundersökning som genomfördes inom för rapporten Ordning i domstol fanns frågor om den interna kommunikationen på domstolen. Av undersökningen framgår att domarna överlag var nöjda (88 procent positiva svar) med informationsutbytet med vakterna i frågor om förväntade och pågående ordningsstörningar. Vakterna var emellertid inte riktigt lika nöjda (69 procent positiva svar) med informationsutbytet med domarna. 54 Drygt hälften av domarna och vakterna (56 respektive 52 procent) angav att det på deras lokala domstol fanns utarbetade rutiner för informationsutbyte personalen emellan, såväl före som under förhandlingar, i syfte att underlätta ordningsarbetet. När det gäller frågan om det på domstolen fanns utarbetade rutiner för att hantera information från externa myndigheter, företrädare och ombud om potentiella framtida ordningsstörningar svarade endast en minoritet av vakterna och domarna (44 respektive 33 procent) att detta fanns. 55 I våra intervjuer med de säkerhetsansvariga uppger de att informationshanteringen internt på domstolen i huvudsak fungerar väl, men att informationen mellan salen och ordningsvakterna i en del fall skulle kunna förbättras. En säkerhetsansvarig uppger att de anställda på domstolens avdelningar har blivit mycket bättre de senaste åren på att informera honom om hotade eller rädda förhörspersoner Analys och åtgärdsförslag Analys av behovet av riktlinjer och rutiner för säkerhetsarbetet rörande förhörspersoner Domstolarnas säkerhetsplaner behandlar i dag inte specifikt målsägande och vittnens säkerhet. Däremot berörs dessa grupper, liksom övriga besökare vid domstolen, allmänt av säkerhetsplanerna. Av enkätundersökningen framgår emellertid att det i princip vid samtliga tingsrätter finns muntliga riktlinjer och icke nedtecknade rutiner kring förhörspersoners säkerhet. För att öka tydligheten och kännedomen om muntliga riktlinjer och rutiner bör de dokumenteras. Riktlinjerna bör innehålla instruktioner för hur domstolspersonalen ska arbeta med säkerhetsfrågor för förhörspersoner, bland annat gällande ansvarsfördelning och informationshantering. Förutom målsägande och vittnen bör de även omfatta säkerhetsfrågor som rör tilltalade, som det kan finnas en hotbild mot. Vidare bör riktlinjerna innehålla rutiner för hur säkerhetsmål och säkerhetsarrangemang ska hanteras och hur samverkan och kommunikation såväl inom domstolen, som med externa aktörer ska ske. Skriftliga riktlinjer skulle underlätta domstolspersonalens arbete och främja en enhetlig syn på säkerhetsfrågor på domstolen. Säkerhetsfrågor för förhörspersoner kan med fördel hanteras i domstolarnas säkerhetsplan. Domstolsverket bör bistå domstolarna i arbetet med att ta fram skriftliga riktlinjer för förhörspersoner. Domstolsverket kommer därför att revidera mallen för säkerhetsplanen och ge exempel på ändamålsenliga riktlinjer som kan öka tryggheten och säkerheten för förhörspersoner, som målsägande och vittnen. Det är väsentligt att tingsrätterna arbetar med säkerhetsarrangemang kring de säkerhetsmål där det framkommit att det finns anledning att vidta särkskilda åtgärder 54 Domstolsverket Ordning i domstol, DV-rapport 2012:2. s Ibid. 64

65 för att se till att säkerheten är god och att målsägande och vittnen, liksom andra besökare, kan vistas i domstolen under betryggande former. Detta kräver ofta omfattande arbete och planering samt en nära samverkan med polis, åklagare och andra aktörer. Utifrån intervjuerna med säkerhetsansvariga gör Domstolsverket bedömningen att det generellt sätt finns väl etablerade och fungerande rutiner för att hantera säkerhetsfrågor i dessa mål. Det finns en rad olika typer av säkerhetshöjande och trygghetsskapande åtgärder som, vid behov, kan vidtas. Det är viktigt att komma ihåg att även målsägande och vittnen i mer ordinära mål som känner rädsla inför en ny och främmande situation kan ha behov av trygghetsåtgärder från tingsrätten i form av t.ex. en lugnande kontakt eller information om hur förhöret går till. Risken är annars att dessa förhörspersoner inte medverkar i förhöret eller överhuvudtaget inte kommer till domstolen. Det bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar är därför en viktig del i arbetet för att målsäganden och vittnen ska känna sig trygga och säkra i domstol. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt Analys av behovet av riktlinjer och rutiner för intern kommunikation För att domstolen ska kunna vidta säkerhetsåtgärder krävs kännedom om att en förhörsperson har behov av hjälp, stöd eller ökad säkerhet. Enkätundersökningen visar att information om rädda och hotade förhörspersoner ofta kommer från åklagaren, ombuden eller polisen. Så är oftast fallen i de ovan behandlade säkerhetsmålen. Information om att en förhörsperson är rädd eller i behov av stöd kommer också i många fall från förhörspersonen själv. I sådana fall är det viktigt att lyssna på förhörspersonen och ta informationen på allvar. Den som tar emot informationen har även ett ansvar för att se till att informationen förmedlas vidare inom domstolen. Av undersökningen från 2012 samt intervjuerna med domstolarnas säkerhetsansvariga framgår att det finns utrymme för förbättringar gällande den interna kommunikationen på domstolarna. Goda och dokumenterade rutiner för hur indikationer på hot eller säkerhetsproblem fångas upp och sedan vidareförmedlas inom domstolen är därför av betydelse. Rutinerna bör även ses över löpande så att de är väl fungerande och effektiva. Åtgärdsförslag Domstolarna bör utveckla samt ta fram skriftliga riktlinjer för säkerhetsarbetet gällande målsägande och vittnen. Dessa bör även omfatta andra förhörspersoner som det kan finnas en hotbild mot, som tilltalade. Domstolsverket ska bistå domstolarna i detta arbete, bl.a. genom att revidera mallen för säkerhetsplaner och ge exempel på ändamålsenliga riktlinjer i frågor som rör säkerheten för förhörspersoner. 65

66 11 Information till målsägande och vittnen Domstolsverkets bedömning: En viktig del i arbetet för att målsägande och vittnen som kallas till domstol ska känna sig trygga och säkra är att de kan få information om hur en rättegång i allmänhet går till och vilka skyddsåtgärder som finns att tillgå. Sådan information har även betydelse för att förebygga otillåten påverkan mot målsägande och vittnen. I ett flertal undersökningar har det framkommit att målsägande och vittnen efterfrågar ytterligare och tydligare information. Denna bild framkommer även i vår intervjuundersökning. Den typ av information som efterfrågas finns i många fall redan i dag, t.ex. på Sveriges Domstolars webbplats och i mobilapplikationen Domstolsguiden. Det finns dock anledning att ytterligare utveckla och förtydliga denna och att fortsätta arbetet för att informationen ska nå de som efterfrågar denna. För att öka förutsättningarna för detta bör informationen lämnas på olika sätt och vid olika tidpunkter. Vilken information som lämnas skiljer sig i vissa fall åt mellan domstolarna. Detta beror på att innehållet i kallelserna är olika samt att närvaron av ombud, vittnesstöd eller informerande domstolspersonal varierar. Det är därför viktigt att Sveriges Domstolar fortsättar att arbeta med informationsfrågorna för att förbättra och förtydliga informationen, t.ex. i mallar för kallelser och informationsbilagor till kallelserna. Domstolsverkets förslag: Domstolarna bör se till att målsägande och vittnen får ytterligare och tydligare information om rättsprocessen och säkerhets- och trygghetsåtgärder. Målsägande och vittnen bör informeras på olika sätt och vid flera tillfällen. Domstolarna bör i möjligaste mån erbjuda visningar av rättegångssalen före förhandlingsdagen. Domstolsverket ska bistå domstolarna i informationsarbetet, bland annat genom att fortsätta det pågående arbetet med en översyn av kallelsemallarna och framtagandet av en informationsbilaga till kallelserna för parter och vittnen i brottmål. Domstolsverket ska framöver se över och utveckla informationen i de broschyrer och faktafoldrar som riktar sig till målsägande och vittnen. Vidare ska verket framöver se över Sveriges Domstolars webbplats så att informationen till målsägande och vittnen blir bättre och mer tillgänglig Inledning I kapitel 5-10 har vi utifrån olika aspekter beskrivit och analyserat säkerheten utifrån faktiska förhållanden vid domstolarna, som utformningen av lokaler, tillgång till modern teknik, säkerhetskontroller, ordningsvakter, extern kommunikation och samverkan samt rutiner och riktlinjer i säkerhetsarbetet. Vi har i samband med detta även beskrivit och analyserat hur dessa förhållanden har påverkat hur målsägande och vittnen har upplevt säkerheten. I kapitlen övergår vi nu till att beskriva och analysera den betydelse som information och bemötande har för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra i domstolsmiljön subjektiv trygghet och säkerhet. 66

67 Arbetet med information och bemötande till parter och andra brukare har betydelse för förtroendet för domstolarna i stort. Det är inte möjligt att inom ramen för denna rapport göra en heltäckande beskrivning av det arbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar inom dessa områden. Syftet är i stället att lyfta fram den betydelse som arbete med information och bemötande har för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra inför och under sin medverkan i domstolsförhandlingen. I detta kapitel kommer vi behandla betydelsen av information inför förhandlingen och i kapitel 12 går vi över till att redogöra för betydelsen av arbetet med bemötande, framförallt i samband med besöket i domstolen. En viktig del i det arbetet är vittnesstödsverksamheten Vikten av information I Brås rapport Otillåten påverkan mot brottsoffer lyfts vikten av information fram. Enligt Brå kan förhörspersoners osäkerhet inför att medverka i en rättegång ofta vara ett större hinder att delta i denna, än det faktum att det förekommit konkreta försök till påverkan från den tilltalade. Förutsättningarna för att en målsägande står fast vid sina uppgifter uppges vara större, om han eller hon har fått lämplig information och stöd. Den som känner sig trygg i situationen kan vara bättre rustad att hantera otillåten påverkan och kan lättare stå emot påverkansförsök. Brå menar därför att information om rättsprocessen är av central betydelse och bidrar till att målsägande och vittnen känner sig tryggare. Den som ska delta i en förhandling bör därför kunna skapa sig en bild av vad som kommer att hända, vad som förväntas och vilka rättigheter och skyldigheter som finns. Detta gäller särskilt för ungdomar. 56 För att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra under domstolsbesök är tillgång till information, såväl före som under förhandlingen, av stor betydelse Information om rättsprocessen På Sveriges Domstolars webbplats kan ett vittne bland annat ta del av information om hur det går till att vittna, att man ska vänta utanför rättssalen tills man blir uppropad, att det finns vittnesstöd på de flesta domstolar och att det finns möjlighet att vittna genom videokonferens. En målsägande kan bland annat ta del av information om hur ett målsägandeförhör går till och att man får ta med en stödperson. Såväl vittnen som målsägande upplyses om att det på de flesta domstolar finns ett särskilt väntrum, samt att om man är rädd för någon bör man före rättegången kontakta domstolen som kan besluta att denne inte får vara närvarande under förhöret. Liknande information finns i mobilapplikationen Domstolsguiden. På webbplatsen och i applikationen Domstolsguiden finns det även information om rättegången i tingsrätten; de olika aktörernas roller samt de olika momenten i en rättegång. Det finns bl.a. även möjlighet att se på en film som handlar om en brottmålsrättegång eller en animation om vad som händer i en brottmålsrättegång. En länk finns också till Brottsoffermyndighetens Rättegångsskola. 56 Brå, Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, 2008, s. 127 f. 67

68 Sedan december 2013 hänvisas i kallelsemallarna för parter och vittnen i brottmål i domstolarnas verksamhetsstöd (Vera) till Sveriges Domstolars webbplats samt applikationen Domstolsguiden med en upplysning om att man här kan läsa om hur en rättegång går till. Ett komplement till information på webben och i kallelser kan vara allmän information på plats i domstolen. I en intervju med en säkerhetsansvarig framkommer att tingsrättens ordningsvakter upplever att många målsägande och vittnen är mer oroliga för själva rättegången och vad som förväntas av dem, än vad de är rädda för någon speciell person. Tingsrätten erbjuder därför visningar av rättegångssalar, vilket efterfrågas i stor utsträckning och är mycket uppskattat. Nästan varje fredag kommer ca personer från olika föreningar och skolor på en i förtid bokad visning. Även åklagare och advokater kontaktar tingsrätten och ber om en visning av salen för förhörspersoner som är oroliga. Sådana önskemål tillgodoses alltid av tingsrätten. Den säkerhetsansvarige menar att sådana visningar tycks dämpa oron och förhörspersonerna upplevs som lugnare och tryggare. Enligt honom borde tingsrätten ha sådana visningar oftare. En annan säkerhetsansvarig bekräftar effekten av trygghet hos målsägande och vittnen genom att visa rättegångssalarna i förväg, men uppger att tingsrätten bara har sådana visningar i mån av tid Information om möjliga säkerhetsarrangemang i kallelsen I vår enkätundersökning till tingsrätterna ställdes frågor om målsägande respektive vittnen får skriftlig information om t.ex. samtalsrum, vittnesstöd/att stödpersoner kan medverka vid förhandling eller annat säkerhetsarrangemang i samband med sin kallelse (frågorna 9 och 10). En majoritet av tingsrätterna (80 respektive 89 procent) anger att målsägande respektive vittnen får information om samtliga eller någon/några av de omnämnda arrangemangen. Av fritextsvaren framgår att den information som huvudsakligen skickas ut är information om vittnesstödsverksamheten. Några tingsrätter bifogar till kallelsen olika informationsblad om hur en rättegång går till som är framtagna av antingen tingsrätten själv eller Domstolsverket. En tingsrätt som har fast säkerhetskontroll anger att information om denna skickas ut. En annan tingsrätt uppger att de inte lämnar någon skriftlig information om säkerhetsarrangemang i kallelsen, eftersom de upplever att kallade personer eller deras advokater hör av sig om det finns behov av något speciellt arrangemang. Det framförs även förslag om att informationen till målsägande och vittnen om möjligheten till skilda väntrum ska förbättras. Vid flera av våra intervjuer med de säkerhetsansvariga på tingsrätterna framkommer synpunkten att tingsrätten bör vara återhållsam med att informera om andra säkerhetsarrangemang än vittnesstödsverksamheten i kallelsen. En säkerhetsansvarig framhåller att man inte bör utgå från att alla målsägande och vittnen är rädda och att upplysa om möjligheten till olika säkerhetsarrangemang i kallelsen kan bidra till att förhörspersonerna i stället blir uppskrämda. En annan säkerhetsansvarig understryker att dels skiljer sig behovet av säkerhetsåtgärder från fall till fall, dels avslöjas då hur tingsrätten skyddar målsägande och vittnen. En tredje säkerhetsansvarig anser att denna information i stället ska skickas till åklagare, målsägandebiträde och polisens utredningsmyndighet och att det är tillräckligt att det i kallelsen upplyses om att det finns stöd att få vid behov. 68

69 11.5 Våra intervjuer med målsägande och vittnen Allmän information om rättsprocessen Målsägande och vittnen efterfrågar i allmänhet mer och tydligare information om hur en rättegång går till, vem som är vem i rättssalen och vad som förväntas av dem. Mönstret är detsamma i alla de intervjuundersökningar som har företagits med målsägande och vittnen och som studerats i detta uppdrag. Motsvarande bild framkommer i Brås nationella trygghetsundersökning och i rapporten Bemötande i domstol. 58 Vår intervjuundersökning förstärker denna bild. I intervjuerna framfördes återkommande önskemål om mer information om rättsprocessen redan i kallelsen. Det påpekades emellertid av några av de intervjuade att denna information bör vara kortfattad, eftersom för mycket skriftlig information medför att allt inte läses. Intervjusvaret nedan ger exempel på ett vittne som själv fick eftersöka önskad information om hur en rättegång går till eftersom hon ville ha den informationen före själva förhandlingsdagen. Jag fick inte informationen förrän jag kom hit. De där volontärerna kom och pratade med mig och berättade hur det gick till. I det där brevet står det ju ingenting. Det står ju bara tid, vad det gäller och var vi ska vara. ( ) Ja det hade varit bra och få med det i brevet så jag kan läsa själv så jag vet redan då att OK så här går det till. Det jag har gjort det är att jag har pratat med vänner och kollegor som jag vet har varit med i en rättegång. Jag har liksom frågat ut dem för att få någon slags grund. Så få med det i brevet hade ju underlättat väldigt mycket. Vittne som svarar på frågan om vilken information hon fått om hur en rättegång går till. En del av de intervjuade har emellertid angett att de har fått information om rättsprocessen i kallelsen och har uttryckt detta som positivt. Ja, men det var bra. Det beskrev ju hur det gick till i en rättegång. Jag tror det var uppritat också i princip hur det såg ut i en förhandlingssal. Det var bra. Inget jag saknade i det Vittne som svarar på frågan vad han tyckte om brevet med kallelsen. Det finns dock målsägande och vittnen som föredrar att informationen ges muntligen på domstolen precis inför förhandlingen, i stället för i kallelsen. Anledningar som nämns är att det vid ett personligt möte finns möjlighet att ställa frågor eller att det upplevs som svårt att ta till sig för mycket skriftlig information t.ex. på grund av stress, dyslexi eller tidsbrist. Jag har svårt att Jag läser inte allt faktiskt, tyvärr, så jag kommer inte ihåg. Och det är dyslexi som tar över där. Så jag bara läser igenom plats och tid och sen är det inte så mycket mer. Sen bara skummar jag igenom. Vittne som svarar på frågan om den information hon fick i kallelsen var tillräcklig. Andra intervjupersoner har gått in på domstolens webbplats för att söka information om hur en rättegång går till. Nedan intervjusvar från en målsägande visar dock att det kan vara svårt att hitta relevant information på webbplatsen. 57 Brå, NTU 2013 Om utsatthet, otrygghet och förtroende, Rapport 2014:1, s Brå, Bemötande i domstol, Rapport 2013:11, s.8. 69

70 Så när jag gick in på internetsidan så tänkte jag att här ser det väldigt formellt och rörigt ut så då tänkte jag att jag ringer dem istället ( ) Jag såg inget tydligt övergripligt: Så här går en rättegång till. Klicka här. Därför struntade jag i det. ( ) Vissa av intervjupersonerna uttryckte att brist på information om rättsprocessen kan leda till nervositet och stress på grund av att man inte vet vad som väntar. Några betonade de kände sig lugnare och tryggare efter att ha fått sådan information. Ja det kan mycket väl ha varit så för då kommer man in till en plats där man absolut inte vet hur det ser ut, hur de sitter, vad som kommer att hända, vad som sker, allting sådant och man kanske blir jättenervös och kanske stressad för kanske man inte vet någonting. Det är kanske det som kan hända om inte man skulle ha fått den informationen innan eller om man inte vet hur en rättegång går till. Vittne som svarar på frågan om det hade varit en annan känsla om hon inte hade fått någon information i kallelsen. Det är bra att man får en bild av hur det faktiskt ser ut i rättssalen. Man kan lättare förbereda sig för att här sitter de och de och den geografiska öppningen, så blir man lite tryggare Vittne som svarar på frågan hur det kändes att vittnesstödet informerade om rättsprocessen. En vanlig synpunkt vid intervjuerna är att det saknas information om praktiska saker såsom var i salen man ska sitta och att vittnen ska vänta att gå in i salen tills de blir uppropade. Ett exempel är ett vittne som gick direkt in i rättssalen när målet ropades på, vilket han tyckte var förargligt. Ett annat exempel är en målsägande som tyckte att det blev pinsamt eftersom hon inte visste var hon skulle sätta sig i salen och satte sig på fel plats. Ett tredje exempel är ett vittne som trodde att åhörarna skulle sitta framför henne och upplevde en stor lättnad när hon av ett annat vittne fick veta att så inte var fallet. Ett sätt för att en förhörsperson ska känna sig lugnare och tryggare inför en förhandling kan, som angetts ovan, vara att det finns möjlighet att se en rättegångsal i förväg för att skapa sig en bild av denna och på så sätt kunna förbereda sig på vad som väntar. Sådana önskemål framkom också vid våra intervjuer. ( ) Jag hade jättegärna sett rummet innan för att vara beredd på var jag kommer att sitta och hur det ser ut när jag går dit. Just nu är det bara ett svart hål jag går in i. Vittne som svarar på fråga om vad som domstolen ska tänka på när det gäller trygghet och säkerhet för vittnen och målsägande. Vittnet ansåg emellertid på fråga från intervjuaren att en film på domstolens webbplats skulle kunna vara ett alternativ till att besöka en verklig rättegångssal och att detta hade varit tillräckligt för att få en uppfattning om hur det ser ut i en rättegångssal. Information om möjliga säkerhetsarrangemang i kallelsen De flesta domstolar skickar, som framgått, med information om vittnesstödsverksamheten i samband med kallelser till målsägande och vittnen. Vissa domstolar bifogar även allmän information om rättsprocessen eller i förekommande fall att domstolen har allmän säkerhetskontroll. Däremot är det ovanligt med annan information om möjliga säkerhetsåtgärder för målsägande och vittnen. Detta bekräftas av våra intervjuer. 70

71 De flesta intervjupersonerna har uppgett att de inte har fått information i kallelsen om separata väntrum, möjlighet till medlyssning eller videokonferens eller andra säkerhetsåtgärder som tingsrätten kan erbjuda målsägande och vittnen. Sådan information efterfrågades dock av vissa. Jo, då kan jag tycka att det i kallelsen ska framgå att det finns möjlighet att sitta någon annanstans för det stod ju inte i kallelsen ( ) Vittne som svarar på frågan om vad domstolen ska tänka på för att förbättra skapandet av trygghet och säkerhet. En intervjuperson menar att för att vittnen ska känna sig trygga och ställa upp på att vittna krävs att tingsrätten tar kontakt med vittnet och erbjuder hjälp och trygghet från t.ex. en ordningsvakt. Angående kallelsen uppgav han följande. Jag fick bara ett brev att jag skulle vittna som jag skrev under för att sedan skicka tillbaka. Men det skulle kännas bättre om de sa att känn dig lugn, vi finns till hands, var inte rädd för att vittna. Vittne som svarar på frågan om han saknade någon information i kallelsen Analys och åtgärdsförslag Analys av behovet av information Att förmedla information både om hur en rättegång i allmänhet går till och vilket stöd och vilka skyddsåtgärder som finns att tillgå är en viktig del i arbetet för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra. Som Brå har lyft fram kan ökad kunskap om rättsprocessen även förebygga otillåten påverkan inför eller i samband med rättegången. Eftersträvansvärt är en nollvision i fråga om andelen målsägande och vittnen som stiger in i rättssalen utan att veta hur en rättegång går till, vilka som närvarar och vilka roller och uppgifter de olika aktörerna har. 59 Vår utvärdering visar att ett relativt stort antal målsägande och vittnen önskar ytterligare och tydligare information om rättsprocessen och att avsaknad av sådan information kan orsaka upplevelser av rädsla och obehag. Detta innebär dock inte att sådan information inte finns tillgänglig eller att den inte lämnas. I domstolarna förmedlas information om rättsprocessen genom olika informationskällor, exempelvis via kallelser, Sveriges Domstolars webbplats, åklagare, ombud, tingsrättspersonal, vittnesstöd och rättens ordförande. Emellertid visar undersökningarna att en del av den givna eller erbjudna informationen inte når fram till mottagaren. Ett skäl för detta kan vara att förhörspersonen på grund av oro, stress eller någon funktionsnedsättning inte förmår att ta till sig informationen. Andra skäl kan vara okunskap om var informationen ges, tidsbrist att ta del av informationen eller språkliga hinder. Något som framkommit i Brås undersökningar är också att domstolarna inte kan förlita sig på att t.ex. en målsägande fått information av åklagaren eller sitt eventuella målsägandebiträde. 60 Det framstår därför som angeläget att informationen ges på olika sätt och vid flera tillfällen. Olika personer föredrar olika former av information (skriftlig i kallelsen eller på webbplatsen, muntlig per telefon eller vid personlig kontakt), vid olika tillfällen (i god tid före förhandlingen eller precis före förhandlingen) och av olika aktörer 59 Jfr. Brå, Bemötande i domstol, Rapport 2013:11, s Brå, Bemötande i domstol, Rapport 2013:11 s

72 (receptionspersonal, domstolshandläggare, domstolsvärdar, vittnesstöd, ordningsvakter, målsägandebiträde, åklagare, advokater eller rättens ordförande). Domstolarna kan inte förvänta sig att alla målsägande och vittnen vill ha samma sorts information vid samma tillfällen och att alla behöver samma grad av information för att känna sig väl förberedda inför förhandlingen. Informationen bör även anpassas till målsägande och vittnen som är stressade eller har en funktionsnedsättning. Den språkliga och innehållsmässiga utformningen i kallelser och broschyrer samt på webbplatsen bör därför ses över. Det förhåller det sig även på det sättet att all information inte erbjuds alla målsägande och vittnen vid samtliga domstolar på det sätt som målsägande och vittnen önskar. Förutsättningarna skiljer sig åt beroende på vilken domstol eller vilken förhandling man kommer till. Detta beror på att innehållet i kallelserna är olika samt att närvaron av ombud, vittnesstöd eller informerande domstolspersonal varierar. Även förhållandet om ordföranden i målet ger information varierar. Det är därför viktigt att Sveriges Domstolar arbetar med informationsfrågorna för att förbättra och förtydliga informationen i kallelser, på Sveriges Domstolars webbplats och i mobilapplikationen Domstolsguiden. Vidare bör arbete ske för att alla förhörspersoner blir personligen mottagna när de kommer till domstolen och erbjuds information om rättsprocessen och andra praktiska förhållanden exempelvis möjligheten att vänta i ett särskilt rum. Analys av informationen på Sveriges Domstolars webbplats och den information som lämnas i samband med kallelsen Domstolsverket kan konstatera att det finns utförlig information av den typ som flera av de intervjuade förhörspersonerna efterfrågar att ta del av bl.a. på Sveriges Domstolars webbplats och i mobilapplikationen Domstolsguiden. Problemet är dock att många av förhörspersonerna inte tycks nås av denna information. Att det numera finns en hänvisning till webbplatsen och Domstolsguiden i kallelsemallarna bör öka förutsättningarna för att informationen når fler av förhörspersonerna. Det pågår inom Domstolsverket för närvarande en översyn av kallelsemallarna, dels avseende den språkliga utformningen, dels avseende vilken information som finns i kallelserna eller som bilaga till dessa. Avsikten är att göra kallelserna tydligare och mjukare i tonen samt att i en kallelsebilaga bifoga information av den typ som aktörerna efterfrågar i domstolarnas brukarundersökningar. Där ska anges t.ex. vad som ska hända under rättegången och praktisk information kring ankomst till domstolen. En del tingsrätter har tagit fram egna informationsfoldrar som de bifogar till kallelsen. Önskemål har dock inkommit från domstolarna att det ska utarbetas en informationsmall från centralt håll. Domstolsverket har därför, med domstolarnas egna foldrar som underlag, påbörjat ovan nämnda arbete med en kallelsebilaga. Förhoppningen är att en sådan ska tillgodose domstolarnas behov och därmed kunna användas av alla domstolar. Ett intressant resultat från Brås studier är att framförallt unga målsägande och vittnen kan uppleva en rädsla för rättsprocessen på grund av att de inte har kunskap om hur den går till. Detta trots att påverkansförsök inte har skett. 61 Det framstår därför som angeläget att hitta metoder för information som är särskilt 61 Brå, Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, Rapport 2008:8, s

73 anpassade för ungdomar. Ett uppslag är att ha s.k. QR-koder på kallelsen som avläses av en mobiltelefon och som leder till en webbplats med t.ex. kort information om rättsprocessen och en film om hur en rättegång går till. Detta skulle troligen kunna tilltala särskilt ungdomar som ofta är mycket teknikvänliga. Ett annat förslag är att kallelsen innehåller en bild eller ett fotografi av rättssalen, vilket av många anses lättare att ta till sig än skriftlig information och har uppskattats av intervjupersonerna när vittnesstöden har visat en sådan. Detta skulle även underlätta för en del personer med funktionsnedsättning. Det finns även exempel från undersökningen på att förhörspersoner har tyckt att det var svårt att hitta information om rättsprocessen på domstolens webbplats. Detta är ett påpekande som Domstolsverket har tagit till sig och som kommer att ses över. Att efterfrågad information ges i god tid före förhandlingen är av stor betydelse eftersom annars riskeras att de rädda och oroliga förhörspersonerna inte ens kommer till domstolen. Undersökningarna visar att många målsägande och vittnen inte känner till vilka säkerhetsåtgärder som domstolen kan erbjuda, t.ex. särskilda väntrum eller möjligheten att vittna genom videokonferens. Information om sådana möjligheter bör därför ges tillsammans med kallelsen. Vissa av de intervjuade säkerhetsansvariga anser dock att tingsrätterna ska vara återhållsamma med att informera om de säkerhetsarrangemang som tingsrätterna erbjuder. Information om att det finns särskilda väntrum för målsägande och vittnen och möjlighet att vittna genom videokonferens finns emellertid redan i dag på Sveriges Domstolars webbplats och bör inte vara kontroversiellt att bifoga till kallelserna. Däremot finns det olika uppfattningar om det i kallelsen bör upplysas om vissa andra säkerhetsåtgärder, t.ex. möjligheten att släppa in rädda målsägande och vittnen genom en annan entré. Ett förslag är att i kallelsen informera allmänt om att det finns åtgärder som domstolen kan erbjuda målsägande och vittnen som är rädda och oroliga och att vederbörande ska ta kontakt med domstolen för att få ytterligare information. För att underlätta för förhörspersonen att ta en sådan kontakt bör det i kallelsen anges ett telefonnummer som leder direkt till en ordningsvakt, expeditionsvakt eller någon annan anställd på domstolen som är utsedd och utbildad för att informera om rättsprocessen och de säkerhetsåtgärder som domstolen kan erbjuda. På så sätt kan information om domstolens säkerhetsåtgärder den objektiva säkerheten även nå de förhörspersoner som är av den uppfattningen att det är farligt att vittna och medföra att de känner sig tryggare inför förhandlingen den subjektiva säkerheten. Analys av behovet av kompletterande information på domstolen Det går inte att förutsätta att alla målsägande och vittnen i förväg ska läsa sig till all den information som efterfrågas. Dessutom föredrar en del förhörspersoner att ta del av information först när de kommer till domstolen och andra kan behöva information vid flera tillfällen. Att information ges på domstolen om rättsprocessen och säkerhetsåtgärder för målsägande och vittnen är således väsentligt. Frågan om att informera målsägande och vittnen vid deras inställelse i domstolen är tydligt sammanhängande med frågan om bemötande på domstolen och kommer därför att behandlas närmare i kapitel 12. Ett önskemål som framkom i intervjuundersökningen med målsägande och vittnen var att se rättssalen före förhandlingsdagen för att kunna skapa sig en bild 73

74 över hur det ser ut och var de olika aktörerna sitter. En sådan visning skulle medföra en god möjlighet för rädda och oroliga målsägande att förbereda sig på vad som väntar dem, vilket enligt forskningen ökar känslan av trygghet. Vid visningen skulle också förhörspersonerna få tillfälle att ställa frågor om rättsprocessen. Förfarandet skulle även underlätta för en del personer med funktionsnedsättning att tillgodogöra sig information på ett lättillgängligt sätt. Domstolspersonal som håller i visningen bör vara utbildad i hur en rättegång går till. Domstolsverket har tagit fram två relativt nya broschyrer som beskriver tingsrättens arbete respektive de olika rollerna vid brottmål. 62 Vidare tillhandahåller verket sedan flera år tillbaka faktafoldrar som riktar sig till olika aktörer, bland annat målsägande respektive vittnen. 63 Faktafoldrarna har en stor upplaga och många tingsrätter beställer dem för att kunna tillhandahålla dem på domstolen. Enligt uppgift är emellertid inte alltid väntrummens broschyrställ försedda med aktuell och korrekt information. En tänkbar åtgärd är att utse en anställd vid domstolen som har till uppgift att se till att så är fallet. För att underlätta detta arbete skulle Domstolsverket kunna ta fram olika beställningsbara grundpaket med passande information för de olika domstolsslagen. En del tingsrätter bifogar även enligt uppgift faktafoldrarna till kallelserna. Domstolsverket planerar framöver att bland annat se över och utveckla de foldrar som riktar sig till målsägande och vittnen för att de ska bli tydligare och mer tidsenliga. Ett annat förhållandevis enkelt sätt för att se till att målsägande och vittnen kan skapa sig en bild över hur en rättegångssal ser ut, är att domstolen sätter upp ett fotografi utanför respektive sal över hur interiören ser ut i den salen. I vart fall bör en allmän bild över en rättegångssal finnas uppsatt i väntrummet för att målsägande och vittnen ska kunna förbereda sig på var de ska sitta i salen samt var de andra aktörerna sitter. En sådan bild visas ofta av vittnesstöden och det framkom i intervjuundersökningen att den uppskattas av målsägande och vittnen. Åtgärdsförslag Domstolarna bör se till att målsägande och vittnen får ytterligare och tydligare information om rättsprocessen och säkerhets- och trygghetsåtgärder. Målsägande och vittnen bör informeras på olika sätt och vid flera tillfällen. Domstolarna bör i möjligaste mån erbjuda visningar av rättegångssalen före förhandlingsdagen. Domstolsverket ska bistå domstolarna i informationsarbetet, bland annat genom att fortsätta det pågående arbetet med en översyn av kallelsemallarna och framtagandet av en informationsbilaga till kallelserna för parter och vittnen i brottmål. Domstolsverket ska framöver se över och utveckla informationen i de broschyrer och faktafoldrar som riktar sig till målsägande och vittnen. Vidare ska verket framöver se över Sveriges Domstolars webbplats så att informationen till målsägande och vittnen blir bättre och mer tillgänglig. 62 Tingsrätten och Rättegång i tingsrätten-vem är vem?. 63 Till brottsoffer och Att vittna. 74

75 12 Bemötande av målsägande och vittnen Domstolsverkets bedömning: Det kontinuerliga bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar är en viktig del i arbetet för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra i domstolsmiljön. Resultatet från vår intervjuundersökning, som stöds av tidigare brukarundersökningar, visar att målsägande och vittnen överlag upplever bemötandet från domstolspersonal och vittnesstöd som gott. Det framkommer dock i undersökningarna att alla målsägande och vittnen inte blir mottagna och informerade av domstolspersonal eller vittnesstöd. Det finns anledning att överväga åtgärder för att domstolarna i än högre grad kan fånga upp de som har behov av stöd och hjälp. En viktig del i bemötandearbetet är att all domstolspersonal, som i olika skeden kommer i kontakt med målsägande och vittnen är lyhörda och lämnar sådan information som personen behöver för att känna sig trygg och säker. Det bör också finnas personal i receptionen eller i allmänhetens väntrum som är tillgängliga för att besvara frågor och som kan ta emot målsägande och vittnen, t.ex. för att ledsaga dem till samtalsrum. Vittnesstödsverksamheten är generellt uppskattad av såväl målsägande och vittnen, som domstolarna och bidrar till ökad trygghet. Alla målsägande och vittnen erbjuds dock inte stöd och hjälp. Skälet för detta är bland annat att det inte finns vittnesstöd närvarande på alla domstolar dagligen samt att antalet vittnesstöd inte alltid motsvarar behovet. Målsättningen bör vara att alla målsägande och vittnen erbjuds ett likvärdigt stöd över hela landet. Domstolsverkets förslag: Det bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar ska fortsätta. Domstolarna bör överväga att införa rutiner som innebär att målsägande och vittnen uppmanas att anmäla sig i receptionen vid ankomst och att det vid ankomsten finns personal tillgänglig som har möjlighet att informera om rättsprocessen och vilka trygghetsskapande åtgärder som domstolen kan erbjuda. De domstolar som inte har vittnesstöd närvarande vid varje brottmålsförhandling med målsägande och vittnen bör, tillsammans med den lokala vittnesstödsverksamheten, arbeta för att uppnå detta. Domstolarna bör se över samarbetet med den lokala vittnesstödsverksamheten och vid behov utveckla och förstärka detta. För att tydliggöra formerna för och förväntningarna på vittnesstödsverksamheten är det önskvärt att skriftliga lokala riktlinjer upprättas. En mall för hur sådana riktlinjer kan utformas har tagits fram av Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket, i samråd med Brottsofferjourernas Riksförbund Inledning Många målsägande och vittnen kommer till domstolen för att berätta om svåra känslomässiga händelser och för en del är det första gången som de besöker en domstol. Detta kan medföra att de är nervösa, oroliga och osäkra. Ett bra bemötande vid ankomsten till domstolen kan bidra till att förhörspersonerna blir lug- 75

76 nare och tryggare och därmed lättare kan koncentrera sig på sin uppgift. Ett dåligt bemötande kan däremot leda till att förhörspersonerna inte vill medverka i rättegången och även påverka förtroendet för hela rättssystemet. Forskning visar att hur man som målsägande eller vittne blir bemött kan ha en avgörande betydelse för hur rättsprocessen upplevs och denna erfarenhet kan i förlängningen påverka allmänhetens villighet att delta i rättsliga processer. 64 Det dagliga arbetet med bemötande i samband med att målsägande och vittnen kommer till domstolen är liksom informationsfrågor en viktig del av arbetet för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra i domstolsmiljön. I det arbetet fyller även vittnesstödsverksamheten en viktig roll. Dessa frågor behandlas i detta kapitel Bemötandearbete inriktat på säkerhetsfrågor Tingsrätterna har i vår enkätundersökning svarat på frågan om det bedrivs något dagligt arbete på tingsrätten som är särskilt inriktat på säkerheten för målsägande och vittnen t.ex. ur ett bemötandeperspektiv (fråga 4). En majoritet av tingsrätterna svarade ja eller delvis på frågan (44 respektive 31 procent). I enkätundersökningens fritextfält har tingsrätterna lämnat många exempel på hur det dagliga säkerhetsarbetet för målsägande och vittnen bedrivs. Flera tingsrätter nämner olika pågående bemötandeprojekt och några tingsrätter har bildat s.k. bemötandegrupper. En del tingsrätter uppger att de har genomfört brukarundersökningar som har lett till att synpunkter från målsägande och vittnen har inhämtats och beaktats. Ett mindre antal tingsrätter anger att de planerar att genomföra en brukarundersökning. Ett flertal tingsrätter framhåller att de har ett nära samarbete med vittnesstöden för att stödja och hjälpa målsägande och vittnen. En tingsrätt uppger att de har domstolsvärdar som har till uppgift att bemöta målsägande och vittnen i väntrummet så att de känner sig trygga och säkra. Många tingsrätter lyfter fram att expeditions- och ordningsvakter används i det proaktiva säkerhetsarbetet genom att de finns tillgängliga i allmänhetens väntsalar och kommunicerar med parter, vittnen och besökare samt försöker att förutse risksituationer. På fråga i vår enkätundersökning om det finns några särskilda personella resurser på tingsrätten som används i arbetet med säkerheten för målsägande och vittnen (fråga 5), svarade majoriteten av tingsrätterna ja eller delvis (56 procent respektive 24 procent). Av fritextsvaren går att utläsa att det är främst expeditions- och ordningsvakter samt vittnesstöd som avses. Andra personella resurser som nämns är extern vaktpersonal, kanslipersonal, domstolsvärdar och säkerhetsansvariga. Som behandlats närmare i kapitel 10 ställdes även frågor om det finns rutiner för att bemöta målsägande respektive vittnen som av olika anledningar är rädda för att komma till tingsrätten (frågorna 7 och 8). Exempel på åtgärder som lyftes fram av tingsrätterna var att möta upp i entrén, ta in dem en annan väg, eskortering av ordningsvakt genom allmänna utrymmen, personligt bemötande och att besöka tingsrätten i förväg. 64 Se Brå, Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, Rapport 2008:8, s

77 I vår intervjuundersökning betonar en säkerhetsansvarig på en större tingsrätt att domstolarna bör utgå ifrån att alla målsägande och vittnen känner obehag inför att komma till domstolen och höras och hur viktigt det är att domstolarna har utarbetade metoder för att bemöta dessa grupper. Jag har varit här många gånger och vittnat i tjänsten och jag ska vara ärlig och säga att det var lika obehagligt varje gång. Man får nästan utgå från att alla som kommer hit känner någon form av obehag. Det är bättre att göra det. Sedan finns det olika grader av obehag. Det är ett visst allvar att komma hit till en tingsrätt, att avkunna ed och få frågor som du ska kunna svara på. Och du kan bli ifrågasatt ganska kraftigt. Tycker man att det är obehagligt att vittna i tjänsten, så kan jag tänka mig att om man är 15 år eller 14 år och utsatt för brott och sitter i den här vuxenvärlden. Så jag utgår från att alla som kommer hit känner ett visst obehag. ( ) Och det handlar inte om att de är rädda för att bli påhoppade utan det är processen och anspänningen att komma hit. ( ) När vi får reda på i förväg via våra vittnesstöd, för de gör en insats och ringer upp målsägande och vittnen. De som vi får signaler på tydligt, att de känner obehag, där ger vi hundra procent. Vi säkrar upp salar. Vi har samtal med dem innan. Vi går igenom så att deras transportsträcka blir så säker som möjligt. Så de fallen när vi får signaler att någon verkligen är livrädd och fruktar för sitt liv, där gör vi ett mycket bra jobb. Och det gäller hela organisationen, från vittnesstöd, ordningsvakter, ordförande och jag vill även påstå våra handläggare som tar telefonsamtalen. Där är vi superproffsiga i de flesta fallen vill jag säga Vittnesstödsverksamheten Vittnesstödsverksamhet finns i dag på samtliga tingsrätter och hovrätter, även om det inte förekommer daglig verksamhet överallt. Den drivs ofta av de lokala brottsofferjourerna (BOJ). Vittnesstöden är ideellt verksamma personer som har fått utbildning om brottmålsprocessen. Syftet är att ge målsägande och vittnen medmänskligt stöd och praktisk information i samband med brottmålsförhandlingar. Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket fick i juni 2014 gemensamt i uppdrag av regeringen att lämna förslag till en långsiktigt hållbar organisation för och finansiering av vittnesstödsverksamheten. 65 Uppdraget ska redovisas senast den 30 november Mot bakgrund av det uppdraget görs i denna rapport ingen närmare kartläggning vittnesstödsverksamheten och lämnas inga förslag till större förändringar av denna. Genom våra undersökningar framgår dock att vittnesstödsverksamheten är en viktig del i det stöd som lämnas till utsatta målsäganden och vittnen. I vår enkätundersökning svarade 87 procent av tingsrätterna jakande på frågan om vittnesstöd finns dagligdags på tingsrätten (fråga 12). Ett fåtal tingsrätter svarade delvis (9 procent) eller nekande (2 procent). Det framgår av fritextsvaren att några tingsrätter endast kallar in vittnesstöd vid behov. Behov anges föreligga när det är brottmålsförhandlingar med målsägande och vittnen närvarande. Vissa av tingsrätterna kallar emellertid inte in vittnesstöd om målsäganden har målsägandebiträde eller om vittnet är polis. Alla tingsrätter svarade jakande på enkätfrågan om vittnesstöden även erbjuder hjälp till målsägande (fråga 13). En tingsrätt framhåller att om vittnesstö- 65 Uppdrag till Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket om en långsiktigt hållbar organisation för och finansiering av vittnesstödsverksamheten, 5 juni 2014, Ju2014/3767/KRIM. 77

78 den är upptagna eller inte är närvarande kan expeditionsvakt och ordningsvakt också ge stöd. Huvuddelen av tingsrätterna (71 procent) uppgav i vår enkätundersökning att de hade rutiner för att före rättegångarna förse vittnesstöden med skriftliga underrättelser där det framgår i vilka mål det förekommer målsägande och vittnen som kan behöva stöd (fråga 14). Några tingsrätter uppgav dock att de inte (13 procent) eller endast delvis (16 procent) hade rutiner för att ge sådan skriftlig information. Enligt fritextsvaren förekommer det i flera fall att tingsrätten ca en vecka i förväg skickar uppropslistor, stämningsansökan eller Vera-dokumentet kallade till förhandling till vittnesstöden. Vid särskilda behov tas kontakt inför en specifik förhandling, i annat fall redovisas behoven muntligen till vittnesstöden i samband med att de kommer till tingsrätten. Vissa av tingsrätterna skickar ingen skriftlig information, däremot informeras vittnesstöden muntligen vid behov när de anländer till domstolen av antingen säkerhetschefen eller ordningsvakterna. De säkerhetsansvariga som arbetade på tingsrätter som hade vittnesstöd på plats dagligen framhöll i intervjuerna att vittnesstöden utförde ett mycket bra och viktigt arbete och att samarbetet med dem fungerade bra. I samband med våra intervjuundersökningar på de sex utvalda tingsrätterna fördes vissa samtal med vittnesstöden och domstolspersonal som hade kontakt med vittnesstödsverksamheten. Det framkom att vittnesstödsverksamhet fanns aktivt på fem av de sex tingsrätterna. På de mindre tingsrätterna hade vittnesstöden utrymme för en uppsökande verksamhet på så sätt att de kontaktade samtliga målsägande och vittnen som anlände till tingsrätten och de informerade i stort sett samtliga. På de större tingsrätterna fanns vittnesstöden tillgängliga genom att antingen cirkulera i allmänhetens väntrum eller stå bakom en monter som var placerad vid receptionen eller i anslutning till entrén. Verksamheten var således stundtals uppsökande, men på grund av att det fanns många förhandlingar som pågick samtidigt hann de två vittnesstöden inte informera samtliga förhörspersoner. Vittnesstöden ansåg emellertid att de inte behövde vara fler än två personer åt gången eftersom de hade tid för de förhörspersoner som sökte upp dem. Samtliga vittnesstöd hade fått information av tingsrättens personal om i vilka mål det var målsägande och vittnen kallade och till vilka tidpunkter. Vissa av vittnesstöden hade även fått uppgift om förhörspersonernas förnamn och ålder för att underlätta identifieringen av dem vid den uppsökande verksamheten. Alla de tillfrågade vittnesstöden uppgav att samarbetet med tingsrätten fungerade bra. Likaså uppgav de säkerhetsansvariga på tingsrätterna att samarbetet med vittnesstöden fungerade bra och de berömde vittnesstödens insatser och engagemang. Samarbetet mellan vittnesstöden och tingsrätten verkade således vara aktivt och nära på de flesta av de tingsrätter som intervjugruppen besökte Målsägandenas och vittnenas upplevelser av bemötandet i samband med domstolsbesöket och kontakter med vittnesstöd Bemötandet i samband med domstolsbesöket När det gäller brottsutsattas erfarenhet av domstol har enligt den senaste nationella trygghetsundersökningen (NTU 2013) 60 procent av målsägandena uppgett 78

79 att de var mycket eller ganska nöjda med bemötandet som de fick i domstolen, medan 21 procent var mycket eller ganska missnöjda. Resterande var varken nöjda eller missnöjda (s. 147). Brås undersökning om bemötande i domstol visar att ungefär hälften av alla brukare hade blivit kontaktade av domstolsvärdar, vittnesstöd, åklagare, advokater eller målsägandebiträde antingen i entrén eller på väg till eller utanför rättegångssalen och att samtliga brukare (med ett undantag) var nöjda eller mycket nöjda med bemötandet. Av de brukare som inte hade kontaktats av någon före förhandlingen var det framförallt vittnen som saknade en sådan kontakt. De hade velat ha information om i vilken sal förhandlingen skulle hållas samt få möjlighet att anmäla sig som närvarande. 66 Bemötandet av domstolens personal inför huvudförhandlingen upplevs som positivt av nästintill samtliga brukare enligt de studerade brukarundersökningarna. Studierna visar vidare att vittnen och målsägande, särskilt de som saknade ombud, hade ett större behov av personligt bemötande och information i olika avseenden. 67 Intervjussvar från Brås undersökning angående bemötandet under domstolsförhandlingar visar att brukarnas upplevelser av rättens ordförande mestadels är positiva och ordföranden beskrevs som lugn och trevlig, men också som respektfull, saklig och professionell. Vissa brukare uppgav att det goda bemötandet hade en direkt positiv effekt på dem och ökade tryggheten samt tilliten till rätten. 68 I vår intervjuundersökning uppgav många målsägande och vittnen att de fått ett bra bemötande av tingsrättspersonalen och att ordföranden var bra och tydlig. Ja inte för att man kommer med öppna armar, men ni är glada, ni är trevliga, ni lyssnar, som t ex när jag berättar om min rädsla så lyssnar man, så jag tycker det är jättebra! Vittne som svarar på frågan om hur bemötandet varit på domstolen. Det kändes jättebra. Ordning och reda. Proffsigt. Vittne som svarar på fråga hur han tyckte det var i rättssalen. Kontakter med vittnesstöd Samtliga de målsägande och vittnen som intervjuades i vår undersökning och som varit i kontakt med vittnesstöden uppskattade dessa. De tyckte att det var bra att någon berättade om rättsprocessen och andra praktiska saker. Många av de intervjuade uppskattade den bild över rättssalen som vittnesstöden visar. Det kändes bra att få se den här kartan över hur det ser ut inne i rättssalen ( ) Ja, och var jag ska sätta mig ( ) Vittne som svarar på fråga på vilket sätt det kändes bra att prata med ett vittnesstöd. Jo men just det att det inte är var mans upplevelse att göra det här, utan man kanske gör det en gång i sitt liv. Och att det då finns någon som man kan fråga är väl jätte-jättebra. Det tycker jag är väldigt bra Vittne som svarar på fråga på vilket sätt det är bra att vittnesstöd finns. 66 Brå, Bemötande i domstol, Rapport 2013:11, s. 43 f. 67 Ibid s Ibid s

80 En del av de intervjuade betonade att det var viktigt att någon tog emot dem när de anlände till tingsrätten och visade dem tillrätta. Intervjusvaren visade att det på de flesta tingsrätter är vittnesstöd som utför den uppgiften. Ja det är väl bra om det fanns någon när man kommer in, vart ska jag ta vägen, här kan du sitta och vänta eller sådana saker. Vittne som svarar på fråga om vad som är det viktigaste som domstolen ska tänka på när det gäller trygghet och säkerhet för vittnen och målsägande. Intervjugruppen kunde vid ett tingsrättsbesök se hur en ung kvinna som uttryckte att hon var rädd inför förhöret till slut vågade vittna i ett ungdomsmål tack vare vittnesstödets insats. Efter vittnesmålet beskrev hon vilken betydelse vittnesstödet hade haft på följande sätt. Det kändes skönt, att det inte var bara mamma och jag som går in där inför alla, utan hon [vittnesstödet] som är van vid detta följde med in. Det kändes som en lärare följde med. Det kändes bra. Och så följde hon med ut också. Det kändes inte tryggt, för vad kan hon göra, men jag vet inte, bekvämt att hon också var där. Jag trodde inte att vittnesstöd skulle ha sådan betydelse, trodde mer att det skulle vara en klapp på axeln: jamen det här fixar du! De brukarundersökningar från domstolarna som vi också studerat förstärker bilden av vittnesstödens betydelse för målsägandenas och vittnenas trygghet. Det anges t.ex. att det var från vittnesstöden som många uppgav att de hade fått information om hur förhandlingen skulle gå till och vilka personerna var i rättssalen 69, att intervjuade brukare var mycket nöjda med vittnesstödet och att några har påpekade att de blivit besvikna då det inte funnits något vittnesstöd närvarande Analys och åtgärdsförslag Analys av betydelsen av ett dagligt bemötandearbete Alla som kommer till en domstol ska bli bemötta med respekt och värdighet. Det innebär att domstolspersonalen ska uppträda engagerat, vara lyhörda och kunna förklara vad som kommer att hända i domstolen. Ett sådant professionellt bemötande bidrar till att parter och vittnen känner sig tryggare och är även av central betydelse för att målsägande och vittnen ska medverka vid domstolsförhandlingen. Inom Sveriges Domstolar pågår kontinuerligt åtgärder för att öka kompetensen hos personalen för att bemötandet av målsägande, vittnen och andra ska förbättras, se avsnitt 4.1 om Sveriges Domstolars bemötandestrategi och brukarundersökningar. Resultatet från vår intervjuundersökning, som stöds av resultatet från tingsrätternas brukarundersökningar, visar att målsägande och vittnen överlag upplever bemötandet från domstolspersonal och vittnesstöd som gott. Bemötandet beskrivs som vänligt, respektfullt och professionellt. Det framkommer dock i undersökningarna att alla förhörspersoner inte blir mottagna och informerade av dom- 69 Redovisning av intervjuer med tilltalade, vittnen och målsägande vid Hudiksvalls tingsrätt under januari 2013, Slutrapport , s. 4, samt redovisning av intervjuer med brukare och andra aktörer vid Skellefteå tingsrätt våren 2011, Slutrapport , s Bemötande. En sammanställning över bemötandeuppdraget vid Alingsås, Borås, Varbergs och Halmstads tingsrätter, , avsnitt

81 stolspersonal eller vittnesstöd. Det finns anledning att överväga åtgärder för att domstolarna i än högre grad kan fånga upp de som har behov av stöd och hjälp. Även om det finns ett väl fungerande vittnesstöd har domstolarna ett ansvar för att förhörspersoner som kommer till domstolen får sådan information och ett sådant bemötande att de känner sig trygga och säkra. En målsättning för domstolarna bör vara att all domstolspersonal som kommer i kontakt med målsägande och vittnen i olika skeden är lyhörda och lämnar sådan information som personen behöver för att känna sig trygg och säker. Det kan vara allmän information om hur en rättegång går till eller att det finns separata väntrum, m.m. Det bör också finnas personal i receptionen eller i allmänhetens väntrum som är tillgängliga för att besvara frågor och som kan ta emot målsägande och vittnen, t.ex. för att ledsaga dem till samtalsrum. Alla personer som är målsägande eller vittne ska ha rätt till stöd och hjälp oavsett på vilken domstol i landet de befinner sig. Det krävs dock att domstolen får kännedom om att en viss förhörsperson är i behov av en säkerhetsåtgärd för att stöd och hjälp ska kunna erbjudas. Om tingsrätten inte fått sådan information från åklagaren, polisen, ombudet eller någon annan extern aktör, krävs det att förhörspersonen själv upplyser tingsrätten om sitt särskilda behov. Detta kan vara svårt, särskilt om förhörspersonen inte vet vem denne ska kontakta och vad domstolen kan erbjuda för säkerhetsarrangemang. Ett förslag är att alla målsägande och vittnen i kallelsen uppmanas att anmäla sig i receptionen vid ankomst till domstolen. Ett sådant önskemål framkom i Brås intervjuundersökning, se avsnitt En naturlig kontaktyta mellan domstolen och förhörspersonen skulle då skapas och behov av information, särskilt väntrum, vittnesstöd eller någon annan säkerhetsåtgärd skulle lättare komma fram och omhändertas. En fördel med ett sådant förfarande är att domstolspersonal med utbildning i säkerhetsfrågor, i stället för de ideella vittnesstöden, kan göra bedömningen om en målsägande eller ett vittne är i behov av att vänta avskilt av säkerhetsskäl eller är i behov av någon annan säkerhetsåtgärd. Efter att anmälan i receptionen skett kan vittnesstöden ge stöd och ytterligare information till förhörspersonen. Även rättens ordförande bör i större utsträckning vara beredd att kortfattat informera målsägande och vittnen om hur förhandlingen respektive förhöret kommer att gå till och vad som förväntas av dem. För att minska risken för otilllåten påverkan måste rättens ordförande vara uppmärksam på sådan och medveten om att den finns i olika skepnader. Enligt Brås studie är det ofta subtila former av otillåten påverkan som sker i samband med rättegången, snarare än uttryckliga hot. 71 Analys av vittnesstödens betydelse I dag bedrivs vittnesstödsverksamhet vid alla tingsrätter. Ofta är det vittnesstöden som tar emot målsägande och vittnen vid deras ankomst till tingsrätten och informerar om rättsprocessen. Vittnesstödsverksamheten är därför av stor betydelse för tryggheten hos målsägande och vittnen och deras insats är uppskattad av såväl förhörspersonerna som domstolarna. 71 Brå, Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, 2008, s

82 Ett bekymmer är dock att det inte finns vittnesstöd på alla domstolar dagligen och att antalet vittnesstöd inte alltid motsvarar behoven. Stöd till målsägande och vittnen bör emellertid erbjudas på ett likvärdigt sätt över hela landet. De domstolar där det inte finns vittnesstöd vid varje brottmålsförhandling med målsägande och vittnen bör därför, tillsammans med den lokala vittnesstödsverksamheten, arbeta för att uppnå detta. En strävan bör vara att det finns ett tillräckligt stort antal vittnesstöd i förhållande till storleken på domstolen så att vittnesstöden har möjlighet att stödja alla de målsägande och vittnen som har ett behov av detta. Samarbetet mellan den lokala domstolen och den lokala vittnesstödsverksamheten bör även ses över och vid behov utvecklas och förstärkas, bland annat i syfte att klargöra roller, förväntningar, behov och ansvarsfördelning. För att tydliggöra formerna för och förväntningarna på vittnesstödsverksamheten är det önskvärt att skriftliga lokala riktlinjer upprättas. En mall för hur sådana riktlinjer kan utformas har tagits fram av Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket, i samråd med Brottsofferjourernas Riksförbund. Varje domstol bör även tillhandahålla lämpliga lokaler för vittnesstödsverksamheten och i kallelsen informera målsägande och vittnen om att verksamheten finns. Domstolarna bör även förmedla adekvat information till vittnesstöden angående kallade målsägande och vittnen, inställda och nya förhandlingar, återkallade och nya förhör, telefonförhör etc., som behövs för att vittnesstöden ska kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt. Ett exempel från enkätundersökningen som bör lyftas fram är en tingsrätt där ordningsvakterna varje morgon underrättar vittnesstöden om någon av förhörspersonerna verkar ha ett särskilt behov av stöd och hjälp. Även om det tar viss tid för domstolspersonalen att ta fram information till vittnesstöden så är det ändå en tidsbesparing för tingsrätten i jämförelse med att domstolspersonalen skulle stå för all information till målsägande och vittnen. Åtgärdsförslag Det bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar ska fortsätta. Domstolarna bör överväga att införa rutiner som innebär att målsägande och vittnen uppmanas att anmäla sig i receptionen vid ankomst och att det vid ankomsten finns personal tillgänglig som har möjlighet att informera om rättsprocessen och vilka trygghetsskapande åtgärder som domstolen kan erbjuda. De domstolar som inte har vittnesstöd närvarande vid varje brottmålsförhandling med målsägande och vittnen bör, tillsammans med den lokala vittnesstödsverksamheten, arbeta för att uppnå detta. Domstolarna bör se över samarbetet med den lokala vittnesstödsverksamheten och vid behov utveckla och förstärka detta. För att tydliggöra formerna för och förväntningarna på vittnesstödsverksamheten är det önskvärt att skriftliga lokala riktlinjer upprättas. En mall för hur sådana riktlinjer kan utformas har tagits fram av Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket, i samråd med Brottsofferjourernas Riksförbund. Domstolsverket kommer tillsammans med Brottsoffermyndigheten att arbeta vidare med frågor som rör vittnesstödsverksamheten i ett gemensamt regeringsuppdrag om en långsiktigt hållbar organisation och finansiering av vittnesstödsverksamheten. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november

83 13 Effekten av säkerhetsarbetet och det fortsatta arbetet - slutsatser Domstolsverkets bedömning: Domstolarnas säkerhetsarbete varierar mellan domstolarna med hänsyn till dels domstolarnas skilda förutsättningar, dels vilka ekonomiska och personella resurser som avsätts för ett proaktivt säkerhetsarbete. En väsentlig utveckling av säkerhetsarbetet har skett de senaste åren och såväl Domstolsverket som domstolarna arbetar mer strukturerat och medvetet med bemötande- och säkerhetsfrågor. Arbetet har lett till att säkerhetsnivån generellt har höjts på domstolarna och att många trygghetsskapande åtgärder har vidtagits, vilket medför positiva effekter för målsägande och vittnen. Säkerheten för målsägande och vittnen i domstol är allmänt sett god, men på vissa områden kvarstår en del förbättrings- och utvecklingsarbete. Som framkommit i tidigare avsnitt kan ett antal åtgärder vidtas för att höja säkerheten och öka tryggheten hos målsägande och vittnen. Domstolsverkets förslag: Domstolsverket ska i större utsträckning informera allmänheten om att det inom Sveriges Domstolar bedrivs ett aktivt arbete för att höja säkerheten för målsägande och vittnen och att den faktiska risken för att målsägande eller vittnen utsätts för trakasserier, hot eller våld i domstolens lokaler är mycket liten Inledning Målet för säkerhetsarbetet inom Sveriges Domstolar är, som angetts, att det i Sveriges Domstolar finns ett högt säkerhetsmedvetande och att lokalerna är säkra och uppfattas som trygga. Enligt Domstolsverket motsvarar detta mål vad som får betraktas som en god säkerhet. Som framgår av målet är en viktig del i säkerhetsarbetet att det bedrivs ett aktivt arbete för att utveckla säkerhetsmedvetetandet i det dagliga arbetet och att det vidtas åtgärder för att upprätthålla eller höja säkerhetsnivån i domstolslokalerna objektiv säkerhet. En annan förutsättning för att målet ska uppnås är att det bedrivs ett aktivt arbete för att domstolslokalerna också uppfattas som trygga av medarbetare, besökare och allmänhet subjektiv säkerhet. I detta avslutande kapitel redovisas våra sammanfattande slutsatser angående det säkerhetsarbetete som berör målsäganden och vittnen som bedrivs vid tingsrätterna och av Domstolsverket samt vilka områden som är särskilt viktiga att arbeta vidare med. Som tidigare nämnts är det svårt att empiriskt undersöka och bedöma säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. De faktiska förhållandena och organisationen varierar dessutom mellan domstolarna. Vissa faktorer kan emellertid framhållas Den objektiva säkerheten Det finns behov av att bedriva ett aktivt säkerhetsarbete Det har under flera år skett en utveckling där inslagen av kriminella nätverk eller sammanslutningar ökat och brottligheten blivit allt mer internationell. Inom den organiserade brottligheten finns starka intressen av att skydda den brottsliga 83

84 verksamheten genom otillåten påverkan mot målsägande och vittnen, se avsnitt 3.3. Som framgår av redovisningen i avsnitt 3.4 har trakasserier och hot mot målsägande och vittnen blivit allt vanligare och både anmälningar om och lagföringar av övergrepp i rättssak har ökat jämfört med för 15 år sedan. Det finns också tecken på att vittnen på grund av rädsla inte vågar komma till huvudförhandlingar; ett problem som bland annat Riksrevisionen och Åklagarmyndigheten har uppmärksammat, se avsnitt 3.2. Vidare har Brås forskning visat att domstolsbyggnaden är en vanlig plats för otillåten påverkan av målsägande och vittnen; ett resultat i linje med annan forskning. Det ska dock framhållas att Brås rapport även visar att det är ovanligt att vittnen utsätts för otillåten påverkan och att brottsoffer och vittnen som inte känner gärningspersonen sedan tidigare löper mycket liten risk för påverkansförsök, se avsnitt 3.5. Det kan konstateras att det rapporteras mycket få incidenter till Domstolsverket där målsägande och vittnen har drabbats av trakasserier, våld eller hot i domstolens lokaler. Detta ger stöd för slutsatsen att det i varje fall är mycket sällsynt med allvarliga påverkansförsök med inslag av våld eller hot som kommer till domstolens kännedom. Däremot ska det framhållas att incidentrapporteringen sannolikt inte ger en heltäckande bild av hur säkerhetsläget för målsägande och vittnen är i domstolarna. Det finns sannolikt ett mörkertal i incidentstatistiken som gäller de mer subtila påverkansförsök som kan ske i domstolslokalerna. Att det förhåller sig på det sättet stöds av Brås studier. I dessa har det framkommit att otillåten påverkan inte alltid noteras på grund av att åtskilliga påverkansförsök handlar om subtila signaler samt trakasserier och markeringar som är svåra för rättsväsendets myndigheter att upptäcka. Det är sannolikt också så att alla målsägande och vittnen inte anmäler att de har blivit utsatta för trakasserier, hot eller våld. I det sammanhanget kan man notera att det framkommit i en brukarundersökning att vissa av de målsägande som känt sig hotade inte har berättat detta för någon, se avsnitt 3.6. I viss mån kan det även förekomma att domstolarna av olika anledningar inte rapporterar alla incidenter som anmäls, t.ex. för att incidentrapporterna är allmänna handlingar och kontinuerligt begärs ut av nyhetsföretag, vilket har skapat problem i vissa fall eller att domstolarna kan göra olika bedömningar av vad som är en sådan incident som bör rapporteras. Även om antalet anmälda incidenter om hot eller våld mot målsägande eller vittnen är mycket få finns det mot bakgrund av den pågående samhällsutveckligen och förändringen av brottsligheten anledning att aktivt arbeta med trygghetsskapande och säkerhetshöjande åtgärder. Inte minst för att domstolarna även i framtiden ska vara säkra och uppfattas som trygga miljöer. Säkerhetsarbetet har utvecklats under de senaste åren Sveriges Domstolar har de senaste åren lagt stort fokus på frågor om bemötande, ordning och säkerhet. En väsentlig utveckling av säkerhetsarbetet har skett och såväl Domstolsverket som domstolarna arbetar mer strukturerat och medvetet med bemötande- och säkerhetsfrågor. Arbetet har lett till att säkerhetsnivån generellt har höjts och att många trygghetsskapande åtgärder har vidtagits, vilket får effekter för alla domstolens aktörer, inklusive målsägande och vittnen. En viktig åtgärd för ökad trygghet och säkerhet är den omfattande om- och nybyggnation av domstolslokaler som har skett, vilket har inneburit att fler säkerhetssalar och salar med förhöjd säkerhet tillkommit, att väntrummen har byggts 84

85 om för att bland annat tillgodose behov av vittnes- och målsäganderum och att frihetsberövade inte mer än undantagsvis förs genom allmänhetens väntrum. Andra åtgärder som har bidragit till ökad trygghet och säkerhet är att kameraövervakning av allmänna utrymmen samt videokonferensutrustning i salar och samtalsrum har utökats markant och att s.k. fasta säkerhetskontroller har införts vid de domstolar som har bedömt att de har behov av det. En annan väsentlig åtgärd för att höja tryggheten och säkerheten är att det anställts mer personal med ordningsvaktsförordnande på domstolarna. Slutligen kan nämnas att det de senaste åren har skett stora utbildningsinsatser för personalen, att säkerhetsrutinerna på domstolarna har förbättrats och att samverkan med externa aktörer har utvecklats. Det ska framhållas att omfattningen av säkerhetsarbetet varierar mellan de enskilda domstolarna med hänsyn till dels domstolarnas skilda förutsättningar, dels vilka ekonomiska och personella resurser som avsätts för ett proaktivt säkerhetsarbete. Generellt har dock säkerheten på domstolarna genom de angivna åtgärderna förbättrats under de senaste åren. Den faktiska risken för att målsägande eller vittnen utsätts för trakasserier, hot eller våld i domstolens lokaler är enligt Domstolsverkets bedömning allmänt sett mycket liten. Sammanfattningsvis bedömer Domstolsverket att säkerheten för målsägande och vittnen i domstol allmänt sett är god, men att det fortfarande finns förbättrings- och utvecklingsarbete som kvarstår på en del områden. Områden som är särskilt viktiga att arbeta vidare med När det gäller domstolslokalerna ska Domstolsverket kontinuerligt och aktivt arbeta med att åtgärda de brister som finns i vissa lokaler så att samtliga tingsrätter håller en hög säkerhetsnivå. Domstolsverkets avsikt är även att vid framtida projekt utöka antalet samtalsrum, som bland annat används som särskilda väntrum för målsägande och vittnen, och att utöka ytan för det rum som används av vittnesstöden så att det på ett mer ändamålsenligt sätt kan användas som väntrum för målsägande och vittnen. Att modern teknik som videokonferens och medlyssning med bild kan användas när det finns behov av det är viktigt av säkerhetsskäl. Det pågående arbetet med att utrusta fler förhandlingssalar, förberedelserum, samtalsrum och rum för frihetsberövade med sådan teknik är därför angeläget. Utvärderingen av de fasta säkerhetskontrollerna visar att dessa medför en höjd säkerhetsnivå på domstolarna samt bidrar till en ökad känsla av trygghet och säkerhet för målsägande och vittnen. Domstolsverket förespråkar i förlängningen en ordning där fasta säkerhetskontroller finns vid alla domstolar. Närvaron av ordningsvakter i allmänhetens utrymme är av central betydelse för en trygg och säker miljö. Bemanningen av ordningsvakter och att utveckla rutinerna deras arbete bör därför vara en prioriterad fråga för domstolarna. En målsättning är att varje domstol på sikt bör ha minst en ordningsvakt. Rutinerna för hantering och förmedling av information mellan myndigheterna och annan samverkan med externa aktörer kan behöva utvecklas. Det är väsentligt att det finns goda och upparbetade rutiner så att indikationer på säkerhetsproblem som fångas upp av åklagare, polis, ombud, Kriminalvården eller annan aktör vidarebefordras till de som ansvarar för säkerheten på domstolen. 85

86 Det bör tas fram skriftliga riktlinjer för arbetet med säkerhet för målsägande och vittnen, t.ex. gällande ansvarsfördelning, informationshantering, samverkan samt hanteringen av säkerhetsarrangemang och säkerhetsmål. Detta skulle sannolikt underlätta domstolspersonalens arbete och öka förutsättningarna för ett enhetligt och kontinuerligt säkerhetsarbete. Säkerhetsfrågor för målsägande och vittnen kan förslagsvis tas in i domstolarnas säkerhetsplan. Domstolsverket kommer att revidera mallen för säkerhetsplanen och ge exempel på ändamålsenliga riktlinjer som kan öka tryggheten och säkerheten för bl.a. målsägande och vittnen Den subjektiva säkerheten Betydelsen av upplevd säkerhet och trygghet Den upplevda säkerheten och tryggheten är betydelsefull eftersom förhörspersoner som upplever att de inte är säkra och trygga i domstol kommer att agera utifrån denna känsla. Detta kan påverka inställningen till att medverka i rättsprocessen och förutsättningarna för att stå fast vid sina tidigare lämnade uppgifter. Det är därför viktigt att en förhörsperson som upplever rädsla och otrygghet tas på allvar. En förhörsperson som uttrycker rädsla kan vara allt från någon som känner oro för att komma till domstol för första gången eftersom situationen är ny och främmande, till någon som fruktar för sitt liv och har skyddad identitet på grund av ett överhängande hot. Oavsett var i detta spektrum förhörspersonen befinner sig är det viktigt att förhörspersonens känsla bemöts och inte ignoreras som obefogad rädsla, även om det från ett mer objektivt synsätt inte föreligger någon större säkerhetsrisk. Att lyssna på målsägande och vittnen i dessa frågor är väsentligt för förtroendet för domstolarna och i förlängningen även för rättssäkerheten. Den senaste Nationella trygghetsundersökningen (NTU 2013) visade att förtroendet för domstolarna har ökat de senaste åren. Men det är likväl endast hälften av den svenska befolkningen som har förtroende för domstolarna. Därtill kommer att undersökningen visade att både personer som har varit utsatta för brott och personer som varit vittne till våld är mer otrygga än andra. Om ett bristande förtroende för domstolen leder till att enskilda inte ställer upp som målsägande och vittnen vid utredningar och förhandlingar uppstår stora och allvarliga problem för rättsskipningen och rättssamhället. Polis och åklagare har i den allmänna debatten angett att de allt oftare har svårt att förmå personer att vittna kring allvarlig brottslighet. Det är också ofta denna typ av brottslighet som får uppmärksamhet i media. Media rapporterar ofta om vittnen som är hotade eller som inte vågar framträda på grund av rädsla. Detta förhållande är givetvis allvarligt, men det är likväl viktigt att betona att det rör sig om enstaka händelser, eftersom det annars kan bidra till att det underblåser en felaktig uppfattning hos allmänheten om riskerna med att vittna. Brås undersökning om otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen visar att rädslan att drabbas ofta är större än den verkliga risken och att rykten i bekantskapskretsen, medier och populärkultur om att det är farligt att vittna leder till en felaktig föreställning om risken för att drabbas av påverkansförsök, se avsnitt 3.5. Även om det, som betonats i föregående avsnitt, finns all anledning att arbeta aktivt med säkerhetshöjande åtgärder är det är värt att understryka att de brukarundersökningar som genomförts vid olika domstolar visar att en klar majoritet av brukarna känt sig trygga inför, under och efter huvudförhandlingen, se avsnitt 86

87 3.6. Även vid vår intervjuundersökning med målsägande och vittnen var det allmänna intrycket att de intervjuade upplevde domstolen som en trygg och säker plats, även om många tyckte att det var påfrestande, obehagligt och nervöst att vara där och delta i en rättsprocess. För att nyansera bilden som framkommer i media och påverka målsägande och vittnen att medverka i rättsprocessen är det av stor vikt att Domstolsverket tydliggör för allmänheten att det inom Sveriges Domstolar bedrivs ett aktivt arbete för att höja säkerheten för målsägande och vittnen och att den faktiska risken för att målsägande eller vittnen utsätts för trakasserier, hot eller våld i domstolens lokaler är mycket liten. Ett sådant arbete ligger i linje med Sveriges Domstolars strategiska arbete för att uppnå målet att domstolslokalerna ska vara säkra och upplevas som trygga. Faktorer som påverkar tryggheten Den allmänna föreställning som en person kan ha om risken med att medverka som målsägande eller vittne i en domstolsförhandling kan alltså påverka känslan av säkerhet och trygghet. Förutom denna finns det dock flera faktorer i domstolsmiljön och domstolens arbete som har betydelse. De olika former av säkerhetshöjande åtgärder som behandlats i föregående avsnitt har betydelse även för om domstolsmiljön uppfattas som trygg och säker. Det gäller lokalernas utformning, möjlighet till separata väntrum och närvaro av ordningsvakter i de allmänna utrymmena. Införandet av fast säkerhetskontroll på vissa tingsrätter och de ökade möjligheterna till modern teknik som möjliggör att vittnesmål kan lämnas från en annan domstol alternativt att förhöret kan hållas utan närvaro av den tilltalade i salen, höjer också den upplevda tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen. Vad som också har stor betydelse är att de som kallas att höras som målsägande eller vittne kan få information om hur en rättegång i allmänhet går till, vad som förväntas av dem och vilka skyddsåtgärder som vid behov finns att tillgå. En annan betydelsefull faktor är ett professionellt och förtroendeingivande bemötande. Vid ett personligt möte med ett vittnesstöd eller en domstolsanställd kan behov av information om rättsprocessen och olika säkerhetsåtgärder tillgodoses. Ett bra bemötande kan bidra till att personen känner sig lugnare och säkrare och därmed lättare kan koncentera sig på sin uppgift. Om förhörspersonerna upplever att de är trygga och säkra när de vistas i domstolen medför det i sin tur att deras benägenhet att medverka i rättegången ökar. Forskning visar också att den som känner sig trygg kan vara bättre rustad för att stå emot påverkansförsök. Arbetet med trygghetsskapande åtgärder för målsägande och vittnen när de befinner sig i domstol är därför viktigt och angeläget. Inom Sveriges Domstolar har det under de senaste åren bedrivits ett omfattande bemötandearbete. En viktig del i detta har varit att brukarnas behov av information i olika skeden har uppmärksammats i större utsträckning än tidigare. Även om ett omfattande och viktigt arbete har gjorts finns det fortfarande anledning att vidareutveckla och förbättra arbetet med informations- och bemötandefrågor. Områden som är särskilt viktiga att arbeta vidare med Det är angeläget att Domstolsverket i större utsträckning informerar allmänheten om att det inom Sveriges Domstolar bedrivs ett aktivt arbete för att höja säker- 87

88 heten för målsägande och vittnen och att den faktiska risken för att utsättas för trakasserier, hot eller våld i domstolens lokaler är mycket liten. I ett flertal undersökningar har det framkommit att målsägande och vittnen efterfrågar ytterligare och tydligare information både om rättsprocessen i allmänhet och vilka trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder som kan vidtas. Många av de åtgärder som skapar trygghet och säkerhet för målsägande och vittnen kan arrangeras och erbjudas av domstolarna, men målsägande och vittnen har inte alltid kännedom om dem. En hel del av den information som efterfrågas av målsägande och vittnen finns redan t.ex. på Sveriges Domstolars webbplats och i mobilapplikationen Domstolsguiden, men enligt de undersökningar som gjorts når informationen inte alltid fram till de som efterfrågar denna. Vilken information som lämnas skiljer sig även i vissa fall åt mellan domstolarna. Det är därför viktigt att Sveriges Domstolar fortsätter att arbeta med informationsfrågorna för att förbättra och förtydliga informationen, t.ex. på webbplatsen, i applikationen Domstolsguiden, i mallar för kallelser och informationsbilagor till kallelserna. Det är angeläget att se över hur informationen bäst kan nå fram till de som efterfrågar denna. En målsättning bör vara att informationen ska nå målsägande och vittnen i ett så tidigt skede som möjligt för att minska deras oro och för att förmå dem att medverka i rättegången. Informationen bör också lämnas på olika sätt och vid olika tidpunkter. Det kontinuerliga bemötandearbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar är, som framgått, en viktig del i arbetet för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra i domstolsmiljön. Det är angeläget att detta arbete fortsätter. Vår intervjuundersökning, liksom tidigare brukarundersökningar, visar att målsägande och vittnen överlag upplever bemötandet från domstolsperonal och vittnesstöd som gott. Det finns dock anledning att på olika sätt vidta åtgärder som gör det möjligt att i än högre grad fånga upp de som har behov av stöd och hjälp. Vittnesstödsverksamheten är generellt uppskattad av såväl målsägande och vittnen som domstolar. Alla målsägande och vittnen erbjuds dock inte stöd och hjälp, vilket bl.a. beror på att det inte finns vittnesstöd närvarade vid alla domstolar dagligen och att antalet vittnesstöd inte alltid motsvarar behovet. Målsättningen bör vara att målsägande och vittnen erbjuds ett likvärdigt stöd över hela landet. I avsnitt 12.5 lyfts ett antal förslag som rör vittnesstödsverksamheten fram. Domstolsverket kommer även att arbeta vidare med dessa frågor tillsammans med Brottsoffermyndigheten i det gemensamma regeringsuppdraget om en långsiktigt hållbar organisation för och finansering av vittnesstödsverksamheten Allmänt om Domstolsverkets förslag Förslagen för att förbättra säkerheten för målsägande och vittnen kan uppfattas som långtgående och resurskrävande. Detta särskilt mot bakgrund av att det antal incidenter som berör målsägande och vittnen och som årligen rapporteras är mycket få. Mot bakgrund av det allt hårdare samhällsklimatet är det dock nödvändigt att rusta för framtiden så att domstolarna ska kunna förbli öppna för alla med en bibehållen förhandlingsoffentlighet. Att en betryggande säkerhet råder för målsägande och vittnen när de befinner sig i en domstols lokaler och att de 88

89 kan höras i en rättegång utan att utsättas för hot, trakasserier, påtryckningar eller liknande är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv, men även ur ett mänskligt perspektiv, är det också viktigt att domstolarna uppfattas som trygga och säkra, eftersom detta många gånger kan vara en förutsättning för att målsägande och vittnen överhuvudtaget ska medverka i rättegången. Sammantaget är det därför av stor vikt att vidta de föreslagna åtgärderna för att se till att säkerhet och trygghet råder för målsägande och vittnen i framtidens domstolar. Det bör framhållas att resultatet av vår undersökning när det gäller säkerhet i domstol för målsägande och vittnen endast kan användas för slutsatser av generell karaktär. Alla förslag är inte relevanta för alla domstolar eftersom domstolarnas förutsättningar och säkerhetsarbete skiljer sig åt. Varje enskild domstol får lokalt undersöka vilka åtgärder som krävs för att ytterligare förbättra säkerheten för målsägande och vittnen Framtida arbete och utvärdering av säkerhetsarbetet För att förbättra säkerheten för målsägande och vittnen i domstol är det viktigt att arbetet bedrivs löpande och i den dagliga verksamheten på varje domstol. De flesta domstolar arbetar redan i dag aktivt med bemötande- och säkerhetsfrågor. Domstolsverket har i detta sammanhang en viktig roll i att stödja och bistå domstolarna. För att arbetet med säkerhet för målsägande och vittnen ska ha framgång måste frågan både ha hög prioritet och få ta resurser i anspråk, såväl ekonomiska som personella. Det krävs vidare att Domstolsverket och domstolarna återkommande utvärderar sina insatser genom nya undersökningar, i annat fall är det svårt att se effekten av arbetet fullt ut. Exempelvis kommer Domstolsverket fortsatt att utvärdera domstolarnas erfarenheter av fasta säkerhetskontroller. I Sveriges Domstolars arbete med bemötandefrågor ingår också utvärdering som ett återkommande moment. Detta för att se om vidtagna åtgärder har fått önskad effekt eller behöver justeras för att få fullt genomslag. Avslutningsvis bör det betonas att det är en mycket positiv utveckling som har skett under senare år beträffande Domstolsverkets och domstolarnas arbete med säkerhet och bemötande, men det bör samtidigt framhållas att det är ett kontinuerligt arbete som ständigt behöver vidareutvecklas och utvärderas. 89

90

91 BILAGA1 1 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR Avdelningen för domstolsutveckling, Rättsenheten Säkerheten i domstol för målsägande och vittnen Reviderad uppdragsplan Revisionshistorik Revision Datum Beskrivning Författare PA Utkast till uppdragsplan Cecilia Ahlström PA Fastställd av styrgruppen Cecilia Ahlström PA Utkast till reviderad uppdragsplan Anja Nordfeldt PA Fastställd av styrgruppen Anja Nordfeldt R2B Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag kl. 8-12, 13-16

92 BILAGA1 2 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 1 Grundläggande information 1.1 Syfte Syftet med uppdraget är att redogöra för och utvärdera det arbete som bedrivs inom Sveriges Domstolar för att målsägande och vittnen ska känna sig trygga och säkra när de befinner sig i domstol, att redogöra för hur målsägande och vittnen upplever tryggheten och säkerheten i domstol samt att lämna förslag på åtgärder som kan förbättra tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen. Syftet med uppdragsplanen är att beskriva uppdraget, dess syfte, hur arbetet ska bedrivas, vilka aktiviteter som ska genomföras, tidsplanen för uppdraget samt vilka avgränsningar som har gjorts. 1.2 Bakgrund Inom Sveriges Domstolar bedrivs ett gemensamt arbete för att skapa trygga och säkra domstolar. För att domstolarnas verksamhet ska kunna bedrivas på ett rättssäkert sätt är det avgörande att de som kommer till domstolarna för att medverka i en rättegång inte utsätts för våld, hot eller påtryckningar. Detta kräver bl.a. att alla som arbetar inom Sveriges Domstolar har ett högt säkerhetsmedvetande. Alla domstolar har upparbetade säkerhetsrutiner som ska främja såväl personalens som besökarnas säkerhet. Arbetet handlar bl.a. om att förebygga trakasserier, hot och våld. Vittnen och målsägande har ofta en central roll i en huvudförhandling, framför allt eftersom deras uppgifter utgör en del av bevisningen och därmed grunden för allmän domstols prövning av skuldfrågor. Brottsförebyggande rådet (Brå) redovisade under 2008 en kartläggning rörande påtryckningar av olika slag mot brottsoffer och vittnen; Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, (Rapport 2008:8). Rapporten bygger på domar och förundersökningsprotokoll i mål om övergrepp i rättssak, uppgifter från åklagarkåren rörande misstänkt och konstaterad otillåten påverkan samt intervjuer med brottsoffer, vittnen och andra aktörer. I rapporten konstaterades att otillåten påverkan kan innebära att ett brottsoffer utöver grundbrottet drabbas igen i samband med rättsprocessen och att vittnen själva blir brottsoffer efter att ha bevittnat brott och utsatts för otillåten påverkan. Påtryckningar kan förvärra konsekvenserna av grundbrottet och försvåra bearbetningsprocessen för de som utsatts, men kan också leda till att brottsoffer och vittnen inte vågar eller förmår stå kvar vid sina redogörelser, med följden att gärningspersoner kan gå fria. Brottsoffer och vittnen som drabbas riskerar samtidigt att förlora förtroendet för rättsväsendet. Otillåten påverkan utövas enligt rapporten till största delen i samband med ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet. Oftast är det brottsoffer som drabbas och det beskrivs som ovanligt att vittnen utsätts. Av rapporten framgår att de flesta påverkansförsök sker redan i anslutning till grundbrottet, i synnerhet vid ungdomsbrott och relationsvåld. Den näst vanligaste tidpunkten uppges vara vid huvudförhandling, och då kring själva domstolsbyggnaden. Hänvisningar görs i rapporten till forskning som visar på att domstolsbyggnaden och rättegångssalen är vanliga platser för påverkan. Huvudförhandlingen är ett av de ställen där brottsoffer eller vittnen och gärningspersonen möts.

93 BILAGA1 3 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR I regleringsbrevet för budgetåret 2013 avseende Sveriges Domstolar har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att genomföra en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen. I regeringsbrevet anges bland annat att den 1 juli 2012 trädde bestämmelser i kraft som har till syfte att stärka säkerheten i domstolarna och skapa förutsättningar för alla som besöker eller verkar i en domstol att känna sig trygga och säkra där (prop. 2011/12:63). Vidare anges att riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna att det finns skäl att genomföra en utvärdering av säkerheten i domstol för målsägande och vittnen (bet. 2011/12:JuU24, rskr.2011/12:234). Bakgrunden till riksdagens tillkännagivande är Justitieutskottets betänkande och en motion (2011/12:Ju9, MP) där det anförs att det är av mycket stor vikt att målsägande och vittnen som befinner sig i domstol ska känna sig trygga och säkra. Utskottet anser att det saknas en heltäckande bild av det arbete som utförs i domstolarna för att skydda målsägande och vittnen och vilken effekt arbetet haft. Vid uppdragets genomförande ska Domstolsverket enligt regleringsbrevet samråda med Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december Domstolsverket har anhållit om förlängd uppdragstid till och med den 30 juni DOKUMENTNR

94 BILAGA1 4 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 2 Uppdragets omfattning 2.1 Uppdragets mål Uppdragsarbetet ska resultera i en rapport som innehåller följande. En kartläggning av och redogörelse för det arbete som domstolarna gör för vittnens och målsägandens trygghet och säkerhet i domstol. Denna kartläggning bör omfatta följande områden. 1. lokalutformning och tillgång till teknisk utrustning 2. rutiner och riktlinjer 3. information till och bemötande av målsägande och vittnen 4. samverkan och informationsutbyte med olika aktörer och myndigheter 5. säkerhetskontroller och ordningsvakter En beskrivning av det arbete som bedrivs av Domstolsverket för att stödja domstolarna i deras arbete att bibehålla och utveckla säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. En utvärdering av om olika vidtagna åtgärder, bl.a. de nya reglerna om säkerhetskontroll, fått effekt avseende tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. En redogörelse för hur målsägande och vittnen upplever tryggheten och säkerheten i domstol. Denna redogörelse bör omfatta följande områden: domstolslokalerna, teknisk utrustning, information, bemötande, fasta säkerhetskontroller och närvaron av ordningsvakter. En utvärdering av om det arbete som bedrivs är tillräckligt för att svara mot det krav på säkerhet som målsägande och vittnen ställer. Förslag på åtgärder som kan bidra till en ökad trygghet och säkerhet för målsägande och vittnen i domstol. 2.2 Uppdragets prioritering Uppdraget ska, för det fall att Domstolsverkets anhållan om förlängd uppdragstid beviljas av Justitiedepartementet, redovisas senast den 30 juni Om prioritering mellan tid, resultat och resurser behöver göras bör fokus ligga på att tidsplanen uppfylls samt att resultatet följer uppsatta mål. Resultat X Tid Resurser

95 2.3 Uppdragets framgångsfaktorer BILAGA1 5 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR Att uppdragsgruppens deltagare får tillräckligt med tid avsatt för arbetet. DOKUMENTNR Att personella resurser avsätts för intervjuförfarandet. Att domstolarna medverkar i insamlandet av information och i intervjuundersökningen om säkerhetsarbetet i domstolarna. Att målsägande och vittnen medverkar i intervjuundersökningen. Kontinuerlig dialog och uppföljning i arbetsgruppen. Kontinuerlig dialog och avstämning med styrgruppen. 2.4 Leverans Uppdraget är levererat när slutrapporten, efter godkännande av generaldirektören, senast den 30 juni 2014 har lämnats till regeringen. 2.5 Avgränsningar Uppdraget har avgränsats till att omfatta tingsrätternas säkerhetsarbete för målsägande och vittnen. Skälet för detta är att målsägande och vittnen främst förekommer i tingsrätterna. I uppdraget ingår inte att redogöra för hur andra aktörer såsom åklagare, advokater och andra processförare ser på och arbetar med säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. I uppdraget ingår inte att undersöka hur ordningen på domstolarna fungerar i vid bemärkelse (se istället Domstolsverkets rapport Ordning i domstol förutsättningar och arbetsformer, DV 2012:2 ), utan endast hur Sveriges Domstolars säkerhetsarbete för målsägande och vittnen ser ut. När det gäller förekomsten av hot eller annan otillåten påverkan mot målsägande eller vittnen utgår Domstolsverket från vad som framkommit i Brå:s rapport Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (Rapport 2008:8).

96 BILAGA1 6 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 3 Uppdragets genomförande 3.1 Metod Studier av offentligt tryck och rapporter från bl.a. Domstolsverket, Brottsförebygganderådet (Brå), Brottsoffermyndigheten (BrOM) och Riksrevisionen (RiR). Allmän säkerhetskontroll i domstol en utvärdering (DV 2007:1) Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen (Brå 2008:8) Ökad säkerhet i domstol (SOU 2009:78) Inställda huvudförhandlingar i brottmål (RiR 2010:7) Ökad säkerhet i domstol (Prop. 2011/12:63) Ordning i domstol- förutsättningar och arbetsformer (DV 2012:2) Kartläggning av vittnesstödsverksamheten 2012, BrOM Bemötande i domstol, BRÅ (2013:11) Brukarundersökningar från olika tingsrätter En modernare rättegång II (SOU 2012:93) Domstolsverkets remissyttrande över SOU 2012:93 Domstolsverkets erfarenheter vad gäller säkerhet för målsägande och vittnen i domstol, dels det strategiska säkerhetsarbete som bedrivs tillsammans med domstolarna, dels det faktiska säkerhetsarbete som bedrivs på de lokala domstolarna, kommer att gås igenom och analyseras. Tingsrätternas arbete med säkerhet för målsägande och vittnen har inom ramen för detta uppdrag kartlagts genom en enkätundersökning som tillställts samtliga tingsrätter. Frågorna i enkäten handlar bl.a. om rutiner, information, lokaler och teknisk utrustning. Genom att tingsrätterna har haft möjlighet att i fritext utveckla svaren med kommentarer till frågorna har även säkerhetsinsatser på området som utförs av enskilda tingsrätter samt förslag på åtgärder kunnat fångas in. De nya reglerna om säkerhetskontroller som möjliggör s.k. fasta säkerhetskontroller kommer att utvärderas av Avdelningen för säkerhet och service genom en enkätundersökning som tillställs de sex tingsrätterna som har fasta säkerhetskontroller. Denna enkätundersökning kommer även att ha betydelse för att belysa säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. Intervjuundersökningar med målsägande och vittnen om hur de upplever säkerheten i domstol. Intervjuundersökningar med några utvalda domstolars säkerhetsansvariga för att få en bättre och djupare bild av domstolarnas säkerhetsarbete vad avser målsägande och vittnen. Intervjuer kommer att hållas vid sex tingsrätter av olika storlek, varav några har fast säkerhetskontroll.

97 BILAGA1 7 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR Analys och utvärdering av det material som har kartlagts och inhämtats. Regelbundna träffar med uppdragsgruppen. Uppdragsledaren har huvudansvaret för att författa rapporten. Löpande avstämningar med styrgruppen. Samråd med utredningen om genomförande av brottsofferdirektivet. Samråd med Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. Dessa samrådsmyndigheter har beretts möjlighet att lämna synpunkter på enkätfrågorna till tingsrätterna och har tillfrågats om utredningar/rapporter som myndigheterna själva genomfört och som berör ämnet. 3.2 Rapporteringsrutiner Rapportering om arbetet kommer att ske vid avstämningsmöten med styrgruppen. Viss rapportering kommer att ske via e-post mellan styrgruppsmötena. 3.3 Dokumenthantering Den dokumentation som uppdragsgruppen tar fram kommer att sparas på G:\Gemensam på DV\Projekt\Säkerhet för målsägande och vittnen Projektdokumenten kommer att versionshanteras enligt Domstolsverkets projektstyrningsmodell.

98 BILAGA1 8 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 4 Uppdragsplanering 4.1 Tidplan Uppdraget ska slutredovisas i en slutrapport som överlämnas till regeringen. Uppdragets milstolpar är kartläggning och informationsinhämtning, analys, utarbetande av rapport samt överlämnande av rapport. Dessa faser kommer i vissa delar att sammanfalla tidsmässigt. För att färdigställa en slutrapport har följande huvudaktiviteter och tidsplan identifierats. Milstolpe 1 a Kartläggning och informationsinhämtning, fas 1 April - juni Upprättande av uppdragsplan, tidsplan och aktivitetslista Styrgruppsmöte angående uppdragsplanen, tidsplanen och aktivitetslistan Genomförande av Uppdragsgruppsmöten - uppstartsmöte, genomgång av uppdragsplan, aktivitetslista Skriftlig information till samrådsmyndigheterna om uppdraget med önskemål om kontaktperson från respektive myndighet Skicka beskrivning av hur uppdraget har uppfattats (med avgränsningar och definitioner) till justitiedepartementet för synpunkter Sammanställa ett utkast till frågeunderlag till tingsrätterna Styrgruppsmöte angående frågeunderlaget Skicka frågeunderlag till tingsrätterna Genomgång och kartläggning av andra utredningar och rapporter och information som rör säkerhetsfrågor i domstol från såväl Domstolsverket som andra myndigheter (Brå, Riksrevisonsverket m.fl) Ta emot tingsrätternas svar och sammanställa dessa Milstolpe 1 b Kartläggning och informationsinhämtning, fas 2 Augusti-december Nytt uppstartsmöte (27 aug) Anståndbegäran till justitiedepartementet (2 september) Inläsning och sammanställning av befintligt material (sep okt) Reviderad uppdragsplan (klar 28 okt) Styrgruppsmöte angående den reviderade uppdragsplanen (30 okt) Fastställa den reviderade uppdragsplanen samt stämma av den med justitiedepartementet (v. 46) Ta fram ett förslag till disposition av rapporten med rubriker etc. (v. 47) Skriva bakgrundskapitel och de beskrivande kapitlena (v. 47 8) Boka in intervjutider med domstolarnas säkerhetsansvariga (v. 48) Sammanställa ett utkast till intervjufrågor (v. 48) Styrgruppsmöte angående intervjuerna (v. 48) Möte med intervjuundersökningsgruppen (v. 49)

99 BILAGA1 9 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR Januari-februari Styrgruppsmöte (v. 2) Coachning inför intervjuundersökningarna (v.2) Intervjuer på domstolarna med dels säkerhetsansvariga, dels målsägande och vittnen (v. 3 6) Sammanställning av intervjuerna (v.7 8) Klar med utkast till bakgrundskapitel och de beskrivande kapitlena (v. 9) Milstolpe 2 Analys Februari-mars Analys och utvärdering av intervjuundersökningarna samt annat material som har kartlagts och inhämtats. (v. 9 10) Milstolpe 3 Utarbetande av slutrapport Mars-maj Föredragning av arbetet för generaldirektören (v. 10) Skriva utkast till rapport (v ) Utkast till slutrapport klar (v. 19) Milstolpe 4 Överlämnande av slutrapport Maj-juni Utkast till slutrapport föredras för styrgruppen (v. 20) Utkast till slutrapport föredras för generaldirektören (v. 22) Slutrapport utarbetas (v. 23) Slutrapport föredras för styrgruppen (v. 24) Slutrapport föredras för generaldirektören (v. 25) Upprättande av pressmeddelande och annat utskicksmaterial (v. 26) Rapporten lämnas över till regeringen (v. 26 eller 27) 4.2 Kartläggnings- och analysområden Lokalutformning och tillgång till teknisk utrustning En betydande faktor när det gäller säkerheten för målsägande och vittnen i domstol är utformningen och lokaliseringen av entréerna, väntsalarna, samtalsrummen och rättegångssalarna, se bl.a. rapporten Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen. I denna rapport framhålls att det i domstolsbyggnaderna finns praktiska aspekter att ta hänsyn till i det förebyggande arbetet av otillåten påverkan, såsom separata väntrum och ingångar för målsägande och vittne samt hur vittnesbåset är placerat i rättegångssalen. Vid den omfattande produktion av nya lokaler som genomförs inom Sveriges Domstolar ställs höga krav på säkerhet och vid planeringen av nya lokaler utreds alltid olika möjligheter för att åstadkomma lösningar som innebär att målsägande och vittnen inte ska behöva möta tilltalade i anslutning till förhandlingen. Som framgår av rapporten Ordning i domstol finns det behov av att fokusera på strate- DOKUMENTNR

100 BILAGA1 10 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR giska lokalfrågor och att utforma en tydligare strategisk inriktning för hur domstolar ska utformas. De investeringar som genomförts de senaste åren vad avser tillgång till teknisk utrustning såsom medlyssning, medseende och videokonferens ger bättre möjlighet att öka säkerheten och trygghetskänslan för målsägande och vittnen i samband med förhandling. Förhörspersoner som är utsatta för hot eller påtryckningar kan med denna tekniks hjälp lämna sina uppgifter från en annan domstol än den där förhandlingen äger rum. Alternativt kan den tilltalade följa förhöret genom medseende från ett samtalsrum. Det finns inom domstolarna en ökande efterfråga på samtalsrum med teknik för ljud-och bildöverföring. I betänkandet En modernare rättegång II görs bedömningen att tillgången till utrustning för ljud- och bildöverföring är alltför begränsad och att flertalet av domstolarnas förhandlingssalar och förberedelserum bör förses med sådan utrustning. Domstolsverket delar denna bedömning. Enligt artikel 19 i Brottsofferdirektivet (2012/29/EU) ska medlemsstaterna fastställa de nödvändiga förutsättningarna för att säkerställa att kontakt kan undvikas mellan å ena sidan brottoffer och vid behov deras familjemedlemmar och å andra sidan förövaren i lokaler där straffrättsliga förfaranden genomförs, såvida inte sådan kontakt är nödvändig för de straffrättsliga förfarandena. Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att nya domstolsbyggnader har separata väntrum för brottsoffer. Brottsofferdirektivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 16 november Justitiedepartementet har tillsatt en utredning för att ta ställning till hur brottofferdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april Kartläggnings- och analysåtgärder Kartlägga om lokalerna är ändamålsenliga på tingsrätterna vad avser säkerheten och tryggheten för målsägande och vittnen. Huruvida lokalerna är lämpliga för sitt ändamål ska undersökas och analyseras dels utifrån domstolarnas och Domstolsverkets uppfattning, dels utifrån målsägandenas och vittnenas uppfattning. Undersöka och analysera vilken tillgång till medlyssning, medseende och videokonferens som finns på tingsrätterna, i vilken utsträckning dessa används som ett säkerhetsverktyg samt målsägandens och vittnenas upplevelse av tekniken vad avser trygghet och säkerhet. Beskriva Domstolsverkets arbete med att formalisera en standard för utformningen av nya domstolar. Metod Sammanställa den kunskap som Enheten för lokalförsörjning har på området. Samråd med utredningen om genomförande av brottsofferdirektivet Enkät (se fråga samt fritextsvar) Intervjuer med domstolarnas säkerhetsansvariga Intervjuer med målsägande och vittnen. Analysera och utvärdera det material som kartlagts och inhämtats. DOKUMENTNR

101 4.2.2 Rutiner och riktlinjer BILAGA1 11 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR I Domstolsverkets rapport Ordning i domstol konstateras att många domstolsanställda saknar instruktioner för hur de förväntas arbeta med ordningsfrågor. Det framhålls därför i rapporten att det finns ett behov av att domstolarna tar fram tydliga rutiner och riktlinjer samt andra styrande dokument beträffande ordningsfrågor. Sådana rutiner och riktlinjer är också betydelsefulla för säkerhetsarbetet avseende målsägande och vittnen. Kartläggnings- och analysåtgärder Undersöka och analysera tingsrätternas rutiner och riktlinjer vad avser säkerhetsarbetet avseende målsägande och vittnen. Metod Enkät (se fråga 3 8, 11, 14) Intervjuer med domstolarnas säkerhetsansvariga Analysera och utvärdera det material som kartlagts och inhämtats Information till och bemötande av målsägande och vittnen Många målsägande och vittnen upplever otrygghet och rädsla inför och i samband med domstolsbesök, se bl.a. rapporten Otillåten påverkan mot brottoffer och vittnen. I rapporten framhålls att okunskap om rättsprocessen bidrar till rädsla och oro. Målsägandens och vittnens osäkerhet inför att medverka i en huvudförhandling kan enligt rapporten t.o.m. ofta vara ett större hinder för att delta i en rättegång än det faktum att det förekommit konkreta försök till påverkan från gärningspersonen. Information om hur en rättsprocess går till är därför av central betydelse. Att lyssna på målsägande och vittnen och bemöta deras otrygghet och rädsla på ett adekvat sätt är också betydelsefullt för att förtroendet för Sveriges Domstolar inte ska hotas samt för att förhörspersonerna ska medverka i domstolsprocessen. Genom att erbjuda särskild service såsom eskortering av ordningsvakt genom väntsalen, besök i tingsrätten i förväg etc. kan mycket vinnas vad avser trygghetskänslan. Kartläggnings- och analysåtgärder Undersöka och analysera vilken information om rättsprocessen, samtalsrum, vittnesstöd eller annat säkerhetsarrangemang målsägande och vittnen får i samband med kallelsen till tingsrätten. Undersöka och analysera förekomsten av vittnesstöd på tingsrätterna och vilken betydelse dessa har för målsägandens och vittnens trygghet och säkerhet. Undersöka och analysera vilket bemötande målsägande och vittnen som upplever otrygghet och rädsla anser att de får i domstolen. Metod Enkät (fråga 9, 10,12, och 13 ). Intervjuer med domstolarnas säkerhetsansvariga. Intervjuer med målsäganden och vittnen. Analysera och utvärdera det material som kartlagts och inhämtats. DOKUMENTNR

102 BILAGA1 12 (16) DATUM REVISION PA Samverkan och informationsutbyte med olika aktörer och myndigheter DIARIENR För att få information om säkerhetsrisker och på så sätt kunna upprätthålla en god beredskap inför förhandlingarna krävs att domstolarna samverkar med andra myndigheter och aktörer såsom polisen, åklagarmyndigheten, kriminalvården, advokater m.fl. Det är också angeläget att den interna kommunikationen på domstolen fungerar på ett tillfredställande sätt för att kunna hantera säkerhetsrisker. För att fånga upp tecken på att en målsägande eller ett vittne känner rädsla inför domstolsprocessen är det betydelsefullt att rättens ordförande får information om detta för att kunna agera på ett lämpligt sätt. Vittnesstöd finns på de flesta domstolar och att samverkan mellan vittnesstöden och domstolens personal fungerar är viktigt inför vittnens och målsägandens besök i domstol. Kartläggnings- och analysåtgärder Undersöka och analysera vilken samverkan och vilket informationsutbyte som finns mellan domstolarna och andra myndigheter och aktörer såsom polisen, åklagarmyndigheten, kriminalvården, advokater m.fl. Undersöka och analysera vilken samverkan och vilket informationsutbyte som finns internt på tingsrätterna. Undersöka och analysera hur samverkan mellan tingsrätterna och vittnesstöden fungerar. Metod Enkät (fråga 2, 11 och ) Intervjuer med domstolarnas säkerhetsansvariga Studie av Kartläggning av vittnesstödsverksamheten 2012, Brottoffermyndigheten. Analysera och utvärdera det material som kartlagts och inhämtats. DOKUMENTNR Säkerhetskontroller och ordningsvakter Från och med halvårsskiftet 2012 ändrades lagstiftningen vad avser säkerhetskontroller och möjliggjorde s.k. fasta säkerhetskontroller. Regeringen konstaterade i förarbetena till den nya lagen att även om hög säkerhet i domstolarna kräver en rad åtgärder, har säkerhetskontroller en särskild betydelse i sammanhanget och säkrare förhållanden i domstolarna kan öka viljan hos målsägande, vittnen och andra personer som kallats till förhandling att inställa sig (prop. 2011/12:63 s. 12 ff.). För närvarande är det sex tingsrätter (Blekinge, Göteborg, Helsingborg, Lund, Malmö och Södertälje) som har fasta säkerhetskontroller. Ytterligare fem tingsrätter har emellertid ansökt om medel hos Domstolsverket för att ha sådana säkerhetskontroller. För närvarande finns drygt 110 anställda med ordningsvaktförordnande i 3/4 av domstolarna. Ett tjugotal domstolar har ingen egen anställd ordningsvakt. I flera fall är dessa domstolar samlokaliserade med en tingsrätt som har ordningsvaktsresurser att tillgå samt i några få fall köps ordningsvaktstjänster in till domstolen från vaktbolag. Det finns också små domstolar samt domstolar med väldigt få besökare från allmänheten som har gjort bedömningen att det inte finns något behov av en ordningsvakt. I rapporten Ordning i domstol framgår att närvaron av

103 BILAGA1 13 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR ordningsvakter och hur deras roll är utformad är av central betydelse för hur ordningen upplevs i en domstol. Kartläggnings- och analysåtgärder Utvärdera vad fast säkerhetskontroll har för effekt vad avser tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen. Effekten ska undersökas dels utifrån domstolarnas, Domstolsverkets, målsägandenas och vittnenas uppfattning, dels utifrån Domstolsverkets incidentstatistik. Undersöka och analysera om närvaron av ordningsvakt på tingsrätterna är tillräcklig för att säkerheten och tryggheten ska upprätthållas på ett tillfredställande sätt för målsägande och vittnen. Detta ska undersökas dels utifrån domstolarnas och Domstolsverkets uppfattning, dels utifrån målsägandenas och vittnenas uppfattning. Metod Avdelningen för säkerhet och services enkät om utvärdering av fasta säkerhetskontroller Intervjuer med domstolarnas säkerhetsansvariga Intervjuer med målsägande och vittnen Studier av Domstolsverkets incidentstatistik Analysera och utvärdera det material som kartlagts och inhämtats. 4.3 Beslutspunkter Id Beslutspunkt Senast Ansvarig BP1 Godkännande av uppdragsplan Styrgrupp BP2 Godkännande av intervjufrågor Styrgrupp BP3 Godkännande av utkast till slutrapport Styrgrupp BP4 Godkännande av utkast till slutrapport Generaldirektör BP5 Godkännande av slutrapport Styrgrupp BP6 Godkännande av slutrapport Generaldirektör DOKUMENTNR 4.4 Leveransplan Id Leveransobjekt Senast Mottagare LO 1 Utkast till intervjufrågor Styrgrupp LO 2 Utkast till slutrapport Styrgrupp LO 3 Utkast till slutrapport Generaldirektör LO 4 Slutrapport Styrgrupp LO 5 Slutrapport Generaldirektör

104 BILAGA1 14 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 5 Uppdragsorganisation 5.1 Organisation och roller Uppdragsorganisationen består av en styrgrupp, en uppdragsgrupp och en intervjuundersökningsgrupp. Uppdragsgrupp: Anja Nordfeldt (uppdragsledare) Rättsenheten, Carina Brzezinska, Säkerhetsteamet, Kjell-Åke Nilsson, Enheten för lokalförsörjning, Thomas Östman, Säkerhetschef på Stockholms tingsrätt och Ulf Cederborg, Säkerhetschef på Malmö tingsrätt. Styrgrupp: Anna Hjort Ööpik (beställare), Rättsenheten, och Anita Kihlström Svensson, Avdelningen för säkerhet och service. Intervjuundersökningsgrupp: Anja Nordfeldt, Rättsenheten, Carina Sahlin, Gerd Broni och Helena Jönrup, Enheten för verksamhetsutveckling. Uppdragsledaren ansvarar för att rapportera till styrgruppen, att kalla till uppdragsgruppsmöten, att samordna intervjuundersökningarna och att skriva utkast till slutrapport. Carina Brzezinska ansvarar för att ta fram information om säkerhetsarbetet vid domstolarna och Domstolsverket. Helena Jönrup ansvarar för att coacha Anja Nordfeldt, Carina Sahlin och Gerd Broni inför och under intervjuundersökningarna med bl.a. utbildning i intervjuteknik och vilket förarbete som bör göras.

105 BILAGA1 15 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 6 Kvalitetssäkring Kvalitetssäkringen kommer att ske genom diskussioner i uppdragsgruppen och med styrgruppen. Styrgruppsmöten kommer också att användas som avstämningstillfällen.

106 BILAGA1 16 (16) DATUM REVISION PA4 DIARIENR DOKUMENTNR 7 Uppdragsavslutning Uppdraget är avslutat när slutrapporten är godkänd av Generaldirektören och överlämnad till regeringen samt all dokumentation är arkiverad på bestämd plats.

107 BILAGA 2 1 (7) DATUM DIARIENR Sammanställning av enkätundersökning 1. Vänligen ange vilken domstol som svaren avser. 45 av 48 tingsrätter har besvarat enkäten. 2. Bedriver tingsrätten något systematiskt arbete tillsammans med andra domstolsaktörer såsom Åklagarmyndigheten, Polisen eller enskilda advokater som rör säkerheten för målsäganden och vittnen (t.ex. HAG-grupp eller motsvarande)? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 9 20 Delvis Har tingsrätten upprättat något särskilt säkerhetsdokument som rör säkerheten för målsäganden och vittnen? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja 2 4 Nej Delvis Bedriver tingsrätten något dagligt arbete som är särskilt inriktat på säkerheten för målsäganden och vittnen (ur t.ex. bemötandeperspektiv etc)? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej Delvis R2B Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag kl. 8-12, 13-16

108 BILAGA 2 2 (7) DATUM DIARIENR 5. Finns det några särskilda personella resurser på tingsrätten som används i arbetet med säkerheten för målsäganden och vittnen? Om ja, vilka är det? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 8 18 Delvis Inget svar Finns det någon/några speciella måltyper i tingsrätten som generellt kräver ett större säkerhetsarrangemang för någon part? Beskriv gärna vilka olika åtgärder som vidtas. Rutor: Mål som rör organiserad brottslighet, ungdomsmål, mål som rör brott i nära relation, annan måltyp. Svarsalternativ Antal svar (st.) Mål som rör organiserad brottslighet 35 Ungdomsmål 22 Mål som rör brott i nära relation 29 Annan måltyp 9 7. Finns rutiner för att bemöta vittnen som av olika anledningar är rädda för att komma till tingsrätten (möta upp i entrén, ta in dem en annan väg, eskortering av ordningsvakt genom allmänna utrymmen, personligt bemötande, besöka tingsrätten i förväg, särskild service etc.)? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 2 4 Delvis 7 16 Inget svar 1 2

109 BILAGA 2 3 (7) DATUM DIARIENR 8. Finns rutiner för att bemöta målsäganden som av olika anledningar är rädda för att komma till tingsrätten (möta upp i entrén, ta in dem en annan väg, eskortering av ordningsvakt genom allmänna utrymmen, personligt bemötande, besöka tingsrätten i förväg, särskild service etc.)? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 1 2 Delvis 6 13 Inget svar Får vittnen skriftlig information om t.ex. samtalsrum, vittnesstöd eller annat säkerhetsarrangemang i samband med sin kallelse? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 4 9 Delvis Inget svar Får målsäganden skriftlig information om t.ex. samtalsrum, att stödpersoner kan medverka vid förhandling eller om andra säkerhetsarrangemang i samband med sin kallelse? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 9 20 Delvis 13 29

110 BILAGA 2 4 (7) DATUM DIARIENR 11. Har tingsrätten någon rutin för att den dömande personalen ska ha information i förväg om att det finns vittnen och målsäganden i ett specifikt mål som behöver stöd ur säkerhetsperspektiv? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 8 18 Delvis Inget svar Finns vittnesstöd dagligdags på tingsrätten? Om inte, kan vittnesstöd anlitas vid föranmält behov? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 1 2 Delvis 4 9 Inget svar Erbjuder vittnesstöd hjälp även till målsäganden? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Har tingsrätten några rutiner såsom skriftliga underrättelser till t.ex. BOJ/Vittnesstödjare före rättegångarna där det framgår i vilka mål det förekommer målsäganden och vittnen som kan behöva stöd? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja Nej 6 13 Delvis 7 16

111 BILAGA 2 5 (7) DATUM DIARIENR 15. Hur får tingsrätten vanligen kännedom om att ett vittne är i behov av hjälp/stöd/ökad säkerhet vid ett besök i tingsrätten? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Vittnet själv 36 Polisen 19 Åklagaren 35 Försvararen/målsägandebiträdet 28 Annan Hur får tingsrätten vanligen kännedom om att en målsägande är i behov av hjälp/stöd/ökad säkerhet vid besöket i tingsrätten? Svarsalternativ Antal svar (st.) Personen själv 34 Polisen 20 Åklagaren 31 Målsägandebiträdet 37 Annan I vilken utsträckning används medlyssning som ett säkerhetsverktyg på domstolen? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Aldrig 0 0 I mycket liten utsträckning 3 7 I liten utsträckning 9 20 Delvis I hög utsträckning 7 16 I mycket hög utsträckning 0 0

112 BILAGA 2 6 (7) DATUM DIARIENR 18. I vilken utsträckning används möjligheten till medlyssning med bild vid förhör som ett säkerhetsverktyg på domstolen? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Aldrig 8 18 I mycket liten utsträckning I liten utsträckning 5 11 Delvis I hög utsträckning 1 2 I mycket hög utsträckning I vilken utsträckning används videokonferens i rättegångar på grund av att det finns en hotbild mot ett vittne eller en målsägande? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Aldrig 0 0 I mycket liten utsträckning I liten utsträckning Delvis I hög utsträckning 2 4 I mycket hög utsträckning 0 0 Inget svar Finns det samtalsrum som kan användas av vittnen och målsägande på tingsrätten? Om ja, hur många? Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) Ja

113 BILAGA 2 7 (7) DATUM DIARIENR 21. Det finns på tingsrätten, utifrån säkerhetsöverväganden, behov av Svarsalternativ Antal svar (st.) Fler samtalsrum som kan användas av vittnen och målsägande 12 Medlyssningsutrustning i fler befintliga samtalsrum 9 Utrustning för medlyssning med bild i fler befintliga samtalsrum 10 Utrustning för medlyssning med bild i fler rum för frihetsberövade 18 Videokonferensteknik i fler förhandlingssalar 29 Videokonferensteknik i fler samtalsrum 9 Inget av ovanstående 10 Inget svar I vilken utsträckning medger lokalerna att parter och förhörspersoner kan skiljas åt på ett naturligt sätt (t.ex. genom nerfällda jalusier eller via möblering etc.)? Beskriv gärna. Svarsalternativ Antal svar (st.) Antal svar (%) I mycket liten utsträckning I liten utsträckning Delvis 6 13 I hög utsträckning 9 20 I mycket hög utsträckning 0 0 Inget svar 1 2

114

115 BILAGA 3 1 (3) DATUM DIARIENR Anja Nordfeldt, anja.nordfeldt@dom.se, Intervjufrågor till domstolarnas säkerhetsansvariga Lokalutformningen Är tingsrättens lokaler (entréer, väntsalar, samtalsrum och rättegångssalar) lämpliga vad avser säkerheten och tryggheten för målsägande och vittnen? Har tingsrätten samtalsrum, BOJ-rum, enskilda väntrum för målsägande och vittnen? Tillgodoser antalet av ovan nämnda lokaler (samt säkerhetssalar och salar med förhöjd säkerhet) tingsrättens behov utifrån ett säkerhetsperspektiv för målsägande och vittnen? På vilket sätt kan tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen förbättras genom utformningen av lokalerna? Har medlyssningsrummen tillräcklig ljudisolering så att pårop m.m. inte hörs? Vilka säkerhetsaspekter 1 finns i samtalsrummen? Teknisk utrustning Vilken tillgång finns det på tingsrätten till medlyssning, medseende och videokonferens? Används sådan ljud- och bildöverföring som ett säkerhetsverktyg för målsägande och vittnen? I vilken utsträckning? Är tillgången till sådan ljud- och bildöverföring tillräcklig utifrån tingsrättens behov? Rutiner och riktlinjer Berörs målsägande och vittnen i tingsrättens säkerhetsplan? Har tingsrätten några rutiner och/eller riktlinjer som avser säkerheten för målsägande och vittnen t.ex. instruktioner för hur tingsrättspersonalen 1 T.ex. överfallslarm, insynsskydd från allmänhetens ytor, glasruta till receptionen etc. R2B Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag kl. 8-12, 13-16

116 BILAGA 3 2 (3) DATUM DIARIENR bör arbeta med säkerhetsfrågor och/eller hur rädda och hotade målsägande och vittnen bör bemötas? Har tingsrätten några särskilda rutiner för de särskilt känsliga målen t.ex. ungdomsmål, hedersrelaterade mål, relationsvåldsmål, mål med organiserad brottslighet? Sker det någon riskbedömning inför varje förhandling? Information Vilken information om rättsprocessen, samtalsrum/enskilda väntrum, vittnesstöd, ljud- och bildöverföring eller annat säkerhetsarrangemang skickas ut i samband med kallelsen till målsägande och vittnen? Får målsägande och vittnen någon ovan nämnd information vid ankomsten till tingsrätten? Av vem? Bemötande Har tingsrätten utfört någon brukarundersökning 2? Berördes ämnet trygghet och säkerhet för målsägande och vittnen i undersökningen? Resultat? Vilket bemötande ger tingsrätten före/under/efter förhandlingen till de målsägande och vittnen som upplever otrygghet och rädsla? Av vem? I vilken omfattning förekommer vittnesstöd på tingsrätten? Vilken betydelse upplevs vittnesstödsverksamheten ha för målsägandenas och vittnenas trygghet och säkerhet? Utbildning Har tingsrättens personal genomgått någon lokal säkerhetsutbildning? Behövs det en säkerhetsutbildning som särskilt berör säkerhet för målsägande och vittnen? Samverkan Vilken samverkan och vilket informationsutbyte finns mellan tingsrätten och andra myndigheter och aktörer såsom polisen, åklagarmyndigheten, kriminalvården, advokater m.fl. som rör säkerhet för målsägande och vittnen? Vilken samverkan och vilket informationsutbyte finns internt på tingsrätten i denna fråga? Vilken samverkan finns mellan tingsrätten och Domstolsverket i säkerhetsfrågor? Hur fungerar samarbetet mellan tingsrätten och vittnesstöden? 2 Intervjuundersökning eller enkätundersökning med syfte att tilltalade, målsägande och vittnen ska få möjlighet att lämna synpunkter på domstolens bemötande.

117 BILAGA 3 3 (3) DATUM Fasta säkerhethetskontroller (Malmö, Göteborg, Södertälje) DIARIENR Vad har de s.k. fasta säkerhetskontrollerna för effekt vad avser tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen? Har antalet ordningsstörningar som rör målsägande och vittnen påverkats sedan den fasta säkerhetskontrollen infördes? Skulle någon annan säkerhetsåtgärd kunna, med bibehållen effekt vad avser tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen, ersätta den fasta säkerhetskontrollen? Kommer tingsrätten sannolikt att fortsätta fatta beslut om fast säkerhetskontroll under året? Ordningsvakter Vad ingår i ordningsvakternas arbetsuppgifter? Hur många timmar arbetar tingsrättens ordningsvakter med rondering och andra trygghetsskapande åtgärder? Hur arbetar ordningsvakterna för att öka tryggheten för målsägande och vittnen? Hinner ordningsvakterna gå ronder i allmänhetens lokaler i sådan utsträckning att säkerheten kan upprätthållas på en, enligt din mening, tillräcklig nivå? Hur planeras ronderingen? Hur leds ordningsvakternas arbete? Är närvaron av ordningsvakter tillräcklig för att säkerheten, enligt din mening, kan upprätthållas på ett tillfredställande sätt? Ersätts ordningsvakter av att t.ex. polis närvarar på domstolen i väntsalar och/eller rättssalar? Hur ofta närvarar polisen på domstolen? Åtgärder och synpunkter Har tingsrätten förslag på åtgärder som kan bidra till en ökad trygghet och säkerhet för målsägande och vittnen i domstol? Har tingsrätten några erfarenheter eller synpunkter kring ämnet? Vilka tycker du är de tre viktigaste sakerna som domstolen ska tänka på när det gäller tryggheten och säkerheten för målsägande och vittnen?

118

119 BILAGA 4 1 (5) DATUM DIARIENR Intervjufrågor till målsägande och vittnen De svarta frågorna nedan är de intervjufrågor som ska ställas till målsägande och vittnen. De flesta frågorna är öppna frågor som inte är ledande och ett enkelt språk har eftersträvats. En del följdfrågor har formulerats och angetts, men dessa behöver ibland omformuleras beroende på intervjupersonens svar. Forskningsfrågorna i blått ska inte ställas till målsägande och vittnen utan de är med i intervjuguiden för att intervjuaren ska se vad som är syftet med intervjufrågorna och därigenom lättare kunna formulera följdfrågor. Information till intervjupersonerna Informera innan intervjun påbörjas om att Domstolsverket har fått ett uppdrag från regeringen att utvärdera säkerheten för målsägande och vittnen i domstol. Domstolsverket med anledning av detta uppdrag genomför intervjuer med målsägande och vittnen för att undersöka deras upplevelser av trygghet och säkerhet i domstol. Medverkan är frivillig. Inga personuppgifter kommer att registreras i samband med intervjuerna. Vissa av de synpunkter som kommer fram under intervjuerna kommer att redovisas i en rapport som ska redovisas för regeringen 30 juni Alla synpunkter som redovisas är anonyma. Rapporten kommer att publiceras efter sommaren på Sveriges Domstolars webbplats: Förhöret kommer att spelas in. Första frågan 1. Vad det första gången du var med i en rättegång?/ Är det första gången du är på en domstol? 2. Hur kändes det att vara här i dag jämfört med tidigare?/ Hur känns det? Trygghet och säkerhet 1. Hur känns det att vara här i dag tycker du? R2B Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag kl. 8-12, 13-16

120 BILAGA 4 2 (5) DATUM DIARIENR Hur menar du då? 2. Hur kände du inför att komma till domstolen i dag?? (Kände du dig trygg och säker eller rädd och orolig?) Om rädd och orolig: Vad är det som gör dig rädd eller orolig tror du? Kan du ge ett exempel? Om trygg och säker: Vad är det som gör att du känner dig trygg och säker tror du? Kan du ge ett exempel? 3. Hur känner du dig när du är här på domstolen? (Känner du dig trygg och säker eller rädd och orolig?) Om rädd och orolig: Vad var det som fick dig att känna dig rädd eller orolig tror du? Hur menar du då? Kan du ge ett exempel? Om trygg och säker: Vad var det som fick dig att känna dig trygg och säker tror du? Hur menar du då? Kan du ge ett exempel? Forskningsfrågor: Hur upplever målsägande och vittnen domstolsbesöket (samt inför domstolsbesöket) generellt ur ett trygghets- och säkerhetsperspektiv? Lokalutformning 1. Hur känner du dig här i domstolens lokaler (väntsal, samtalsrum, rättegångssal, entré)? Hur menar du då? Kan du ge ett exempel? Är du trygg och säker eller rädd och orolig? Om rädd och orolig: Hur kan domstolslokalerna förändras så att du känner dig mer trygg och säker? Om trygg och säker: Kan man förbättra detta ytterligare? Forskningsfrågor: Hur upplever målsägande och vittnen domstolens lokaler (väntsal, samtalsrum, rättegångssal, entré) utifrån ett trygghets- och säkerhetsperspektiv? På vilket sätt anser målsägande och vittnen att tryggheten och säkerheten kan förbättras genom utformningen av lokalerna?

121 Teknisk utrustning BILAGA 4 3 (5) DATUM Har du varit med om medlyssning, medseende eller videokonferens? DIARIENR Om ja: Vad var anledningen till det? Hur kändes det? Om nej: Hade du velat det? Vad var anledningen till att du ville det? Hur kändes det att du inte fick det? Gick det bra i alla fall? Forskningsfrågor: Används medlyssning, medseende och videokonferens som ett säkerhetsverktyg för målsägande och vittnen? Upplever målsägande och vittnen att sådan ljud- och bildöverföring kan bidra till ökad säkerhet och trygghet? Hur upplever målsägande och vittnen ett avslag på ett yrkande om medlyssning, medseende och videokonferens? Information 1. Vilken information fick du i kallelsen? Fick du information om: hur en rättegång går till samtalsrum/enskilda väntrum vittnesstöd medlyssning, medseende eller videokonferens annat säkerhetsarrangemang (t.ex. att domstolspersonal kan släppa in dig genom personalingången) 2. Tycker du att den informationen du fick var tillräcklig eller fattades något? Vad fattades kan du ge ett exempel? 3. Fick du någon information när du kom till tingsrätten? Av vem fick du den informationen? 4. Var den informationen tillräcklig eller fattades något? Vad fattades kan du ge ett exempel? 5. Vilken betydelse har denna information haft för din trygghet och säkerhet? På vilket sätt? Vad hade hänt om du inte fått denna information?

122 BILAGA 4 4 (5) DATUM DIARIENR Forskningsfrågor: Vilken information om rättsprocessen, samtalsrum/enskilda väntrum, vittnesstöd, ljud- och bildöverföring eller annat säkerhetsarrangemang skickades ut i samband med kallelsen till målsägande och vittnen? Vilken av ovan nämnd information får målsägande och vittnen vid ankomsten till tingsrätten? Är informationen i kallelsen respektive informationen vid ankomsten till tingsrätten tillräcklig för att målsägande och vittnen ska få kunskap om rättsprocessen och information om möjlighet till vissa säkerhetsarrangemang? Bemötande 1. Hur tyckte du bemötandet var här på domstolen? (före/under/efter rättegången) Vad var det som fick dig att uppleva bemötandet bra/dåligt? Av vem fick du detta bemötande? Kan du ge något exempel? 2. Har du haft kontakt med målsägandebiträde, vittnesstöd eller annan stödperson? Vilken betydelse har målsägandebiträdet/ vittnesstödet/ annan stödperson haft för din trygghet och säkerhet? På vilket sätt? Vad hade hänt om du inte fått detta stöd? Forskningsfrågor: Vilket bemötande upplevs domstolen ge före/under/efter förhandlingen till målsägande och vittnen som upplever otrygghet och rädsla? Vilken betydelse upplevs målsägandebiträdet/ vittnesstöden/ annan stödperson ha för tryggheten och säkerheten? Fasta säkerhetskontroller (Malmö, Göteborg, Södertälje) 1. Vad tyckte du om att passera en säkerhetskontroll när du kom in i domstolen? Vad var det som fick dig att tycka detta? 2. Tycker du att det känns tryggare och säkrare med säkerhetskontroll eller spelar denna ingen roll för din trygghet och säkerhet? Vad är det som får dig att känna så? Forskningsfrågor: Vilken effekt upplevs de fasta säkerhetskontrollerna ha för trygghet och säkerhet? Vad är positivt respektive negativt med att alla domstolsbesökare ska passera en säkerhetskontroll?

123 Ordningsvakter BILAGA 4 5 (5) DATUM Vad tycker du om att det finns ordningsvakter här? DIARIENR Om bra/säkert/dåligt: Vad är det som är bra/säkert/dåligt med det? 2. Har ordningsvakter som finns här betydelse för att du ska känna dig trygg och säker i domstolen? På vilket sätt? 3. Var i domstolen finns ordningsvakterna? Vad tycker du om detta? Forskningsfrågor: Är ordningsvakterna av betydelse för målsägande och vittnenas säkerhetskänsla? Upplevs närvaron av ordningsvakter vara tillräcklig utifrån ett trygghets- och säkerhetsperspektiv? Finns ordningsvakter på de allmänna ytorna, i vaktmästeriet/receptionen eller på andra ställen? Åtgärder/Synpunkter 1. Vilka tycker du är de tre viktigaste sakerna som domstolen ska tänka på när det gäller trygghet och säkerhet? 2. Är det något mer du vill säga om säkerhet och trygghet i domstol? Forskningsfrågor: Finns förslag på åtgärder som kan bidra till ökad trygghet och säkerhet? Finns erfarenheter eller synpunkter kring ämnet?

124

125 BILAGA 5 1 (1) DATUM DIARIENR Intervjuernas genomförande Som en del av undersökningen har under januari och februari 2014 målsägande och vittnen intervjuats vid tingsrätterna i Malmö, Göteborg, Stockholm, Södertälje, Eskilstuna och Umeå. Sammanlagt har 64 intervjuer genomförts, varav 11 med målsägande och 53 med vittnen. Intervjuerna har skett genom individuella intervjuer (i ett fall intervjuades ett vittne och en målsägande samtidigt). Intervjuerna har i de flesta fall skett omedelbart efter att intervjupersonen har lämnat förhandlingssalen, men i en del fall även precis före att intervjupersonen medverkat i förhandlingen. Deltagandet har skett frivilligt och varit anonymt. Intervjuerna har spelats in och därefter transkriberats. Information om de planerade intervjuerna har lämnats genom anslag i tingsrätternas lokaler, samt i en del fall genom en skrivelse som bifogades kallelsen till förhandlingen och genom muntlig information från rättens ordförande. Innan intervjuerna påbörjades informerades intervjupersonerna om uppdraget och dess syfte, att medverkan var frivillig och att de var anonyma. De informerades även om att intervjuerna spelades in med inspelningsutrustning och att ljudfilerna efter transkribering skulle raderas. Flera målsägande och vittnen tackade nej till att låta sig intervjuas, även om majoriteten av de tillfrågade ställde upp. Skäl för att tacka nej var bland annat att de inte hade tid eller att de inte ville. En del av de som avstod verkade vara känslomässigt stressade och uppskakade över domstolsprocessen. Ett exempel är en intervju med en målsägande i ett mål som rörde närståendevåld. Målsägande avbröt intervjun efter några minuter eftersom hon blev så stressad och känslomässigt berörd av frågorna som verkade väcka svåra minnen till liv. Hon förklarade att hon inte orkade genomföra intervjun. Ett annat exempel är ett vittne som inte ville låta sig intervjuas eftersom han var rädd för att han inte skulle få vara anonym, trots att han hade getts löfte om anonymitet. En reflektion från intervjugruppen är därför att en del av de målsägande och vittnen som inte ville låta sig intervjuas var de som var mest påverkade av domstolsbesöket och därför hade varit intressanta att intervjua för att få veta hur de upplevde säkerheten och tryggheten under domstolsbesöket. Angående om den s.k. teoretiska mättnaden har uppnåtts, se avsnitt 2.4.3, anser intervjugruppen att i slutet av intervjuperioden så framkom likartade erfarenheter och synpunkter från de intervjuade, även om detaljer i dessa skilde sig något åt. Det framkom emellertid inte några helt nya åsikter utan ett tydligt mönster hade utkristalliserats. Intervjugruppen anser sig därför ha uppnått en teoretisk mättnad. Intervjuerna med de säkerhetsansvariga på tingsrätterna har i fem fall skett genom personliga möten på respektive tingsrätt och i ett fall per telefon. De säkerhetsansvariga har varit lagmän i två fall och säkerhetschefer i fyra fall. R2B Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag kl. 8-12, 13-16