Skolans bibliotek. Om att utveckla samarbetet mellan skolbibliotek och arbetslag

Transkript

1 Skolans bibliotek Om att utveckla samarbetet mellan skolbibliotek och arbetslag

2

3 Skolans bibliotek Om att utveckla samarbetet mellan skolbibliotek och arbetslag Malin Ögland Statens kulturråd

4 Fler exemplar kan beställas från: Kulturrådet Distribution Box Stockholm Tfn , fax Statens kulturråd Text: Malin Ögland Foto: Lars Peter Roos Grafisk form: Micael Fröjdlund Printed in Sweden by Berlings Skogs, Trelleborg 2002 ISBN

5 Innehåll Vad är ett skolbibliotek? 5 Vårt projekt 7 Vad behövs i ett funktionellt skolbibliotek? 8 Ett av skolans verktyg 9 Funktionen styr lokalplaneringen 10 Synliggöra skolans material 12 Bredd eller tillgänglighet 13 Lära elever informationssökning 17 Rätt kunskap vid rätt tillfälle 18 Gemensam temaplanering 21 Olika sätt att stimulera till läsning 24 Skapa en bra läsmiljö 25 Metoder för att skapa lugn och ro 26 Viktigt att anpassa nivån 28 Bokprat 30 Gör litteraturen levande 32 Klassuppsättningar 33 Använd de digitala verktygen 34 Biblioteket skolans kulturella nav 37 Vad händer när projektet är slut? 39 Hur går vi vidare? 39 Hur väcker man lusten att lära? 22

6 Ett mål i projektet har varit att verkligen inlemma biblioteket i skolan. Om skolan ska nå läroplanens mål måste alla verksamheter i skolan arbeta i samma riktning.

7 Vad är ett skolbibliotek? I Kulturrådets skolbiblioteksutredning finns en definition: Skolbiblioteket är den eller de platser i eller i direkt anslutning till skolan där det finns resurser i form av medier, teknik och personal för att förmedla söka och värdera information och läsupplevelser av alla slag. Ur Skolbiblioteken i Sverige, sid 10 (Rapport från Statens kulturråd 1999:1) På Gransäterskolan i Håbo har lärare, elever, bibliotekarier och skolledning sedan 1997, då hela skolan byggdes om för att fungera för ett undersökande arbetssätt, arbetat med att utforma ett sådant bibliotek i praktiken. Under två läsår (1999/2000 och 2000/2001) fick skolan bidrag från Statens kulturråd för att utveckla samarbetet mellan skolbiblioteket och lärarnas arbetslag. Bidraget användes till att anställa ytterligare en bibliotekarie, vilket betyder att två bibliotekarier arbetade på heltid i skolan under den här perioden. I Skolans bibliotek berättar Malin Ögland om hur hon och hennes kollegor (Helena Törnberg under det första läsåret som skolan fick stöd från Kulturrådet och Sofia Edenholm under det andra läsåret) har utvecklat bibliotekets olika funktioner. I första hand har arbetet syftat till att tillsammans med lärarna ge eleverna informationskompetens, det vill säga förmåga att söka, välja, kritiskt granska och använda information. 5

8 Malin Ögland jämför arbetet på ett skolbibliotek med sitt tidigare arbete som barnbibliotekarie i Håbo kommun. Det finns likheter, men också avgörande skillnader. Framför allt handlar det om att hon som skolbibliotekarie kan delta i såväl planering som genomförande och utvärdering av undervisningen. På Gransäterskolan har en ambition varit att formulera informationssökningsmål till varje undervisningstema på samma sätt som man formulerar kunskapsmål. Erfarenheterna från Gransäterskolan visar också tydligt att det inte går att skilja det lärfrämjande arbetet från arbetet med informationssökning. Allt hänger ihop. Malin skriver: Jag tänker ofta att skolans stora uppgift idag är att ge barnen struktur / / och om vi tror på det livslånga och livsvida lärandet måste vi visa att de lösa trådarna på något sätt hör ihop. Utifrån arbetet på Gransäterskolan kan ett svar på den inledande frågan bli att ett skolbibliotek är ett bibliotek som ser ut och fungerar på ett sådant sätt att det utgör ett stöd för elevernas lärande och för skolans uppgift att leva upp till läroplanens mål. Det här är en bok om hur ett sådant skolbibliotek kan utformas och utvecklas. Det är ett exempel som förhoppningsvis kan ge idéer och inspiration, men det är ingen mall. Varje skola kräver sin egen lösning. Kristina Rennerstedt Generaldirektör Johanna Hansson Barn- och skolbibliotekskonsulent 6

9 Vårt projekt Under två läsår, och , har Gransäterskolan i Håbo bedrivit ett projekt i syfte att hitta metoder för hur skolbiblioteket ska samarbeta med arbetslagen. Mitt i skolan ligger biblioteket med en heltidsanställd bibliotekarie. Rektors vision har från början varit att bibliotekarien ska ha en pedagogisk funktion snarare än en administrativ. Under projekttiden fick Gransäterskolan bidrag från Statens kulturråd för att utveckla samarbetet mellan skolbibliotek och arbetslag. Bidraget användes till att projektanställa ytterligare en bibliotekarie. Gransäterskolan ligger i Håbo kommun och är en grundskola med 500 elever i åldrarna 6 16 år. Skolan är ombyggd för att passa ett flexibelt, undersökande och elevaktivt arbetssätt. I skolan finns 3 arbetslag uppdelade i 2 arbetsenheter vardera, dvs. 3 arbetsenheter för skolår 0 4 och 3 arbetsenheter för skolår 5 9. På varje arbetsenhet går mellan 80 och 90 elever och 6 8 anställda är knutna till enheten. 7

10 Vad behövs i ett funktionellt skolbibliotek? När Gransäterskolan skulle byggas om 1997 arbetade jag som barnbibliotekarie på Håbo folkbibliotek med övergripande ansvar för skolbiblioteken. I den rollen fick jag möjlighet att titta på ritningarna för ombyggnaden. Jag sa till rektorn att det inte spelade någon roll hur lokalen såg ut. Det viktigaste var vad man hade tänkt att göra i lokalen och att man hade personal för att göra det. Eftersom jag lyckades i min argumentering blev jag anställd som skolbibliotekarie och fick pröva mitt eget uttalande om att lokalens utformning inte har någon betydelse. Gransäterskolans bibliotek består av ett stort rum och två små rum varav det ena var tänkt som förråd och det andra som tyst läsrum. Min vision var att eleverna skulle gå in i biblioteket och ivrigt leta information för att sedan gå in i det tysta rummet och där eftertänksamt läsa. Så skedde inte! Det lilla läsrummet var snarare ett rum för högljudda uppgörelser och bankande på fönstren som vetter ut mot elevcaféet. Vi prövade ett tag att ha det som datarum, men inte heller det fungerade bra. Och som högläsningsrum var det alltför litet och avlångt för att bli mysigt. När projektet började gjorde vi om det lilla rummet till arbetsrum för oss två bibliotekarier och som sådant har rum- 8

11 met använts bra. Jag kan rekommendera att man väljer ett låsbart utrymme för arbetsplats, gärna med glasvägg ut mot biblioteket. Ett av skolans verktyg Det faktum att jag hela tiden rört mig fritt i skolan har gjort att jag ganska snart kom fram till att biblioteket är en funktion snarare än ett rum. Att vi samlar och registrerar materialet i ett rum och kallar det bibliotek är mer en praktisk och ekonomisk lösning. Mycket av det vi gör i biblioteket kan vi lika gärna göra någon annanstans. Det var en slutsats vi drog eftersom biblioteket är så trångt. Med biblioteket i ett rum där många verksamheter ska rymmas, och helst samtidigt, blev dilemmat för oss att antingen låsa rummet när vi t.ex. hade högläsning och därmed stänga ute 485 elever från bokbeståndet (och dessutom hela tiden avbrytas av knackningar på dörren) eller låta dörren vara öppen och hoppas att inga glada elever kommer in och tjoar just som Skorpan tar Jonathan på ryggen för att hoppa. Det blev ohållbart och därför flyttade vi mycket av våra verksamheter ut i grupprummen på enheterna. Det fick också den vinsten att vi ingick i enhetens arbete på ett annat sätt man gick inte bort till biblioteket utan biblioteket kom till enheten. Ett mål i projektet har varit att verkligen inlemma biblioteket i skolan. Biblioteket är inte en parallell verksamhet i skolan. Om skolan ska nå läroplanens mål måste alla verksamheter i skolan arbeta i samma riktning. Biblioteket är ett av de verktyg som skolan har. Om vi hade varit klara över vilken funktion biblioteket i huvudsak skulle ha hade ritningen sett annorlunda ut och också möblerna. Även om vår trångboddhet på sätt och vis påskyndat utvecklingen och insikterna om bibliotekets funktioner så behövs de möjligheter ett extra rum erbjuder. Nu håller skolan på att byggas till och delvis om en gång till och då kommer bib- 9

12 lioteket att få det efterlängtade extra rummet. Våra erfarenheter från det första, omgjorda lilla rummet har styrt våra planer för det nya. Det ska vara tomt på böcker men ha sköna möbler och en yta där man kan visa OH-bilder, film, dia och dataredovisningar. Rummet ska hållas låst när personalen inte är där. Det finns en dörr till rummet både från biblioteket och från fritidsgårdens lokaler. Funktionen styr lokalplaneringen Under projektet har vi kommit fram till att vårt skolbibliotek har följande funktioner: systematisera och marknadsföra skolans material lära elever informationssökning stimulera till läsning lära elever och personal att hantera skolans digitala verktyg utgöra skolans kulturella nav. Många skolbibliotek tenderar att se ut mer som små folkbibliotek än som funktionella skolbibliotek. Om man är klar över vilken funktion man vill att biblioteket ska ha kommer det att styra ritningen av lokalerna, rekryteringen av personal till biblioteket, bibliotekets möblering och inte minst bokbeståndet. Är man bara ute efter att systematisera skolans material och hålla ordning på det så är det kanske en ordningsam person man behöver och inte en bibliotekarie. Vill man satsa på informationssökning och det undersökande arbetssättet behövs en pedagogisk bibliotekarie. Ska man enbart satsa på lässtimulering kanske det inte heller måste vara en bibliotekarie, utan en inläst, barnkär och pedagogisk person. För samtliga funktioner underlättar det definitivt om man är väldigt pigg, uthållig, tålmodig och humoristisk. Egenskaper som blir hårt prövade! En utgångspunkt för projektet var att jag ville driva tesen en bibliotekarie i varje arbetslag dvs. tre bibliotekarier på vår skola. Under tre månader på första projektåret var vi också tre bibliotekarier. 10

13 Om man är klar över bibliotekets funktion kommer det att styra ritningen av lokalerna, rekryteringen av personal, bibliotekets möblering och inte minst bokbeståndet.

14 Vi hade fått lite luft i budgeten och prövade genom att anställa en tredje bibliotekarie. En ägnade sig åt skolår 0 4, en åt skolår 5 9 och en var alltid i biblioteket. Det visade sig vara perfekt. Synliggöra skolans material När folkbiblioteket datoriserade sin katalog 1995 lades alla skolors nyförvärv in i samma katalog. När Gransäterskolan byggdes om 1997 och biblioteket packades ner beslutade man att alla böcker skulle registreras och att skolan skulle satsa på BTJ:s skolmodul efter ombyggnaden. Mycket mark var alltså redan bruten när jag tillträdde i augusti 1997 som skolbibliotekarie. Jag lade ner ganska mycket kraft på att argumentera för att vi skulle registrera allt material på skolan. Jag försökte också samla t.ex. antologier i biblioteket istället för att det skulle stå flera exemplar på varje arbetsenhet. Det visade sig vara väldigt kontroversiellt. Lärare ville inte alls dela med sig. Men jag har förstått att det också har varit en del i en process för lärarna. I början var de mycket osäkra på hur arbetet skulle fungera och ville till varje pris hålla fast vid sitt trygga material och vana metoder. Allteftersom märkte många att det var lättare att gå med sin fråga till biblioteket och då få ett mycket större och varierat material. De märkte också att det var besvärligt att springa mellan enheterna och be att få låna de där fyra exemplaren av antologin. Nytillkomna lärare visste ju inte ens att de fanns! Fyra år senare kommer lärarna själva med material och föreslår att det ska finnas i biblioteket. I efterhand tror jag att det hade varit klokare att inte redan från början driva frågan om att allt material ska registreras i katalogen. Det skapade mest misstänksamhet: Varför ska du registrera den jag vill ju ändå inte låna ut den? Mitt argument att synliggöra allt material höll först när lärarna själva såg en vinst med det. Andra frågor som uppkommit är: Ska läroböcker registreras och lånas ut? Ska vi 12

15 strunta i att registrera utlån? Ska vi strunta i påminnelser och räkningar? På dessa frågor har en sorts mittemellanlösningar uppstått. Nästan inga läromedel har registrerats förutom vid inköp av enstaka exemplar som andra kan ha nytta av. Att registrera alla har bedömts vara en alltför stor apparat och mer en administrativ än pedagogisk syssla. Utlånen registreras av personal från förskolan upp till skolår 2 och av eleverna själva med hjälp av PIN-kod från skolår 3. Om eleverna bara ska ha böckerna en enstaka lektion har de inte behövt registrera dem, så visst har många böcker flutit omkring på skolan. Svinnet är dock inte så stort. Det ska mycket till innan elever börjar stjäla böcker de använt i skolarbetet (och gör de det kanske det var väl använda skattepengar!). Påminnelser och räkningar har delats ut direkt till eleverna. Ingen övertidsavgift tas ut och betalning av räkning krävs endast om det står utom allt tvivel att eleven slarvat bort eller förstört boken. Bredd eller tillgänglighet? Inköp har mestadels skett via internetbokhandlar med leverans till dörren. Vi utrustar böckerna själva. I slutet av projektet gjorde vi också en uppryckning på signummärkning av böckerna något vi struntat i när det gällt att i första hand få ut böckerna fort och lätt. Inköpen har skett mycket informellt. Mestadels har vi på biblioteket enväldigt beslutat om inköpen. Ibland har vi köpt in efter diskussion med enstaka lärare eller lärarlag, ibland på initiativ från lärare och elever. Varje år har alla elever fått ge inköpsförslag utifrån Kulturrådets barnbokskatalog. Från dessa listor har vi köpt i stort sett allt som eleverna önskat ( utgjorde det 5 procent av bokanslaget). När det gäller inköp märkte jag ganska snart att jag var hårt präglad av att ha varit folkbibliotekarie. Man kan säga att jag satsade på bredd framför tillgänglighet. Jag köpte in enstaka exemplar av många titlar vilket kunde leda till att en 13

16 ambitiös elev lånade allt tillgängligt material inom ett ämne. I fortsättningen gjorde jag så att jag köpte in mellan 3 och 25 exemplar per titel beroende på hur bred boken var. Antalet exemplar bestämdes i samråd med lärare. På Bok & Biblioteksmässan 2000 lyssnade jag på Francine Pascal som berättade att hon fick brev från hela världen där flickorna skrev jag känner igen mig precis! Några dagar efter att jag kom hem kom en flicka ur trean in och önskade fler tvillingböcker eftersom de är så verkliga. Att folkbibliotek är lite försiktiga kan jag förstå, men jag tycker inte att skolbiblioteken ska vara det. När vi började jobba lite mer aktivt med Bokjuryn efter jul köpte vi därför in alla Kitty, Tvilling-, och gröna ryggar som vi kunde hitta som kom ut år Vi hann knappt få upp dem ur lådan innan de var utlånade. Nog är väl detta något att fundera över? Visst borde vi i kommunerna diskutera hur vi ska lägga upp inköpen oss emellan! Lärarna borde ta till vara denna spontana läshunger på något sätt. Jag menar naturligtvis inte att vi ska strunta i kvalitet, men jag tror att man kan behöva läsa många olika sorters böcker innan man lär sig att se vad kvalitet kan vara. Man kan ha barnens egen läsning som utgångspunkt för samtal om litteratur. Ofta tas det för givet att alla barn ska förstå att tvillingböckerna har schabloniserade personskildringar, men varför använder vi inte dessa skildringar i undervisningen istället? Och dödar läslusten! säger en kollega. Ja, det kanske är dumt? Kanske ska man bara låta eleverna ha tillgång till böckerna men inte kommentera dem? Låta dem finnas lika självklart som godis på lördag och glass på stranden men inte servera dem till frukost och middag? Jag tror att vi i skolan måste vara lite ödmjuka inför barnens tid. Det är klart att data- och TV-spel, video och såpoperor är mer lättillgängligt för barnen. De läser inte mycket hemma. Varför moralisera över det? Om vi tycker det är viktigt måste vi väl se till att de får läsa i skolan? 14

17 Den tillgång till litteratur av olika slag som nu finns i vårt bibliotek och det faktum att vi två bibliotekarier läser mycket gör att spontana boksamtal ofta uppstår. Det är svårt att belägga, men känslan är att fler läser nu än för fyra år sedan. Utlåningsstatistiken har inte ökat så väldigt mycket men skolan har ungefär 11 procent av folkbibliotekets utlån och 21 utlån/elev och år. Har väl läshunger uppstått kan man överbrygga många svårigheter. Flera elever har t.ex. inte orkat vänta på svenska översättningar av Harry Potter utan läst dem på engelska. På skolan finns också en grupp med så kallade bokstavsbarn som vi kunnat ge väldigt personlig service. I denna grupp finns till exempel en kille som blivit storläsare, men först efter att han gått igenom folkbibliotekets hela lager av Agatha Christie-deckare på talböcker, ett val man inte gjort till en kille i fjärde klass utan att känna honom. 15

18 När man planerar att studera ett visst område bör man också fundera över vilka metoder eleverna behöver lära sig för att hitta den information de behöver.

19 Lära elever informationssökning Första året prövade jag ett progressionsschema i informationskompetens (det vill säga förmåga att söka, sovra och kritiskt granska information) med tanken att eleverna varje år lär sig och övar en metod för att sedan gå ur grundskolan som fullfjädrade informationssökare. Läsåret delades in i tre 12-veckorsperioder och jag följde en enhet i en period i taget. Metoderna lärdes ut under dessa 12 veckor då jag träffade varje grupp två timmar varannan vecka. Vid slutet av läsåret insåg jag att jag hade tänkt fel. Dels lär man sig inte vid påhittade situationer utan precis när nöden kräver, dels blir det konstigt om man bara ska få lov att använda en metod i taget när själva idén egentligen är att använda olika metoder. Mina misstankar om att jag tänkt fel bekräftades också av att elever som jag haft under period ett kom in i biblioteket i slutet av period tre för att söka information och jag sa till en elev: Använd Mediearkivet som jag visade er i höstas. Va, kan man använda det, det trodde jag bara var när vi hade dig? var det förvånade svaret. Det var fel att lägga bibliotekslektionerna separat nästan som ett eget ämne. Många av de äldre eleverna undrade i vilket ämne deras eventuella prestationer på mina lektioner skulle synas. Och vad hände om de struntade helt i att komma? Visst känns det trist att eleverna bara tänker betyg men det kanske inte är så överras- 17

20 kande? Med det i åtanke var det mer överraskande att konstatera att faktiskt nästan ingen skolkade. Från lärarnas synpunkt var det också lektioner som Malin tog hand om och även om en del bidrog med idéer om vad de själva gjorde så var det inte ofta som det handlade om samarbete. I några fall fungerade det väldigt bra, till exempel när vi i en årskurs 9 samarbetade mellan svenska, SO och bibliotek om Sverige Då gick SO-läraren igenom vad som hände i Sverige under denna period, svenskläraren vilka litterära strömningar som fanns då, att det inte var en tillfällighet att Strindberg skrev det han skrev just då och jag visade var i biblioteket och var på Internet de kunde hitta information för att fördjupa sig. För att ge eleverna lite tidsatmosfär bokpratade jag om några romaner som handlar om den här tiden. Jag lärde dessutom eleverna det multimediaprogram som de sedan använde. Resultatet blev att eleverna producerade en CD med en tidsaxel där man kunde klicka sig fram och läsa om olika uppfinningar, kända författare, bokrecensioner och om urbaniseringen och emigrationen. Under år två av projektet valde jag att visserligen hålla kvar vid metoderna men att uttrycka dem på liknande sätt som man gör i läroplanen som mål att sträva emot. Under skolår 5 9 är det meningen att eleverna ska lära sig: hantera ett uppslagsverk förstå klassifikationssystemet använda de internettjänster skolan abonnerar på enklare sökstrategier på Internet känna till ett antal användbara webbplatser på Internet behärska ordbehandling, skanner, digitalkamera och ett presentationsprogram Rätt kunskap vid rätt tillfälle Undervisningen i informationssökning måste ske precis när eleverna behöver det. Inte en vecka före eller efter. Så tanken är att till en temaplanering för- 18

21 utom att planera kunskapsmål också lägga in informationssökningsmål. Det vill säga när man planerar att studera ett visst område ska man också fundera över vilka metoder eleverna behöver lära sig för att hitta den information de behöver. Metoderna varierar naturligtvis beroende på ämne och förkunskaper. Att använda dagstidningar som källa vid ett historiskt tema är inte lika effektivt som att använda ett äldre uppslagsverk. Självklart är detta en erfarenhet som man kan låta eleverna få göra själva, men min övertygelse är att eleverna i dessa åldrar i första hand måste få lyckas när de söker information. Det måste vara lätt för dem att hitta relevant material. Det stora arbetet ligger ju sedan i att bearbeta och sammanställa informationen så att den kan landa som någon slags förståelse och till slut kunskap hos eleven. Den processen är mycket större och kräver mycket av eleven. Därför tycker jag att det är så oerhört viktigt att själva informationssökningen blir lätt och succéartad. Vi ger barn och ungdomar tillgång till mycket information idag, men ofta lämnar vi dem där i ett hav av motstridiga och ibland svårförståeliga fragment. Jag har varit lite osäker på vilken nivå eleverna bör uppnå när jag undervisar i informationssökning. Vad är rimligt att de ska klara? Jag tror att det är mycket bättre att göra det lätt och kort många gånger än ambitiöst och tungt en enstaka gång. Till exempel har jag ofta erbjudit mig att komma in kanske fem minuter i början av ett nytt arbetsområde och berätta vilka avdelningar i biblioteket som kan vara aktuella. Jag har också visat några referensböcker och delat ut lappar med förslag på användbara webbsidor. En sådan genomgång tar inte lång tid att förbereda eller genomföra, men ibland kan det vara den som avgör om det blir kreativ oordning eller frustrerat kaos när eleverna sen strömmar in i biblioteket. Erfarenheten säger mig dock att väldigt många inte lyssnar så koncentrerat vid 19

22 Undervisningen i informationssökning måste ske precis när eleverna behöver det. Inte en vecka före eller en vecka efter.

23 genomgångarna. Att ge chans till bot och bättring och komma tillbaka med samma information vid nästa tema är alltså något man gärna kan bjuda på! Kanske också en fundering över hur man framförde informationen förra gången och hur det kan förändras. Gemensam temaplanering Till detta följer naturligtvis det självklara att lärare och bibliotekarie tillsammans måste planera temaarbetena. Vid gemensam planering där läraren presenterar sin idé kan bibliotekarien till exempel säga: det finns inga böcker lämpliga för åldern att tillgå ändra ämne eller inriktning! det finns inga böcker på vårt bibliotek, men jag köper in! det finns massor av böcker i detta ämne på folkbiblioteket och dessutom massor av artiklar. Jag beställer genast! Vi har massor av material men enhet 3b håller på med samma sak just nu kan du vänta i tre veckor? När jag började på skolan för fyra år sedan och sa att jag ville vara med vid temaplaneringarna såg jag ett gigantiskt frågetecken skimra över lärarnas huvuden. Nu kommer lärarna till mig spontant och säger att de vill att jag ska komma till deras konferens för att delta i planeringen av undervisningen. Inför ett budgetäskande uppskattade jag hur mycket material som skulle behövas om en arbetsenhet (skolår 5 9, ca 80 elever) skulle jobba undersökande och elevaktivt med en världsdel och en historisk period samtidigt och kom fram till en kostnad på kronor. Anslaget höjdes. Det kan vara bra att koppla en mediaplan till biblioteksutvecklingen till exempel en världsdel i taget, en historisk period, däggdjur, svampböcker så att det åtminstone finns ett ämne som man kan jobba succéartat kring i biblioteket. 21

24 Hur väcker man lusten att lära? Arbetsenheter har ofta inlett sina temaarbeten med en inspirationsdag där de i stationer försökt presentera en tidsperiod eller en del av världen på ett så lockande sätt som möjligt. Därefter har grundkursen börjat och sedan får eleven själv välja fördjupning. Det är ofta nu biblioteket praktiskt kommer in, vilket går bra om den gemensamma planeringen skett. Vi har prövat att låta eleverna fylla i en mall för område/frågeställning/redovisning som de ska följa och sedan också utvärdera. Detta har hjälpt eleverna att strukturera arbetet och att behålla fokus. Det har hjälpt dem att förstå att en välformulerad fråga underlättar i sökarbetet. Problemet kan vara att många elever gladeligen kan tröska igenom många arbetsområden utan att några frågor väcks. Kunskapssökandet blir inte meningsfullt. Kanske går det lättare att väcka lusten att ta reda på mer om man får ett verkligt människoöde att anknyta till? På Gransäterskolan har vi därför försökt att knyta en skönlitterär bok till temaarbetena och uppmana till frågeställningar utifrån den. Tidigare har skönlitteraturen endast fungerat som ett komplement och som något som ska redovisas på svenskan med oklar koppling till själva ämnet. Den lust att lära och läsa mer som jag har hoppats på har ofta uteblivit. Jag tycker fortfarande att det här är ett stort område att gå vidare med. Jag skulle vilja att man utgick från en gemensam bok, läste, diskuterade och tog tag i elevernas egna frågor. Hjälpte dem att formulera frågor och därifrån strukturera ett arbete. Utifrån elevernas egna frågor kan sedan läraren göra sin planering och t.ex. anpassa lektioner/föreläsningar efter deras intresseområden. Dit har vi inte kommit. Det är förstås väldigt viktigt att den skönlitterära bok vi valt verkligen engagerar. Läsvana elever klarar av att läsa en eller annan bok som de inte tycker om, men för de som sällan eller aldrig läser är det oerhört viktigt att de böcker som vi rekommenderar håller måttet. Annars kan 22

25 läslusten vara illa ute. Man skulle kunna använda läsvana elever som förläsare. Några elever får i uppgift att läsa ett antal ungdomsböcker inom en viss genre som bibliotekarien plockat fram. Gruppen diskuterar sedan tillsammans vilka böcker som ska användas. Naturligtvis kan man invända att det återigen blir tillrättalagda uppgifter av läraren när den fria sökningen styrs av lärare och bibliotekarier efter tillgång på material istället för att utgå från elevernas egna intressen. För att råda bot på det sticker många lärare emellan med små arbetsområden av typen Mitt val där eleverna själva får forska om något de är intresserade av. För det mesta leder det till den 25:e versionen av Connemaraponnyns mankhöjd eller Porschens historia. Tyvärr tas inte tillfället i akt att planera en sökstrategi ihop med eleven. Jag saknar också ofta samarbete mellan dessa lärare och läraren i svenska. Man kunde ju se det som en utgångspunkt för hur man disponerar en faktatext. Eleven får sällan hjälp att gå vidare, bredda och fördjupa. Han eller hon får inte heller tillfälle att variera sin redovisning, det vill säga att presentera sina kunskaper på ett sätt som fångar intresset hos åhörarna. Många lärare ger uppslagsövningar där eleverna snabbt ska finna svar på en uppgift. Dessa uppgifter är för det mesta tagna fritt ur intet. Om frågorna istället hörde samman skulle eleverna kanske upptäcka att de skilda svaren bildade en helhet. En sådan uppslagsövning kunde ju också vara början till ett nytt tema där själva sökstrategin kunde diskuteras med eleverna. Jag tänker ofta att skolans stora uppgift idag är att ge barnen struktur. Om vi tror på det livslånga och livsvida lärandet måste vi visa att de lösa trådarna på något sätt hör ihop. För vad ska man annars ha dessa lösryckta kunskaper till om man inte vill hamna i Jeopardy? Skolan måste bidra till att skapa mening i barns och ungdomars liv. 23

26 Olika sätt att stimulera till läsning Redan när projektet startade valde vi att anställa en extra bibliotekarie och att dela ansvaret oss emellan årskursvis. En av oss ansvarade för skolår 0 4 och den andra för skolår 5 9. För de yngre barnen låg fokus på lässtimulering löpande över hela läsåret och för de äldre barnen på informationssökning i koncentrerade perioder under läsåret. Tanken med uppdelningen är att man behöver vara en god läsare för att lyckas som informationssökare. Under det andra projektåret beslutade vi oss för att satsa det mesta på lässtimulering eftersom år 1 hade lett fram till några slutsatser kring informationssökning som vi ville ägna en del tid åt att bekräfta. Våra erfarenheter och tankar från tidigare år var att det är nästan meningslöst att avsätta särskild tid för att låna böcker om den inte kopplas till någon annan verksamhet. Tiden utnyttjas till att bära böcker fram och tillbaka och många elever ser det som ett tillfälle att slappa. De redan stimulerade blir mer stimulerade. Men vad ska det vara för verksamhet? Läsning från styrda boklådor fungerade, men metoden måste varieras annars blir det för tråkigt. Bokprat är mycket uppskattat av lärare och elever men mycket arbetskrävande för bibliotekarien. De redan stimule- 24

27 rade blir mer stimulerade. Svårt att få svaga läsare att ta en bok som verkligen passar deras förmåga eller att acceptera en talbok. Och hur lyckas man bokprata engagerat om en bok på 16 sidor med två meningar på varje sida? Diktskrivning som vi gjort i samband med läsning i skolår 3 var uppskattat men är det bibliotekariens arbete? Bibliotekskursen för 6-åringar var mycket uppskattad. Eleverna är mycket stolta över att sköta sin egen utlåning från skolår 3. Kan det ske tidigare? Dessutom: Hur skulle vi ändra attityden att biblioteket är något som finns vid sidan av skolan? Att bibliotekstiden ingår i skoltiden och inte som någon sorts pausfågel för lärarna? Skapa en bra läsmiljö I augusti 2000 var jag i Malmö på IASLkonferens (International Association of School Librarianship) och lyssnade på Torben Weinreichs forskning om barn och barns läsvanor (bland annat beskriven i Børn læser bøger av T. Weinreich och Anette Steffensen, 2000). Han pratade bland annat om hur barn vill ha det när de läser ligga på sängen eller i en fåtölj, äta godis eller mat och gärna lyssna på musik. Långt från traditionell skolmiljö alltså. Vad kan vi göra åt läsmiljön i den skola vi har? Och har läsmiljön betydelse för läslusten? När jag kom tillbaka från Malmö pratade jag med textilläraren. Det ledde till att skolår 5 och 6 gjorde läskuddar i slöjden som de kunde använda vid lässtunder på enheten. Det blev sköna, fluffiga kuddar som man sedan såg eleverna ligga på i fönster och hörn. Till biblioteket köpte vi in tjugo småkuddar, två överkast och två mysiga lampor från IKEA. Från Clas Ohlson köpte vi in limklämmor och från fritidsgården lånade vi de stora mörkläggningsgardinerna som används vid discon. Sen började vi bygga kojor. Vi byggde mellan hyllor och soffor, under bord och i olika 25