Krockkuddar i bilen konflikt mellan barns och vuxnas säkerhet?

Transkript

1 VTI notat Krockkuddar i bilen konflikt mellan barns och vuxnas säkerhet? VTI notat Foto: Joakim Östlund, VTI Författare FoU-enhet Projektnummer Projektnamn Uppdragsgivare Åsa Forsman, Helena Hellsten och Torbjörn Falkmer Trafikanters mobilitet och säkerhet Barn och krockkuddar Skyltfonden

2

3 Förord Under de senaste åren har en dramatisk utveckling skett inom fordonsindustrin när det gäller fordonens inre säkerhet. Med anledning av detta uppstår även en mängd frågor. En fråga som många föräldrar ställer är: kan vi låta barnen sitta på platser i bilen som är utrustade med krockkuddar av olika typer? Det är en fråga som inte är alldeles lätt att besvara, då det finns många faktorer att ta hänsyn till. Barnets ålder och längd spelar roll, liksom utformning av fordonsinteriören och placeringen av krockkuddar. En annan viktig aspekt är om och i så fall hur man kan koppla ur krockkuddar för att kunna placera ett barn på en önskad plats i bilen. Detta VTI notat innehåller därför dels en kartläggning av befintliga system, baserad på en enkät riktad till generalagenterna för de mest sålda bilmärkena, dels en genomgång av litteraturen inom området. Förhoppningsvis kan innehållet i VTI notatet öka kunskapen om vad som rekommenderas för barn som färdas i fordon utrustade med krockkuddar av olika typer. Projektet har finansierats av Skyltfonden och vår kontaktperson Anita Ramstedt har varit till stor hjälp under projektets gång. Tack också till Anna Anund, Thomas Turbell, Jan Wenäll och Gunilla Sjöberg, VTI och Anders Lie, Vägverket, som bidragit med värdefulla arbetsinsatser och konstruktiva kommentarer. Dessutom stort tack till de generalagenter som besvarat enkäten. Åsa Forsman har varit huvudförfattare till rapporten i samarbete med Helena Hellsten. Helena har haft omfattande kontakter med generalagenterna för att säkerställa att rätt uppgifter finns angivna i notatet. Som läsare så är det viktigt att komma ihåg att just den typen av uppgifter förändras i samma snabba takt som modellutbudet och teknikutvecklingen, varför generalagenternas enkätsvar bör ses ur ett större perspektiv än bara som en konsumentsammanställning. Linköping april 2003 Torbjörn Falkmer VTI notat

4 VTI notat

5 Innehållsförteckning Sid Sammanfattning 5 Summary 7 1 Ordlista och termer 9 2 Bakgrund Barns behov av speciell skyddsutrustning Barns placering i bilen Krockkudde på passagerarplatsen i framsätet ISOFIX 13 3 Syfte 14 4 Metod Litteratursökning Insamling från generalagenterna Redovisning av resultat 15 5 Resultat Litteraturstudie Situationen i Sverige Situationen i USA Situationen i Australien Generalagenternas uppgifter och rekommendationer Placering av krockkuddar och rekommendationer om placering av bilbarnstolar Urkoppling av krockkudde på passagerarplatsen i framsätet ISOFIX 20 6 Diskussion 21 8 Referenser 24 Bilagor: Bilaga 1: Bilaga 2: Bilaga 3: Enkätunderlag Litteratursökning sökprofil Resultat av insamling från generalagenterna VTI notat

6 VTI notat

7 Sammanfattning Föräldrar som ska transportera sina barn i bil ställs inför en rad olika frågor om barnets placering och fastsättning. Det är svårt att ge entydiga svar på dessa frågor eftersom det finns många faktorer att ta hänsyn till. Det som är den bästa placeringen för barnet om man råkar ut för en kollision kanske inte är lämpligt av andra skäl. Om man som förare är ensam vuxen i bilen med ett litet barn kan man vilja ha barnet bredvid sig i passagerarsätet för att ha så bra uppsikt över det som möjligt. Bilens säkerhetsutrustning är också viktig. Mittplatsen bak i bilen kan vara en bra plats för lite större barn på bälteskudde men det förutsätter att den är utrustad med trepunktsbälte och huvudstöd. På senare år har bilden ytterligare komplicerats i och med införandet av krockkudde på passagerarplatsen fram. Införandet skapar problem eftersom barn inte ska sitta intill en krockkudde som är avsedd att skydda vuxna. Vill man ändå kunna placera barnet bredvid sig i framsätet måste man på något sätt koppla ur kudden. I den här rapporten presenteras en studie om hur den beskrivna konflikten mellan barn och krockkuddar behandlas av olika aktörer. Frågan har studerats dels via litteratur från forskare, myndigheter och trafiksäkerhetsfrämjande organisationer, dels genom kartläggning av generalagenters rekommendationer. Totalt har 62 bilmodeller ingått i kartläggningen och 53 av dessa har krockkudde på passagerarsidan som standard. Man kan dessutom få en sådan krockkudde som tillval i 8 av de resterande 9 modellerna. I Sverige finns det för närvarande ingen reglering av hur eventuell urkoppling av krockkudde på passagerarsidan ska göras och resultatet av studien visar på oenighet mellan olika aktörer. Ett sätt att undvika problemet är att alltid placera barn i baksätet och det är också den placeringen som majoriteten av generalagenterna rekommenderar. Den ståndpunkten delas dock inte av alla; bland annat Vägverket anser att det kan vara bra att placera små barn på passagerarplatsen fram om man som förare är ensam med barnet i bilen. Om man vill koppla ur krockkudden erbjuds olika lösningar av olika biltillverkare. I en del bilmodeller finns möjlighet till manuell i- och urkoppling via nyckel eller med annan typ av omkopplare. I andra modeller kan man få krockkudden permanent urkopplad på verkstad och ytterligare andra kan man beställa utan krockkudde från fabrik. Det finns också några modeller där man varken kan välja bort eller koppla ur krockkudden. I den här frågan har VTI, Folksam forskning och NTF en gemensam policy som går ut på att man inte ska lägga över ansvaret på förare, förälder eller annan icke auktoriserad person genom att tillåta omkopplare till krockkudden. Även Vägverket rekommenderar permanent urkoppling av krockkudden på verkstad om man ska transportera barn på den aktuella platsen. I USA har man ett annat synsätt, där är det obligatoriskt med krockkudde på båda platserna i framsätet och man tillåter endast i undantagsfall installation av en omkopplare så att man själv kan koppla i och ur krockkudden på passagerarsidan fram. Anledningen till att man ogärna tillåter urkoppling av krockkudden är att man inte tycker att vuxna passagerare ska färdas på passagerarplatsen fram utan att skyddas av en krockkudde. Resultatet av studien visar att varken manuell eller permanent urkoppling av krockkudden är något bra alternativ. Det bästa vore en teknisk lösning där krockkudden automatiskt kopplas ur om en bilbarnstol placeras på platsen. Ett par biltillverkare som varit med i den här undersökningen erbjuder sådana lösningar. I de fallen är man dock begränsad till speciella bilbarnstolar som har utvecklats av dessa tillverkare för att systemet ska fungera och respektive tillverkare har sitt VTI notat

8 eget system. För att lösa problemet med barn och krockkuddar skulle det behövas ett enhetligt system för alla bilar och bilbarnstolar. Någon sådan lösning finns dock inte i sikte utan i nuläget står valet mellan manuell och permanent urkoppling. Den oenighet mellan olika aktörer som framkommit i den här studien visar att det krävs fortsatt forskning innan generella rekommendationer kan utarbetas. Speciellt angeläget är att studera vilken typ av urkoppling, manuell eller permanent, som har störst skadereduktionspotential. 6 VTI notat

9 Summary Parents who transport their children in passenger vehicles have to face several questions of how to restrain the child properly and where to place the child. It is difficult to give unambiguous answers to these questions since a number of factors must be considered. The safest place for a child, given that a crash occurs, may not be suitable for other reasons. If you as a driver are alone in the car with a small child, you may want to place the child in the front passenger seat so you will be able to watch over it. The safety equipment of the vehicle is another important factor. The centre rear seat position can be a good place for a somewhat older child on a booster, but this requires that the position is equipped with a lap/shoulder belt and a head restraint. Since children should not be placed in front of an airbag that aims at protecting adults, the issue of transporting children have become even more complicated with the recent introduction of passenger side airbags. If you, nevertheless, want to place the child in the front passenger seat, the airbag must somehow be deactivated. A study of how the conflict between children and airbags are treated by different participants is presented in this report. The issue has been studied partly through literature from researchers, public authorities and traffic safety organisations, partly by a survey of recommendations from Swedish general agents representing different car manufacturers. The survey includes a total of 62 car models and 53 of these have a passenger side airbag as standard equipment. Moreover, 8 of the remaining 9 models have such an airbag as supplementary equipment. There are, at present, no statues in Sweden that regulates deactivation of passenger side airbags and the results of our study demonstrate disagreement between different participants. One way to avoid the problem of deactivation is to always place children in the rear seat and this is in compliance with the recommendations from a majority of the general agents. However, this standpoint is not undisputed; the Swedish National Road Administration (SNRA), among others, are of the opinion that it can be advantageously to place small children in the front passenger seat if the driver is alone in the car with the child. If the passenger airbag should be deactivated, different car manufacturers offer different solutions. Some vehicle models have an on-off switch that makes it possible to temporarily deactivate the airbag when a child is using the seat. For other models is it possible to permanently deactivate the airbag at a repair shop or to order the vehicle without a passenger airbag. However, there are some models for which is it not possible to deactivate the airbag. The Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI), the insurance company Folksam and the National Society for Road Safety (NTF) have a joint policy which states that the responsibility for deactivating the airbag should not be placed on the driver, parent or other non-authorised person by allowing installation of an on-off switch. The SNRA also recommends permanent deactivation of the passenger airbag if children are to be transported on the seat in question. In the U.S., the attitude of deactivation of airbags is very restrictive. Airbags are mandatory on both sides in the front seat of passenger vehicles and on-off switches can only be installed in exceptional cases. Permanent deactivation is never allowed. This attitude is based on the opinion that adult passengers should always be protected by an airbag when seated in the front passenger seat. The results of the study show that neither permanent deactivation nor installation of an on-off switch is a desirable solution. The best option would be a VTI notat

10 technical solution that automatically deactivates the airbag when a child restraint is installed on the seat. Two of the manufacturers included in this study offer such a solution. However, the technical design differs between the manufacturers and the system only works with those child restraints especially developed for that particular design. A general solution of the conflict between children and airbags requires a standardised system for all cars and child restraints. Such a standardised system is not in progress and, at present, the choice is between permanent deactivation and an on-off switch. The disagreement between participants that is revealed in this study shows that further research is required before any general recommendations can be outlined. It would be of particular interest to study which deactivation strategy, permanent deactivation or an on-off switch, that provides the largest benefits from an injury prevention perspective. 8 VTI notat

11 1 Ordlista och termer Myndigheter och organisationer: DOTARS IIHS ISO NHTSA NTF NTSB Department of Transport and Regional Services (Australien) Insurance Institute for Highway Safety (USA) International Standardisation Organisation National Highway Traffic Safety Administration (USA) Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (Sverige) National Transportation Safety Board (USA) Nedan beskrivs och definieras ett antal termer som förekommer i rapporten. Observera att dessa inte är allmänt vedertagna definitioner utan har valts för att passa in i just det här sammanhanget. Barn Bilbarnstol Om inget annat anges avses en person som är så kort att den inte bör sitta på en plats utrustad med krockkudde. Den rekommenderade gränsen är i till exempel Sverige och i USA 140 cm. Används som samlingsbeteckning för babyskydd, bilbarnstolar och bältesstol/kudde om ingen specificering görs. Krockgardiner Är till för att skydda huvudet från islag i dörrsidan, B- och/eller C-stolpe samt tak. Aktiveras av krockvåld från sidan men även av frontalt krockvåld. Krockkudde Manuell urkoppling Permanent urkoppling Sidokrockkudde Tillval Är till för att skydda huvudet och bålen från islag i ratt, instrumentpanel, vindruta, A-stolpe och i viss mån dörrsida vid frontalkollision. Urkoppling som kan utföras av ägaren/föraren med nyckel eller annan typ av omkopplare. Urkoppling av krockkudde på verkstad. Kan ske på flera olika sätt, till exempel genom att kudden tas bort helt eller genom elektronisk urkoppling. Är till för att skydda den åkandes bål vid sidokollisioner. De tillägg till standardutrustningen som kan göras vid nybilsbeställning. Här avses endast tillägg av krockkuddar, sidokrockkuddar och/eller krockgardiner. VTI notat

12 2 Bakgrund 2.1 Barns behov av speciell skyddsutrustning Barn kräver speciell skyddsutrustning när de färdas i bil eftersom deras anatomi medför att de utsätts för andra risker än vad vuxna gör vid en kollision (Baker, 1979; Evans, 1991). Barnets anatomi avviker från den vuxnes, inte bara till storleken, utan även vad gäller proportioner av de olika kroppssegmenten (Tingvall, 1987). Huvudets storlek i förhållande till hela kroppen skiljer sig markant mellan barn och vuxna, både med avseende på längd och vikt. Hos ett nyfött barn motsvarar huvudets längd en fjärdedel av den totala kroppslängden medan motsvarande relation hos en vuxen är en sjundedel. Huvudets vikt i förhållande till hela kroppsvikten illustreras i figur 1. Där ser man att huvudets andel av den totala vikten varierar mellan 25 procent för ett 18 månader gammalt barn och endast 6 procent för en vuxen (Hove-Christensen & Poulsen, 1982). Den förhållandevis stora vikten som utgörs av barnets huvud ska balanseras av ett klent och outvecklat muskulärt system (Shaw, 1987). Skallskador i samband med trafikolyckor är därför betydligt vanligare hos barn än hos vuxna. Vid en genomgång av alla olyckor i Sverige där barn omkommit under perioden januari 1992 juni 1997 så visade sig skallskador vara den klart dominerande dödsorsaken (Wenäll, 2001). Även risken för nackskador är större för ett barn än för vuxna (Shaw, 1987). 30% 25% 21% 24% 25% Andel (%) 20% 15% 10% 5% 18% 16% 11% 6% 0% nyfödd 9 månader 18 månader 3 år 6 år 10 år vuxen Ålder Figur 1 Huvudets vikt i förhållande till hela kroppens vikt vid olika åldrar. Förutom olikheter i kroppsproportioner finns en rad andra anatomiska skillnader mellan barn och vuxna. Till exempel är ryggradens kotor inte färdigutvecklade hos barn vilket innebär att yttre våld istället belastar ligamenten i viss mån. Detta i sin tur kan orsaka ryggmärgsskador. Även bäckenet är annorlunda hos barnet, då spina iliaca anterior superior, ett utskott på övre bäckenbenskanten (figur 2), saknas hos barn upp till 10 år (Tingvall, 1987). Avsaknaden av detta utskott gör att en av höftbältets funktioner, att förhindra underglidning vid frontalkollision, reduceras. En utförligare beskrivning av barns speciella risker vid transporter finns i Falkmer et al. (2003). 10 VTI notat

13 Figur 2 Pilen indikerar ett utskott på övre bäckenbenskanten, spina iliaca anterior superior, hos en vuxen person och dess relation till korrekt applicering av bältets höftdel mot kroppen. Bilden är hämtad ur Wevers (1983). Barns speciella förutsättningar gör att det är extra viktigt att just de använder trepunktsbälte vid framåtvänt åkande. Då stabiliseras bålen, tack vare att trepunktsbältet går över bröstbenet och därmed sprider ut kollisionsvåldet över bröstkorgen. Allra bäst är dock att ta hjälp av yttre stabiliserande funktioner, det vill säga bilbarnstolen man färdas i. I över hälften av alla kollisioner kommer kollisionsvåldet framifrån eller snett framifrån (Lekander, 2003). Kan man fördela våldet över hela barnets bål, bäcken och huvud i lika grad så blir den momentana kraften i en punkt avsevärt lägre än om den bara ska fördelas över de ytor som täcks av ett bälte. Det är av denna anledning som barn bör sitta bakåtvända till så hög ålder som möjligt. En studie presenterad av Tingvall (1987) visade att en bakåtvänd bilbarnstol har en skadereducerande effekt på cirka 90 procent i förhållande till om barnet är helt obältat. Liknande resultat redovisas av Turbell (1991). Motsvarande siffra för en framåtvänd bilbarnstol är cirka 60 procent (Tingvall, 1987). Barn bör sitta bakåtvända så länge det finns utrymme i bilen, helst upp till 4 5 års ålder. För äldre barn finns speciella bältesstolar och bälteskuddar som kan användas tills barnet är cirka år. Den typen av skyddsutrustning hjälper till att förhindra underglidning och att anpassa bilens trepunktsbälte till barnets kropp genom att lyfta upp barnet till en nivå där vuxenbältet får lämplig geometri över kroppen. En mer omfattande beskrivning av några typer av skyddsutrustning för barn finns i bilaga 1. I Trafikförordningen (Näringsdepartementet, 1998) återfinns bestämmelser om bältesanvändning och användning av skyddsutrustning för barn i bil 1. När det gäller särskild skyddsanordning föreskriver lagen att barn skall till och med det år de fyller sex år använda bilbarnstol, bälteskudde eller annan särskild skyddsanordning för barn i stället för eller tillsammans med bilbältet. Om ett barn färdas tillfälligt i ett fordon som saknar särskild skyddsanordning, skall barnet i 1 Trafikförordningen utfärdades och ersätter Vägtrafikkungörelsen (1972:603) som upphävdes Vad som i författningarna sägs om Vägtrafikkungörelsen syftar således numera på Trafikförordningen. Bestämmelserna om bältesanvändning reviderades och återfinns i SFS 1998:1276 kap 4, 10. VTI notat

14 stället använda bilbältet när det är möjligt. Dessutom säger lagen att föraren skall se till att passagerare som är under femton år använder bilbälte eller annan särskild skyddsanordning i enlighet med bestämmelserna. 2.2 Barns placering i bilen Det har länge ansetts att barn rent generellt är bättre skyddade i baksätet än i framsätet om man bara ser till riskerna vid en kollision; speciellt mittplatsen bak har bedömts säker eftersom man då är placerad som längst ifrån alla möjliga islagsplatser (Weber, 2000; Vägverket, 2003a). Att baksätet är säkrare än framsätet stöds också av relativt nya olycksanalyser från USA (Sweitzer, Rink, Corey & Goldsmith, 2002; Winston, Durbin, Kallan & Elliott, 2001). Effekten är tydligast vid frontalkollisioner, medan resultaten för sidokollisioner och påkörning bakifrån är mer osäkra. Berg et al. (2000) har studerat frontalkollisioner och övriga kollisioner var för sig. Det visade sig att baksätet var den säkraste platsen oavsett typ av kollision. En studie av Braver et al. (1998) visade dock att framsätet var säkrare vid påkörning bakifrån, medan baksätet var bättre i övriga fall. Durbin et al. (2001) har studerat sidokollisioner och kommit fram till att baksätet är säkrare än framsätet om kollisionen sker på den sida där barnet sitter. Sker kollisionen på motsatt sida är det ingen skillnad i säkerhet mellan fram- och baksäte. I Sverige färdas barn som växt ur babyskydden oftast i bakåtvänd bilbarnstol medan barn i USA i regel sitter framåtvända. Det gör att olycksanalyser från USA inte är direkt överförbara till svenska förhållanden och den praktiska relevansen av resultaten från dessa analyser är omtvistad. Rekommendationen i Sverige är att barn ska sitta bakåtvända till så hög ålder som möjligt. Enligt resultat från Folksams forskningsavdelning är passagerarplatsen fram den bästa platsen för en bakåtvänd stol (Folksam, 2003). Det beror på att om stolen lutas mot instrumentpanelen ger det en mycket fördelaktig uppbromsning med låg belastning på barnet. Även av utrymmesskäl är det bra att placera stolen i framsätet, eftersom baksätet oftast är trängre i längdled vilket medför risk att barnet måste vändas framåt för tidigt. Dock rekommenderas mittplats bak med trepunktsbälte för barn som sitter framåtvänt på bälteskudde eller bältesstol (Folksam, 2003). I Vägverkets informationsbroschyr om hur man skyddar sitt barn i bilen (Vägverket, 2003a) konstateras att om man är ensam vuxen med ett litet barn kan det upplevas tryggt att ha barnet bredvid sig i framsätet för att ha så bra uppsikt som möjligt. Är man två vuxna med ett barn som sitter i babyskydd rekommenderas att barnet och en vuxen åker i baksätet. 2.3 Krockkudde på passagerarplatsen i framsätet Frågan om barns placering i bilen har fått ny aktualitet i och med att bilarna numera utrustas med krockkudde även på passagerarplatsen fram. Anledningen till det är att man vill ge så bra skydd som möjligt åt vuxna passagerare. Barn som placeras på en sådan plats utsätts däremot för stora risker om kudden skulle lösas ut (Turbell, Lowne, Lundell & Tingvall, 1993; Weber, 1993; Weber, 2000; Ziernicki, Finocchiaro, Hamernik & Fenton, 1997). Barn i bakåtvända stolar är speciellt utsatta eftersom de är placerade så nära den plats där krockkudden är monterad. När kudden utlöses sker expansionen med så hög hastighet att barnet kan få dödliga skador när barnstolen träffas (Weber, 2000). Även barn som sitter framåtvända utsätts för en viss risk och den allmänna rekommendationen i 12 VTI notat

15 Sverige är att ingen person kortare än 140 cm ska placeras på passagerarsidan fram om platsen är utrustad med krockkudde (Vägverket, 2003a). I USA, där det sedan flera år är obligatoriskt med krockkudde på passagerarplatsen fram, har totalt 135 barn rapporterats omkomna fram till och med år 2002 på grund av att krockkudden utlösts (NHTSA, 2003a). De allra flesta av dessa barn, 101 stycken, var inte fastspända eller felaktigt fastspända, medan 22 stycken satt i bakåtvänt babyskydd. Enligt uppgift från maj 2001 finns inte några sådana dödsfall rapporterade i Sverige (Socialstyrelsen, 2001). Det uppstår alltså en konflikt mellan att skydda vuxna passagerare och att skydda barn i bilen. En lösning är att alltid placera barnet i baksätet men som nämnts ovan är det inte alltid det bästa alternativet. Om man vill kunna placera barnet i framsätet måste man koppla ur krockkudden, det kan ske via permanent demontering eller via manuell urkoppling där man med en nyckel eller liknande själv kan koppla i och ur kudden. Fördelen med manuell urkoppling är att man kan aktivera kudden när en vuxen person sitter på platsen, nackdelen är att man lägger över ansvaret för i- och urkoppling på den som kör bilen. I Sverige finns i nuläget ingen reglering av hur urkopplingen ska göras, vilket har medfört att olika biltillverkare hanterar frågan på olika sätt. 2.4 ISOFIX I slutet på 1980-talet startade en arbetsgrupp inom ISO (the International Standardisation Organisation) som skulle verka för en internationell harmonisering och standardisering när det gäller barnsäkerhet i personbilar (Lundell, Claesson & Turbell, 1993). Ett av syftena var att minska fel- och ickeanvändning av olika typer av bilbarnstolar genom förenklade och standardiserade metoder. Under 1990 påbörjades arbetet med att ta fram ett system (ISOFIX) som består av speciella fästen som är fast monterade i bilen. I dessa fästen ska man sedan enkelt kunna sätta i en bilbarnstol. Några av de första prototyperna beskrivs av Turbell et al. (1993). Standardiseringsarbetet färdigställdes 1999 (Weber, 2000). Bilbarnstolar avsedda för montering i dessa fästpunkter har hittills bara kunnat godkännas ihop med en speciell bilmodell men nu finns ändringsförslag till det europeiska barnstolsreglementet (Economic Commission for Europe) som gör att bilbarnstolar kan godkännas generellt för montering i alla bilar med ISOFIXfästen. Den exakta innebörden av dessa ändringar liksom datum för ikraftträdande är inte fastställda. I USA har man utvecklat ett eget system som kallas LATCH (Lower Anchors and Tethers for CHildren). Det systemet bygger på ISOFIX-standarden men med vissa modifikationer. ISOFIX består av två undre förankringspunkter som sitter mellan stoldynan och ryggstödet (ISO, 2000). LATCH-systemet innefattar också en övre förankringspunkt för fastsättning av bilbarnstolens överdel. För alla bilar och bilbarnstolar tillverkade efter 1 september 2002 är detta system obligatoriskt både i USA (U.S. Department of Transportation & NHTSA(a)) och Kanada (Transport Canada). VTI notat

16 3 Syfte Syftet med den studie som presenteras här är att jämföra olika aktörers rekommendationer för hur problemet med krockkudde på passagerarplatsen fram ska hanteras. Frågan har studerats dels via litteratur från forskare, myndigheter och trafiksäkerhetsfrämjande organisationer, dels genom kartläggning av generalagenternas rekommendationer. Tyngdpunkten ligger på svenska förhållanden, men jämförelser görs med andra länder, främst USA som har en omfattande lagstiftning på området. Vi har också kartlagt i vilken utsträckning ISOFIX-fästen finns installerade i de olika bilmodellerna och om det finns tillhörande stolar som kan användas i dessa fästen. 4 Metod 4.1 Litteratursökning Litteratursökningen gjordes i VTIs bibliotekskatalog TRAX samt i de internationella databaserna ITRD och TRIS. Sökorden finns redovisade i bilaga 2. Information och rekommendationer från myndigheter och andra organisationer har sökts via deras respektive hemsidor. Det finns en risk att dessa källor förändras eller försvinner så att det inte går att hitta originalmaterialet. Vi har ändå valt att referera till hemsidorna i de fall vi inte har hittat någon annan källa. Eftersom vi inte vet när materialet ursprungligen publicerades har vi refererat till det år informationen hämtades från hemsidan. 4.2 Insamling från generalagenterna För att få aktuell information om vilka rekommendationer och bestämmelser som gäller för olika bilmärken och modeller kontaktades svenska generalagenter. En lista över kontaktpersoner för olika agenter fick vi via BIL Swedens hemsida, Bil Sweden är en branschorganisation för företag som tillverkar och importerar personbilar, lastbilar och bussar. Enligt uppgift på hemsidan står medlemmarna i BIL Sweden för 99 procent av nybilsregistreringen i Sverige. För att få ett hanterligt antal generalagenter men ändå täcka in de bilmodeller som står för de stora försäljningsvolymerna utgick vi från listan över antal nyregistrerade personbilar under januari 2002 september De 50 mest sålda bilmodellerna valdes ut och respektive generalagent kontaktades. Varje generalagent lämnade information om de bilmodeller som valts ut och i vissa fall även om några andra modeller av samma märke, både sådana som låg nära 50 i topp på listan och nya modeller som var på väg upp i listan. Totalt omfattar studien 62 bilmodeller från 23 olika fordonstillverkare. Efter en inledande telefonkontakt med ansvarig kontaktperson faxade vi över en enkät samt informationsmaterial om olika typer av bilbarnstolar och en skiss över krockkuddars möjliga placering, se bilaga 1. Senare samma dag togs ny telefonkontakt för att samla in svaren på frågorna. Vissa generalagenter valde att istället skicka in svaren via e-post. De frågeställningar som behandlades var: Förekomst och placering av krockkuddar och krockgardiner i respektive bilmodell 14 VTI notat

17 Rekommendationer om var olika typer av bilbarnstolar ska placeras i olika bilmodeller. De aktuella typerna är; babyskydd (0 till 9 månader), barnstol (9 månader till ca 4 5 år) samt bältesstol/bälteskudde (ca 4 5 år till ca år) Möjligheter till urkoppling av krockkudde på passagerarsidan. Flertalet av kontaktpersonerna uppgav även information om ISOFIX-fästen, fastän denna fråga inte fanns med i enkäten. Svaren på samtliga frågor gäller antingen för 2002 eller 2003 års modeller. Efter att vi hade sammanställt uppgifterna fick kontaktpersonerna tillfälle att kontrollera och komplettera informationen. Vissa kompletterande uppgifter hämtades också från respektive biltillverkares hemsida. 4.3 Redovisning av resultat Samtliga svar som inkommit avseende de modeller som ingår i undersökningen redovisas i bilaga 3. Det viktigaste för oss har varit att få en helhetsbild av situationen på bilmarknaden, inte att studera uppgifter om enskilda bilmodeller. Därför har vi valt att inte referera till specifika biltillverkare och bilmodeller när vi beskriver och diskuterar resultaten. I bilaga 3 redovisas dock resultaten för varje enskild bilmodell. Olika generalagenter har lämnat olika mycket information och vi har redovisat det vi fått in. Därför finns det kommentarer om urkoppling av krockkuddar för vissa bilmärken och inte för andra. Finns inga kommentarer om till exempel hur urkopplingen på verkstad går till betyder det att vi inte vet om det finns någon speciell procedur för detta eller inte. Samma princip gäller för ISOFIX. När det gäller förekomst av krockkuddar och rekommendationer för placering av barn i bilen har vi komplett information för alla bilmodeller. Förändringar sker hela tiden både vad gäller installation av krockkuddar och ISOFIX-fästen och två på varandra följande årsmodeller kan se olika ut. Eftersom en del generalagenter har lämnat uppgifter om 2002 års modeller och en del om 2003 års modeller ska man vara försiktig med att jämföra resultaten mellan enskilda bilmodeller. VTI notat

18 5 Resultat 5.1 Litteraturstudie Konflikten mellan barn och krockkuddar hanteras olika i olika länder. Här beskriver vi situationen i Sverige, USA och Australien Situationen i Sverige Enligt Vägverkets författningssamling (Vägverket, 1995) får inte bakåtvänd skyddsanordning monteras eller användas på sittplats utrustad med krockkudde. Detta gäller dock inte om krockkudden automatiskt sätts ur funktion när en bakåtvänd skyddsanordning används. Undantag görs också för bilar där krockkudden satts ur funktion för sittplatsen ifråga under förutsättning att bilen är försedd med ett märke som tydligt upplyser om detta. Ett sådant märke ska innehålla en text som bör ha följande lydelse: "VARNING! Krockkudden på denna sittplats är satt ur funktion!" Vidare sägs att en bil som är utrustad med krockkudde på sittplats för passagerare skall vara försedd med ett märke som på ett tydligt sätt varnar för den fara det innebär att montera och använda bakåtvänd skyddsanordning för barn på denna sittplats. Märket ska vara väl synligt i anslutning till den sittplats som avses. I Sverige finns en potentiell risk för att barn ska skadas av utlösande krockkuddar eftersom det är vanligt att barn placeras i framsätet. Anund et al. (1998) genomförde under 1998 en enkätundersökning riktad till föräldrar i Sverige med barn upp till 10 år. Enligt resultaten från den undersökningen var 68 procent av barnen i åldersgruppen upp till 1 år vanligen placerade i framsätet. För 1 2 åringar var motsvarande siffra 54 procent, medan endast 6 procent av barnen i åldersgruppen 3 9 år satt i framsätet. I den tidigare refererade studien över olyckor i Sverige där barn omkommit (Wenäll, 2001) visade det sig att 56 barn i åldersgruppen upp till och med 10 år omkommit. Av dessa var cirka 18 (32 procent) placerade i framsätet, i en del fall gick det inte att rekonstruera barnets placering. Vägverket rekommenderar på sin hemsida att krockkudden kopplas ur om det finns någon som helst misstanke om att ett barn eller en kortvuxen person någon gång måste sitta i framsätet. Det finns inga föreskrifter som behandlar hur urkoppling av krockkudde ska ske utan konsumenterna hänvisas till de auktoriserade återförsäljarna för respektive bilmärke. NTF har på sin hemsida (VTI, Folksam Forskning & NTF, 2003) publicerat en gemensam policy från VTI, Folksam forskning och NTF och deras ståndpunkt är att ansvaret bör ligga på tillverkaren. Ansvaret för urkoppling måste ligga helt hos biltillverkaren eller bilimportören. Vi accepterar därför inte urkoppling via nyckel eller annan form av strömbrytare, som aktiveras av förälder, förare eller annan icke auktoriserad person. Vi anser att biltillverkare eller bilimportörer skriftligt ska garantera att urkoppling skett på ett tillförlitligt sätt Situationen i USA Alla personbilar tillverkade efter 1 september 1997 som säljs i USA måste vara utrustade med dubbla krockkuddar, alltså både på förarplatsen och på passagerar- 16 VTI notat

19 platsen i framsätet (U.S. Department of Transportation & NHTSA(b)). Från 1 september 1998 gäller det också för lätt lastbil. Barn kan då endast placeras i baksätet och NHTSAs rekommendation är att detta ska gälla för barn upp till och med att de är 12 år gamla. Det finns dock möjlighet att få tillstånd att i efterhand installera en omkopplare som gör det möjligt att själv koppla i och ur krockkudden (U.S. Department of Transportation & NHTSA(c)). Ett sådant tillstånd kan man få om man tillhör en viss riskgrupp och det sker en prövning av varje enskilt fall. Det finns fyra sådana riskgrupper; (i) personer som måste transportera spädbarn i bakåtvända babystolar i framsätet; (ii) personer som måste transportera barn upp till 12 år i framsätet; (iii) förare som inte kan placera sig mer än 10 inch (ca 25 cm) från krockkudden som är installerad i ratten och (iv) personer som av medicinska skäl bedöms utsättas sig för så stor risk om krockkudden utlöses att fördelarna med krockkudden inte uppväger den risken (NHTSA, 2003b). Precis som i Sverige finns också omfattande föreskrifter om varningsskyltar. I USA har man alltså valt att installera omkopplare för manuell urkoppling i stället för att koppla ur krockkudden permanent. Anledningen till det är att man anser att det är viktigt att kudden är inkopplad när det sitter en person som inte tillhör någon riskgrupp på den aktuella platsen (U.S. Department of Transportation & NHTSA(c)). Som en uppföljning av lagen har nyligen en utvärdering gjorts för att ta reda på hur stor felanvändningen är i fordon med omkopplare (Morgan, 2001). Utvärderingen bygger på en observationsstudie i fyra stater. Studien omfattade lätta lastbilar eftersom de nästan alltid har en omkopplare installerad. Totalt undersöktes lastbilar varav med en vuxen passagerare, 497 med ett barn som passagerare och resterande 23 med spädbarn på passagerarplatsen fram. I bilar med vuxna passagerare satt cirka 18 procent framför en urkopplad krockkudde och i bilar med barn (0 12 år) på passagerarplasten satt cirka 46 procent framför en inkopplad krockkudde. Av de 23 spädbarn som ingick i studien satt dock endast 2 framför en inkopplad krockkudde Situationen i Australien De problem som rapporterats från USA om barn och krockkuddar existerar inte i Australien enligt DOTARS (2003). Inga skador på vare sig vuxna eller barn på grund av utlösande krockkuddar har heller rapporterats där. I Australien har man ända sedan 1970-talet krävt av biltillverkarna att de ska tillhandahålla ett system för fastsättning av bilbarnstolar som förutom säkerhetsbältet även inkluderar en övre förankringspunkt (top tether). Fastsättningsanordningen till denna kan bara monteras i bilens baksäte vilket medför att alla barn i bilbarnstol färdas i baksätet. Man har också en annan typ av krockkuddar som löses ut med mindre kraft och har större utblåsningshål än amerikanska krockkuddar och därför är mjukare. Därmed minskar risken även för småväxta personer att skadas. Den enda rekommendationen som ges är att man ska placera sig minst 30 cm från den plats där krockkudden är monterad. 5.2 Generalagenternas uppgifter och rekommendationer Placering av krockkuddar och rekommendationer om placering av bilbarnstolar De 62 bilmodeller som ingick i undersökningen klassades in i 9 olika klasser, se bilaga 1. Det visade sig att ingen av de utvalda modellerna tillhörde klasserna VTI notat

20 lyxbil eller sportbil, så dessa finns inte med i resultatredovisningen. Fördelningen över de 7 resterande klasserna visas i tabell 1. Majoriteten av bilmodellerna, 45 stycken, återfinns i småbilsklassen, golfklassen 2 eller mellanklassen. Det ger dock inte en rättvis bild av vilken typ av bilar som säljer mest. Studerar man listan över de mest sålda bilarna januari september 2002 så ser man att de två modeller som säljer allra mest tillhör den stora klassen. Tabell 1 Antal bilar av varje biltyp. Biltyp Antal modeller Minsta klassen 1 Småbilsklassen 13 Golfklassen 14 Mellanklassen 18 Stora klassen 6 MPV (Multi Purpose Vehicle) 5 SUV (Sports Utility Vehicle) 5 Totalt 62 Samtliga modeller har krockkudde på förarplatsen som standard. I alla utom 9 modeller finns även krockkudde på passagerarsidan fram. Det går dessutom att få passagerarkrockkudde som tillval i 8 av de resterande 9 modellerna (tabell 2). Den vanligaste varianten är att krockkudden inte är manuellt urkopplingsbar, endast i femton modeller (cirka 24 procent av alla modeller) är det möjligt att själv koppla ur kudden med nyckel eller annan typ av brytare. Tabell 2 Förekomst av krockkudde på passagerarsidan fram. Förekomst av krockkudde på Antal bilmodeller passagerarplatsen fram Krockkudde med manuell urkoppling 15 Krockkudde utan manuell urkoppling 38 Krockkudde finns ej på passagerarplatsen 9 1 Total 62 1 I åtta av de nio modellerna finns krockkudde på passagerarsidan som tillval, ingen av dessa krockkuddar är manuellt urkopplingsbara. 2 Den här beteckningen kan diskuteras eftersom den inte är neutral utan fått namn efter en viss bilmodell. Vi har dock valt att hålla fast vid den här beteckningen eftersom vi använde den i enkäten som skickades ut till generalagenterna. 18 VTI notat

21 I tabell 3 redovisas utöver förekomst av krockkudde på passagerarsidan fram även förekomst av sidokrockkuddar och krockgardiner. Tabell 3 Förekomst av krockkuddar på andra platser än förarplatsen. Passagerarplats fram Manuell urkoppling Ej manuell urkoppling Sidokrockkuddar Fram Bak Krockgardiner Antal bilmodeller 1 Antal bilmodeller 2 X 3 0 X 10 6 X X 6 7 X X X X X 4 4 X X X 4 13 X X 0 0 X X 3 7 X X 4 0 X X X 0 0 X X X 0 0 X X X X 2 4 X X X X Total Samtliga modeller i standardutförande. 2 Modellerna med dess maximala uppsättning av krockkuddar (efter tillval i förekommande fall). Sammanställningen i tabell 3 visar att den vanligaste kombinationen är krockkudde på passagerarplatsen fram samt sidokrockkuddar fram. Den näst vanligaste kombinationen är att det endast finns krockkudde på passagerarsidan fram. Slår man ihop de två kombinationerna täcker man drygt 60 procent av alla bilmodeller, de modellerna fördelar sig över alla biltyper utom den minsta klassen som endast innehåller en modell. Det finns tre modeller som har full utrustning i standardutförande, krockkudde på passagerarplatsen fram, sidokuddar både fram och bak samt krockgardiner. Det är två modeller från den stora klassen och en från mellanklassen. I ytterligare tre modeller kan man få full utrustning efter tillval. En sammanställning av generalagenternas rekommendationer om placering av barn och bilbarnstolar redovisas i tabell 4. En mer detaljerad redovisning finns i bilaga 3, tabell 3. VTI notat

22 Tabell 4 Rekommenderad placering av babyskydd, bilbarnstol respektive bältesstol/kudde. Antal rekommendationer Placering Babyskydd Bilbarnstol Bältesstol/kudde Mitt bak Höger och vänster bak Alla platser i baksätet Alla passagerarplatser i bak och framsätet 2 Ingen rekommendation Total Om bilmodellen har fler än en rad med säten i baksätet avses den första raden. 2 Rekommenderas av två biltillverkare men med vissa förbehåll: Krockkudden på passagerarsidan fram ska vara urkopplad och speciella bilbarnstolar ska används. För nästan alla modeller rekommenderar generalagenterna placering i baksätet, vanligen alla platser bak eller endast vänster och höger plats bak. I de fall rekommendationen gäller ytterplatserna bak beror det på att mittplatsen saknar trepunktsbälte. Två tillverkare rekommenderar alla passagerarplatser i bilen, dock med vissa förbehåll. Framsätet rekommenderas endast om eventuell krockkudde är urkopplad och för vissa speciella bilbarnstolar. En tillverkare ger inga rekommendationer alls Urkoppling av krockkudde på passagerarplatsen i framsätet I 61 av de 62 modellerna som är med i denna undersökning finns krockkudde på passagerarsidan, antingen som standardutrustning eller som tillval. De uppgifter vi har fått angående urkoppling av krockkudden i dessa modeller redovisas i tabell 4 i bilaga 3. De flesta kan kopplas ur på något sätt, antingen finns omkopplare för manuell urkoppling eller så kan permanent urkoppling ske på verkstad. Informationen om urkoppling av passagerarkrockkudden är inte fullständig men för minst 15 av modellerna är det inte möjligt att koppla ur kudden. För ytterligare några modeller gäller att tillverkaren är mycket restriktiv med urkoppling eller har vissa förbehåll, till exempel att urkoppling endast kan ske om inte sidokrockkuddar är installerade. En del av de modeller där det inte går att koppla ur kudden kan beställas utan kudde vid nybilsköp. Två tillverkare som har modeller där det inte går att koppla ur kudden har ett speciellt system där krockkudden automatiskt kopplas ur om det finns en bilbarnstol placerad på platsen. Det fungerar dock endast med barnstolar som har en så kallad transponder och som passar ihop med systemet hos den aktuella bilen. Det gör att man är begränsad till respektive tillverkares egna bilbarnstolar ISOFIX Redovisning av resultat om ISOFIX finns i bilaga 3, tabell 5. Vi har fått information från 14 tillverkare att ISOFIX-fästen finns i alla deras modeller antingen som standard eller som tillval. Endast tre av tillverkarna har angett att de har bilbarnstolar som passar i fästena. I modeller där tillverkaren inte har egna bilbarnstolar finns alltså för närvarande inga stolar som får användas i fästena. 20 VTI notat

23 6 Diskussion Den utredning av problemet med barn och krockkuddar som presenteras i den här rapporten visar att det i Sverige finns viss oenighet mellan olika aktörers ståndpunkter. Det gäller både frågan om var barn ska placeras i bilen och hanteringen av eventuell urkoppling av krockkudden på passagerarsidan fram. Majoriteten av generalagenterna rekommenderar att barn ska placeras i baksätet och de två tillverkare som även rekommenderar framsätet gör det med vissa förbehåll. Den här inställningen stämmer inte överens med rekommendationer från Vägverket som anser att det kan vara bra att placera små barn på passagerarplatsen fram om man som förare är ensam med barnet i bilen (Vägverket, 2003a). Folksam (2003) hävdar dessutom att framsätet är den bästa placeringen för den typ av bakåtvända bilbarnstolar som används när barnet har växt ur babyskydden. De konstaterar också att barn troligen kan bibehålla den bakåtvända position längre upp i åldrarna om de sitter i framsätet, eftersom det ofta finns bättre plats för barnets ben där. Frågan om urkoppling av krockkudden på passagerarplatsen i framsätet hanteras olika av olika tillverkare, en del installerar omkopplare så att den som använder bilen själv kan koppla i och ur krockkudden, en del kopplar ur krockkudden permanent på verkstad medan det hos några inte går att koppla ur krockkudden alls. För vissa bilmodeller som tillhör den sista kategorin går det att beställa ny bil utan krockkudde på passagerarsidan. När det gäller manuell i- och urkoppling av krockkuddar har VTI, Folksam forskning och NTF en gemensam policy som går ut på att man inte ska lägga över ansvaret för i- och urkoppling på föraren genom att tillåta manuell urkoppling. Även Vägverket rekommenderar att man kopplar ur krockkudden permanent på verkstad (Vägverket, 2003b). I USA har man ett annat synsätt; där tillåter man inte permanent urkoppling och är även restriktiv med manuell urkoppling. Anledningen till det är att man inte tycker att vuxna passagerare ska färdas på passagerarplatsen fram utan att skyddas av en krockkudde. Valet mellan manuell och permanent urkoppling kan beskrivas som en konflikt mellan barns och vuxnas säkerhet. Konflikten bygger på antagandet att oavsett vilket system man väljer kommer man att råka ut för en viss felanvändning. Det finns två typer av felanvändning, dels att krockkudden är inkopplad då ett barn sitter på platsen, dels att krockkudden är urkopplad då en vuxen sitter på platsen. En sammanfattning av problematiken illustreras i tabell 5 och efterföljande förklaring. Tabell 5 Krockkuddens verkliga status i relation till korrekt status. Krockkudden borde vara: I verkligheten är krockkudden: I funktion Ur funktion I funktion A B Ur funktion C D A Krockkudden är inkopplad när den ska vara det, alltså när en vuxen person sitter på platsen B Krockkudden är urkopplad men borde vara inkopplad eftersom en vuxen passagerare sitter på platsen. Att krockkudden är urkopplad kan bero på att man glömt eller på annat sätt misslyckats med att koppla in den eller att krockkudden är permanent urkopplad men att man ändå placerar en vuxen där. En undersökning i USA av bilar med manuell urkoppling visade att i VTI notat

24 bilar med vuxna passagerare satt cirka 18 procent framför en urkopplad krockkudde (Morgan, 2001) C Krockkudden är inkopplad men borde inte vara det på grund av att ett barn sitter på platsen. I undersökningen från USA visade det sig att i bilar med barn (0 12 år) på passagerarplasten fram satt cirka 46 procent framför en inkopplad krockkudde D Krockkudden är urkopplad när den ska vara det, alltså när ett barn är placerat på platsen. Om man betraktar tabell 5 utifrån ett barnperspektiv så är felanvändning av typ C den kritiska, allra störst är risken för barn i bakåtvänd skyddsutrustning. En strategi för att minimera fel av typ C är den som de flesta generalagenter anammat; man rekommenderar att barn ska sitta i baksätet. Ser man problemet utifrån Vägverkets rekommendation att det kan vara bra att placera små barn på passagerarplatsen fram i bilen så blir bilden mer komplicerad. Utifrån ett strikt barnperspektiv borde strategin då vara att inte utrusta bilarna med krockkudde på passagerarsidan fram. Byter man perspektiv till ett allmänt trafiksäkerhetsperspektiv så måste man även väga in vuxnas säkerhet i resonemanget och ta hänsyn till fel av typ B. Om man definierar gruppen vuxna som alla bilpassagerare längre än 140 cm, så är det givet att denna grupp både i storlek och i trafikexponering vida överstiger gruppen barn. Det skulle innebära att det är viktigare att få en låg felanvändning av typ B än av typ C. För att få en rättvis jämförelse måste man även väga in riskerna för de olika typerna av felanvändning. Det vill säga risken för att ett barn skadas av en utlösande krockkudde och riskökningen för en vuxen att inte skyddas av en krockkudde vid en kollision. Permanent urkoppling utförd på verkstad eliminerar fel av typ C, vilket är till gagn för barns säkerhet när de färdas i framsätet. Däremot finns det alltså en risk för generellt sett minskad säkerhet för bilpassagerare sittandes fram med denna typ av lösning. Varken manuell eller permanent urkoppling av krockkudden är alltså någon bra lösning enligt ovanstående resonemang. Det bästa vore en teknisk lösning där krockkudden automatiskt kopplas ur om en bilbarnstol placeras på platsen. Ett par biltillverkare som varit med i den här undersökningen erbjuder sådana lösningar. I de fallen är man dock begränsad till speciella bilbarnstolar som har utvecklats av dessa tillverkare för att systemet ska fungera och respektive tillverkare har sitt eget system. För att lösa problemet med barn och krockkuddar skulle det behövas ett enhetligt system för alla bilar och bilbarnstolar. Ett sätt vore att utveckla ISOFIX-standarden så att krockkudden på passagerarsidan fram automatiskt kopplas ur om en bilbarnstol placeras i fästena. Som beskrivs i bakgrunden till den här rapporten har det gjorts ett antal studier om vilken som är den säkraste platsen i bilen för barn. Alla de studierna är dock fokuserade på vad som händer om en kollision inträffar. En annan intressant aspekt är placeringens betydelse som förebyggande åtgärd. Kan en viss placering av barnet leda till ett säkrare trafikbeteende hos föraren? För att få reda på det skulle man behöva testa följande hypoteser: (i) ett barn i bakåtvänd bilbarnstol är lugnare om det åker i framsätet och kan se föraren än om det åker i baksätet, (ii) föraren blir mindre distraherad av ett oroligt barn som sitter i framsätet än ett som sitter i baksätet och blir därmed en säkrare bilförare. I Sverige anger man just barnets behov av tillsyn som ett argument för att placera barn i framsätet. I Australien ser man annorlunda på saken, där måste barn som använder skydds- 22 VTI notat

25 utrustning utöver bilbälte sitta i baksätet (DOTARS, 2003). Även i USA måste de flesta barn sitta i baksätet eftersom man där är mycket restriktiv till att koppla ur krockkudden på passagerarsidan fram. Den oenighet mellan olika aktörer och olika länder som framkommit i den här rapporten visar att det krävs fortsatt forskning inom området innan generella rekommendationer kan utarbetas. Speciellt angeläget är att studera vilken typ av lösning på problemet med krockkuddar, manuell eller permanent urkoppling, som har störst skadereduktionspotential utifrån ett generellt trafiksäkerhetsperspektiv. Vår ambition när det gäller att beskriva situationen på bilmarknaden har varit att ge en bild av hur det ser ut just nu och inte att beskriva hur det sett ut tidigare eller vilka förändringar biltillverkarna planerar framöver. Med tanke på den snabba utvecklingen när det gäller till exempel krockkuddar kan det dock vara svårt att ens beskriva nuläget på ett helt rättvist sätt. Vi började undersökningen i november 2002 och en del tillverkare besvarade frågorna för 2002 års modeller och en del för 2003 års modeller. Informationen avseende vissa bilmodeller kan därför vara inaktuell redan vid utgivningen av den här rapporten. Vi bedömer ändå att uppgifterna är tillräckligt aktuella för syftet med den här studien. Klassificeringen av vilken biltyp respektive modell tillhör gjordes till största del av biltillverkarna själva. Endast om uppgiften saknades gjorde vi en egen bedömning. Eftersom de olika klasserna inte är tydligt definierade kan olika tillverkare ha gjort olika bedömningar. Två lika stora bilar kan ha hamnat i olika klasser och tvärtom. Sådan felklassificering påverkar dock inte slutsatserna i den här rapporten. VTI notat