Växlar och växelprotesters roll på kreditmarknaden under förindustriell tid

Transkript

1 Växlar och växelprotesters roll på kreditmarknaden under förindustriell tid av Magnus Andersson Ekonomisk-historiska institutionen Handelshögskolan vid Göteborgs universitet Ekonomisk-historiska mötet i Uppsala 5-7 mars Session: Handelns förutsättningar och organisation i Norden från medeltid till nutid Abstract Växeln är ett praktiskt betalnings- och kreditmedel. Innan växeln blev användbar inom de senare framväxande affärsbankerna har den fungerat som komplement till andra betalningsmedel på kontinenten i flera århundraden. Det ömsesidiga förtroendet mellan köpmännen ökade, mycket på grund av de regleringar av handeln som förekom. Med en ökad handel uppstår det ibland problem med betalningen av vissa varor och krediter. I min planerade avhandling, 1 undersöker jag genom en fallstudie av Handelshuset Ekman, Göteborgs roll på kreditmarknaden under perioden I det här pappret redogörs dels för en undersökning av bevarade växlar i Ekman & Co:s arkiv år 1810, dels en undersökning om vilka medel, som fanns till hands för att driva in en växelfordran, som inte accepteras eller betalas. Den andra undersökningen bygger på Notarii-publici protokoll som källmaterial. Växeln som betalningsmedel 2 Växeln utvecklades under medeltiden. Den användes till en början för att uppskjuta en betalning från en mässa till en annan. 3 Betalningen för varorna skedde ofta genom växlar, både när det gäller importerade och exporterade varor. Andra möjligheter att betala var genom reverser, assignationer och kontantbetalning. Vid hanteringen av en växel måste en rad moment beaktas. Som grund gäller att en person (A) har en fordran på en person (B). A drar en växel på B. A är utställaren (trassenten) av växeln och B är trassaten. Idén är, att trassaten skall betala utställarens skuld till en annan person på annan ort. Denne person (C) remittenten, som växeln är utställd på, kan när (B) accepterat växeln, kräva in betalning. Acceptanten måste acceptera skriftligt, att han godkänner, att växeln är dragen på honom och därefter måste han betala, när remittenten kräver det. När B accepterat växeln övergår han/hon att istället för trassat, kallas för acceptant. En växel brukar ställas ut i tre exemplar: prima, sekunda och tertio växlar. Numreringen av dupletterna är viktig och att det noteras på sekundaväxeln prima icke och på tertioväxeln, prima icke, 1 Avhandlingens titel: Omvälvningarnas tid. Handelshuset Ekman i Göteborg på kreditmarknaden Delar av undersökningen är tidigare presenterad i olika sammanhang, bl a i artikeln Kreditförbindelser med utgångspunkt från Göteborg. Ekman & Co 1810, kommande i Opuscula Historica Upsaliensa. 3 Ferdinand Braudel (1982), Civilization and capitalism 15 th -18 th Century. Volume II. The Wheels of Commerce..Berkeley, Los Angeles. s

2 sekunda icke 4, eftersom de tre exemplaren annars ses som tre växlar. Det kan innebära, att växelbetalaren tvingas betala tre gånger. 5 En växel kan karakteriseras som ett skriftligt, på kredit beroende omsättningsmedel av stor betydelse inom den internationella handeln. 6 Det finns i betalningshänseende fyra typer av växlar: sådana som betalas vid uppvisande (sikt- eller avistaväxel), viss tid efter uppvisandet (eftersiktsväxel), viss tid efter utställandet (datoväxel) eller på viss dag (dagväxel). Växlar som används vid export- och importaffärer, skall oftast betalas vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet. De är alltså avista- eller eftersiktsväxlar. Växeln har stor användbarhet som betalningsmedel. Den kan endosseras, dvs. överlåtas. Varje person som tagit över växeln, är i slutänden ansvarig för att växeln betalas på förfallodagen, i händelse av att inte trassaten uppfyller sina betalningsförpliktelser. Innehavaren av växeln kräver då den som har överlåtit växeln på honom eller henne. Kedjan av krav bakåt sträcker sig ända till trassenten, som i sista hand är ansvarig för sin utställda växel. Växeln har blivit ett effektivt kreditinstrument, inte minst eftersom växelmål snabbt kan avgöras, enligt växelrätten. 7 Säkerheten ökas för växeln, liksom användbarheten som kreditmedel genom den snabba exekutionen. Växelmottagarens risk minskas, när han kan lösa in växeln när som helst. I äldre tider användes växlar, som kommit till i affärstransaktioner mellan olika handelshus, som betalningsmedel under löptiden. I en hel del fall räckte inte växelns baksida till för alla namn, som skrivits på växeln. Genom att varje person som hade överlåtit växeln, var betalningsansvarig, garanterades att den som sist satt med växeln, skulle få ut sina pengar. 8 Det är viktigt att klargöra varför växlar ställs ut. Växeln är ett säkert sätt att sända pengar. Därav följer att växeln ofta används för betalning i handelsrelationer. Dessutom fungerar växeln som ett kreditinstrument vid utlåning av pengar. Ett ytterligare skäl att använda växlar är, att det är möjligt att tjäna pengar på växelkursdifferenser. 9 Mellanhavandet mellan trassent och trassat kallas täckningsförhållande. Genom att trassaten betalar växeln efter det att trassenten kräver det, uppkommer ett täckningskrav från trassaten mot trassenten. Via en så kallad täckningsklausul på växeln framgår i regel, hur täckningsfrågan skall lösas. Det 4 Rupert Beije (1942), Svenskt banklexikon. Stockholm. s På växlar skrivna på engelska står motsvarande nonpaid och på tyska nicht bezahlt. 5 Beije (1942), s Christina Dalhede (2006), Viner, Kvinnor, Kapital. En 1600-tals handel med potential? Fjärrhandelsfamiljerna Jeronimus Möller i Lübeck och Sibrant Valck i Göteborg. Handelsfamiljer på Stormaktstidens Europamarknad 4. (Göteborg & Partille) s Nordisk familjebok, Band 33, (Stockholm 1922), s Beije, (1942), s Knut Wicksell (1906), Föreläsningar i Nationalekonomi. Första delen, häfte II. Om penningar och kredit. Lund. s Markus A. Denzel (2006), The European Bill of Exchange, Kongresspaper Session 2, Helsingfors. 2

3 rättsliga förhållandet, när växeln ställdes ut (causa), hänger samman med vilket täckningsförhållande som råder. 10 Vid utebliven betalning från växelgäldenären, eller om trassaten inte accepterat växeln, är det möjligt att låta en myndighetsperson offentligt styrka förhållandet. Det förfaringssättet kallas protest. I Göteborg under undersökningsperioden upptas och handläggs protester av Notarius Publicus. Andra myndighetspersoner t.ex. magistratsperson, landsfiskal eller för ändamålet utsedd förrättningsman kan också fungera som handläggare av protester. 11 Kreditförbindelser utifrån bevarade växlar som källa För år 1810 har jag undersökt 84 bevarade växlar i Ekman & Co:s arkiv. I min undersökning av Ekman & Co år 1810 har jag studerat 84 bevarade växlar 1810 och jämfört med noterade växelaffärer i Ekmans räkenskaper. Tabell 1 visar antalet växlar fördelade på utställningsrespektive betalningsort. Av tabellen framgår att Hamburg har en viktig roll, även om London vid den tiden spelar en allt viktigare roll som knutpunkt för finansiella betalningar. Ekonomihistorikern Eli F. Heckscher påpekar angående London som arena för växlar, att han i sina undersökningar av firma J. D. Wahrendorff inte har kunnat belägga växlar på London. 12 Wahrendorff var en Stockholmsbaserad firma, vars export Heckscher följt åren Heckscher menar att svaret till frågan, varför London inte finns med som arena för växlar, kunde ha erhållits i firma Tottie & Arwedsons arkiv, om det inte hade förstörts. I föreliggande undersökning följs den indirekta uppmaningen från Heckscher att bearbeta arkiv från Göteborg, för att där kunna nå fram till ett annat resultat, när det gäller växlar med London som handelspartner. 13 Genom tabell 1 är det möjligt att verifiera ett trettiotal växlar med anknytning till London. London kommer senare att bli den avgörande arenan för den framväxande finansiella revolutionen. Fokus under det här avsnittet är att studera Ekman & Co:s växelaffärer år Växlarna är till överväldigande delen inlösbara i Hamburg respektive London. Det här källmaterialet är ovanligt, därför att det går att följa exakt vart var och en av växlarna tar vägen. På baksidan av växeln kan jag se de endosseringar som genomförs fram till dess att betalning sker. 10 Anders Agell (1971), Växel, check och materiell fordran. Stockholm. s Beije (1942), s Eli F. Heckscher (1949), Sveriges Ekonomiska historia från Gustav Vasa. Andra delen. Det moderna Sveriges grundläggning. Andra halvbandet. Stockholm. s Heckscher (1949), s. 679,

4 Tabell 1. Antal växlar och växelsummor i Ekman & Co:s arkiv år 1810 i Göteborg, ordnade alfabetiskt efter utställnings- och växelort Utställningsort Växelort (betalningsort) Växelsummor Växelsummor Antal Pund H Banko Danska Courant Antal Pund H Banko Danska Courant Altona Brewig Bristol Carlshamn Christiania Christiansand Darlington Diem/Dram/Dunn Drammen East Brigthon East Piise Elseneur (Helsingör) Göteborg Hamburg Hull Köpenhamn Laurvig Leith Leitte Liverpool London Mandal Newcastle Oster Plusoer Riga Skeen Stockholm Stralsund Sunderland Tonsberg Uddevalla Okända 0 0 Summa Källa: GLA, Privatarkiv C6, Ekmanska släktarkivet, Ekman & Co. Anm. Pund=engelska Pund Sterling, H Banko=Hamburger Riksdaler Banko, Danska Courant=danska kronor Courant Tabell 1 visar spridningen av växlar, som jag kunnat belägga genom Ekman & Co:s arkiv för år I undersökningen dominerar Göteborg som utställningsort med 46 växlar. Christiania är en viktig utställningsort med 8 växlar. I övrigt kan en stor spridning konstateras. När det gäller betalningsorter dominerar London och Hamburg med 34 respektive 28 växlar. Hittills 4

5 har 92 % av orterna identifierats. När jag jämför med de vanligaste betalningsorterna i min undersökning av Peter Ekman III , är skillnaderna betydande. Peter Ekman III:s affärspartners fanns i hög grad i Pommern, men också i Hamburg. Handeln från Göteborg sker 1810 däremot till största delen via London och Hamburg. Mitt resultat visar, till skillnad från Heckschers undersökning av firma J. D. Wahrendorff i Stockholm, att London förekommer som betalningsort för växlar. Möjliga bidragande förklaringar är, att min undersökning behandlar förhållandet några år senare och att den gäller Göteborg. Ekman & Co är inblandade i växelaffärerna antingen som remittent eller endossent. När det gäller löptiderna innan växeln måste betalas, spänner de från omedelbar betalning (avista) till löptider på 4 månader. Vanliga löptider är 70 dagar efter sikt, 90 dagar efter sikt och 3 månader efter sikt. Av 28 växlar inlösbara i Hamburg, löper 25 med 70 dagar efter dato, 1 med 8 dagar efter dato, 1 med 57 dagar efter dato samt 1 med 2 månader efter sikt. För de växlar som är inlösbara i London, skiljer sig löptiderna åt. Den vanligaste löptiden är 3 månader efter sikt, med 7 växlar. 4 växlar skall betalas 90 dagar efter sikt och 4 växlar 90 dagar efter dato. Den vanligaste löptiden för Hamburg är 70 dagar, medan den vanligaste för London är 3 månader efter sikt. Att det skiljer på löptider har med förtroende att göra. Ju längre löptider, desto större förtroende har den person som ställer ut växeln, för den person som skall betala. I materialet varierar växelsummorna mellan enskilda växlar från 31 till Hamburger riksdaler banko och från 8 till pund sterling. I tabell 1 framgår att i Göteborg ställs det ut växlar för Hamburger riksdaler banko respektive pund. I Hamburg löser växelinnehavarna in växlar för Hamburger riksdaler banko och i London pund. Staden Altona 15 ligger vid västra Hamburg. Det skulle vara möjligt att räkna in Altonas växelsummor med Hamburgs. Då blir Hamburgs totala växelsumma Hamburger riksdaler banko. Sammanfattningsvis kan vi säga, att London och Hamburg har störst betydelse som betalningsorter. Med den tyske ekonomihistorikern Markus A. Denzels modell som utgångspunkt, fungerar både London och Hamburg som regelbundna betalningsorter. Däremot går det inte i den här undersökningen att fastställa, om växeltransaktionerna löper i motsatt riktning, dvs. om växlar utställda i London eller Hamburg i någon större utsträckning 14 Magnus Andersson, Kreditförbindelser på Europamarknaden. Peter Ekman III 1793 och Ekman & Co Ekonomisk-historiska mötet i Stockholm oktober Session: Den finansiella revolutionen. Stencil. 15 Altona i kungliga delen av danska riksdelen Holstein till Källa: Christina Dalhede

6 är inlösbara i Göteborg eller någon av de andra utställningsorterna i undersökningen. 16 En fråga är, om de båda orterna även under den följande perioden kommer att vara viktiga för handelshusens kreditförbindelser. Växelprotesternas roll på kreditmarknaden Ett antagande är att växelprotester spelade en viktig roll på kreditmarknaden under förindustriell tid. En avgörande fråga är, om växelrätten bidrog till en smidigare kreditmarknad. Ordet växelrätt innebär, att innehavaren (remittent, endossent) av fordringshandlingen har rätt, att vid viss tid erhålla betalning från den som har accepterat att betala till viss person eller order. 17 Ett syfte med förfarandet var, att undvika långa rättstvister. En växelprotest är ett dokument som offentligt visar, att en betalning inte har blivit utförd, trots att ett bindande löfte avgivits. Den som inte har fått betalt, sprider den informationen och meddelar samtidigt, att någon i kedjan före honom/henne kan bli föremål för återgångstalan (regress). Markus A Denzel har använt växelprotestböcker för perioderna och , när han undersökt Bolzano som arena för växelclearing. Bolzano fungerade som centrum för växelaffärer mellan Italien och de norra delarna av Tyskland. 18 En undersökning av den privata kreditmarknaden i Paris betonar notariernas viktiga roll för kreditgivningen. Notariernas hårda regeltillämpning bidrog till att upprätthålla krediternas stabilitet. 19 I länder som Italien, Frankrike och Tyskland, vann notariatsinstitutionen stort genomslag. Det skedde inte i samma utsträckning för Sverige och övriga nordiska länder Markus A. Denzel (2004), The system of Cashless Payment as a Basis for the Commercial Integration of Europe and the World, i Markus A. Denzel (Ed.), From Commercial Communication to Commercial Integration. Middle ages to 19 th Century. Stuttgart. 17 Eller order innebär, att det står remittenten fritt att överlåta växeln till någon annan person, som han/hon bestämmer. 18 Markus A. Denzel (2007), Cashless Payments at the Bolzano Fairs, 1630s to EBHA. 19 Philip T. Hoffman; Gilles Postel-Vinay: Jean-Laurent Rosenthal (1992), Private Credit Market in Paris, The Journal of Economic History, vol. 52. No.2 pp Philip T. Hoffman; Gilles Postel-Vinay: Jean-Laurent Rosenthal (2000), Priceless Markets. The Political Economy of Credit in paris Chicago & London. 20 Nyberg, Klas (2008), Handel och Risk. Fyra uppsatser från Ekonomisk-historiska mötet vid Umeå universitet Uppsala papers in economic history No s

7 Lagstiftningen angående växelprotester I 1748 års växelförordning blev växelprotesten institutionaliserad, genom Notarius Publicus års växelförordning innehåller ett antal artiklar som är viktiga för att förstå, hur lagstiftaren anser, att växelaffärerna ska löpa. I det följande ges kortfattat några exempel. I IV artikeln 3 om växelgodkännaren, står det, att om det föreligger ett ofullständigt godkännande/accepterande av växeln, ska växeln protesteras. Därefter ska växelbrevet tillsammans med protesten återsändas. VI artikeln behandlar växelgodkännande under protest och artikel VIII handlar om uppskovsdagar. En av de viktigaste artiklarna för föreliggande undersökning är artikel IX om växelprotester. Artikel IX innehåller två paragrafer. Den första paragrafen handlar om vem som ska uppta protesten. Utan undantag ska protesten upptas av Notarius Publicus, om denne finns på orten, eller genom stadens Notarius, jämte tillförlitliga vittnen. Den ska upptas innan solen går ner, men inte på söndagar eller helgdagar. Andra paragrafen handlar om utformandet av växelprotesten. I dokumentet ska en avskrift av växeln finnas med, samt de överlåtelser av växelbrevet som har gjorts. Den sökandes gjorda anhållande eller påstående, samt svar och utlåtande som därpå ges, laga förbehåll som å den sökandes vägnar av notarien blir gjort. Artikel XI behandlar utsökning för obetalda eller återgångna växelbrev, så kallad regress eller återgångstalan. 21 När en växel uppvisas för betalning måste det ske i rätt tid. En acceptant som vägrar betala, kan inte bli föremål för protest, om växeln med krav på betalning inte uppvisats i rätt tid. Om det misslyckas på något sätt att få till stånd en växelprotest, förfaller möjligheten till regress. Om det underlåts att uppvisa växeln till betalning, kan den prejudiceras, dvs växelrätten upphör. Regressrätt kommer dock även i fortsättningen att gälla mot acceptanten. 22 Vid återgångstalan har växelinnehavaren rätt att kräva vem han vill av växelgäldenärerna, dvs förmännen 23 I sista hand är utställaren (trassenten ansvarig för sin utställda växel. 24 För vidare undersökningar, som inte besvaras i den här inledande undersökningen av växelprotestprotokoll, kan följande frågor ställas: Finns det växelmål i Rådhusrätten? Om inte gäldenären accepterar ett utslag från Notarius Publicus, är det då möjligt att överklaga? Är det möjligt för en växelborgenär att gå vidare och inge stämning mot gäldenären (acceptanten, 21 Kongl. Maj:ts Förnyade Wäxelstadga af Riksens Ständer Wedertagen, given i Stockholm i Rådkammare den 21 januari 1748, fjärde artikeln om växelprotester. 22 Gunnar Karnell (1969), Växel- och checkrätt. Juridiska föreningen i Stockholm. Stockholm. 23 Förman- en person som överlåtit växeln i tidigare led. Den närmaste förmannen är den som överlåtit växeln på innehavaren. Den person som innehavaren överlåter växeln på kallas efterman. Se t.ex Karnell (1969) s. 13, L Rotschild (1885), Handbok för köpmän, handelsbokhållare och kontorister. Stockholm s Rotschild (1885) s

8 någon av förmännen eller utställaren, beroende på vem som växelprotesten är riktad mot) i en rättsinstans (kämnärsrätten, rådhusrätten)? Hur sker sedan indrivningen av fordringarna? Vilka institut är inblandade? Blir panter tagna som säkerhet för fordringarna? Det praktiska förfarandet vid upptagande av växelprotest Varje växel är utställd på någon namngiven person. När den namngivna personen inte betalat eller accepterat växeln, är det möjligt att låta växeln gå i protest. Med en jurisdisk term har växelinnehavaren rätt till återgångstalan (regress), enligt ovan. För att det ska vara möjligt att väcka återgångstalan, krävs ett bevis för att växeln uppvisats för betalning inom rätt tid och att acceptanten vägrat betala. Det här förfarandet styrks genom en upptagen protest. Gången vid växelprotester är följande: om en växel inte betalas vid anmodan eller om acceptanten vägrar att acceptera en på honom/henne utställd växel, ska en protest inlämnas till Notarius Publicus. Protesten prövas sedan enligt växelrätten. Regleringen av förfarandet medför, att tillämpningen är effektiv och snabb. Vid en protest är det en del formkrav som ska uppfyllas. I källmaterialet som används, inleds protestdokumentet med en avskrift av växeln. Därefter antecknar Notarius Publicus saken i ett formaliserat förtryckt dokument. I dokumentet framgår sökandens namn, vad saken gäller, samt ett krav på acceptanten/växelgäldenären att omedelbart fullgöra sina förpliktelser. När en betalning uteblivit, kan växelinnehavaren efter offentlig protest och inom mycket kort tid, begära att få sin fordran täckt av vem som helst. Det är alltså möjligt att söka vem som helst av utställarentrassenten, acceptanten-trassaten eller endossenterna (se ovan). 25 För att protesten ska vara giltig, krävs enligt lagstiftningen att växeln protesteras inom en viss angiven tid. I källmaterialet från Notarius Publicus framgår, att det är enligt den här gången de handlande agerar. När de får ett utslag av Notarius Publicus, är det betydligt lättare att kräva in sin fordran. Undersökningen av växelprotestmaterialet Databasens uppbyggnad Metoden för undersökningen har varit att skapa en databas 26 för växelprotester för åren och åren Växeln kan vara utställd vid ett tidigare år. Undersökningen utgår från det år, då växeln har blivit protesterad. Växelprotestformulären finns bevarade på 25 Anders Perlinge (2005), Sockenbankiren, s Rotschild (1885), s Databasen är uppbyggd med registerprogrammet Filemaker Pro. 8

9 Landsarkivet i Göteborg. 27 De uppgifter som är intressanta är: datum för protesten, datum för växelns utställande, namnet på den som protesterar, namnet på den som är föremål för protesten, utställarens namn, acceptantens namn, remittentens namn, om protesten gäller accept eller betalning, utställningsort och växelort samt växelsummor i respektive valuta. Med de här olika parametrarna och en del kommentarer från Notarius Publicus är det möjligt att klarlägga vissa kreditförbindelser, som de handlande var en del av på Europas kreditmarknad. Kommentarerna och förklaringarna om affärerna är i många fall uttömmande. Syftet med undersökningen är att jämföra den gällande lagstiftningen med dess regler och instruktioner om hur växeln ska användas med hur myndigheterna hanterar växelprotester. Jämförelse mellan undersökningsperioderna respektive Resultaten från undersökningen av växelprotestmaterialet är preliminära och inte fullständiga. I det följande redovisas därför endast ett fåtal resultat. I en del fall är växeln överlåten redan innan den är accepterad. Ibland väljer då växelinnehavaren att protestera mot remittenten, dvs den närmast före i växelkedjan. I andra fall är protesten riktad mot acceptanten för att uppnå accept. I de fall accept har nekats, lämnas en växelprotest i vissa fall riktad mot utställaren. Tabell 2. Växelprotester fördelade efter utställnings- respektive växelort Utställningsort Växelort (betalningsort) Utställningsort Växelort (betalningsort) Amsterdam Göteborg Hamburg Köpenhamn London Ålborg Övriga Summa Källa: Göteborgs Rådhusrätt och Magistrat tiden intill 1900, Avd 1. Notarii-publici protokoll AIVa:15 Av 10 växlar, som blivit protesterade för perioden med växelort Göteborg, är 9 inlösbara i Hamburg och 1 inlösbar i Amsterdam För perioden är 7 växlar, som blivit protesterade, med växelort Göteborg inlösbara i Hamburg. Totalt har 177 växelprotester för perioden undersökts. De fördelar sig med 131 protester för utebliven betalning och 46 protester för utebliven accept. 27 GLA, Göteborgs Rådhusrätt och Magistrat tiden intill 1900, Avd 1. Notarii-publici protokoll AIVa:15. 9

10 För undersökningsperioden har totalt 139 växelprotester undersökts. Fördelningen är där 74 för utebliven betalning och 65 för utebliven accept. Det kan konstateras en viss spridning av handlare, som är delaktiga i någon form i de här processerna. Peter Ekman III är sökande i 6 växelprotester för betalning under perioden Vidare är Ekman & Co sökande i 2 växelprotester under perioden , 1 för betalning och 1 för accept. Lagstiftningen är utformad på det sättet, att det är nödvändigt att protestera inom en viss tid för att kunna få sin växelfordran utbetald eller accepterad. Om tiden för protestupptagande gått ut, riskerar växelgäldenärens fordran att vara förverkad. Växelprotesten är både ett bevis på att en betalning har felats och en offentlig information till marknaden att växeln inte längre är överlåtelsebar. Exempel på förklaringar till utebliven betalning eller accept Exemplen följer tre teman, som förklaring till varför en växel blir protesterad. Det första temat behandlar frågor där handlaren har avlidit. Andra temat behandlar frågan där växeln inte blivit accepterad, företrädesvis på annan ort (Hamburg i exemplen nedan) än Göteborg, där utställaren söks istället. Tredje temat handlar om vad som händer med växeln vid en handlares konkurs. Växlar rörande Commercerådet C Arwidson sterbhus Minst 6 växlar protesteras mot sterbhuset efter Commercerådet C Arwidson. Efter en kort tid känner alla hans affärskontakter till att han avlidit. Det faktum att de i alla fall stämmer hans sterbhus inför Notarius Publicus, visar vilken institutionell betydelse ämbetet har och med vilken tydlighet växelrätten fungerar. Att växelgäldenärerna omedelbart inger sina protester medför, att de tillhör de fordringsägare, som har rätt att få sin fordran löst ut dödsboet. Det blir alltså ett sätt att bevaka sin del ur förmögenhetsmassan. Växlar som protesteras, utställda av Söderblom Ett fall där Söderblom ställt ut en växel 20 april 1799 i Göteborg på Hamburger riksdaler banko, att betalas i Hamburg av Crayer & Predigård till Emanuel B Bahrman. B Bahrman har sökt utställaren Söderblom för utebliven betalning. Orsaken till att acceptanten Crayer & Predigård inte söks, är att de redan sökts i Hamburg för utebliven accept. När det inte gick att få växeln accepterad i Hamburg, valde Söderblom istället att söka växelns utställare, för att reglera deras inbördes affärsrelation. Ytterligare ett fall där Söderblom ställt ut en växel den 27 april 1799 på 815 Hamburger riksdaler banko med non-accept i Hamburg. Remittenten har då valt att protestera direkt mot 10

11 utställaren Söderström i Göteborg för att av honom få ut betalning. Med växelprotesten följer även krav på tre andra växlar, utställda i Hamburger riksdaler banko och med angivande av en krävd växelkurs. Växlar där det föreligger hot om cession 28 Det första exemplet är en växel utställd I Göteborg den 16 mars 1799 lydande på 400 Hamburger riksdaler banko, utställd av Anders Ahlberg & Co, att betalas av Herr Anders Ahlberg i Hamburg till Imanuel Söderblom. Den 14 juni 1799, anmodar Söderblom Notarius Publicus, att i Söderbloms namn söka Herrar A Ahlberg & Co och av dem begära betalning. Växeln har då tigare blivit protesterad i Hamburg för att begära betalning. Det har inte kommit in någon betalning från Hamburg. Då söks istället utställaren för betalning. Utställaren är i sista led ansvarig för sin utställda växel. Utställaren har låtit meddela, att han hos domaren ansökt om Cessione Bonorum, dvs ansökt om att försättas i konkurs. Andra exemplet på konkurs är en växel utställd i Göteborg av Axel Rejmers den 13 mars 1799 på Hamburger riksdaler Banko, att betalas i Hamburg efter 70 dagar av en Niels Bornhorst. Remittent är Anders Ahlberg & Co. I växelprotesten från den 15 juni 1799 söker Herrar Andersson & Wohlfarht, utställaren Alexander Rejmers, för att få betalt för växeln. I växelavskriften framgår inte hur Andersson & Wohlfarht kommit i besittning av växeln, vilket det borde ha gjort. Utlåtandet från Notarius Publicus visar att Alexander Rejmers underlåtit att följa växelstadgan, eftersom han inte betalat. Ett yttrande har inkommit till Notarius Publicus, om att Alexander Rejmers har ingivit ansökan till domaren om Cessione Bonorum, dvs ansökt om att försättas i konkurs. En dramatisk vändning föreligger i det tredje exemplet. C G Lundgren som var remittent för en växel utställd 2 april 1799 på 300 Hamburger riksdaler Banko, har på något sätt hamnat i skuld hos en Lorents Jenssen. Utställare av växeln var Hegardt & Walenkamp och acceptant G Neckelmann. Växeln har överlåtits på Jenssen. Herr Lundgren kan dock inte betala. Överlåtelsen stipulerar att Jenssen i första hand kräver den, som står i skuld till honom. Lundgren inger i sitt svar, att han varit tvungen att överlåta all sin egendom till borgenärerna, och kan därför inte betala. De offentliga anteckningar som följer på ett protestbrev upprättat av Notarius Publicus, kan i vissa fall vara detaljerade. I en del fall får vi insyn i en enskild handlares privata ekonomiska situation. Exemplen ovan visar att växelrätten fungerar smidigt. Det råder inga oklarheter i 28 Cession innebär att göra konkurs. Bonniers svenska ordbok (1990), s

12 hanteringen av en växelprotest. I protokollet framgår klart vem det är som är sökande och vem som söks. I första exemplet med ett sterbhus, är växelprotesten ett sätt att bevaka rätten till betalning ur den avlidnas förmögenhetsmassa. Vid konkurs är det på samma sätt möjligt att bevaka rätten till medel ur konkursmassan. Om växeln är protesterad mot trassaten och denne ej accepterat eller betalat växeln, är det möjligt att söka trassenten för betalning. Trassenten är enligt lagstiftningen, den som i slutänden är ansvarig för sin utställda växel. Sammanfattande slutdiskussion Undersökningen börjar med en redogörelse för växelns funktion och användningsområden. Det har konstaterats att växeln både är ett betalnings- och kreditinstrument. Pappret består av två empiriska undersökningar, där fokus har varit på dels bevarade växlar från Ekman & Co:s privatarkiv och dels från växelprotestprotokoll från Notarius Publicus. Den första undersökningen är en genomgång av 84 bevarade växlar från 1810, där en relativ stor spridning har konstaterats både när det gäller orter och växelsummor. Resultaten visar att London och Hamburg har haft störst betydelse som betalningsorter. Undersökningen ska utvidgas i min avhandling att också gälla växelöverlåtelser/endosseringar, där det skett. På det sättet utvidgas antalet växelaffärer. Den andra undersökningen bygger på en databas av växelprotestprotokoll för åren och åren , där vissa inledande resultat är redovisade i det här pappret. Växelprotestprotokollet har visat sig vara ett effektivt verktyg i det inledande stadiet, när en växelfordran ska krävas in. Samtidigt som det är ett dokument som offentligt styrker att en betalning inte ägt rum, är det en information om att återgångstalan, kan komma att väckas. Växelprotestprotokollsexemplen visar att det både vid växelgäldenärs konkurs och när växelgäldenären har avlidit är det av största vikt att protestera växeln, för att som fordringsägare ha rätt till medel ur konkursmassan respektive sterbhusets förmögenhetsmassa. Lagstiftningen för undersökningen bygger på 1748 års växelstadga, där det noga redogörs för stegen vid en växelprotest. I pappret har jag redogjort för två empiriska undersökningar under förindustriell tid. Pappret har visat hur växeln fungerar, både som betalnings- och kreditinstrument. Växelprotester är ett effektivt och nödvändigt sätt att agera om det uppstår problem vid regleringar av växelaffärer. Om inte en växelprotest inges inom en viss tid, förverkas rätten till betalning ur växeln. Växelprotesten är både ett bevis på att en betalning har felats och en offentlig information till marknaden att växeln inte längre är överlåtelsebar. 12