Datum HK (4100) Dnr en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga

Transkript

1 Datum HK (4100) Dnr (1) Underlagsrapport till Tio år med aktivitetsersättning en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga 1 Augur Personer med aktivitetsersättning 2 Augur Föräldrar till unga med vårdbidrag och föräldrar till barn och aktivitetsersättning 3 Uppsala universitet - Aktivitetsersättning - en väg till arbete? En systematisk litteraturöversikt Wimi 2005 FK90010_004_G

2 UNERSÖKNINGSTYP DATUM PROJEKTNUMMER Kvalitativ undersökning Försäkringskassan Personer med aktivitetsersättning Behov av stöd och hjälp för att komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden En kvalitativ undersökning genomförd med hjälp av djupintervjuer Augur Marknadsanalys AB Barnhusgatan 4 SE Stockholm Sweden Telefon Fax

3 Innehåll Inledning... 3 Resultat... 8 Intervjupersonernas skoltid... 9 Det sociala livet Boende Sysselsättning/Insatser Daglig verksamhet enlig LSS Arbetslivsinriktad insats genom Arbetsförmedlingen Alternativ till Arbetsförmedlingen Aktivitet inom aktivitetsersättningen Aktivitetsersättning vid förlängd skolgång Synen på arbete Stöd och hjälp idag Aktivitetsersättningen Samordning samt möjlighet till delaktighet och påverkan Framtiden Slutsatser och rekommendationer Bilaga

4 Inledning 3

5 Bakgrund Aktivitetsersättningen är en del i det sociala skyddsnätet då den ger unga personer i åldrarna år en ekonomisk trygghet när arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Ersättningen infördes år 2003, då det gamla systemet med förtidspension och sjukbidrag ersattes med sjukersättning (för personer 30 år eller äldre) och aktivitetsersättning (för personer mellan 19 och 29 år). Syftet var att ge unga, som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har en nedsatt arbetsförmåga, möjlighet att delta i olika aktiviteter för att kunna prova på att utveckla sin prestationsförmåga och på sikt skapa möjligheter till rehabilitering och arbetsförmåga. Personer mellan 19 och 29 år kan beviljas aktivitetsersättning om arbetsförmågan bedöms vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Det gäller alla arbeten på hela arbetsmarknaden. Där ingår även arbeten som anordnas för personer med funktionsnedsättning, t.ex. anställning med lönebidrag och utvecklingsanställning. Aktivitetsersättningen är alltid tidsbegränsad och kan beviljas för mellan 12 och 36 månader i taget. Rätt till aktivitetsersättning har också de personer som på grund av sitt funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på grundskole- eller gymnasienivå från och med halvårsskiftet det år han eller hon fyller 19 år. Någon prövning av arbetsförmågan görs inte i dessa fall. Antalet unga med aktivitetsersättning har de senaste åren ökat. Den senaste statistiken från Försäkringskassan talar om ungdomar i åldern år, varav 5000 har ersättningen för förlängd skolgång. Motsvarande siffra för december 2010 var unga. Unga med aktivitetsersättning har en lägre utbildningsnivå jämfört med unga i allmänhet. Flertalet saknar en längre erfarenhet från arbete eller har aldrig arbetat. Många har en kombination av medicinska, psykiska och/eller sociala problem. I gruppen finns personer med mycket omfattande funktionsnedsättningar som troligtvis aldrig kommer att kunna arbeta men här finns också unga som har en nedsättning av arbetsförmågan och som med hjälp av adekvata insatser kan förbättra denna. För unga med en potentiell arbetsförmåga är behovet av aktiva insatser riktade mot arbete stort. Få unga lämnar idag aktivitetsersättningen för arbete. Gruppen löper stor risk att aldrig etablera sig på arbetsmarknaden vilket får negativa sociala och ekonomiska konsekvenser för den enskilde samtidigt som det leder till höga samhällskostnader. För att undvika en inlåsning i ett utanförskap är det angeläget med aktiva insatser. För att få en större insikt i och kunskap om de åtgärder och det stöd som behövs för att hjälpa personer med aktivitetsstöd ut i arbetslivet har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att genomföra en studie med syfte att kartlägga situationen för unga som beviljas aktivitetsersättning p g a nedsatt arbetsförmåga. Försäkringskassan har anlitat Augur Marknadsanalys AB för att genomföra en kvalitativ undersökning riktad mot personer med aktivitetsersättning. 4

6 Syfte Syftet med den kvalitativa studien är att få ökad kunskap om: Målgruppens upplevelser och erfarenheter under tiden med aktivitetsersättning Behovet av stöd som målgruppen upplever sig behöva för att komma närmare arbetsmarknaden De insatser målgruppen fått ta del av och hur dessa har upplevts Målgruppens möjlighet till och upplevelse av sin egen delaktighet Upplevelsen hos målgruppen av kontakten med de aktörer/myndigheter som varit involverade under tiden med aktivitetsersättning Resultatet från studien ska ge en större insikt i och kunskap om de åtgärder och det stöd som behövs för att hjälpa ungdomar ut i arbetslivet. Metod Undersökningen har genomförts med en kvalitativ metod. En kvalitativ undersökning utgår från öppna frågeställningar som gör att individens tankar och synpunkter inte anpassas efter i förväg givna svarsalternativ. Den tar hänsyn till hela resonemang och tillåter följdfrågor. Metoden klargör därmed hur människor resonerar, och varför de tycker och tänker på ett visst sätt. Den kvalitativa metoden strävar även efter att synliggöra olika sätt att resonera och skapar förståelse för behov, attityder och värderingar. Målgrupp för undersökningen Målgrupp för undersökningen är personer som uppbär aktivitetsersättning d v s ungdomar mellan år. Samtliga ungdomar hade en pågående insats av arbetslivsinriktad karaktär. Intervjupersonerna fördelade sig jämt över följande typer av insatser: Arbetslivsinriktad insats via Arbetsförmedlingen Aktivitet inom aktivitetsersättningen Dagligverksamhet anordnad av kommunen inom ramen för LSS Totalt medverkade 21 personer i undersökningen. Av dem var 11 kvinnor och 10 män. Målgruppen hade både fysiska och psykiska diagnoser men de psykiska diagnoserna överväger. Bland de 21 deltagarna var det 17 personer som hade en eller flera psykiska diagnoser. Vanligt är att de tillfrågade har flera psykiska diagnoser samt att det finns med både en psykisk och fysisk diagnos. Intervjupersonerna har valts ut av handläggare på LFC och det är också dessa handläggare som har gjort bedömningen att dessa personer på sikt har möjlighet att komma ut i arbetslivet. 5

7 Tabellen nedan visar undersökningsgruppen mer i detalj. Målgrupper Stockholm Malmö Personer som har en arbetslivsinriktad insats via Arbetsförmedlingen Personer som deltar i en s k aktivitet inom aktivitetsersättning Personer som deltar i dagligverksamhet anordnad av kommunen enligt LSS 2 kvinnor och 2 män Varav 2 med psykisk diagnos depression, Bipolär o ADHD 2 med fysisk diagnos Hjärtfel, CP-skada (rullstolsbunden) 3 kvinnor och 1 man Varav 3 med psykisk diagnos Aspergers, ADHD, schizoaffektivt syndrom 1 med fysisk diagnos Hjärntumör 1 kvinna och 3 män Varav 4 med psykisk diagnos Aspergers (3), retardation 1 kvinna och 2 män Varav 2 med psykisk diagnos Aspergers, tvångssyndrom, psykos 1 med fysisk diagnos - Epilepsi 2 kvinnor och 1 man Varav 3 med psykisk diagnos ADHD, Aspergers 2 kvinnor och 1 man Varav 3 med psykisk diagnos - ADHD Studiens genomförande Undersökningen genomfördes i Stockholm och Malmö med hjälp av djupintervjuer som var två timmar långa. Intervjuerna fördelade sig på de två orterna enligt nedan: Tolv intervjuer i Stockholm Nio intervjuer i Malmö Intervjuerna i Stockholm genomfördes i Augurs lokaler på Barnhusgatan 4 och intervjuerna i Malmö på Hotell Scandic Jörgen i en hyrd lokal. Enbart en av intervjuerna genomfördes hemma hos p g a intervjupersonens problem att ta sig fram. Intervjuerna följde en diskussionsguide som utarbetats av Försäkringskassan och Augur. Undersökningen genomfördes under månaderna maj-juni 2012 i Stockholm och Malmö. Om att läsa rapporten Alla uppgifter, där vi inte anger någonting annat, baseras på respondenternas egna upplevelser och beskrivningar. Deras synpunkter och upplevelser redovisas som de förmedlas oavsett om de överensstämmer med verkliga förhållanden eller inte. Viktigt att ha med sig i bakhuvudet när man som läsare tar del av rapportens resultat är att resultatet speglas genom 21 djupintervjuer. Resultatet bör läsas och tolkas med detta som utgångspunkt. Poängteras bör dock att resultatet har uppvisat en stor samstämmighet vilket talar för att resultatet inte skulle ändras om en mer omfattande kvantitativ undersökning skulle genomföras. Resultatet uppnådde också en mättnad vilket innebär att fler djupintervjuer med samma målgrupp troligtvis inte skulle tillföra ny relevant information. 6

8 Då studien genomförts med hjälp av en kvalitativ metod används inga siffror i redovisningen av resultatet. I en kvalitativ studie används i stället ord som flertalet, flera, några, ett par för att beskriva var tyngden i resultatet ligger. Gemensamt för samtliga deltagare i studien är att de har någon form av funktionsnedsättning. Detta innebär inte att alla därför är lika när det gäller det behov av stöd och hjälp deltagarna upplever sig behöva för att klara vardagen och för att komma ut på arbetsmarknaden. Undersökningsgruppen uppvisar stora olikheter. Det handlar inte bara om funktionshinder utan precis som för alla andra bl a om vilken personlighet man har, hur uppväxten sett ut, vilket stöd man har o s v. Trots att alla deltagare är olika så finns det också mycket som förenar många av dem. På många områden finns en samstämmighet när de beskriver sina upplevelser genom livet och det stöd och den hjälp de fått och som de behöver för att kunna närma sig arbetsmarknaden. Det är dessa likheter som vi framförallt kommer att fokusera på och behandla i den fortsatta presentationen av undersökningens resultat. Det är utifrån dessa likheter vi kan formulera vilken typ av hjälp och stöd som behövs för den breda gruppen personer med en funktionsnedsättning. Projektteam Ansvarig projektledare hos Augur Marknadsanalys AB är Lotta Tunved. I projektgruppen ingår även Maria Bjelkemyr. Kontaktperson och ansvarig hos Försäkringskassan är Ingeborg Watz Forslund Verksamhetsansvarig för sjuk- och aktivitetsersättning. 7

9 Resultat 8

10 Intervjupersonernas skoltid 9

11 Problem under hela skoltiden Samstämmig negativ bild av skoltiden Flertalet tillfrågade beskriver sin skoltid på ett relativt likartat sätt. Störst överenstämmelse finns hos gruppen unga med psykiska funktionsnedsättningar. Deltagarnas upplevelse av sin skoltid beskrivs i negativa ordalag och många har haft det mycket svårt i skolan. De tillfrågade väljer bl a att använda ord som utanförskap, ensamhet, mobbning, brist på förståelse o s v för att beskriva sin skoltid. Problem från start med inlärning och klasskamrater Flertalet började första klass i vanlig kommunal skola. De beskriver hur de redan från start hade problem med inlärningen vilket medförde att de halkade efter i undervisningen från början och de klarade sedan inte av att komma i fatt. Det finns även de som beskriver sig som understimulerade i skolan då de hela tiden låg steget före sina klasskamrater. Undervisningen kunde inte anpassas efter dem och de kände sig uttråkade och oengagerade. Beroende på funktionsnedsättning upplevdes olika typer av svårigheter i förhållandet till skolarbetet och i relationen med klasskamraterna. De med psykiska funktionsnedsättningar beskriver bl a koncentrationssvårigheter, trötthet, rastlöshet, sociala svårigheter, ilska och aggressioner (ständiga bråk och slagsmål) medan de med fysiska funktionsnedsättningar beskriver rörelsehinder, synnedsättning, huvudvärk o s v. Flera har också dyslexi. Många kände sig redan från början udda och annorlunda vilket förstärkte deras känsla av utanförskap. Inte den hjälp och det stöd de behövde Klasserna beskrivs av deltagarna som stora och lärarna för få. Detta medförde att tid inte fanns för dem och de inte fick den hjälp och det stöd de hade behövt för att klara av skolarbetet. Undervisningen var på intet sätt anpassad efter deras behov då de krävde både tid, lärarresurser och mindre klasser för att kunna klara av att hänga med i undervisningen. Intresset för skolan och skolarbetet avtog mer och mer ju längre tiden gick. Skolan var för mig rörig, osammanhängande och oflexibel. Jag gick i xxx där det var mycket strikt och jag kom mycket efter i allt. Jag kunde inte koncentrera mig och hade behövt hjälp. Alla trodde att jag gjorde saker för att jävlas men jag försökte verkligen. Istället för att titta på grundproblematiken så fokuserade de på att jag skar mig och klädde mig i svart. Med detta försökte de hjälpa mig i den mån de kunde. Jag skolkade mycket. Mina lärare såg att jag hade potential men kunde inte ge mig betyg. Efter 9:an var jag skoltrött och bestämde mig för ett sabbatsår. Jag kaosade runt och levde i min egen bubbla. Kvinna, 23 år, psykisk diagnos 10

12 Problem med mobbning År i ensamhet Flertalet av intervjupersonerna upplevde inte bara problem med själva undervisningen utan det var även problem med klasskamraterna. Flera beskriver hur de blivit mobbade under hela skoltiden för att de upplevdes som udda och annorlunda. Mobbningen startade för många redan i första klass. Mobbningen var både fysisk och psykisk och gjorde skolan till ett mer eller mindre helvete för många. Flera beskriver år i ensamhet utan vänner och utan vuxna som ingrep för att lösa situationen. Snarare har många upplevelsen av att de enbart sågs som ett besvärligt problem som skolan inte orkade ta tag i. Flera upplever att även lärarna var delaktiga i mobbningen och de fick utstå mycket negativt även från dem. Skolan var på gränsen till avskyvärd. De hade ingen förståelse för mina behov. Jag blev mobbad hela grundskolan och kände aldrig någon gemenskap med någon i skolan utan jag var bara annorlunda och en utböling. Till slut i nian hade vi ett möte med rektor och föräldrar men ingenting blev bättre. Det kändes aldrig som om de stod på min sida. I gymnasiet var det samma sak men mer nedtonat. Man, 29 år, fysisk och psykisk diagnos I mellanstadiet satte mobbningen igång. Jag hade konstiga kläder och de kände nog att jag var utsatt. Skolan gjorde ingenting. Inte mamma heller eftersom hon låg i skilsmässa och inte orkade ta tag i det. Idag har hon dåligt samvete eftersom hon tycker att hon borde ha gått in och sett vad som försiggick. Kvinna, 22 år, psykisk diagnos Jag hade inga vänner i skolan och jag hade ingen aning om varför. Ända fram till årskurs fem var det ändå ok. Från femman blev det värre och jag blev slagen och retad. Dom sa dumma saker hela tiden. Det blev som en vana för dem. Ingen tog det på allvar så det blev bara värre och värre. Mamma ringde och försökte göra vad hon kunde. I sexan fick jag byta skola till en särskoleklass för att få extra stöd. Men det blev bara värre. I gymnasiet gick jag särgymnasium. Själv tyckte jag att jag kommit så långt så jag skulle klara ett vanligt gymnasium. Det var viktigt för mig för att sedan ha chans att komma in på högskolan och för att få jobb. Det enda jag fick höra var att det var för svårt för mig. Kvinna, 23 år, psykisk diagnos Jag var jättemobbad fram tills att jag slutade gymnasiet. Värst var det i mellanstadiet och lågstadiet. Jag lärde mig många tekniker för att få vara hemma. Det var i puberteten den riktiga ångesten kickade in. På gymnasiet försökte jag läsa estetisk konst men hade det jätte jobbigt psykiskt och var borta så mycket så jag fick ofullständiga betyg. Men ändå VG och MVG i mycket. Efter gymnasiet jobbade jag ett tag men kraschade och blev sjukskriven. Det var svart ganska länge och sen fick jag jobb på kommunen men det hann knappt börja innan jag blev sjukskriven igen för att jag ville ta livet av mig. Kvinna, 28 år, psykisk diagnos 11

13 Problemen blev fler ju längre tiden gick De tillfrågade hade inte bara problem med att följa med i skolarbetet och med mobbning utan genom alla år i skolan utvecklades svåra sociala och psykiska problem hos många. Deltagarna beskriver problem som ätstörningar, sömnsvårigheter, depressioner, självskadebeteenden och aggressivitet. Många skolkade och gjorde allt för att slippa gå till skolan och flera började med droger och alkohol. Om dessa problem hade med funktionsnedsättningen att göra eller med alla de svårigheter de upplevde i skolan har de tillfrågade svårt att uttala sig om men de menar dock att problemen hänger ihop och att det ena gett det andra. Flera fick även under denna tid eller något tidigare kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, för sina psykiska problem. Många har haft kontakt där i flera år och upplever sig ha fått ett visst stöd. Flera fick även kontakt med kurator och/eller psykolog på annat sätt. Det var jobbigt i skolan för jag var annorlunda och det var svårt att orka med. Jag började med alkohol och blev väldigt trotsig. Det gjorde min mamma väldigt ledsen. Men sen fick jag börja på en Asperger skola och då blev allt bra. Det var fem elever på tre lärare och man fick ta det helt i sin egen takt och vid prov fick jag alltid hjälp. De förstod mig mycket bättre och var jättesnälla. Kvinna, 24 år, psykisk diagnos Skolan var hemsk. Jag fick mycket skäll. Alla trodde jag gjorde saker för att vara djävlig. Jag kom efter eftersom jag inte kunde koncentrera mig, jag skolkade mycket och trivdes inte alls. Jag hade behövt hjälp men ingen gjorde något. Kvinna, 23 år, psykisk diagnos Mötte lite förståelse från omgivningen Få är de som upplever att det fanns en förståelse från skolans håll beträffande de problem de hade. De fick ingen hjälp och inget stöd för att klara skolarbetet bättre eller för att lösa problemet med kamrater som utsatte dem för mobbning. Flertalet tror att om skolan förstått och tagit tag i problemen och gett det stöd och den hjälp de behövt hade problemen troligtvis inte vuxit sig så stora. Flera beskriver också föräldrar med egna problem som inte orkat eller klarat av att driva deras intressen gentemot skolan. Skolan agerade för sent Flertalet upplever att när väl skolan agerade hade det redan gått för långt. Det dröjde många år innan skolan tog problemen på allvar och agerade. Det var först högre upp i klasserna som åtgärder sattes in och någonting gjordes. Byte av skola en positiv åtgärd Det vanligaste sättet för skolan att hantera problemen på var att efter många samtal placera den som det gällde i en ny skola. För flera blev detta en befrielse då många kom till skolor anpassade efter de problem som de hade. Flera blev placerade i skolor där det fanns t ex Aspergersklasser och ADHD klasser. Dessa klasser var mindre och lärarstödet mer omfattande. Möjligheten till hjälp och stöd blev mycket bättre och att gå i skolan tillsammans med personer med likartade problem kändes befriande. Helt plötsligt var de en bland alla andra och inte längre utanför och annorlunda. 12

14 På gymnasiet bytte jag skola. Det var underbart. Då fick jag all hjälp jag kunde få och lärare som sa att allt skulle lösa sig. Jag blev inte heller längre mobbad. Jag bestämde mig direkt för att berätta om min sjukdom och fick bra hjälp med detta. Fick då en helt annan respons än i tidigare skola. Nu fick jag i stället höra att gud vad du är stark. Kvinna, 28 år, fysisk diagnos Byte av skola en negativ åtgärd Men för några blev bytet av skola mer eller mindre en katastrof. Framförallt för de som placerades i särskola. De kände sig inte hemma och tyckte att de kunde mer än vad som krävdes av dem. Det kändes som en nedgradering för dem. Ett par beskriver att de upplevde att den egna kapaciteten var så mycket större än klasskamraternas. Betyg från framförallt en särskola upplevs inte heller vara någon merit beträffande fortsatta studier och arbete utan snarare upplevs detta försvåra. Någon uttrycker en skamkänsla över att ha gått i särskola. Alla problem kan inte skyllas på skolan Svåra hemförhållanden Skolan har inte ensam skuld i att många av deltagarna har haft det svårt under sin uppväxt och under skoltiden. Flera är de som beskriver jobbiga och svåra hemförhållanden med föräldrar som själva har en funktionsnedsättning och/eller missbruksproblem och psykiska problem. Dessa föräldrar har inte kunnat sätta hårt mot hårt i förhållande till skolan utan har haft nog med att hantera sina egna problem. Stödet hemma har därför inte funnits utan barnet har fått klara alla svårigheter själv. Sen diagnosticering har försvårat Flertalet blev inte diagnosticerade förrän långt upp i skolåldern och först då problemen vuxit sig så stora så att det inte fungerade längre. Den sena diagnosen upplevs ha försvårat för många. Hade de bara vetat om att de faktiskt hade en diagnos som kunde förklara alla deras svårigheter hade allting varit lättare att hantera. De hade själva kunnat förstå varför det var som det var och omgivningen hade kunnat förstå och agera utifrån kunskap om problemen. Diagnosen blev för många en befrielse och för första gången fick de en förklaring på känslan av att vara annorlunda som de burit med sig genom hela skoltiden. När jag väl, efter 20 år, fick min diagnos så förstod jag varför ingenting hade fungerat. Ingen hade förstått mina problem under alla år vilket idag känns bittert. De såg bara en ung, vild och hopplös tonåring. En diagnos förändrar inte mig som person men det ger förståelse. Det spelade en stor roll för min mamma också. Hon hade tagit på sig mycket skuld. Jag grät när jag läste om ADHD och jag kände en enorm lättnad när jag insåg att det fanns andra som mig. Kvinna, 23 år, psykisk diagnos 13

15 Alla klarade inte av att gå ut gymnasiet En konsekvens av alla de problem som funnits genom hela skoltiden var att många gick ut gymnasiet med ofullständiga eller väldigt dåliga betyg. Några klarade inte av att slutföra gymnasiet utan avbröt studierna. Idag ser de tillfrågade det som en nödvändighet med ett gymnasiebetyg för att överhuvudtaget ha någon chans att få ett jobb och komma vidare. Flera har försökt att komplettera sina gymnasiebetyg inom Vuxenskolan eller Folkhögskola. Andra har planer på att göra det. Tiden efter skolan problematisk Arbetslöshet det vanligaste Flertalet deltagare gick efter skolan ut i arbetslöshet och flertalet har aldrig haft ett arbete. Perioderna har varit långa och många då de gått utan sysselsättning helt. Påbörjat studier de inte klarat av Flera av deltagarna i studien har också efter gymnasiet påbörjat flera olika utbildningar som de inte klarat av. Den ena utbildningen/kursen har avlöst den andra. Val av utbildning har snarare baserats på att de har velat ha någonting att göra än att gå en utbildning som de känner intresse för och som på sikt kan ge ett arbete. De har inte haft något stöd inför val av utbildning och ribban har av dem själva många gånger satts för högt. Utbildningarna har ställt krav som de inte klarat av. Haft kortare arbeten eller praktikplatser Några har även lyckats skaffa kortare enklare jobb som de inte lyckats behålla och några har även ordnat praktikplatser. Folkhögskola ett alternativ för flera Flera har gått eller ska gå Folkhögskola dels för att läsa upp sina betyg men också som förberedelse inför ett kommande arbetsliv. Folkhögskola känns som ett bra alternativ för flera då tempot inte upplevs som lika högt som i vanliga skolan och undervisningen upplevs vara mer anpassad. 14

16 ?! Augurs reflektioner Skolan tar inte sitt ansvar Skolan har en viss skuld till att det idag ser ut som det gör för många av dessa ungdomar då de inte har kunnat möta deras behov av stöd och hjälp i undervisningen och i förhållande till klasskamraterna. Det har hos dessa ungdomar funnits ett stort behov av mindre klasser och mer omfattande lärarstöd samt en möjlighet att ta sig an skolarbetet i den takt de själva klarar av. Istället för att se till varje individs behov har skolan valt att försöka få in dem i den gängse mallen och de har valt att blunda för problemen och låtit dem växa sig alltför stora. Tidiga insatser och tidig diagnosticering skulle kunna hjälpa dessa ungdomar och ge dem större framtida möjligheter. Det är skolans ansvar att anpassa undervisningen efter elevernas behov och koppla in de resurser instanser och myndigheter som anses lämpliga när man noterar att en elev har det svårt. Skolan är de som i ett tidigt skede kan uppmärksamma de problem som eleverna har. Dessa ungdomar går idag ut skolan med bristfälliga kunskaper, ett mycket dåligt självförtroende och en känsla av utanförskap. Upplevelserna under skoltiden har försvårat för ungdomarna i förhållande till arbetsmarknaden. Det är i skolan grunden läggs för framtida möjligheter till arbete. 15

17 Det sociala livet 16

18 Många är ensamma och isolerade Funktionsnedsättningen kan försvåra de sociala kontakterna Flera av deltagarna i studien har ett funktionshinder som de upplever försvårar i sociala kontakter. Detta gäller t ex flera med Aspergers syndrom som beskriver hur de har problem med att tolka och förstå de sociala koder som styr umgänget människor emellan. De känner en osäkerhet i förhållande till andra människor och vet inte vad som förväntas av dem och hur de ska bete sig. Detta i sin tur medför att de gärna drar sig undan och hellre är för sig själva. Personer i undersökningen har också tvångssyndrom kopplat till diagnosen Aspergers. Detta försvårar många gånger ytterligare i kontakten med andra människor som har svårt att förstå de beteenden som kopplas till tvånget. Flera av de med en ADHD diagnos beskriver att de har lätt för att skapa nya ytliga kontakter men upplever däremot problem med att underhålla, bibehålla och fördjupa dessa kontakter. Människor kommer och går. Jag vet inte hur man tar kontakt med människor. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Snart ska jag börja på folkhögskola. Det ska bli spännande men känns också oroväckande med allt nytt folk. Jag kommer inte överens med ungdomar. De är för fria och de kan säga vad som helst och då vet jag inte om de är sarkastiska eller vänliga. Det är lättare med äldre. Men känner jag att jag klarar det så har jag större chans till jobb. Man, 22 år, psykisk diagnos När jag ser hur vanliga människor umgås så funkar de annorlunda än mig. De är mer flexibla i sitt umgänge. Jag kan inte småprata och snacka om något som jag inte är intresserad av eller kan. Man, 29 år, fysisk och psykisk diagnos Få sociala kontakter utanför familjen Många av de tillfrågade beskriver sina liv som tråkiga och de upplever att de lever ett ganska isolerat och ensamt liv. Livet handlar för många i perioder enbart om att sova, gå upp, äta, sitta framför datorn, gå på en aktivitet om sådan finns, titta på TV, sova o s v. Allt går runt runt och varje dag är sig lik. De sociala kontakterna är begränsade och de upplever sig ha få nära relationer. Ofta begränsas de sociala relationerna till boendestödjare och familj som spelar en stor roll i deras sociala liv och som ofta är de enda nära kontakter de har. Mamma den stora tryggheten Framförallt mamman i familjen är en mycket betydelsefull person som många säger att de inte skulle klara sig utan. Mamma är för många den stora tryggheten som ordnar och fixar och som tar hand om det mesta. Detta är både på gott och på ont, menar några av deltagarna. Mamma tar ofta över för mycket och det kan bli ett hinder i deras utveckling och förhindra möjligheterna till ett självständigt liv. Sociala kontakter genom Internet Internet är också mycket betydelsefullt för många när det kommer till sociala kontakter och social gemenskap. Många har sina enda vänner på Internet genom facebook och olika typer av kontaktsajter. Det är här deras sociala liv utspelar sig. Internetkontakt ställer inga krav på hur de ska vara utan här upplever de mer att de kan vara sig själva. Flera tillbringar många timmar per dygn framför datorn och det 17

19 är Internet som många gånger medför att de tillfrågade vänder på dygnet. De kan sitta uppe hela nätter och chatta, spela spel o s v. Social träning viktigt Viktigt med aktiviteter utanför bostaden Flertalet betonar vikten av att ha en aktivitet i form av praktik, arbetsträning, gymnastik o s v utanför bostaden. Detta för att tvingas att ta sig ut och träffa andra människor. Oavsett aktivitet så tvingas de interagera med andra människor vilket de menar är ett måste för att i framtiden kunna klara av att vistas på en arbetsplats. Det sociala kan för många vara det svåraste i förhållande till ett arbete.?!augurs reflektioner Få möjligheter till social träning Sociala kontakter och relationer skrämmer många. Många av deltagarna är isolerade och har få möjligheter till social träning. Internet blir räddningen och det är här stora delar av det sociala umgänget sker. Många har ett stort behov av att lära sig att umgås och interagera med människor i det verkliga livet för att i en förläggning kunna klara av de sociala kontakter som en arbetsplats innebär och kräver. Social träning behövs för många innan ett arbete kan bli aktuellt. På en arbetsplats krävs en viss social förmåga för att man ska kunna fungera i grupp. 18

20 Boende 19

21 Bor med boendestöd Hjälpbehovet varierar Flertalet tillfrågade har inget eget självständigt boende utan bor i ett boende med någon form av boendestöd. Många av de tillfrågade bor i ett gruppboende. Här har de sin egen lägenhet men det finns möjlighet till social gemenskap i gruppboendets gemenskapsdel och möjlighet till hjälp och stöd av boendets personal/boendestödjare. Det många behöver hjälp med är ekonomi, städning, tvätt och att komma upp på morgnarna. Utan denna hjälp, menar flera, att det skulle vara kaos i deras liv och att de skulle glömma sådant som städning och tvätt, de skulle aldrig komma ur sängen på morgnarna och pengarna skulle inte räcka månaden ut och räkningar inte betalas. Flera beskriver en hjälplöshet när det kommer till enklare vardagliga sysslor. Jag har hjälp med städ och ekonomi och varje dag kommer de och väcker mig. De kommer vid tiden och ser till att jag kommer iväg Kvinna, 24 år, psykisk diagnos Ingen träning och ingen planering framåt Flera av deltagarna menar att det aldrig görs någon utvärdering kring vad de klarar av beträffande de vardagliga sysslorna. De beskriver hur det går slentrian i hjälpen och det ställs inga krav på att de själva ska träna och försöka utveckla vissa färdigheter utan mycket görs för och åt dem. Det görs inte heller någon planering framåt med syfte att kring boende och vardagssysslor jobba framåt mot ett på sikt mer eget ansvar eller eget självständigt boende. En person beskriver hur hon bett om att få vara mer aktiv hemma men det som hände då var att hon förlorade delar av den hjälp hon hade och fick aldrig hjälp med att träna. Jag sa att jag ville vara mer aktiv hemma och då tog de snabbt bort 10 timmar från mig. Det jag menade var att jag ville ha hjälp till att bli mer aktiv inte att jag helt plötsligt skulle bli av med hjälp. Sånt gör att man blir rädd för att visa att man skulle kunna mer. Kvinna, 28 år, fysisk diagnos Det finns hos några en rädsla för att bli av med den hjälp de har och håller därför tillbaka när det gäller att ta egna initiativ och visa vad de kan. Få uttrycker någon vilja till att ta hand om och klara av mer själv. Där planering och träning fungerat finns förståelse för vikten av självständighet För de få som det vardagliga bestyren ändå fungerar har det funnits en gedigen planering med ett tydligt dagligt schema som de följt. Det har också förts en dialog med dessa personer kring fördelarna med att strikt följa detta schema och fördelarna med att ta ett större och större ansvar hemma. Det har för dem tydligare framgått att om de visar att de klarar av att ta hand om sig själva i vardagen så tränar de också samtidigt inför att kunna ta ansvar i ett framtida arbete. 20