Träningsläger i Kenya

Transkript

1 Träningsläger i Kenya Home of Champions Att kenyaner kan springa är det ingen tvekan om men den stora frågan är vad det är som gör dem tillsammans med etiopierna till världens bästa distanslöpare Många har rest till Afrika för att hitta svaret (svaren) och sedan skrivit böcker och artiklar inom området. Det går att läsa löpmeter om The Kenyan secret of running om alla bidragande orsaker till varför de lyckas gång på gång medan resterande delar av världen bara kan häpnas över deras nästan omänskliga talang. Det går att skaffa sig en bild av hur en löpares liv i Kenya ser ut genom att läsa men för att verkligen förstå och kunna ta efter träningsupplägget och livet utanför löpningen så måste man vara på plats. Inte bara i Kenya utan närmare bestämt i Iten, en liten lantbruksby i västra Kenya med tilltalsnamn Home of Champions. Byn som ligger på hög höjd (2400möh) ser inte ut att vara mycket för världen men de världslöpare som fostrats i området är oräkneliga. För att bara nämna några löpare som tränar/tränat här: David Rudisha, 3xWR 800m, OS guld, VM guld Asbel Kiprop, OS guld, VM guld Wilson Kipsang, tidigare WR Marathon Emmanuel Mutai, 2:a genom tiderna i Marathon Dennis Kimetto, WR Marathon Ezekiel Kemboi, 4x VM guld 3000m hinder Vivian Cheriyot, VM Abel Kirui, 2x VM guld Marathon Mery Kitany, Wilson Kipketer (pensionerad), tidigare WR 800m Mo Farah, 2x OS guld, 2x VM guld 5000m/10000m Jake & Zane Robertson, Nya Zeeländska världslöpare Paula Radcliffe (pensionerad), WR Marathon Lornah Kiplagat (pensionerad), WR Detta är bara en handfull namn, hela listan skulle kräva en hel bok Nu finns ingen sådan bok så det bästa stället för att ta reda på vilka löpare som gjort hela resan i Iten (från skolålder till världslöpare) är vid St. Patricks High School. Skolans huvudcoach för löpning var under många år legenden Bro. Colm o Connel (David Rudishas nuvarande coach). Han bor i närheten av skolan och många löparturister har möjlighet att träffa honom. Om han inte skulle vara i närheten är skolgården väl värd ett besök, där har nämligen alla framgångsrika elever fått äran att plantera ett eget träd med egen namnskylt och deras

2 prestationer. Det finns troligen över 100 träd planterade och på de flesta skyltarna kan man läsa om internationella medaljer och mästerskapsrekord i OS, VM och Commonwealth Games. Inne på skolan hänger även en tavla med skolrekorden: 100m 10,5 110mh m 20,6 400m m m m mile mh m m x100m 41.7

3 Den som är insatt i distanslöpning förstår hur bra dessa tider är. För dig som kanske inte är lika insatt i statistiktabeller kan sägas att VM-guld och OS-guld ibland vinns på långsammare tider än vad dessa gymnasiegrabbar presterat medan de fortfarande var elever Tillbakablick till mitt första besök i Iten, 2014 Första gången jag kom till Iten (2014) hade jag ingen aning om vad det var för ställe jag kom till. Jag förväntade mig däremot löpare överallt, högklassiga faciliteter, coacher av världsklass med strukturerade löpgrupper och 30*C-35*C varmt Ingen av förväntningarna stämde och en viss besvikelse uppstod den första kvällen då jag anlände men det vägdes snabbt upp av hur trevliga alla Kenyaner var! De frågade bland annat om jag behövde en löpkompis/guide som kunde visa mig området. Det tackar man inte nej till, chockerande var däremot svaret han möter dig vid grinden kl imorgon. Jag trodde först det var ett skämt att springa så tidigt på morgonen men mannen jag pratade med var seriös. Morgonen därpå stod väckarklockan på och det var kolsvart utanför fönstret när jag vaknade, även när jag gick ut för att möta min löparguide var det kolsvart och det gick inte att se vart jag satte fötterna. Det kändes som mission impossible att springa i detta mörker på ojämna steniga grusvägar. När jag mötte kenyanen som stod och väntade vid grinden tänkte jag fråga om vi inte skulle vänta ett tag tills det blivit ljust men innan jag hann säga något så började han jogga långsamt åt ena hållet. Detta var inte ett läge att gå in igen och vänta på att dagen ljusnade, så det var bara haka på och springa lite på chans mellan groparna och stenarna som stack upp i vägen. Med tiden ljusnade det och vi kom tillbaks efter solen gått upp, lagom för frukost. Det kändes ovant att först springa och sedan äta frukost men det var en skön känsla att äta frukost och samtidigt veta att morgonen träning redan är avklarad. Under de 5 veckor jag spenderade i Iten 2014 lärde jag mig mycket om livsstilen som löpare även om veckorna sprang iväg snabbt. Den största lärdomen jag fick av den resan var om mängden träning som behövs för att lyckas. Hemma kunde jag innan vara nöjd med en träning då jag sprungit runt Björnöspåret 10km på 40min. Här nere insåg jag att milen på 40 ibland används som en återhämtningsrunda mellan de hårda passen En viss skillnad! Iten Med tidigare erfarenhet av Home of Champions bestämde jag mig för att åka tillbaka, nu som löpare på heltid som satsar mot en landslagsplats. Som jag ser det finns det inte många ställen i världen som väger upp mot den träning man har möjlighet till här och det var inte mycket tvekan i beslutet att spendera 5 månader här. Största skillnaden mellan denna och förra resan är att nu är hotellnätterna utbytta mot ett enklare liv mitt bland lokalbefolkningens hem, mest för att ha råd att leva som löpare. Det tog ett tag att vänja sig med alla strömavbrott, dagar utan varmt duschvatten, en enda gasolbrännare att laga mat på, tvätta kläderna i en liten plasthink, inget internet mm men när jag väl vande mig med levnadsstilen så skulle jag faktiskt inte vilja byta bort den mot hotellnätter igen. Som löparturist rekommenderar jag att bo på hotell tillsammans med andra turister men som elitlöpare som kommer hit på egen hand eller i en liten grupp bör man bo i en runners compound eller liknande. Dessa compounds är väldigt enkla boenden utan mycket att göra men det är just vad man behöver om man vill nå internationell nivå. Ingenting kan stjäla ens fokus och det enda som finns att göra är att sova, äta & träna ideala förhållanden för att maximera träningen. En annan fördel är att man lär känna lokalborna på ett helt annat sätt och den kulturella upplevelsen av byn blir så mycket starkare.

4 De flesta löpare i byn följer samma träningsupplägg och det är väldigt lätt att hitta grupper att springa med, samtliga grupper har heller inget emot nya löpare som vill haka på. Träningarna startar normalt sett runt kl 06 och vid denna tid ser man löpare överallt trots att det är kolsvart ute (däremot går solen upp väldigt snabbt eftersom vi bara befinner oss några få mil från ekvatorn och det är dagsljus drygt en halvtimme senare). Tisdagar, torsdagar och lördagar är veckans stora dagar, det är dessa dagar som fart står i fokus och grupperna slås gärna ihop för att springa tillsammans. Vid dessa träningar kan man ibland se upp till 200 löpare som ger sig iväg på samma gång. Det är en obeskrivlig känsla att befinna sig mitt i en sådan grupp jämfört att nöta mil efter mil på egen hand hemma i Sverige. Dessutom är det inga blåbärslöpare, springer man en mil på låg höjd på ca min är man bland de sämsta i gruppen, till och med de bästa tjejerna springer snabbare än så. Denna konkurrens ger en stor inspiration till att bara vilja springa snabbare och träna hårdare. Det finns ingen som klagar på trötthet, ömmande muskler eller en dålig dag, alla ger vad de kan tills de kroknar. För många av kenyanerna är detta enda sättet att träna på för de vet att ända sättet att tjäna pengar på är att vara bäst i gruppen och har därmed lättare än sina kompisar att bli hittad av en manager som kan ta honom/henne till Europa för att springa hem pengar. De som inte lyckas lever många gånger under väldigt knappa förhållanden med skänkta pengar från familj och vänner och man kan se att vissa är undernärda av att inte ha tillräckligt med mat att äta. Det är av denna

5 anledning kenyanerna ger allt för att lyckas och jag skulle säga att det är tack vare deras vilja och inställning som de lyckas vara bäst i världen år efter år. Européer skulle kunna sprina just lika bra men det är vår bekvämlighet i västvärlden som sätter begräsningar. De största skillnaderna mellan varför kenyaner lyckas bättre än européer är: Kenyanska barn går/springer till skolan, de har ofta 3-4km enkel väg och många går/springer hem för att äta lunch mitt på dagen. Dvs. redan från 4-5 års ålder springer de 5-15km/dag. Vilken svensk 5-åring gör det? Höghöjdseffekten skapar fysiska fördelar eftersom kroppen producerar mer röda blodkroppar. (Av denna anledning hittar man nu för tiden även de flesta europeiska storlöpare på höghöjdsträning.) Viljan att lyckas. Många kenyaner vet att om de inte lyckas kan de ha svårt att ha mat på bordet alla dagar. Drömmen om att komma ur fattigdom är många gånger deras största drivkraft i livet som gör att de ger allt för att lyckas. Européers motivation är istället det är kul att idrotta och tävla. Vem anstränger sig mest för att lyckas? Livsstilen som löpare. Som kenyansk löpare gör man inget annat än att springa, man har inget jobb att gå till utan fokuserar 100% på vad de ser som sitt jobb. Träningskollegor av världsklass att träna med varje dag. Varmt väder året runt som tillåter kvalitativ löpning årets alla dagar. Går en löpare sönder i Kenya så är hans kollega oftast lika bra. Går Sveriges bästa löpare sönder kan det vara ljusår ner till nummer 2 ibland. Vad som istället talar för européer är: Faciliteter av världsklass. Kvalitativ utrustning i mängder (skor, träningskläder mm). Massor av coacher (de flesta kenyaner saknar coacher innan de slår igenom). Kunskap och forskning av världsklass. Sjukgymnaster och doktorer som kan undersöka skador och problem. Hur som helst om du älskar löpning, antingen som framtidslöfte, elitlöpare eller löparturist så är Iten värt ett besök. Kulturen, upplevelserna och minnena är oförglömliga. Du har möjlighet att träna sida vid sida med planetens bästa löpare (även om du inte har en chans att hänga med i samma tempo). Din syn på löpning kommer att förändras och du blir med största sannolikhet en bättre löpare redan efter några veckor här. Om inte annat hjälper höghöjdseffekten dig att springa snabbare utan att öka ansträngningen när du kommer hem igen (full effekt får man efter ca 3-4v och effekten sitter i under ca 2 månader). Så försök stanna åtminstone 3 veckor om du planerar ett besök. Även bra att veta är att kenyaner är usla på att passa tider, de är ofta 30-60min sena till mötesplatser, dock är löpare bättre än lokalbefolkning på tider. Utflykter/safaris Det finns goda möjligheter till att besöka några av Kenyas berömda nationalparker under vistelsen i

6 Kenya. Är det ditt första besök i landet eller första gången du har möjlighet att åka på ett safari så ta chansen! Flera parker är möjliga att besöka under en heldagsutflykt medan andra större parker bäst besöks i början eller slutet av vistelsen i landet. Dagsutflykter: Lake Nakuru är den bästa parken med de flesta djuren. De saknar elefanter och geparder men har resten av alla djur man symboliserar med Afrika. Bilresa från Iten tar ca 3tim. Lake Bogoria är under delar av året hem för tusentals famingos, sjön har även varma källor som man kan koka ägg i. Se till att kolla upp om flamingorna är i denna sjö eller någon annan innan du reser annars finns inte mycket att se. Bilresa från Iten tar ca 3tim. Lake Baringo ligger inte långt från Lake Bogoria, sjön innehåller krokodiler, flodhästar och har ett rikt fågelliv. Bilresa från Iten tar ca 3tim. Rimoi Game Reserve ligger i dalen precis nedanför Iten. Parken innehåller mestadels elefanter men även några krokodiler och babianer mm. Djuren är svåra att hitta pga. kraftig markvegetation men parken har även ett fantastiskt fågelliv. Bilresa från Iten tar drygt 1tim.

7 Kruger Giraffe Farm ligger mellan Iten och Eldoret. Du vandrar med guide i natur och över åkrar där giraffer går fritt. En fantastisk upplevelse där du kan komma så nära som ca 20-40m från djuren. Parken nås via bil + motorcykel på 30min. Parker som bäst kombineras med träningsläger i början/slutet av resan: Masai Mara är kenyas största och mest spektakulära park. Innehåller samtliga djur och många är lätta att se. Miljontals gnuer vistas i parken juni-oktober ( Wildebest migration ). Parken är sammanhängande med Tanzanias Serengeti NP. Amboseli ligger vid foten av Kilimanjaro som är Afrikas högsta berg. Stora elefanthjordar är lätt att få syn på men parken har alla möjliga djur. Har du tankar eller planer på ett träningsläger eller besök i Iten/Kenya så ger jag gärna tips utifrån egna erfarenheter på vad som fungerar och inte här nere. Kontakt: jonas@carrass.one

8

9 Bästa löparhälsningar Jonas Carrass, Västerås Friidrott