1. Snowball sampling a method to explore cases of maternal death in high- income settings. Background: Methods: Results: Conclusions:

Transkript

1 1. Snowball sampling a method to explore cases of maternal death in highincome settings. Karin Fredriksson med stud, Birgitta Essén MD, PhD Dept. of Clinical Sciences/ObGyn/University Hospital MAS, Malmö Background: Maternal mortality is one of the best parameters to measure quality of care. However, the many methods to study it reflect the difficulty to assess the problem and underreporting may exist. In the 90 ies, the classification has been expanded (ICD-10) to include deaths up to one year from termination of pregnancy (late) and death from any cause during the puerperium (pregnancy-related). In Sweden, the maternal mortality is 2/100,000 live births. Black women have been shown to have a higher risk regarding maternal death compared to white women. The aim was to localize probable cases of maternal death among black immigrants and compare to vital statistics. Methods: Three locators conducted snowball sampling among Swedish East Africans. Verbal autopsies were performed with relatives in order to verify maternal deaths. The explored cases reported by the relatives were then compared with local and national statistics. Results: The Somali locator localized 18 cases, resulting in exploration of 11 cases but 4 could not be confirmed due to lack of information. Seven cases were considered probable maternal deaths. In 4 cases, verbal autopsies were performed with relatives. These deaths were classified as 1 indirect and 1 pregnancy related and 2 indirect late maternal deaths. However, none of these 4 cases were found to be classified as maternal deaths when comparing data from the Death Register. The Ethiopian and the Eritrean locators did not localize any cases. Conclusions: Snowball sampling was of great value in contacting immigrants and might be a new way of exploring unusual and sensitive medical phenomena. The number of probable misclassified maternal death seemed to be significant and should be taken in consideration when discussing quality of obstetric care. One reason for underreporting might be unawareness of maternal death classification among Swedish physicians. 2. Är fostret en chimär? Spec läk Anna Maria Johnsson, KK,doc Nikos Papadogiannakis, avd för Klin patologi, prof Magnus Westgren, KK. Samtliga Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Bakgrund: Placenta utgör inte någon helt täckande anatomisk barriär utan celler från mamma och foster passerar över i vardera riktningen. Fetala celler hos modern har kunnat påträffats upp till 27 år postpartum. Fetal mikrochimerism hos kvinnor misstänks vara associerat med vissa autoimmuna sjukdomar tex systemisk skleros. Maternell mikrochimerism är studerat i mindre omfattning dock finns det studier där man sett en ökad förekomst av maternella celler hos barn med SCID (severe combined immunodeficiencies), juvenil myopati och ev hos nyfödda som insjuknar i biliär atresi.

2 Metod: Vi har undersökt sex andratrimesterfoster, tillvaratagna efter tvåstegsavbrytande, där tre stycken var sjuka och tre stycken friska för att studera förekomsten av maternella celler i olika organ. I vissa fall har vi även cellseparerat för att se vilka typer av blodceller som vidhäfter. Fetal vävnad från olika organ tas tillvara genom obduktion. Perifert blod från kvinnan inhämtas. För att skilja foster och mamma åt HLAtypas dessa. Celler från dom olika fosterorganen extraheras och separeras genom en immunomagnetisk metod. Därefter extraheras DNA. De maternellt specifika allellerna amplifieras sedan med hjälp av PCR med maternellt specifika primers och dom amplifierade PCRbanden analyseras på en polyakrylamidgel med DNA från mamma som positiv kontroll. Sensitiviteten uppgår till 0,001 %. Resultat: Hos fyra av sex foster fann vi utbredd maternell mikrochimerism i tex lever, binjure, njure, hjärta och thymus. I två av tre fall där vi har separerat cellerna fann vi förekomst av celler som uttrycker hematopoetiska stamcellsmarkörer. Sammanfattning: Mikrochimerism förefaller finnas hos både friska foster och foster med missbildningar resp kromosomfel. Betydelse av dessa cellers närvaro är okänd. Vi ämnar undersöka fler foster och då också inkludera förstatrimesterfoster. 3. Kan strukturella fostermissbildningar upptäckas med ultraljud redan vid 12 graviditetsveckor? En randomiserad studie av gravida.saltvedt Sissel, Almström H, Grunewald C, Kublickas M, Valentin L Bakgrund: Gravida i Sverige erbjuds rutinultraljud vid 18 graviditetsveckor. Idag görs dock alltfler ultraljud tidigt i graviditeten, bland annat i samband med nackuppklarningsscreening för kromosomavvikelser. I denna studie undersöks i vilken mån strukturella fostermissbildningar kan upptäckas med ultraljudsundersökning vid graviditetsveckor, jämfört med vid 18 graviditetsveckor. Metod: kvinnor med levande foster vid ultraljudsundersökning och randomiserade till rutinultraljud vid graviditetsveckor (studiegrupp), eller till rutinultraljud vid graviditetsveckor (kontrollgrupp) inkluderades. Fosteranatomin bedömdes i båda grupperna enligt en checklista. I studiegruppen erbjöds uppföljande ultraljud till kvinnor om fosteranatomin inte kunde bedömas enligt checklistan och till kvinnor med en risk 1/250 för Down s syndrom enligt nackuppklarningsscreening där fostervattenprov visat normala kromosomer. I kontrollgruppen erbjöds uppföljande återbesök enligt klinisk rutin. Missbildningar klassificerades som letala, svåra, intermediära eller lindriga. Prevalens och prenatal upptäckt baseras på antal foster/barn med missbildning.

3 Resultat: 3.5% (1268/36108) av foster/barn hade någon missbildning. Efter exklusion av lindriga missbildningar var prevalensen 2.1% (378/18053 i studiegruppen, 387/18055, p=0.77). I studiegruppen upptäcktes 32% (53/169) och i kontrollgrupen 40% (59/149) av foster med letal eller allvarlig missbildningar före 22 graviditetsveckor (p=0.16; OR 0.70, 95% CI ). 119 barn i studiegruppen och 103 barn i kontrollgruppen föddes med letal eller allvarlig missbildning (p= 0.28). 43 kvinnor i vardera gruppen avbröt graviditeten pga missbildning. Andelen misstänkta avvikelser som inte verifierades vid födseln eller vid abort/missfall var 0.01% (14/18,053) respekive 0.4% (80/18055) (p<0.0001). Dessa falskt positiva ultraljudsavvkelser bestod främst av mild hydronefros. Konklusion: Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde ses varken i prevalens eller prenatal upptäckt av foster med missbildning mellan ultraljudsundersökning vid respektive graviditsveckor. 4. Mesenchymal stem cell engraftment in bone following in utero transplantation in a patient with severe osteogenesis imperfecta Magnus Westgren PhD, Cecilia Götherström MSc, Olle Ringdén MD, PhD, Moustapha Hassan MD, PhD, Monika Jansson BSc, Göran Anneren MD, PhD, Ove Axelsson MD, PhD, Ann Dalton PhD, Edwin Horwitz, MD, PhD Uwe Ewald MD, PhD Robert McMahon PhD, Solveig Nordén-Lindeberg MD, PhD, Janice Nunn PhD, Eva Åström MD and, Katarina Le Blanc MD, To evaluate engraftment and differentiation of allogeneic fetal mesenchymal stem cells after in utero transplantation to a fetus with osteogenesis imperfecta (OI). One female fetus with bilateral intrauterine fractures, diagnosed with severe osteogenesis imperfecta, was transplanted with male fetal mesenchymal stem cells in the 32:nd week of gestation. At nine months of age whole genome FISH-staining of a bone biopsy showed a median of 7.4% XY cells. For centromeric region FISH-staining the corresponding number was 0.3%. Bone histology showed regularly arranged and configured bone trabeculae, lined by a columnar layer of normal osteoblasts. No patient lymphocyte proliferation against donor MSCs was observed in in vitro co-culture experiments performed after MSC-injection. Our data show that allogenic fetal mesenchymal stem cells engraft and differentiate to bone even when the recipient is immunocompetent and HLA incompatible.

4 5.HELLP och preeklampsi; två olika sjukdomar? Nilsson Vinnars MT (1,2), Papadogiannakis N (1), Nasiell J (2) ; Inst för Laboratoriemedicin, Avd för Patologi (1), Inst för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC),enh obstetrik och gynekologi (2), Karolinska Institutet Etiologin till preeklampsi (PE) är ännu okänd och HELLP (hemolysis, elevated liver enzymes, low platelets) anses ofta vara en variant av PE. Syftet med föreliggande studie var att i detalj undersöka placentor från graviditeter komplicerade med PE eller HELLP och korrelera patologiska fynd med de kliniska manifestationerna. Studien är retrospektiv och inkluderar patienter vars placentor undersökts på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge mellan åren 2000 och Under graviditeten hade 117 av patienterna fått diagnosen PE och 26 fått diagnosen HELLP. PE och HELLP var definierade enligt American College of Obstetricians and Gynecologists kriterier. Utöver de histopatologiska utlåtandena insamlades maternella och neonatala data. De kliniska och histopatologiska parametrarna jämfördes mellan de två grupperna och ett antal skillnader observerades. Resultatet visade att det var vanligare att patienter med PE födde barn som var små för gestationsåldern. (PE: 55,7%; HELLP: 34,6%). Placentornas vikt skiljde också, med fler placentor som var små för gestationsåldern i PE-gruppen (PE: 57,9%; HELLP: 38,5%) och fler placentor som var stora för gestationsåldern hos HELLPmödrarna (PE: 4,4%; HELLP: 19,2%). Medan accelererad villus utmognad var vanligare hos HELLP-placentorna (PE: 33,3%; HELLP: 46,1%), var infarkter, decidua arteriopati och intervillösa tromboser vanligare hos PE-placentorna (PE: 81,2 %; 28,4 %; 44,4 % respektive; HELLP: 57,7 %; 8,7 %; 26,9 % respektive). Vi fann inga skillnader beträffande förekomst av korioamnionit, tromboser i den fetala placenta cirkulationen eller navelsträngskomplikationer (såsom coiling anomalier). Sammanfattningsvis uppvisade HELLP och PE olika histopatologiska profiler och omfattningar av placenta lesioner, vilket indikerar att de skulle kunna vara två olika sjukdomar, möjligtvis med skild underliggande etiologi. 6. BLODFÖRLUST VID PLANERAT SNITT OCH VAGINAL FÖRLOSSNING VISUELL SKATTNING MOT MÄTNING MED ALKALIN HÄMATINMETODEN. Christina Larsson, överläkare, doktorand, kvinnokliniken, Danderyds sjukhus. Ingela Wiklund, utvecklingsbarnmorska, doktorand, BB Stockholm. Ellika Andolf, överläkare, docent, kvinnokliniken, Danderyds sjukhus. BAKGRUND Den ökade kejsarsnittsfrekvensen har lett till diskussion om risker med kejsarsnitt som bla anses öka risken för blödning jämfört med vaginal förlossning. I praktiskt taget alla studier är blödningsmängden skattad visuellt. Förutsättningarna för att skatta blödningsmängden visuellt är olika vid kejsarsnitt och vaginal förlossning. Syftet med denna studie var att skatta blödningsmängden visuellt och jämföra med en metod där man extraherar hemoglobin vid de båda förlossninssätten.

5 METOD Visuell skattning av blödningen gjordes på sedvanligt sätt av anvsvarig barnmorska respektive narkossköterska. Alla dukar, tork och den blödning som fanns i sugen uppsamlades och blandades med natriumhydroxid. Hemoglobinet extraherades i en speciell apparat och koncentrationen av alkalin hämatin mättes i en spektrofotometer. RESULTAT Resultaten från 29 snittförlösta (s) och 26 vaginalförlösta kvinnor (v) analyserades. De snittförlösta var äldre 34 resp 30 år (p=0,001) och förlösta tidigare (graviditetslängd 271 resp 281 dagar, p < 0,0001). Paritet skiljde skiljde sig ej: 12 förstföderskor av 29 (s) mot 17 av 26 (v). Medelvärdet för visuellt skattad blödning skiljde sig ej från blödning skattad enligt alkalin hämatinmetoden 451 resp 569 ml, p=0,1 (s) och 303 resp 364 ml, p=0,2 (v). Korrelation mellan visuellt skattad blödning och alkalin hämatin var bättre i snittgruppen (r 2 =0,57) men dålig i den vaginalförlösta gruppen (r 2 =0,1). Hb-säkning (Hb mätt vid inkomsten till förlossningen minus Hb-värde på dag 3-7 post partum) korrelerade varken till visuellt skattad blödning eller till mätning med alkalin hämatin. DISKUSSION Inga skillnader sågs mellan visuellt skattad blödning och skattning med extraktion av hemoglobin. Tidigare studier har visat på en underskattning med visuell metod. Hbsänkning korrelerade inte till blödning varför provtagning verkar vara onödig. 7. Delivery Room Decision-Making at the Threshold of Viability in Sweden Jehanna M. Peerzada 1, MD, MPH, Jens Schollin 2, MD, Stellan Håkansson 3, MD 1)Department of Clinical Bioethics (J.M.P.), National Institutes of Health, Bethesda, MD, USA 2)Department of Pediatrics, University Hospital, SE , Örebro, 3)Department of Pediatrics, University Hospital, SE , Umeå Objective: To assess neonatologists attitudes towards parental wishes in delivery room resuscitation decisions at the threshold of viability. Study Design: Cross-sectional survey of the 128 practicing neonatologists in Sweden. Results: Response rate was 69% (88/128). At 24 1/7-6/7 weeks gestation, 68% of neonatologists considered treatment clearly beneficial, and at 25 1/7-6/7 weeks gestation, 93% considered it clearly beneficial. When respondents consider treatment clearly beneficial, 97% reported that they would resuscitate in the delivery room despite parental requests to withhold. At or below 23 0/7 weeks gestation, 94% of neonatologists considered treatment futile. Nineteen percent reported that they would provide what they consider futile treatment at parental request. When respondents consider treatment to be of uncertain benefit, 99% reported that they would resuscitate when parents request it, 99% reported that they would resuscitate when parents are unsure, and 25% reported that they would follow parental requests to withhold. Conclusion: Although neonatologists attitudes towards parental wishes varied, respondents to our survey generally envisioned little parental role in delivery room decision-making at the threshold of viability.

6 8. Oväntat få och lindriga förändringar i hjärnans vita substans hos extremt för tidigt födda barn- en populationsbaserad MRT studie från Stockholms län. S. Horsch, B. Hallberg, K. Leifsdottir, Z. Nagy, A. Nordell, B. Nordell, M. Mosskin, H. Lagercrantz, M. Blennow, U. Ådén (Stockholm) Bakgrund: Magnetisk Resonanstomografi (MRT) tekniken har bidragit till ökade kunskaper om hjärnskador hos nyfödda barn. Vi presenterar här den första populationsbaserade studien från Sverige med barn födda i Stockholms län. Syftet med studien är att karakterisera störningar i hjärnutvecklingen och att kartlägga svårighetsgraden av skador i hjärnans vita substans som ses hos extremt prematura barn födda före vecka 27+0 (extremely low gestational age, ELGA). Metod: Alla ELGA barn födda i Stockholms län (n=64, födelsevikt 747±159g, gestationsålder 25v+2 ±8d) inkluderades. Perianatala data och sjukdomsförlopp samlades prospektivt. Vid motsvarande 40 veckors gestationsålder undersöktes barnen med konventionell MRT (1.5 Tesla, T1-, T2-, T2*- viktade bilder, samt T1 3D och tensor diffusion). Bilderna granskades sedan av tre oberoende observatörer enligt ett poängsystem för grå- och vit substansförändringar (1). Resultat: Av de 64 inkluderade barnen, avled 12 före utskrivning, 3 exkluderades (p.g.a kongenital CMV infektion och trisomi 21) och 2 av barnen undersöktes ej p.g.a. att föräldrarna ej samtyckte. Återstod 46 barn (födelsevikt 765g±156, gestationsålder 25v+2±8d) som undersöktes med MRT. Av dessa, hade 29% normal vit substans, 51% milda, 18% måttliga-svåra vit substansavvikelser utan cystiska förändringar och 2% (n=1) hade cystiska förändringar i vit substans. Sammanfattning: Icke cystiska förändringar i vit substans var ett vanligt fynd i denna kohort av ELGA barn. Cystiska förändringar, däremot, var mycket ovanliga. Andelen barn med vit substansavvikelser är lägre än förväntat i denna ELGA kohort med tanke på de internationella data (där även högre gestationsåldrar inkluderats) som rapporterats (1). Långtidskonsekvenser av dessa subtila vit substansförändringar är ännu ej utredda och uppföljning av barnen pågår. (1) Inder T. et al, J Pediatr 2003;143,171-9).

7 9. Bröstmjölkens innehåll av w6 och w3 fettsyror har betydelse för prematurfödda barns tidiga motoriska och mentala utveckling. Cristina Lundqvist-Persson, Gerd Lau, Birgitta Strandvik, Elsa Bona, Anna-Karin Asp, Max Petzold, Karl-Göran Sabel, Barn- och Ungdomskliniken, Borås lasarett, Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap, Göteborg och Institutionen för kvinnors o barns hälsa, Göteborgs universitet Bakgrund: Essentiella fettsyror har stor betydelse för utvecklingen av CNS. Efter prematur födsel är behovet extra stort samtidigt som näringstillförseln kan vara begränsad. Bröstmjölken är av många skäl the golden standard för uppfödning av prematura barn bland annat på grund av sitt innehåll av de essentiella fettsyrorna linolsyra, LA (w6-serien) och α-linolensyra (ALA) (w3- serien) samt viktiga derivat av dessa såsom arachidonsyra (AA) i w6 serien och docosahexaensyra (DHA) i w3 serien. Dessa två utgör de vanligaste fettsyrorna i CNS. Bröstmjölkens innehåll av fettsyror beror på moderns kost, upplagrade depåer samt bröstkörtelns egen produktion. Frågeställning: Finns det ett samband mellan koncentrationer av essentiella fettsyror i mors kost, bröstmjölk och plasma samt barnets plasma och tidig motorisk och mental utveckling? Material: 52 prematurt födda barn (28-36 veckor), median 34 veckor. Undersökningen godkänd av Etiska kommitten, Göteborg. Metod: Tre dagars kostregistrering för mödrarna 1 vecka efter förlossningen. Dietist beräknade lipidinnehåll. Blodprov på barnet och modern 1 vecka efter födelsen samt vid uppnådda 40 och 44 veckor. Samling av moderns bröstmjölk under 24 tim 1 vecka efter förlossningen. Bestämning gjordes av fettsyramönster i bröstmjölk och koncentration av fettsyror (mol%) i fosfolipidfraktionen i plasma. General movements (GM) vid 40 (writhing) och 3 månader (fidgety) klassades i 4 grupper (1 klart patologisk, 2 misstänkt patologisk, 3 subnormal, 4 normal). Bayley mental och motor score vid 3 månader biologisk ålder. Ordinal regression användes vid beräkningar med GM, i övrigt linjär regression respektive oberoende t-test. Resultat: Ingen av mödrarna hade intag av essentiella fettsyror motsvarande rekommendationerna och 32% hade för lågt energiintag. Ändå påvisades inga statistiska samband mellan moderns kost och barnets GM eller Bayley score. Det förelåg negativa korrelationer mellan GM 40 v och kvoten w6/w3 i bröstmjölk (r = , p = 0.010) och även till kvoten LA/ALA i bröstmjölk (r = -0.48, p = 0.011). Barnets GM var således bättre ju lägre kvot som förelåg mellan w6/w3. Kvoten mellan Mead acid (20:3w9) och AA användes som markör för essentiell fettsyrabrist (EFAD). Även denna kvot var negativt korrelerad till GM 40 v (r = -0.52, p = 0.005). GM vid 3 månader visade negativ korrelation till Mead acid (r = -0.35, p = 0.032) och till EFAD (r = -0.40, p = 0.014). Även Bayley mental score var vid 3 mån negativt korrelerat till kvoten w6/w3 i bröstmjölk (r = -0.51, p = 0.001) och också till LA/ALA i bröstmjölk (r = , p = 0.003). Ingen signifikant korrelation erhölls mellan dessa kvoter och Bayley motor score vid 3 månader. Konklusion: Vi har kunnat påvisa ett omvänt förhållande mellan kvoten w6/w3 i bröstmjölk vid 1 vecka efter födelsen och kvaliteten i det för tidigt födda barnets motorik (GM) vid fullgången tid och vid 3 månaders ålder. Samma förhållande gäller också Bayley mental score vid 3 månaders ålder. Kvalitetsskillnader i bröstmjölken i detta avseende synes åtminstone ha korttidseffekter på det prematurfödda barnets mentala utveckling och rörelsekvalitet.

8 10 MINSKADE FOSTERRÖRELSER - redovisning av en Sverigeenkät samt en retrospektiv analys av kvinnor som sökt för minskade fosterrörelser. Monica Hugosson, Kvinnokliniken, Värnamo sjukhus och Lars Ladfors, Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra Sammanfattning Minskade fosterrörelser är en vanlig orsak till polikliniska besök hos gravida kvinnor. En enkät till landets Kvinnokliniker visar att rutinerna för hur dessa patienter utreds varierar mycket, vilket indikerar att kunskapen om vilken utredning som är indicerad och meningsfull är bristfällig. Förutom enkät och litteraturstudier har en journalgenomgång gjorts av 350 besök för minskade fosterrörelser på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra i Göteborg under ett år. Flertalet av patienterna undersöktes med CTG, viktskattning, AFI och biofysisk profil enligt klinikens riktlinjer. Två barn var döda vid undersökningen och två dog intrauterint tre veckor respektive fem dagar efter att ha undersökts med fynd som bedömts normala. Diagnosen hotande fosterasfyxi under förlossning var vanligare (OR 1,53 (1,04-2,24)) liksom andelen tillväxthämmade barn (OR 2,67 (1,69-4,21)) och induktioner (OR 1,71 (1,23-2,38)) jämfört med ett normalmaterial. 89 kvinnor hade undersökningar som på något sätt var avvikande. Två patienter genomgick akut sectio samma dag på grund av undersökningsresultaten och sju patienter inducerades inom två dygn. Med reservation för att materialet är litet och modellen teoretisk tycks det i denna grupp som att CTG ensamt i kombination med viktskattning och AFI på patienter med riskfaktorer (84 i detta material) skulle kunna nå liknande säkerhet som ovanstående rutin. 11. Laktatkoncentrationen i fostervatten under aktiv förlossning har relation till normalt/abnormt värkarbete. Eva Wiberg-Itzel KK SÖS, Hans Pettersson Biostat, KI SÖS, Sven Cnattingius MEP KI, Lennart Nordström Karolinska Universitetssjukhuset. Bakgrund: Värksvaghet är ett av de största problemen i modern förlossningsvård. Ca 20% av alla födande kvinnor drabbas av värksvaghet under pågående värkarbete. Förlossning via kejsarsnitt/sugklocka är överrepresenterad i denna grupp. Laktatkoncentrationen i fostervatten är hög. Vi har i tidigare studier visat att mätning av laktatkoncentrationen i vaginalsekret vid misstänkt vattenavgång utan värkar kan prediktera värkstart inom 48 timmar. Inom idrottsmedicin mäts laktat och ett välkänt fenomen är att för höga värden kan indikera att utövaren går in i väggen. Syfte: Att undersöka om laktatkoncentrationen i fostervatten under aktiv förlossning skiljer sig mellan kvinnor med normalt eller abnormt värkarbete (värksvaghet). Material och metod: Under åren 2004 och 2005 inkluderades 50 kvinnor på SÖS förlossning, samtliga i aktivt förlossningsarbete (cx >4cm samt vattenavgång). En intrauterin värkmätare applicerades samt 1-2 ml fostervatten uthämtades var 30:e min för laktatanalys. Laktatkoncentrationen relaterades sedan till förlossningsdiagnos samt förlossningssätt.

9 Resultat: Vi fann en högre laktatkoncentration i fostervattnet hos kvinnor med diagnosen värksvaghet jämfört med de med normalt värkarbete (median 10,8mmol/l resp 9,06 mmol/l; p<0.01). Bästa cut off värde mellan grupperna var 9,8 mmol/l (ROC-kurva). 26 kvinnor hade laktatvärden >9,8 mmol/l och 22 av dessa (22/26=85%) fick diagnosen värksvaghet, medan 21 (21/26=81%) blev instrumentellt/sectio förlösta. Av de 24 kvinnor som hade laktatvärden <9,8 mmol/l fick 7 (7/24= 29%) diagnosen värksvaghet, medan 8 (8/24=33%) blev instrumentellt/sectio förlösta. Konklusion: Vi har i denna pilotundersökning funnit att hög laktatkoncentration i fostervatten under aktiv förlossning relaterar till diagnosen värksvaghet samt instrumentell förlossning/kejsarsnitt. Vi spekulerar att laktat utsöndras från livmodermuskeln och att de höga värdena beskriver en uttröttad/värksvag livmoder. Större material behövs dock för att vidare utröna den kliniska nyttan av denna nya kunskap. 12. Oxytocin vid sekundär värksvaghet en prospektiv randomiserad studie. Anna Dencker 1, Liselotte Bergqvist 1, Lars Ladfors 1, Lena Skaring Thorsén 2, Håkan Lilja 1 1 Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Normalförlossningsavdelningarna på Mölndal och Östra, Göteborg, 2 Förlossningsavdelningen vid Ryhovs Länssjukhus, Jönköping Bakgrund I dagens förlossningsvård är det mycket vanligt att stimulera förlossningsarbetet med oxytocin om förlossningen går långsamt framåt. Mer än 60 procent av våra förlossningspatienter får idag oxytocin i detta syfte och på många kliniker är frekvensen betydligt högre. Trots den utbredda användningen av oxytocin finns få studier som visar på effekter och biverkningar. Syfte Syftet med denna studie var att jämföra två behandlingsalternativ vid sekundär värksvaghet hos förstföderskor, där den ena gruppen randomiserats till aktiv oxytocinstimulering och den andra gruppen till avvaktan i tre timmar innan oxytocin givits. Metod Friska förstföderskor med enkelbörd och huvudändläge hos fostret som efter en normal graviditet startat ett normalt värkarbete har efter skriftlig och muntlig information tillfrågats om deltagande i studien. Om värksvaghet diagnosticerades senare under öppningsskedet gjordes amniotomi som första åtgärd. 516 kvinnor med kvarstående värksvaghet randomiserades till aktiv oxytocinbehandling eller till avvaktan i 3 timmar innan oxytocin gavs. Obstetriskt utfall jämfördes mellan grupperna. Resultat Studien visade inga signifikanta skillnader i antal instrumentella förlossningar (akuta sectio eller vakuumextraktioner) mellan grupperna.

10 13. Endotelin en regulator av uteroplacentärt blodflöde? Ajne G, Jansson T, Papadogiannakis N, Nisell H. Avd. för Obstetrik och Gynekologi samt Avd. för Patologi; Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Perinatal medicinskt centrum, Inst. för Fysiologi och Farmakologi, Göteborgs Universitet. Bakgrund: Endotelin (ET) har sedan dess upptäckt visat sig vara en potent, endogen vasokonstriktor. ET reglerar bla kärltonus i myometriekärl från gravida kvinnor in vitro. Plasmanivåer av ET är högre i den uterina kärlbädden än i mer perifera systemkärl så som v.brachialis hos gravida kvinnor. Dessa nivåer är dessutom högre hos kvinnor med preeklampsi än hos friska gravida kvinnor. Kronisk administrering av ET till gravida råttor resulterar i IUGR. Detsamma ses vid blockering av NO-syntesen, då dessutom ET nivåerna stiger hos dessa gravida djur. Metod: För att utvärdera endotelinets roll i regleringen av uteroplacentärt blodflöde in vivo har mikrosfärsteknik använts för att studera uteroplacentärt blodflöde före och efter ET-receptor blockad hos gravida råttor. ET-receptor tätheten kvantifierades även i denna kärlbädd med hjälp av western blot. Dessutom har ET-receptorer detekterats i human placentabädd med hjälp av immunohistokemi. Resultat: Det finns ett uttalat ET-beroende kärltonus i den uteroplacentära kärlbädden hos gravida råttor in vivo. Den ET-beroende vasokonstriktionen avtar med stigande gestationslängd, parallellt med stigande blodflöde i denna kärlbädd. Jämfört med icke gravida djur ökar kvantiteten av ET-receptorer i den uterina kärlbädden under graviditet. ET-receptorer ses i spiralartärerna i human placentabädd men även i trofoblaster och deciduacelller. Konklusion: ET reglerar kärltonus i den uteroplacentära kärlbädden hos gravida råttor in vivo. Delvis sker detta via en uppreglering av receptortätheten under graviditet. Lokalisationen av ET-receptorer i den humana placentabädden talar för att ET inte bara är en kandidat för reglering av uteroplacentärt blodflöde, utan även transformering av spiralartärer och decidualisering. 14. Decreased maternal lipolysis in intrauterine growth restriction (IUGR) Barbro Diderholm a,, Mats Stridsberg b, Solveig Nordén-Lindeberg a, Jan Gustafsson a a Department of Women s and Children s Health, b Department of Medical Sciences, Uppsala University, Sweden ABSTRACT Background Intrauterine growth restriction (IUGR) is a common complication in pregnancy. There are many possible explanatory factors of maternal, placental and/or fetal origin. Often there is no known explanation. The aim of this study was to investigate whether reduced maternal energy substrate production could be one possible factor behind IUGR. Methods Ten healthy pregnant women with IUGR were compared with eight recently reported healthy women with normal pregnancies. The women were studied at 35.4±1.6 weeks of gestation after an overnight fast.rates of glycerol and glucose production were analysed by gas chromatography-mass spectrometry following constant-rate infusion of [1,1,2,3,3-2 H 5 ]-glycerol and [6,6-2 H 2 ]-glucose. Results Glycerol production, reflecting lipolysis, was lower in the women with IUGR than in those with normal pregnancies, 2.36±0.58 vs. 3.06±0.66 µmol. kg -1. min -1

11 (p=0.033), whereas there was no difference in rate of glucose production (GPR), 12.1±1.5 vs. 13.2±1.5 µmol. kg -1. min -1 (p=0.23). The plasma glycerol level was increased in the women with IUGR (p=0.008). Conclusions Our study shows that lipolysis is lower in pregnancies complicated by IUGR as compared with data from normal pregnancies. Increased lipolysis during pregnancy provides substrates for maternal energy metabolism, in turn sparing glucose for the fetus. A reduced maternal production of energy substrates could be one of several factors underlying IUGR. A lack of relationship between insulin and either lipolysis or GPR indicates defective regulation of energy substrate production in this group of pregnant women. 15. Effects of intrauterine growth restriction (IUGR) on the vascular system from fetus to adolescent. A long term follow-up. J. Brodszki a, T. Länne b, K. Maršál a, D. Ley c a,c University Hospital of Lund, Lund University, Sweden, b Dept Medicine and Care, Linköping university, Sweden. Objectives: This study was designed to follow the effects of IUGR on the vascular system in time from fetal life to late adolescence. Design and Methods: The size of the arterial system (aorta) was assessed by echo-tracking sonography in 21 fetuses with IUGR, and 23 with normal fetal growth. Conventional Doppler ultrasound was used to evaluate aortic blood flow velocities. Arterial diameters were followed prospectively at nine (abdominal aorta, AO) and 18 years of age (AO, common carotid artery CCA, and popliteal artery PA) in both groups. Furthermore, the vascular mechanical properties were assessed at 9 and 18 years of age. Results: Fetuses with IUGR had decreased flow velocities in the AO compared to controls, ± 5.61 cm/s and ± 7.50 cm/s, respectively (p 0.01). After adjustment for estimated fetal weight, the AO diameter in the IUGR group was comparable to controls, 6.29 ± 0.83 mm and 6.48 ± 1.1 mm, respectively (p = 0.53). During growth (nine years of age), the IUGR group had, after adjustment for body surface area, significantly smaller AO diameter compared to controls, 7.52 ± 0.86 mm and 8.63 ± 1.1 mm, respectively (p = 0.03). At the end of growth (18 years of age), the IUGR group had, after adjustment for BSA and sex, significantly smaller AO diameters compared to controls, 11.2 ± 1.7 mm and 13.0 ± 1.7 mm, respectively (p = 0.003). This was also found in the PA (p = 0.002), with a similar trend in the CCA (p = 0.09). No differences were found in stiffness at 9 and 18 years between the two groups. Conclusions: Intrauterine growth restriction caused by placental insufficiency appears to be associated with impaired vascular growth. This impaired vascular growth becomes manifest first after delivery, in childhood, and prevails until late adolescence.

12 16. Ett fall av försummat tvärläge på tvilling 2 förlöst vaginalt med VE Jan Leyon, Kvinnokliniken, Kärnsjukhuset, Skövde Avsikten med denna presentation är att belysa svårigheter som kan uppkomma vid vaginal tvillingförlossning Patienten var en 26-årig treföderska med normalförlossningar 2002 samt Barnvikter 3270g respektive 3855g. Nu ånyo gravid. Dichoriotiska tvillingar vecka Kontroller under graviditeten utan anmärkning. Inlägges för induktion med anledning av misstänkt tillväxthämning vecka Bägge tvillingar i huvudändläge. Bishop score 7. Syntocinondropp och 2 timmar senare amniotomi. 2 timmar senare föds tvilling 1 i huvudbjudning. Tvilling 2 då i huvudändläge. 20 minuter senare anlägges VE på tvilling 2 på grund av persisterande bradycardi. I samband med framfödandet upptäcker man att barnet kommer i tvärläge och att sugklockan applicerats på ryggen. En sfinkterruptur grad IV förorsakades därvid. Barnvikter 2480g respektive 2915g. Neonatalperioden och puerperiet i övrigt utan anmärkning 17. BASE DEFICIT ESTIMATION IN UMBILICAL CORD BLOOD IS INFLUENCED BY GESTATIONAL AGE, CHOICE OF FETAL FLUID COMPARTMENT, AND ALGORITHM FOR CALCULATION Nana Wiberg 1, Karin Källén 2, Per Olofsson 1 1 Dept. of Obstetrics and Gynecology, Malmö University Hospital, Lund University, Malmö, Sweden, and 2 Tornblad Institute, Lund University, Lund, Sweden Objective: To determine the influences of gestational age, the choice of fetal fluid compartment, and calculation algorithm, on the calculation of umbilical cord arterial blood base deficit (BD). Material and methods: From 1995 to 2002, umbilical cord arterial blood gases and obstetric data were available for 43,262 newborns at 37+ weeks (Cohort I). Mean BD values were determined in 28,213 newborns with a 5-min Apgar score (AS) > 9 (Cohort II). BD in blood (BD blood ) and extracellular fluid (BD ecf ) were calculated from ph and pco 2 values according to three different algorithms (BD blood, BD A ecf, and BD B ecf ). Neonatal distress was defined as a 5-min AS < 7 and asphyxia as a 5-min AS < 4. Results: In Cohort II, BD blood, BD A ecf, and BD B ecf increased with advancing gestational age (linear regression; P < ). The BD blood and BD ecf curves ran almost parallel, with the former being mmol/l higher. Using receiver operating characteristic curves in Cohort I, the area under curve (AUC) showed AUC-pH > A,B AUC-BD ecf and AUC-BD blood > AUC-BD A ecf for AS < 7, and AUC-BD blood > AUC- BD A ecf for AS < 4. For both AS < 7 and AS < 4, the optimal cutoffs were ph = 7.15, BD blood = 10 mmol/l, BD A ecf = 8 mmol/l, and BD B ecf = 6.0 mmol/l. Discussion: Umbilical cord artery BD increased with advancing gestational age, defining a gradually increasing fetal metabolic acidemia. The calculated value of BD was decisively depending on the choice of fetal fluid compartment as well as of the algorithms used when indicating neonatal distress. Conclusion: When defining BD reference values, differences in gestational age, fetal fluid compartment, and algorithms used, must be considered.

13 Poster session 1. Is measurement of nuchal translucency thickness a useful screening tool for heart malformations? A study in fetuses. Maria Westin, MD*, Sissel Saltvedt, MD**, Gunnar Bergman, MD, Harald Almström, MD, PhD, Charlotta Grunewald, MD, PhD**, Lil Valentin, MD, PhD* * Department of Obstetrics and Gynecology, Malmö University Hospital,Malmö, Sweden** Department of Obstetrics and Gynecology, South Stockholm General Hospital, Stockholm Department of Pediatric Cardiology, Hospital of Astrid Lindgren, Stockholm Department of Obstetrics and Gynecology, Danderyd Hospital, Stockholm Obstetric, gynecological and prenatal ultrasound research unit Department of Clinical Sciences, MalmöUniversity of Lund, Sweden Objective: The aim of this study was to estimate the sensitivity and false positive rate of increased nuchal translucency (NT) as a marker of congenital heart malformation. Study Design: Our population consists of consecutive euploid fetuses in whom an NT measurement was obtained. They are derived from an unselected pregnant population. The following cut-offs for increased risk of heart malformation were chosen à priori and tested prospectively: NT 95 th percentile for crown rump length, NT 3mm, and NT 3.5 mm. The sensitivity and false positive rate (1 minus specificty) of the risk cut-offs and their positive and negative likelihood ratios (+LR, LR) with regard to congenital heart malformation were calculated. Result: Among the fetuses with an NT measurement there were 127 cases with a diagnosis of heart malformation confirmed by cardiac investigations after birth or at autopsy; 55 malformations were defined as major, of these 52 were isolated (no other malformations, no chromosomal aberrations) corresponding to a prevalence of isolated major heart malformation in chromosomally normal fetuses/ newborns of 3.3/1000. The sensitivity, false positive rate, +LR and LR of NT 95 th percentile with regard to isolated major heart malformation were: 13.5%, 2.6%, 5.2 and 0.9; of NT 3.0 mm: 9.6%, 0.8%, 12.0 and 0.9; and of NT 3.5 mm: 7.7%, 0.3%, 25.6 and 0.9. Conclusion: NT measurement is a poor screening method for isolated major congenital heart malformation. A method with a much higher detection rate and with a reasonably low false-positive rate is needed. 2. The NOICH study ( E Tiblad, O Axelsson, L Mathiesen, M Westgren, Dept Ob Gyn Karolinska, Uppsala and Linköping Fetal or neonatal alloimmune thrombocytopenia (FNAIT) is the result of platelet destruction caused by maternal IgG antibodies. The antibodies result from blood contact between mother and a fetus who are respectively negative and positive for a specific platelet antigen. Sensitization is present in 6-12% of HPA-1bb mothers. Anti- HPA-1a IgG antibodies cross the placenta, and may destruct fetal platelets. The major complication of the resulting thrombocytopenia is intracranial hemorrhage (ICH) in the fetus or newborn.

14 Until recently, repeated fetal blood sampling and intrauterine platelet transfusions were the first choice of treatment of fetuses with alloimmune thrombocytopenia. Arial et al were the first to report the effects of maternal administration of IvIG in the treatment of FNAIT. In all seven cases reported, the fetal platelet count increased substantially after treatment with IvIG 1.0 g/kg/wk. In addition, observational studies suggested that IvIG reduced the risk of ICH even in non-responders to IvIG. One randomized placebo-controlled trial was published in 1996 by Bussel et al. in which no effect of adding Dexamethasone to the administered IvIG was observed. The mechanism of action of IvIG in FNAIT is still unclear. Three possible explanations are cited in the literature. Firstly, in the maternal circulation the IvIG will dilute the anti- HPA antibodies, resulting in a lower proportion anti-hpa antibodies among the IgG transferred via the Fc-receptors in the placenta. Secondly, in the placenta, IvIG may block the placenta receptor (Fc-R) and decrease the placental transmission of maternal antibodies including anti-hpa-antibodies. Thirdly, in the fetus, IvIG can block the Fc-receptors on the macrophages and prohibit the destruction of antibodycovered cells. (Radder, 2004) We found evidence for the first mechanism. However, other effects of IvIG, such as anti-idiotypic neutralization of anti-hpa antibodies or suppression of antibody producing B cells, cannot be excluded. The long-term-side effects for mother and child are still unclear. A recent study on short term follow up, found a possible increase of IgE in children after maternal IvIG administration compared to the normal population. However, no clinically apparent adverse effects in early childhood could be demonstrated (Radder, 2004) Since IvIG is known for its immunomodulating characteristics there is always a chance of longtime side effects for the mother and child.ivig is widely used in other diseases, such as in prophylaxis and therapy of complications after stem-cell transplantation, autoimmune thrombocytopenic purpura and dermatological and neurological diseases. The dose of 1.0 g/kg/wk has been commonly used since the first publication of Bussel et al.(1988). In FNAIT, no lower doses of IvIG are published and no doseeffect studies have been done. Results of a recent study suggest that placental antibody transfer is not further increased despite high IgG concentrations in the mother as a result from IvIG treatment. (Radder, 2004) In other immune platelet disorders, the optimal dose of IvIG is still controversial. For example, in treating ITP an effective dose of IvIG appears to be between 0.5 and 1.0 g/kg/day. (Godeau, 1999) If no response is observed, increased doses are suggested to a maximum of 2.0 g/kg/day. In three reported studies including the Norwegian trial and the study reported from Leiden (Williamson 1998, Jægtvik 2000; Radder 2004), there has been observed a significant correlation between antibody level, detected by different methods, in the mother and the severity of thrombocytopenia in the new-born. Bessos et al (2003) has not been able to find this correlation using an ELISA based method for anti-hpa 1a quantitation. Results of a recent study suggest that placental antibody transfer is not further increased despite high IgG concentrations in the mother as a result from IvIG treatment. This suggests a limitation of the placental Fc-receptor (Radder, 2004). In case of low maternal titers of anti-hpa antibodies, a lower dose of IvIG may be sufficient to reduce transmission of pathogenic HPA-antibodies leading to thrombocytopenia. IvIG therapy is an expensive drug. By halving the dose, costs can be diminished. The present study aims to determine whether 0.5 g/kg/wk of IvIG is as effective as 1.0 g/kg/wk, in the prevention of ICH in FNAIT. During the study period the aim will be to register all pregnant patients with platelet immunization. The web

15 based IT solution will inform if the patient fullfill the inclusion criteria. Thus, parallel with the study we are aiming to establish an international register on patients with this problem. 3. Earlier Apgar score recovery in depressed infants cared for in units with 40% oxygen resuscitation strategy versus 100% oxygen strategy *Lena Hellström-Westas, MD PhD, #Kristina Forsblad MD, Gunnar Sjörs MD PhD, Ola Didrik Saugstad MD PhD, *Lars Björklund MD,, **Karel Maršál MD PhD, ***Karin Källén PhD. *Departments of *Paediatrics and **Obstetrics and Gynaecology, Lund University Hospital ***Perinatal Epidemiology Research Center, Tornblad Institute, Lund University, #Department of Paediatrics, Helsingborg Hospital, Department of Paediatrics, Uppsala University Hospital, Sweden. Department of Paediatrics, Rikshospitalet, Oslo, Norway. Background: Room air may be more efficient than 100% oxygen for resuscitation of newborn infants. A recent meta-analysis showed that resuscitation with room air was associated with a higher 5-minute Apgar score than resuscitation with oxygen. In Sweden, hospitals have used two strategies, initial resuscitation with 40% oxygen or with 100 % oxygen. Aim: To evaluate if a resuscitation strategy using 40% oxygen is associated with a faster recovery, as measured Apgar score (AS), than a strategy using 100% oxygen. Method: Population based study, evaluating Medical Birth Registry data from four academic perinatal centres with two different resuscitation strategies (40% or 100% oxygen) during the time period We included term, singleton, and appropriate for gestational age infants without major malformation and with a 1- minute AS < 4. The difference between strategies on AS during resuscitation was evaluated using mixed effects models for repeated measurement data. Differences in mortality and morbidity were analyzed using multiple logistic regression models. Results: Data from 1223 infants with a 1-minute AS < 4 were included in the analysis. Infants in the two hospitals using 40% oxygen had a higher increase in mean AS between 1 and 5 minutes (from 2.01 to 6.74) compared to infants in the two hospitals using 100% oxygen (from 2.01 to 6.38). The differences was estimated to 0.37 scores (95%CI , p<0.005). At 10 minutes, there was no significant difference in mean AS between the centres (mean AS 8.16 and 8.07 for centres using 40% and 100% oxygen, respectively). There were no differences in prevalence of hypoxic ischemic encephalopathy, seizures or neonatal mortality in relation to oxygen strategy. Conclusion: Postnatally depressed term infants born in hospitals where 40% oxygen was used for resuscitation had a faster recovery of Apgar scores than infants born in hospitals where 100% oxygen was used.

16 4. Prematurbörd mindre än 28 veckor - orsak och barnutfall Madelene Johanzon, Helena Ödesjö, Bo Jacobsson, Kenneth Sandberg, Ulla-Britt Wennerholm. Avd för kvinnors och barn hälsa, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Bakgrund och syfte Prematurbörd utgör ett stort perinatalmedicinskt problem förknippat med hög mortalitet och morbiditet hos berörda barn. Syftet med denna studie var att beskriva prematurbörd före 28 graviditetsveckor samt att undersöka om det föreligger något samband mellan typ av prematurbörd och utfall (levande utskriven och levande utskriven utan svår neonatal morbiditet). Material Vår studie är en retrospektiv sjukhusbaserad (SU/Östra sjukhuset, Göteborg) journalstudie där samtliga levande födda barn i gestationsintervallet vecka under tidsperioden inkluderats. Förlossningarna har indelats i spontan prematurbörd utan vattenavgång (PTL), vattenavgång utan värkar (PPROM) och iatrogen prematurbörd. Förlossningarna har också grupperats i 2 tidsperioder och Allvarlig neonatal morbiditet definierades som IVH/PVH grad 3-4, PVL eller ROP grad 3-4. Univariat och multivariat analys har använts. Resultat Under perioden föddes 238 barn varav 66 i flerbörd. Orsaken till prematurbörden var PTL i 130/238 (55%), PPROM i 67/238 (28%) och iatrogen i 41/238 (17%). Tjugo av barnen avled under det första dygnet och ytterligare sjutton barn inom 28 dagar. 82% (194/238) överlevde till utskrivning. 145/194 (75%) av överlevande barn hade ingen allvarlig morbiditet (IVH/PVH grad 3-4, PVL eller ROP grad 3-4). Univariat analys visade att barn födda efter iatrogen prematurbörd hade signifikant längre graviditetslängd, lägre födelsevikt och större viktavvikelse än barn födda efter PTL och PPROM. Antalet levande utskrivna barn var signifikant lägre för barn födda efter PPROM än för PTL och iatrogen prematurbörd (PPROM 45/67 (67%), PTL115/130 (88%), iatrogen 34/41 (83%) och kvarstod efter multivariat analys. Överlevnad utan allvarlig morbiditet skiljde sig ej signifikant åt mellan grupperna. Ingen skillnad förelåg mellan de 2 tidsperioderna för överlevnad eller överlevnad utan allvarlig neonatal morbiditet. Konklusion Prematurbörd efter PPROM är associerat med en signifikant lägre frekvens av levande utskrivna barn än PTL och iatrogen prematurbörd. Ingen signifikant skillnad i överlevnad utan allvarlig morbiditet förelåg mellan grupperna. 5. Physiological development of a mixed metabolic and respiratory umbilical cord blood acidemia with advancing gestational age. Nana Wiberg 1, Karin Källén 2, Per Olofsson 1 1 Dept. of Obstetrics and Gynecology, Malmö University Hospital, Lund University, Malmö, Sweden, and 2 Tornblad Institute, Lund University, Lund, Sweden Objective: To investigate respiratory and metabolic components of gestational agedependent umbilical cord blood gas changes. Study Design: Cord blood gases were determined in 1336 vigorous singletons with uncomplicated cephalic vaginal delivery at weeks. Linear regression analysis and non-parametric statistics were used with a P < 0.05 being significant.

17 - Results: Gestational age correlated negatively with arterial ph and HCO 3 and positively with pco 2 and base deficit. Venous blood showed corresponding changes except for pco 2, which was independent of gestational age. Arterial pco 2, but not venous, correlated positively with birthweight deviation from the mean. The fractional fetal CO 2 production per birthweight unit and the fractional placental CO 2 clearance per placental weight unit were not correlated with gestational age. Conclusions: A mixed respiratory and metabolic cord blood acidemia develops with advancing gestational age. The respiratory component depends on an increased CO 2 load from the growing fetus and not on deterioration of placental gas exchange. The etiology of the metabolic component is more complex. 6. Inverkan av olika nutritionspolicy på tillväxt och amning hos SGA-barn EVA-LOTTA FUNKQUIST, K HEDBERG NYQVIST Institutionen för kvinnors och barns hälsa/ pediatrik Akademiska sjukhuset Background Uncertainty still persists regarding the optimal feeding of infants born small-forgestational age. This is of major interest, as the nutrition given to SGA infants during the first weeks might predetermine subsequent health. Aim This study was undertaken to elucidate the weight pattern and breastfeeding of infants born SGA, related to two different feeding regimens during their stay in hospital. Methods The sample comprised 21 infants treated at a neonatal unit stipulating that SGA infants should be given 200 ml/kg milk on day 3 and 21 infants at another neonatal unit where SGA infants were to receive 170 ml/kg on day 9. A retrospective, descriptive and comparative design was used to evaluate the effects of the differing nutrition policies. Results The results showed that SGA infants tolerate larger amounts than has hitherto been thought possible, and that rapid increase in daily milk amounts may render treatment with intravenous glucose unnecessary and might reduce weight loss. In spite of the different feeding and nutrition policies, no differences in breastfeeding were evident at discharge. Conclusion The study demonstrated that it is possible to combine a proactive nutrition policy, leading to adequate growth of SGA infants and a good breastfeeding outcome.