brottsoffer Med rädslan som ständig följeslagare unga om våld i vardagen Blekinge BOJ följer upp alla domar tidningen

Transkript

1 brottsoffer tidningen brottsofferjourernas riksförbund nr 2/ unga om våld i vardagen sidorna 6-7 Blekinge BOJ följer upp alla domar sidan 18 Med rädslan som ständig följeslagare lösnummerpris 30 kr årgång 14 tema Hot & skydd s 11-17

2 Tidningen Brottsoffer utges av Brottsofferjourernas Riksförbund tel Bondegatan 40 Box Stockholm ansvarig utgivare Hans Klette tel redaktör Ninna Mörner tel mobil Innehåll 2 Ordföranden har ordet 3 Riksnytt 4 Aktuellt 9 Fråga psykologen 10 Fråga juristen 10 Insändare 11 Tema: Hot & skydd 12 Anna har levt med rädslan i flera år 13 Bernt trakasseras av sin förra flickvän 14 Besökförbud ökar tryggheten men brister finns 15 Upprepade trakasserier vanligt. Nu utreds skyddet till hotade 16 De är flyktingar i sitt eget land 17 Män som hotar får vårdnaden 17 Gästkrönikan Modern riskbedömning ska skydda brottsoffer 18 Blekinge BOJ sökte upp brottsoffer som inte fått sina skadestånd 19 Målsägande hinner avlida innan det blir rättegång 20 Regionnytt 22 Så når du brottsofferjourerna 24 Sista sidan Brottsoffermyndigheten prisar Ann Hellströmer grafisk form Erika Nydahl erika.nydahl@bredband.net omslagsfoto Karl-Roland Schrötter prenumeration Anita Gardell tel anita.gardell@boj.se Tidningen Brottsoffer utkommer med fem nummer per år. Som medlem i en lokal jour får du tidningen gratis. helårsprenumeration 150 kr postgiro tidningen brottsoffer 1/2006 annonser tel / / fax / / tryck Tidningen Brottsoffer ges ut med stöd av Spifab, Weinco Grafiska AB, Malmö issn x, upplaga ex Tidningen är tryckt på miljövänligt papper. Redaktionen ansvarar ej för insänt ej beställt material. Citera oss gärna, men ange källan. Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ, är en ideell organisation som ger stöd till brottsoffer, deras anhöriga och vittnen. Varje år ger BOJ stöd till cirka brottsdrabbade personer. Det finns idag drygt 100 lokala brottsofferjourer som kan erbjuda emotionellt stöd och praktisk vägledning. Jourernas stödpersoner har avgett tystnadslöfte och ger stöd så länge brottsoffren önskar. BOJ har även organiserat vittnesstöd vid de flesta tingsrätter. All hjälp är kostnadsfri och såväl stödpersoner som vittnesstöd har utbildning för sina uppgifter. Brottsdrabbades rättigheter vår utmaning

3 Ordföranden har ordet förbundsordförande hans klette Inför Barnkonventionen som svensk lag Barns och unga rättigheter behöver stärkas. Barnkonventionen borde införlivas i svensk lagstiftning. Likaså borde barns rätt att delta i mål och ärenden som berör dem stärkas. FNs Konvention om barnets rättigheter antogs 1989 och Sverige var en av de första staterna som undertecknade och ratificerade konventionen. Barnkonventionen har endast transformerats till svensk rätt i föräldrabalken och socialtjänstlagen, till skillnad mot Europakonventionen som inkorporerades som svensk lag Det borde nu vara tid att även inkorporera Barnkonventionen som svensk lag. Barnkonventionens grundläggande syn är att barn är egna individer med egna rättigheter och med fullt människovärde. Konventionen gäller för alla under 18 år. Det finns fyra allmänna grundläggande principer i Barnkonventionen: 1. Förbud mot diskriminering (artikel 2) 2. Beaktande av barns bästa (artikel 3) 3. Rätten till liv (artikel 6) 4. Rätten att uttrycka sina åsikter (artikel 12) Artikel 19 bör också nämnas; Barns rätt till skydd mot fysiskt och psykiskt våld och mot vanskötsel. I förra regeringens strategi för att förverkliga Barnkonventionen betonades att alla som arbetar med barn och ungdomar måste stärka sin barnkompetens och kunskap om konventionen. I varje statsbudget framhålls numera barnperspektivet i olika sammanhang. Stärk barnens rättsliga ställning Europarådet utarbetade 1996 Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter med syftet att förbättra barns ställning i familjerättsprocesser. Sverige har undertecknat denna konvention, men inte ratificerat den. Konventionen innebär att barn tillåts delta i de rättsliga förfaranden som berör dem antingen själva eller genom ombud. För att genomföra en sådan medverkan för barn i Sverige krävs en del lagändringar. Förslag på sådana ändringar redovisas i Ds 2002:13 Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser. I Sverige föreslår man att barn ska delta vid mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge, adoptionsärenden samt i hantering enligt Lag om vård av unga, LVU. Enligt min mening borde Sverige inkorporera åtminstone del 1 av Barnkonventionen som svensk lag, den som består av artiklarna Likaså borde barns rätt att delta vid rättsliga förhandlingar som berör dem enligt Europarådets konvention från 1996 införlivas i svensk rätt. Inrätta en barnbalk Ett viktigt steg för att stärka barns rättigheter vore att göra om föräldrabalken till en barnbalk. Den nuvarande lagen utgår från föräldrarnas rätt till sina barn, medan den nya lagen bör utgå från barnens rätt till sina föräldrar. Barnens intresse sätts inte i främsta rummet i den nuvarande lagen, där föräldrarnas intressen väger tyngst vilket står i klar strid mot grundtanken i FNs barnkonvention. Utbygganden av regionala barnrättscentra eller barnahus är viktiga steg för att förbättra barns och ungas rättsliga status. Där samarbetar olika expertis för att underlätta rättsprocessen, bearbetning och behandling för barn och unga utsatta för vålds- och sexualbrott. Men för att tillför- om säkra barns lika rättigheter på livets alla områden har Brottsofferjourernas Riksförbund pläderat för att införa ett nationellt riksbarnscentrum, ett centrum grundat på ett brett samarbete med en tvärvetenskaplig och tvärfacklig inriktning. En statlig utvärdering bör, enligt vår mening, först utarbeta ett förslag för hur centret ska kunna fånga in helhetsperspektivet på barns rättigheter. Barnrättscentrum Sommaren 2006 tillkännagavs att Örebro Universitet får i uppdrag att bygga upp ett Nationellt centrum för Barnets Rättigheter, NCBR. I mars invigdes verksamheten. Målsättningen är att stärka tilllämpningen av FNs barnkonvention i vid mening. Arbetet ska ske med tre huvudteman; utbildning av yrkesgrupper, beslutsfattare och andra i tillämpning av Barnkonventionen kunskapsspridning om Barnkonventionen och dess implikationer samla och kartlägga forskning på området. Det förslag Brottsofferjourernas Riksförbund fört fram på ett nationellt barnrättscentrum har haft ambitioner att satsa på såväl praktik som teori, liksom man gjort inom ramen för Rikskvinnocentrum, nu ombildat till Nationellt kunskapscentrum för kvinnor. Dessutom har förslaget inkluderat en något bredare målgrupp; forskare från olika discipliner, myndigheter samt ideella organisationer. En framtida utvär- Det borde nu vara tid att införliva Barnkonventionen i svensk lag. Ett viktigt steg för att stärka barns rättigheter vore att göra föräldrabalken till en barnbalk.

4 Riksnytt dering av det NCBR som nu finns får visa om Brottsofferjourernas Riksförbunds förslag också är nödvändigt att genomföra. De ungas dubbla roller som både brottsoffer och gärningsmän har hittills inte uppmärksammats i relation till mänskliga rättigheter. Inom ramen för BOJs projekt Stöd till unga brottsoffer och vittnen en mänsklig rättighet har elever i årskurs 8 besvarat en enkät om utsatthet för brott och våld. Pojkarna uppger där att de blir slagna av jämnåriga (32%) och att de slår och skadar andra med vilje (24%). (Mer om resultatet på sidorna 6-7.) Samband mellan brott och utsatthet Tyresö kommuns arbete med unga lagöverträdare och brottsoffer visar också att det finns ett samband mellan egen brottslighet och egen utsatthet för brott. Tyresö arbetar också med medling, varvid kunskapen om den dubbla rollen blir speciellt viktig. Enligt en enkät till elever i Tyresös skolor är en mycket stor andel av dem som begått brott också utsatta för andras brott. Samma förhållanden gäller mobbning. Bilden av de unga som enbart gärningsmän respektive brottsoffer måste alltså nyanseras och undersökningar och åtgärdsprogram inriktas på orsakerna till varför den unge inleder en kriminell karriär och/eller en brottsofferkarriär. Detta fordrar stora personella och ekonomiska resurser, vilka också är nödvändiga för att Sverige ska leva upp till åtaganden enligt Europakonventionen och Barnkonventionen också i praktiken. Statens positiva ansvar enligt konventionerna innebär att bristande resurser som leder till skada för den enskilde, kan medföra skadeståndsskyldighet för staten. Snart är det riksstämma maj håller Brottsofferjourernas Riksförbund riksstämma. Denna gång i Stockholm. Förhoppningsvis deltar många delegater från landets 107 brottsofferjourer. Förra stämman, 2005 i Tällberg, hade 88 jourer skickat minst en, ofta två delegater. Vid riksstämman deltar justitieminister Beatrice Ask liksom justitieutskottets ordförande, Thomas Bodström. Men i centrum för de två stämmodagarna står givetvis själva stämmoförhandlingarna. Motioner från landets föreningar ska diskuteras, liksom propositioner från förbundsstyrelsen. Dessutom sker det viktiga valet av ledamöter till förbundsstyrelsen: Sju ordinarie ledamöter, däribland ordförande och vice ordförande, samt fyra ersättare. I nuvarande styrelse är tre ordinarie ledamöter valda fram till 2009: Anita Sidén, Jan-Erik Rosén och Örjan Ohlström. Av de återstående är det bara tre som ställer sig till förfogande en mandatperiod till: Hans Klette (ordförande) Birger Gustinger (vice ordförande) Elisebeht Markström. Nästa mandatperiod vill Hans Klette särskilt att BOJ ska arbeta för att införa mänskliga rättigheter i både teori och praktik med fokus på brottsofferperspektivet. Birger Gustinger önskar inte vara vice ordförande utan trappa ned något. Han vill lägga tid på sitt arbete i polisgruppen och det är också polisfrågorna han vill driva i styrelsen. Det breda arbetet med vidareutveckling av jourer och förbundsstyrelse samt kansli är också viktigt, säger han. Elisebeht Markström vill uppmuntra fler jourer att parallellt med BOJ-verksamheten driva kvinnojoursverksamhet. Här ser hon arbetet vid jourerna i Södertälje och Ystad som modeller, där man även kan erbjuda skyddat boende. Hon vill också att BOJ ska driva på polismyndigheterna att förbättra sina rutiner, bli bättre på hot- och riskbedömningar, ge bättre information till brottsoffer om möjligheter till stöd och rätten att få målsägandebiträde. BOJ bör trycka på att kommunerna ska leva upp till reglerna i socialtjänstlagen och ta ansvar för att den som utsätts för brott och dennes närstående får hjälp och stöd, säger Elisebeht Markström. Eftersträvar bred kompetens Valberedningen har, enligt sammankallande Lennart Berle, haft två principer: Dels har man tagit i beaktande vilka kompetenser som finns i styrelsen och vilka som behövs, dels har man försökt se hur olika landsändar är representerade i styrelsen. Valberedningens förslag skickas till föreningarna tillsammans med andra handlingar inför stämman. Men därmed är inget bestämt. Det är på själva stämman som röstningen sker. Nya namnförslag kan alltid komma upp under själva förhandlingarna. Den demokratiska processen gäller. BOJ i möte på justitiedepartementet 6 mars. Från vänster; Magnus Graner, statssekreterare på Justitiedepartementet, Hans Klette, Eva Larsson, Birger Gustinger och Jöran Hultman.

5 Aktuellt Brottsoffren ska få mer information Nu har regeringen beslutat ändra reglerna så att brottsoffer har rätt till information om hur gärningsmannen avtjänar sitt straff, till exempel om det omvandlas från fängelsestraff till fotboja eller om den som dömts för brottet friges direkt från häktet. Både Brå och BOJ har framfört krav på informationsplikt och nu har det alltså gett resultat. /NM Tidningen Brottsoffer skrev om Brås krav på informationsplikt i nr 1/2007. Tugba Tuncs vittnesmål stoppas av turkiska regeringen Tugba Tunc var på plats i Stockholms tingsrätt för att via videolänk berätta om hur hon utsatts för mordförsök av sin kusins bästa vän. Då stoppades förhöret av den turkiske justitieministern. Varför, är ännu oklart. Advokat Elisabeth Fritz är upprörd över att hennes klient inte får en korrekt rättegång. Hon menar att Tugba Tunc bör höras i målet och att den svenska regeringen borde agera. Tugba Tunc kan inte resa ned till Turkiet för att närvara vid rättegången, beroende på smärtor från skadorna sedan skotten och på grund av den allvarliga hotbilden mot henne. /NM Tidningen Brottsoffer skrev i nr 5/2006 om Tugbas kamp för att få rättshjälp. Ny försäkring täcker våld som sker i nära relation Förenade Liv har utökat försäkringsskyddet med en krishjälp som gäller även vid våld i familjen. Varken en polisanmälan eller ett läkarintyg krävs för att få ut krishjälpen. Genom försäkringen får man tio kostnadsfria stödsamtal hos Kris- och Traumacentrum. Förenade Liv menar att de är enda bolaget i branschen som ger stöd åt människor som blivit utsatta för våld i familjen och att de nu hoppas på att fler bolag följer efter. /NM Läs mer på 40 miljoner satsas på arbete mot mobbning Regeringen ska satsa 10 miljoner kronor om året fram till 2010 på att hitta och sprida förebyggande åtgärder mot mobbning. Metoderna ska vara dokumenterat fungerande eller forskningsbaserade. Skolminister Jan Björklund anser att det är tid att ta fram evidensbaserade metoder och sprida kunskap om dessa istället för att som idag låta varje skola pröva sig fram själva. Sverige har varit ett u-land när det gäller mobbningsbekämpning. Nästan alla skolor har olika mobbningsprogram och planer och vi vet inte om de fungerar, säger skolminister Jan Björklund. Mobbaren är ofta en lärare Två forskare vid högskolan i Gävle har systematiskt granskat de anmälningar om mobbning som inkommit till Barn- och elevombudsmannen sedan barn- och elevskyddslagen trädde i kraft 1 april Pedagogikprofessor Peter Gill och amanuens Anne-Lie Ericson har kommit fram till att i var tredje mobbningsfall kränker en lärare en elev. Granskningen visar också att mindre än var tionde utsatt elev har fått stöd från skolan. Mer än varannan lärare och rektor som får vetskap om mobbning väljer att inte reagera alls. Peter Gill och Anne-Lie BRIS skriver i sin årsrapport att allt fler av deras kontakter med barn handlar om mobbning av de drygt samtal de har per telefon eller mejl. BRIS menar att antimobbningskampanjer, kamratstödjare och andra insatser inte har löst problemen. BRIS varnar för att se mobbning som en individfråga där problemet löses om man flyttar en viss individ. Regeringen satsar nu tio miljoner årligen under fyra år på att motverka mobbning. Det ska ske genom att Myndigheten för skolutveckling får i uppdrag att utvärdera effekten av befintliga metoder som används mot mobbning kartlägga forskningsbaserade metoder som är systematiskt utvärderade ta fram en utbildningssatsning riktad till skolor och kommuner, gärna med inspiration av erfarenheter från t ex Norge. De metoder som skolorna sedan ska använda mot mobbning ska alla vara utvärderade och kvalitetssäkrade. Ericson bedömer att endast 7 procent av dem som slutligen anmälde mobbning till Skolverket hade fått ett försök till åtgärd från sin skola först. Så många som 75 procent av fallen hade inte fått någon nämnvärd åtgärd och 5 procent av barnen hade inte ens blivit trodda. Var åttonde elev, 13 procent, hade själv blivit skuldbelagd och betraktad som provocerande. Enligt forskarna utsätts tre eller fyra barn varje vecka för kränkningar och mobbning av så allvarlig karaktär att deras föräldrar finner som enda utväg att anmäla skolan till Skolverket. /NM Mobbning fortsätter öka i skolorna BRIS vill istället satsa på att öka antalet skolpsykologer och kuratorer på varje skola. Vidare vill man att skolan och socialtjänstens osäkerhet kring sekretessfrågor inte tillåts bli ett hinder för att hjälpa barn och unga. Enligt BRIS har många unga en svag tilltro till att få hjälp. /NM Hela rapporten finns på

6 Aktuellt Straffrätten dömer enligt mannens beskrivning Straffrätten är inte könsneutral. Män ges större utrymme att agera än kvinnor både i privatlivet och i rätten. Det visar en färsk avhandling i juridik. Ekonomiskt marginaliserade människor är mer utsatta för brott än genomsnittet. Den 16 mars disputerade Monica Burman, juridiska institutionen vid Umeå universitet, på straffrättens syn på jämställdhet. Hon har undersökt hur det står till med jämställdhetsperspektivet i rättsfall om våld mot kvinnor. Monica Burman har tittat närmare på 39 rättsfall om mord, mordförsök, dråp, misshandel och olaga hot samt grov kvinnofridskränkning. Hon menar att straffrätten inte är könsneutral. Männens sätt att beskriva och se på våldet återspeglas i rättsfallen. Gärningsmannens perspektiv om att det handlar om bråk, att kvinnan provocerat och att kvinnan är delaktig i ansvaret för våldet lyser igenom hos straffrätten, menar Monica Burman. Begreppet bråk används, som bagatelliserar våldet och lyfter en del av ansvaret från mannen, säger Monica Burman. Hon menar att det inom straffrätten inte ges utrymme för kvinnor att agera utan att de betecknas som provocerande, och påläggs ett moraliskt ansvar för det våld som utövas mot dem. När det gäller kvinnors handlingsutrymme och rätt till kroppslig integritet konstaterar Monica Burman att kvinnorna behandlas utifrån stereotypa föreställningar om hur våldsutsatta kvinnor ska agera straffrättens syn på typiskt kvinnligt och typiskt manligt inte är till kvinnans fördel för domslutet straffrättens syn inte går i linje med jämställdhetsperspektivet. Avhandlingen heter Straffrätt och mäns våld mot kvinnor: om straffrättens förmåga att producera jämställdhet. Monica Burman har fått stöd från Brottsofferfonden för sin forskning. Begrepp som bagatelliserar våld används och lyfter en del av ansvaret från mannen, säger Monica Burman. Fattiga svenskar mer brottsutsatta än andra Daniel Larsson, forskare vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet, har i sin avhandling undersökt utsatthet för brott som en följd av fattigdom. Fattiga människor utsätts för fler våldsbrott än genomsnittet. Fattiga människor är också mer utsatta för egendomsbrott, såsom stöld och vandalisering. Daniel Larsson menar att utsattheten inte beror på en särskild livsstil eller att fattiga bor i särskilda områden. Istället verkar det vara själva fattigdomen i sig som är problemet, menar han. I Sverige är tio procent fattiga, dvs har mindre än 60 procent av ett lands medianinkomst. Fattiga i Sverige är mer utsatta för brott än samma grupp fattiga i till exempel Storbritannien. Fattiga britter drabbas framför allt av egendomsbrott, medan fattiga svenskar drabbas av alla sorters brott. Allt enligt Daniel Larsson avhandling. Daniel Larsson avhandling, Utsatt för brott som en följd av fattigdom fem studier angående relativ deprivation, fattigdom och utsatthet för brott, finns i fulltext på Miljoner till kommuner för bättre stöd till våldsutsatta kvinnor Regeringen har antagit en ny proposition som ytterligare tydliggör socialnämndens skyldigheter att ge stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. För att alla kvinnor, oavsett bostadsort, ska få tillgång till stöd krävs ökade resurser. Därför tilldelas kommunerna 109 miljoner kronor under 2007 och Medlen kommer att fördelas via länsstyrelserna. Kommunen måste uppfylla vissa krav för att få del av medlen, som är tänkta att gå till att stärka befintlig kvinnojoursverksamhet och brottsofferjourer som arbetar med stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Kommunerna ska stimulera frivilligorganisationer att starta verksamhet där sådan inte redan finns. Samtidigt ställs krav på kommunerna att dokumentera, följa upp och utvärdera samt kvalitetsutveckla verksamheten så att stödet till kvinnor och barn verkligen blir bättre. /NM Proposition 2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor Västerås BOJ tar över lokalt Stödcentrum för unga brottsoffer Brottsofferjouren i Västerås ansvarar nu för Stödcentrum för unga brottsoffer, som har blivit en permanent verksamhet som bekostas av kommunen. Tidigare drev polismyndigheten i Västmanland projektet Stödcentrum för unga med medel från Brottsoffermyndigheten. Syftet med projektet var att hjälpa och stödja unga brottsoffer så att fler vågar göra polisanmälan och stå fast vid den. Målgruppen var ungdomar upp till 19 år som utsatts för eller varit vittne till olika typer av brott. Projektet avslutades i januari 2007 och polismyndigheten vände sig till Västerås stad med önskemål om att göra verksamheten permanent, eftersom unga brottsoffer behöver stöd. Individ- och familjenämnden beslutade då att direktbeställa Stödcentrum för unga brottsoffer av Brottsofferjouren i Västerås för 2007 till en kostnad av kronor. /NM

7 Aktuellt Många unga ser inte slag och våld som brott Brottsofferjourernas Riksförbund har frågat elever i årskurs 8 om utsatthet för brott, rädsla och vart man vänder sig för stöd. Mellan en fjärdedel och en tredjedel av eleverna lever med olika grader av brottslighet och våld i sin vardag. BOJs enkätundersökning har delats ut i högstadieskolor av de lokala brottsofferjourerna i Falkenberg, Falun, Västerås, Nordöstra Skåne, Karlstad, Karlskoga-Degerfors, Ljusdal, Trollhättan och Östra Skaraborg. Brottsofferjourernas medarbetare har sedan återkommit till skolorna för att diskutera resultatet med elever och lärare. Enkätundersökningen är ett led i den omfattande satsningen på att lokalt utveckla stödet till unga brottsoffer och vittnen. Undersökningen visar att ungefär hälften av eleverna mår bra, har inte utsatts för brott och tror inte att någon vill dem illa. Så långt är allt gott. Men mellan en fjärdedel och tredjedel av eleverna lever någon om att de är utsatta. En del elever mår mycket dåligt. De är utsatta för flera olika brott, är rädda för någon i sin familj eller i skolan. De skadar sig själva, har självmordstankar och vågar inte prata med med olika grader av utsatthet. En liten andel, mindre än 10 procent, av eleverna mår mycket dåligt. De är utsatta för flera olika brott, är rädda för någon i sin familj eller i skolan. De skadar sig själva, har självmordstankar och vågar inte prata med någon om att de är utsatta. Våld i vardagen Fler killar än tjejer lever med våld nära sig. De blir slagna av jämnåriga (32%), de ser jämnåriga slåss (54%) och de slår och skadar andra med vilje (24%). De som är våldsamma har alla upplevt våld eller trakasserier riktat mot sig. Var fjärde kille och var tionde tjej har skadat en annan person med vilje. En tredjedel av eleverna kan inte svara på om de utsatts för brottsliga handlingar eller ej. Förmodligen för att de inte vet vad som är brott, vad de inte skulle behöva utstå och vad som är anmälningsbart. Till exempel har flera kryssat för att de har blivit slagna av en vuxen, men inte angett att de har misshandlats. Vad som är brott är inte alltid gott att veta. En kille skriver så här: Jag har aldrig varit utsatt för allvarligt brott, men jag har blivit mobbad hela mitt liv. Något fler tjejer blir annars retade och utsatta för olika former av mobbning. Var femte tjej har skadat sig själv med vilje. Var tionde kille har gjort detsamma. De som skadar sig själva uppger att de varit utsatta på olika sätt och är ofta rädda för någon i familjen eller skolan. Något fler tjejer, 6 procent, utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja. Blivit utsatta för sexuella handlingar mot min vilja, jag vågade inte berätta för polisen. Var rädd att han skulle slå mig till döds precis som han sade om jag anmälde. Min brors tjejkompis har blivit utsatt för våldtäkt. Nu har den killen börjat jaga henne igen. Men hennes kompisar går alltid med henne. Hon har gått till polisen, med de gör inget. Flest pratar med sin förälder Tjejer har fler att tala med. De allra flesta, 64 procent väljer att tala med sina föräldrar om de utsätts för brott. Kompisar väljer 50 procent att tala med. Samhällets instanser, skola, polis, socialtjänst är inte lika populära alternativ. Bara 4 procent skulle till exempel tala med socialtjänsten om utsatthet för brott. För att nå unga är alltså kompisar och föräldrar en viktig kanal. De som inte kan vända sig till kompisar och föräldrar kanske för att det är de som utövar våldet vet oftast inte vem de

8 jag Bilder ur BOJs kortfilmer som är tänkta att fungera som stöd för klassrumsdiskussioner om unga och utsatthet för brott. kan eller ska våga berätta för. Var nionde kille och var åttonde tjej vet inte vem de ska prata med om de blir utsatta för brott. 7 procent av tjejerna och 4 procent av killarna vågar inte prata med någon om de utsätts för brott. Några mår mycket dåligt De som mår dåligt har ibland skrivit om sin situation i en kommentar. De skildrar sin utsatthet, ensamhet och hopplöshet. Jag vill sluta skolan. Jag tar livet av mig imorgon. Jag har blivit strypt. Jag har saker inom mig som jag vill få ut. Den andel av de unga, tjejer och killar, som är mest utsatta och ensamma verkar ha det svårt. De lever med hot, rädsla och våld i sin vardag, i sin familj eller klass och skola. De verkar inte se någon utväg eller veta vem de ska tala med. Denna grupp, de allra mest utsatta, är liten men mår alltså mycket dåligt. 11 procent är rädda för att någon i skolan vill dem illa. Mellan 3 och 4 procent är rädda för någon i familjen och lika många utsätts ofta för hot, slag och bestraffningar. Ända sedan jag var liten har det pågått misshandel hemma, men jag har alltid kunnat prata med en jättebra killkompis och är glad att han finns. Det har varit kvinnohot, slag och hot runtomkring. Jag vill sluta skolan. Jag tar livet av mig imorgon. Jag har blivit strypt. Jag har saker inom mig som vill få ut. Projekt för bättre stöd till unga brottsoffer Projektet Stöd till unga brottsoffer och vittnen en mänsklig rättighet ska öka kunskaperna om de specifika problem och trauman som drabbar unga brottsoffer. Samt att brottsofferjourerna och lokalsamhället ska bli bättre på att ge unga brottsoffer stöd utifrån deras behov. Fyra kortfilmer Projektet riktar sig till unga brottsoffer mellan 12 och 25 år. Inom ramen för projektet har fyra kortfilmer om unga brottsutsatta tagits fram. Filmerna finns samlade under namnet En vanlig dag och kan beställas via BOJs hemsida. Projektledare Elin Jägervall har tagit fram en handledning till filmen för diskussioner om utsatthet och om vad man kan göra som kompis, som nära vuxen eller som drabbad. Ny bok med metoder I höst kommer Elin Jägervall även att ge ut en bok om problematiken kring unga brottsoffer och olika metoder för att ge stöd. Då lanseras även en egen hemsida för unga brottsoffer. Fler unga på jourerna BOJ vill, förutom att ta fram metoder och bredda kunskapen, engagera unga i det brottsofferstödjande arbetet. Rekrytering och utbildning av unga stödpersoner sker under detta och nästkommande år i nära samarbete med de lokala brottsofferjourerna. Projektet är treårigt och startade i september Medel kommer från Arvsfondsdelegationen. Hela undersökningen kan laddas ned och filmerna kan beställas via Allt fler stödcentrum för unga brottsoffer Ett nytt Stödcentrum för unga brottsoffer har invigts på Södertörn. Kommunerna Huddinge, Haninge, Botkyrka och Nynäshamn har i samarbete med polisen i Stockholms län startat centret. Socialtjänsten står för lönen för de som arbetar där och polisen för lokal och utrustning. Stödcentret erbjuder unga brottsutsatta stödsamtal, praktiskt hjälp vid kontakter med myndigheter, juridisk rådgivning och rättegångsstöd. Även föräldrar kan få stöd och hjälp och på sikt även gärningsmän. Stödcentrum finns på flera ställen i Stockholms län; Vällingby, Farsta, Skärholmen, Globen, Rinkeby, Nacka och Tyresö. Ytterligare stödcentra öppnas under året i Södertälje, Värmdö, Roslagen och Norrort. /NM Tjejjourer mot hedersvåld på Lunarstorm Nu har 33 tjejjourer från hela landet gått samman för att jobba mot hedersvåld. För att nå ut har de skapat en tjejjour på mötesplatsen Lunarstorm på Internet. De som mejlar får svar på frågor och kan lotsas vidare till en öppen tjejjour i närheten som tar hand om dem. Internetjouren ger också möjlighet till dialog genom diskussionsforum och chattar. Satsningen sker med stöd av Ungdomsstyrelsen som har i uppdrag att under 2006 och 2007 stödja tjejjourers arbete mot hedersrelaterat våld. Inom satsningen har tjejjourerna fått utbildning för att öka sin kompetens. /NM 230 miljoner till unga på glid Statens Institutionsstyrelse, SiS, har fått 230 miljoner kronor för att se till att unga på glid inte faller mellan stolarna. Socialtjänsten får under en treårsperiod kraftiga subventioner på SiS ungdomshem. Dessutom anställs särskilda ungdomssamordnare som ska följa den unge hela vägen. Hittills har man anställt ungdomssamordnare i 15 kommuner. /NM Läs mer på Aktuellt

9 Aktuellt Uppslutning för tryggare Uppsala Nu ska alla goda krafter hjälpas åt för att skapa ett tryggare Uppsala län. Det sade landshövding Anders Björck vid lanseringen av konceptet Tryggare Uppsala län på Uppsala slott 13 mars. Åhörare: Media och representanter för de aktörer polis, socialtjänst, kyrka, företag, handelsföreningar och frivilligorganisationer som nu tar ett samlat grepp för att skapa ett tryggare samhälle. Metoden: Ett fungerande samarbete mellan olika myndigheter, föreningar och andra aktörer. Målet: Ett tryggt samhälle. Ett program har antagits för att arbeta strategiskt med både stöd till brottsoffer och brottsförebyggande aktiviteter. Alla instanser ska göra det de kan och veta när man ska koppla in nästa. Länspolismästare Erik Steen framhåller vikten av att var och en gör det den är bra på och sedan lämnar över till nästa instans för att den ska göra det den är bra på. I praktiken innebär det till exempel att se över bussförbindelser efter det att krogarna stänger. Lång väntetid gör att allt fler drar runt samma tid på sta n med alkohol i kroppen, konstaterar Steen. Många bra exempel i Uppsala Magnus Lindgren, brottsofferforskare och chef för brottsofferenheten vid Polismyndigheten i Uppsala län, berättar att det finns ovanligt många bra verksamheter i Uppsala, både brottsofferstödjande och brottsförebyggande. Han nämner behandlingsformer som Trappan och Famnen, kommunens skyddade boende SIRI, verksamheter som Stödcentrum för unga brottsoffer och brottsofferjouren. Den egna brottsofferenheten inom polisen är också ett exempel på initiativ i länet. För att få ett fungerande samarbete krävs att man vet vem som gör vad. Magnus Lindgren framhåller vikten av att rollfördelningen är tydlig mellan olika instanser och att man vet vilka befogenheter och mandat var och en har. Först då finns förutsättningar för samarbete, påpekar han. Ingen snip-snap-lösning Magnus Lindgren menar att man måste koppla samman det brottsofferstödjande och det brottsförebyggande arbetet. Som exempel nämner han den upprepade utsattheten som drabbar till exempel butiker och våldsutsatta kvinnor. I det program som antagits inom ramen för Tryggare Uppsala län lyfter man fram att man först ska sikta in sig på fyra strategiska brottskategorier; rån och inbrott i butik (butiksgruppen) krog och gaturelaterat våld (antivåldsgruppen) bilrelaterade brott (bilgruppen) våld i nära relation (kvinnofridsgruppen). Arbetet för att på sikt skapa ett tryggare Uppsala ska alltså ske stegvis. Först ska man kartlägga befintlig verksamhet och samla aktörerna för att utbyta kunskap och erfarenheter. Sedan kommer en styrgrupp att leda arbetet med hjälp av en anställd koordinator. Aktiviteter sätts igång i dialog med olika aktörer i länet. För att säkerställa att det man gör verkligen är positivt för brottsutsatta och bidrar till färre brott har man tillsatt en referensgrupp som ska följa de aktiviteter man företar sig. Dessutom kommer hela samarbetet att följas upp och utvärderas av universiteten i Stockholm och Uppsala. Det här är ingen snip-snap -lösning, som man säger i Norge, utan det handlar om strukturell samverkan, poängterar en nöjd Magnus Lindgren. Sponsrad verksamhet Den heta potatisen är att man inte har kunnat finansiera det fullt ut inom länets eller kommunernas budget utan har fått öppna för sponsorer från företagsvärlden. McDonalds, bevakningsföretaget Swesafe och försäkringsbolag som if och Länsförsäkringar är med och betalar samarbetet tillsammans med kommuner, kyrkan, och landsting. Alla 19 betalande ger var. Det ska täcka omkostnader för en koordinator, en gemensam hemsida och informationsmaterial. Sponsorerna har representanter i styrgruppen och sina logotyper i annonser och material som tas fram av Tryggare Uppsala län. Om finansieringen är ett problem eller ett positivt exempel på samverkan mellan privata och offentliga aktörer, det råder det delande meningar om. Innan man gav sig in i sponsorvärlden försökte man faktiskt få statliga medel för samarbetet från Brottsoffermyndigheten men fick avslag på ansökan. Att förverkliga projektet med statliga medel blev därmed inte aktuellt. Landshövding Anders Björck framhåller att projektet är långsiktigt och, menar han, värt att ge en chans. Han tror att konceptet kan bli en förebild för andra län. Läs mer på

10 fråga psykologen björn lagerbäck Aktuellt Ny brottsofferportal står klar i vår Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att bygga upp en portal med information om brottsoffers rättigheter och möjligheter till hjälp och stöd samt annan relevant information. I uppdraget ingår att bygga upp en särskild sida med information riktad till gruppen sexualbrottsoffer. Syftet är att sprida information om sexualbrott och om lagstiftningen. I höstas anställdes Ulf Stödberg på Brottsoffermyndigheten för att förverkliga portaluppdraget. Han höll ett anförande under en hearing om portalen för inbjudna representanter från myndigheter och ideella organisationer som arbetar med brottsofferfrågor. Bred målgrupp Den primära målgruppen för portalen är brottsoffer, en grupp som är bred då den omfattar unga, gamla, kvinnor, män, utbildade, outbildade, de som kan svenska och de som kan språket mindre bra osv. Information behövs inom flera områden juridik, polisarbete, psykologi etc. När man bygger upp portalen vill man försöka ha fokus på det enskilda brottsoffret, betonar Ulf Stödberg. Portalen ska ha information om brottsoffers rättigheter, möjligheter att få stöd och råd samt om vanliga krisreaktioner. På sikt ska informationen finnas i lättläst format samt på olika språk. En särskild sida riktas till unga. Hela portalen är uppbyggd för att vara överskådlig och användbar för den brottsutsatta. Det ska även finnas en FAQ och möjlighet att ställa frågor och bli länkad vidare, även i viss mån till lämpliga blanketter. Brottsoffermyndigheten sätter nu igång projektet. I redaktionsgruppen finns representanter från Brå, DV, RÅ med flera. Adressen lanseras någon gång före sommaren. Kan jag få hjälp med självrisken och någon att prata med? Kan skolan kräva gemensamma samtal? FRÅGA Efter år av misshandel och hot separerade jag och min man. Efter långa vårdnadstvister med mycket hot där barnen mådde dåligt har jag och min man nu ett system för lämning via skolan. I två år hade han besöksförbud och det blev lite bättre. Men nu börjar den psykiska terrorn om. Min dotter har problem i skolan och nu vill skolan ha gemensamma samtal med oss. Fast han precis har avslutat sitt femte besöksförbud. Hur kan de kräva det? Jag orkar inte samtidigt som jag måste för min dotters skull. FRÅGA Min handikappbil har blivit utsatt för ett inbrott igen! Allt innanför vid ratten är demolerat, allt elektriskt förstört och utrivet. Jag utsattes för liknande inbrott 2003 vid julen. På samma parkeringsplats. Jag är sjukpensionär sedan många år och jag har inga extra pengar eller besparingar kvar. Självrisken ska man kunna betala för att få ut försäkringen, men jag har inga pengar. Inbrottet på min bil är nu polisanmält och den blir bärgad till verkstad idag, men känslan av att inte kunna komma någonstans ifrån sin lägenhet är jobbig. Samt oron för hur man ska klara sig. Ingen kan jag prata med heller. Kunde dock prata med mina barn, men de blir så ledsna också. Eftersom jag är ensamstående mamma så det blir för många gånger man pratar med sina barn om allt bekymmersamt. Jag undrar nu om man kan få söka hjälp någonstans angående min självrisk samt att få råd i det här för jag bara gråter. SVAR Att en försäkring innehåller en självrisk innebär inte att man ska betala in detta belopp utan reduktionen sker då beloppet som du har rätt att erhålla ska utbetalas. I ett läge när du inte kan använda din handikappbil, bör socialtjänsten kunna temporärt bevilja dig färdtjänst. Den lokala brottsofferjouren kan erbjuda dig en samtalskontakt och i den bästa av världar kan kanske Brottsoffermyndigheten bistå dig med självrisken. En hantverkare som genom ett inbrott blev av med sina arbetsverktyg som utgjorde en förutsättning för egenförsörjning har vid något tillfälle ersatts av dåvarande Brottsskadenämnden. SVAR Jag måste beklaga att skolledningen tycks sakna kunskap om hot och våld i nära relationer och dess konsekvenser. Eftersom många skolor saknar tillgång till psykosocialt utbildad skolpersonal föreligger det en uppenbar risk för att skolans åtgärder försvårar den drabbade familjens situation. Kommunens familjeenhet bör kunna hjälpa dig i detta fall. För säkerhets skull be att få en stödperson från brottsofferjouren som biträder dig vid dessa möten. Kan man få hjälp att bekosta psykologstöd? FRÅGA Jag vill tala med en psykolog för jag mår dåligt efter en misshandel i höstas. Jag blev påhoppad av en galning som tryckte upp mig mot husväggen, utanför där vi bor och rånade mig. Han höll en kniv mot min strupe. Jag går jämt på helspänn ute och vill mest vara hemma. Jag har hört att det är dyrt med psykologhjälp och jag är student och har inte så mycket pengar över. Kan man få någon annan att betala? SVAR Många försäkringsbolag har i sin hemförsäkring en så kallad Krisförsäkring som ger den försäkrade tillgång till psykologsamtal upp till tio timmar efter det att man drabbats av ett våldsbrott. Alternativet är att du via sjukvården begär psykologsamtal som ett behandlingsinslag satt i relation till den psykiska pålagring du utsatts för. Har du frågor till psykologen Björn Lagerbäck? Skicka dem till tidningenbrottsoffer@boj.se Alla frågor kan inte besvaras omedelbart. Vi tar oss friheten att korta ned de frågor vi får.

11 fråga juristen eva andersson Hur registrera bostadsrätt vid skyddad identitet? FRÅGA Sveriges Bostadsrätters Förening får många frågor hur man ska hantera en person som har skyddad identitet. Givetvis bör man inte ha namn i porten, men kan man registrera namnet i föreningspappren? Ska man göra något för att hjälpa personen rent praktiskt? Ska man informera grannarna om situationen? Det är exempel på frågor. SBF vill gärna ge ett bra svar till sina bostadsrättsföreningar. Så vad ska man tänka på och vad kan bostadsrättsföreningen göra? SVAR Först och främst ska föreningen prata med den berörda personen för att höra hur hon/han vill ha det. Det är den hotade personen som själv måste få avgöra om och hur mycket grannar ska få veta osv. Många med skyddad identitet lever under starkt hot och det är extremt viktig att man respekterar den personens integritet. De personer som är ute efter att få tag på personer med skyddad identitet är ofta väldigt företagsamma. Att ringa en bostadsrättsförening eller gå in på deras medlemsregister och liknande är just sådana knep de kan ta till. Att registrera personen i föreningspapperen bör i möjligaste mån undvikas just av detta skäl. En viss registrering är behövlig i en bostadsrättsförening och vägledning om hur man hanterar uppgifter kan finnas i personuppgiftslagen (PuL). Där finns inga särskilda bestämmelser vad gäller skyddade personuppgifter, dock finns i PuL bestämmelser om säkerhet vid behandling av personuppgifter. De bestämmelserna bör kunna tillämpas även när det gäller behandlingen av skyddade personuppgifter. Bostadsrättsföreningen bör göra allt för att skydda de personuppgifter som behandlas. All post och andra handlingar som skickas till en person med skyddad adress går genom en speciell sekretessavdelning på Skatteverket. Ta kontakt med dem. Datainspektionen kan också möjligtvis ge tips. Vilka krav kan BOJ ställa på polisen? FRÅGA Vilka krav kan en brottsofferjour ställa på polisen när det gäller deras informationsplikt enligt FuK 13 a på att fråga brottsoffer om de vill bli kontaktade av en brottsofferjour? Begår polisen fel om de inte ställer frågan? Vilka regler gäller för dem som inte är poliser och som tar emot anmälningar? SVAR I Förundersökningskungörelsen, FuK, 13 a anges i första stycket att målsäganden ska underrättas om vilka möjligheter som finns för att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott och vilka regler som gäller för det. Andra stycket anger att när brottet kan ge anledning till att förordna målsägandebiträde eller meddela besöksförbud ska målsäganden så snart som möjligt underrättas om de regler som gäller för detta. I tredje stycket sägs att målsäganden ska informeras om reglerna gällande stödperson, om möjligheterna till rättshjälp och rådgivning samt om vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd och hjälp. Det råder alltså ingen tvekan om att informationsplikten finns och ska följas. Dock finns en reservation i fjärde stycket där det sägs att en åtgärd enlig första och tredje stycket inte behöver vidtas om det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenat med betydande svårighet. Här kan polisen själva bedöma hur de ska göra. Jag anser att brottsofferjourarbetare ska kunna ställa krav på att polisen informerar om att ni finns. Många polisdistrikt sköter informationsplikten utmärkt, har ett gott samarbete med jourerna och en del distrikt har särskilda brottsoffersamordnare. Om du anser att polisen brister i sin informationsplikt kan du begära ett möte för att få till ett bra samarbete. Vad händer med brottsoffren när vi eldsjälar inte orkar? Jag har varit deltidsanställd i BOJ Mölndal Härryda i nio år. Under dessa år kan jag märka att brottsofferfrågorna uppmärksammas allt mer och vi har även fått nya lagar till brottsoffrens fördel. Men ändå märker man dagligen hur det saknas utrymme och fokus på de brottsdrabbade och vittnena. Det som jag ofta tänker på är glappet mellan den goda viljan/intentionen från alla oss som jobbar med brottsdrabbade till den bistra verkligheten där brottsdrabbade/vittnen blir lämnade och utsatta för upprepade kränkningar under den pågående processen. Det som är dagsaktuellt för mig just nu är att en ung kvinna som varit i kontakt med jouren, berättade att de två psykologer hon sökt för att få intyg om sina psykiska symtom efter brottet vägrar skriva intyg! Hon behöver ett intyg som skriftlig bevisning i skadeståndsdelen, men nekas detta. Är det någon av er som råkat ut för något liknande? Nåväl, hon kommer ju att få ett intyg som jag skriver. Jag är legitimerad psykoterapeut och socionom och kan skriva intyg. Men, hur löser man detta på andra ställen? Den här brottsdrabbade kvinnan valde först att gå till den offentliga vården. Men blev alltså nekad trots att man, såvitt jag vet, är skyldig att skriva intyg på begäran från patient om man har offentlig tjänst. Vi i BOJ gör enormt mycket för en utsatt grupp, men får väldigt lite tillbaka av samhället tycker jag. Alltför mycket vilar på de ideella/eldsjälarna och på det utsatta brottsoffret. Tänk när eldsjälarna inte orkar längre! Vad gör vi då? Vad händer med brottsoffren då? lena måvholm BOJ Mölndal Härryda insändare 10 Har du en insändare? 10 Har du frågor till brottsofferjuristen Eva Andersson? Skicka dem till tidningenbrottsoffer@boj.se Skicka den till tidningenbrottsoffer@boj.se 2/2007 Alla frågor kan inte besvaras omedelbart. Vi tar oss friheten att korta ned de frågor vi får. Vi tar oss friheten att korta insända texter.

12 tema Hot & skydd Vaksam i varje del av vardagen Det finns människor som lever i ständig skräck för en annan människa. De skyddsåtgärder som sätts in fungerar bara till viss del. Besöksförbud överträds ofta. Och myndigheter röjer uppgifter om människor som lever med skyddad identitet. t

13 tema Hot & skydd Anna har levt med rädslan i flera år Jag är ofta rädd, säger Anna, som egentligen har ett annat namn. Men hon tycker att besöksförbudet hjälpt, hemmet är en fredad zon även om han bryter mot besöksförbud på offentliga platser. Anna träffade en man, och de var tillsammans en tid. Idag har mannen besöksförbud mot henne sedan två och ett halvt år tillbaka. Under denna tid har han förföljt, hotat och trakasserat henne. Mannen har vid ett flertal tillfällen hotat Anna på offentlig plats. I de flesta fall har det inte varit några vittnen alls i närheten. Flera gånger har han låtit några vänner ringa med en hotfull hälsning till mig, säger Anna. En gång hälsade han: Hon ska bort. Jag blev jätterädd. Ett tag vågade jag inte ens gå ut med soporna, för jag trodde att han skulle stå där och vänta på att göra mig illa. Stöd av polisen och brottsofferjouren Anna har fått igenom två besöksförbud som gäller samme man. Det senaste beslutet sträcker sig ett år framåt. Polisen har varit bra stöd och är en trygghet för mig. De tror på mig, och uppmanar mig att anmäla varje överträdelse, säger hon och fortsätter: Men när man är så rädd som jag är, så är det inte bara att anmäla en överträdelse. Hade jag inte haft stöd av brottsofferjouren, så hade jag varken orkat eller vågat göra det. Annas berättelse väller fram, det här är en del av hennes vardag. Hon berättar att hon har kontaktat grannarna för att få deras stöd. De har inte sett mannen i närheten av bostaden, så Anna känner sig trygg i hemmet. En gång mötte Anna mannen som gick rakt emot henne på ett hotfullt sätt. Anna tog snabbt upp sin mobilkamera och fotograferade honom. Men enligt åklagaren gick det inte att bevisa eftersom det var stillbilder, säger Anna och tillägger: Det är jag som måste bevisa att överträdelserna faktiskt skett. Och det blir ju inte lättare av att hans vänner vittnar mot mig för hans skull. Anna berättar att hon ibland har låtit bli att anmäla överträdelserna, eftersom de ändå oftast läggs ner. Anna menar att hennes ex lärt sig vad han kan göra utan att hon anmäler, och vad han kan göra som det inte hjälper att hon anmäler. Därför känner hon sig inte egentligen inte skyddad mot överträdelserna. Hon talar med intensitet om vilka krav det ställs för att samhället ska visa att mannens agerande ej accepteras. foto karl-roland schrötter (genrebild) Måste jag ha ett helt filmteam omkring mig jämt för att jag ska kunna lämna tillräckligt bra bevis till åklagaren så att han någon gång slutar förfölja mig. Man blir liksom offer igen och igen. Vännerna skrämdes till tystnad Anna bor med sin tonårsdotter. Mannen har även skickat SMS till dottern. Min dotter har påverkats av det, men försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Han har däremot skrämt några av mina väninnor, de törs inte vistas ute tillsammans med mig. Det är naturligtvis påfrestande att mannen skrämmer Annas närmaste. Trots allt tycker hon att hon har bra kontakt med sina vänner. Men de har svårt att förstå hur det är att leva med sin rädsla på det här sättet, säger Anna. Därför försöker hon undvika att tala med vännerna om sin rädsla, för att inte trötta ut dem. helén alseby 12

14 Olika skyddsåtgärder Hot- och riskbedömning ska alltid polisen göra när en person känner sig hotad. Bedömningen avgör vilka skyddsåtgärder man sätter in. SARA-metoden ska användas för att bedöma risk för fortsatt våld i nära relation. För andra hotbilder finns andra metoder. Skyddstelefon innebär att telefonen kopplas direkt till polisens ledningscentral där personalen direkt ser vem som ringer och skickar hjälp. Skyddstelefon ges kortare perioder. Larmpaket finns vid vissa polismyndigheter. Då ingår skyddstelefon som en del. foto jennifer becker (genrebild) Bernt trakasseras av sin förra flickvän Bernt, som egentligen heter något annat, bröt upp från en relation med Ulla år Bernt träffade en ny kvinna, Inger, som numera är hans sambo. Då anade inte Bernt att både han och Inger skulle bli trakasserade lång tid framåt av Ulla. Trakasserierna började ganska snart efter att jag träffade Inger, säger Bernt. Några var väldigt otäcka, som när mitt ex skickade några män som hotade mig på jobbet. Bernt talar inte självmant om vad det var för hot. Han drar på orden och är tyst då och då. Efter att jag gjort några anmälningar om trakasserier och olaga hot, talade polisen om att jag kunde ansöka om besöksförbud, säger Bernt. Lugnt ett tag så börjar det på nytt Bernt gjorde så och fick ett beslut om beviljat besöksförbud i 12 månader. Det var lugnt de första veckorna efter besöksförbudet, säger Bernt. Men sedan började trakasserierna och hoten komma igen, berättar han. Bernt blir tyst. Det har gått ett år och besöksförbudet har gått ut. Än så länge har det varit lugnt, säger Bernt. Men det är ju så hon har hållit på, lugnt några veckor, och sedan börjar det igen. Hoten kan komma tillbaka. Bernt har haft en hel del kontakter med polisen, och fått stöd genom vänner. Polisen har varit mycket bra, säger Bernt. Det enda negativa är att det var olika poliser varje gång. Den lokala brottsofferjouren ringde en gång till Bernt och Inger och frågade om de behövde stöd. Bernt önskar att jouren kunde ha hört av sig mer. Vi hade behövt deras stöd, Inger och jag. Vi var tvungna att stödja varandra så gott vi kunde själva. Bernt och Inger spelade in och sparade alla hotfulla samtal på mobilen och SMS. Åklagaren valde att väcka åtal. Det skulle ha varit en rättegång nu i mars, men mitt ex dök inte upp Så nu är nästa rättegång framflyttad till april. Får se hur det går då. helén alseby Skyddat boende är en tillfällig lösning. Ibland har kommunen skyddsboende för våldsutsatta kvinnor, annars ordnas det ofta av kvinnojouren på orten. Olika skyddsboende har olika former för att ta emot barnen. Skyddsboende för män utsatta för hatbrott eller hedersrelaterat våld finns sällan. Vittnen som hotas kan ofta få tillfällig bostad av polisen. Livvaktskydd används ibland, ofta då vid hot från en grupp, t ex politiska extremgrupper eller organiserad brottslighet. Besöksförbud innebär att en viss person förbjuds att ta kontakt med eller följa efter den person besöksförbudet skyddar. Utfärdas ofta ett halvår i taget. Besöksförbud i gemensam bostad innebär att den som utför trakasserierna eller hoten utestängs från bostaden. Besöksförbudet kan utvidgas till förbud att uppehålla sig nära bostad eller arbetsplats. Särskilt utvidgat besöksförbud innebär att det skyddade området utökas ytterligare, efter att ett utvidgat besöksförbud överträtts. Utfärdas 30 dagar i taget. Ansökan om besöksförbud lämnas till polismyndigheten eller åklagare. En sekretessmarkering i folkbokföringsregistret innebär att adressuppgifterna är skyddade. Markeringen följer med till de andra register som får sina uppgifter från folkbokföringen. Kvarskrivning innebär att adressen är den gamla, men posten eftersänds till Skattemyndigheten och kommer till den skyddade med tre veckors fördröjning. Ges oftast max tre år. Fingerade personuppgifter ansöker man om för högst fem år i taget hos Rikspolisstyrelsen. Tingsrätten i Stockholm fattar beslut i ärenden för hela Sverige. Innebär att man byter till en ny identitet och raderar ut den gamla. 13

15 tema Hot & skydd Brås förslag för bättre skydd Brå föreslår i rapporten en rad förbättringar för att besöksförbud ska ge ett bättre skydd: Man bör fundera över om kriterierna för att få besöksförbud beviljat är rimligt satta när 85 procent av dem som söker men får avslag utsätts för hot. Åklagarnas beslut behöver bli mer enhetliga och besluten bör vara mer väl avvägda. Alla som beviljas besöksförbud bör beviljas en kontaktperson. Det behöver bli tydligare reaktioner vid överträdelse och man bör se över begreppet ringa överträdelse. Socialtjänsten måste kopplas in när det finns barn. Gärningsmännen bör få stöd under besöksförbudstiden. Hela rapporten finns på Stina Holmberg, enhetschef på Brottsförebyggande rådet tycker att polisen ska kontakta kvinnor som har besöksförbud och lära sig mer om hur förbudet fungerar i praktiken. foto helén alseby Besöksförbud ökar tryggheten men brister finns Även om besöksförbud ökar tryggheten finns brister. De utsatta, förövarna och framför allt barnen får inte stöd under och efter besökförbudstiden. Polisen följer inte upp överträdelser. De som söker, men inte får besöksförbud är en utsatt grupp. En färsk rapport om besöksförbud har släppts av Brottsförebyggande rådet, Brå. Rapporten visar att besöksförbud ökar tryggheten hos dem som får tillgång till den, men det finns brister. I Besöksförbud de berörda och deras erfarenheter (2007:2) konstateras att antalet ansökningar under åren hela tiden har ökat, antal sökande har nästan fördubblats på fem år till år Ofta är den som begär besöksförbud en kvinna utsatt för våld i nära relation. Antalet beviljade ansökningar har dock under åren legat tämligen konstant på utfärdade besöksförbud. Stina Holmberg, enhetschef på Brå, betonar att man bör uppmärksamma den grupp som söker, men inte får besöksförbud. Hon anser att det finns anledning att se över hur de olika åklagarmyndigheterna hanterar ansökningarna. Det finns en stor variation mellan olika myndigheter och därmed beror till en del beslutet på var du bor. Det är inte tillfredsställande, menar Stina Holmberg. För att få besöksförbud ska brott kunna styrkas och den som anmält ska stå fast vid sin anmälan. Sedan år 2003 kan man få besöksförbud i den gemensamma bostaden. 110 ansökningar avsåg sådana besöksförbud år Stina Holmberg menar att kriterierna för besöksförbud i gemensam bostad också behöver förtydligas. Det finns oklarheter i vad som är påtaglig risk. Hoten avtar gradvis För de allra flesta har besöksförbud en positiv effekt. Även om mannen överträder förbudet, brukar överträdelserna minska med tiden. Gradvis förstår mannen att han ska sluta hota kvinnan, säger Stina Holmberg. Kvinnorna som har fått besöksförbud menar överlag att det känns bra att få en bekräftelse från rättsväsendet om att man inte godkänner mannens beteende. En kvinna kommenterar hur hon upplevt att få besöksförbud: Jag och barnens liv betyder något, att vi är värda att leva. Brister hos polisen De flesta som har fått besöksförbud är även överlag nöjda med polisen. Men trots att besöksförbud fungerar bra för många som har fått det, finns det också brister som Brå menar behöver åtgärdas. Bristerna handlar ofta om polisens roll: Polisen kontaktar inte kvinnorna på eget initiativ. Det blir ingen reaktion på överträdelser. Polisen arbetar sällan strukturerat med hotoch riskbedömningar. Polisen följer inte upp. Brå slår fast att kontakterna med polisen fungerar olika bra på olika orter. När det fungerar bra verkar det ofta bero på den enskilde polismannens agerande. Det finns en stor utvecklingspotential hos polisen där hot- och riskbedöm- 14

16 tema Hot & skydd ning kan förbättras betydligt, säger Stina Holmberg. Kvinnor med erfarenhet av hur besöksförbud fungerar i praktiken har mycket att lära polisen och är ofta tacksamma att bli tillfrågade. Det har man upplevt på Brå. Barnen bortglömda En tredjedel av kvinnorna anmäler överträdelse av besöksförbud. Ytterligare en tredjedel av dessa anmäler igen. I enkäten uppgav hälften att förövaren överträtt besöksförbudet, men många hade inte anmält detta. I hälften av de fall där kvinnan anmält överträdelse häktades mannen. Av dem som har besöksförbud har hälften barn och de flesta gemensamma barn. Socialtjänsten har ofta inte reda på barnens situation och barnen får inget stöd. Föräldrar i rapportens enkät (i nio av tio fall mammor) menar att någon utomstående vuxen skulle förklara för barnen vad besöksförbud innebär och låta barnen berätta hur de upplever det som hänt. Det är bara en femtedel av dem som har barn och som ansökt om besöksförbud som får stöd av socialtjänsten. Överhuvudtaget får sällan vare sig kvinnan eller mannen stöd från socialtjänsten i samband med besöksförbud. Däremot får de som har besöksförbud mer stöd från sina familjer och vänner, mer än de som har ansökt om besöksförbud, utan att få det beviljat. Socialt utsatt grupp De som söker besöksförbud och de som har besöksförbud tillhör inte ett tvärsnitt av befolkningen, enligt rapportens undersökningar. Tvärtom är flertalet i de båda grupperna socialt utsatta, saknar arbete, lever på socialbidrag, har sina rötter utanför Sverige mm. Om denna sociala utsatthet är resultat av våldet eller av något annat, det återstår att undersöka. Det finns alltså många olika aspekter att lägga för att förstå mer om vilka insatser som behövs för att skydda en våldsutsatt och hotad person. Upprepade trakasserier vanligt Stalkning är när olika former av upprepade hot, trakasserier och handlingar sammantaget krymper livsrummet för den utsatta. Brottsförebyggande rådet, Brå, sammanställde 2006 en rapport där personer frågats om huruvida de utsatts för stalkning. Så många som tio procent hade erfarit detta någon gång. Under det senaste året hade nära tre procent varit utsatta. Och två procent av de tillfrågade hade upplevt ett obehag och tyckte att trakasserierna var skrämmande. Stina Holmberg, som ansvarat för utredningen, säger: Stämmer detta innebär det att cirka personer varje år är utsatta för stalkning och känner sig skrämda av det. Det allra vanligaste är att det finns en nära relation mellan offer och gärningsmän. Könsproblematiken är tydlig. 80 procent av offren är kvinnor och 90 procent av gärningsmännen är män. Det vanligaste är att trakasserierna består av telefonsamtal, mejl och brev. Ju närmare relation, desto mer skrämmande tycker den utsatta att situationen är. Det finns också en större risk för våld vid relation mellan offer och gärningsman. Och ju närmare relation, desto mer negativ inverkan hade stalkningen på den utsattes livsutrymme. En tredjedel av de utsatta Nu utreds skyddet till hotade Hotade och förföljda får inte det skydd de borde få av samhället. Det är bakgrunden till att förra regeringen tillsatte en utredning om förstärkt skydd för personer som utsätts för hot eller förföljelse. Enmansutredare Ebba Sverne Arvill ska vara klar i september Utredningen omfattar dels att se över hur en kriminalisering av stalkning skulle kunna se ut och dels att se hur besöksförbudet kan ge ett bättre skydd. Om kriterierna för att besöksförbud är rimliga är en sådan anmälde, men endast en femtedel av anmälningarna ledde till lagföring. 80 procent av anmälningarna ledde alltså inte till någon rättslig reaktion. I Brå-rapporten framkommer att offren vidtog andra åtgärder de skaffade hemliga telefonnummer, bytte bostad, ansökte om besöksförbud eller sökte annan hjälp. Förra året kontaktade personer polisen för brott som skulle kunna kodas som stalkning om den koden funnits. Sorteras som hot eller ofredande Det förvånade oss på Brå att polisen fick ta emot så många anmälningar som skulle kunna ses som stalkning om man följde upp och såg mönstret i handlingarna, noterar Stina Holmberg. Istället hamnar anmälningen ofta under hot eller ofredande sådana anmälningar gjordes förra året, berättar Stina Holmberg. Hon betonar att det finns många olika grupper av brottsoffer som utsätts för hot och förföljelser som kan definieras som stalkning; våldsutsatta kvinnor, olika yrkesgrupper, kända personer utsatta för psykiskt sjuka människors överdrivna intresse osv. Rapporten finns på fråga man ska undersöka. Vidare kommer utredningen att undersöka hur mer enhetliga och bättre hot- och riskbedömningar kan bli verklighet i hela landet. Man ska titta på hur olika skyddsåtgärder, som kvarskrivning eller fingerade personuppgifter, fungerar i praktiken. Är åtgärder verkningsfulla och vad innebär de för den som är utsatt? Dessutom ska man se över hur de fördyrande kostnader som det innebär att leva med skydd av olika slag ska kunna kompenseras. /NM 15

17 tema Hot & skydd De är flyktingar i sitt eget land Mona Eliasson, professor i psykologi, genomför ett projekt med att följa kvinnor och barn som lever med skyddad identitet. Genom intervjuer framkommer hur rädda och isolerade kvinnorna är och att myndigheterna ofta försvårar deras situation. Mona Eliasson har intervjuat 23 kvinnor och deras barn om hur det är att leva med skyddad identitet. Detta inom ramen för ett pågående treårigt projekt, Kvinnor som söker skydd för våldsamma män. Mona Eliasson följer kvinnorna och barnen och sammanställer deras upplevelser. I projektet ingår även att ge kvinnorna stöd, både individuellt och i grupp. När Mona Eliasson kontaktade dessa kvinnor möttes hon av ett enormt, uppdämt behov av att berätta om sin situation och få hjälp med en mängd praktiska frågor. Kvinnorna är mellan 23 och 58 år. De har levt med skyddad identitet i 1-7 år. En tredjedel av dem kan försörja sig på eget arbete. De är hela tiden på helspänn av rädsla för att bli upptäckta. De känner sig isolerade och kan inte delta i vardagslivet. De kan inte upprätta lånekort, de försöker att gå olika vägar till och från jobbet och att handla i olika mataffärer. Barnen tvingas ljuga Kvinnorna har dåliga erfarenheter av myndighetskontakter. Vårdcentralen accepterar till exempel inte Skattemyndighetens adress och det är svårt att anmäla vård av sjukt barn eftersom regelverket inte rymmer en ruta för skyddad identitet. Det finns många exempel på situationer där kvinnans och barnens säkerhet äventyrats, konstaterar Mona Eliasson. Berättelserna kretsar mycket kring hur de ska lösa olika problem som de ställs inför, menar Mona Eliasson. De oroar sig för att någon myndighet ska avslöja deras adresser. De oroar sig för att barnen far illa och känner dåligt samvete för att deras barn inte kan skicka eller ta emot kalaskort. Men ibland berättade kvinnorna om hjälp från oväntat håll, säger Mona Eliasson och beskriver hur en flyttfirma, som hjälpt en kvinna med barn att flytta mitt i natten, klistrat över flyttfirmans namn på bilen för att mannen inte skulle kunna notera namnet och spåra kvinnan. Av de 30 barn som lever med skyddad identitet med sin mamma är 19 stycken under 10 år. I intervjuerna med barnen framkommer också att vardagen präglas av rädsla för att bli upptäckta. De är ledsna för att de till exempel inte kan vara med i en bokklubb som skolkamraterna och de är oroliga för att behöva flytta igen. Ett barn sade: Vi har flyttat många gånger. Om pappa hittar oss igen måste vi flytta igen, återger Mona Eliasson. Barnen berättar i samtal med henne om hur svårt det är när man precis har flyttat att komma ihåg sitt nya namn och att kalla syskon för sina nya namn. Barnen tvingas ofta ljuga. De bär med sig en otrygghet som de sällan får berätta om eftersom de alltid måste dölja sanningen för alla utomstående. En tioårig flicka sade att hon alltid velat berätta för någon som förstod. Okunniga myndigheter Mona Eliasson tycker att polis och andra myndigheter ofta visar stor okunnighet om hur det är att leva med skyddad identitet. Rigida regelverk på myndigheterna försvårar för kvinnorna. För dessa kvinnor är det livsfarligt om deras identitet blir röjd. Det är ett privilegium att få ta del av dessa kvinnors berättelse. De visar ett sådant mod och en sådan uppfinningsrikedom, säger Mona Eliasson. Telefonjour för skyddade Nu finns en telefonjour för utsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter. De kanske lever isolerade från omvärlden och behöver tala med någon i liknande situation. Ansvarig för telefonjouren har själv haft skydd i två år och känner empati med de drabbade. Hon kan ge vardagliga praktiska råd, tips och vägledning för att bygga upp ett nytt socialt nätverk och diskutera olika problemlösningar, t ex för risker som kan dyka upp i vardagen. Stöd för verksamheten utgår från Skatteverket, som hoppas att projektet ska stärka de utsatta och bidra till ökad trygghet. Projektet omvandlas förhoppningsvis till permanent verksamhet. Telefonjourens nummer kan man få via sin skyddshandläggare på Skatteverket. 16 foto martin palm (genrebild)

18 Män som hotar får vårdnaden En ny avhandling i sociologi visar att män som hotar sina barns mor ofta får fördelar i vårdnadstvister, eftersom mamman inte vågar protestera. Hans Ekbrand, vid Sociologiska Institutionen i Göteborg, har studerat hur mäns våld mot kvinnor efter separationer ser ut genom 365 enkäter till våldsutsatta kvinnor och genom att följa upp hur våldet och övergreppen förändras över tid. Den allra farligaste perioden är precis när kvinnan berättar att hon vill skiljas. Det finns också en risk för ökat våld efter separation, då är våld med dödlig utgång sex gånger vanligare. Nästan alla män som använder våld vid en separation har gjort det tidigare. Det är en myt att män börjar använda våld vid separationer, bara två procent gör det, säger Hans Ekbrand. Det psykiska våldet ökar lavinartat i samband med vårdnadstvister 57 procent av kvinnorna var rädda under förhandlingarna om vårdnaden. Bara hälften av dem hade möjlighet att diskutera sin rädsla med någon inom socialtjänsten. Dessa kvinnor har utsatts tidigare och vet därför att deras män är kapabla att verkställa hoten. Därmed är rädslan erfarenhetsbaserad. Hans Ekbrands undersökning visar att män som använder våld och fortsätter hota kvinnan i större utsträckning får vårdnaden om de gemensamma barnen. Hot går hem. Undersökningen visar också att pappor som hotar är mer benägna att strunta i att betala underhåll och att lämna och hämta barnen i tid. Kanske borde man därför se allvarligare på brutna överenskommelser när sambandet med mäns våld mot kvinnor är så starkt, säger Hans Ekbrand. /NM Avhandlingen heter Separationer och mäns våld mot kvinnor. Hans Ekbrand har fått medel från Brottsofferfonden för sin forskning. gästkrönikan Modern riskbedömning ska skydda brottsoffer Moderna metoder för riskbedömningar fokuserar på att skydda brottsoffer inte på att förutsäga vem som ska bli nästa offer. Såväl forskning som praktisk användning av riskbedömningar var länge i onåd och ansågs av många som en oetisk och meningslös verksamhet. Vem kan väl på förhand veta vad någon kommer att göra i framtiden? Eftersom vi inte kan det, ska vi inte heller ge sken av det, var den vanliga utgångspunkten. Uppfattningen var väl underbyggd av forskning som visade att bedömare av framtida återfall hade fel lika ofta som man hade rätt, och komplicerade beräkningar av hur många oskyldiga som skulle behöva låsas in för att vi skulle fånga ett visst antal skyldiga var en vanlig forskningsaktivitet. Allt detta byggde emellertid på en uppfattning som de flesta idag har lämnat, nämligen att målsättningen med riskbedömningar är att söka förutsäga framtida återfall. Dagens forskning har tagit intryck av den skepsis och förvåning som yrkesmänniskor utanför forskarvärlden som regel alltid visat inför arbetet med att förutsäga framtida återfall. I verkligheten är ju detta i det närmaste helt ointressant och faktiskt också inte så lite oetiskt och hänsynslöst. Verkligheten handlar ju om att skydda brottsoffer inte att förutsäga att någon kommer att drabbas. Om polis, åklagare, kriminalvårdstjänstemän, rättspsykiatrer m fl anser att det föreligger höga risker hos en individ, så företar dessa förstås åtgärder i syfte att se till att det som det är risk för inte inträffar. Och lyckas vi med det så är vi förstås mycket glada, och kan nog också tycka att vi har gjort ett bra och professionellt jobb. Men i forskarens ögon (om denne arbetar med ovan nämnda ansats) så är vi helt misslyckade och inkompetenta. Om inte högriskpersonen återföll så hade vi ju fel i vår förutsägelse. I denne forskares värld ska nämligen högriskfallen i så hög grad som möjligt återfalla. Ju fler, desto bättre. Då får vi nämligen en hög grad av precision i vår prediktion. Idag har de flesta forskare dock förstått att syftet med riskbedömningar är att förhindra våld. Moderna riskbedömningsinstrument, t ex SARA som används vid bedömning av risker för partnervåld, är utformade som checklistor innehållande bevisligen viktiga riskfaktorer (här kan vetenskapen verkligen hjälpa oss), vilka de som gör riskbedömningarna bör ta hänsyn till. Den professionella yrkesmannen (t ex en polisman) gör utifrån checklistan en sammanfattande bedömning och utifrån sin bedömning sätter han eller hon in åtgärder för att skydda presumtiva brottsoffer. Inga mirakelmediciner, inga förutsägelser av framtida återfall, utan ett strukturerat och hårt arbete, men med grunden i vad vetenskapen har lärt oss om vad som är förknippat med risker. henrik belfrage forskningschef vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall, professor i tillämpad kriminologi vid Mittuniversitetet 17

19 Brottsofferjour i fokus Blekinge BOJ sökte upp brottsoffer som inte fått sina skadestånd Under två år har jouren i Blekinge följt upp domar för att undersöka om målsägande har fått ut skadestånd. Om inte, har BOJ erbjudit målsägande hjälp med att kontakta kronofogdemyndighet, försäkringsbolag och Brottsoffermyndigheten. Projektet om ersättning till målsägande har gett många positiva effekter; fler brottsoffer har fått stöd, och jouren har fått förbättrad kontakt med Kronofogdemyndigheten samt bättre kunskap om skadestånd och ersättningsfrågor. Projektledare Rolf Ljungqvist berättar att 35 brottsoffer har fått stöd av BOJ med att gå vidare med sina skadeståndsanspråk. Ett målsägande kunde genom BOJs hjälp få ut ett skadestånd på Flera andra fick också konkret hjälp med ersättningsfrågan. Hela brottsofferjouren i Blekinge har engagerat sig och Rolf Ljungvist och hans medarbetare i projektet, Ingelöv Bruder och Malin Svensson, har fått spetskompetens på skadeståndfrågor. Allra mest påtagligt har kanske ändå den goda kontakten med Kronofogdemyndigheten varit. De har lagt ned en massa jobb för att hjälpa oss samla in uppgifterna. De har skickat domar med skadestånd som har gått i laga kraft, lagt dem i kuvert, betalat portot och varit allmänt hjälpsamma, berömmer Rolf Ljungqvist som menar att Kronofogdemyndighetens samarbetsvilja har varit en förutsättning. Kronofogdemyndigheten har sänt över alla laga kraftvunna domar mellan mars 2003 och december 2005 till jouren. Det blev cirka 550 domar. Jouren tog sedan ut de domar där det rörde sig om skadestånd över kronor. Då kom man ner i 375 domar. Domarna var mer än ett år gamla och därför behövde man ta reda på om skadeståndsfrågan fortfarande var aktuell. Cirka 150 ärenden fanns kvar där målsägande ännu efter ett år ej fått skadestånd. Nu skickade jouren ut ett erbjudande till dessa brottsoffer om att ge stöd och information för att hjälpa dem få ut sitt skadestånd. Av de 100 som svarade BOJ var det 35 som ville ha hjälp. Insamlandet av uppgifterna var egentligen för tidskrävande för ideella medarbetare, erfar Rolf Ljungqvist. Men han menar att det var värt det. För efter detta upplever han att Kronofogdemyndigheten blivit betydligt bättre på att ge information som är begriplig och tydlig till målsäganden. Skadeståndsprocessen frestar på Uppmärksamhet i lokala media om projektet har också bidragit till att fler har hört av sig spontant till jouren för att få hjälp i skadeståndsärenden. För många är det viktigt att till slut få sitt skadestånd. För att sätta punkt för det som har varit. Rolf Ljungqvist tycker att det ställs orimliga krav på brottsoffren som vill ha sitt skadestånd. Få orkar driva ärendet vidare. Även med stöd av BOJ, blev situationen jobbig för brottsoffren. Först får de vänta 3-4 månader på be- Rolf Ljungqvist och Ingelöv Bruder vid brottsofferjouren i Blekinge gick igenom 550 domar för att ta fram vilka brottsoffer som ett år efter dom ännu inte fått skadestånd. Dessa brottsoffer erbjöds stöd av BOJ. 18

20 Brottsofferjour i fokus sked från Brottsoffermyndigheten, sedan får de veta att de får avslag på grund av olika hänvisningar till lagparagrafer och ska komplettera ärendet. Så gör de det och så blir det nya avslag. Blekinge brottsofferjour har ideella medarbetare med juridisk examen. De har kunnat formulera sig på den myndighetssvenska som verkar krävas, säger Rolf Ljungqvist. Han menar att en viktig erfarenhet av projektet är att det är betydligt svårare att få ut en brottsskadeersättning än vad kanske polis, åklagare, domstolar och andra myndigheter känner till. Det är inte bara att skicka in en ansökan till Brottsoffermyndigheten med en polisanmälan som grund, påpekar han. Bra erbjuda stöd efteråt Han är nöjd med projektet, men hade gärna sett en uppföljning ett år efteråt. Hur gick det för de hundratals målsägande som man inte har fått kontakt med? Hur många av dem har fått ersättning och hur många har gett upp? Det kan även vara svårt att veta hur det har gått för dem som man har haft kontakt med och hjälpt eftersom det är en så utdragen process i tid. Projektet i Blekinge visar på ett stort behov av stöd och hjälp med skadeståndsfrågan, menar Rolf Ljungqvist. Han tycker att man egentligen regelmässigt borde begära in domar från Kronofogdemyndigheten. På det sättet kan man fånga upp de målsägande som har behov av information och stöd från BOJ. Men då ska man ha en anställd på jouren om det ska vara görligt, säger Rolf Ljungqvist med tyngden hos en person som har gått igenom 550 domar på ideell basis. Projektet har finansierats genom medel från Brottsofferfonden. Lars-Gunnar Eriksson fortsätter sin kamp för rättvisa för de äldre som utsatts för berdrägeri av en hemvårdare i Storfors. Men tiden går och nu är bara en av tre målsäganden kvar i livet. Fallet Storfors vad hände sedan? Målsägande hinner avlida innan det blir rättegång I fyra år har de polisanmälda bedrägerierna inom hemvården i Storfors legat på utredningsbordet. Två av målsägandena har dött under tiden. Men gode mannen och brottsofferjourarbetaren Lars-Gunnar Ericsson har kämpat vidare för att brottsoffren ska få upprättelse. Lars-Gunnar Ericsson upptäckte, strax efter det att han utsetts till god man för ett äkta par, att paret blivit lurade på kronor av en hemvårdare i arbetsledande ställning. Han polisanmälde händelsen. Detta var i november Hemvårdaren hade redan en anmälan om bedrägeri på sig från samma år. Tidningen Brottsoffer skildrade i nummer 4/2004 att ärendet gick långsamt. Hemvårdaren hade förlorat sitt arbete på grund av tjänstefel, men vare sig kommun eller polis tog reda på om det fanns fler brottsoffer. Det här var alltså år Lars-Gunnar Ericsson, god man och aktiv i Brottsofferjouren i Östra Värmland, försökte driva på ärendet för att få klarhet i om fler vårdtagare lurats. Lars-Gunnar Ericsson har fattat misstankar i minst ett fall till, det handlar om en blind kvinna som två år före sin död hade kronor på bankkontot, men bara en tiondel var kvar efter hennes död. Det var samma hemvårdare som bedragit andra gamla i Storfors som hade förvaltat den blinda kvinnans pengar tiden före hennes död. När dessa uppgifter kom fram polisanmäldes hemvårdaren av Allmänna Arvsfonden genom Kammarkollegiet. JO-kritik mot åklagare och polis Lars-Gunnar Ericsson har försökt ta reda på om fler gamla har blivit bedragna. Han har bett att få kontoutdrag för att undersöka om det går att misstänka fler oegentligheter. Men länge utan gehör. Under åren har polisutredningen bollats mellan olika polisenheter och utredare. Kommunen menade att de avvaktade polisutredningen innan de agerade för att ta reda på om fler brottsoffer fanns. Länsstyrelsen bollade ärendet om kommunens ansvar emellan sina olika enheter. Lars-Gunnar Ericsson drev på fallet och skrev brev till JO som i sin tur kritiserade åklagare och polis för att de tre förundersökningarna mot kvinnan hanterats dåligt samt påpekade att länsstyrelsen brustit i sin roll som övervakare av att kommunen s 19